Hjortens år (1995) 78

Transkript

1 Hjortens år (1995) 78

2 georges schwizgebel: Den flygande linjen Musikalisk animatör som skapar rörelse ur orörligheten. Precis som många andra animatörer utvecklade Georges Schwizgebel sitt intresse för animerade bilder genom musiken. Han föddes den 28 september 1944 i den fransktalande delen av kantonen Bern, i en musikalisk familj där både hans mor och far uppmuntrade hans intresse för konst. År 1951 flyttade familjen till Genève där han fick sin grundutbildning samt kom i kontakt med animation, detta tack vare att världens viktigaste festival för animerad film var belägen bara 50 kilometer från Genève, på andra sidan gränsen i franska Annecy. I Annecy såg Schwizgebel filmer av Norman McLaren, Walerian Borowczyk och George Dunning som trollband honom så starkt att han bestämde sig att försöka göra något liknande. Han begav sig till Paris för att be den franske mästaren Manuel Otéro lära honom animera. Med skolkamraten Daniel Suter startade han en animationsstudio där de två med hjälp av en super-8-filmkamera kom att producera sina första filmer, inklusive några animerade bidrag för den franskspråkiga kanalen på schweizisk tv. Tillsammans med Bruno Edera och Ernest Ansorge blev han år 1968 en av grundarna av föreningen Groupement Suisse du 79

3 Ur bildmanus till Bildens motiv (1989) 80

4 film d animation, den schweiziska avdelningen av den internationella animatörsföreningen ASIFA. Tack vare deras aktiviteter grundade man detta lands första animationsutbildning vid konstakademin i Genève. Detta blev faktiskt början till en seriös produktion av animerad film i Schweiz, liknande den under andra världskriget. Då sökte många avantgardistiska konstnärer och filmare som sysslat med animation sin tillflykt i detta rika land som klarat sig undan kriget. Mellan 1974 och 1977 skapade Schwizgebel kortfilmerna Ikaros flyg, Perspectives och Off-side. Även om de var gjorda under amatörmässiga villkor blev han relativt känd inom animationsintresserade kretsar. År 1978 fick han statligt bidrag för sitt projekt Le ravissement de Frank N. Stein (1982) med vilken han vann några viktiga utmärkelser vid olika animationsfestivaler. Redan de följande framgångsrika filmerna 78 R. P. M. (1985) och Bildens motiv (1989) gjorde han som en konstnär och animatör på heltid. För att berika sin livserfarenhet började Schwizgebel tidigt resa runt i världen med sitt skissblock i bagaget. Första resan gick till Indien där han stannade kvar i sex månader, och därefter reste han vidare till Turkiet, Ryssland och Vietnam där han spelade in en dokumentär. När Off-side blev såld i Tyskland använde han pengarna till en ny resa denna gång till Singapore. Syftet var att förbättra sin kinesiska som han börjat studera vid Genèves universitet. År 1983 fick han ett stipendium att resa till Shanghai där han skulle studera både språk och animation som lärling hos den legendariske kinesiske animationskonstnären A Da. Sedan dess har Schwizgebel i princip delat sin tid mellan Shanghai och Genève. I Shanghai träffade han konstnärinnan Yaping Wang som kom att bli hans fru. I början av 1990-talet lämnade han tillfälligt animationen för att pröva sin lycka som skådespelare vid Shanghaiteatern, där han spelade på kinesiska i bland annat pjäsen Barnens kung av A Chang. När han kom tillbaka till animationsbordet gjorde han succé på succé med filmer som Hjortens år (1995), en färgrik saga om naturen, Zig-Zag (1996), en hyllning till schweizaren Rodolphe Töpffer som ofta betraktas som mannen som uppfunnit den moderna karikatyr- och seriekonsten, Fugue (1998) där han 81

5 Zig-Zag (1996) kombinerade drömlika bilder med klassisk musik samt mästerverket En ung flicka och moln (2000) vilken var hans egna poetiska vision om Askungen gestaltad i varma harmonier mellan rörelse, livliga färger och musik. Nästan lika stora framgångar blev Mannen utan skugga (2004), som handlar om relationen mellan en oöverskådlig folkmassa och en enskild människa där han för första gången förmedlade ett klart satiriskt budskap om vår tid, och den poetiska komposition Jeu (2006). Båda filmerna producerades på det världsberömda National Film Board of Canada. År 2000 kom Schwizgebels hittills största erkännande, då festivalen i Annecy hyllade honom genom att organisera en speciell retrospektiv av hans filmer och en utställning med målningar ur filmerna. År 2004 publicerade den franske animationsforskaren Olivier Cotte en bok om Schwizgebel på franska, tyska och engelska. Alltsedan sina första försök har Schwizgebel visat en stor förkärlek för ting som har väldigt lite med ord att göra. Han har 82

6 Fugue (1998) utvecklat en personlig teknik med betoning på linjernas och formernas symboliska värde. Ett förbluffande bildminne är hans största resurs, och det omedvetnas bottenlösa grotta är var Schwizgebels idéer kommer ifrån. I sina filmer omvandlar han ofta fotografiskt eller filmiskt tagna bilder ur verkligheten till en ytterst subjektiv upplevelse. Ibland är hans linjer kraftiga och lite oroande och ibland liknar de fogliga teckningar gjorda i imman på en spegel som fått liv. För honom handlar animerad film framförallt just om att sätta målningar i rörelse. Som konstnär utmärks han av en utomordentlig känsla för rytm och färg samt en genial linjeföring med vilken han utformar sina orealistiska miljömålningar och människor med överdimensionerade skuggor. Som animatör lyckas han inte bara återge rörelsen utan även framkalla rörelsen hos det fullständigt orörliga. Hans flygande linjer omvandlas hela tiden från en form till en annan och skapar illusionen av en oavbruten rörelse. Han kombinerar rörelse med fördröjningseffekt och använder förvrängningar i bild på ett 83

7 Fugue (1998) mästerligt sätt, och med en subjektiv kamera zoomar han rakt in i bakgrunden och tränger sig igenom materien. Sina rörliga målningar klipper Schwizgebel ihop i enlighet med musikaliska principer. Nästan alla hans filmer framstår som bildflöden utan vare sig början eller slut där historien avslutas i en ögla åter till utgångspunkten. Schwizgebel intar idag en enastående plats inom den internationella konsten för rörliga bilder. Hans verk ger prov på att den mänskliga handens och fantasins möjligheter inte är förbrukade än och att en hastigt skissad linje på grovt papper fortfarande kan frambringa mer magi, skönhet och liv än den sofistikerade tekniken kan göra. Animationen, vars historia och rika arv många upptäcker idag, har alltid utmärkts av sin möjlighet att ge liv åt fantasibilder, att filma konstnärernas imaginära landskap. Animationen kunde göra vad som var otänkbart för spelfilmen. Det tycks som om detsamma gäller än idag, i vårt moderna digitala tidevarv. 84

8 Bildens motiv (1989) 85