Yusuke Takanashi är världsmästare i Othello för andra året i rad. Veronica Stenberg är för andra året i rad näst bästa kvinnliga spelare.

Transkript

1 Yusuke Takanashi är världsmästare i Othello för andra året i rad. Veronica Stenberg är för andra året i rad näst bästa kvinnliga spelare.

2 Innehåll SOFT 11 VM Runda 13: Masaki Takizawa Yusuke Takanashi 3 Runda 5: Michele Borassi Roberto Sperandio 6 Runda 13: Takuji Kashiwabara Imre Leader 10 Runda 11: Piyanat Aunchulee Matthias Berg 12 Semifinal 1/3: Imre Leader Michele Borassi 15 Semifinal 1/3: Piyanat Aunchulee Yusuke Takanashi 17 Final 1/3: Michele Borassi Yusuke Takanashi 20 Final 2/3: Yusuke Takanashi Michele Borassi 22 Final 3/3: Yusuke Takanashi Michele Borassi 23 Damfinal: Veronica Stenberg Jiska Helmes 28 Innan alla brickor är lagda 32 Blip nerlagt 35 Turneringsresultat 36 SOFT (Svenska Othelloförbundets Tidning) ges ut två gånger per år. ISSN: Dead line för SOFT nr 12 är den 30/6. Material skickas till soft@othello.nu. Mer info om SOFT finns på I partianalyserna är jämna dragnummer vita drag medan ojämna är svarta. Fetstilta drag är de drag som faktiskt spelades i det aktuella partiet medan icke fetstilta drag är varianter. Markeringen!,? eller?! efter ett drag markerar att draget anses anmärkningsvärt.! innebär ett bra, ofta svårsett, drag,? betecknar ett dåligt drag och?! symboliserar ett vågat drag där det är oklart om det är bra eller dåligt i sammanhanget. VM års världsmästerskap i Othello spelades i Rom den november. Under sommaren hade beslut fattats om uppdaterade VM-regler, vilka trädde i kraft till detta VM. En förändring var att möjligheterna till särspel om semifinalplatserna utökades: inte enbart plats 4 och 5 skulle spela playoff vid lika antal poäng, detta gällde även nr 3 och 6, 2 och 7 och 1 och 8, om spelarna hade samma antal poäng. Detta för att minska inverkan av MBQ, som onekligen kommer att verka orättvist för vissa spelare i ett VM som har 64 deltagare men bara 13 rundor. Nu behövdes ingen semifinalplayoff i VM 2010 eftersom de fyra som placerade sig överst alla hade 10 eller 10,5/13p medan femman hade 9/13p. Därmed gick alla direkt till semi. Semifinalist 1: Yusuke Takanashi, Japan 2

3 Den regerande världsmästaren. Det är långt ifrån alla japaner som spelat VM som lyckas kvalificera sig även till nästa års VM och detta gäller även regerande världsmästare. Bara att 18-årige Takanashi lyckats med bedriften gör att han sticker ut bland alla japanska toppspelare och världsmästare. Takanashi råkade ut för en knapp förlust redan i andra rundan mot rutinerade kanadensaren Jacky Fu men låg ändå tvåa efter första dagens spel. I övrigt uppvisade Takanashi en imponerande stabilitet fram till runda 10, då nerverna satte käppar i hjulen. Takanashi var då illa ute mot italienaren Alessandro di Mattei, som storsatsat på semifinal, men vann med Efter segern över di Mattei krävdes en total genomklappning för att missa semifinalen. Stabiliteten var emellertid borta: i elfte rundan nådde Takanashi bara remi mot holländaren Nicky van den Biggelar och i runda 12 förlorade japanen klart mot Piyanat Aunchulee. En förlust även i sista rundan och semifinalplatsen hade varit i fara, men då visade han klass mot en tidigare världsmästare, japanen Masaki Takizawa. VM 2010, runda 13 Svart: Masaki Takizawa Vit: Yusuke Takanashi 1.F5 2.D6 3.C3 4.D3 5.C4 6.F4 7.F6 8.F3 9.E6 10.E7 11.D7 12.G6 13.G5 14.C5 15.B6 Liksom många andra Comp Oth-varianter har denna mest spelats av datorprogram. Namnet betyder ju Computer Othello. 16.C6 17.B5 18.C7 19.F8 20.E8 21.F7 22.H6 23.H4 24.B4 25.E3 26.E2 27.C2 28.B3 29.D2 30.H5 31.H7 Spelarna är ännu i bok. Den spelade varianten är inte särskilt bra för svart och vit har nu vinst enligt boken. Såhär långt in i partiet är det dock svårt att minnas alla varianter, även om Comp Oth är en av de vanligaste öppingarna. 32.G4 Går ur bok. 33.F1 Inte heller Takizawa kan öppningen längre Han tappar i drag 33-2 till F2 35.C8 3

4 Att spela C8 ett drag tidigare hade varit något starkare men draget är fortfarande bra. Vit har ingen access till D8 och måste alltså ut på G8 för att hindra svart att stabilisera den södra kanten. Fast vits kantposition blir samtidigt svag och svart får goda möjligheter att ta H8 om vit senare spelar åt väster och söder. Om svart tar H8 stabiliseras också kanten upp mot H3 och H2 och även om vit får G7 är det en kraftfull kantposition för svart. Om vit spelar någon annanstans än G8 i drag 36 vinner svart två tempon i rad, C8 och D8. Detta är oftast inte är särskilt bra men varje ställning måste bedömas för sig. Just här är det inte så farligt om svart tar både C8 och D8. Vits bästa drag är att låta den södra kanten vara och istället spela 36.E1. Vits E1 är nu inte lika bra längre eftersom svart kan svara med C1 utan att vända för mycket ner mot H-kolumnen. Vits enda vinst är det minst sagt våghalsiga 40.D8. Variant: 36.E1 37.D8 Vit har här 38.D1! som tvingar svart att bygga vidare på den östra kanten med 39.H3 vilket rensar sjätte raden och ger vit ett tyst drag, 40.A6. Efter 41.G3 42.G1 är ställningen besvärlig för svart. I poäng är sekvensen +6 för vit. Partidraget är +2. En betydande skillnad på den här nivån. 36.G8 Svart kan liksom efter 36.E1 bygga upp en stabil H-kolumn och vinna tempo på slutet på H2. Skillnaden är att den södra kanten är en svaghet för vit. 37.H3 38.G3 39.H2 Variant: 40.D8 41.H8 42.G7 Vit har i denna variant vunnit paritet men till priset av att ge bort två stabila kanter. Ställningen är här minst sagt oviss. Svarts åtta drag är alla mellan -2 och -10 och risken att inte minst vit gör misstag i det svåra slutspel som följer är överhängande. Takanashi vågade sig inte på den här varianten vilket inte är förvånande: det är en sak att sitta i efterhand och se att den inte var så farlig, en helt annan att sitta där i en avgörande match i ett VM. Inte minst eftersom spelarna detta parti satt på ett av de toppbord där dragen sändes ut inför en stor intresserad åskådarskara på LiveOthello. 40.E1 41.C1 4

