F Avtryck E Utblick. ;kultur. Västra Götaland 2007/08

Transkript

1 Inblick F Avtryck E Utblick / 0 8 ;kultur Västra Götaland 2007/08

2 2007/08 Världskultur Globaliseringen...05 Faktor Fyrbodal Det offentliga rummet...09 Tonen från Brunnsbo Körsång...15 Global underground Bwana Club...21 Orust, Påskdagen Konstvandring i Bohuslän...25 Konsten enligt Meindbender Animation...35 Klimatsmart kultur Stefan Edman...41 Silencio Gustavo Dudamel...45 Dikt för direktörer Litteratur och näringsliv...51 Nossebro / N. Y. C. Kulturspaning...55 Arvet från havet Ingos vänner...61 Magiska möten Forum för poesi och prosa...67 Aktris i balans Kulturstipendiat Isacssons kärna Kulturpristagare Den blinde ljusspridaren Pjäsen om Gustav Dalén...84 Tranemo Idea Store Biblioseum...91 Tillbaka till framtiden Kulturutredningen Kulturens nomader Kultur i siffror ;kultur Västra Götaland 2007/ 08 ;Kultur Västra Götaland är utgiven av Kultursekretariatet / Västra Götalandsregionen, Regionens Hus, Box 764, Uddevalla, tel , fax , Redaktör Anders Franck Skribenter David Björklund, Mats Fahlgren, Susanne Jansson och Pia Naurin Produktion Bergström & Co. Lund, AD /grafisk form Magnus Bergström Omslagsbild Albert Wiking Kultur i siffror Annika Ottosson, Västra Götalandsregionen Tryck Cela Grafiska, Vänersborg 2008 ISBN

3 / 0 8 ;k Opera och experimentteater. beethov en och garagerock. Vitterhetssamfund och hembygdsföreningar. K Kulturlivet i Västra Götaland är intensivt och omväxlande. Där möts stilar, uttrycksformer och traditioner. Där möts människor i konst, musik, litteratur och folkbildningsverksamhet. Människor som skapar och människor som upplever kultur. K Här presen teras några av tryck av det skapandet och de upplevelserna. avtryck som tillsammans speglar det senaste årets händelseutveckling i en av sve riges mest dynamiska kulturregioner. K Inblick F Avtryck E Utblick

4 Globaliseringen 2007/08

5 s. 5 Världskultur K Kan globaliseringen leda till en global monokultur, styrd av USA? Ja, jag är väldigt orolig för det, säger Lars Nordström, ordförande i Västra Götalandsregionens kulturnämnd. Nej, tanken att USA halvt medvetet driver en kulturimperialistisk kampanj och att vi alla är offer för amerikanisering stämmer inte, säger Raj Isar, professor i sociologi i Paris.

6 s /08 Det är viktigt att små europeiska länder som Sverige kan hitta en plats i den globala kulturpolitiken... Globaliseringen K Lars Nordström och Raj Isar möttes och diskuterade ämnet globalisering och kulturpolitik på Världskulturmuseet i Göteborg i april. Och kom överens om att de var oense på flera punkter. En stor del av vår musik, våra filmer och våra TV-serier har sina rötter i USA. Det handlar också om Internet och elektronik- och dataindustrin. Idag lär sig alla barn att hantera information ur ett amerikanskt perspektiv, så som Microsoft och Google har bestämt att det ska vara, säger Lars Nordström. Västra Götalandsregionen har sedan fem år tillbaka ett kulturellt utbytesprogram med Querétaro i Mexiko. I Mexiko kommer 90 procent av musiken från Amerika. Nu arbetar vi med att utveckla samarbete med en region i Indien som vill ha kontakt med oss just för att undvika dominans av amerikansk kultur musik, film och amerikansk livsstil i stort. Det är viktigt att små europeiska länder som Sverige kan hitta en plats i den globala kulturpolitiken. Annars kommer vi att ha samma musik, bilder och filmer överallt, säger Lars Nordström. Han sade sig också vara oroad över den historielöshet som ibland finns i den amerikanska kultursynen. Irak-kriget är ett bra exempel på hur historielöshet kan leda till missgrepp. Om USA hade vetat lite mer om Irak innan de invaderade, hade situationen där varit mycket bättre idag. USA förstod inte de inneboende spänningarna mellan olika religiösa grupper. Nu när konflikterna mellan -ismerna har upphört, har vi istället fått konflikter av religiös och historisk karaktär. Om man inte ägnar tid åt att undersöka dem i botten, förstår man inte varför folk bråkar med varandra. Här tycker jag att kulturen har en stor roll att spela: att förklara varför samhällen utvecklas som de gör, säger Lars Nordström. Raj Isar är alltså inte lika orolig för USA-hegemoni. Han var tidigare hög chef inom FN-organet UNESCO, där han slutade efter en konflikt med just USA. Nu är han verksam vid American University i Paris och leder det stora kartläggningsprojektet kring kultur och globalisering, The Cultures and Globalization Series. Ungefär halvvägs i det arbetet tycker Raj Isar att globalisering till övervägande delen kan vara positiv för kulturer i olika länder och regioner. Och att USA får spela skurkrollen lite för ofta. Vad flera forskare nu pekar på och jag

7 s. 7 Babel är en av de stora filmerna i globaliseringens tid. En metafor för vad globalisering är... håller med dem för jag tycker att deras empiriska data stämmer är att världen inte längre är så dominerad av amerikanska modeller. Så tanken att en enda kulturell källa, USA, håller på och koloniserar hela världen, är faktiskt inte sann. Jag håller inte med Lars Nordström på alla punkter. Man är till exempel i Mexiko inte oroad över USA:s kulturimperialism, för man är inte intresserad av engelska. Man talar spanska och ser knappt på amerikanska filmer förutom en massa B-filmer som Hollywood har lyckats sälja billigt till dem. Men det gör dem inte mindre mexikanska, säger Raj Isar. Han tror att det han anser vara felsynen på USA:s kulturdominans beror på att vi utgår från oss själva i Västeuropa. Västeuropa är mor och far till Amerika, så Västeuropa har en speciell relation till den amerikanska kulturen, inte minst med tanke på språket. Och det gör er mycket mer sårbara än länder som Indien, Indonesien och till och med grannlandet Mexiko. Raj Isar nämner filmen Babel av den mexi kan ske regissören Alejandro González Iñár ritu och med Brad Pitt och Cate Blanchett i huvud rollerna. Babel är en av de stora filmerna i globaliseringens tid. En metafor för vad globalisering är, med händelser som utspelar sig i öknen i Nigeria, i Japan och i Mexiko. Det intressanta är att Iñárritus film är gjord och finansierad av Hollywood, som tjänar pengar på den. Men tvingar de på biobesökarna en amerikansk modell genom att berätta den här historien? Nej, för det är ingen amerikansk historia. Hollywood blir faktiskt mer och mer intresserat av regissörer som Iñárritu, Ang Lee och Wong Kar Wai allihop filmmakare som nu håller på och koloniserar Hollywood! The Cultures and Globalization Series är en årsbok med ett nytt tema varje år. Den första hette Conflicts and Tensions och kom ut våren De närmare 700 sidorna rymmer vetenskapliga artiklar av ett 40-tal forskare och experter samt mängder av fakta och statistik om kulturen i en allt mer globaliserad värld. Syftet med projektet är att fylla kunskapsluckor, att uppmärksamma förändringar och trender och att inspirera till forskning, allt gjort på ett tvärvetenskapligt sätt. Den andra volymen, The Cultural Economy, ges ut sommaren Projektet är en oberoende uppföljare till UNESCO:s numera nedlagda World Cultural

8 s /08 Globaliseringen Report och kunde startas av Raj Isar och kollegan Helmut Anheier (University of California, Los Angeles) med hjälp av två miljoner kronor från Sida och Riksbankens jubileumsfond. Idag finansieras deras arbete av en rad andra stiftelser och institutioner. Inför utgivningen 2009 av den tredje volymen, Cultural Expressions, Creativity and Inno vation, samlades ett 20-tal av forskarna i projektet till en tvådagars arbetskonferens i Göteborg, den 10 april. Då arrangerade även Västra Götalandsregionen, den statliga Kulturutredningen samt Världskulturmuseet ett halvdagsseminarium på museet, med drygt 130 deltagare. Rubriken var How big is your world? och här diskuterades en mängd aspekter kring kultur, politik, globalisering och ekonomi. Till exempel den folkliga indiska konstformen med golvteckningar, som ofta är utsuddade nästa dag. Hur kan de få ett ekonomiskt värde? Genom att flyttas in på lyxhotell? Eller det faktum att när folk på Balkan reser statyer av sina hjältar, handlar det numera om Bruce Lee, Rocky Balboa och Samantha Fox... Projektet resulterar i viktig statistik som nationella myndigheter ofta inte bryr sig om till exempel maktkoncentrationen inom olika medier, nerladdning från Internet och stora varumärkens närvaro på olika marknader. Det mest innovativa i projektet ligger faktiskt i statistikdelen, som leds av Helmut Anheier, säger Raj Isar. Lars Nordström påpekade att även Västra Götalandsregionen sedan några år sammanställer sin egen statistik på kulturens område (redovisas i slutet av den här årsskriften). Det är väl egentligen inte vårt jobb, men vi gör det för att ingen annan gör det och för att vi tycker att statistiken är viktig för en saklig debatt om kulturens roll i samhällsutvecklingen, säger Lars Nordström. På den punkten var herrarna Nordström och Isar överens, däremot inte i frågan om EU bör skaffa sig en gemensam kulturpolitik. Idag vill flera av EU:s ledande nationer inte ha några kulturpolitiska riktlinjer på EU-nivå. Jag tror att de har fel. Jag tycker att mycket skulle kunna göras och bör göras på EU-nivå. Enligt Raj Isar håller EU-kommissionen på att driva i riktning mot ett strategiskt ramverk som kan kallas en politik. Och han är för ett sådant ramverk. Lars Nordström däremot, som suttit i EU:s regionkommitté, ryggar inför tanken på en gemensam EU-politik på kulturens område. Vi i den liberala gruppen är inte emot att EU driver kulturfrågor, men vi är emot allt tal om en europeisk identitet. Jag hoppas att det begreppet är dödförklarat, även om fransmännen försöker ta upp det ibland. Jag tror inte att det finns något stöd för att EU till exempel ska slå vakt om de europeiska språken eller hålla emot trycket från amerikansk film. Lars Nordström påpekar att han absolut inte tror att USA har en imperialistisk ambition att kultur där ska erövra världen. Vi är inte negativa till USA, vi har till och med bestämt att vi ska ha ett nära samarbete med någon amerikansk delstat, för att dels se vad vi kan lära av den, dels försöka närma oss den amerikanska marknaden med vårt kulturliv. Det handlar ju om att amerikanerna helt enkelt är duktiga, konkurrenskraftiga. Så amerikansk filmexport ska man inte bemöta genom att försöka låsa ute den, utan genom att vi blir ännu duktigare och gör ännu bättre filmer! Just kvaliteten är, tillsammans med den historiska analysen, en av nyckelfaktorerna i globaliseringen, anser Lars Nordström. Kvalitetsfrågorna blir allt viktigare i en global värld, därför måste det vi gör i kulturlivet idag vara väldigt bra. Ingen går och tittar på dålig fotboll när man kan se bra fotboll på TV. Idag kan svenskar gå till Folkets hus i Trollhättan eller andra mindre orter och se direktsänd opera från Metropolitan i New York. Självklart ställer det krav på Göteborgs- Operan att spela bra! J

9 Det offentliga rummet s. 9

10 s /08

11 s. 11 K Vad behövs för att skapa intresse för och idéer om det offentliga rummet? Tja, det kan räcka med serieteckningar, ballonger, gratis dricka och pizza. K Så lyckades man i Tanum, tack vare två konstnärer som fixade en happening. Faktor Fyrbodal Det offentliga rummet K En jättebra idé att låta oss konstnärer vara med redan i början av en planeringsprocess. Annars brukar vi ju komma in på slutet, säger Jerry Williams, konstnär och bildlärare från Uddevalla. Han och konstnärskollegan Ursula Cabelduc fick i uppdrag att undersöka, ladda och synliggöra ett område i Tanumshede, en centralort utan ett riktigt centrum. I Tanumshede finns inget naturligt torg, som man ju ofta bygger ett centrum runt, säger Malin Sellmann, kultur- och bibliotekschef i Tanums kommun. Tanumshede har utvecklats bit för bit, utan centrumplanering. Resultatet ger ett splittrat intryck. Olika verksamheter har byggts till så att de vänder ryggen åt varandra. Vi ville lokalisera Tanumshedes centrum och undersöka hur vi kan göra det mer lockande, säger Malin Sellmann. Arbetet började redan i februari En arbetsgrupp med tjänstemän och politiker från kommunens olika förvaltningar bildades och gick på jakt efter platser som de gillade och platser som behövde förädlas. De lyssnade på föredrag av arkitekturprofessorn Klas Tham och deltog i en workshop med arkitekten Arne Branzell. I Tanumshede skiljer väg 163 ortens administrativa del med kommun och skola från den kommersiella delen. Arne Branzell kallade vägen en pulserande flod utan bro. Väg 163 upplevs som livsfarlig av dem som måste gå över varje dag. Huvudgatan som heter Affärsgatan var tänkt som en paradgata, men verksamheterna öppnar sig inte mot den utan vänder sig bort från den och på vissa ställen har man planterat häckar som barriärer, berättar Malin Sellmann. När Tanumshedes centrum började ringas in,

12 s /08 Det offentliga rummet framstod ett litet område som viktigt Steens Park. Där stod en gång ett bostadshus som kommunen köpte in och rev. Här finns en musikpaviljong och fruktträden står kvar, men många i Tanumshede har inte ens tänkt på att det är en park utan ser det som en genväg till stormarknaden, berättar Malin Sellmann. Under hösten 2007 fick Jerry Williams och Ursula Cabelduc fem dagar på sig att göra nåt åt saken. De lyssnade på Arne Branzell och arbetsgruppen och gick runt i Tanumshede, där Jerry bott i mer än tio år men som Ursula besökt bara någon gång. Vi ville ha något som drog uppmärk samheten till sig och som fick folk att reagera. Vi fastnade för serieteckningen som är lätt att ta in, klara färger och inte mycket text, berättar Ursula. Jerry påpekar att det är en ganska tuff uppgift syntes bra och gensvaret blev stort: totalt ett hundratal inlämnade enkäter, varav många från ungdomar. De kom på skollunchen och vi trodde nog att de skulle skoja med oss. Men ungdomarna fyllde i enkäterna väldigt ordentligt, det var roligt, säger Malin Sellmann. Kommunen hakade på och gjorde nio torsdagar fram till jul till happening. En lunchtimme varje torsdag stod samhällsföreningens ordförande Karl-Erik Brink och jag i parken och tog emot enkäter. De sammanställdes och ställdes ut på Galleri Ranrike i januari och februari, berättar Malin Sellmann. Hon är nöjd med att en viktig kommunikation har startat och att många Tanumsbor kom med sina idéer. Jerry Williams och Ursula Cabelduc var bara två av sammanlagt 28 konstnärer som fick i upp-... många i Tanumshede har inte ens tänkt på att det är en park utan ser det som en genväg till stormarknaden. att placera ut konst som ska prata med folk. Det finns så mycket reklam som konkurrerar om uppmärksamhet. Vi ville göra det enkelt att läsa och förstå, så våra skyltar blev ganska lika reklamen, säger Jerry Williams. Han och Ursula målade fyra stora skyltar med serierutor hämtade från den amerikanska 50-talsserien Rip Kirby, fast med nya pratbubblor. Till exempel en man som säger Här är det offentliga rummet. Är det sant? replikerar en häpen kvinna. Konstnärerna ville också bjuda på en happening med lunch och cider i parken. Vi tyckte att parken var bäst lämpad för de möten som det offentliga rummet ska erbjuda. Vi blåste upp massor av ballonger för att få feststämning och så bjöd vi på pizzaslice, berättar Ursula. Den 17 oktober bjöds Tanumsborna in till den konstnärliga picknicken i parken och fick också chans att svara på en enkät om hur området kan bli mer tilltalande. De stora skyltarna drag att undersöka, ladda och synliggöra 14 olika offentliga platser i 14 kommuner i Fyrbodal. Konstnärernas medverkan kallades Det goda rummet en undersökning och var en del av ett tvåårigt projekt som heter Konst i offentlig miljö en framtidsfaktor i Fyrbodal. Projektet handlar om hela det offentliga rummet, dess gestaltning, lockelse, estetik och demokrati. I alla 14 kommunerna har arbetet gått till på samma sätt. En arbetsgrupp med representanter för miljö, stadsbyggnad, teknik och kultur har satts ihop och träffats 5-6 gånger, vandrat runt och valt ut platser och inspirerats av Klas Tham och Arne Branzell. Hösten 2007 samarbetade projektet med bildlärarutbildningen vid Göteborgs universitet, som för första gången ordnade kursen Det offentliga rummet som läromedel. Eleverna blev utplacerade i de 14 kommunerna och använde bloggen Fyrbodal forever som kommunikation. Under hösten genomfördes delprojektet med

13 s. 13

14 s /08 Det offentliga rummet de 28 konstnärerna som laddade miljöerna. I Sotenäs kommun blev det alternativ vägdragning till Väjern, med tipspromenad och korvgrillning, i Åmål smyckades Engelska parken med vita banderoller och koner med slipsar och i Uddevalla blev det happening med roddbåt och tyger hängande från Västerbron. I februari 2008 redovisades alla de goda rummen vid ett seminarium på Bohusläns Museum. Traditionen i kommunal planering säger att först kommer de fysiska behoven boende, trafik, torg och p-platser. Och i sista hand kommer någon på att det ska vara lite konst också, säger Göran Vogel-Rödin, projektledare för Konst i Fyrbodal. Vi vill ha fram en helhetsyn, där alla i ett samhälle tänker efter. Vad är det som gör att ett rum känns bra? Varför fungerar ett rum men inte ett annat? Hela det här projektet handlar egentligen om att skapa en gemensam erfarenhetsbas för att forma en metod för hur man bättre tar hand om sin offentliga miljö, där konsten är en viktig del. Det handlar om rumsgestaltning, säger Göran Vogel-Rödin. Varje kommun har också inventerat sina beslutsprocesser för det offentliga rummet. Alla miljöer blir som de blir på grund av beslut nånstans, särskilt gäller det våra gemensamma öppna platser, säger Göran Vogel-Rödin. Det läggs mycket pengar på det man kan kalla funktion. Men den estetiska utformningen förbises ofta. Om de öppna platserna ska locka till sig människor, måste vi knyta ihop funktionen med estetiken. Då kan vi öka attraktionskraften i våra samhällen. Sommaren 2008 utlyses en internationell tävling kring de 14 platser som kommunerna valt ut. Arkitekter och konstnärer i hela Norden bjuds in att lämna förslag till hur platserna ska lyftas. Varje kommun avsätter en prissumma för sin deltävling. Under hösten 2008 ska tävlingen avgöras av juryer i de 14 kommunerna. Och då ska också samtliga kommuner ha arbetat fram ett styrdokument för beslut om offentlig miljö ett viktigt verktyg för framtiden. Projektet ger också ut en rad skrifter, till exempel en med fotografen Gerry Johanssons bilder av de utvalda miljöerna i Fyrbodal samt Klas Thams föreläsning Människan i arkitekturen om människans sinnliga och emotionella behov i den fysiska miljön. Våren 2009 avslutas projektet. Då är målet att alla 14 kommuner har en helt ny metod för hur det offentliga rummet ska gestaltas, hur miljön kan förädlas, säger Göran Vogel-Rödin. K Om de öppna platserna ska locka till sig människor, måste vi knyta ihop funktionen med estetiken. Då kan vi öka attraktionskraften i våra samhällen. Fakta De 14 kommuner som ingår i projektet är Bengtsfors, Dals-Ed, Färgelanda, Lysekil, Mellerud, Munkedal, Orust, Sotenäs, Strömstad, Tanum, Trollhättan, Uddevalla, Vänersborg och Åmål.

