Barns självbestämmanderätt i svensk lagstiftning Fredrika Gelfgren von Pless

Transkript

1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Barns självbestämmanderätt i svensk lagstiftning Fredrika Gelfgren von Pless Examensarbete i familjerätt, 30 hp Examinator: Stockholm,vårterminen 2016

2 Sammanfattning Barns självbestämmanderätt utgör en fråga som ständigt är i centrum för diskussion. Vidare utgör barns självbestämmanderätt även ett område, som i ett föränderligt samhälle, också är i behov av kontinuerlig översikt och reglering. Lagstiftningen avseende i vilka situationer som ett barn ska utöva självbestämmanderätt är emellertid ett tämligen komplicerat område. Rättsutvecklingen återspeglar i allt större utsträckning en syn på barn enligt vilken barns rätt att själva få bestämma förespråkas. Samtidigt måste det beaktas att barnet kanske inte alltid besitter en sådan grad av ålder och mognad som fordras för att barnet ska kunna ta ställning samt förstå innebörden av ett beslutsfattande. Med hjälp av en rättsdogmatisk metod som tillvägagångsätt ämnar detta examensarbete undersöka i vilka situationer som lagstiftaren funnit att ett barn uppnått en sådan grad av ålder och mognad att barnets själv, utan begränsningar, ska få bestämma. Med andra ord redogörs det i detta arbete för i vilka situationer ett barn utövar självbestämmanderätt enligt svensk lagstiftning. Med anledning av de skilda synsätten på barn studeras vidare hur denna lagstiftning motiveras och vilket synsätt som tenderar att återspeglas när barns självbestämmanderätt regleras. I arbetets analys framgår det att såväl lagstiftningen som vilken syn på barn som framkommer tenderar att växla, emellertid har författaren även kommit till en slutsats att denna saknade koherens på området inte nödvändigtvis är att betrakta som något negativt i alla avseenden. 2

3 Förord Jag skulle vilja inleda detta examensarbete med att tacka min familj som alltid uppmuntrar mig till att göra mitt bästa och som alltid tror på mig. Vidare skulle jag även vilja rikta ett stort tack till min handledare Emelie Kankaanpää. Tack för att du tagit dig tid att handleda mig under arbetets gång! 3

4 Förkortningar Barnkonventionen Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter FB Föräldrabalk (1949:381) LBF Lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse LIPS Lag (1993:931) om individuellt pensionssparande LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga LTS Lag (1998:1593) om Trossamfund NL Namnlag (1982:670) Prop. Proposition SoL Socialtjänstlag (2001:453) SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning 4

5 Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Förord. 3 Förkortningar Innehållsförteckning Inledning Bakgrund Ämne och problemformulering Syfte och frågeställningar Avgränsning Disposition Metod Material Terminologi Allmänt om vårdnadshavares ansvar och barns bestämmanderätt Barns behov av tillsyn och vårdnadsansvaret Barns delaktighet enligt FB 6: Kort om den rådande synen på barn Barns självbestämmanderätt enligt SoL och LVU Inledning Barns självbestämmanderätt vid öppna insatser Samtal med barn under 15 år utan vårdnadshavarens samtycke Barns självbestämmanderätt vid insatser enligt LVU Barns självbestämmanderätt enligt SoL och LVU i övrigt Sammanfattning Barns självbestämmanderätt enligt FB Inledning Barns självbestämmanderätt på förmyndarskapets område Barns självbestämmanderätt avseende att ingå avtal och vidta rättshandlingar Barns rätt att ansöka om förordnande och entledigande av förmyndare Barns rätt att förfoga över egendom som uppburits genom arbete Barns rätt att förfoga över egendom som förvärvats genom gåva, arv eller testamente

6 Barns rätt att förfoga över pengar som barnet satt in på en bank Barns självbestämmanderätt enligt FB i övrigt Adoption Sammanfattning Barns självbestämmanderätt enligt NL Inledning Namnlag 1982:70 och barns självbestämmanderätt En ny lag om personnamn? Sammanfattning Barns självbestämmanderätt enligt LTS Inledning Barn självbestämmanderätt enligt LTS Sammanfattning Analys Analys Avslutande kommentar och författarens egna kommentarer Källförteckning

7 1. Inledning 1.1 Bakgrund Barnets ställning som en självständig individ och dess möjligheter till självbestämmande har sedan länge varit föremål för en omfattande utveckling. Redan på 1700-talet började barndomen att betraktas som en period med ett värde i sig och ett ökat intresse för barns uppfostran växte fram. 1 Under slutet av 1800-talet kom sedan förhållandet mellan barn och vårdnadshavare att erhålla allt större uppmärksamhet. 2 Den ökade uppmärksamheten skulle i sin tur komma att föranleda att det under 1900-talets början inleddes ett omfattande lagstiftningsarbete, vilket avsåg reglera förhållandet mellan barn och vårdnadshavare. 3 Under 1920-talet tillkom exempelvis en lagstiftning, i vilken barnet som individ erhöll större uppmärksamhet gentemot tidigare bestämmelser på området. Alltjämt betraktades barnet emellertid mer som ett objekt än ett subjekt. 4 Det samhälle som existerade vid tidpunkten för lagstiftningsarbetet ifråga skulle dock komma att förändras. I det svenska välfärdssamhället som växte fram började istället en syn på barnet som en självständig individ att utvecklas, vilket fick till följd att många av de lagar som hade tillkommit under 1900-talets början kom att betraktas som förlegade. Med anledning härav tillsattes år 1977 en kommitté benämnd Utredningen om barnets rätt, vilken uppdrogs att se över barns rättsliga ställning. 5 År 1979 presenterade utredningen ifråga ett betänkande som innehöll en uppräkning av barns behov. I betänkandet betonades bland annat barns rätt att få framföra sin vilja och delta i beslut rörande barnets personliga förhållanden. Utredningens inställning till barnets vilja återgav i sin tur en syn på barn som självständiga, kompetenta individer som själva skulle ges möjlighet till självbestämmande. 6 Den syn på barn och barns behov som Utredningen presenterade år 1979 skulle vidare komma att ses som en milstople i svensk rättsutveckling. 7 1 Singer, Barnets bästa, s. 20 ff 2 Schiratzki, Barnrättens grunder, s. 15 ff 3 Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, s Singer, i not 3 a.a., s.65 5 Singer, i not 3 a.a., s ff 6 Singer, Barnets bästa, s Singer, i not 3 a.a., s. 60 7