5 Partidraget ger istället vit flera nya chanser. 42.D1 Hindrar svart att stabilisera kanten och vinna paritet, men liksom för den södra kanten vore inte detta så värst. Vits drag vänder C2 och D2 vilket gör att A4 inte vänder B3 och att svart har G2 som ett överhängande hot. Takizawa har nu en ledning på +10. Det korrekta draget var 42.A5. 43.A4 Här missar Takizawa ett sätt att sätta vit under hård press: 44.G2?! Takanashi låter A-kolumnen och svarts mur vara och vinner istället paritet, men ger samtidigt bort ett hörn. Tappar remi (44.A5) till -4 men sätter press på svart som har problem med brist på drag. Att då inte ge nya möjligheter kan vara en vinnande taktik. Variant: 43.D8 44.B8 45.G2 Vit kommer inte åt hörnet: 46.A5 följs av 47.A2 varpå 48.A3 följs av 49.A2. Efter att nordvästra regionen spelats ut spelar svart det avgörande B7. Istället måste vit spela 46.A6 men då spelar svart 47.A5 och vit måste ge bort ett eller flera hörn. 45.A3? I det här läget är svarts mur så kompakt att han inte har särskilt många drag. En tempoförlust genom att vit ger bort även H8 kan därför vara farlig för svart. Svart bör spela D8 själv för att hindra detta, och sedan ta H1 innan han spelar vidare åt väster. Men han missar chansen. Partidraget tappar +4 till -4, och nu är det inte många drag kvar för vit att tappa tillbaka vinsten på. 5

6 46.D8! 47.H8 48.G7 49.H1? Svart väljer mellan att kunna ta A1 om vit spelar B1 och att vända och stabilisera fem vita brickor på sjunde raden. 49.G1 var två brickor bättre, partidraget tappar till -8. Dock är det inte särskilt enkelt att räkna härifrån, ens för en tidigare världsmästare. 50.G1 51.B2 52.A5 53.A6 54.A1 55.B1 56.A2 57.A7 58.B7 59.B8 60.A Segern innebar en förstaplats för Takanashi i grundtabellen med 10.5/13p. Semifinalist 2: Michele Borassi, Italien Att 2008 års världsmästare har en enorm kapacitet torde få ha tvivlat på, trots fjolårets med Borassis mått mätt halvdana elfteplats med 8.5/13p. Placeringen berodde enligt honom själv på att han 2009 fick välja mellan att var bra i VM eller vara bra i skolan. För att kunna höra till de allra bästa i den stenhårda konkurrensen i ett VM måste man ägna många timmar åt träning och inte minst öppningsmemorering. Under 2009 prioriterade han bort Othello såtillvida att han inte satsade så hårt på att försvara sin titel. Till VM på hemmaplan 2010 satsade han emellertid hårt igen. Borassi var den ende som var obesegrad efter första dagens spel (7 rundor) även om han hade flyt med två raka vinster mot det italienska lagets övriga ordinarie spelare Roberto Sperandio och Alessandro di Mattei. Faktum är att enligt de nya VMreglerna skulle samma nation så långt som möjligt inte lottas mot varandra, men eftersom det italienska laget bara vann och vann under första dagen blev det oundvikligen så till slut ändå. Här den tuffa matchen mot lagkamraten, italienaren Roberto Sperandio: VM 2010, runda 5 Svart: Michele Borassi Vit: Roberto Sperandio 1.F5 2.F6 3.E6 4.F4 5.G6 6.C6 En ganska ovanlig variant: endast c:a 10% besvarar Snake med Lysons. 7.G5 8.D6 9.F3 10.E7 11.C5 12.G4 13.F7 14.D7 15.E8 16.H5 17.C8 18.C4 19.B6 Borassi spelade denna variant I semifinalen mot Dominik Nowak VM Fast det är också den enda träffen i Thordatabasen. Det finns här ett flertal drag för vit som behåller en jämn ställning. Nowak spelade F8. 20.F2 21.B5 22.A5 6

7 23.D3 24.C3 25.E3 En inte helt enkel position för svart. Dragen i mitten vänder obekvämt mycket och dragen i kanterna gör att vit får möjlighet att vinna tempo på A6 eller H6, eftersom ingen vit bricka finns på sjätte raden. Det finns här en lurig sekvens: Mobiliteten ökar för svart men särskilt många starka drag finns inte. Svart får främst hoppas på nya drag som dyker upp efter vits drag. 26.F8 27.A4? Det finns flera dra som är bättre. Draget leder till att vit som tar kontrollen. 28.A3 Det överhängande hotet för svart är att behöva rensa sjätte raden på nytt, vilket skulle ge vit två tempovinster på A6 och A7. 29.B4 30.B3 Variant: 23.H4 24.H3 25.G3 Vit har här ingen access till H6. Istället kommer vit att behöva spela nedåt och bryta sjätte raden, fast inget uppenbart drag finns. Vit kan välja mellan C7, D8 och G7?! som alla är nära +/-0. Denna sekvens gör det mer svårspelat och risken för båda spelare att göra större misstag ökar. Borassi valde istället att spela säkrare i drag 23 genom att bryta upp i mitten. Rent generellt är inte risktagande något som brukar prägla VM-partier. Att de roliga, ovissa dragen som dyker upp faktiskt spelas är ovanligare än annars. Fast det kan ju även vara så att det är just dessa drag som i själva verket är bäst. 7 Vit har här ett övertag på c:a +6. Inte direkt en stor ledning men på den här nivån blir små övertag inte sällan större i slutspelet. 31.D2 32.H6 33.G3 34.H4 35.F1

8 vit kan spela i den andra rutan om svart tar en av dem. 39.A6 40.A7 41.B8 36.G2! Skickligt av Sperandio att se det här. 36.G2 är det bästa draget i ställningen, +4. Att ge bort hörnet är inte så farligt jämfört med att öppna upp ställningen. 37.G7? Borassi tappar till -10. Istället skulle han ha spelat G8 först, alternativt tagit H1 och låtit vit spela vidare i söder medan han själv spelar i nordost. Men det är svårspelat. Borassi hade fem ungefär lika bra drag och väljer halvtempot B8. Ett riskabelt drag. Det värsta vore om vit lyckades ta både B7 och A8. 42.G8? Tappar från +10 till D1 hade rensat diagonalen ner mot H7 vilket gör att vit senare kan spela B7. Svart har sedan problem med att ta sig in på diagonalen igen. Chansen är stor att vit följer upp B7 med att tvinga sig till A8 innan svart hunnit lägga beslag på hörnrutan. Partidraget tar bort vits möjlighet att ta A8 via D8 och svart har goda möjligheter att utnyttja vits svaga östra kant. 43.H1 38.C7! Sperandio fortsätter att spela bra. Ett drag som vänder så mycket är normalt riskabelt att spela i ett läge då båda spelare strävar efter kontroll. Men varje ställning måste som sagt bedömas var för sig. Draget bryter in på den viktiga diagonalen ner mot H8 utan att ge svart access till D8. Det ger svart access till rutorna A6 och A7 och via B6 till E8, men 8

9 I det här läget är vits enda vinst att tänka paritet på södra och östra kanterna. Genom 44.D8 45.H8 46.H7 får vit antingen många stabila brickor i öster eller A8. Variant: 44.D8 45.H8 46.H7 Svart måste spela B7, antingen direkt eller efter 47.H3 48.H2. Därefter är det vit som har kontroll över partiet. Vackra sekvenser är inte nödvändigtvis bra men här var det vits bästa drag. Vit får en knapp men dock vinst. Vinsten är dock långt ifrån säkrad eftersom ett svårt slutspel återstår. 44.G1 Bara två brickor sämre men gör ändå att svart har vinst efter en längre period med vit vinst. 45.E2 46.D1 Borassis ledning ökar från +2 till +6. Fast att se att 46.C1 var bättre är mycket begärt. +2 för svart är även paritetssekvensen med start på D8. 47.C2 48.C1 49.B2 Borassis enda tappade brickor sista 22. Imponerande med tanke på att slutspelet inte är precis enkelt. 50.D8 51.H8 52.H7 53.E1 54.A1 55.A2 56.B1 57.A8 58.B7 59.H3 60.H2 B-31 En match som vanns i slutspelet. Sperandio var snäppet vassare första 40 men Borassis slutspel var magnifikt. I andra dagens första runda blev Yusuke Takanashi för svår för Borassi men därefter fortsatte segrarna. Med 10/11p var semifinalplatsen i praktiken klar och Borassi kunde då kosta på sig två knappa men dock förluster mot Masaki Takizawa och Piyanat Anchulee. Semifinalist 3: Imre Leader, Storbritannien Gentlemannen Imre har varit med länge. Han är en av få spelare som hört till världseliten ända sedan 80-talet och som fortfarande sticker ut i dagens stenhårda konkurrens. Han tog silvermedalj i VM år 1983 och har spelat totalt 13 VM. Imre spelar alltid bra men har kanske spelat extra bra under 2010 där han vunnit flera EGP-turneringar, däribland Stockholm EGP. Till skillnad från de flesta internet- och datorprogramskolade spelare föredrar han matchanalys befriad från datorprogramevalueringar, med andra ord att spela igenom ett parti på brädet och diskutera varianter. På så sätt får man en psykologisk dimension som lätt går förlorad 9