15 Tonen från Brunnsbo Körsångare lever längre och lyckligare, det vet du väl? Körsång

16 s /08 K Först: den här texten skrivs medan en cd-skiva snurrar i datorn. Det är en kör som sjunger. Om läsaren tänker sig en stillsam Evert Taubes Nocturne? K Själva känslan. Nocturne är spår nummer sex på Brunnsbokörens senaste. K Dirigerar gör Anne Johansson. Körsång K Brunnsbokören kom till 1980 då några av de avgående niorna på Brunnsboskolan på Hisingen vägrade släppa taget om sin musiklärare Anne Johansson. Vi kan väl få fortsätta att sjunga med dig, snälla. Det fick de, säger Anne Johansson. Några år senare, det var 1985, gjorde Anne Johansson och dåvarande rektorn Kurt Sandberg körsång till Brunnsboskolans profilämne. Sången blev skolans signum. Sedan dess har många nior gått sjungande ur skolan. Då fanns det inte mycket forskning nu vet man att det är hälsosamt att sjunga i kör. Det ger inte bara livsglädje och gruppgemenskap (det är skoj helt enkelt), det stärker kroppen. Så till exempel ökas halten av det lugnande hormonet oxytocin i blodet. Det har varit känt länge. Nu har de som tycker att körsång borde finnas på recept fått stöd också av en studie vid Karolinska institutet i Stockholm, från Den visar att regelbunden körverksamhet påverkar cellernas återuppbyggnad och kan motverka inflammationer. En halv miljon svenskar sjunger i kör, kom kulturrådets utredning fram till för några år sedan av dem är samlade i de olika körförbunden. En bra kör är på akademikerspråk ett fungerande sociokulturellt nätverk. Samt en gemenskapsyttring. Det betyder att det är något man gör tillsammans med andra. Benar man upp det ytterligare kan man säga att en kör är en musikalisk grupp vars huvudsakliga uttryckssätt är röster. Man sjunger ofta flera melodier samtidigt. Melodierna kallas stämmor och är skrivna för att tillsammans utgöra en harmonisk helhet. Harmoni verkar vara ett nyckelord. Körsångare lever längre och lyckligare, det vet du väl? säger Anne Johansson. Jag ser det på Brunnsbokören, fortsätter hon. Brunnsbokören sköter hon på fritiden. Anne Johansson har fler timmar på dygnet än de flesta.

17 s. 17 Gemensamma musikupplevelser ger en stark sammanhållning i klassen. Det spiller över på övrigt skolarbete. Barnen blir motiverade. De kommer till övningarna från sina arbeten, trötta och stressade, och går därifrån upprymda. Man får ut den gamla luften, det är något med det. Man gläder andra och sig själv. Själv har hon levt hela sitt liv sjungande: som körmedlem och kördirigent, musikdirektör, högskolepedagog. Göteborgs universitets högskola för scen och musik är en fast punkt i hennes liv. Brunnsboskolan, Hisingen, en annan. Det är här vi ses. Måns Hurtigh, 12 år, är utskickad att möta upp vid brunnen på skolgården. En gång var Brunnsboskolan Göteborgs största grundskola, nu är antalet elever mindre. Skolan är känd för sin körundervisning. Vi var långt före profilskolornas tid, förklarar Anne Johansson. Då vi startade ansågs det lite fult att profilera. Vi fick avslag flera gånger. Men vi visste att det fanns en framtid i detta. Hela Göteborg är uppsamlingsområde. Även angränsande kommuner har elever här. För många av dem innebär det långa dagar. Måns Hurtigh från Landvetter, till exempel, är en långväga resenär. Han har haft två timmars pendling per dag sen han var tio år. Inga problem, säger hans pappa Per-Anders, mixen långa resor, musik och övrigt skolarbete fungerar mycket väl. Gemensamma musikupplevelser ger en stark sammanhållning i klassen. Det spiller över på övrigt skolarbete. Barnen blir motiverade. Måns har tjock lugg och fast handslag och går i sjätte klass. Vi följs åt i snabb takt in i lektionssalen, han hinner precis förklara hur roligt det är att ha sång på schemat varje dag. Det är bra lärare också, säger han, och där är den stora flygeln, och vid den står Anne Johansson. Hon firar 40:e året på Brunnsboskolan i år. Lektionen börjar. Klassen sjunger upp. Anton, sjunger de, i olika stämmor, Anton, Anton, tror att han är ett geni,

18 s /08 Körsång I en kör är du alltid viktig. Det hörs om din röst saknas. Det är viktigt att du känner det, att du behövs. men han är som vi i skriven form ser ramsan väl så enkel ut, men det låter helt enkelt fantas t- iskt bra. Ändå säger Anne Johansson: Där var ni lite ute på hal is. Hon visar: både kropp och ton. En gång till. Vilka röster. Hur väljs de ut? Tja, det är inte alls så märkvärdigt, förklarar hon. De behöver inte ha starka eller särskilda röster. Huvudsaken är att de kan sjunga rent. Vi brukar testa med Broder Jakob. I skolans broschyr står det att målet för musikundervisningen uppnås bland annat genom sång, gehörslära, röstvård, musiklyssnande, musikhistoria och allmän musiklära. Sång, samsjungning i kör, är den praktiska tillämpningen. Här är nu ett antal tolvåringar som redan verkar kunna sin sak. De har gått fyran, femman och halva sexan i musikklass och i år ska de fylla tonåring med allt vad det innebär av nyorientering i livet och hormonsvall. Snart blir våra killar tenorer eller basar, säger Anne Johansson till klassen, som domineras av flickor. Det är så med körer fortfarande, många flickor. Förr, fortsätter hon, la killarna av att sjunga när de kom i målbrottet, man trodde det var skadligt. Hon vänder sig direkt till pojkarna: Det är precis tvärtom, ni ska fortsätta använda stämbanden. Sjung hela tiden. Men skrik inte. Anne Johansson väljer repertoar som gagnar barnens röstutveckling. Hon lär dem också att tycka om musik hon själv tycker om. Jag försöker se varje barn, säger hon. Hon blev själv sedd när hon var liten. Hon fick sjunga för familjens vänner och hon gjorde det gärna. Min mamma och pappa sa nog aldrig att jag hade en vacker röst, men jag kände ju hur stolta de var. Sedan blev det Vasa flickskolas kör, och konser vatoriet i Göteborg, hon var 18 när hon kom in. Och det bara fortsatte: 2005 fick hon Johannes Norrbymedaljen för att hon med höga konstnärliga ambitioner envetet drivit utvecklingen av barnoch ungdomskörsjungandet både som dirigent, pedagog vid Musikhögskolan i Göteborg och ordförande för Ung i Kör under dess uppbyggnad. Sedan många år pendlar hon mellan högskolan och Brunnsbo. Genom henne får studenterna direktkontakt med verkligheten, det är alltså så här det kan vara att stå framför en klass grundskoleelever. Det händer att elever säger till Anne Johansson att de nog inte skulle kommit så värst ofta till skolan om de inte gått i en musikklass. Det säger något om hur oerhört mycket ett gemensamhetsintresse som musik kan betyda. Körsång är socialt utvecklande. Hon jämför med en matteklass. Där presterar individen själv någonting, där är inte gruppen lika betydelsefull. I en kör är du alltid viktig. Det hörs om din röst saknas. Det är viktigt att du känner det, att du behövs. Eleverna får sitt konsertschema i början av terminen. Och det är klart de kommer. För kommer de inte blir de utan upplevelsen. Anne Johansson älskar att undervisa och det märks. Mycket lite krävs för att hon ska skapa rättning i ledet då flams utbryter. Koncentrationen är omedelbart där igen. Skolans sex körklasser ger ofta konserter, var klass för sig och tillsammans. Och de reser, våren 2008 stod både Florens och London på konsertschemat. På den stora årliga vårkonserten i Göteborgs Konserthus uppträder samtliga klasser. Salongen är full. Glädjen stor. Många framträdanden gör att vi alltid har ett mål. Under åren som ordförande för Ung i Kör,

19 s. 19 Minst en i publiken som gråter på varje konsert är målet. De blir så rörda över hur vackert ni sjunger... organisationen för Sveriges barn- och ungdomskörer, såg hon till att Ung i Kör blev godkänd som ungdomsorganisation. Det betydde att man kunde söka ekonomiska bidrag i proportion till antalet medlemmar. Körerna fick högre formell status. Men idrottsföreningarna är fortfarande mycket bättre på att söka pengar. Så ska klassen välja en favoritsång att avsluta lektionen med. Först gör de en uppställning. Det tar någon minut, så står alla på rätt plats. Inte så enkelt som det verkar, utan en övning i hur ett kollektiv kan fungera. Ingen får rycka någon annan i ärmen och viska argt: stå inte där. Nu står de där, i form av en banan. Framför dem står Anne Johansson. Hon tycker mycket om att dirigera. Alla tittar på en samtidigt, och ser lyckliga ut. Och därbakom är publiken, som förväntar sig stordåd. Det är ett sånt fokus, en sån koncentration. Och jag älskar koncentration. Publiken speglas i kören, förklarar hon. Det syns på kören hur publiken reagerar. Så jag vet precis. Minst en i publiken som gråter på varje konsert är målet. De blir så rörda över hur vackert ni sjunger, brukar hon säga till barnen. Sen berättar de för mig hur många som grät. Så sjunger de. Tears in heaven, av Eric Clapton: Would you know my name if I saw you in heaven? Det är en vanlig vardag i en vanlig svensk grundskola. Och det låter himmelskt. Det är bara att ge sig, och ta fram näsduken. Som Måns pappa också sa: man begriper inte hur de lyckas få till det så. J P.S. Brunnsbo musikskola vann i början av maj första pris i flickklassen i en stor internationell körtävling i Neerpelt i Belgien.

20 Ayhan Aydin [SWE], Clandestino Festival /08

21 Bwana Club K En ung dubmusiker från Vietnam. En fransk postpunkare, en srilankesisk queerkoreograf eller ett elektronikakollektiv från Indien. K Bwana Club erbjuder ett nytt kulturscenario som gör upp med djupt rotade föreställningar om kulturskillnader. K Här skapas kraftfulla energier för konstens och demokratins skull. Global underground

22 s /08 Bwana Club K Litauen, Österrike, Storbritannien. Vietnam, Malaysia, Indonesien. Sommaren 2007 strömmar tjugotalet förväntansfulla musiker in till Göteborg från olika hörn av Europa och Asien. De spelar alla dub en genre som utvecklades ur remixade reggaelåtar på sjuttiotalet och karaktäriseras av baktakt, tunga basgångar och ekoeffekter. Musikerna har alla siktet inställt mot workshopserien I mpulse samt Clandestinofestivalen, sedan 2003 en väsentlig del av Bwana Clubs verksamhet. Väl på plats samlas de kring repetitioner och kurser med såväl lokala dubartister som inbjudna storheter inom genren. Efter fyra dagars bekantskap är det dags för festivaluppträdanden på scener som Storan, Musikens hus och Bergrum 211 ett bergrum i Gamlestaden som ursprungligen byggdes för att hysa SKF:s produktion om det blev krig. Den göteborgska sommarkvällen fylls för en tid av beat och rytmer som inte vanligtvis förekommer på stadens konsertrepertoar. Vissa av musikerna grät av fascination, säger Aleksander Motturi. Dub är ju en global undergroundgenre och många får slåss för att få spela i sina hemländer. Plötsligt befinner de sig i en liten stad i norra Europa och träffar likasinnade från alla möjliga länder. De trodde knappt att det var sant. Den korta versionen av Aleksanders titel är kulturproducent eller konstnärlig ledare för festivalen. Den längre gör gällande att han rör sig fritt mellan uppdrag som skribent, föreläsare, dj, översättare, forskare, konsult och projektledare inom områdena filosofi, exotism, integration, flyktingpolitik och multikulturalism. Och den sistnämnda beskrivningen ger en bättre bild av hur Bwana Club som organisation fungerar: en konstellation av filosofer, forskare, dj:s, musi- Efter fyra dagars bekantskap är det dags för festivaluppträdanden på scener som Storan, Musikens hus och Bergrum

23 s. 23 Vissa av musikerna grät av fascination... Dub är ju en global undergroundgenre och många får slåss för att få spela i sina hemländer... T v State of Bengal [UK] / Filastine & Subzero Permafrost [USA] ker och andra konstnärer, verksamma inom gräns överskridande projekt såsom föreläsningar, utställningar och evenemang. De senaste åren har även Clandestinoinstitutet sett dagens ljus, ett alternativ till det vanliga universitetet med flytande gränser mellan teori, praktik och estetik teoretiska kurser om kolonialismens, rasismens och de mänskliga rättigheternas historia samsas med utbildningar kring exempelvis kreativt skrivande. I de flesta människors liv är de gränserna redan flytande. Men i den traditionella akademiska världen kommer man till en punkt där institutionerna kräver att man väljer att ägna sig åt antingen eller. På Bwana Club skapar man istället kulturella händelser och evenemang såsom Clandestinofestivalen som är inspirerade av den kritik och forskning man samtidigt ägnar sig åt. De aktiva sitter med andra ord inte bara och säger vad de tycker är fel de visar också hur de tycker att det borde vara. Kritiken är till stor del baserad på föreställningen om den koloniala bumerangen hur de koloniala strukturerna förmår upprepa sig i vår tids kulturproduktion. Djupt rotade föreställningar om den västerländska kulturen som den progressiva och urbana, och den andra kulturen som traditionell och ursprunglig, skapar en skev maktordning som i vår globala tidsålder blir ett demokratiproblem. Inte minst är det viktigt att bli medveten om hur språket kan befästa fördomar. Begrepp som världsmusik och etno är sådana exempel. De myntades av skivbolagsdirektörer och musikproducenter för att lättare kategorisera och sälja en viss typ av musik, men blev snabbt ett vedertaget begrepp i kultursfären. Sådana ord grundar sig på fördomar utifrån artisternas etnicitet och ursprung, något som i sin tur återspeglar ett arv från kolonialismens uppdelning i vi och dom, säger Aleksander. Idag är Bwana Club bofast i ett kontorskollektiv med stora fabriksfönster ut mot Tredje

24 Bwana Club Aleksander Motturi 2007/08 För fem år sen undrade de vem jag var och vad jag ville. Idag tror jag att vi har ett ganska stort informellt inflytande inom olika delar av kulturvärlden... Långgatan i Göteborg. Till skillnad från när organisationen tog form under slutet av nittiotalet, då de aktiva var nomader i stadsrummet som Aleksander Motturi själv kallar det, som dj:s på olika barer och restauranger. Vi reagerade på den fattigdom som vi tyckte fanns i exempelvis musiklivet, en hegemoni som reducerade musikstilar från andra delar av världen till exotica. Med tiden kom engagemanget att handla mer och mer om en ren kärlek till musiken och ett bejakande av olika stilar. Och idag har det hela alltså växt till en bred, solid verksamhet med tydlig värderingsgrund som allt mer tas på allvar i de kommunala och regionala korridorer där de ekonomiska resurserna finns. För fem år sen undrade de vem jag var och vad jag ville. Idag tror jag att vi har ett ganska stort informellt inflytande inom olika delar av kulturvärlden, det är många som har tittat på hur vi arbetar med forskning och kulturproduktion. Men vi arbetar med minimala resurser och har svårt att planera verksamheten på längre sikt. Han skulle över lag vilja se större satsningar på att få hit tunga världsartister inom genrer som ligger utanför mainstream. Det är oerhört synd att Göteborg som satsar på mångfald inte kunnat frigöra tillräckligt med resurser för ett rikare musikliv. Det kanske inte finns publikunderlag för att täcka kostnader för artister som Oumou Sangare, Femi Kuti eller Amon Tobin, men det gör det inte för en normal programpunkt på Operan, Stadsmuseet eller Stadsteatern heller. Sådan verksamhet är omöjlig utan tunga bidrag. Detta är ändå artister som lätt skulle locka till sig en annan publik än den vanliga, säger han och avslutar uppfordrande: Om man vill öka tillgängligheten, värna om rätten att berätta, så att fler människor och nya grupper känner sig manade att delta i kulturlivet är det olyckligt att kulturproduktionen med få undantag sker på institutionernas villkor. J

25 Konstvandring i Bohuslän K På skylten stod det Svanesund 8. Det var vindstilla. Inte alls som på långfredagen. Då inleddes 2008 års konstvandring i södra Bohuslän med hård blåst på gränsen till snökaos. Nu var det redan påskdagen. K

26 2007/08 Naturen är ett konstverk i sig, särskilt en dag som denna påskdag då havsvikar och sund lagt sig blanka efter stormen.

27 s. 27 Konstvandring i Bohuslän K I norr heter det Kvirr, Konstvandring i Ranrike, och i söder kallas samma sak Konstvandringen Södra Bohuslän. Sammanlagt 88 bohus länska konstnärer/konsthantverkare öppnade sina ateljéer för besökare påsken Alltså behövdes en strategi. Antingen först rekognosera på samlingsutställningarna, Kvirr hade utställning i Tanumshallen, och på Galleri Koch i Stenungsund visade södra Bohusläns konstnärer sina verk. På utställningarna kan man välja sina favoriter för att sen söka upp dem i landskapet. I söder brukar vägvimplarna vara röda, i norr gula. Man kan också slumpvandra. Eller utgå från ett avgränsat stycke geografi. En ö till exempel. I vilket fall får man en utflykt på köpet. Naturen är ett konstverk i sig, särskilt en dag som denna påskdag då havsvikar och sund lagt sig blanka efter stormen. Vi valde ön. Sex konstnärer på Orust verkade omfattbart. Jirina Janzbach hade nummer 29 på kartan. Jag bor lite off, förklarade hon. Jag känner mig utvald när folk tar sig hit. För att markera att vandringen i Södra Bohuslän firade 10-årsjubileum hade hon hängt upp tio röda vimplar. Under vimplarna stod bilar, över dem flirtade talgoxar och en trappa upp i före detta lanthandeln i Västra Bö stod hon själv och pratade konst med besökare. Västra Bö ligger mellan Vrälandskorsningen och Svanesund, väldigt långt från Prag, Jirina Janzbachs hemstad. När Sovjet invaderade Tjeckoslovakien 1968 var hon ung student. Jag upptäckte att jag levde i ett samhälle som ljög. Den som ville säga sanningar måste stänga fönstren först. Orust, Påskdagen

28 2007/08 Jag upptäckte att jag levde i ett samhälle som ljög. Den som ville säga sanningar måste stänga fönstren.

29 s. 29 Konstvandring i Bohuslän Familjen tyckte att hon skulle glömma konstnärsdrömmarna och bli kemist. När hon flydde till Sverige var hon nästan färdig med utbildningen. I många år arbetade hon med forskning och utveckling på ett kemiskt företag på västkusten. På fritiden var jag konstnär vågade jag bli det på heltid. Konstnären är också forskare, förklarade hon och berättade om gamla rostiga tunnor som hon malt ner, om uppslammad järnoxid, och om underglasyrmålningar på rått lergods. De små lerskulpturerna har färg från Vrälandakorsningens lera. Byrån med färgpigment, som lanthandlaren Melvin Olsson lämnade kvar, är en källa till glädje: så går allt i vartannat, lokal- och världshistoria, forskning och konstnärskap. Konstvandringarna har blivit tradition. För konstnärerna betyder det mycket att få möta en större publik. En del är vana galleribesökare, många är det inte. I de öppna ateljéerna förs samtal som inte hörs någon annanstans. Över besökare brukar man räkna med bara i södra Bohuslän. Dessutom: konstrundorna sparkar igång sommarsäsongen lite tidigare än förr. Folk passar på att för bereda för sommaren. Kaféer och krogar hakar på. Grundidén är hämtad från Österlen. Där har man konstvandrat i 40 år. Arrangemanget har blivit så etablerat att det händer att konstnärer från övriga landet hyr lokal och ställer ut just under påsk. Så inte i Bohuslän. Här är man grundidén trogen: att ge folk chans att se ateljéer och verkstäder inifrån. Vår policy är att de som deltar måste vara verksamma konstnärer som bor eller har sommarbostad i trakten, berättade Barbro Roos. Textilkonstnären Barbro Roos i Nösund, ordförande i föreningen Konstvandringen Södra

30 s /08 Konstvandring i Bohuslän Bohuslän, hade nummer 30 på kartan. På vägen dit passerade vi nummer 28, målaren Lars Bjönni Andersson i Hjälmvik, som satt upp en skylt: Besökare hänvisas till Svanviks lada. Så då for vi till ladan i stället. Den var öppen och ljus. Min ateljé är så trång, förklarade Lars Bjönni, exponeringen blir för dålig. Lars Bjönni har varit verksam på Orust i många år. Han var den som gjorde Bjönnigården till ett begrepp på 80-talet, innan han drog norrut och blev medlem i Kvirr. Nu är jag tillbaka på Orust. Här hör jag hemma, sa han. Lars Bjönni målar gärna bohusmotiv. Där har du ekan, där har du seglet. Där syrenkvisten. Det är Bohuslän för mig. Så vad gör man när seglet revats? Går upp till stugan kanske. Tar en kopp och ser solen gå ner. Vi tog istället sikte på Tegneby kyrka. Nösund 7, skulle det stå på skylten. I Nösund gick en trappa direkt från Nya Vägen upp till en röd ateljé och framför den stod Barbro Roos och berättade att det stora röda tygkrysset på väggen stod för siffran tio, som i tioårsjubileum. Det kunde också kopplas till Röda Korset. Hon stödjer Röda Korsets satsning Rädda mammorna. Konsthantverket har stark förankring i livet, sa hon. Jag vill berätta om det som är viktigt. Och om det som är nära: inspiration hämtar hon från naturen. Fynd på marken och i strandkanten kan bli till vävda möten mellan färg och form. Bilderna växer fram i vävstolen. När Barbro Roos för några år sedan skulle återvända till Sverige från Bryssel där familjen levt i många år var valet enkelt. Nösund låg kvar, som alltid. Här har människor bott sen stenåldern. Mitt i byn finns en boplats från gånggrift s- tiden, fyratusen år gammal. Barbro Roos ateljé är byggd av hennes morfars bror som för 80 år sedan drev en diversehandel där. I ett hus intill hade morfars pappa sitt skrädderi. Njutningen i att väva ligger i att av garn få fram just den färg som behövs, få verket att lysa Jag bor lite off... Jag känner mig utvald när folk tar sig hit.