8 Sedan utredningens uppräkning av barns behov har rättsutvecklingen i allt större grad kommit att spegla en syn på barn som självständiga individer med en växande förmåga att själva förfoga över sina rättigheter och bestämma hur dessa ska tillgodoses. 8 Som exempel bör Sveriges ratificering av FN:s konvention om barnets rättigheter år 1990(Barnkonventionen) anses ha befäst barnets ställning som rättighetsbärare och aktör. 9 Trots denna syn på barn som självständiga individer med rätt att påverka sin situation är det emellertid inte alltid som barn har möjlighet till att bestämma själva. Ett mycket ungt barn kan exempelvis ha en bristande förmåga att själv ta ställning eller förutse konsekvenser vid beslut i olika frågor. Med hänsyn till barnets bästa måste då någon annan bestämma i barnets ställe. 10 Mot bakgrund av detta är barnets självbestämmanderätt i många fall begränsad till en medbestämmanderätt och istället tillkommer den slutliga beslutanderätten barnets vårdnadshavare. 11 Även en sådan utformning av barns rättighetsutövande kan emellertid medföra problematik, exempelvis när barnet och vårdnadshavaren har motsatta intressen. Ett exempel på en sådan problematik belyste en artikel i Dagens juridik under Artikeln ifråga behandlade ett mål där ett barn hade blivit utsatt för våldtäkt i sitt familjehem. Barnet hade till följd av brister i sina hemförhållanden sedan en tid tillbaka varit omhändertaget med stöd av LVU. När målsägandebiträdet skulle överklaga skadeståndsdelen i tingsrättens dom blev biträdet, med hänsyn till att barnet vid tiden för överklagandet var 17 år och därmed minderårig, tvungen att inhämta barnets vårdnadshavares samtycke. När vårdnadshavaren då vägrade att lämna sitt samtycke argumenterade biträdet för att rätten istället skulle godta en underskrift av barnet själv eller av socialnämndens ordförande. Hovrätten fann emellertid att någon annans underskrift på fullmakten än vårdnadshavares inte kunde godtas och därför avvisades barnets överklagande i skadeståndsdelen. Trots att den åtalade kom att dömas för våldtäkt i hovrätten utgick således inget skadestånd till barnet. 12 Av rättsfallet ovan torde det kunna urskönjas att även om vårdnadshavares långtgående bestämmanderätt i många fall motiveras av att den existerar med hänsyn till barnets bästa, kan ett begränsande av barns självbestämmanderätt i vissa fall även få motsatt effekt. 8 Singer, i not 1 a.a., s Singer, i not 3 a.a., s Singer, i not 1 a.a., s Singer, i not 1 a.a., s Dagens juridik, publicerad , tillgänglig på: 8

9 Mot bakgrund av detta ter sig en studie av barns självbestämmanderätt i svensk lagstiftning, en studie i vilka fall barn anses så pass beslutskompetenta att det inte längre fordras någon begränsning av barnets möjlighet att bestämma i personliga angelägenheter, som en särskilt intressant uppgift. 1.2 Ämne och problemformulering Barnet och dess rättigheter har under årens gång varit föremål för omfattande uppmärksamhet. En fråga som erhållit stor uppmärksamhet i ämnet har vidare utgjorts av barns rätt att förfoga över och utöva sina rättigheter. 13 Synen på barn som självständiga individer torde anses ha fått sitt genomslag i den familjerättsliga lagstiftningen under 1980-talets början. I syfte att främja och stärka barnets rättsliga ställning tillsattes, som anförts, år 1977 Utredningen om barnens rätt. 14 Utredningens arbete kom i sin tur att resultera i att Föräldrabalken år 1982 genomgick en reform, i vilken barnets bästa och rättsliga ställning var central. Barnets rätt att få sin vilja framförd och beaktad slogs exempelvis fast genom att det i FB 6:11 infördes ett stadgande som angav att vårdnadshavaren, i takt med barnets stigande ålder och mognad, skulle ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Barns möjlighet att få sin vilja beaktad och synen på barnet som ett rättssubjekt kom, som ovan nämnt, att befästas ytterligare genom Sveriges ratificering av FN:s barnkonvention år Sedan dess har flertalet lagändringar som ger barnet rätt att få sin vilja beaktad införts i svensk rätt. 15 I dagsläget är det således, tack vare att synsättet på barn som självständiga individer förankrats, inte en fråga om barn kan ha rättigheter, mänskliga rättigheter är något som ska tillkomma var individ. Istället är det en fråga om i hur stor utsträckning ett barn, med hänsyn till dess ålder och mognad, ska ges möjlighet att själv förfoga över dessa. 16 I svensk rätt har vårdnadshavaren genom FB kap. 6 11, och till följd av vårdnadsansvaret i FB kap. 6 2, givits en långtgående rätt- och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Barn har dock rätt till medbestämmande som ökar i takt med stigande ålder och mognad. 13 Singer, i not 1 a.a., s Singer, i not 1 a.a., s Singer, i not 1 a.a., s. 28 ff 16 Singer, i not 1 a.a., s

10 Denna begränsning av barns självbestämmanderätt motiveras i sin tur av att barn ibland inte uppnår den grad av mognad och insikt som fordras för att barnet ska kunna förfoga över sina rättigheter på ett sätt som är förenligt med dess bästa. Således föreligger det i svensk rätt något som kallas för ett behovsorienterat, alternativt intressebaserat, synsätt, enligt vilket det anses att barn först bör ha vissa rättigheter när de har förmåga och insikt nog att förfoga över dessa. 17 Mot detta synsätt ställs synsättet på barn som självständiga individer och aktörer, med såväl rätt som förmåga att själva kunna fatta beslut. Synsättet ifråga kan benämnas ett kompetensorienterat synsätt, eller ett viljeteorietiskt perspektiv, enligt vilken individen själv anses ha rätt att förfoga eller utöva sina rättigheter. Enligt detta synsätt ska barnets rättighetsutövande begränsas enbart i den mån det är nödvändigt med hänsyn till barnets bästa. 18 Med anledning av ovan nämnda synsätt ter sig således synen på barn och deras rättshandlingsförmåga vara splittrad. Å ena sidan ses barnet som en kompetent individ vilken själv ska ges möjlighet att bestämma hur dess rättigheter ska förfogas och utövas. Å andra sidan föreligger det i samhället en syn på barn enligt vilken barns bestämmanderätt och möjligheter att förfoga över sina rättigheter, med hänsyn till barnets bästa, ska vara begränsade. 19 De olika synsätten torde i sin tur kunna medföra viss gränsdragningsproblematik, problematik som bland annat kan föreligga när det i lagstiftningen ska regleras i vilka fall det anses erforderligt att begränsa barnets rätt att bestämma i personliga angelägenheter, jämte när barnet anses besitta en sådan grad av beslutskompetens att det själv ska ges möjlighet att bestämma. Den huvudsakliga frågan som torde kunna uppstå vid en sådan gränsdragningsproblematik bör naturligt utgöras av frågan vart lagstiftaren ska dra gränsen för vad barn med självbestämmanderätt får bestämma över och hur en sådan gränsdragning ska motiveras. 17 Singer, i not 1 a.a., s Singer, i not 1 a.a., s Singer, i not 3 a.a., s