10 om man bara använder WZebra för matchanalys. Imre Leader låg på delad elfte plats efter första dagens spel efter förluster mot japanerna Takizawa och Takanashi. Andra dagens spel bjöd på idel vinster förutom mot Borassi i runda 11 och i 13:3 och sista rundan ställdes han mot en spelare han mött många gånger förr: öppningsexperten Takuji Kashiwabara. Vinst här och semifinalplatsen är bärgad. VM 2010, runda 13 Svart: Takuji Kashiwabara Vit: Imre Leader Imre och Takuji är två av världens mest meriterade Othellospelare. Imre har mer än 1000 partier lagrade i Thordatabasen, utspridda på varje år sedan Takuji har över 4000 partier lagrade sedan 1996, varav hälften är mot datorprogram. Imre och Takuji har mötts i VM- och EGPturneringar sedan 2002 och partierna dem emellan brukar bli mycket jämna. Imre har dock vunnit samtliga partier de spelat i VMsammanhang. 1.F5 2.D6 3.C3 4.D3 5.C4 6.F4 7.C5 8.B4 18.G6 Imre har spelat denna variant i ett flertal partier de senaste åren. Hälften av dem har han vunnit, även om varianten är -4 för vit. 9.A4 20.A3 21.A2 22.F6 23.E3! En intressant brytning av Rose-Bill. Svart har flera fortsättningar att välja mellan där B3 och B5 är de vanligaste. 9.B3 10.C2 11.D7 12.C6 13.E6 14.B5 15.A5 16.B6 17.A6 10

11 Helt enligt boken även om det vänder mycket. Även om draget är farligt ur minimeringssynpunkt är det utmärkt ur mobilitetssynpunkt. Vit har här uppenbara problem. 24.E7 25.C7 26.F2 därefter tar vit A1. 29.A8 är alltså inget bra drag för svart. Ställningen är ur bok och helt jämn. 29.G3 30.F3 31.G4 32.D2 33.F1 27.F7 WZebra säger att det finns flera drag som är något bättre även om 27.F7 inte alls är dåligt. Kashiwabara har befunnit sig i just den här positionen mot Emmanuel Lazard i Cambridge EGP Den gången spelade vit 27.D8 men Imre hittar här ett annat, lika vackert som effektivt drag: 28.B7! Svart vill gärna ta både A8 och A7 och för att lyckas med detta måste han bryta in på båda diagonalerna. Men chanserna att lyckas är minimala eftersom vit kan skapa access till A7 genom att vända något på sjunde raden. 34.C8 35.G5 36.H5 Eftersom vit inte har ytterligare någon bricka på sjunde raden så kan vit inte ta A7 efter svarts A8. Men svart har inte heller access dit! Vit kommer att hinna till A7 först via något drag på åttonde raden, och Svart tappar partiet här. 37.E1 Det spelade draget är +4 till vit medan 37.H4 hade varit +2 till svart. Vits ledning pendlar sedan mellan +8 och +2 men han tappar aldrig vinsten. 38.H4 39.H3 40.H2 41.E2 42.C1 43.A8 44.A7 45.B8 46.A1 47.D1 48.B1 49.B2 11

12 50.G2 51.D8 52.E8 53.H6 54.G7 55.H8 56.H7 57.H1 58.G1 59.G8 60.F Ett mycket jämnt och tufft parti som tar Imre Leader till en välförtjänt semifinal. Semifinalisten 2006 Kashiwabara slutar på en trettonde plats. Semifinalist 4: Piyanat Aunchulee, Thailand En för de flesta västerlänningar helt okänd thailändsk spelare. Thailand har på senare år blivit ett starkt Othelloland, förutom Aunchulee har även Anon Hongthong, Piamrat Kraikokit och Duangkamol Sokankate spelat bra i VM. Piyanat Aunchulee hade inför turneringen 2212 poäng på världsrankinglistan (FFOlistan) vilket placerade honom på 82:a plats. Bland deltagarna i VM 2010 var han tionderankad, så en total överraskning var inte hans semifinalplats. Aunchulee inledde annars turneringen trögt och hade bara 1p efter tre rundor vilket placerade honom som nr 39/64. På följande 10 rundor tappade han dock bara ett parti, mot Imre Leader i runda 9. Både Borassi och Takanashi fick se sig slagna av Aunchulee under andra dagens spel, liksom fjolårets finalist Matthias Berg. Liksom Berg har Aunchulee ägnat my cket tid åt att träna öppningar. VM 2010, runda 11 Svart: Piyanat Aunchulee Vit: Matthias Berg 1.F5 2.D6 3.C3 4.D3 5.C4 6.F4 7.F6 8.G5 9.E6 10.D7 11.E3 12.C5 13.F3 14.E7 15.H5 16.E2 17.C6 18.D2 19.C2 20.B3 21.B4 22.G6 23.A4 24.G3 25.E1 26.C1 27.F1 28.F2 29.G4 30.H6 31.H3 32.H4 33.H7 34.G2 35.E8 36.C8 37.D8 38.F8 39.F7 40.B5 41.C7 42.B8 43.D1 44.B6 45.H1 46.A2 47.A7 48.B2 49.A6 Egentligen har ingenting hänt i partiet fram till hit. Hela partiet är en av alla bokförda remisekvenser, som spelades mellan datorprogrammen Saio och Ntest år Den enda realistiska möjligheten att sekvensen spelas i ett VM är att båda spelare kan öppningen. Att en bokförd öppning spelas i 49 drag i ett VM-parti förutsätter i praktiken även att det är en remisekvens, annars skulle den förlorande spelaren ha brutit den tidigare. Har man tagit sig hit är det sannolikt att båda spelare minns sekvensen ända till slutet. Då har man en säker halv poäng men frågan som då uppkommer är om man ska riskera den för att motståndaren eventuellt ska tappa till förlust? I riskanalysen måste då vägas in hur mycket bättre en än en halv poäng är i det aktuella tabelläget. Att försöka spela sekvensen ut är rimligtvis något att överväga om en halv men inte noll poäng räcker för semifinal. Fast det bygger på att motståndaren också accepterar remi. Om båda spelare når semifinal vid remi men missar vid förlust är kanske det naturliga att spela sekvensen ut, även om det knappast ses som särskilt sportsligt av de andra semifinalaspiranterna. Nu uppkom aldrig en sådan situation. Matthias låg på åttonde plats med tre rundor kvar, 3 respektive 2,5p efter tabellens etta Borassi och tvåa Takanashi. 12

