Motion till riksdagen 1985/86:K610

Transkript

1 Motion till riksdagen 1985/86:K610 BirgitFriggebom. fl. (fp) Kommunal demokrati En livskraftig lokal självstyrelse är en av grundpelarna i den svenska demokratin. Människorna inom en begränsad geografisk enhet skall själva kunna avgöra sina lokala angelägenheter. Principen bör vara att beslutens räckvidd avgör på vilken nivå de skall fattas. Den sammanslagning av små kommuner till större enheter som tidigare genomförts har inneburit att antalet kommunala förtroendevalda starkt minskat vilket i sin tur lett till att medborgarna upplever att avståndet mellan dem och den kommunala ledningen ökat. Ä ven genom en växande statlig styrning har den kommunala självstyrelsen ytterligare urholkats. Möjligheterna att påverka de beslut som fattas i och starkt berör närsamhället upplevs därigenom som mer begränsade än tidigare. Stärk närsamhället Det blir alltmer önskvärt och nödvändigt att åstadkomma förändringar, som innebär att medborgarna ges större möjlighet att påverka och delta i det kommunala utvecklingsarbetet och därmed påverka sin egen närmiljö. Vi anser att det är de enskilda kommuninvånarnas berättigade önskemål om inflytande som bör vara styrande för den kommunala organisationen snarare än frågan om hur kommunen kan få den mest rationella organisationen för de förtroendevalda. En viktig del av lösningen ligger i att stärka närsamhället, att göra det lättare för människor att fungera tillsammans, att på olika sätt minska avståndet mellan beslutsfattarna och dem som berörs av besluten. Det är lätt att visa att politiska beslut ofta minskat förutsättningarna för gemenskap mellan människor. Den politiska uppgiften blir därför nu att i stället öka människornas möjligheter att påverka sin egen situation, att ge medborgarna mer av makt och ansvar. När människorna får mer att säga till om känner de också större delaktighet i de beslut som fattas. Det är bl. a. denna inställning som ligger till grund för vårt förespråkande av närdemokrati och införande av kommundelsfullmäktige. Avreglering - mer makt åt den enskilde Byråkratiseringen är en av det moderna samhällets eviga plågor. Den måste hållas efter och ständigt bekämpas. Att bromsa tillkomsten av överambitiösa regler och att rensa upp i floran av gamla är viktiga uppgifter för politiska och administrativa organ. De regler som svenska myndigheter årligen utfärdar 11

2 omfattar omkring trycksidor enligt en färsk uppskattning. Ä ven om ingen människa berörs av mer än en bråkdel av dessa regler är volymen hisnande. För att värna om den enskildes integritet och för att stärka flexibiliteten i samhället måste många önskemål om nya regler hållas tillbaka och gamla tas bort. Kraven på enkelhet och rörelsefrihet för den enskilde måste ges stor tyngd i prövningen av olika offentliga åtgärder. Politiker och tjänstemän som är engagerade för vissa reformer blir ofta "hemmablinda" och tycker att det nya krångel som de ställer till med är försumbart i jämförelse med allt det goda som kan åstadkommas. Därför är det viktigt att organisera ett starkt motstånd mot nya krånglerier. Mot. 1985/86 K610 Facklig närvarorätt i kommunala nämnder Enligt vår mening utgör de fackliga organisationernas närvarorätt i de beslutande nämnderna ett intrång i den kommunala demokratin som är principiellt oacceptabelt. Genom denna närvarorätt, vid sidan av de politiskt valda representanterna, får den kommunala personalen en särställning jämfört med övriga kommuninvånare. I motion 1985/86:7 har folkpartiet yrkat avslag på regeringens proposition 1984/85:200 angående närvarorätt för personalföreträdare i kommunala nämnder. Ä ven om personalföreträdarnas närvarorätt inte medför rätt att delta i beslutsprocessen eller rätten att framlägga förslag medför ändå själva närvaron vid beslutsfattandet direkta möjligheter att påverka besluten. som andra medborgare inte har. Det bör i det här sammanhanget noteras att det ofta förekommer småpartier som kan ha flera tusen väljare bakom sig och vara representerade i kommunfullmäktige men likväl inte vara representerade i kommunens nämnder. Vi föreslår därför att rätten för de fackliga representanterna att närvara vid de kommunala nämndsammanträdena skall upphöra. Bättre kommunal demokrati Den kommunala demokratin kan stärkas genom att kommunerna ges större självbestämmanderätt. Vi anser att den avreglering som satts i gång under den borgerliga regeringstiden måste fullföljas. Det är i detta avseende väsentligt att sådana ambitioner inte avstannar i väntan på utvärderingen av pågående försöksverksamhet med frikommuner. En rad frågor som i dag avgörs på central eller regional nivå bör i framtiden kunna överföras till kommunerna. Delning av kommuner Erfarenheterna från de tidigare kommunsammanslagningarna är som vi påtalat ovan inte odelat positiva. De borgerliga regeringarna medverkade också till vissa kommundelningar för att undanröja de störst kända nackdelarna. I motsats till vad som var fallet med kommunsammanslagningarna bör initiativet till delning av kommuner komma från kommuninnevånarna 12