31 s. 31

32 2007/08 s. 32

33 s. 33 Men hur målar man det som finns mellan vågorna, bortom eller under; djupet? Konstvandring i Bohuslän och hålla idén levande tills arbetet är klart. Den lilla skissen ovanför varpen den här dagen föreställde en glödande hög av björkris. Runtom glöden såg jag ett flor av sot som reste sig. Det ska också vävas in. Medan Barbro Roos förde samtal uppe i sin backe, rådde off season nere vid ångbåtsbryggan. Det var tyst. På andra sidan vattnet skymtade något som gissningsvis var en musselodling. En enda båt for sakta runt, helt strandnära, en sportfiskare. Matsäcksmackor med stekt ägg och sill, termoskaffe och en liten stunds eftertanke, och sedan: kustvägen till Hällevik och Jan Järlehed. I hans verkstad hängde det skåp som inte såg ut som skåp brukar. Nu är sen här, förklarade han. Det var så han tänkte den januarinatt i slutet på 80-talet då han beslöt sig för att arbeta av hjärtats lust: Jag ska inte göra det sen. Jag ska göra det nu. Ett skåp hade titeln Skåp för många glada minnen. Det beror på, sa han, att folk alltid frågar vad man ska ha det till? Folk är så funktionella. Så fungerade han själv också, alla år då han arbetade som kreatör och designer för Brio och Lego. Till slut orkade jag inte tänka mer på funktion. Jag ville jobba av lust. Jan Järleheds ateljé brukar höra till de mest välbesökta. Ofta kan han räkna in långt över tusen intresserade. Skåpet för många glada minnen är vertikalt och pinnasmalt och har en blåmålad käpp till dörr. Käppen har bestämt skåpets form. Jag går ständigt en balansgång mellan natur och kultur, förklarade han. Men i slutändan är det jag som får sista ordet. Det händer att konstvandrarna frågar konstnärerna om tips: vart ska vi åka nu, tycker du? Lars Bjönni framhöll Lizbet Lagerström. Efter viss kartförvirring hittade vi fram till hennes Ateljé Huseby. Hon gör stentavlor, hade vi förstått. De var inte alls som vi trodde, utan som små tablåer, eller scener, som berättade om allehanda mänskligt liv. Jag målar med stenar, sa hon. Eller så här: stenarna jobbar själva och jag hjälper till lite grann. Stenen överraskar mig. Det är en ständig kamp mellan mig och stenen, om slutresultatet. På håll ser tavlorna ut som skisser, nära inpå blir de tredimensionella. Stenen skjuter fram. Materialet kan skifta: De här ljusa har jag hämtat i Portugal och de här svarta är skiffer från Trondheim. Jag blev jätteglad när jag hittade dem. De är bra till armar och ben, titta här. Jag har stenkul. Så brukar hon säga, när folk tycker att hon har humor. Lizbet Lagerström sålde bra påsken 2008,

34 s /08 Konstvandring i Bohuslän vittnade många röda lappar om. Att konstrundorna betyder god kommers märktes också hemma hos målaren Göran Lantz. Då hade det blivit sen eftermiddag. Solen föll in snett genom fönstren i den helt lilla ateljén i Morlanda och fick Lantz klara färger att lysa extra. Ateljén såg den här stunden just så bohemisk ut som många nog tycker att det ska göra hemma hos en konstnär. Lantz var febrilt upptagen med försäljning. Folk stod bokstavligen i kö för att hinna handla innan konstrundan var över för året. Någon försökte pruta, andra begrep bättre, att priset redan var prutat och lågt nog. Göran Lantz kallas ibland en modern länk i den koloristiska traditionen. Han är känd för sitt tema det röda och det blå. Det röda står ofta för den röda stugan. Och det blå? Vad står det för? Det lämpade sig att avsluta konstrundan med den frågan. Göran Lantz har själv ställt sig den många gånger, så även i sin bok Göran Lantz där han skriver så här: Hur målar man havet? Begreppet marin finns, ljusblått däruppe, mörkare blått därunder och vågornas vita skum. Men hur målar man det som finns mellan vågorna, bortom eller under; djupet? J... stenarna jobbar själva och jag hjälper till lite grann. Stenen överraskar mig. Det är en ständig kamp mellan mig och stenen...

35 konsten... Efter en lärorik tid på Innovatum Inkubator i Trollhättan, en bra plats att inleda sitt entrepren ör skap på, flyttar nu animationsstudion Meindbender till nya lokaler en bit bort, med plats för stora drömmar och galna idéer.

36 s /08 Animation K Dataspel i 3D, kommersiell visualisering, konstnärliga kortfilmer. Dagens animatörer har mängder av uttryck och kanaler att röra sig mellan. Det finns en obeskrivlig förtjusning i att skapa liv, säger Michael Bengtsson, VD och kreatör i animationsstudion Meindbender.... folk från Manhattan och Sydney ringde och ville praktisera hos oss, Cartoon Network hörde av sig och lade så småningom ut ett animationsuppdrag...

37 ... enligt Meindbender K Man kan nästan se dem framför sig. De tecknade fantasifigurerna, hur de förtjust svävar in och ut ur konferensrummet med den jättelika filmduken, hur de provsitter de flotta kontorsstolarna i rummet intill och dimper pladask ner i foajéns stilrena skinnsoffor som otåligt väntar på sina första gäster. Efter en lärorik tid på Innovatum Inkubator i Trollhättan, en bra plats att inleda sitt entreprenör skap på, flyttar nu animationsstudion Meindbender till nya lokaler en bit bort, med plats för stora drömmar och galna idéer. Över trehundra kvadratmeter närmare bestämt, att jämföra med det förra kontorets tjugofem. En satsning som heter duga med andra ord, av Michael Bengtsson och de andra tre Olov Burma, Tony Österlund och Calle Halldin som träffades när de för några år sen gick linjen 3d-animation och konstnärlig gestaltning på Stenebyskolan i Dals Långed. Men utvecklingen hade lika gärna kunnat gå åt andra hållet. Vi kom till en punkt våren 2007 då vi var osäkra på om vi skulle fortsätta satsa eller lägga ner, säger Michael. Det hade varit motigt ett tag, vi hade haft svårt att mogna in i våra roller och jag själv hade offrat varenda besparing på det vi trodde på. Vändpunkten kom i och med det sista tappra försöket. Gruppen tog sina sista pengar till att skapa en kort animation om en gul kanin som

38 s /08 Animation får en boll i huvudet, där de förpackade all den kvalitet inom animation och visuell stil de jobbat upp under åren. Filmen lades ut på branschforumet CGTalk, där besökarna består av allt ifrån amatörer och nyfikna till VD:n för filmbolaget Dreamworks. Den ser ut som en leranimation men är gjord i den nya tidens 3d-teknik, på ett sätt som enligt Michael själv tänjer på gränserna och imponerade kraftigt på många inom branschen. När vi hade släppt den tog det 48 timmar, sen var vår tillåtna nedladdningskvot från webbhotellet förbrukad. Översatt blir detta omkring nedladdningar på 48 timmar. Fler och fler hittade till vår hemsida, folk från Manhattan och Sydney ringde och ville praktisera hos oss, Cartoon Network hörde av sig och lade så småutvecklat för ägaren General Motors. Säg att Saab skulle vilja göra en bil där växelspaken sitter i taket. Då berättar de för oss vad de vill förmedla och vår uppgift blir att omsätta det i bilder och känslor som övertygar. Det är med känslor man påverkar folk, oavsett om det är GM eller på krogen, säger Michael. Generellt går samarbetet inom gruppen till ungefär så här: Den som anses bäst lämpad väljs ut som projekt ledare för det aktuella uppdraget. Sen påbörjas en så kallad pre-production fas där hela filmen skapas fast i en väldigt ofärdig version, för att både kund och arbetsstyrka skall få en god överblick över vad projektledaren vill åstadkomma innan själva produktionen startas. När väl kunden godkänt denna film börjar alla modeller, karak tärer Säg att Saab skulle vilja göra en bil där växelspaken sitter i taket.... vår uppgift blir att omsätta det i bilder och känslor som övertygar. ningom ut ett animationsuppdrag liksom företaget Against All Odds. Alla ville veta vilka vi var och hur vi hade gått tillväga. Sedan dess har jobben rullat in och av nedläggningsplanerna blev det alltså intet. Istället öppnades dörrarna på vid gavel till den globala och expansiva industri som rymmer animation och 3d-grafik för exempelvis data- och tv-spel, film, Internet och visualisering inom olika branscher. Västra Götalandsregionen satsar gärna på att stärka de inhemska aktörerna inom denna industri inte minst genom utbildningar. Förutom linjen på Steneby, för vilken Högskolan Väst i Trollhättan står som huvudman, erbjuder Högskolan i Skövde ett flertal program och kurser inom exempelvis programmering, grafik och dataspelsutveckling. För närvarande är Meindbenders personalstyrka fullt upptagen med att slutföra just ett visualiseringsuppdrag för Saab. Det är omgärdat av sekretess men går ut på att skapa ett internt material som ska presentera de idéer Saab och bakgrunder byggas upp virtuellt. Därefter skapas animationen till filmen samtidigt som modellerna finputsas och får sitt slutgiltiga utseende. Till sist är det dags för själva renderingen, eller framberäkningen, av de färdiga bildrutorna till filmen. Detta är en mycket kostsam och tidskrävande del eftersom bilderna tar väldigt lång tid att generera, trots tillgång till avancerad hårdvara. Leverans sker, en utvärdering av projektets effektivitet görs och sedan bär det av till nästa uppdrag. Även om animatörerna i Meindbender är glada över de kommersiella framgångarna så är tanken och drömmen att även de egna projekten ska rymmas inom verksamhetens ramar. Det är trots allt där kreativiteten och passionen för den fria animationskonsten får störst svängrum. Michael själv förstod redan på lekis att han hade känsla för bild och rörelse. Jag minns att vi fick en bilduppgift en gång, som egentligen var ett förtäckt intelligenstest. Samtliga i klassen skulle rita en halvfull saftflaska som stod lutad i 45 grader. Det kluriga med upp-

39 s. 39 Vi har mycket på gång, stora planer. Vi vill locka till oss de allra bästa, skapa nya kontakter och nätverk, satsa på utbildning... giften var ju att saft i sin flytande form alltid lägger sig horisontellt på grund av gravitationen. Jag var den enda som lyckades lösa uppgiften rätt genom att rikta strecket rakt du kan tänka dig hur länge jag levde på det sen, skrattar Michael. Som de flesta barn tittade han mycket på tecknad film, snart började han spela dataspel och prova på animation i ett ritprogram där det bara fick plats med trettiotalet bilder. Sen kom Photoshop och då var det roligaste jag visste att förstora upp allas huvuden som bollar. Med filmer som Jurassic Park och Terminator 2 fick jag upp ögonen för 3d, och på den vägen är det. Jag vill inte kalla mig konstnär för det tycker jag verkligen inte att jag är. Jag har bara ett brinnande behov av att skapa, och att se mina idéer få liv. Efter en förberedande yrkesutbildning kom han in på Steneby, där han alltså träffade sina nuvarande kolleger. Programmet är på tre år och omfattar bland annat studier kring så kallad modellering, texturering, riggning, ljussättning och rendering, liksom koncept-, manus- och karaktärsutveckling. Utbildningen avslutas med ett examensarbete, inför vilket Michael, Olov, Tony och Calle tillsammans spånade fram karaktären Bobby Meindbender. Han är en galen psykolog som botar folks fobier med minst sagt tvivelaktiga metoder. Och han fick ge namn åt bolaget som bildades strax därpå inte därför att vi vill att folk skall tro att vi är fullständigt galna utan därför att han faktiskt varit den som sammanfört oss. Gruppen nöjde sig inte med den enklare filmsekvens som var nog för examensuppdraget, utan ville gå vidare efter utbildningen och göra en riktig kortfilm inom företagets ram. Under en tid gjorde de ett antal mindre uppdrag vid sidan om filmskapandet, men snart gick det hela alltså i stå. Tills en gul kanin fick en boll i huvudet och allt tog ny fart. Nu hoppas de kunna sälja den snart färdiga Meindbenderfilmen till någon tv-kanal. Över huvud taget är planerna för framtiden stora och många. Men tålamod är en dygd, och åtminstone Michael tycks ha gott om den varan. Vi har mycket på gång, stora planer. Vi vill locka till oss de allra bästa, skapa nya kontakter och nätverk, satsa på utbildning, säger Michael, tystnar en stund och fortsätter: Och om åtta, nio år då kanske vi har gjort vår första animerade långfilm. Vi vill inte påskynda det här, allt har sin tid. En långfilm är en utmaning som kräver mannakraft, bättre nätverk, planering och inte minst finansiering. Innan den dagen kommer då vi har allting klart, lever vi i nuet och ser till att dag för dag göra någonting som för oss närmare målet. Dessutom ser vi till att ha det riktigt kul på vägen. J

40 2007/08 Stefan Edmans

41 s. 41 Klimatsmart kultur K Gå på teater, köp en bok eller ge bort en konsertbiljett och gör samtidigt en miljöinsats. Enligt biologen och miljö profilen Stefan Edman är mer kultur och färre prylar en väg mot framgång när det gäller såväl klimatmål som ökad tillväxt och minskad stress. Stefan Edman K Han bor mellan havet och fjället. I föräldrahemmet vid Ljungskileviken, med Orust i fjärran och Bredfjället i ryggen och med fin skogsmark ända ner till Göta älv. Det är här han har sin bas och finner sin kraft mellan uppdragen som författare, krönikör och föreläsare Stefan Edman, kanske mest känd som Göran Perssons miljörådgivare och mannen bakom den statliga utredningen Bilen, biffen, bostaden, om hållbar konsumtion inom områdena resor, livsmedel och boende. Redan där påtalade han fördelarna med att styra över vår konsumtion från tillverkningssektorn till tjänstesektorn från prylar till upplevelser, inte minst kulturupplevelser. En slutsats som ännu inte fått så stort genomslag som han hoppats, trots genombrottet för klimatfrågorna i den allmänna debatten. Förhoppningsvis blir det nästa steg, säger han. Det behöver skrivas och talas om detta mer och kulturpolitiker måste inse att de är klimatarbetare! Miljön är bara ytterligare ett argument som borde kunna stärka dem. En ökad kulturkonsumtion leder inte bara till att människor reflekterar mer, får en djupare livssyn och mår bättre det är bra för naturen också. På vilket sätt kan då kulturupplevelser bidra till en bättre miljö? Jo, säg att du har tusen kronor att spendera. Om du satsar dem på att köpa ett par böcker, gå på bio och en konsert, då har du per konsumerad krona orsakat oerhört lite klimat påverkan jämfört med om du köpt prylar för samma summa. Genom att göra en så kallad livscykelanalys kan man nämligen med ganska säkra metoder räkna ut hur mycket energi de olika varorna och tjänsterna krävt för att framställas och därmed vilken klimatpåverkan de medför. Böcker har exempelvis mycket låg påverkan från det att författaren börjar fundera på sin berättelse till dess att den ligger i handeln. Ju fler tjänster på bekostnad av varor och flygresor skulle jag säga man som individ, familj och företag kan konsumera desto bättre är det för miljön. Men det gäller alltså att välja kulturen istället för prylarna eller resorna, inte både och. När man tycker att man har det materiellt hyfsat bra och vill unna sig nåt trevligt och samtidigt vara klimatvänlig då är rekommendationen att lägga pengarna inom denna sektor. Då kan tillväxten hållas uppe, trots minskad konsumtion av varor. En ökad kulturkonsumtion leder inte bara till att människor reflekterar mer, får en djupare livssyn och mår bättre det är bra för naturen också.

42 s /08 Stefan Edman Dessutom skapar tjänstesektorn fler jobb än tillverkningssektorn, menar Stefan. Därför borde samhället satsa mer på kultur men även på utbildning och hälsa som också generellt är bättre för klimatet. Han anser att framför allt medelklassen i världen måste lockas till denna förändring, annars uppstår vad forskarna kallar rebound effect: ny teknik ger stora miljövinster, men vinsterna äts upp direkt. En person kanske redan har en miljöbil men skaffar en till och då blir summan av utsläppen densamma som i utgångsläget. Hur ska man då locka folk till att bli mer intresserade av kultur? Gemene man kanske i nuläget går på bio några gånger per år, läser nån bok då och då men går i klädaffärer och åker till Elgiganten, Ikea och andra varuhus var och varannan vecka. Ett sätt, menar Stefan Edman, är att rent poli - t i skt underlätta för ett förändrat konsumtionsmönster. Exempelvis genom att se till att tjänstesektorn befrias från en del av sina arbetsgivaravgifter så att upplevelserna också får lockande prislappar. Idag är varor billigare än tjänster vilket ger helt fel signaler. Ett annat sätt är att skapa förebilder, särskilt inom ungdomskulturen låta stjärnor berätta i tv och tidningar om njutningen i att satsa slantar på upplevelser istället för prylar som ändå bara orsakar stress för att man inte hinner använda dem. Det tror jag skulle innebära ganska snabba förskjutningar i värderingar. Jag är själv ute i skolorna en hel del och märker att det finns stort intresse för dessa frågor. Kanske är det rent av så att det förändrade konsumtionsmönster Stefan Edman förespråkar också kan leda mot en förändring med närmast livsfilosofiska förtecken hos många människor, där fokus flyttas från det yttre till det inre från statusstress och prylhets till förnöjsamhet och inre reflektion. Över en viss nivå handlar konsumtion knappast om att må bättre utan mer om att exponera sig för omgivningen, att bekräfta sin värdighet genom prylar. Upplevelser å andra sidan har en förmåga att göra folk mer avspända. Jag tror att det kan vara befriande att känna att det viktigaste i livet inte är tingen, utan hälsan, kärleken och gemenskapen. Flera av Stefan Edmans böcker handlar också just om detta, till exempel Förundran, Förnöjsamhet samt Jordens och själens överlevnad brevväxling från Själv äter han både böcker och tidningar men han älskar också musik, framför allt klassisk, och han går gärna på konserter en aktivitet som genererar koldioxidutsläpp på 3,9 kilo vid ett biljettpris på 300 kr, att jämföra med ett par läderstövlar för samma summa som skapar ekologiska fotspår på hela 9 kilo. Detta åtminstone om man får tro rapporten Energi- och koldioxidintensiteter för 319 varor och tjänster. Den är gjord av Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och presenterar beräkningar av energianvändning och koldioxidutsläpp för varor och tjänster utifrån varje konsumerad krona. Några exempel följer här nedan. Bara att nöta in, sen har du alla förutsättningar att bli en klimatsmart kulturkonsument. J Koldioxidutsläpp vid 300 kronors konsumtion Fakta Konsert, opera, teater, museum, bio, dansföreställning: 3,9 kg Böcker: 4,8 kg Inredningsartiklar: 6,3 kg Leksaker: 6,9 kg Läderstövlar: 9 kg Kläder: 23,7 kg Drivmedel, bil: 96,6 kg Källa: FOI:s rapport Energi- och koldioxidintensiteter för 319 varor och tjänster. Beräkningarna baseras på energianvändning och koldioxidutsläpp som skapas under varans hela livscykel produktion, försäljning transporter och avfallshantering. Det är en något förenklad analys som exempelvis inte tar hänsyn till var i Sverige du bor eller hur du tar dig till affären för att köpa produkten. Listan tar inte heller upp olika varumärken, utan ger en helhetsbild av hur olika inköp påverkar miljön.

43 Därför borde samhället satsa mer på kultur men även på utbildning och hälsa som också generellt är bättre för klimatet.