11 1.3 Syfte och frågeställningar Med anledning av den splittrade synen på barn som kan anses föreligga i svensk rätt, och den problematik som detta i sin tur kan medföra, är mitt huvudsyfte med detta examensarbete att kartlägga och ge en övergripande bild av de rättsliga regler i svensk lagstiftning där barnets rätthandlingsförmåga inte har begränsats. Med andra ord avser jag i detta examensarbete åstadkomma en redogörelse av de bestämmelser i svensk lagstiftning som idag tillerkänner barn självbestämmanderätt. Den gränsdragningsproblematik som kan föreligga när lagstiftaren ska avgöra huruvida barnets självbestämmanderätt med hänsyn till barnets bästa ska begränsas, eller om barnet ska anses ha uppnått en sådan grad av ålder och mognad att barnet själv ska ges rätt att bestämma, påkallar i sin tur även att motiven bakom dessa rättsregler undersöks. Mot bakgrund av detta kommer det, i samband med redogörelsen av de rättsregler som tillerkänner barn självbestämmanderätt, även undersökas hur dessa rättsregler har motiverats. För att uppnå ovan anförda syfte kommer den huvudsakliga frågeställningen i detta examensarbete därmed utgöras av frågan, - Enligt vilka rättsliga regler i svensk lagstiftning har barn självbestämmanderätt och hur har dessa rättsregler motiverats? I avsnittet analys kommer vidare en sekundär frågeställning ställas i relation till den självbestämmanderätt för barn som i arbetet behandlas. Med anledning av den splittrande synen på barn som ovan beskrivits bör det även studeras vilket synsätt som främst kommer till uttryck när det talas om barns självbestämmanderätt i svensk lagstiftning. För att möjliggöra en sådan reflektion består den sekundära frågeställningen därmed av frågan, - Vilken syn på barn återspeglar de bestämmelser som idag tillerkänner barn självbestämanderätt i svensk lagstiftning? 1.4 Avgränsning När studiet av det svenska rättsläget avseende barns självbestämmanderätt i detta arbete inleddes var en utgångspunkt att arbetet i största möjliga mån skulle resultera i en övergripandebild av alla de situationer i svensk rätt där barn har självbestämmanderätt. 11

12 Efter att ha inlett en studie av barns självbestämmande i svensk lagstiftning framstod emellertid området som såpass omfattande att det, med hänsyn till arbetets omfattning, inte skulle vara möjligt att behandla alla situationer så pass utförligt såsom avsetts från början. Mot bakgrund av den ovan nämnda utvecklingen som barns självbestämmanderätt genomgått och med hänsyn till att en långtgående bestämmanderätt i barnets personliga angelägenheter tillkommer vårdnadshavaren till följd av vårdnadsansvaret avgränsades arbetet inledningsvis till att enbart omfatta barns självbestämmanderätt inom vårdnadsansvarets område. 20 Med andra ord avgränsades arbetet till att enbart omfatta de rättsregler där undantag gjorts från vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma i barnets personliga angelägenheter och bestämmanderätten istället tillkommer barnet. Vidare kan även vårdnadshavare ha bestämmanderätt i barnets ekonomiska angelägenheter. Enligt FB 10:2 ska vårdnadshavaren också vara barnets förmyndare och förvalta barnets tillgångar samt bistå barnet i frågor som rör tillgångarna. 21 Bakgrunden till att vårdnadshavaren tilldelats denna roll utgörs i sin tur av att ansvaret för ett barns personliga och ekonomiska angelägenheter ofta är sammanlänkade. 22 Med anledning härav torde det kunna sägas att även vissa förmyndarskapliga frågor faller inom vårdnadsansvarets område och således kommer även vissa förmyndarskapliga rättsregler som tillerkänner barn självbestämmanderätt att behandlas i detta arbete. Med hänsyn till arbetets omfattning kommer vidare enbart de svenska rättsregler som uttryckligen ger barnet självbestämmanderätt att behandlas. Således kommer inte praxis studeras eller de rättsregler som indirekt ger barn självbestämmanderätt. Som exempel kan Passlag (1978:302) 6 nämnas, vilken anger att sökanden i samband med passansökan är skyldig att inställa sig personligen. Denna reglering tillerkänner visserligen barnet självbestämmanderätt i form av att barnet kan vägra inställa sig, men stadgandet anger inte explicit att denna rätt enbart tillkommer barn. Av utrymmesskäl kommer vidare inte vissa andra rättsliga regler som torde kunna aktualiseras med anledning av arbetets huvudsyfte att studeras. Som exempel kan sekretesskyddet för barn gentemot sina vårdnadshavare nämnas. 20 Singer, i not 3 a.a., s Westman, s Westman, i not 21 a.a., s. s

13 I de flesta fall är denna sekretess beroende av en avvägning och således inte uttrycklig, exempelvis enligt Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) 12:3. Att behandla dessa avvägningar och ge en rättvisande bild av barns rätt till sekretess skulle till följd härav fordra ett alltför stort utrymme i detta examensarbete. Av samma skäl har det i detta examensarbete inte redogjorts för barns självbestämmanderätt i hälso- och sjukvård. Med hänsyn till områdets komplexitet och omfattning bör det lämpligen ensamt behandlas i ett examensarbete, inte bara nämnas i ett enskilt avsnitt. Av utrymmesskäl kommer det i detta arbete inte heller redogöras för barns självbestämmanderätt på de områden, där barn visserligen kan ha självbestämmanderätt, men där det rättsförhållande som står i fokus inte utgörs av relationen barn-vårdnadshavare. Mot bakgrund av detta kommer jag således inte behandla barns självbestämmanderätt i frågor där det centrala rättsförhållandet främst utgörs av relationen mellan offentliga organ och den enskilde medborgaren. Ett undantag från denna avgränsning utgörs emellertid av att Socialtjänstlag (2001:453)(SoL) och Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga(lvu) behandlas i detta arbete. Att lagstiftningen ifråga behandlas motiveras i sin tur av den centrala roll som relationen barn-vårdnadshavare och vårdnadsansvaret kan inta vid tillämpning av SoL och LVU. Som exempel stadgar LVU 2 att beslut om vård ska fattas om vårdnadshavaren utsätter barnet för olämplig behandling eller brister i att ge barnet den vård och skydd som barnet har rätt till. 23 Med anledning av detta är det lämpligt, om inte påkallat när man talar om vårdnadsansvaret, att de båda lagarna behandlas. Med denna avgränsning ämnar arbetet därmed behandla och kartlägga de rättsregler där barn uttryckligen ges självbestämmanderätt inom ramen för vårdnadsansvaret. Den självbestämmanderätt det redogörs för i detta arbete utgörs således av den rätt som medför att barnet har vetorätt gentemot den rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnet som det åligger en vårdnadshavare i såväl vårdnadsfrågor som förmyndarfrågor Disposition I slutet av detta kapitel återfinns inledningsvis ett avsnitt benämnt Terminologi, i vilket det redogörs för vilka som i den fortsatta framställningen avses vid fortsatt bruk av begreppet 23 Singer, i not 3 a.a., s