13 Efter att ha tagit ett VM-silver förra året är han knappast nöjd med att missa semifinal och en halv poäng är knappast tillräckligt i detta läge. Därför varierar han sig, i hopp om att Aunchulee ska missa. 50.A5?! Även om det är troligt att Aunchulee kan hela remisekvensen så är det mindre troligt att han kan just den här varianten. Som synes är alla drag utom B7 ungefär jämnbra, med den stora skillnaden att det endast är A3 som ger vinst. Istället är det räkning som gäller men att räkna på alla varianter i detta läge är ingen lätt uppgift. Det är därför imponerande att han hittar rätt drag. 51.A3! 52.H2 53.G1 54.A8 55.B7 56.H8 Vit tappar en bricka till, från -2 till -4. Svart spelar perfekt. 57.B1 58.A1 59.G8 60.G Aunchulee tappar alltså inte en enda bricka under hela partiet. Fast, en stor del av partiet var snarare memory än Othello. Visst kan partier av den här typen, som är i bok i princip hela partiet, upplevas som tråkiga. Men de illustrerar samtidigt hur viktiga öppningarna är i Othello. Öppningarna i Othello är ett sätt att strukturera upp spelet. Så fort man är ur bok vet man inte vad som uppkommer, 13 men är man i bok har man kontroll. Det går att dra paralleller till spel där öppningsteorin inte är lika utforskad. I de fallen kan det mer eller mindre vara så att man inte vet vad man håller på med i öppningen, och inte förrän i mittspelet får man någon slags struktur. Något som begränsar spelets hållbarhet, fram till den dag en optimistisk programmerare försöker få någon ordning på spelöppningarna. Othello på elitnivå går mycket ut på att träna öppningar, och att hitta bra brytningar på andra spelares öppningar. Om inte öppningarna i Othello var så pass viktiga som de är så skulle man till slut nå en nivå när det är svårt att bli bättre. Nu går det alltid att utöka sitt öppningsbibliotek. Detta gäller för övrigt även de bästa Othelloprogrammen. Yusuke Takanashi slutade alltså etta i grundspelets tabell. Enligt ett förslag till nya VM-regler skulle han därmed välja mellan att möta nr 3 eller 4 i semifinal. Förslaget röstades dock ner av World Othello Federations medlemsförbund och därmed mötte han som tidigare nr 4. Imre Leader var en stark motståndare mot förslaget då han tyckte att det kändes obekvämt att inför alla bli vald och därmed sedd som en sämre spelare. Han var säkert lättad över att det inte blev något av idén eftersom han själv hamnade just i situationen att kunna bli vald. Sannolikheten att Yusuke Takanashi i detta läge valt Imre får betraktas som hög eftersom Takanashi i grundspelet besegrade Imre med men förlorade mot Aunchulee med Semifinalerna, finalerna, bronsmatchen och damfinalen spelades dagen efter i ett mindre rum. Eftersom siten LiveOthello nu blivit etablerad, samtidigt som det behövs ett protokoll att skriva under, var det två bordsdomare per parti: en som skrev protokoll och en som skickade ut dragen på LiveOthello. Som mest nådde åskådartalet under finaldagen en bra bit över 300. Den italienska TV-kanalen RAI var på plats och var givetvis nöjda med att en hemmaspelare nått semifinal.

14 Femte rundan pågår för fullt Yusuke Takanashi besegrade i fjärde rundan Henry Aspenryd med

15 De bästa Othellospelarna spelar i bok under lång tid. Detta gör att de ogärna vill slösa tid i öppningen och spelar därför fort. Risken är då att bordsdomarna inte hänger med. Inför första semifinalpartiet mellan Borassi och Leader, då endast Borassi var på plats, sa en av arrangörerna, Emmanuel Lazard, skämtsamt att spelarna före partiet därför kunde tala om för bordsdomarna vilken öppning de skulle spela. Borassi tog honom på orden och sa att han skulle spela Kung som vit. Ett isåfall något anmärkningsvärt öppningsval. Förvisso kan Kung fungera i överraskningssyfte eftersom den är klart ovanligare än de vanliga svaren på Stephenson (Comp'Oth och No- Kung) men enligt Jan de Graafs stora bok är den värd -7. Detta i en VM-semifinal mot en av världens mest meriterade spelare. Kunde Borassi mena allvar? Jo, för Kung är ett av Borassis vita triumfkort. Han har tränat ordentligt på den. VM 2010, semifinal 1/3 Svart: Imre Leader Vit: Michele Borassi 1.F5 2.D6 3.C3 4.D3 5.C4 6.F4 7.F6 8.B4 Endast 4% besvarar Stephenson med Kung. 9.F3 10.E6 11.E3 Thordatabasen, vilket är lite så här tidigt i en så här viktig match. Men det säger inte så mycket egentligen, för Borassi har spelat varianten många gånger de senaste åren. Den stora merparten av dessa partier har Borassi sedan vunnit, trots att matcherna som är noterade i databasen vanligtvis är mot bra motstånd. 13.D2 14.G5 15.G6 16.G4 17.H4 18.H5 19.H6 20.G3 Här går de flesta i fällan och spelar 21.H3, som ser ut som det naturliga draget. För att behålla +7-ledningen ska svart spela det inte lika uppenbara 21.F1. 21.H3 Det spelade draget leder till en jämn position. Då har ofta spelaren som kan öppningen fördel. Ett lyckat öppningsval av Borassi med andra ord. 22.C1 12.F2 Den variant som Borassi väljer här väljs av 20%. Totalt närmare 100 träffar i 15

16 Då Borassi spelat denna variant tidigare har motståndarna svarat med D1 eller F1. Imre väljer ett annat drag, som inte bryter upp så mycket och som ger access till E2. 23.C7 Partiet är nu unikt åtminstone i förhållande till Thordatabasen. Detta brukar ske ganska sent i VM-slutspelsmatcher då ingen vill ta några onödiga risker. Poängmässigt är ställningen helt jämn. 24.C6 25.E2 26.D1 vända hela tredje raden. Svart bör antingen utnyttja det pqm som uppstod på C2 eller stabilisera positionen med 29.D7. Istället gör han ett drag som ger vit ett övertag på c:a F1? Det är inte så lätt att se varför detta drag inte är särskilt bra. Skillnaden gentemot tidigare nämnda drag är att svart nu inte kan spela B5 utan att ge vit nya drag på E1 och C2. Det kanske inte verkar så farligt men det ska visa sig att detta väger tyngre än tempovinsten i andra vågskålen. 30.A4 31.D7 32.E7 33.D8 27.A5 Tempovinnande och vit kan välja mellan att svara med B3, C8 och F7. Det valda draget är möjligen det som krånglar till det som mest för svart. 28.B3 Några drag senare är det jobbigt för svart. F1 begränsar svart ganska mycket då inte B5 följt av C5 kan spelas, en sekvens som hade varit bra om det inte vänt upp mot F1. 34.F8 35.A3?! Vit hotar att följa upp med A4, och för att inte vit ska vinna tempo måste svart då 16

17 Ett alternativ för svart är då att ta A3 trots att det vänder mycket och innesluter många av vits brickor. Det ger vit flera nya drag men vänder inget snett nedåt, och vit har inte access till rutorna i sydväst. Men det är klar vit vinst nu, +12 för att vara exakt. 36.E8 37.B5 38.C2 39.C5 Borassi vann även den andra semifinalen relativt stort (40-24). I den andra semifinalen möttes Yusuke Takanashi och Piyanat Aunchulee. Här den första semifinalen: VM 2010, semifinal 1/3 Svart: Piyanat Aunchulee Vit: Yusuke Takanashi 1.F5 2.D6 3.C3 4.D3 5.C4 6.F4 7.F6 8.F3 9.E6 10.E7 40.B6 Två brickor bättre var 40.C8, men det är ett typiskt drag som är så gott som omöjligt för människor att se då det vänder mycket och ger svart ett nytt pqm på F7. 41.G8 42.A6 43.A7 44.B8 45.F7 11.C6 En ganska ovanlig fortsättning på Comp Oth (14%). 12.G6 13.F8 14.F7 15.D2 16.D8 17.E3 18.D7 19.G4 20.E2 21.G5 22.H5 Borassi ska inte tappa det här. Det gör han inte heller. Han perfekt efter drag 40 medan Imre tappar några brickor till. 46.B2 47.A1 48.A2 49.B1 50.A8 51.E1 52.G2 53.G1 54.B7 55.C8 56.H1 57.H2 58.H7 59.G7 60.H Under 2009 har Takanashi spelat denna variant mot bade Tamenori och Suekuni. Suekuni spelade då 23.F1. Aunchulee spelar som Tamenori gjorde.