44 2007/08

45 Gustavo Dudamel Silencio..!

46 2007/08 Gustavo Dudamel K Han är en av världens just nu mest eftertraktade dirigenter. En närmast geniförklarad tjugosjuåring med socialt engagemang, som själv säger att han bara vill ha kul. K Möt Gustavo Dudamel, Göteborgssymfonikernas nye chefsdirigent. K Break a leg, maestro! Efter en introduktion av sin nyskrivna Operatic lämnar tonsättaren Paula af Malmborg Ward över till Göteborgs Symfoniker och av dess nye, unge chefsdirigent, venezuelanen Gustavo Dudamel. Uruppförandet av Operatic i Göteborgs konserthus följs denna kväll av Prokokjevs Sinfonia concertante med solisten Truls Mörk på violoncell och en vindlande resa genom Carl Nielsens femte symfoni, med ett stillsamt och bedövande vackert klarinettsolo som låter tystnaden tala. Nordiska toner möter sydamerikansk energi mannen med dirigentpinnen är inte de små gesternas man. Musiken tycks laddas genom hans kropp, de svarta Magnus Uggla-lockarna flyger och far, han skakar och smeker, hukar och hoppar. Efteråt vill de stående ovationerna aldrig ta slut. Recensionen i Göteborgs-Posten ska dagen därpå komma att innehålla ord som en fullständigt magisk uppvisning. Det tycks onekligen som om Göteborgspubliken har tagit sin nye maestro till sitt hjärta. Dagen innan, ett par våningar upp i konserthuset. Gustavo släntrar in i sin loge och slår sig ner i en fåtölj en späd gestalt som utstrålar värme och självtillit, med ett leende som når hela vägen ut i ögonen. Det är sjunde gången i ordningen han är i Göteborg. Uppdraget att leda Symfonikerna inleddes i oktober 2007, ska pågå minst tre år och innebär bland annat att han tillsammans med VD Edward Smith och programkommittén lägger upp spelplaner och ansvarar

47 Snart åker jag till Stockholm, sen Berlin, sen Puerto Rico, San Francisco, Los Angeles Madrid, London... för orkesterns konstnärliga kvalitet. Minst tio veckor per år arbetar han här, en något större del av sin tid tillbringar han i hemstaden Caracas i Venezuela och den resterande delen är han den närmaste tiden på resande fot varje vecka en ny plats. Det är många som vill ha en del av kakan. Snart åker jag till Stockholm, sen Berlin, sen Puerto Rico, San Francisco, Los Angeles... Madrid, London, säger han, funderar en stund och fortsätter: Sen Göteborg igen, Berlin, Milano, Spanien Så ser mitt liv ut och det är underbart! Jag känner inte: Å nej, imorgon måste jag dit, och sen dit Jag har fått möjligheten att dirigera de bästa och det känns helt underbart, säger Gustavo. Det är inte svårt att förstå de flesta dirigenter får vänta bra mycket längre innan de kan skriva in sig i så många kända orkestrar. Säsongen tar han dessutom över efter Esa-Pekka Salonen som ledare för Los Angeles Philharmonic. Och denne eftertraktade man har alltså Göteborgssymfonikerna värvat, ett samarbete som enligt honom själv redan nått höjder han inte kunnat föreställa sig. Det är en fantastisk orkester och det har redan gått långt, långt bättre än jag kunnat drömma om, både på en konstnärlig och på en personlig nivå. Det personliga kommer först om man inte får kontakt fungerar det inte alls, då blir det katastrof. Nu handlar det om att vi långsiktigt ska jobba ihop oss för att bli ett. Visst är det roligt att resa runt och arbeta, men det är skönt att ha

48 s /08 Gustavo Dudamel sin egen orkester med ett eget sound och en egen repertoar. Att ha tid att arbeta på djupet. Historien om Gustavo Dudamel börjar i storstaden Barquisimeto i västra Venezuela, där han under åttiotalet växer upp i en medelklassfamilj i ett allt annat än välbärgat område. Han är ett oerhört energiskt barn som får prova alla tänkbara metoder för att fokusera; familjen tar med honom på karate, på simning, han provar målning, spelar baseball, fotboll, allt. Men det är musiken, och inte minst faderns salsaorkester, som inspirerar honom mest. Som nioåring börjar Gustavo spela fiol och går med i den säregna rörelsen El Sistema, en statligt finansierad musikutbildning. Den har idag funnits i över trettio år och organiserar barn och ungdomar mellan två och arton år, de flesta från fattiga förhållanden, i skolor och orkestrar landet över. Jag minns stunden när musiken verkligen fångade mig. Vi var sexhundra musiker, jag satt längst bak och försökte spela så gott jag kunde. Det lät fruktansvärt. Men plötsligt känner jag energin från orkestern, jag hör hornen, slagverken, jag känner herregud, här vill jag alltid vara. Några år senare började jag dirigera i stället, och sedan dess är det den vägen jag gått. Det var den kanalen som fungerade för mig och nu lägger jag all min energi på musiken. Det i sin tur ger energi till resten av mitt liv till min fru, min familj, mina vänner. Bara sjutton år gammal flyttade han till Caracas för uppdraget att leda El Sistemas flaggskepp, den nationella ungdomsorkestern Simón Bolívar ett jobb som han fortfarande har. Gustavo har sett flera av musikerna i orkestern växa upp och för många av dem har musiken varit enda vägen till ett värdigt liv. Fattigdom skapar utanförskap och ensamhet medan musik ger glädje, motivation och en känsla av delaktighet. Lennar Acostas liv hade exempelvis präglats av våld och droger när han en dag fick en klarinett i gåva från musikskolan. Den kändes bättre i handen än en pistol, citeras han på Dudamels egen hemsida. El Sistema förändrar livet för fattiga barn, men vi förändrar också livet för barn från medeloch överklassen. Du kanske bor i ett fattigt område och personen bredvid dig kan äta fem mål mat om dagen, men i orkestern lär du dig att det inte är någon skillnad mellan er. Alla är lika viktiga. När Gustavo 2004 deltog i Gustav Mahlers dirigenttävling i Bamberg, Tyskland, var han i stort sett okänd utanför sitt hemland. Det var första gången han dirigerade en professionell orkester och han hade inte ens en manager. Redan i semifinalen började det surras om den unge talangen och när det stod klart att han vunnit öppnades dörrarna till världens scener en efter en. Året därpå slöt han ett kontrakt med anrika skivetiketten Deutsche Grammophon. Och när Göteborgssymfonikernas dåvarande chefsdirigent Neeme Järvi samma år blev sjuk inför framträdandet i ett fullbokat Royal Albert Hall under The BBC Proms i Sen Göteborg igen, Berlin, Milano, Spanien Så ser mitt liv ut och det är underbart! Jag känner inte: Å nej, imorgon måste jag dit, och sen dit... Jag har fått möjligheten att dirigera de bästa och det känns helt underbart...

49 För Dudamel och Göteborgssymfonikerna var det början på en kärlekshistoria som ledde till det äktenskap som nu är ett faktum.

50 s /08 Gustavo Dudamel Tystnaden. När man som jag är van vid bullriga Caracas är tystnaden och lugnet en underbar gåva. London, då hoppade Gustavo in som ersättare. Resultatet blev ett definitivt, succéartat genombrott som i branschen liknats vid hur den assisterande dirigenten Leonard Bernstein en novemberdag i Berlin 1943 tog över när Bruno Walter tvingades lämna återbud. För Dudamel och Göteborgssymfonikerna var det början på en kärlekshistoria som ledde till det äktenskap som nu är ett faktum. Andra musiker som jobbat med honom beskriver honom som avslappnad, glad och närvarande, ett energiknippe som närmast djuriskt går på instinkt och litar på sin intuition. Symfonikernas VD Edward Smith menar att Dudamels främsta styrka är förmågan att förmedla sin entusiasm och energi till såväl musiker som publik. För Dudamel själv råder det inget tvivel om vilken inställning han har för att få orkestern att spela så bra som möjligt. Jag vill bara ha kul! Om jag kan få musikerna att också ha roligt och älska det de gör, då kommer de att spela den bästa musiken i världen. Det är den atmosfären som jag försöker skapa. Så väntar ännu en kväll i Göteborg för den unga världsstjärnan. En kväll som han möjligen kommer att tillbringa över en bit god mat på någon av de närbelägna restauranger han strör lovord över. Eller kanske i lugn och ro på hotellrummet. För även om musiken är anledningen till att han är här, så finns det något annat som är nästan lika uppskattat. Tystnaden. När man som jag är van vid bullriga Caracas är tystnaden och lugnet en underbar gåva. J

51 Dikt för direktörer Se upp för honom som säger sig föra de mångas talan han kanske gör det se upp för honom som säger sig tala bara på sina egna vägnar han kanske gör det se upp för honom som bara nickar instämmande imorgon kan nickningen gälla dig se upp för dem som bara vill leva sitt liv i fred De skyr inga medel

52 2007/08 K Direktörers behov var utgångspunkten. Därav namnet på seminariet: Dikt för direktörer. Föga överraskande enades alla om Litteratur och näringsliv K Samtalet fördes på Jonsereds herrgård ons - dagen den 26 september 2007 och arrangerades av Göteborgs universitet, Kultur och Näringsliv och Nationalencyklopedin, som en tankeställare inför bokmässan som startade dagen därpå. Grundfrågan var enkel: vad är litteratur bra för? Carlo Mandini, direktör på Elite Plaza Hotel i Göteborg: Musiken är den konstform som berikat honom mest, förklarade han. Jag ser musik som väldigt nära litteratur. Han fortsatte: Men jag önskar att jag läst mycket mer. Det är därför jag är här. Jag vill höra vad ni har att komma med. Han fick många råd av övriga seminariedeltagare, samtliga verksamma som litteraturens tjänare på ett eller annat vis. Och vad sa de? Några röster följer här. Citaten är lösryckta ur seminarieanteckningarna och kan även läsas i osorterad ordning. Kontentan blir densamma: litteratur gör gott. Ellen Mattson, författare: Läsning fungerar som en sorts emotionell fortbildning. Man lär sig att öva upp sin känsla helt enkelt. Just det kan vara ännu viktigare än den kunskap, de redskap, man kan hitta i litteraturen. Jag tror att man blir en bättre människa av att läsa oavsett om man är direktör eller tandläkare. Leif Alsheimer, universitetetslektor i rättsvetenskap, kulturskribent: Litteraturen hjälper oss att vinna erfarenheter som vi inte skulle få annars, och att förstå inte bara händelser utan hela processer. Den bygger upp en handlingsförmåga inför det oväntade. Ulla Berglindh, universitetslektor i svenskämnets teori och didaktik, Göteborgs universitet: Litteraturen bekräftar det vi redan vet eller behöver fördjupa oss i. Den ger livsmannaskap. Man upptäcker nya fält, nya röster, andra aspekter, andra tider, andra värden. Gabriel Byström, kulturredaktör, GöteborgsPosten: Litteraturen ger självkännedom. Här finns den kondenserade livserfarenheten det upplevda. De som älskat, varit sjuka, drivits av auktoritetsproblem, gråtit, gestaltar sina erfarenheter. Det ligger där som text bara att ta till sig, och använda för sin egen utveckling. Agne Furingsten, Partille kommun: De böcker som gavs ut i Paris, Rom och på andra håll i Europa på och 1800-talet, fanns ofta redan samma år eller året efter i de värmländska herrgårdarnas bibliotek. Det var väldigt många innovationer i järnhanteringen på den tiden. Självklart ser jag en koppling: kulturella utblickar ledde till vidgade perspektiv, som i sin tur genererade nya idéer också till industrin. Det finns samband mellan kultur och kreativitet.

53 att de behöver mer dikt i sina liv. Därvidlag skiljer sig direktörer inte från resten av populationen, menade man också. Ylva Gustafsson, regionutvecklare, Västra Götalandsregionen: Jag tror att våra samlade läsupplevelser skulle kunna göra underverk på arbets platserna, vi måste bara hitta former för att använda oss av den rika litterära verklighet som många av oss bär på. Vi pratar om att vi inte har tid men läsning innebär tid i koncentrerad form. Ulla Berglindh: Litteraturen har också en funktion som har att göra med show off. Man kan bidra med conversation pieces till middagssamtalet om man vet något om den senaste romanen. Den som dessutom kan langa fram citat eller pseudocitat ur någon obskyr text som man bara känner till själv kan ge sken av oändlig lärdom. Ellen Mattson: Det sägs att på en ort utan kultur skapas inga vinnare. Även om det naturligtvis är sant, så är det viktigt för mig att som enskild kulturarbetare försöka skydda mig själv och hävda mig mot nyttoaspekterna, utan att för den sakens skull förneka nyttan av att vara nyttig. Jag tror alltså att litteraturen inte blir nyttig om den försöker vara nyttig. Däremot kan litteraturen bli till nytta för direktörer och för alla andra, just för att den inte tänker i de banorna, genom att den inte försöker vara vinnare. Leif Alsheimer: Rubriken Dikt för direktörer, ska förstås vara Dikt för människan. Litteraturen ska inte styra eller vägleda. Det finns en fara med det nyttoinriktade. Litteraturen ger effekter på alla områden. Människan är till största delen känslostyrd, inte förnuftsstyrd. Litteraturen hjälper oss att få ett förhållningssätt som bygger på känslor. Det hindrar inte att den som läser blir en bättre företagsledare, framför allt om man accepterar att detta är ingen quick fix, utan något som fordrar kontinuitet. Ulla Berglindh: Lustläsning kan ge privat eko effekt i form av njutning. Gabriel Byström: Vi kan vara extremt överens om vikten att läsa, men faktum är att det sker en annan rörelse i samhället. Allt färre pojkar läser böcker. Man kan inte referera till böckerna för det är så få som läst dem. Den gemensamma bildningsbasen eroderar, när den minsta gemensamma nämnaren knappt finns. Ellen Mattson: Rubriken Dikt för direktörer handlar för mig om hela kulturbegreppet. Att vi ägnar oss åt någon del av oss som är så viktig, men så svår att sätta fingret på. Det gör vi lika bra när vi lyssnar på musik som när vi läser eller går på teater. Jag vill inte, trots att det skrivna ordet är så viktigt för mig, bli alltför låst i läsfållan. Carlo Mandini: Jag är för stressad för att hinna läsa. Tyvärr är det så att man många gånger lever ett ohälsosamt liv som ledare. Agne Furingsten: Den som har ont om tid, får i ly r i- ken koncentrerad kunskap på ett enormt bra sätt.

54 2007/08 Litteratur och näringsliv Några korta meningar kan ge oerhört mycket. För mig har lyriken varit ingången till nya per s pektiv, nya sätt att tänka, nya sätt att vända på perspektiv. Leif Alsheimer: Den otroliga fragmentering vi ser i världen just nu kallas av en del den flexibla kunskapen men det är ju skitsnack. Det bety der bara att om man lär sig nåt idag så är det värdelöst i morgon. Vi utbildar människor som blir som vattenlöpare, de springer på ytan, tittar inte i djupet och sätter inga spår. En liten krusning när de springer, och sen är allting borta. Gabriel Byström: Mycket managementlitteratur handlar om att driva förändring, att försöka förstå och förutse förändringar och vilken typ av reaktion som kommer att inträffa. Där ger skönlitteraturen en väldigt stor kunskap, på ett mer aptitligt sätt. Ulla Berglindh: Läsning utvecklar språket. Det blir mindre risk att fastna i corporate bullshit-prat. Leif Alsheimer: Det är förödande för ett samhälles utveckling, om det inte medger självreflektion. Jag vill upprepa huvudpunkten: vi är till övervägande del känslomänniskor. Skönlitteraturen spelar en stor roll som existentiell hastighetsmätare. Med hjälp av den kan vi se förhållningssätt, se hur de förändras, och avgöra önskvärdheten av de här förhållningssätten. Ellen Mattson: En gång skrev jag en roman som utspelade sig i framtiden där huvudpersonen får frågan: vad kommer att hända med litteraturen? Och hon svarar ungefär: jag tror vi får tekniker där vi gestaltar våra egna liv, vi kommer inte att behöva fiktionen. Verkligheten parad med nya tekniker, vårt be hov av verklighet parat med vårt behov av att själva spela huvudrollen, kan leda till litteraturens död. Henric Holmberg, skådespelare: Det som är bra med dikter är att de ofta ställer en sorts fråga som man inte kan besvara med en gång. Ta den här av Claes Andersson till exempel: Se upp för honom som säger sig föra de mångas talan han kanske gör det se upp för honom som säger sig tala bara på sina egna vägnar han kanske gör det se upp för honom som bara nickar instämmande imorgon kan nickningen gälla dig se upp för dem som bara vill leva sitt liv i fred De skyr inga medel J

55 Kulturspaning Nossebro / N.Y.C. K Från tonsatt tonårskärlek i Västergötland och Verona till roliga gubbar och en alldeles speciell påse rågmjöl. Och över alltsammans svävar inspirationen från Konstnären och Entreprenören byns egen Bergman respektive Kamprad. K En lördag strax före jul for vi till Nossebro för att utforska kulturlivet på en ort med tvåtusen invånare.

56 2007/08

57 s. 57 Kulturspaning K Den bleka decembersolen silas genom grantopparna och faller i fläckar över fältens dova, frostbitna färgskala. Inne i Nossebro råder lördagslugn. Charkuteributiken lockar med julkorv, triss flaggor vajar utanför tobaksaffären, här finns skoaffären, pizzerian och kyrkan mitt i byn. Här finns ån och broarna som präglat trakten genom århundraden. Och här finns kulturen, till stora delar skapad av enskilda utövare och eldsjälar och deras vilja att förmedla och organisera sig. Man samlas under singersongwriterkvällar i skolaulan där också teaterföreningens arrangemang äger rum, i filmklubbens nyrenoverade biograf eller över en kopp kaffe i det tillika nyrenoverade gamla kvarnrummet vid ån. Eller så beger man sig en halvtrappa ner i ett hyreshus på Industrigatan, där konstföreningens öppna julsalong visat verk av traktens konstnärer under två veckors tid. Idag är sista dagen. Kicki Granholm ställer fram pulverkaffe och pepparkakor. Hon var med och startade föreningen för bara knappt ett år sen och hittills har den lockat 43 medlemmar. Hon hade hoppats att fler av dem skulle medverkat på julsalongen. Nu har jag förstått att många inte riktigt har vågat, att de varit rädda för att kraven skulle vara för höga, säger hon. På väggarna hänger allt från svartvita dokumentära fotografier till tavlor med färgstarka, surrealistiska motiv och oljemålningar av såväl en amaryllis som Nossebros välkända gamla stenbro. Inget verk har gått till försäljning, men det är inget som bekommer Kicki. Det viktiga är att locka hit dem som sitter ute i stugorna, få dem att våga erkänna att de är kreativa. Det finns en glädje i att skapa sen är det alltid nyttigt att också visa upp vad man gör och få respons. Det är det första större konstinitiativet i Nossebro utanför kommunens regi och kanske ett av de få projekt där traktens store konstprofil Algot Galle inte varit inblandad. Det är svårt att prata kultur i trakten utan att komma in på denne man en personlighet, som säger vad han tycker. Som likt en Nossebros egen Bergmangestalt måhända skrämt eller hämmat somliga, men som sannolikt inspirerat desto fler och öppnat ögonen på andra. Han hjälpte mig att hänga mina tavlor en gång. Han tyckte att det såg för oroligt ut och när jag lydde hans råd blev det jättebra. Jag fick en helt lugn vägg, berättar Margit Hüllert som gjort amaryllisen. Hon började måla efter tjugo år som hemmafru och fjorton som sjuksköterska för avkopplingens och stimulansens skull. Algot Galle var bildlärare på ortens skola under lång tid och lämnade djupa avtryck hos många elever, en av dem är Egon Gunnarsson. Han tyckte att Algots lektioner var så intressanta att han på sina håltimmar brukade smyga in och sätta sig längst bak. Han minns lärarens glöd, starka engagemang och stora, yviga skägg, doften av cigarill och lusten han förmedlade. Det sägs också att Algot hade levande höns i klassrummet, som eleverna fick måla av. Sedan skoltiden har Egon jobbat på Försäkringskassan i snart trettio år samtidigt som han regelbundet gått målarkurser. Eftersom han är aktiv inom både kyrkan och kommunen blir det dessutom en hel del protokollskrivande, på många och ibland långa möten. Det viktiga är att locka hit dem som sitter ute i stugorna, få dem att våga erkänna att de är kreativa. Det finns en glädje i att skapa... att också visa upp vad man gör och få respons.

58 s /08 Kulturspaning Då kan det hända att man får en ingivelse att skissa en rolig gubbe eller en ko eller nåt vid sidan om. Sen har jag gott om material att jobba med när kursen börjar, säger han. För tillfället hänger några av hans verk i en korridor på Försäkringskassan i Lidköping. Han hoppas att kollegerna satt upp många röda markeringar när han kommer tillbaka. Jag tror att alla är bra på något. Detta är min grej. Annars är det pojkgruppen Sk8 (uttalas som det engelska ordet skate) som svarar för glamouren i Nossebro. När trion med Jesper Björklund, Lukas Edvardsson och Kenny Wadlin vann 2007 års upplaga av lilla Melodifestivalen blev det nästan kaos i byn, de möttes med banderoller och tårta vid hemkomsten och strax därpå kom norska televisionen med ett filmteam inför den stora nordiska finalen i Oslo. Idag uppträder gruppen i vinterkylan på julmarknaden i grannorten Grästorp några mil bort, bland korvstånd, kaffe och uppspelta flickor med mobilkameror. Texten till vinnarlåten Min första största kärlek skrevs av Jespers flickvän Rebecka i samband med att han gjorde slut med henne och resulterade dessutom i att de båda blev ihop igen. Vissa har tur i både spel och kärlek. Det är helt fantastiskt alltihop, säger Jesper efter konserten när han och de andra kramats och skrivit autografer en bra stund. Vi får komma ut och göra det vi vill, vi träffar en massa nytt folk, vi blir kända. Man tror inte att det är sant. Medlemmarna har spelat tillsammans på den kommunala musikskolan i olika konstellationer i fyra år och alla har skatepunk som favoritmusikstil med förebilder som Greenday och Blink-182. Först tyckte vi att Lilla Melodifestivalen var lite töntig, vi var äldst dessutom. Men sen ställde vi upp ändå. Eftersom vi ville bli nåt. En bit bak, bland den kvardröjande publiken, syns David Malm. Han har varit killarnas musiklärare sedan sjunde klass och arbetar idag på frilansbasis vid sidan om sitt eget musicerande; han hjälper Sk8 och många andra lokala musiker med att fixa spelningar, skjutsa runt, ratta ljud, mixa Det är helt fantastiskt alltihop, säger Jesper efter konserten...