14 barn. Efter detta följer ett inledande kapitel benämnt Allmänt om vårdnadshavares ansvar och barn bestämmanderätt. Här presenteras de grundläggande utgångspunkter som aktualiseras när det talas om barns självbestämmanderätt. Som exempel innehåller kapitlet en övergripande beskrivning av vårdnadshavares ansvar och bestämmanderätt enligt FB kap samt en kort redogörelse för en syn på barn enligt vilken barn ska ges möjlighet till att själva få påverka sin situation och fatta beslut. Efter den allmänna introduktionen av ämnet inleds arbetets huvuddel. I huvudelen återfinns i sin tur en redogörelse för barns självbestämmanderätt på de områden som faller inom avgränsningen. Varje avsnitt där ett nytt rättsområde och regelverk presenteras innehåller vidare en kort inledning och presentation av lagstiftningen ifråga. I dessa inledningar beskrivs exempelvis lagstiftningens utveckling, utgångspunkter och tillämpningsområde för att läsaren ska erhålla en överblick av lagstiftningen ifråga. Varje avsnitt som behandlar ett nytt rättsområde och lagstiftning kommer i sin tur avslutas av en kort sammanfattning. Däri sammanfattas det som framgått av det behandlade materialet. Vidare kommer även viss argumentation att förekomma i dessa sammanfattningar i syfte att kunna läggas till grund för diskussion och analys i slutet av arbetet. Examensarbetet avslutas med en diskussion och en analys av det material som det redogjorts för. Diskussionen och analysen kommer främst baseras på det som framkommit i respektive avsnitts sammanfattning och i denna avslutande del står även viss argumentation samt författarens egna slutsatser att finna. 1.6 Metod Att välja metod vid författande av ett rättsvetenskapligt arbete är också att välja vilket tillvägagångssätt som ska användas på vägen från problemformulering, via materialet och till ett påstående. Det fordras vidare att den metod som väljs är lämplig med hänsyn till ämnesvalet Sandberg, s.39 14

15 Den vanligaste metoden som används vid författande av ett rättsvetenskapligt arbete är den rättsdogmatiska metoden. Metoden ifråga innebär att författaren, genom att studera ett begränsat antal rättskällor, beskriver och systematiserar gällande rätt(lex lata). När författaren studerar, beskriver och systematiserar gällande rätt använder vederbörande sig vidare av de rättskällor och rättskälleprinciper som faller inom ramen för rättskälleläran. 25 Rättskälleprinciperna anger hur rättskällorna ska användas, exempelvis hur de olika källorna ska tolkas och vilken inbördes hierarki de olika rättskällorna har. De rättskällor som studeras inom ramen för rättskälleläran utgörs vidare av lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin. 26 Källorna är emellertid inte uteslutande då författaren även tillåts, i viss utsträckning, att använda sig av ytterligare material. Det kan exempelvis röra sig om avgöraden från lägre instanser eller viss forskning. Det bör emellertid påpekas att sådant material inte används för att fastställa gällande rätt, utan kan fungera som ett verktyg för att exempelvis rikta uppmärksamhet mot en problematik eller visst förhållande. Används ett sådant material bör det därmed enbart tillmätas ringa värde i ett arbete som bygger på en rättsdogmatisk metod. 27 Utöver den rättsdogmatiska återfinns flera andra metoder som kan användas när ett rättsvetenskapligt arbete författas. En alternativ metod som skulle kunna användas i detta arbete utgörs i sin tur av den så kallade rättsanalytiska metoden. Utöver att fastställa gällande rätt har den rättsanalytiska metoden även till uppgift att analysera rätten. Gentemot den rättsdogmatiska metoden tillåter även den rättsanalytiska metoden att författarens val av material är mer kvantitativt. 28 För att kunna välja metod måste författaren emellertid se till vilken huvudsaklig uppgift vederbörande föresatt sig. 29 Eftersom det huvudsakliga syfte med detta examensarbete är att åstadkomma en övergripande bild av de rättsregler i svensk lagstiftning som idag tillerkänner barn självbestämmanderätt består arbetets huvudsakliga uppgift främst i att fastställa gällande rätt. Med anledning härav har den rättsdogmatiska metoden använts i detta arbete. 25 Sandberg, i not 24 a.a., s ff 26 Sandberg, i not 24 a.a., s ff 27 Sandberg, i not 24 a.a., s. 44, se även illustrationen på s Sandberg, i not 24 a.a., s Sandberg, i not 24 a.a., s