18 23.C8 24.B8 25.E1 26.H4 27.F2 28.C2 29.H3 30.C7 31.G8 36.C5!! Ute ur bok och vit har flera tänkbara drag. Det han väljer gör att svart behöver ta en tidig x-ruta. 32.G3 33.G7 34.E8! Vit hittar den enda vinsten men den är knappast uppenbar. Visst får vit ett hörn och möjlighet att ta några drag i H- kolumnen men svarts får i gengäld hela kanten inklusive A8 med C7 och D6 som vita yttre brickor att utnyttja. Dessutom måste vit bryta diagonalen ner mot H8 först. Att det kommer att uppstå möjligheter att bryta den kan man utgå från men frågan är vad vit kommer att få betala för pris. Och om det är värt priset. Takanashi hade hur som helst full kontroll. 35.A8 18 Ett drag värdigt en världsmästare. Inför hotet om svarts C5 förhindrar vit detta genom ett drag som de flesta skulle missat. Det som svart vill göra är att bygga vidare från sitt A8-hörn vidare upp i A-kolumnen. Men för att kunna göra det måste vit först spela i B-kolumnen. Takanashi lyckas genom sitt mastodontdrag undvika detta, medan B-kolumnsdrag hade varit nödvändiga om svart fått C5. Nu måste svart spela i B-kolumnen först och därmed kommer svarts möjligheter att krypa längs kanten att vara sämre än om vit inlett i B- kolumnen. Ytterligare en funktion med 36.C5 var att skapa en access till H8 som endast kan elimineras med det inte särskilt attraktiva B2. Vit har alltså H8 att utnyttja innan han måste ut i B-kolumnen, varför svart måste spela minst två drag där innan vit måste spela ett.

19 Även om Takanashis drag vände mycket så är det inga farliga brickor att vända. Och det som vit tjänar på draget kompenserar mer än väl de minskade dragmöjligheterna. Draget var den enda vinsten som fanns, +2, näst bästa draget 36.B3 var -4, övriga drag -8 eller sämre. 37.B7 38.H8 39.B5 när inte alla rutor intill hörnet är tillgängliga är att lämna två tomma på det sättet. Nu kan vit göra på exakt samma sätt genom att spela H2 och det var detta hot som Aunchulee såg och försökte göra något åt. 43.H7? 44.H6 45.G2 Även om vit tagit udden av svarts hotande kantkrypning är det fortfarande ett reellt hot. Svart kunde spela B7 utan att vända C6 och har flera yttre brickor att spela på. 40.B3 41.B6 42.B4 Vit kan nu inte längre spela H2 men har å andra sidan fått en kraftfull position med många drag att välja mellan. Bättre för svart hade varit att utnyttja sin egen kant istället för att försöka hindra vit att utnyttja sin. Vits position efter den spelade sekvensen är för kraftfull. Drag 43 och 45 tappade remi till A5 47.A6 48.G1 49.F1 50.D1 51.A3 52.A4 Aunchulee, som hittills varit säkerheten själv, gör nu ett misstag. I denna ställning är 43.A5 klart bäst (remi), ett drag som lämnar två tomma i en paritetssäkrad region dvs. endast vit kan inleda spel i den. Ett ofta effektivt sätt att krypa längs kanten Lugnt och metodiskt omsätter Takanashi den vinnande ställningen i vinst. 19

20 53.C1 54.B1 55.B2 56.A1 57.A2 58.A7 59.H2 60.H Liksom Michele Borassi vann Yusuke Takanashi båda sina semifinaler klart. Med tanke på att dessa två spelare dessutom var etta och tvåa i grundspelet så var de värdiga finalister. Piyanat Aunchulee vann sedan bronsmatchen över Imre Leader med och skriver därmed in sig i historien som VM-medaljör. Där finns redan Imre Leader med ett silver och två brons (silver 1983, brons 1988 och 2002). Finalen mellan Takanashi och Borassi blev rafflande. VM 2010, final 1/3 Svart: Michele Borassi Vit: Yusuke Takanashi 1.F5 2.D6 3.C3 4.D3 5.C4 6.F4 7.F6 8.F3 Eftersom Comp Oth spelades i 12% av alla partier i VM 2010 är det inte märkligt att den spelas även i finalen. 9.E6 10.E7 11.F7 12.C5 13.E3 14.E2 15.G3 16.F2 17.G4 18.D2 19.D8 20.G5 21.G6 22.B5 23.F1 24.F8 25.B4 26.C2 27.C7 28.C6 29.B3 30.A4 36.G2! Takanashi hittar återigen den enda vinsten (+2) i form av ett inte särskilt enkelt drag att se. Övriga drag är -6 eller sämre. 37.A6 Tappar till -6. Korrekt var 37.B6, där vits 38.A2 besvaras med 39.B7. 38.B6 39.A7 31.A3 Går ur bok. Ställningen är jämn. 32.A5 33.E8 34.C8 35.D H2! I den inte helt enkla ställningen hittar Takanashi det enda draget som ger vinst (+6). Det är det enda drag som inte öppnar upp för mycket eller ger bort ett hörn. Svart tvingas spela en oviss x-ruta eller öppna upp i norr. Han väljer det förstnämnda. 41.B7 42.H3 43.H4 44.A8 45.B8 46.B2 47.A1 Vit har fortsatt en liten ledning. Efter att öppningen övergick i mittspel (drag 31) har

21 vits övertag konstant hållit sig mellan +2 och +6, med andra ord partiet håller mycket hög kvalitet. Det börjar bli ont om tid för Borassi att hitta på något som kan vända matchen nu. 48.A2 Vits bästa drag (-4) är 49.A1 men det leder till kantkrypning i norr i en region där vit har paritet, varefter svart tvingas spela G8. Vit spelar dock ett annat drag. 49.G8?! intill varandra i en region. Att hålla ordning på alla möjliga vändningar är då inte enkelt. Att förlita sig på pariteten fungerar inte heller alltid, kanske ger det flest brickor att ge bort pariteten. Yusuke Takanashi tänkte under många minuter inför drag 50. Bara detta faktum visar att Borassi lyckades i sitt uppsåt att krångla till ställningen. 50.H4 här är +10, H7 är +8. Den tredje vinsten är mindre: +4. Det är draget som Takanashi spelar. 50.H8 Trots den långa betänketiden missar dittills oerhört stabile Takanashi och tappar tillbaka till +4. Med draget gav han bort pariteten i regionen, och därmed i partiet om den norra regionen nu spelas ut. Även om det förekommer att det ger flest brickor att ge bort pariteten så är det vanliga att detta inte är bra. Denna ställning tillhörde regeln istället för undantaget, men brickorna räcker ändå. 51.H1 52.G1 53.E1 Tappar till -10, men strular till det mer för vit än om kantkrypningen i norr spelats. Vit måste nu spela i sydost innan den norra kanten spelats ut, och om hela denna region spelas ut först så kan förutsättningarna för spelet i norr ha ändrats. Det är inte helt lätt för vit att räkna i denna position. Den kanske svåraste typen av slutspel är när det är flera tomma rutor D1 Tappar en bricka mot det korrekta 54.H6. Men det draget var för svårt att se även för Takanashi. Och han har en brickas ledning kvar. 55.C1 56.B1 57.Pass 58.H7 59.H5 60.G7 61.H Oerhört stabilt spelat av Takanashi, även om han darrade något på slutet. Borassi