59 s. 59 demos... Dessutom har han tagit initiativet till de singersongwriterkvällar som lockat tjugotalet förmågor med koppling till Essunga kommun att uppträda i Nossebro ett par gånger per år de senaste två åren. Det började när jag jobbade som musiklärare och började inse att många elever skulle må väldigt bra av att visa upp sig, säger han. För tillfället arbetar han också med en ung tjej som vill spela in en egenkomponerad hiphoplåt just hip hop och R n B är musikstilar som tycks gå hem bland Nossebros ungdomar. Och de behöver inte ta sig långt för att nå sitt musikmecka. I närbelägna Fåglum ligger nämligen den internetbaserade skivaffären Ginza som också har butiksförsäljning en närmast outsinlig källa till inspiration. För att få pengar till körkort började grundaren Hasse Haraldsson för snart fyrtio år sedan sälja skivor ur den egna samlingen. Idag är verksamheten en mångmiljonindustri. Jag känner Hasse lite grann, vi har spelat vid ett par tillfällen på tillställningar han arrangerat. Men han är relativt anonym trots allt, jordnära och trevlig, driftig och framåt. En mini- Kamprad, kan man säga, säger David. Mörkret faller. Tillbaka i Nossebro. Lamporna som lyser upp den vackra gamla valvbron har tänts, under forsar Nossan. Intilliggande kvarnen Kerstinsås från början av 1800-talet höll på att förfalla när Rune Läkka Johansson och de andra i hembygdsföreningen bestämde sig för att återställa miljön och maskineriet. Ett galet projekt på många sätt. Men de gav sig inte. Detta är riktig kulturhistoria. Kvarnar fanns i Nossebro redan på sextonhundratalet, det var härifrån man fick sin mat förr i tiden, säger Rune. Efter många koppar kaffe och flera års arbete, som bland annat innefattade konstruktion av nya dammluckor och ett nytt kvarnhjul i trä på över fyra meter i diameter, var det dags att provköra kvarnen. Spänningen var stor och känslorna sannolikt starka när rågen för första gången på femtio år forslades genom maskineriet och förvandlades till prima mjöl. Vid återinvigningen sommaren 2007 stod... vi träffar en massa nytt folk, vi blir kända. Man tror inte att det är sant.

60 s /08 Kulturspaning inte mindre än 170 kilo rågmjöl i vita säckar till försäljning. Det har varit gott om spekulanter, sista säcken sålde jag faktiskt idag. Vi ska mala fram i vår igen. Det blev så himla gott bröd. Men folket ska inte bara ha bröd utan även skådespel. Och det får de denna kväll på Bio Stjärnan, belägen i samma hus som både musikskolan och fritidsgården. När klockan närmar sig sju vankas tre timmars direktsänd opera i form av Romeo och Julia, via satellit från Metropolitan i New York. Det är näst intill slutsålt. På den stora vita duken bänkar sig New York-publiken, i salongen gör Nossebroborna och de tillresta likaså. Det kommer att kännas som om man är där, säger en ytterligt förväntansfull Gun-Marie Schmidt som kommit med sin man från Alingsås. Hon är en riktig operaälskare. Hon har till och med varit på La Scala i Milano. Det är ju ingen inspelning. Jag kan inte spola fram eller tillbaka det händer nu! Jag tycker att det är en fantastisk satsning. Föreningen bakom arrangemanget bildades för två år sedan, rustade upp den då nedlagda biografen och skaffade helt ny teknik. Genom ett kontrakt med Folkets hus paraplyorganisation gavs möjlighet att utöver vanliga spelfilmer även visa dessa direktsända operor. Kent Larsson är tidigare kommunchef och numera föreningens ordförande Responsen har varit jättegod. Vi har haft be sökare som sagt att de sett en viss opera flera gånger live men att det var en större upplevelse på det här viset. Det är nästan som en egen konstform närheten till skådespelarna blir större, man ser deras ansiktsuttryck, hur orkestern och dirigenten arbetar. Så stängs dörrarna, ljuset släcks. Den stora vita duken fylls av dirigenten Placido Domingo, kören börjar stillsamt berätta om det olyckliga kärleksparet. I foajén står kaffekopparna och kakorna redo för pausen. Och om några timmar går besökarna åter ut på gatorna i Nossebro. Eller var det kanske Verona? Eller New York? J Det är ju ingen inspelning... det händer nu!

61 Ingos vänner Arvet från havet K Hon heter Maria och är Sveriges första kvinnliga sjökapten. Han heter Ingo, är ett segelfartyg och kallas därför hon. Både Maria och Ingo har gått på tvärs mot traditionella könsroller till sjöss. Nu är de ett par i vården av det maritima kulturarvet.

62 s /08 K Hon är inte lätt att lägga till med, särskilt när vinden får fäste i riggen eller det långa bogsprötet svänger in över kajkanten, där man idag har pippi på att sätta lyktstolpar och annat som är i vägen, säger Maria Björnstam när vi vandrar längs en kaj i Lundbyhamnen i Göteborg en solig dag i februari. Här ligger den tremastade skonaren Ingo med vinterpresenningar över sig och väntar på att tas upp på Gotenius varv för vårrustning. Men jobbet med att hålla 86-åriga Ingo i skick pågår året runt. Varje lördag morgon är arbetslördag för medlemmarna i Skonaren Ingos Vänner. Föreningen har en liten verkstad i huset i Lundby hamnen, där stora riggdetaljer slipas och lackas inför sommarens seglatser. Seglingen är det som driver mig att arbeta med Ingo. Att föra vidare kunnandet och traditionerna kring de gamla segelskutorna som jag gillar, säger Maria Björnstam. Maria är pensionerad sjökapten efter 40 år till sjöss. Sedan tre år är hon ordförande för de 400 medlemmarna i föreningen Skonaren Ingos Vänner som driver Ingo, byggd 1922 i Sjötorp vid Göta kanals utlopp i Vänern. Ingo har seglat i Östersjön, Västerhavet och Vänern och fraktat kol, cement, massaved, salpeter, kaffe och spannmål och även tjänstgjort som

63 s. 63 Jag har seglat på Medelhavet och till arabländer och klarat mig bra. På den tiden räckte det att man som kvinna hade långbyxor på sig. Det var inte lika tillspetsat då som nu. Ingos vänner fiskefartyg. Först på 1970-talet var den kommersiella karriären slut. Idag är Ingo klassad som kulturminne och har till och med fått en egen gata uppkallad efter sig i Göteborg, Skonaren Ingos Gata vid Sannegårdshamnen. Nuförtiden är Ingo en välkänd profil på västkusten, hyrs ut för nöjescharter och lägerskolor, används för medlemsseglingar och deltar i segeltävlingar som Nordisk Seglats och Tall Ships Race. Mer än hälften av Ingos driftbudget på cirka två miljoner kronor kommer från uthyrningen. Vi har en taxa för vanlig charter och en billigare för lägerskolor, för att ungdomar lättare ska få sjövana och fostran i sjövett, berättar Maria Björnstam. Hon är själv en bärare av sjöfartstraditioner, både far och farfar var sjökaptener. Maria började segla på Kryssarklubbens fartyg Gratitude som 16-åring. Två år senare gick hon till sjöss som jungman och lättmatros i Broströmkoncernen. Efter att Maria och Ingo Jag har seglat på Medelhavet och till arabländer och klarat mig bra. På den tiden räckte det att man som kvinna hade långbyxor på sig. Det var inte lika tillspetsat då som nu. Maria Björnstam har seglat som styrman på Saléns bananbåtar, på Tor Lines ro/ro-fartyg mellan Göteborg och Immingham och på lyxkryssningsfartyget Sea Cloud. Hon har fortfarande behörighet att segla Ingo, men nöjer sig med att vara styrman. Föreningen har problem med att locka behörigt sjöfolk till Ingo, som kräver fem mans besättning, av vilka en ska vara behörig kapten och en behörig matros eller styrman. Idag ropar svensk sjöfart efter fler befäl, samtidigt som de ansvariga för sjöbefälsutbildningen har svårt att hitta praktikplatser i handelsflottan. Maria har en idé om att fartyg som Ingo skulle kunna erbjuda praktikplatser. I dag mönstrar jungmän och matroser på Ingo och får tillgodoräkna sig sjötid. Vi skulle kunna ge även blivande sjöbefäl en känsla för Hon ha fått ihop heter tre års Maria sjötid kom och hon in är på Sjöbefälsskolan i Göteborg. År 1970 fick hon sin examen, även om vi inte kan ge dem praktik på alla hjälp- Sveriges havet första om de seglar kvinnliga med oss en sjökapten. månad eller två, Han som Sveriges heter första Ingo, kvinnliga är sjökapten. ett segelfartyg medel och som modern kallas sjöfart därför kräver, säger hon. Maria Hon säger att hon inte upplevt det som ett Björnstam. Både problem att Maria vara ensam och kvinna Ingo i en har mansdominerad gått på tvärs I många mot andra traditionella länder, till exempel könsroller Norge till sjöss. miljö. Nu är de ett par i vården och Danmark, av det har maritima man segelfartyg kulturarvet. som utbildningsskepp. Men vi har ingenting sånt, bara Gladan och Falken som tillhör marinen.

64 s /08 Ingos vänner Nu när de håller på att ruttna bort, kommer man på att vi ju har ett kulturarv till sjöss också, överallt på öarna och längs kusten... Maria och två andra Ingo-medlemmar, Per Henriksson och förre ordföranden Staffan Wilske, har gått en 10-poängskurs i maritim historia på Göteborgs universitet. Det var jättekul och givande. Som examensarbete forskade vi och skrev om Ingos historia, berättar Maria Björnstam. Sverige har ju varit bra på att ta hand om byggnader och kulturmiljöer på land. Men trots att vi har den längsta kusten i Europa har vi struntat i vårt maritima kulturarv, vi har nästan inga träbåtar kvar. De sista trätrålarna byggdes på talet, och idag kan nästan ingen bygga träbåtar. Nu när de håller på att ruttna bort, kommer man på att vi ju har ett kulturarv till sjöss också, överallt på öarna och längs kusten, säger Maria Björnstam. Hon och kamraterna i Ingos Vänner är bara några av tusentals eldsjälar i Västsverige som vårdar och bevarar det maritima och industriella kulturarvet. Omringat av Västerhavet, Vättern, Vänern och Göta älv är Västra Götaland förmodligen den region i landet som ståtar med det rikaste utbudet av detta kulturarv. Och att det handlar om långt mycket mer än kända utflyktsmål som Sjöfartsmuseet och Maritiman i Göteborg, kan man se på den nya webbsajten Sjöfarten i Väst.

65 Här listas mer än 60 ställen med en mångfacetterad verksamhet Bohusläns Museum, Forsviks varv, KG Munters båtbyggeri, Hälleviksstrands varv, Djupviks varv, veteranbogserbåten Harry, Vänergaleasen Mina, ångaren Trafik och många andra. Dessutom finns säkert lika många fler som arbetar i det tysta med arvet efter älskade segelekor, ångfartyg, träskutor deras traditioner och historia. Sajten är under uppbyggnad och kommer att fyllas på med berättelser under vinjetter som till exempel Sjömärken och fyrar, Hamnar, varv och fartyg och Sägner. Många av sevärdheterna är inte alltid så kända bland allmänheten, men nu ska det bli ändring på den saken. I Västra Göta-

66 s /08 Ingos vänner landsregionen pågår ett arbete för att lyfta detta kulturarv, genom samordning, samarbete och koncentration. Webbsajten är en del av det arbetet. En tanke är att få ihop grupper av aktörer i större kluster, till exempel Regionens Blå Band, alltså alla vattenanknutna industriminnen, säger Bo Öhrström, processledare för arbetet med den långsiktiga utvecklingsplan som regionen siktar på att besluta om under Vi vill ha en större, sammanhållen bild av det här värdefulla kulturarvet från kusten, insjöarna, älven och kanalerna, säger Bo Öhrström. Här handlar det om samarbete även i smått, till exempel att ett par aktörer går samman och marknadsför sig ihop eller att en veteranbåtsförening kör med turister till andra besöksmål i närheten. Alla de här aktörerna är starka var och en för sig. Tillsammans är de oslagbara, säger Tomas Olsson, ansvarig vid Västra Götalandsregionens kultursekretariat. Planen för det maritima och industriella kulturarvet är beställd av Regionfullmäktige. Kulturnämnden och Beredningsgruppen för kultur, som fick uppdraget, tog under 2007 fram ett 15-sidigt programdokument, som gick ut på remiss till alla berörda fram till årsskiftet. Många goda förslag kom in, till exempel att region en ska hjälpa till att påverka kommunerna och staten så att förhållandena för dem som arbetar ideellt förbättras. Många har också föreslagit bildandet av en fond som ska kunna bevilja bidrag till verksamheten, till exempel underhåll av fartyg, maskiner och byggnader. Regionens inställning är att försöka underlätta utveckling och marknadsföring av kulturarvet. Men drivet, idéerna, ska komma från de aktiva själva föreningar, myndigheter och företag. Frivilliga krafter, offentliga myndigheter och kommersiella företag måste samspela. Tillsammans utgör de här tre sektorerna en mycket stark förutsättning för expansion och konsolidering, säger Tomas Olsson. Och stimulanspengar kommer att finnas för att delfinansiera goda idéer. Västra Götalandsregionen har bland annat avsatt en miljon kronor i tillväxtmedel för vart och ett av de fyra kommunalförbunden i regionen. Det är dock pengar som även andra tillväxtområden konkurrerar om, till exempel barns och ungas kultur. J Vi vill ha en större, sammanhållen bild av det här värdefulla kulturarvet från kusten, insjöarna, älven och kanalerna...

67 Forum för poesi och prosa En stol, ett bord och en mikrofon. Och en författare som möter sin publik. Mer behövs inte för att skapa litterär magi. 7 nov 2007

68 s /08 För fyra år sedan hölls här det allra första forumet för att testa idén. Och i kväll blir det publikrekord... Magiska möten Forum för poesi och prosa K Det är som att tiden står still ett tag, det är skönt, säger Barbro Tillander. Hon är en av många som trotsat höstmörkret denna novemberkväll och tagit sig till Musikens hus i Majorna i Göteborg. Utanför fladdrar marschallerna inbjudande, mörka gestalter hukar i snålblåsten och går in till värmen, pratet och de levande ljusen på borden. Vinglasen och besticken klirrar, det börjar bli fullsatt nu. Bokbordet innanför entrén är laddat med bok - travar och vid ett bord sitter fyra kvinnliga författare och väntar på sin tur att gå upp på den scen där i vanliga fall unga musiker repar och ger konserter. Vi gästar Forum för poesi och prosa onsdag 7 november En historisk dag av två skäl. För fyra år sedan hölls här det allra första forumet för att testa idén. Och ikväll blir det publikrekord: 137 åhörare har trängt in sig i konsertlokalen i Musikens hus. I kväll testar arrangörerna för första gången den större salen i stället för Café Hängmattan i samma hus. Publiken har ökat hela tiden och i caféet kan det bli väl trångt och varmt. Så vi prövar en större lokal och hoppas att vi inte förlorar den täta atmosfären och charmen med att komma nära författaren, säger Peter Nilsson. Han är författare och informatör på Författarcentrum Väst och projektledare för forumen sedan starten. Första onsdagen i varje månad kan man knalla hit och tillbringa en kväll med att lyssna på uppläst litteratur. Men också för att möta andra litteraturintresserade, det är viktigt! Här kan man äta, dricka och umgås. Och det ska vara ett lugnt tempo, med paus mellan varje framträdande, så man kan smälta intrycken och prata med andra om det man hört och upplevt, säger Peter Nilsson. Publikens gensvar har visat att det i dagens stressiga, digitala och globaliserade mediasamhälle finns behov av en stilla, livgivande oas med något så gammaldags som högläsning av litteratur. Jo, vi tror på det levande mötet. Att det finns en magi i att någon står livs levande framför dig och läser det som han eller hon har skrivit. Idag är det så mycket flimmer och brus, allt ska gå snabbt sms, bilder och Internet. Idag finns Poesi och prosa inte bara i Göteborg utan på ytterligare fyra håll i Västra Götaland: Skövde, Borås, Trollhättan och Dalsland. Jag får erkänna att vårt perspektiv från början var så begränsat att vi bara såg till Göteborg. Att idén har spritt sig till fyra andra ställen är Västra Götalandsregionens förtjänst, man ställde som krav för att stödja oss att vi försökte få igång Vi ska inte vara en bokningsorganisation för redan kända författare. Ett syfte är ju att även oetablerade författare får komma ut på turnéer och möta en större publik än de själva kan locka.

69 en regional verksamhet. Först tyckte vi det verkade helt oöverstigligt, vi förstod inte hur det skulle lyckas. Och det har krävt en jäkla massa jobb. Men tack vare att vi valde orter där anting en vi eller regionen visste att det fanns organisa tioner eller personer att bygga vidare på som poesiföreningen Dekadens i Trollhättan eller en eldsjäl till bibliotekarie i Skövde fick vi så småningom till stånd alla de här organisationerna ute i regionen, berättar Peter Nilsson. Forum för poesi och prosa får idag stöd från Västra Götalandsregionen, Statens Kulturråd och kommuner eller bibliotek på de fem orterna. Ett programråd träffas ett par gånger per termin och diskuterar författare och teman, efter att ha lyssnat av de lokala grupperna. Fyra författare bokas per månad, två kända och två mindre kända. Sedan får de lokala arrangörerna boka minst två av dem. Ibland vill de bara ha det superkända namnet, men då får vi stå på oss. Vi ska inte vara en bokningsorganisation för redan kända författare. Ett syfte är ju att även oetablerade författare får komma ut på turnéer och möta en större publik än de själva kan locka. Och så har det fungerat, säger Peter Nilsson. Fortfarande är nog Västsverige unikt i Sverige i att ha lyckats skapa en reguljär verksamhet på flera orter för uppläst poesi och prosa. För några år sen frågade våra kolleger i Författarcentrum Öst, som omfattar Stockholm, om de fick låna vårt koncept. Men de har inte fått igång nåt ännu, konstaterar Peter Nilsson, som i sin marknadsföring brukar berätta vad Ernst Brunnner sa när han var på turné i Västra Götaland. Han sa att ingen annanstans, inte ens i Stockholm, som han uttryckte det, finns en fast scen för poesi och prosa, berättar Peter Nilsson med ett belåtet leende. Ikväll har alltså en rekordpublik kommit för lyssna på Sigrid Combüchen, Athena Farrokhzad,

70 2007/08... poesi passar bättre i ett sånt här forum, det är svårare att fånga stämningen i en roman genom att läsa några sidor här och där... Forum för poesi och prosa Anna Mattsson och Linn Ullmann. Fast Linn Ullmann kommer inte. I förrgår var hon i Skövde, igår i Borås, men fyra timmar innan föreställningen i Göteborg ska börja, ringer hon och säger Nu åker jag hem till min sjuka dotter i Oslo. Inget förhandlingsutrymme. Så Peter Nilsson kastade sig på telefonen och fick tag i författaren och regissören Petra Revenue, som ställde upp med kort varsel. Jag bor här i närheten och hade tänkt gå och lyssna i kväll. Nu sitter jag här i stället, säger Petra Revenue när hon äntrat scenen som första kvinna. Varje forumkväll har ett tema, för att skapa nerv. I kväll är temat kvinnors bilder av män och Petra Revenue läser ur sin senaste bok Äkta fransk gulmetall, om en 38-årig dramatiker som blir besatt av en 23-årig skådespelare. Hon är blind av förälskelse, hon projicerar och ser inte den här mannen som han verkligen är. Hon har helt enkelt fått kåtslaget, säger Petra Revenue och börjar läsa Efter första pausen läser Anna Mattsson ur Vägar utan nåd, hennes tredje bok om den unga Alexandra som utsatts för incest. Det är dödstyst i salen när Anna läser om hur den självföraktande Alexandra möter en man som blivit kristen, som lägger handen på hennes lår och säger: Ta emot Jesus så får du ett motiv för att leva. Athena Farrokhzad är livepoet och översättare från Iran och Göteborg, har nyss flyttat till Stockholm och studerar vid Biskops-Arnös författarskola. Hon beskriver sitt perspektiv som postkolonialt och queerfeministiskt. Athena berättar att hon funderade på att läsa en collagetext med citat som män är djur och det är ingen skillnad mellan svenska män och talibaner. Fast det hade nog blivit lite magstarkt. Men det finns en man som har betytt mycket för mitt liv och mitt skrivande, en av giganterna i den svenska litteraturen, säger Athena och läser en lång, drömsk dikt om sitt möte med Göran Palm.