16 Det bör dock nämnas att det inte existerar några skarpa gränser mellan det rättsdogmatiska och den rättsanalytiska metoden vilket innebär att de riskerar att "flyta in" i varandra Material Med hänsyn till att den rättsdogmatiska metoden är den metod som använts i detta arbete ska de rättskällor som används för att fastställa gällande rätt, med andra ord det materialet, bestå av de ovan nämnda rättskällorna lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Då huvudsyftet med detta examensarbete är att söka klarlägga barns lagstadgade självbestämmanderätt enligt svensk lag har svensk lagstiftning kommit att utgöra den huvudsakliga rättskällan i detta arbete, vilket enligt rättskälleläran är överordnad de andra källorna. Nämnas bör vidare att det i detta arbete refereras till utländsk lagstiftning i form av FN:s Barnkonvention. Konventionen ifråga är bindande för Sverige på sådant sätt att svensk lagstiftning ska harmonisera med dess bestämmelser, emellertid gäller konventionen inte som lag. 31 I detta arbete har emellertid praxis lämnats därhän. Anledningen till detta utgörs av att enbart de rättsregler som uttryckligen ger barn bestämmanderätt behandlas. Således faller den självbestämmanderätt som tillkommit barn i praxis utanför arbetets avgränsningsområde. Noteras bör emellertid att författaren är medveten om att praxis skulle ha kunnat studeras för att ge en mer enhetlig bild av hur de bestämmelser som behandlas tillämpas i svensk rätt. Vidare har förarbeten och doktrin använts i stor utsträckning med avsikt att klargöra hur lagstiftningen motiverats. Bland den doktrin som använts bör professor Anna Singers bok Barnets bästa framhållas som ett, för mitt examensarbete, betydande verk. Som ovan nämnts tillåter den rättsdogmatiska metoden i viss utsträckning även att annat material används än de enligt rättskälleläran utpekade. I detta examensarbete förekommer ett fåtal källor av sådant slag. Som exempel har en artikel ur svensk juristtidning som belyser relationen mellan barn använts. Artikeln har emellertid använts i syfte att berika kapitlets innehåll, men inte för att fastställa gällande rätt. Slutligen bör även viss problematik som valet av material medfört nämnas. Som exempel torde vissa av de rättsregler och förarbeten som ligger till grund för nuvarande lagstiftning anses vara "föråldrade". Med anledning härav har i vissa fall ett kritiskt synsätt avseende aktualiteten fordrats. 30 Sandberg, i not 29 a.st. 31 Se UNICEF:s hemsida, 16

17 En ytterligare utmaning som förelegat har bestått i att den doktrin som behandlar barns självbestämmande enligt NL och LTS har varit begränsad. Mot bakgrund härav bör det således nämnas att framställningen avseende dessa två områden främst bygger på förarbetsuttalanden- och lagkommentarer, även om viss doktrin förekommer. 1.6 Terminologi Inledningsvis bör något nämnas avseende vilka som avses vid bruk av begreppet barn i fortsatt framställning. I Barnkonventionen artikel 1 stadgas att med definitionen barn avses Varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller barnet. I svensk rätt regleras barns underårighet av FB 9:1 vilken stadgar att personer under 18 år är att anse som underåriga. I enlighet med såväl Barnkonventionens definition som FB 9:1 kommer således vid fortsatt användning av begreppet barn personer upp till 18 år avses. Noteras bör emellertid att ett bruk av begreppet ungdom även kan anses lämpligt att benämna barn i övre tonåren då detta kan anses utgöra en markering av att det är äldre barn som avses. 32 I fortsatt framställning kommer emellertid genomgående begreppet barn vara det som används. 32 Singer, i not 1 a.a., s

18 2. Allmänt om vårdnadshavares ansvar och barns bestämmanderätt 2.1 Barns behov av tillsyn och vårdnadsansvaret Barndomen utgör en period i var människas liv då individens fysiska såväl som psykiska förmågor och egenskaper är föremål för en omfattande utveckling. En konsekvens av att barnet befinner sig i denna utvecklingsfas blir att barnet under sin uppväxt nödgas förlita sig på att omgivningen förser den med såväl omsorg som tillsyn. 33 Den primärt ansvarige som ska sörja för att barnet får sina behov tillgodosedda och den omsorg som fordras är vårdnadshavaren, vilket följer av dennes vårdnadsansvar. Vårdnadsansvaret och dess innebörd regleras främst genom reglerna i FB kap. 6. I kapitlet stadgas det exempelvis att den som har vårdnaden om ett barn också ansvarar för barnets personliga förhållanden och omsorg. 34 Att vårdnadshavaren ansvarar för barnets personliga förhållanden medför i sin tur att vårdnadshavaren har såväl rättigheter som skyldigheter i förhållande till barnet. Det kan dels röra sig om att vårdnadshavaren ska sörja för barnets personliga förhållanden såsom avses i FB kap. 6 2, men det kan även avse att vårdnadshavaren måste förvalta barnets ekonomi och tillgångar vilket följer av FB 9:1. 35 I takt med att barnet växer upp ökar dock barnets förmågor att själv tillvarata sina intressen. Det faller sig således naturligt att barnet, i och med sin ökade utveckling, också bereds möjlighet till delaktighet i frågor som rör denne och att barnet får vara med och påverka sin situation. 36 Med anledning till av det ovan nämnda har barn också tillerkänts rätt till bestämmande i form av att barn enligt FB 6:11 har rätt till att föra fram sin vilja och få den beaktad i frågor som rör dem. 2.2 Barns delaktighet enligt FB 6:11 Barns möjlighet och rätt att vara med och få bestämma i angelägenheter som rör dem kan i sin tur avse allt ifrån frågor om förfogande över egendom, vilket faller under förmyndarskapets område, till frågor som faller under vårdnadsansvarets område. 33 Singer, i not 1 a.a., s.99, Singer, i not 1 a.a., s. 288 ff 35 Singer, i not 1 a.a., s. 92 f. 36 Singer, i not 35 a.st., 18

19 I praktiken är emellertid vanligen vårdnadshavaren även förmyndare enligt FB 10:1 och således ställs barns rätt och möjlighet att bestämma oftast gentemot vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma. 37 I svensk rätt utgörs en av de centrala regleringarna för barns möjlighet att få vara med och påverka sin situation av ovan nämnda FB kap Bestämmelsen ifråga stadgar att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i barnets personliga angelägenheter, samt att vårdnadshavaren i takt med barnets stigande ålder och utveckling skall ta allt större hänsyn till barnets önskemål och åsikter. Av bestämmelsen går det således att utläsa att vårdnadshavaren är skyldig att beakta barnets åsikt och vilja, men inte i hur stor utsträckning. Mot bakgrund av detta utövar barnet i praktiken enbart en medbestämmanderätt enligt frågor som omfattas av vårdnadsansvaret och istället är det oftast vårdnadshavaren som blir beslutsfattare i dessa frågor Kort om den rådande synen på barn Trots att det av FB kap inte framgår i hur stor utsträckning barnet ska få vara med och bestämma i frågor som rör dess person, går det emellertid av ovan nämnda bestämmelse att utläsa att barns bestämmanderätt ska öka i takt med stigande ålder och mognad. I doktrinen har det vidare uttalats att inskränkningar i barns bestämmanderätt inte får gå längre än vad som är erforderligt för att barnets bästa ska kunna tillgodoses. 39 Bestämmelsen och uttalandet återspeglar en syn på barn enligt vilken barn bör ges möjlighet att fatta beslut för egen del. Denna bestämmanderätt förutsätter dock att barnet besitter en sådan ålder och grad av mognad som fordras för att förstå innebörden av ett beslut. Ett sådant synsätt stöds vidare av allmänna rättsprinciper, enligt vilka den som förstår innebörden av sitt handlande också ska ges rätt att själv kunna vidta handlingar. 40 Ett sådant synsätt på barn återfinns vidare i FN:s Barnkonvention. Synsättet ifråga kommer vidare främst i uttryck genom artikel 5 och 12. Enligt artikel 5 ska den som har lagligt ansvar för ett barn, på ett sätt som överensstämmer med barnets fortlöpande utveckling av sina förmågor, ge lämplig ledning och råd då barnet utövar sina rättigheter Singer, i not 1 a.a., s. 288 ff 38 Singer, i not 1 a.a., s Singer, i not 1 a.a., s Singer, i not 39 a.st., 41 UNICEF Sverige, Handbok om Barnkonventionen, s