3 själva, inte som diktat uppifrån från statsmakterna. Vi anser att delningen av Mot. 1985/86 storkommuner bör fortsätta där det finns intresse för en sådan delning. K610 Skilda valdagar och fyraåriga mandatperioder Den kommunala valdebatten får allt svårare att göra sig gällande i valrörelserna på grund av rikspolitikens massiva utbud. Rikspolitiken tar över alltmer. De kommunala valen måste därför får sin egen valrörelse. För att åstadkomma detta bör skilda valdagar för riksdagsval och kommunalval genomföras. På så vis ökar utrymmet för den lokala debatten om de frågor som mycket nära och påtagligt berör kommuninnevånarnas levnadsvillkor och närmiljö. Samtidigt med att skilda valdagar införs bör också mandatperioden förlängas till fyra år. Den korta treåriga mandatperioden försvårar en fast och långsiktig politik. Dessutom underlättar fyraåriga mandatperioder införandet av skilda valdagar. Den arbetande folkstyrelsekommitten bör snabbt behandla dessa frågor och komma med förslag enligt vad som här ovan framförts. Direktval Folkpartiet har länge drivit frågan om direktvalda kommundelsfullmäktige. Det främsta skälet till att vi förordar direktval är, att ett sådant direkt inflytande från medborgarna på vilka personer som skall väljas i den egna kommundelen ger ett större engagemang och känsla för den egna kommundelen. Genom direktval kan således befolkningen i det berörda området verkligen känna att de representeras av dem som fattar besluten i kommundelsfullmäktige. Vi anser därför att försöksverksamhet med direktvalda lokala organ, kommundclsfullmäktige, bör genomföras. Skälet mot direktvalda kommundelsfullmäktige sägs vara att den politiska majoriteten i ett lokalt organ kan skilja sig från majoriteten i hela kommunen. Det är naturligtvis riktigt att så kan bli fallet. Genom indirekta val får man samma partifördelning i alla kommunens kommundelsfullmäktige, oavsett valresultatet i de enskilda valkretsarna. Man får inte samma goda spegling av den aktuella väljaropinionen i olika kommundelar. Tvärtom. Representationen kan bli direkt missvisande. Kommunala folkomröstningar En viktig metod för att stärka kommunmedborgarnas inflytande och möjlighet att påverka utvecklingen i sin kommun är att låta väljarna ta ställning till konkreta frågor. Enligt kommunallagen får kommunfullmäktige besluta att som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges handläggning genom omröstning, opinionsundersökning och liknande förfarande inhämta synpunkter från medborgarna i kommunen. Förfarandet vid omröstning har dock inte närmare reglerats. För folkomröstningar i hela riket finns förfaranderegler antagna i folkomröstningslagen. Vi anser att utrymmet för kommunala folkomröstningar bör vidgas och att en 13