71 s. 71 Hon får stormande applåder, i pausen ber Peter Nilsson alla att tycka till om den nya lokalen. Sigrid Combüchen är kvällens sista författare. Hon har valt att läsa ur sin tredje bok om Göran Sager-Larsson. När hon skildrar hur en man försöker förföra en kvinna genom att trycka upp henne mot ett träd samtidigt som röken från hans cigarrett ringlar i luften, kommer det plötsligt lite rök från kulisserna. En vältajmad stämningshöjare eller bara nån som råkade trycka på knappen till scenens rökmaskin? Eller rentav magi? Efteråt pratar jag med tre kvinnor i publiken som är här för andra gången. De är överens om att Athena Farrokhzad var bäst i kväll. Jag tror att poesi passar bättre i ett sånt här forum, det är svårare att fånga stämningen i en roman genom att läsa några sidor här och där, säger Barbro Tillander. De tycker att det var bättre förra gången, med bland andra Beate Grimsrud som läste korta berättelser från början till slut. Då kastade vi oss över bokbordet och jag köpte tre böcker. Ikväll blev jag inte lika lockad att läsa mer, säger Eivor Nowell. Men de tre vännerna tycker alla att man bör Hon är blind av förälskelse, hon projicerar och ser inte den här mannen som han verkligen är. Hon har helt enkelt fått kåtslaget

72 s /08 Forum för poesi och prosa lyssna även på sånt man inte gillar och att det är spännande att inte veta riktigt vad kvällen ska erbjuda. Det här är kul, jätteroligt! Ett trevligt sätt att umgås, det behövs i den här tiden när det är kallt i samhället i stort, säger Eivor Nowell. Och Peter Nilsson är otroligt duktig på att presentera författarna. Man njuter av hans välformulerade sätt att uttrycka sig. Ja, där är det mycket kärlek och omsorg. Men inga onödiga ord, instämmer Ellinor Broms. Hon är biljettköparen i gänget och undrar om hon ska fixa biljetter till nästa gång också. Ja, köp du. Det här måste man ge lite tid, och sen känna efter vad det gett. Hur det än blir, är det ingen förlorad kväll, säger Barbro Tillander. Inne i konsertlokalen är det nästan tomt nu. Peter Nilsson pustar ut efter en händelserik dag. Hans glasögon gick sönder idag, men han har inte hunnit köpa nya för Linn Ullmann lämnade ju återbud. Det sista han gjorde på scenen i kväll var att be om hjälp att via djungeltrumman sprida budskapet om nästa forum, med temat saknad. Och efter 24 poesi- och prosakvällar under 2007 väntar ett nytt år. Då blir det nordisk profil, efter en lyckad förstudie med besök från Norge och Danmark. Vi siktar på att ha en icke-svensk, nordisk författare varje gång under Vi har märkt att det finns ett intresse hos publiken för våra grannländers litteratur, säger Peter Nilsson. J Det sista han gjorde på scenen i kväll var att be om hjälp att via djungeltrumman sprida budskapet om nästa forum...

73 utblick

74 s /08 Aktris i balans K Johanna Abrahamsson är lindanserska. Hennes liv är en balansakt på flera plan. Mellan succé och fall. Mellan kultur och idrott. Och mellan hennes egen karriär och uppgiften att lära andra. Kulturstipendiat 2007 K Jag vill sprida cirkuskonsten genom att uppträda själv men även genom att undervisa och stimulera andra att börja träna, särskilt barn och ungdomar, säger Johanna Abrahamsson från Ljungskile, en av 21 mottagare av 2007 års kulturstipendium från Västra Götalandsregionen. Cirkusartisten Johanna Abrahamssons arbetsår är uppdelat i två delar. Sommar och höst turnerar hon sedan sju år tillbaka med Cirkus Skratt, som lindanserska och konferencier. Vinter och vår ägnar hon åt att undervisa och har bland annat varit på cirkusskolan i Östersund och cirkusgymnasiet i Ystad. Och så gästspelar hon på skolor runt om i Västsverige. Johanna har nu hunnit fylla 30, men hon var bara sju år när hon såg lindansaren Reino världsartisten från Uddevalla för första gången. Hon blev såld direkt. Jag blev fantastiskt inspirerad och ville göra allt som han kunde. När Johanna var tolv år började hon i Reinos cirkusskola. Hon läste naturvetenskapliga linjen på gymnasiet, utbildade sig till sjukgymnast vid Göteborgs universitet och har studerat två år vid Cirkushögskolan i Paris. Reino, Karl-Otto Andersson, fyller 87 år i år. Han är fortfarande Johannas stora idol och förebild. Han har alltid funnits med, som tränare och mentor. Han är oerhört entusiastisk och reser gärna med mig, för att se hur det går. Han var med när jag uppträdde på Hansateatern i Hamburg och när jag fick silverpriset på den internationella cirkusfestivalen i Nordkorea, berättar Johanna Abrahamsson. I går undervisade jag på en skola i Uddevalla, då var han med och stod på händerna han är ett unikum! I motiveringen till Johanna Abrahamssons stipendium sägs att Johanna för lindansaren Reinos tradition och kunnande vidare, dels genom att ständigt tänja och övervinna egna gränser, dels genom att förmedla glädje och mod till andra cirkusintresserade barn och unga. Den 14 juni 2007 fick Johanna motta sitt kulturstipendium på kronor ombord på ostindiefararen Götheborg. Då hade hon nyligen fått även 2007 års Tôrparpris, till komikern Mats Jag är den enda svenska artisten i Cirkus Skratt. De flesta kommer från Östeuropa, där det finns en enorm cirkustradition...

75 Johanna för lindansaren Reinos tradition och kunnande vidare, dels genom att ständigt tänja och övervinna egna gränser, dels genom att förmedla glädje och mod till andra cirkusintresserade barn och unga. > Motivering till kulturstipendiet

76 2007/08

77 Barnen tränar förmågan till samarbete och att våga lita på varandra och på sig själva. Samtidigt som de upplever glädjen i att röra sig, tränar de både koordination och balans. Kulturstipendiat 2007 Ljungs minne, ett stipendium på kronor. Ja, det blev många priser just då, det var verkligen roligt och värmde oerhört mycket, säger Johanna Abrahamsson. När vi talas vid i februari har hon just använt en del av prispengarna på en inspirationsresa till Las Vegas, där hon såg fyra föreställningar med Cirque du Soleil, världens kanske främsta förnyare av cirkuskonsten. I Sverige är cirkuskulturen inte fullt så stark som i en del andra länder. Nej, det är stor skillnad mot till exempel Ryssland och Frankrike. Jag är den enda svenska artisten i Cirkus Skratt. De flesta kommer från Östeuropa, där det finns en enorm cirkustradition med statliga cirkusskolor och många fasta cirkusbyggnader. Men intresset bland ungdomar är jättestort i Sverige, det märker jag inte minst när vi håller cirkusskolor under loven. Då blir det snabbt fullbokat, det är jätteroligt. Att barn tränar cirkuskonster är inte bara ett kul tidsfördriv. Barnen tränar förmågan till samarbete och att våga lita på varandra och på sig själva. Samtidigt som de upplever glädjen i att röra sig, tränar de både koordination och balans, säger Johanna Abrahamsson. Hon tycker självklart att cirkus är kultur. Det roliga är ju att det är så brett. Träningen är som vilken idrott som helst, men vi visar upp oss i ett forum utan tävlan. Då handlar det istället om att vinna publikens hjärtan. Man måste vara både atlet och artist, det är cirkus i ett nötskal. J

78 2007/08 Hans experiment har gett avtryck bland annat i Okazakis stadshus i Japan. Och i kontorshuset Tornet på Lundbystrand i Göteborg finns ett sju våningar högt transparent akvarellcollage.

79 s. 79 Isacssons kärna Frågan i prismotiveringen lyder: Lägg örat mot bilden och vad hör du? Och svaret: Arne Isacssons varsamma bildspråk hittar alltid varats kärna, oavsett om det handlar om bohusbergens rytm eller det japanska vassgräsets sång. Kulturpristagare 2007 K Det är en kylig tisdag strax efter påsk. 90-årsfirandet är över, men snart ska han stå i centrum igen. Prismotiveringen avslutas: Västra Götalandsregionens kulturpris 2007 går till en enastående akvarellist, pedagog och folkbildare vars livsverk mejslats fram med stor lyhördhet för sammanhanget. Därpå Bohuslän Big Band, stor fanfar. Men den här dagen råder fortfarande stort hemlighetsmakeri. Vem pristagaren är måste hållas hemligt fram till prisdagen, den elfte juni Arne Isacsson breder ut tunna sjok av papper på bordet. Några av dem har han haft med sig från Nansen akademin i Lillehammer, där han arbetat ett par dagar som gästprofessor. I slutet på veckan ska han vara lärare för akvarellister på sin egen skola, Gerlesborg i Bohuslän. I augusti och september gratulerar Dalslands museum med en utställning, ett smakprov ur hans stora produktion. Och i november vi är fortfarande kvar i 2007 ställer han ut tillsammans med Tore Ahnoff på Galleri Majnabbe. Vi är födda samma år, 1917, och var alltså 40 år båda två 1957, då Majnabbe startade. Vi var ledare i konstnärsklubben i Göteborg, jag var ordförande och Tore var vice och Carl-Erik Hammarén var sekreterare. Det var turbulenta år i Göteborgs konstliv, med grupp 54 och utspelen kring den. Vi tycker att vi två som var med bakom kulisserna då, kunde ställa ut tillsammans som kamrater. År 2008 inledde Isacsson med att ta emot Bohusläningens kulturpris. Mer än nio fullspäckade decennier hittills, således. Själv ser han framåt: nu fäster han ett par av akvarellerna på fönstret i ateljén, för att vi ska få se hur ljuset faller igenom både färg och papper. Han visar. Genomskinligheten är viktig. Sen plockar han fram skissen han arbetar med tillsammans med skulptören Pål Svensson. Pål Svensson ställer alltså sina majestätiska granitblock vertikalt så här, är det tänkt, och luftrummen emellan fylls av Isacssons florstunna akvareller. Så blir det flyktiga och det absoluta, det mycket

80 s /08 lätta och det mycket tunga, till ett i samma verk. För att akvarellen ska stå emot väder och vind måste den fångas in i laminerat glas. Arne Isacsson är i ständig färd med att utveckla tekniken. Det är en sorts forskningsresa. När han utsågs till hedersdoktor i Umeå för några år sedan, sa man att han gett akvarelltekniken ett nytt språk. Man syftade bland annat på hans innovationer kring akvarellmonotypi. Jag vågar säga att med monotypitekniken finns helt nya möjligheter att se färg och göra akvarell. Glasskulpturer har man gjort tidigare, men inte akvarellskulpturer där man kan se originalverket. Hans experiment har gett avtryck bland annat i Okazakis stadshus i Japan. Och i kontorshuset Tornet på Lundbystrand i Göteborg finns ett sju våningar högt transparent akvarellcollage. Man kan se det nerifrån eller man kan ta hissen och studera det i detalj inifrån. Arne Isacsson är konstnär, pedagog, doktor, professor, författare och känd för skapandet av Gerlesborgsskolan i Bohuslän. Det var fick skolan en lika stark avläggare i Stockholm och i 50 år har den till och från varit en viktig utpost i Provence. Han visar skolans stora ateljé. Ett enkelt rum ett tomrum vi har inneslutit, förklarar han. Det är stående fönster och ljus koncentrerat från bara ett håll. Inget släpljus från fel lutade takfönster, som man ofta ser annars. En mycket bra ateljé. Genom fönstren syns landskapet: Både hav och land, bara att vända på kroppen. Varför startade han skola? I 20-årsåldern började han förstå att det där med konstnärlig begåvning inte handlar bara om att se efter hur handen och pennan rör sig: Man måste också ha ett personligt förhållningssätt. Är man romantiker eller expressionist, är man analytiker eller spontanist? Detta var under andra världskriget. När han inte var inkallad jobbade han som kurslärare i teckning samtidigt som han gick på Otte Skölds målarskola.

81 s. 81 Kulturpristagare 2007 Jag var en dålig elev, sällan närvarande, det fanns annat att göra. Hos Otte Sköld fick han inte svar på sina frågor. Han letade vidare på egen hand. Rätt snart kom jag fram till att färgen hade rumsliga egenskaper. När man hade läst och studerat lite om konst föll det sig naturligt att vidarebefordra det, förklarar han sin pedagogiska ådra. Dessutom behövdes det sommarkurser. Arne Isacsson gav sig ut på cykel i Bohuslän för att leta upp rätt plats. Den skulle vara avskild nog för att ge arbets ro och ändå vara lätt att nå. Han hittade Gerlesborg. På denna lilla smala remsa mellan det torra och det våta byggdes skolan upp, och här är vi fortfarande, förklarar han. Får vi lyssna på er när ni repeterar, så får ni komma och titta på våra målningar och höra hur vi tänker. För inom konsten är det ju så, fortsätter han, att de olika språken att göra en bild och spela ett stycke egentligen har samma problematik. Det är väldigt besläktat. Han jämför med hur han själv undervisar i akvarellteknik: varför blir detta bra? Vad har jag för redskap, är detta stråke eller är det pensel? Vi måste veta hur det fungerar. En idyllisk tid? Under primitiva förhållanden. Utedassen tömde sig inte själva. Det var slitsamt. Det ska man inte önska någon. Det var en tid då man fick göra saker utan att det var efterfrågat: en sån här verksamhet Personligen har jag alltid varit mest intresserad av musik. Får jag välja på att gå på konsert eller se en utställning, så väljer jag otvivelaktigt konsert. I begynnelsen, har han skrivit om skolans tillkomst, fanns ingenting. Inget arv att förvalta, ingen stam att ympa en ny kvist på, dess tillkomst liknar mest ett konstverks tillblivelse. Gerlesborgsskolan var först med att anordna konststudier i landskapet. Sommarlovslediga teckningslärare kom resande. Har man bra elever så lär sig läraren minst lika mycket. Från att ha varit en väldigt liten rörelse med sommarkurser växte skolan till en fast institution. Till denna plats där hav och bondland möts med fri sikt åt väster och öster kom också musiker, författare och skådespelare. Skolan blev tidigt en känd kulturhärd. Personligen har jag alltid varit mest intresserad av musik. Får jag välja på att gå på konsert eller se en utställning, så väljer jag otvivelaktigt konsert. Och då var det tursamt att ett antal kända musiker levde sommargästliv i närheten. Arne Isacsson föreslog en bytesaffär: var inte efterfrågad. Han jobbade från det han vaknade till det han somnade, dödstrött. Han var inte bara ledare för en liten institution och lärare, han var också föreståndare för ett internat, skulle skaffa bostäder, veta vad det kostade, förhandla. Det var inte alla i Bohuslän som öppnade sina dörrar för främlingar. Här kommer det folk som bara kluddar och kladdar, medan vi arbetar och sliter, kunde det heta. Den inställningen har förändrats påtagligt naturligtvis. Allt fler människor inser konstens betydelse i samhället. Och detta är ju intressant även på politisk nivå. I långa perioder har det som har med kultur att göra fått komma sist på listan. Idag tror jag att man i högre grad inser, att de frågeställningar konstnären ger sig själv, är användbara i många andra sammanhang. Han har alltid haft ett intellektuellt behov av att verbalt reda ut varför han målar som han målar.

82 s /08 Kulturpristagare 2007 I boken Berg i Bohuslän berättar han om sin relation till bergen, och om andra konstnärer: Jag försöker ge alternativa sätt att se på bergen, säger han. Bergen har varit hans huvudmotiv. Man måste gå till det yttersta, förklarade landskapsmålaren och bergsskildraren Karl Nordström. Arne Isacsson tillägger: Likaväl går det att hävda att man måste gå till det innersta. Han har sin ateljé i en före detta lanthandel. Där bor han också, tillsammans med hustrun, konstnären Margareta Blomberg Isacsson. Och här finns hans arkiv. 70 års svensk historia, samhällelig och kulturell, samlat i en person bilder cirka, och en mängd brev, de första från början av 30-talet. Isacsson har levt två fulla arbetsliv. Om det vore ett brottmål, skulle man här i arkivet kunna leda detta i bevis, säger han. Han jobbade med lobbying långt innan ordet var uppfunnet. Han har varit tongivande i diverse konstföreningar, har suttit i styrelsen för Nationalmuseum och varit medlem i Statens Konstråd och i Statens Konstmuseer. Det är ett mycket stort material, som har intresse även för andra: så här gick det till. Myndigheterna förstod till slut nyttan. Kända namn drar förbi, Evert Lundquist, Torsten Renqvist, Lennart Rodhe. Och Georg Suttner. Hans namn återkommer ofta i berättelsen: jag och Georg Suttner. Och se, det slumpar sig så att där kommer ju Suttner farande i sin bil. Vi ser honom genom fönstret i ateljén. Georg Suttner var med i Gerlesborgsskolans uppbyggnad, han har varit rektor och ledare för ett otal konsthögskolor och är representerad i en mängd samlingar. Nu ska han ställa ut på Gerlesborg. Han kliver uppför trappan och får en kram av vännen Arne. Ännu ett samtal påbörjas. Ännu en utställning att hänga. J

83

84 2007/08 Pjäsen om Gustaf Dalén K Han får själv berätta: Gasmassan sköljde över min kropp. Slet ut mitt ena öga. Brände mitt ansikte, mina händer. Mina kläder brann. Jag stod på knä på marken. K Detta var den 27 september 1912, i ett stenbrott i Alby. Och nu är det den 8 februari 2008 i Stenstorp, Västergötland. Marschallerna flämtar i dimman utanför Forumbiografen. Det är urpremiär på pjäsen om Gustaf Dalén. Författaren Lotta Lotass är inte där. Hon låter Dalén tala: De gamla, de äldsta, var öppna eldar på klippor eller i gallerkorgar. Väldiga stallyktor. Glas på två sidor. Två sidor slutna. Inne i salongen råder förväntan och förundran, är detta en dokumentär om Gustaf Daléns uppfinningar? Är det en berättelse om ljus, mörker, liv, död, alltsammans kanske, i en magisk mix? Redan i sin debutroman Kallkällan intresserade sig Lotta Lotass för Gustaf Dalén: Hans främsta bedrift var det automatiska fyrbelysningssystemet med dess klippapparat och solventil, vilken ströp tillförseln av gasen när som ljuset icke behövdes. Boken kom år 2000, men Lotass släppte inte ämnet. Den här gången låter hon Daléns öde vara mer än sidospår, nu har han huvudrollen i pjäsen om sig själv och ljuset. Lotass är född i Dalarna och bor i Göteborg. Hon räknas som en av Sveriges främsta prosaister. Hennes dramatik jämförs med Samuel Becketts. Sedan Kallkällan kom har hon skrivit en rad prisbelönta romaner, pjäser, hörspel. Den senaste boken handlar om seriemördare, makabert innehåll på lyrisk prosa, skrev en recensent. Sättet att blanda mytiska motiv med exakta faktauppgifter fascinerar. Samhället Stenstorp ligger vid Västra stambanan, rakt söder om Skövde och nordost om Falköping. Det tar nio minuter med tåg från vardera håll, förklarar Siw Holmén som driver hotellet och restaurangen Fyrvaktaren. Det var Siw som serverade premiärbuffén, och fixade mat och fika under slutrepetitionerna

85 själv begraven i ett ständigt mörker har Gustaf Dalén fått mörkret att vika från havet...