20 Av artikelns ordalydelse går det att utläsa att barnet anses vara en aktiv medborgare med rättigheter och rätt att utöva dessa och vårdnadshavaren, eller den som är ansvarig för ett barn, intar en roll som ställföreträdare. Artikel 5 signalerar således att barnets väg mot mognad också måste innebära en väg mot allt större självständighet. 42 Artikel 5 är vidare kopplad till kraven i artikel 12, enligt vilka barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Artikel 12 stadgar emellertid inte att barnet ska ges självbestämmanderätt, men speglar syn på barn enligt vilken barnets rätt till bestämmande ska öka i takt med ökad ålder och mognad. 43 Mot bakgrund av det anförda föreligger det sammanfattningsvis i svensk rätt en rådande syn på barn enligt vilken barnets rätt att fatta beslut och själv bestämma i frågor som rör den egna personen ska öka i takt med ålder och mognad. Denna bestämmanderätt ska i sin tur enbart begränsas när det är nödvändigt med hänsyn till barnets bästa. 44 Frågan är dock i vilka situationer lagstiftaren inte finner en begränsning nödvändig och barnet således utövar självbestämmande. 42 UNICEF Sverige, i not 41 a.a., s UNICEF Sverige, i not 41 a.a., s Singer, i not 1 a.a., s

21 3. Barns självbestämmanderätt enligt SoL och LVU 3.1. Inledning Barnets vårdnadshavare är de som anses vara de primärt ansvariga för att tillgodose barnets behov och rättigheter under barnets uppväxt. Emellertid anges det i ingressen till barnkonventionen att familjen måste ges skydd och bistånd. Med det ska förstås att även samhället har ett ansvar, ett ansvar att garantera barn att dess rättigheter respekteras. 45 Det yttre ansvaret för att vårdnadshavaren uppfyller de krav som ställs på vederbörande, till följd av dennes vårdnadsansvar, åligger således samhället. I svensk rätt utövas detta yttre ansvar i viss mån av socialtjänsten, exempelvis när barn är i behov av insatser och stöd. Att socialtjänsten utövar ett sådant ansvar framgår bland annat av SoL där 5:1 st. 1 stadgar att Socialnämnden skall verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. 46 En del av samhällets ansvar utgör således de situationer där vårdnadshavare ej vill, förmår eller har möjlighet att tillgodose de behov och rättigheter ett barn har rätt till. 47 I dessa situationer skall, i första hand, insatser enligt SoL ske i samförstånd med barnet och dennes vårdnadshavare. Kan inte öppna insatser vidtas, till följd av att exempelvis vårdnadshavaren eller barnet motsätter sig insatser, kan istället LVU bli tillämplig. LVU utgör därmed en lagstiftning som ämnar komplettera SoL när vård ej kan ges på frivillig väg. 48 Således spelar såväl vårdnadshavarens som barnets inställning en central roll vid insatser enligt SoL och LVU. Mot bakgrund av ovan nämnda FB 6:11 aktualiseras emellertid frågan hur vårdnadshavarens och barnets vilja korresponderar Barns självbestämmanderätt vid öppna insatser Enligt SoL 3:6a ansvarar socialnämnden för att det skall finnas möjlighet till öppna insatser för att möta barn, ungdomar och vårdnadshavares olika behov. Detta framgår även indirekt, som anförts i inledningen, av ingressen till barnkonventionen genom att familjen har rätt till skydd och stöd. 49 Den vanligaste av dessa insatser utgör möjligheten för barn att få en kontaktperson- eller kontaktfamilj. 45 SOU 2000:77, Omhändertagen samhällets ansvar för utsatta barn och unga, s SOU 2000:77, s SOU 2000:77, s SOU 2000:77, s SOU 2000:77, s

22 En kontaktperson har, som stadgas i SoL kap. 3 6b, till uppgift att hjälpa den enskilde och/eller hans närmaste i personliga angelägenheter. Vidare kan en kontaktperson uppdras att agera umgängesstöd, vilket innebär att vederbörande närvarar när domstol beslutat att umgänge mellan barn och vårdnadshavare endast få ske i närvaro av en "tredje man". 50 Var och en kan begära att bli tilldelad en kontaktperson- eller familj. Det är dock socialnämnden som fattar beslut om en sådan skall utses. Anledningar till att någon begäreller tilldelas en kontaktperson kan vara att personen behöver extra stöd till följd av fysiska såväl som psykiska problem. 51 Möjligheten att begära eller bli tilldelad en kontaktperson/kontaktfamilj omfattar sedan den nya socialtjänstlagen trädde ikraft år 2001 även barn över 15 år. Till och med år 2013 var denna situation den enda öppna insatsen enligt SoL där barn över 15 år hade självbestämmanderätt. 52 Den 13 september år 2012 överlämnade emellertid regeringen proposition 2012/13:10 Stärkt stöd och skydd för barn och unga till riksdagen. Propositionens huvudsakliga innehåll var att stärka stödet och skyddet för barn och ungdomar som for illa eller riskerade att fara illa. Ett av förslagen rörde barn över 15 år och öppna insatser, nuvarande Sol 3:6a. I propositionen anfördes det bland annat att barn i behov av öppna insatser, till följd av förhållanden i hemmet, var i behov av större uppmärksamhet och möjlighet till ytterligare stöd. Vidare förelåg, vid tiden för propositionen ifråga, ett klart undantag från vårdnadshavarens bestämmanderätt över barnet i form av ovan nämnda möjlighet för barn över 15 att själva begära eller samtycka till kontaktperson- eller familj. 53 Således föreslog regeringen i propositionen att en ändring av SoL skulle äga rum vilken skulle medföra att barn som fyllt 15 år skulle kunna beviljas öppna insatser även utan vårdnadshavares samtycke, förutsatt att det var lämpligt och att barnet begärde eller samtyckte till det Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s Singer, i not 1 a.a., s Se SoL:s lydelse innan lagändringen Prop. 2012/13:10, Stärkt stöd och skydd för barn och unga, s. 1, Prop. 2012/13:10, s