4 förfarandelag vad gäller kommunala folkomröstningar bör komma till stånd som gör det enklare att ordna sådana omröstningar. Mot. 1985/86 K610 Kommunal JO Riksdagen utser för närvarande fyra justitieombudsmän som utövar tillsyn och granskning över den offentliga verksamheten. När det gäller den kommunala förvaltningen så stadgar instruktionerna att JO ej bör ingripa inom den kommunala förvaltningen på ett sådant sätt att den kommunala självstyrelsen hämmas. Detta leder i praktiken till att JO:s kontroll över den kommunala förvaltningen begränsas till att gälla grova fel och principfrågor. Det finns behov av att jämte den förstärkning av den lokala demokratin som här framförts även förstärka den enskilda medborgarens ställning gentemot kommunen. JO kan alltså inte fullfölja anmälningar om disciplinansvar på det kommunala området. JO kan göra anmälan till vederbörande kommunala myndigheter för att få till stånd prövning av frågor om disciplinansvar, avskedande och avstängning, men JO kan inte föra talan mot myndighetens beslut i dessa frågor. Det finns enligt vår mening ingen logisk motivering för skillnader i JO:s förutsättningar att ingripa på de statliga eller de specialreglerade kommunala områdena. Statliga och kommunala tjänstemän tillämpar samma lagar och för den enskilda medborgaren måste det vara helt likgiltigt om det beslut som han är missnöjd med har fattats av en statstjänsteman eller en kommunaltjänsteman. För den enskilde måste det därför vara lika angeläget att JO- när så behövs - kan fullfölja disciplinmål som rör kommunala tjänstemän på samma sätt som gäller statstjänstemän. Till saken hör att den kommunala förvaltningen numera har betydligt större omfång än den statliga. Riksdagen bör nu fatta beslut om att ge regeringen till känna att utredningsarbetet beträffande JO:s framtida roll skall fortsätta med sikte på att ge JO samma möjligheter att fullfölja disciplinanmälningar på det kommunala området som på det statliga. Kommunala partistödet Det partistöd som kommunerna i dag har rätt att betala ut till i fullmäktige representerade partier skall utgå med ett visst belopp per mandat. Det innebär att ett parti som kraftigt går tillbaka mandatmässigt i ett val kan komma att drabbas av stora ekonomiska svårigheter. Vissa fasta kostnader som partiet har är nämligen svåra att snabbt avveckla. Det kan gälla lokalhyror, personalkostnader etc. Till partier som är representerade i riksdagen utgår också partistöd men då efter andra regler. Dessa regler innehåller bestämmelser om en successiv avtrappning och upptrappning av stödet vid förändringar efter val. Partistödet är dessutom uppdelat i en fast och en, efter mandattilldelning, rörlig del. Enligt vår mening borde kommunerna får rätt att på samma sätt dela 14

5 partistödet i en fast och en rörlig del samt få använda sig av avtrappnings- och upptrappningsregler av den typ riksdagen följer vid utbetalande av partistöd. Mot. 1985/86 K610 Hemställan Mot bakgrund av det anförda hemställs l. att riksdagen beslutar att den fackliga närvarorätten vid kommunalnämndssammanträden avskaffas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om delning av kommuner, 3. att riksdagen hos regeringen begär att folkstyrelsekommitten snarast lämnar förslag om införande av skilda valdagar, 4. att riksdagen hos regeringen begär att folkstyrelsekommitten snarast lämnar förslag om införande av fyraåriga mandatperioder, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av försöksverksamhet med direktvalda kommundelsfullmäktige, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förfarandelag vad gäller kommunala folkomröstningar, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av JO:s kompetens till att omfatta även det kommunala området, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lag om kommunalt partistöd så att det blir möjligt för kommuner att införa avtrappnings- och upptrappningsregler, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lag om kommunalt partistöd så att det blir möjligt för kommunerna att uppdela partistödet i en fast och en rörlig del. Stockholm den 23 januari 1986 Birgit Friggebo (fp) Börje Stensson (fp) Inge/a Mtlrtensson (fp) Margitta Edgren (fp) 15

6 got b Scockholm