86 s /08 Den blinde ljusspridaren Pjäsen om Gustaf Dalén då teatersällskapet kommit resande till Stenstorp. Finslipningen skulle ske på plats. Det mesta var redan gjort, i Regionteater Västs lokaler i Borås. Siw Holmén visar gärna den stora bonadssamlingen, som hängts i anslutning till hotellet. Väggarna täcks av broderade tänkespråk. Detta är fattigmanskonst, förklarar hon: Härliga hembygd högt vi dig älska, vi som i Sverige bygga och bo. Eller är det elva minuter det tar med tåg? Uppgifterna varierar. Samhället lever på att det är nära till andra ställen, som Siw Holmén uttrycker det. Stenstorp är Gustaf Daléns hembygd. Dalénmuseet i det gamla tingshuset har formats till ett upplevelsemuseum och det är här premiärkvällen inleds, med ett tättbefolkat vimmel. Dalénsällskapet har kallat in extra många guider: varsågoda och titta på Daléns betyg från Chalmers. Och här är vigselinbjudan från 1901, hans stora kärlek hette Elma. Och detta är en modell av Blockhusuddens fyr. Den var först i världen med solventil, När den elektrifierades 1980 konstaterade man att ventilen aldrig någonsin krävt reparation. En hel del av museets texter påminner om tonen i Lotass pjäs var helst en kuststräcka, en led, en hamn finns att belysa... och lika fantasieggande är bilderna på fyrar från hela världen. Och där hänger ett litet fotografi. Dalén syns till höger i förgrunden. Han har kostym och hatt och välklippt nacke och ser på behållaren, en stålcylinder. Jag, Sköldberg och Gyllsdorf gick fram till cylindern för att samla upp den utströmmande gasen i en vichyvattenflaska, förklarar han i pjäsen. Då kom explosionen. I en av montrarna ligger biografierna. Titlarna är talande: Den blinde ljusspridaren, Havens ljusbringare, En stor svensk. Föreställningen kan börja. Det är en femtio minuter lång dialog mellan den åldrade Dalén, spelad av Kjell Delersjö, och det tidlösa Ljuset, tolkat av Maria Nilsson Havrell. Texten kan beskrivas som ett poetiskt lärostycke: själv begraven i ett ständigt mörker har Gustaf Dalén fått mörkret att vika från havet, förklarar Ljuset nobelpristagarens gärning. En spännande och vacker text, sa Kjell Delersjö i en repetitionspaus dagarna före premiären. Och svår att göra teater av. Bland det svår aste jag gjort. Gustaf Daléns familj hade lantbruk i Stenstorp.Han var tretton då han konstruerade sin egen uppvakningsmaskin av ett trasigt väggur, en väckarklocka, en lamptändare och en kaffepanna. Resultat: väckning, morgonkaffe och tänt ljus, allt i en apparat. Mer känd blev han för blinkfyren som räddade många liv på tidigare mörka farvatten, och för Aga-spisen, av engelsmännen kallad spi-

87 Personer: Gustaf Dalén, till åren kommen Ljuset, tidlös [Långsamt tempo. Skymning.] Ljuset och Dalén sitter tysta på scenen. Väntan. Tystnad. Dalén lystrar och ler. DALÉN Nu tänds det glittrande, blänkande bandet. Nu tänds den glimrande leden, havens spelande stjärnbilder. Längs med vikar och kuster, på karga och kala klippor. Nu tala de, ropa de: här går leden, här löper den trygga vägen. LJUSET Havens spelande stjärnbilder. Spelande stjärnbilder. Spelande. Spelande som i skimrande, skiftande, växlande. Utdraget publicerat med tillstånd av Lotta Lotass och Marginal förlag DALÉN För alla dem som färdas på havet. För alla dem som söker sin väg i det djupa mörkret. Längs stränder. Längs kuster. Runt öar. Runt klippor. Nu tänds den lysande, lågande vägen. LJUSET Havets spelande stjärnbilder. Växlande ljus i rader, i mönster, i band. DALÉN De blinkande ljusen. Klipp klipp. Ett två tre. Längs trygga och fredade leder. LJUSET Den mannen är galen. Den mannen är fullkomligt galen. DALÉN Klipp klipp. LJUSET Han kommer att hamna på dårhus. Med skiftande stjärnbilder säger han. Blinkande lågor längs kuster och vikar. DALÉN Klipp klipp.. LJUSET Ogenomförbart. Ogörbart. Orimligt. Den mannen kommer att själv besegla sitt olycksaliga öde. Blinkande lågor. Blinkande lågor. (Båda ler. Kort paus.)

88 s /08 Pjäsen om Gustaf Dalén sarnas Rolls Royce. Spisen började marknadsföras på 1920-talet och är nuförtiden en statuspryl som kostar runt kronor nytillverkad. Det var Regionteater Västs chef, regissören Olof Lindqvist, som la ut beställningen på Lotta Lotass. De två har arbetat ihop tidigare, bland annat med kritikerrosade pjäsen Samlarna. Uppdraget var att skriva en pjäs som tog avstamp i någon regional händelse eller företeelse, förklarar han. Bohusläns Teater, Älvsborgsteatern och Västsvenska Teater och Dans är numera samlade under gemensamt namn, Regionteater Väst. Man turnerar mycket runtom i landskapen. Regionteatern tillhör alla som bor, lever och verkar i Västra Götalands 49 kommuner, heter det i verksamhetsbeskrivningen. Vår mission är att fånga upp regionens berättelser. Vi vill tillgängliggöra det som inte är det mest självklara, inom kulturens alla lager. Visa på det som annars inte syns. Lotta Lotass kom till Olof Lindqvist med två idéer, varför inte en pjäs om dödsfallen på Riksväg 40 eller något om Dalén från Stenstorp? Ibland kan man tänka strax före en premiär att man är inte i mål. Det blir nervöst, man svettas under armarna. Så är det inte den här gången. Vi är stolta över arbetet, säger Olof Lindqvist. Hans medregissör Anna Berg tillägger: Det är en meditativ text, den flyter fram som ett porlande vattendrag. Vilken känsla den förmedlar beror kanske på var åskådaren är själv i livet. Regionteatern har också under vintern haft premiär för teater på webben. Först ut var hörspelet Som Crowhurst, inläst av Maria Nilsson Havrell, ur Lotta Lotass Arkipelag. Så var det det här med grodan. Och knappen. Historien om grodan är Daléns och berättas i pjäsen. I korthet handlar den om två grodor som faller ner i ett kärl fyllt med grädde. De kan inte ta sig upp. Den ena sjunker snart modlös till botten medan den andra hoppfull sprattlar på i tron att ett gynnsamt tillfälle ska dyka upp och när morgonen gryr sitter han nöjd på toppen av en smörklump. Knappen med tillhörande nål masstillverkade Dalén vid tiden för Kreugerkraschen då många förlorade pengar, inklusive han själv. Han brukade sätta den på rockslaget och när han träffade en modfälld medmänniska lämnade han över den: Var optimist, stod det. Det vill säga: sprattla på. Optimistknappar finns att köpa på museet. Regionteater Väst fortsätter sin uppsökande verksamhet med bland annat en nyskriven pjäs av författaren Stefan Lindberg, Olof Lindqvists barndomsvän från Alingsås. Ämne: När industrin kom till bondesamhället. Stefans mamma är från Töllsjö, förklarar Olof Lindqvist som ska regissera. Urpremiär planeras i Töllsjö ordenshus framåt höstkanten Föreställningen far sedan, precis som Dalénpjäsen, runt på turné i Västsverige. Pjäsens titel: Plocka potäter i kostym. Den ska spelas på mycket bred västgötska. J... medan den andra hoppfull sprattlar på i tron att ett gynnsamt tillfälle ska dyka upp och när morgonen gryr sitter han nöjd på toppen av en smörklump.

89

90 2007/08 K Låna en bok, spela TV-spel, gå en kvällskurs, få hjälp med läxläsningen, titta in på det lokala museet eller släktforska i arkivet. Är det så vi vill ha framtidens bibliotek? Multifunktionellt, inbjudande och hjälpande i en tid av förvirrande informationsöverskott. K Nya, spännande idéer kommer från London och Tranemo.

91 s. 91 Tranemo Idea Store Biblioseum K Den gamla Samhallfabriken i Tranemo i Västra Götaland är ingen arkitektonisk skönhet. Men om planerna går i lås, ska den om något år inrymma Sveriges första biblioseum ett kombinerat bibliotek, lokalmuseum och virtuellt arkiv. Tranemo har länge planerat att slå ihop kommunens folk- och gymnasiebibliotek. Och när kulturchefen Agneta Blomberg under en resa till sommarhuset på Västkusten råkade gå in på Bohusläns museum med dess scenografi som talar till flera sinnen, då föddes idén om ett biblioseum i Tranemo. Biblioseet ska ha flera tematiska rum eller museimiljöer, som djur och natur eller länder och resor, där uppbyggda miljöer ska inspirera att söka kunskap. Och det ska ske på tre nivåer, först se och höra i miljöerna, sedan läsa vidare i böckerna och till sist fördjupa sig i det databaserade arkivmaterialet. Alla tre nivåerna ska finnas i de olika temarummen. Biblioseum får förstås en egen webbsida, med länkar till lokala databaser, föreningar, myndigheter och andra informationskällor. Biblioseet ska vara en ny arena, ett redskap i det livslånga lärandet och något som alla i kommunen kan vara stolta över och känna tillhörighet till. Ingen ska känna att böcker och sånt, det är inget för mig. Idag är Samhallfastigheten upptagen av grund- och gymnasieskolan, så vi kan börja bygga om tidigast hösten 2009, men jag hoppas att vi kan inviga biblioseet 2010, säger Mats Lundborg, bildningschef i Tranemo kommun. Framtidens kultur och Västra Götalandsregionen har stöttat biblioseet med pengar. Inför planeringen använde man sig av fokusgrupper, alltså brukare som fick önska hur de ville ha det. Så Vi har för mycket böcker och för snåla öppettider. Satsa pengarna på längre öppettider i stället för mediainköp, då kan biblioteken vara öppna när folk är lediga, inte när de är på jobbet.

92 s. 92 Biblioseum 2007/08 Idea Stores kombinerar det traditionella bibliotekets böcker, musik och filmer med gratis informationssökning på Internet... gick det också till när London lade grunden till de nyskapande biblioteken Idea Stores idébutiker. I Londonstadsdelen Tower Hamlets ordnades 1999 en stor medborgarundersökning om vilken sorts bibliotek folk ville ha. Och trots att trenden då var nedskärningar för brittiska bibliotek satsade stadsdelen mer än 300 miljoner kronor på att utveckla sina bibliotek. Idea Stores kombinerar det traditionella bibliotekets böcker, musik och filmer med gratis informationssökning på Internet, fotokopiering, fax, studielabb, läxhjälp och läsinspiration för barn samt ett brett utbud av kurser för vuxna och yrkesvägledning. Tanken om det livslånga lärandet är en röd tråd för Idea Stores som också erbjuder kaféer, mötesrum, konstutställningar och avkoppling alltihop marknadsfört med metoder som påminner mer om kommersiella företag än traditionella bibliotek. Idea Stores handlar om att vi nu går från att memorera fasta kunskaper till att kreera nya, säger Lena Skoglund, länsbibliotekarie som sedan årsskiftet arbetar med Västra Götalandsregionens biblioteksplan. Hon har studerat bibliotek på många håll utomlands. Ett entydigt svar från människor i de flesta länder är att biblioteken ska vara en aktör för utveckling i lokalsamhället. Så tänker vi inte i Sverige. I flera andra länder utvecklar man bibliotekens roll som informationspunkt för möten och samtal, ungefär som Idea Stores, säger Lena Skoglund. Hon beskriver det så att vi nu lämnat 1900-talets gamla lånebibliotek och går från en tid av bokbrist till en tid av informationsöverflöd och informationsförvirring. Idea Stores är ett försök att visa var bibliotekens potential ligger i framtiden, inte bara att samla på sig så mycket böcker som möjligt det är inte intressant. Lena Skoglund är provocerande nog att påstå

93 s fotokopiering, fax, studielabb, läxhjälp och läsinspiration för barn samt ett brett utbud av kurser för vuxna och yrkesvägledning. det idag finns för mycket böcker på svenska bibliotek. Ja, faktiskt. Vi har för mycket böcker och för snåla öppettider. Satsa pengarna på längre öppettider i stället för mediainköp, då kan biblioteken vara öppna när folk är lediga, inte när de är på jobbet, säger Lena Skoglund. Idag görs grova analyser som går ut på att biblioteken blir bättre om de bara får mer pengar att köpa böcker för. Men bibliotekens problem är snarare snåla öppettider och osäkerhet hos personalen hur man ska agera i det nya informationssamhället. Lena Skoglund berättar att man i Nederländerna nu har slutat räkna bokutlåningen på biblioteken. Där finns inte samma koppling till författarorganisationernas stipendier, vilka i Sverige är beroende av biblioteksutlåningen. I Nederländerna mäter man kvaliteten i hur länge besökarna stannar. De försöker göra biblioteken multifunktionella i ett samhälle där det blir allt svårare att hitta relevant information. I det informationsbruset är biblioteket ett bra ställe om man får handledning att hitta de rätta källorna. Jag tycker också att man bör mäta kvaliteten i hur länge en person stannar på biblioteket och gör det till ett instrument i sin informationsförsörjning. Men så gör vi inte i Sverige idag, vi håller på och räknar pinnar för utlåningen. Lena Skoglund vill också att biblioteket ofta den enda kulturinstitutionen i en liten kommun agerar mer som samlande punkt för annan kultur än litteratur. En plats där man tillsammans lyssnar till musik, ser på smal film som man inte hittar på biograferna och mycket annat. Det behövs ju andra mötesplatser än köpcentra i vårt samhälle idag, säger Lena Skoglund. Hur ska då biblioteken fortsätta att knyta an till Internet och den digitala världen utan att utplåna sig själva? Idéarbete pågår på många håll,

94 2007/08 Det jag uppskattar mest är själva principen. Hela detta svindlande universum av text, tankar och historia, som är fullständigt ovärderligt, och ändå gratis för vem som helst att vara en del av. Biblioseum till exempel i nätverket Bibliotek 2.0, ett begrepp lanserat av den bloggande bibliotekarien Michael Casey och som går ut på att bibliotek hela tiden ska erbjuda uppdaterade och interaktiva webbtjänster till sina brukare. Det kan handla om att sätta taggar och äm - nes ord på böcker, skriva egna recensioner, använda databaser eller ladda upp eget material på webben musik, poesi eller film, berättar Linnéa Sjögren, bibliotekarie i Göteborg som arbetar med Stadsbibliotekets teknikutveckling. Hon och Viveca Nyström, tidigare chef för det kommunala förvaltningsbiblioteket Traktören i Göteborg, har också tagit sig an en fråga som nästan ingen ställt tidigare: Vilken ekonomisk nytta har vi egentligen av ett bibliotek? På Traktören gjorde Viveca Nyström en undersökning där det konstateras att bibliotekets service genererade ett ekonomiskt värde som var dubbelt så stort som dess kostnader. Fast ett kommunalt förvaltningsbibliotek kan ju inte nyttovärderas på samma sätt som ett folkbibliotek, som ska sprida kultur och demokrati inte ge ekonomiska vinster. Men inför stora satsningar, till exempel lanserandet av nya hjälpmedel, måste man kunna använda ekonomiska verktyg också, för att avgöra om det är en vettig investering eller inte. Hittills har biblioteken nog varit ganska dåliga på det, säger Viveca Nyström. Under hösten 2007 intervjuade Sjögren och Nyström drygt 300 besökare på Stadsbiblioteket och dess webb, för att få synpunkter på bibliotekets image, utbud och service. Resultatet kommer att redovisas i deras bok med den preliminära titeln Nyttovärdering av bibliotek som kommer ut på Bibliotekstjänsts förlag sommaren Några få axplock är att besökarna önskade sig mer öppet, ett riktigt café, bättre mediajukebox, mer interaktivitet samt större e-bokbibliotek. Men i stort var de flesta mycket nöjda med Sveriges näst största folkbibliotek. En besökare formulerade det så här: Det jag uppskattar mest är själva principen. Hela detta svindlande universum av text, tankar och historia, som är fullständigt ovärderligt och ändå gratis för vem som helst att vara en del av. J

95 s. 95 Kulturutredningen 2008 Trots att mer än tre decennier med genomgripande samhällsförändringar passerat har inte någon avgörande förändring skett av vare sig inriktning eller förutsättningar för kulturpolitiken. Ur regeringens direktiv för den pågående staliga kulturutredningen 2008.

96 2007/08 K Abba vann Melodifestivalen. Harry Martinson och Eyvind Johnson fick nobelpris i litteratur. McDonald s öppnade sin första svenska restaurang. Och Sverige fick en ny statlig kulturpolitik. Året var 1974 och sedan dess har allt förändrats. Allt utom kulturpolitiken. K Men nu är det äntligen dags. Vi förde samman Eva Swartz, ordförande i regeringens kulturutredning, och Västra Götalands kulturchef Kristian Berg för ett samtal om kulturpolitikens väg tillbaka till framtiden.

97 Kulturutredningen 2008 K Revolutionsåret 1968 tog Sverige ett nytt, viktigt steg i det stora välfärdsbygget. Kampen för ekonomisk jämlikhet skulle nu kompletteras med en kulturell resursutjämning. En utredning med uppdraget att lägga fram riktlinjer för en samlad statlig kulturpolitik tillsattes och i mars 1974 överlämnade regeringen sitt förslag till riksdagen. Den moderna svenska kulturpolitiken var född. Sedan dess har den hunnit lära sig gå, vara nyfiken tonåring, mogna och bli lite trött medelålders. Under 1990-talet gjordes en översyn, men några stora förändringar handlade det inte om då. På det stora hela är det principerna från 1974 som fortfarande styr på området. Nu har 35 år gått utan att kulturpolitiken reviderats på allvar och det är förstås en evighet i sammanhanget. Sommaren 2007 tillsatte regeringen därför en utred ning som ska vara klar senast i december Trots att mer än tre decennier med genomgripande samhällsförändringar passerat har inte någon av görande förändring skett av vare sig inriktning eller förutsättningar för kulturpolitiken, heter det i direktiven. Direktiven fångar upp många av de frågor som varit aktuella i den kulturpolitiska diskussionen det senaste decenniet. Hur samspelet mellan stat, landsting eller region och kommun ska se ut i framtiden, hur det ekonomiska ansvaret för kulturen kan breddas och hur kulturen kan knytas till andra politikområden och vara en resurs för kommunal och regional utveckling. För att nämna några av de viktigaste. Tillbaka till framtiden

98 s /08 Så långt är allt gott och väl. Att det är hög tid för förnyelse tycks de flesta vara överens om. Det är när innebörden i det nya ska konkretiseras som de olika uppfattningarna kommer i dagen. Och kulturpolitiken blir mindre kultur och mera politik. Många menar att uppdraget är ett mission impossible. Dels därför att kulturområdet i dag är så rörligt och gränslöst att frågan är om det ens är meningsfullt att tala om det som ett sammanhållet område, dels därför att det finns starka intressen som drar åt olika håll. Men det tycks inte göra utredningens ordförande Eva Swartz sömnlös om nätterna. Kanske för att hon är van att röra sig mellan kulturlivets olika rum och nivåer och ser att det faktiskt finns en tydlig röd tråd mellan dem. Tidigare har hon bland annat varit programdirektör på TV4, nu är hon VD för anrika bokförlaget Natur och Kultur, en karriärväg Eva Swartz inte ser någon motsägelse i. I intervjuer och artiklar beskrivs hon som en modig och rak person goda och nödvändiga egenskaper för en kulturutredare. Det är på Eva Swartz ordinarie arbetsplats, Natur och Kultur på Karlavägen med utsikt över Humlegården, vi träffas. Kulturutredaren tar emot med ett stort, generöst leende och fast handslag. Hennes kontor är fyllt med böcker, tidningar och tidskrifter. TV:n och radion står på med nedskruvad volym under hela samtalet. En självklar första fråga är hur hon ser på uppdraget, nu när hon kommit ungefär halvvägs Vissa säger att det är ett omöjligt uppdrag... men samtidigt finns en oerhört stor vilja till förändring... Många känner att det gamla systemet helt enkelt inte funkar längre.

99 s. 99 Kulturutredningen 2008 in i det. Har hon kvar den entusiasm och glädje hon uttryckte när hon först fick jobbet? Ja, absolut. Min mamma brukade säga att jag alltid är glad och positiv och att det ligger något obegåvat i det, skrattar Eva Swartz, men jag tycker verkligen att det här uppdraget är oerhört roligt, intressant, spännande, viktigt, ja, allt du vill. Vissa säger att det är ett omöjligt uppdrag, det har jag fått höra, men samtidigt finns en oerhört stor vilja till förändring och det är den vi måste ta vara på. Många känner att det gamla systemet helt enkelt inte funkar längre. Kristian Berg nickar och säger att det förstås också skapar stora förväntningar. Jo, tack, jag vet, säger Eva Swartz, och jag hoppas vi kan infria så mycket som möjligt av dem. Vi kan inte göra allt men jag tror att vi kan rensa ganska mycket i det gamla och öppna för det nya. När jag själv blir osäker håller jag fast vid det här starka behovet av förändring som vi möter när vi är ute och träffar folk. När Eva Swartz ska nämna några av de viktiga förändringar som gör en översyn av kulturpolitiken nödvändig börjar hon med att konstatera att Sverige i dag är ett mångkulturellt samhälle. Då menar jag på riktigt, på ett genomgripande sätt. Därför ska vi inte ha särskilda skrivelser för eller satsningar på mångkultur för det är bara ett sätt att skapa marginalisering. Istället måste mångkulturperspektivet genomsyra allt vi gör. Det handlar om att på allvar förstå att Sverige idag består av flera kulturer. Det perspektivet hänger ihop med globaliseringen, något som också får konsekvenser på kulturområdet. Det blir till exempel allt vanligare att svenska konstnärer, musiker och författare verkar på en internationell marknad. Det gör att arbetstillfällen och publikunderlag ökar men också att konkurrensen hårdnar. Något annat som påverkar förutsättningarna för kulturpolitiken är den teknologiska utvecklingen. Jag frågade en danskonsulent som jag träffade i Norrland hur hennes jobb förändrats, berättar Eva Swartz, och hon sa att i dag kan alla mycket mer om dans. Det fick mig att tänka på hur det var när jag växte upp i Örebro. Jag var intresserad av fransk och italiensk film, men det var förstås inte så lätt att få tillgång till de filmerna. I dag är det en oerhört stor skillnad eftersom allt är tillgängligt hela tiden. Det gör att människor kan och vet mycket mer. Den snabba teknologiska utvecklingen gör också att nya konstformer uppstår, och att de kulturpolitiska systemen för stöd och bidrag inte alltid hänger med i förändringen. Det ligger nästan i sakens natur att kulturpolitiken är mindre dynamisk och snabbrörlig än kulturen, säger Kristian Berg, och det finns väl en risk att det nya, det som inte passar in i de etablerade strukturerna, glöms bort? Absolut, säger Eva Swartz. Det finns massor av spännande saker som inte passar in i något kulturpolitiskt fack och därför hamnar utanför. Vi måste anpassa systemet efter verkligheten istället för tvärtom. Det finns inget egenvärde i att behålla en struktur. Kulturpolitiken är till för att medborgarna ska få tillgång till så mycket och så bra kultur som möjligt, det är det perspektiv som styr vårt arbete. Det fick mig att tänka på hur det var när jag växte upp i Örebro. Jag var intresserad av fransk och italiensk film, men det var förstås inte så lätt att få tillgång till de filmerna.