23 Som ytterligare bakgrund, utöver ovissheten kring situationen vårdnadshavare, barn och samtycke, anförde regeringen att den likt Utredningen om barnets rätt såg på barn som fyllt 15 år som kompetenta individer samt att det var en naturlig följd att öppna upp till fler insatser direkt riktade till denna åldersgrupp. Vidare betonades vikten av att socialtjänsten alltid i första hand sökte samförståndslösningar vid konflikter i hemmet men att man genom ovanstående förslag angående barn över 15 år och öppna insatser önskade öka Socialtjänstens möjlighet att bistå ungdomar i dessa situationer när en samförståndslösning ej stod att finna. 55 I enlighet med propositionens förslag kom också SoL att ändras genom SFS 2012:76. Till följd av ändringen gavs barn, genom SoL 3:6 a, möjligheten att själva begära eller samtycka till öppna insatser oberoende av vårdnadshavares inställning. 56 Stadgandet har ej ändrats sedan lagändringen 2012 och således utövar barn fyllda 15 år och över självbestämmanderätt i fråga om öppna insatser Samtal med barn under 15 år utan vårdnadshavares samtycke Ett ytterligare förslag som behandlade avsteg från behovet av vårdnadshavares samtycke vid åtgärder som rör barn tillkom år Propositionens huvudsakliga innehåll utgjordes av möjligheten för domstol att besluta om närvaro av kontaktperson som tredje man vid umgänge mellan vårdnadshavare och barn, så kallat umgängesstöd som ovan nämnts. Vidare belystes även socialtjänstens möjlighet att i barnavårdsutredningar få tala med barn under 15 år utan vårdnadshavares samtycke. 57 Regeringens förslag avseende den senare situationen utgjordes av att socialtjänsten, i utredningar angående insatser till skydd och stöd för barn, så kallade barnavårdsutredningar, samt vid ärenden om vårdnadsöverflyttningar enligt FB skulle ges möjlighet att tala med barnet i dessa utredningar utan varken vårdnadshavares samtycke eller närvaro. 58 Som bakgrund för detta förslag anfördes inledningsvis att förslaget skulle stärka barns rätt att komma till tals. Vidare ansågs det att denna ökade möjlighet för barn att komma till tals skulle vara förenligt med andra redan existerande bestämmelser i SoL Prop. 2012/13:10, s. 104 ff 56 SFS 2012: Prop. 2009/10:192, Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barn, s Prop. 2009/10:192, s Prop. 2009/10:192, s

24 Som exempel belystes SoL 3:5 som stadgar att vid varje åtgärd som rör barn skall barnets inställning så långt som möjligt söka klarläggas. Ett ytterligare exempel som framfördes var SoL 11:10, som stadgar att barn under 15 skall höras om det kan anses vara av nytta för utredningen. 60 Vidare hänvisades det till en lagstiftning som skulle träda ikraft följande år, den 1 januari Denna lagstiftning skulle ge socialstyrelsen, vid tillsyn av socialtjänsten, möjlighet att tala med barn under 15 år utan vårdnadshavares samtycke. Med hänsyn till detta anfördes det att en lagstiftning i form av en utökning för socialtjänsten att få tala med barn utan vårdnadshavares samtycke eller närvaro, även i situationer som barnavårdsutredningar eller vårdnadsöverflyttningar enligt FB, skulle ligga i linje med lagstiftningen som skulle träda ikraft 1 januari Det faktum att socialnämnden i dessa typer av mål ej kunde föra samtal med barn på grund av uteblivet samtycke från barnets vårdnadshavare ansågs i propositionen kunna leda till att underlaget för ett ingripande blev bristfälligt. En konsekvens av detta kunde i sin bli att möjligheterna till en insats försvårades. Det anfördes vidare att även om barnet skulle ges möjlighet att prata med socialnämnden utan vårdnadshavares samtycke så skulle det inte innebära att barnet hade någon skyldighet att göra det. 62 Denna proposition ledde också till en lagändring genom SFS 2010:741. Lagändringen innebar bland annat att det infördes ett tillägg i SoL kap. 11:10. Tillägget ifråga gav socialnämnden rätt att både i barnavårdsutredningar- samt utredningar om vårdnadsöverflyttningar enligt FB kap. 6-8 höra barnet utan vårdnadshavares samtycke eller närvaro, i enlighet med lydelsen av den föreslagna ändringen. 63 Således återfinns i SoL kap. 11:10 ytterligare en bestämmelse som ger barn absolut självbestämmanderätt. Vårdnadshavaren ges visserligen möjlighet att yttra sig, och kan välja om vederbörande önskar lämna sitt samtycke eller ej, men vårdnadshavares inställning är ej avgörande om samtal skall komma till stånd eller ej. Det är det barnets inställning som är. 60 Prop. 2009/10:192, s Prop. 2009/10:192, s ff 62 Prop. 2009/10:192, s SFS 2010:741, Lag om ändring i socialtjänstlagen(2001:453) 24