22 spelade också mycket bra, men mötte en för bra spelare. Andra finalpartiet blev minst lika spännande. VM 2010, final 2/3 Svart: Yusuke Takanashi Vit: Michele Borassi 1.C4 2.E3 3.F6 4.E6 5.F5 6.C5 7.C3 8.B4 Borassi gillar inte riktigt Comp Oth som vit. Tidigare har han istället spelat Kung, nu väljer han No-Kung. 9.D3 10.E2 11.D6 12.F4 13.C6 14.D2 15.G3 16.G4 17.F3 18.G5 19.F2 20.G6 21.H3 22.F7 23.E1 24.H4 25.C1 26.D1 27.H5 28.H6 29.E7 Bokvarianten fortsätter med 29.F1 eller 29.H7. Fortsättningen som Takanashi väljer har endast spelats en gång tidigare i Thordatabasen: i VM 2007 spelade Kenta Tominaga (sedermera världsmästare) den som svart mot Matthias Berg. Dessa två spelade sedan samma öppning igen i semifinalen i VM 2007, fast då spelade Tominaga istället 29.F1 eftersom Berg vann det tidigare partiet med Det semifinalpartiet var ett troligen perfekt remiparti. Liksom de flesta tidigare slutspelspartier avgörs inte partiet i öppningen utan båda spelare kommer ur den starkt. 30.H2 31.F8 Ett litet misstag från svarts sida. Vit får chansen att förstärka sin obalanserade kant med 32.B5. Det leder till en position där ingen motståndarbricka finns på raden innanför vits obalanserade kant (Gkolumnen), samtidigt som F6-F8 är svarta. Därmed har svart ingen access till vare sig G7 eller G8 och kan alltså inte attackera kanten. Eftersom en obalanserad kant ofta är en svaghet för spelaren som har den är det ofta bra att göra den ofarlig när man får chansen. I och för sig har svart ingen möjlighet att attackera kanten nu heller eftersom ingen vit bricka finns på sjunde raden. Men så länge som svart har access till antingen G7 eller G8 så finns den överhängande faran att detta blir möjligt senare. 32.D7 22

23 Vit missar chansen att göra sin obalanserade kant ofarlig och ger dessutom svart en möjlighet att attackera den genom att spela G7. Vits möjlighet nu att vända G5 är att spela D8, men eftersom det vänder F6 tar det inte bort svarts access till G7. Chansen att ta bort svarts möjlighet till attack av den obalanserade kanten är därmed borta. Ett drag som hänger i luften är svarts G2, som låser upp regionen för vit. Av paritetsskäl måste han dock spela F1 först. 33.F1 34.C2 35.G2 Ställningen är remi. 36.D8 37.C8 Båda spelare tappade till -2 genom sina senaste drag. Små misstag men likväl drag som tappar till förlust. 38.E8 39.C7 40.B7 23 Vackert och korrekt. Även 40.B6 och 40.B3 var korrekt (+2). 40.B5 var remi. 41.A3 Svart tappar en bricka gentemot det korrekta 41.A5. Det är den sista bricka som någon tappar i detta välspelade parti. 42.A5 43.A4 44.A2 45.B3 46.B2 47.A6 48.A7 49.A1 50.B1 51.A8 52.B8 53.G7 54.B5 55.B6 56.H1 57.G1 58.H8 59.G8 60.H Återigen spelade Takanashi imponerande bra, men denna gång var det han som mötte en för svår motståndare. Båda spelare har i finalen verkligen spelat som de två för tillfället bästa Othellospelarna. Framför allt slutspelet har varit mycket imponerande. Men nu måste någon av dem segra. Vem det blir avgörs i ett tredje avgörande finalparti. Takanashi vann med bara medan Borassi vann med hela 34-30, alltså får Borassi välja färg. Med tanke på att vit segrat inte bara i de två tidigare finalpartierna utan även i spelarnas möte i grundspelet, är det inte förvånande att Borassi väljer att spela vit. VM 2010, final 3/3 Svart: Yusuke Takanashi Vit: Michele Borassi 1.C4 2.E3 3.F6 4.E6 5.F5 6.C5 7.C3 8.B4 9.D6 Återigen spelas No-Kung men redan i drag 9 bryter Takanashi förra partiet. En fortsättning som enligt bokpoängen är något sämre (-3 istället för 0) men eftersom Borassi kunde den tidigare spelade öppningen så väl så är det knappast optimalt att upprepa den. 10.C6 11.B5 12.A6 13.D3 14.B6 15.B3 16.C2 17.A5 18.A4 19.F2 20.F4 21.G5 En variant som belgaren och VMarrangören 2009 Tom Schotte spelat många gånger de senaste åren, i övrigt har den inte spelats så mycket, av någon. 22.D7 23.D8 24.H5 25.G6

24 så länge som vit vänder mycket snett uppåt med H7. Partidraget skapar en situation med väldigt många vita tänkbara drag medan svart bara har några få. Men ändå är situationen inte särskilt enkel för vit. Vit har inget uppenbart drag och får spela försiktigt för att inte vända för mycket. Svart har å sin sida goda chanser att haka på vits drag. Vit har svårt att riktigt hitta på någonting och får grubbla mycket på sina drag. 30.G3 31.G4 Går ur bok. Nu är frågan vem som har starkast nerver. 26.C7 27.H6 28.D2 29.D1! En besvärlig ställning för vit. De bästa draget är det svårsedda 32.F3, efter svarts 33.E2 är 33.H7 ofarligt att spela. Alternativt kan vit spela 33.C8 och svart har ingen access till F7. Men detta är ingen sekvens ens Borassi undersöker i första taget. Borassi hittar dock en nästan lika bra väg ur den något kaosartade ställningen. 32.H7 33.F3 34.H4 Helt korrekt, svart ska helst inte spela 29.H4, det ger vit ett alltför starkt drag på E2. Svart behöver inte oroa sig för kanten 24

25 Svart har nu inga bra drag vare sig i norr eller söder utan måste spela åt öster eller väster. Ställningen är +4 för svart (35.A2). 35.A3 Tappar till -2. Valet mellan A2 och A3 i en sådan kantposition är vanligt förekommande och vilket av dragen som är bäst är olika i olika ställningar. A2 vinner tempo men tar en c-ruta, vilket kan vara riskabelt. A3 skapar en obalanserad kant men vinner inget tempo. I detta fall var A2 något bättre. 36.A2 37.C1 38.C8 Båda spelare har spelat mycket bra under hela finalserien. Men nu gör Borassi två misstag i rad. Vilket han inte har råd med. 42.E7? Endast det fjärde bästa draget, som tappar från -4 till -10. Men nog var det bästa draget 42.G8 svårt att se. 39.F7! Ett drag som sätter press på vit. Vits naturliga fortsättning på 38.C8 är 40.E8, men detta vänder F7, vilket är besvarande för vit. Fast det är ändå det bästa draget. 40.E8 41.F8 Variant: 42.G8 43.E7 44.E2 Efter denna variant saknar svart access till E1 och F1, och attack av kanterna med A7- A8-B8 eller B8-A8-A7 lämnar svart utan access till B7, vilket gör att vit kan göra något annat än att ta rutan direkt. Men det är en svårsedd variant. Partidraget vänder mycket och ger svart ett enkelt svarsdrag. Svart får en ledning på +10, vilket är mycket med tanke på hur jämnt det varit tidigare i finalspelet, men inte så mycket att det inte går att vända. 43.B8 25