100 s /08 Kulturutredningen 2008 En annan och mer konkret förändring märkbar inte minst i Västra Götaland är den nya regionaliseringen. I dag är regionerna, och i viss mån även kommunerna, mer självständiga och driver i många fall en egen kulturpolitik. Det gör i sin tur att staten måste ha ett tydligt förhållningssätt till regional och lokal kulturpolitik. Behovet av att skapa ordning på och mellan de olika nivåerna är därför uttalat i direktiven. Där står också att stor vikt ska tillmätas de lokala huvudmännens synpunkter och förutsättningar. Det kan uppfattas som ett mindre uppbrott från 1974 års kulturpolitik, som snarare baserades på ett slags likhetsprincip: målet var att minska geografiska skillnader och bygga ut regionala resurser så att kulturlivet skulle se ungefär likadant ut överallt. Jag tycker att det mest intressanta och spännande nytänkandet i dag ofta finns i regionerna, ett nytt sätt och då tänker jag att det kanske ändå är kulturen som är vår gemensamma nämnare, det kitt som håller oss samman. Vi behöver hitta en balans mellan att låta regionerna utveckla sina olikheter och samtidigt behålla en vilja att hålla ihop landet. Kanske kan det vara en statlig kulturpolitiks uppgift att formulera en sådan vision. Samtidigt som det finns ett behov av en kulturpolitik som tar vara på regionala skillnader, menar många att det också behövs en samlande kraft som ger energi, styrka och argument åt kulturpolitiker och kulturtjänstemän ute i kommunerna. Eva Swartz nickar instämmande. Kanske kan man säga att kulturpolitiken består av dels en visionär idédiskussion, dels en konkret diskussion om finansiering och system. Jag kan tycka att idédiskussionen blivit svagare och att vi skulle må bra av att stärka den. Det I Västra Götalandsregionen har vi nått väldigt långt när det gäller synen på kulturens roll för individen och för samhället. säger Kristian Berg. Det är där det finns störst möjlighet att förändra och förnya formerna för kulturpolitiken. Samtidigt har alla regioner olika förutsättningar. I Västra Götalandsregionen har vi nått väldigt långt när det gäller synen på kulturens roll för individen och för samhället. Många pratar om hur viktig och bra kulturen är, men hos oss syns det också i praktiken. Därför undrar jag om och i så fall hur staten kan bedriva en kulturpolitik som hjälper varje region att utveckla just det som den är bra på. Oj, det var en stor och svår fråga, svarar Eva Swartz. Jag tycker nog i och för sig att det finns utrymme för olikheter i dag också, det är som sagt Västra Götaland ett bra exempel på. Samtidigt är det frågor som delvis går utanför kulturpolitiken. Det handlar om hur region och nation hänger ihop och vad den svenska identiteten egentligen är för något. Det är förstås långt ifrån självklart vad den skulle kunna vara, men den behöver formuleras på är också ett sätt att få fler vanliga människor att engagera sig i de här frågorna. Sedan uppstår en diskussion om huruvida det har varit tyst om utredningen eller inte. Att den vanliga kulturkonsumenten har annat att tänka på är kanske inte så konstigt, men hur är det med kultursektorn och de professionella tyckarna i media? Jag tycker nog ändå att det varit förvånansvärt lite debatt så här långt, säger Kristian Berg. När kommer alla protester? För det första har vi ju inte formulerat oss färdigt ännu, så man har inte haft så mycket att reagera på. Det är det jobbet vi ska göra under resten av Men det kan också bero på hur vi lagt upp arbetet, svarar Eva Swartz. Vi har varit runt i landet och träffat massor av människor och på våra möten har det absolut inte varit tyst. Vi ska inte hitta på nya saker utan fånga upp sådant som vi får höra. På det sättet har folk möjlighet att påverka våra förslag och det gör det också enklare att få acceptans för de förändringar vi

101 s. 101 vill göra. Förhoppningsvis känner många att de har varit delaktiga i de förändringar vi föreslår. Nytt på det kulturpolitiska fältet sedan 1974 är också att kultur i dag allt oftare uppfattas som en resurs för utveckling av regioner och kommuner. Ibland talar man om att vi under de senaste tre decennierna sett en förskjutning från en humanistiskt via en sociologiskt till en ekonomiskt eller instrumentellt motiverad kulturpolitik. Det betyder ungefär att kulturpolitiken först drevs av en vilja att sprida god konst, sedan av en ambition att fördjupa demokratin, för att på 1990-talet bli ett verktyg för kommuner, regioner och nationer att i den nya upplevelseekonomins anda skapa attraktionskraft och utveckling. När Eva Swartz säger att kultur inte behöver vara det ena eller det andra utan kan vara både och, reagerar Kristian Berg. Han menar istället att all kultur är instrumentell, i den meningen att den är till för något. Eva Swartz lutar sig framåt i fåtöljen och säger intressant, berätta hur du tänker och Kristian Berg förklarar då att det han tycker är viktigt med kulturen är att den får oss att förstå samhället eller oss själva bättre, att den är med och bygger ett bättre liv för oss alla. Den måste inte skapa ekonomisk tillväxt eller ha en social eller politisk agenda, men jag tycker att den ska vilja något och göra något med oss. I grunden är det ett slags public service-tanke. Okej, jag förstår, säger Eva Swartz, det jag syftade på var att ett och samma konstverk kan ha både ett högt konstnärligt värde och användas instrumentellt. Det finns ingen motsatsställning i Det finns massor av spännande saker som inte passar in i något kulturpolitiskt fack och därför hamnar utanför.

102 s /08 Kulturutredningen 2008 det. Jag menar därför att vi måste knyta kulturen till andra politikområden där kulturen kan göra nytta, oavsett om det gäller socialt utanförskap, hälsa eller utveckling av kreativiteten i näringslivet. De enas om att många av samtidens viktigaste utmaningar är tvärsektoriella men att det är svårt att veta hur mycket kulturen kan integreras i andra områden utan att helt försvinna. Det finns en problematik där, men en sak är i alla fall klar, säger Eva Swartz, och det är att kulturpolitiken inte kan och inte ska vara ett isolerat reservat. Kulturens egenvärde handlar om sådant som konstnärlig frihet och integritet inte om en vilja att hålla sig på sin egen kant. Den timme som avsatts för samtalet rusar snabbt förbi. Innan Eva Swartz måste hasta till nästa möte frågar Kristian Berg vad som händer när utredningen lämnat sina förslag i slutet av året och det så småningom har fattats beslut om den uppdaterade kulturpolitiken; kan vi då andas ut, luta oss tillbaka och bara låta systemet verka i 35 år till? Nej, jag hoppas verkligen inte att det blir så, svarar Eva Swartz. I fortsättningen måste vi se kulturpolitiken mindre som en färdig produkt och mer som en ständigt pågående process. Det finns inga andra verksamheter i dag som kan göra en plan och sedan leva efter den i flera decennier. Det är orimligt att tro det. Vi har inte heller ambitionen att göra en sådan utredning. Istället vill vi lyfta fram och peka på sådant som man måste förändra och ta hänsyn till. Det var faktiskt någon som kallade vårt arbete för en pekboksutredning. Det tycker jag är ett ganska bra uttryck. J I fortsättningen måste vi se kulturpolitiken mindre som en färdig produkt och mer som en ständigt pågående process. Fakta Kulturutredningen är tillsatt av regeringen för att se över kulturpolitikens inriktning och arbetsformer och lämna förslag till förändringar. Utredningen tillsattes i juni 2007 och ska redovisa sitt arbete till Kulturdepartementet senast den 31 december Uppdraget är bland annat att se över de kulturpolitiska målen, utreda hur samspelet mellan stat, landsting/region och kommun ska se ut i framtiden, undersöka hur ansvaret för kulturen kan breddas och på vilket sätt kulturen kan knytas till andra politikområden. Eva Swartz är VD för bokförlaget Natur och Kultur och ordförande i kulturutredningen. Hon har haft en rad ledande positioner inom kultur och media, bland annat har hon varit programdirektör på TV4. Hon har också arbetat som översättare och tolk. Kristian Berg är kulturchef i Västra Götalandsregionen. Tidigare har han bland annat varit chef på Historiska museet i Stockholm och departementsråd på kulturdepartementet.

103 s. 103 Kulturens nomader Här är vi som arbetar på regionens kultursekretariat. Vi har våra skrivbord i Regionens Hus i Uddevalla men kuskar oftast Västra Götaland runt med kontoret på fickan. Dan Fröberg Urban Sennunger Gull-Britt Johansson

104 s /08 Vi är kulturens nomader. K Vårt jobb är att ge kulturnämnden underlag för politiska beslut och att sedan se till att de besluten verkställs men också att utveckla kulturen och Lars Lundgren Birgitta Adler Eira Högforsen

105 s. 105 att ge medborgarna tillgång till kultur på helt nya områden. K Vi träffar väldigt många människor. Lokalt och regionalt, i de nationella korridorerna i Stockholm, i de internationella Håkan Henning Lena Alexanderson Carl-Magnus Bengtegård Ann-Charlott Eklund

106 s /08 i Bryssel och på andra håll i världen. K Men det är inte bara rent geografiskt som vårt arbete kan sägas vara gränsöverskridande. Den tiden är förbi när kulturpolitiken inskränkte sig till sådant som händer på scener och i konsthallar. Numera spelar kulturen och kulturpolitiken en viktig roll i de flesta samhällssektorer. (På bilden saknas Jenny Jernberg och Annika Strömberg.) Kristian Berg Tomas Olsson Annika Ottosson Ylva Gustafsson

107 Kultur i siffror 2007 Visste du att under E fick barn i regionen Barnens första bok, Barnens första sångbok och I denna vida värld? E besökte barn och pedagoger Barnens Bibliotek på Internet? E producerades sju taltidningar med lokalt material en gång i veckan för synhandikappade och personer med läshinder? E visades 450 filmer på den 30:e upplagan av Göteborgs filmfestival? E hade 20 Folkets Hus i regionen digitalt besök av Metropolitanoperan i New York? E var den äldsta deltagaren i Regionbibliotek Västra Götaland och Kvinna Skaraborgs litteraturpristävling 87 år? E beslöt kommunfullmäktige i Borås att säga ja till den nio meter höga Pinocchio-skulpturen? E gick det tio barn i Världsarvsförskolan i Tanums hällristningsområde? E fick över barn göra studiebesök bakom kulisserna på GöteborgsOperan? E hade 28 av regionens kommuner konstvandringar med totalt besökare? E hade Kultur Ungdom medlemmar? E genomfördes 98 kulturprojekt med unga arrangörer i regionen med hjälp av K-pengen? E fanns det kulturombud på arbetsplatser genom Skådebanan Västra Götaland? E deltog personer i fortbildningar arrangerade av Västarvet? E arrangerade Göteborgs Folkhögskola deltagarveckor för långtidsarbetslösa? E lånades filmer ut på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus? Ur Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. Urpremiär 3 mars 2007 Skövde Stadsteater. Louise Hafström som Katla.

108 s /08 Kultur i siffror 2007 Den regionala satsningen på kultur har stadigt ökat sedan regionen bildades. Tabellen visar utvecklingen av Kulturnämndens budgetram. I kulturbudgeten ingår finansiering av institutioner och främjare av de olika konstarterna, kulturprojekt, folkbildning samt föreningsliv inklusive idrott. Största delen av medlen till barn- och ungdomskultur samt projekt går till fria kulturaktörer i regionen. År 2007 satsade Västra Götalandsregionen 547 kr (516 kr) per invånare på kultur vilket är mest i landet. Region Skåne satsade 294 kr (283 kr) år Motsvarande siffror för Stockholms läns landsting var 185 kr (153 kr). (tkr) 1) Bidrag till kulturverksamheter Nyckeltal Kulturnämndens budgetram Kultur i siffror

109 s. 109 K Figur 2. Regionbidrag och statsbidrag Vid sidan av Kulturnämndens budget finansieras delar av kulturlivet i Västra Götaland med statsbidrag. Regionutvecklingsnämnden stöder också vissa regionala institutioner samt projekt med natur, konst och kultur som bas. Under 2007 riktade Regionutvecklingsnämnden totalt nära 52 miljoner (53 miljoner) till natur- och kulturrelaterad verksamhet. Kultur i siffror 2) Fördelning per område Nyckeltal bidrag per region och stat Regionbidrag (tkr) Statsbidrag* (tkr) Teater, dans, musik Arkiv, bibliotek, museer, hemslöjd Konst** Film*** Folkbildning Distriktsorganisationer Konsulenter Öronmärkt barn- och ungdomskultur Projektmedel *** Övrigt Administration, nämnd TOTALT * anger bidrag via Statens Kulturråd, Svenska Filminstitutet samt NUTEK men inte bidrag via Riksantikvarieämbetet, Framtidens Kultur och EU ** inkluderar bidrag till eftergymnasiala konst- och hantverksutbildningar *** inkluderar bidrag från Regionutvecklingsnämnden

110 s /08 K Figur 3. Teater, dans, musik Scenkonstinstitutionerna har i de flesta fall i uppdrag såväl att turnera i regionen som att producera verksamhet för de egna scenerna. En prioriterad målgrupp är barn och ungdom. Regionen subventionerar också turnéer för frilansgrupper genom arrangörsstödet för barn och unga liksom resor till fasta institutioner. Riksteaterföreningarnas verksamhet finansieras av stat/kommun. 3) Teater, dans, musik Nyckeltal antal publik Total publik exkl gästspel Varav publik vid barn-/ungdomsproduktion Varav publik vid turnerande verksamhet Folkteatern GöteborgsOperan AB Stadsteatern Regionteater Väst Göteborgs Konsert AB saknas saknas Musik i Väst Vara Konserthus* Kultur Ungdoms publika arrangemang Frilansföreställningar barn/unga genom arrangörsstöd** Vuxenföreställningar arrangerade av Riksteaterföreningarna * inklusive gästspel ** exklusive Göteborgs kommun

111 s. 111 K Figur 4. Museer, hemslöjd, konst De regionala museerna är viktiga arenor när det gäller det livslånga lärandet. Natur- och kulturarvsinstitutionernas samlade kunskaper, dokumentation och samlingar blir en allt viktigare resurs i samhällsutvecklingen. Hemslöjd Västra Götaland ingår i förvaltningen Västarvet och har sin tyngdpunkt i handens arbete med naturliga material i traditionell och nyskapande bemärkelse. Vid sidan av de större konstinstitutionerna satsar regionen på ett antal konstfästen : Lokstallet i Strömstad, Dalslands Museum & Konsthall, samt konstmuseernas i Mellerud, Borås och Skövde. Innovatum Kunskapens Hus ingår i ett kunskapskluster kallat Science Centers tillsammans med Universeum, Molekylverkstan i Stenungsund, Navet i Borås, Balthazar i Skövde samt Dalenium i Stenstorp. 4) Museer, hemslöjd, konst Nyckeltal antal besökare/deltagare Totalt antal besökare/deltagare Bohusläns Museum* Regionmuseum Västra Götaland* Västergötlands Museum* Naturhistoriska Museet* Hemslöjd Västra Götaland* Forsviks Industriminnen* Vitlycke Museum* Göteborgs Museer** Läcköstiftelsen Nordiska Akvarellmuseet Innovatum Kunskapens Hus * ingår i förvaltningen Västarvet ** omfattar Stadsmuseet, Sjöfartsmuseet, Konstmuseet, Konsthallen, Röhsska Museet

112 s /08 K Figur 5. Folkbildning De regionägda folkhögskolorna ska ge invånarna tillgång till bildning och utbildning som är religiöst och politiskt oberoende. Regionen lämnar också bidrag till rörelseägda folkhögskolor. Studieförbunden står för stora och många möjligheter till ett livslångt lärande. De populäraste studiecirklarna sysslar med föreningskunskap, improvisatorisk musik samt körsång. Studieförbunden arrangerar även kulturprogram, som till exempel kan innehålla föreläsningar, scenkonst, utställningar eller litteratur. Nedan redovisas de regionägda folkhögskolornas långa kurser. Elevantalet redovisas per termin och enligt det underlag som skickas ut från SCB. 5) Folkbildning Nyckeltal folkhögskolornas studerande långa kurser samt studieförbundens verksamhet antal deltagare långa kurser varav deltagare med utländsk bakgrund varav deltagare med funktionshinder totalt kvinnor totalt kvinnor Billströmska FHS Dalslands FHS Fristads FHS * Grebbestads FHS Göteborgs FHS Vara FHS * inkluderar 3-veckorskurser för synskadade Nyckeltal antal deltagare studiecirkelverksamhet samt kulturprogram antal deltagare Studiecirkelverksamhet * Studieförbundens kulturprogram * exklusive SISU, som sedan 2007 inte räknas som studieförbund

113 s. 113 K Figur 6a. Film/media Västra Götaland är en framgångsrik filmregion mycket tack vare Film i Väst som under året befäst sin ställning som en av de ledande filmverksamheterna i Europa. Film i Västs samproduktioner med premiär 2007 nominerades till tolv guldbaggar och erövrade sex stycken (Guldbaggegalan januari 2008). Vid 2007 års Guldbaggegala hade Film i Västs samproduktioner med premiär 2006 nomine rats till sexton guldbaggar och fick två av dem. Totalt sågs Film i Västs samproducerade långfilmer av cirka svenskar, och den totala marknadsandelen var 50 procent. Filmen Arn Tempelriddaren var den film som sågs av flest biobesökare. Regionen subventionerar skolbio genom arrangörsstödet för barn och ungdom. 6a) Film/media Nyckeltal antal produktioner, procent kvinnliga upphovsmän, antal publik samt videofestival för unga antal produktioner* andel kvinnliga upphovsmän i procent Långfilmsproduktion TV-produktion Dokumentärproduktion Kortfilmsproduktion Videofestival för unga amatörer *) startad produktion under året Nyckeltal antal besökare på biograf totalt, skolbio samt svensk film totalt antal besökare på biograf totalt antal besökare skolbio antal besökare på biograf svensk film totalt

114 s /08 Kultur i siffror K Figur 6b.Mediebevakning Ett mått på en regional kulturinstitutions angelägenhet utanför Västra Götaland är antalet träffar i media utanför regionen under en period. Mätperioden här är Över tid kommer den inbördes ordningen i listan att förändras beroende på särskilda händelser under perioden. Träffarna är till övervägande delen från press, inslagen av träffar från TV/radio är ytterst marginella. (antal) Göteborgs- Operan Göteborgs Stadsteater K Figur 7. Litteratur Röhsska museet Film i Väst Göteborgs Symfoniker Göteborgs konstmuseum Regionbibliotek Västra Götaland har främst till uppgift att stödja och utveckla biblioteken i regionen. Detta sker genom nätverksbyggande, utbildningsinsatser, utvecklingsuppdrag, fjärrlåneverksamhet samt initierande av utvecklingsprojekt. Regionbiblioteket driver bland annat webbplatsen Barnens bibliotek som bl a har till syfte att väcka läslust och vara en mötesplats mellan författare och unga läsare. Folkteatern Universeum Botaniska Trädgården Läckö Slott Vara Konserthus antal tillfällen antal deltagare Kommunbesök Utvecklingsprojekt Utbildningstillfällen Utbildningstillfällen

115 s. 115 Daito Manabe (JAP). Clandestino Festival 2007 Fotografer / bilder / ;k 2007/08 Kultur & Media K 1, 40, 42, 43, 45-50, 75-82, Sören Håkanlind K 4-7, Gerry Johansson K 10:1, 10:4 Jerry Williams / Ursula Cabelduc K 9, 10:2, 10:3, 13:2, 13:3 Magnus Bergström K 2, 15, 90, 92:1, 93:1, 95 (montage), 96, 116 Per-Anders Hurtigh K Anna-Carin Isaksson K 24 Thomas Olsson K Bwana Club K 20-24, 115 Meindbender K 35, 36, 37:1 Sean Myrphy K 51 Steve Murez K 91 Kristin Lidell K Anna Rehnberg K Håkan Berg K Ola Kjelbye K 85, 89 Idea Store / Tower Hamlets K 92:2, 93:2 Sergio Joselovsky K 94 Harald Jonsson K 97 Karl Jantzen K 115

116 ;k / 0 8