25 3.3 Barn självbestämmanderätt vid insatser enligt LVU Insatser med stöd av LVU, så kallade tvångsåtgärder, kan som nämnts bli aktuella om en vårdnadshavare motsätter sig insatser och barnet är under 15, eller om barn över 15 inte lämnar sitt samtycke. Tvångsåtgärder med stöd av LVU får i sin tur enbart ges om vårdbehovet anses så trängande att det väger tyngre än vårdnadshavarens eller barnets rätt till bestämmande och integritet. Den huvudsakliga avsikten med insatser enligt LVU är därmed att skydda barnet. 64 Mot bakgrund av att såväl barnets- som vårdnadshavarens inställning kan utgöra en avgörande faktor avseende om tvångsvård enligt LVU ska aktualiseras är det vidare viktigt att barnet också ges möjlighet att framföra sin åsikt. Barnets möjligheter att göra detta har emellertid varit föremål för vissa svårigheter. I ett betänkande från LVU-utredningen ifrån år 2000 framgick det att en vanlig problematik som förelåg vid tiden för betänkandet utgjordes av att barn och unga, som var föremål för utredning enligt SoL och ansökan enligt LVU, hade bristande möjlighet att delta och göra sin röst hörd i dessa utredningar. Bakgrunden till detta utgjordes bland annat av att det vid socialtjänstens möten med familjen främst skedde en diskussionen med föräldrarna. Barnet och dess åsikter blev med anledning härav förbisedda. Vidare förespråkade man, i enlighet med barnkonventionen, vikten av att se barn som självständiga individer och åtskilda sina vårdnadshavare i dessa processer. 65 För att stärka barnets ställning och möjlighet till delaktighet med anledning av dessa problem infördes år 2003 en ändring i LVU 1 st. 1. Ändringen innebar att det i paragrafen stadgades att insatser med stöd av LVU ska präglas av respekt för den unges människovärde och integritet. Barnets vilja och möjlighet till delaktighet skulle dock komma att stärkas ytterligare. Den 1 januari 2013 ägde ytterligare en förändring rum i den riktning som LVU-utredningen hade förespråkat. Bland annat började nya bestämmelser som förts in i SoL 11:10 samt LVU 36 att gälla vilka ämnade åstadkomma att lagstiftningen ifråga skulle stämma bättre överens med barnkonventionen. De ovan nämnda bestämmelserna medförde i sin tur att barn över 15 år erhöll processbehörighet i mål enligt SoL och LVU Singer, i not 1 a.a., s SOU 2000:77, s SFS 2012:44, Lag om ändring i Socialtjänstlagen (2001:453) 25

26 Tidigare hade barn, i mål enligt LVU och SoL, haft rätt till partsställning och rätt till juridisk representation. I och med de ovan nämnda lagändringarna erhöll dock barn över 15 år ytterligare en roll i dessa processer, nämligen talerätt. Detta innebar i sin tur att barn över 15, vid tvångsinsatser med stöd av LVU, erhöll en form av självbestämmanderätt då de enligt lagrummet i fråga själva gavs möjlighet att föra sin talan. 67 Talerätten omfattar en möjlighet för barnet att som part ta en aktiv ställning och själv inleda en process, lägga fram yttranden samt överklaga beslut. Det offentliga biträdet som ska förordnas när barn under 15 år är part i en process enligt SoL eller LVU är inte längre en ställföreträdare utan intar återigen rollen som offentligt biträde och dess involvering i målet/stöd till barnet begränsas till barnets vilja. 68 Ändringen och barnets talerätt belystes år 2007 i en artikel. I artikeln anförde författarna Ryrstedt och Mattson att i såväl barnavårdsmål som civilrättsliga mål är utgångspunkten densamma att värna om barnets bästa. I LVU-mål anses det dock föreligga ett behov av en självständig roll för barnet som saknas i de civilrättsliga målen. Behovet av en självständig roll kan i sin tur motiveras av att det i de senare målen inte finns någon uttalad intressekonflikt mellan barn och vårdnadshavare vilken tenderar att föreligga i mål enligt LVU. 69 Vidare anförde författarna att med hänsyn av dessa eventuella intressekonflikter som kan föreligga mellan barn och vårdnadshavare så kan det även finnas ett skyddsbehov gentemot vårdnadshavaren i vissa fall. Att barn givits denna roll som ett självständigt rättssubjekt med talerätt genom LVU 36 är således bland annat med anledning av att man ämnar efterfölja syftet med lagen ifråga, att skydda barnet. 70 I detta fall har skyddet ifråga resulterat i att barn över 15 inte bara får vara delaktiga i mål enligt LVU, utan även själva får bestämma över vad de vill anföra Barns självbestämmanderätt enligt SoL och LVU i övrigt Utöver de situationer som beskrivits ovan utövar barn ytterligare en omfattande självbestämmanderätt i enlighet med lagstiftningen på detta område. 67 Schiratzki, i not 2 a.a., s SvJT, E. Ryrstedt, T. Mattson, Barn och föräldrar Kan vi acceptera dem som motparter? s.393 ff, tillgänglig på, 69 SvJT, E. Ryrstedt, T. Mattson, i not 68 a.a., s SvJT, E. Ryrstedt, T. Mattson, i not 68 a.st., 26

27 Den nämnda lagändringen som ägde rum år 2013 inte bara avsåg nämligen inte bara att ge barn över 15 år talerätt i LVU-mål, utan även i mål och ärenden enligt SoL. Detta framgår av SoL 11:10 st. 2 som stadgar att ett barn som har fyllt 15 har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt lagen ifråga. Således har barn över 15 självbestämmanderätt, inte bara i form av vårdinsatser som företas på initiativ av socialtjänsten, utan även vid ärenden såsom exempelvis ansökan om bistånd i enlighet med SoL 4: Sammanfattning Detta kapitel har behandlat barns självbestämmanderätt enligt SoL och LVU. Redan inför tillkomsten och ikraftträdandet av SoL, när socialvården skulle övergå till att bli socialtjänsten, lades det stort fokus vid individens möjlighet att själv bestämma i fråga om öppna insatser. Det förespråkades exempelvis i en proposition ifrån 1979 att socialtjänsten vid sitt arbete skulle erbjuda stöd, service och även i vissa fall motivation, men att individens självbestämmanderätt alltid skulle beaktas och respekteras. 71 Den enskildes självbestämmanderätt har således sedan länge utgjort en utgångspunkt vid insatser av socialtjänsten. Mot bakgrund av att synsättet på barn som självständiga individer vid tiden för tillkomsten av SoL inte var lika befäst i svensk rätt som det är idag aktualiseras emellertid frågan i hur stor utsträckning ovan nämnda utgångspunkt omfattade barns rätt till självbestämmande enligt socialtjänstens insatser. Visserligen fick barnet som självständig individ en allt starkare ställning under 1980-och 1990-talet. Inte minst genom propositionen Barns rätt att komma till tals och Sveriges ratificering av Barnkonventionen. Då majoriteten av de ovan nämnda bestämmelserna som ger barn självbestämmanderätt i ärenden enligt SoL och LVU till synes tillkom under 2000-talet talar detta sammantaget för om det inte kan ifrågasättas om det inte, vid tiden för tillkomsten av SoL, främst fokuserade på de vuxnas självbestämmanderätt. Om barnet omfattades av ovan nämnda utgångpunkt vid ärenden enligt SoL så återspeglades det emellertid inte i den dåvarande lagstiftningen. 71 S. Holmberg, Si. Holmberg, Social service och omsorg i utveckling, s. 21 ff 27