26 I denna ställning avgjordes VM Ställningen blev för svår för Borassi. Dragen som gör att det fortfarande finns en realistisk chans kvar för vit är 44.G7 (-10) och 44.G2 (-14). Knappast några uppenbara drag. 44.G7 gör det möjligt för svart att ta både G8 och H8, men till priset av att ge bort H1. att spela G7. Istället bör svart spela B7, varpå vit spelar F1. Variant: 44.G7 45.G8 46.B2 Svart måste här spela H2 för att nå H8 och A1. Detta gör att vit efter svarts H8 kan spela H3, och på så sätt både behålla brickorna i H-kolumnen och ta H1. Innan svart hinner spela H8 kan vit dessutom spela B7 och därmed få paritet i både nordväst och sydväst. I nordväst behöver vit efter svarts A1 inte ta B1 direkt utan kan spara den till ett bättre tillfälle. I den kluriga manövrering som följer i nordöst finns chansen för vit att svart i det svåra slutspelet tappar till förlust. Vits räddning kan i detta läge bli att han har pariteten. Om vit är i trångmål i slutet är hans bästa chans ofta att leta efter någon sekvens där pariteten är avgörande. 44.G7 är alltså vits bästa chans i detta läge men det är mycket svårsett. Man kan säga att det är otur att i ett kritiskt läge i finalen råka ut för en position där det rätta draget är så svårt att se, men invändningen mot resonemanget är att det är motståndaren som krånglat till ställningen. I en annan variant spelar vit 44.G2 och om svart spelar i H-kolumnen kan vit utnyttja svarts obalanserade kant genom Variant: 44.G2 45.B7 46.F1 Svart har här ett starkt hörndrag på A1, men efter det är det brist på enkla sätt att omsätta ställningen i vinst. Vit har möjligheter att strula till det för svart och därmed öka chanserna att svart missar. Det finns även här en möjlighet att vits paritet blir avgörande, en paritet som Borassi valde att äga. Varken 44.G2 eller 44.G7 är lätta drag att se, men så bra som Borassi spelat under VM hade det inte varit överraskande om han hittat något av dem. Istället spelar han ett drag som ger svart ledningen med B2? 45.B7! Nu är det vit som är i dragtvång. Vit måste inom kort öppna upp i nordost. Det finns ett 26

27 Finalisterna före finaldrabbningen 27 Vy från åskådarrummet. Webbkameran från finalrummet och LiveOthello projiceras.

28 tempovinnande drag på F1, men det hjälper inte mycket eftersom svart kan vinna tillbaka tempot på H2. Svart har nu ett stort övertag och måste missa rejält för att tappa detta. Men så bra och stabilt som Takanashi spelat under hela VM är det att hoppas på för mycket. Båda spelare spelar perfekt härifrån. 46.A8 47.A7 48.F1 49.H2 50.H3 51.H8 52.E1 53.E2 54.G2 55.G7! Gör att vit tvingas rensa G-kolumnen så att svart får en swindle på G1 och H1. 56.B1 57.A1 58.G8 59.G1 60.Pass 61.H Yusuke Takanashi vinner därmed sin andra raka VM-turnering. Det är mycket få spelare som lyckats försvara sin VM-titel, så trots att han bara är 18 år tillhör han redan en exklusiv skara i Othellohistorien. Michele Borassi tar en mycket värdig silvermedalj. För svenskt vidkommande var ett stort glädjeämne Veronica Stenbergs placering som etta bland kvinnorna, vilket innebar andra raka damfinalplatsen. Veronica var den enda med 7/13p, övriga kvinnor slutade på 6,5p eller färre. De nya reglerna innebar att det spelas särspel även om damfinalplatserna mellan nr 2 och 3 och 1 och 4, om spelarna har samma poäng. Detta var inte aktuellt för Veronica som var direktkvalificerad till damfinal. Nr 2 och 3 i tabellen, holländskan Jiska Helmes och ryskan Elena Averina, hade 6,5/13p och fick spela särspel om den andra damfinalplatsen. Denna match vanns av Helmes, som alltså fick möta Veronica i damfinal. En annan regeländring till i år var att i de partier där den avgörande matchen spelades i bäst av ett parti (särspelsmatcher, bronsmatch och damfinal) fick den högst placerade spelaren välja mellan vinst vid oavgjort resultat och val av färg. De flesta som får välja färg väljer vit, för att paritetsfördelen kan vara värdefull på slutet. Veronica som gärna spelar svart valde istället att om partiet slutade oavgjort så räknades hon som segrare. VM 2010, damfinal Svart: Veronica Stenberg Vit: Jiska Helmes 1.F5 2.D6 3.C3 4.D3 5.C4 6.F4 7.C5 8.B3 9.C2 10.F6?! En minst sagt ovanlig fortsättning på Rose- Bill, bara 3% I Thordatabasen. Den är dock lurig, för om svart inte svarar med A3 (+4) eller A4 (+/-0) får svart ett övertag på minst +4. Om man inte kan öppningen är dessa drag knappast lätta att se. Med andra ord, en perfekt överrumplande öppning att spara just till ett sådant här parti. Tyvärr går Veronica rakt i fällan. 11.G5? 28

29 Jiska får en tidig ledning på c:a +7. Fast eftersom Veronicas senaste drag gick ur bok mycket tidigt så blir mittspelet oerhört långt. Det kan alltså hända mycket än. 12.E3 13.G4 14.B5 Vits ledning håller sig mellan c:a -10 och -15. Men fortfarande kan mycket hända. 29.A2 30.D1 31.E1 32.F1 33.F2 34.H5 15.B4? Ger vit ett kanondrag på E6 som hon dock missar. Bättre var 15.E2 som bevarar D2. 16.C6 Det ser inte särskilt roligt ut för svart. Bäst att spela (-11) är 17.E2. Det ger förvisso vit ett pqm på E6 men ger inte vit access till D2, som då svart själv kan ta draget efter. Därefter finns inget uppenbart drag för vit, vilket gör att chansen att hon missar ökar. Det spelade draget ökar vits ledning till D7 18.E7 19.E2 20.E6 21.D2 22.C1 23.C7 24.D8 25.A6 26.A4 27.B6 28.G6 29 Det finns två drag för svart här som är bäst. Båda är -14 och är svåra att se. Det ena är 35.F7, som vänder mycket men skaffar värdefull access till F3. Det andra är 35.C8, som inom några drag kommer att ge access till F3 via G8. 35.F8 Det spelade draget är -18. Det börjar bli jobbigt nu. Ska Jiskas övertag från den överraskande öppningen räcka ända till seger? Ska det bli så att Veronica aldrig ens är inne i matchen? Nej, lyckligtvis är Jiska mänsklig. Kanske är nervositeten större om man har ett övertag, som man vet att man kan tappa just p.g.a. nervositet, än om man slår ur underläge. Jiska tappar hela sitt övertag på bara några drag.

30 36.E8 Tappar från -18 till -10, fast att se att 36.F7 är betydligt bättre krävs nästan ett datorprogram för. 37.C8 39.A5 40.F7 41.H4 38.A3? Här hade det varit bättre att ta F7. 42.H6 är här det enda vinstdraget för vit (+4), övriga drag är -6 eller sämre. Svårt att hitta men icke desto mindre har matchen vänts helt och hållet. 42.H3? Nu är det Veronica som har vinst. Nu har hon chansen att bli dammästare! 43.H6 44.H7 45.G3 Variant: Efter 38.F7 39.G8 B2 hänger i luften och för maximal effekt ska vit först försvaga svarts F3 genom att spela 40.H4. Om svart spelar 39.H4 istället för 39.G8 leder det till en ställning med många vita och få svarta drag, där alla vita drag utom F3 ger vinst. Partidraget möjliggör för svart att rensa diagonalen via H4, så att vits access till B2 försvinner. Eller om vit spelar B2 dessförinnan kan hon komma in på diagonalen och få möjlighet att ta A G1 De tre vita brickorna på diagonalen C6-E4 har länge ställt till problem för svart. Nu måste hon bryta in på diagonalen. Det finns flera sätt och det bästa är 47.F3. Vit kan inte spela G2 p.g.a. svarts G8 utan måste istället spela G7. 47.G2? -2 istället för +6. Nackdelen är att det ger vit ett bra svarsdrag på F3.

31 48.F3 49.B7? 50.G7! Svarts största problem här är den sydöstra regionen, där vit har paritet. Hotet G7-H8- G8 måste avvärjas med 49.G8. Men det är lurigt. Två egna obalanserade kanter intill varandra, med den tomma c-rutan intill samma x-ruta, är inget som är direkt lockande, men ofta är det inte så farligt som det ser ut. Det vanliga om en obalanserad kant attackeras är att man själv får ett hörn och motståndaren ett annat hörn plus kanten. Om man själv dessutom får en annan kant intill sitt hörn är det egna utbytet bättre. Här hade 49.G8 varit det bästa. Det hade lett till vit vinst med +2 och goda chanser att vit tappar vinsten. Remi räcker för Veronica. Men allt tar slut i drag 49. Nu är vits vinst +10 och för att Veronica ska kunna komma tillbaka krävs att Jiska sätter bort sig helt. Vilket hon inte gör. 51.H8 52.G8 53.H2 54.A7 55.A8 56.B8 57.B2 58.H1 59.A1 60.B Surt för Veronica att förlora sin andra raka damfinal, men samtidigt är Jiska Helmes en värdig dammästare. Hon spelade mycket bra när det gällde som mest. Totalt i turneringen placerade sig Veronica som nr 29/64. Övriga svenska placeringar: Henry Aspenryd 27, Tintin Eng 32, Simon Ingelman-Sundberg 51. Bästa nordbo blev norrmannen Martin Ödegård, förstarankad på nordiska rankinglistan, med en elfte plats. 31 Jiska Helmes t.v. före damfinalen 2010 mot Veronica Stenberg

32 Innan alla brickor är lagda är det inte över. Så kan man sammanfatta SM Spännande växlingar i avgörande lägen karaktäriserade slutspelet. I grundspelet deltog 13 personer, mer än en fördubbling från SM Inspirerat av VM spelades särspel om den fjärde semifinalplatsen, eftersom fyran (Tintin Eng) och femman (Henry Aspenryd) i grundspelet bägge hade 5/7p. Denna match vanns av Henry med Ordinarie semifinalplatser togs av de tidigare svenska mästarna Daniel Ljungqvist och Göran Andersson på 5,5p samt Daniel Turunen på 5p. Daniel T har inte så många turneringsvinster som de övriga semifinalisterna men har en hög lägstanivå: sedan NM 2005 har han behållit en nordisk ranking på en bra bit över 1200p (klass 1) under 11 turneringar. Daniel L och Göran spelade oavgjort i sitt grundspelsparti, förutom det förlorade Daniel mot Tintin och Göran mot Daniel Turunen. Daniel T förlorade mot Daniel L och Henry och Henry förlorade mot Göran och Daniel L. Den ena semifinalen spelades mellan Göran och Daniel Turunen. Drabbningen gick till bäst av tre partier och sent i det tredje avgörande partiet såg det ut som om Daniel T skulle gå till final. Sedan ändrades allting av blott ett drag. Grafen nedan visar det tredje semifinalpartiet mellan Daniel Turunen (svart) och Göran Andersson. WZebras grafer är en spegling av hur poängen växlande under partiet. Positivt innebär bra för svart. Poängen som grafen speglar ska inte övertolkas eftersom det inte tar hänsyn till hur svårt det var att se rätt drag i olika positioner. Man kan i och för sig beskriva de drag som tappade många brickor som stora misstag, men detta är samtidigt en grov förenkling. I partiet nedan t.ex. tappade svart från +20 till -16 i drag 49. För att beskriva om det var en jätteblunder eller en oerhört lurig position som låg bakom måste man titta på den aktuella positionen. Ställningen där missen gjordes återges på nästa sida. Grafen från den tredje och avgörande semifinalen mellan Daniel Turunen (svart) och Göran Andersson. Bok i 14 drag, sökdjup 18 i mittspelet, perfekt från drag

33 Detta är en ställning där svart förvisso leder med +20 men endast ett vinstdrag finns. Det korrekta 49.A3 ser kanske vid en första anblick farligt ut eftersom vit kan få två stabila kanter med många stabila brickor, om svart sedan behöver spela A7. Daniel T spelade det tysta 49.A7, som såg tryggt ut och som inte gav vit några nya drag. Poängmässigt en stor blunder men ställningen är lurig. Det är en bricka som ställer till det: B4. Efter 49.A3 är den svart vilket gör att vit inte kan spela 50.E1, vilket är svaret efter 49.A7. Istället måste vit spela ett av de inte helt lockande dragen A2, B2 eller G7 och matchen är avgjord. Men låt oss backa två drag. Så här såg det ut innan 47.B1 48.B2 spelades. Här är det tvärtom A3 som är en stor blunder! A3 leder till att vit tar E1 och får en kraftfull ställning där svart är i dragtvång. 47.B1 förhindrar detta. Vem hade kunnat förutse att samma drag kunde ändras från kasst till överlägset bäst så snabbt? Om man tidigare avfärdat A3 som dåligt är det inte helt givet att draget efter svänga om helt och undersöka draget igen. Att vits access till E1 blev så avgörande var inte särskilt förutsägbart. Göran blev alltså spelaren som gick till final. Denna spelades mot Daniel Ljungqvist, som slagit Henry med 2-1 i matcher i den andra semifinalen. Daniel Turunen slog Henry i bronsmatchen och blev trea. I finalen råkade sedan Göran ut för samma sak som Daniel T gjorde mot honom i semifinalen. Grafen från det tredje avgörande finalpartiet finns på nästa sida. Av den kan man utläsa att svart ännu en gång tappade vinst till förlust i ett sent skede. Det avgörande draget är drag 51, då svart tappar +8 till -6. Ställningen där tappet skedde återges nedan. 33 Hur ska svart spela? En ganska jobbig situation för svart att råka ut för i ett avgörande skede i en SM-final, ska det visa sig. Man kan ana att svart har vinst, men hur svart ska gå till väga för att hämta

34 hem vinsten är inte helt klart. Att positionen är lurig blir klart om man slänger på poängen: ser kanske inte överdrivet farligt ut men är av paritetsskäl förlorande. Men detta kan återigen jämföras med hur det såg ut två drag tidigare. Märkligt nog finns det bara två vinster i denna ställning. Den ena är 51.H1 som gör att svart efter 52.H2 hinner täppa till kanten med C1. Den andra är det minst sagt svårsedda 51.G7. Två remier finns också, vilket innebär vit vinst eftersom Daniel L vunnit sitt finalparti större. 51.B2 Innan 49.B1 50.G2 var B2 det klart bästa draget. Men frågan är om B2 I denna position inte tvärtom ser sämre ut än I positionen två drag senare. 49.B2 här ser ut att besvaras med 50.A1 och vit stabiliserar kanten. Svart kan då vinna Grafen från den tredje och avgörande finalen mellan Göran Andersson (svart) och Daniel Ljungqvist. Bok i 17 drag, sökdjup 18 i mittspelet, perfekt från drag