MAO. Den sanna historien. jung chang och jon halliday. ulf gyllenhak. Översättning:

Transkript

1 MAO Den sanna historien jung chang och jon halliday Översättning: ulf gyllenhak

2 Prisma Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box Stockholm Prisma ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 Globalflair Ltd 2005 och Prisma, Stockholm 2006 Originalets titel: Mao The Unknown Story Originalförlag: Jonathan Cape Random House, London Översättning: Ulf Gyllenhak Omslag: Jonathan Cape Random House/ Lars-Erik Öby Kartor: ML Design, London Omslagsfoton: Mao Corbis, författarfoto Lisa Weiss Tryckt hos WS Bookwell, Finland 2006 ISBN 13: ISBN 10: x

3 22. Mao gillrar en dödsfälla för sina egna soldater ( ; ålder 46 47) X iang ying, den politiske kommissarien för Nya fjärde armén, den röda armé som var baserad i östra centrala delen av Kina, var en gammal fiende till Mao. Ett årtionde tidigare hade Mao försökt att eliminera honom när han motsatte sig att Mao torterade och mördade i samband med utrensningen av AB-element. Och Xiang Ying hade varit emot att Mao skulle följa med på den långa marschen med motiveringen att han skulle intrigera för att gripa makten. Han hade under alla år varit öppenhjärtig i sin kritik av Mao och ibland till och med hånat honom. Xiang Yings högkvarter om ungefär stabsmedlemmar och gardessoldater låg i en pittoresk dal som kallades för Molnberget, alldeles i närheten av det kanske vackraste berget i Kina, Huangshan, Gula berget. Bergets besynnerliga skönhet hänger samman med att molnen inför ens förbluffade ögon skyndar fram över himlen, dansar, virvlar iväg och smälter samman i hisnande fart runt klippmassiven som ser rent gotiska ut. I december 1940 var Xiang Yings grupp den enda enheten av N4A som återfanns på södra sidan av Yangtze, eftersom Mao hade detacherat 90 procent av armén till ett område norr om floden, och ställt dem under befäl av sin bundsförvant Liu Shao-chi. Den månaden ordnade Mao så att Xiang Yings trupper skulle bli mördade av den nationalistiska armén i hopp om att massakern skulle övertyga Stalin att låta honom få gå till anfall mot Chiang. Några månader tidigare, i juli, hade generalen beordrat N4A att marschera iväg mot norra Kina, en order som Mao hade trotsat. Men i december sade Mao åt Xiang att bryta upp och marschera norrut över Yangtze. Det fanns två vägar som Xiang kunde ta. Den kortaste gick rakt norrut (den norra vägen). Den andra ledde åt sydost, och sedan fick man korsa Yangtze betydligt längre nerströms (den östra vägen). Den 10 december bestämde Chiang att Xiang skulle ta den norra vägen, och Mao bekräftade denna order till Xiang den 29:e. Dagen därpå sade Mao plötsligt till Xiang att ta den östra vägen, den väg som Chiang hade sagt nej till, men detta berättade inte Mao för generalen som alltså trodde att de röda skulle marschera längs den väg man hade kommit överens om. Den 3 januari 266

4 22. Mao gillrar en dödsfälla för sina egna soldater ( ) 1941 fick Xiang ett telegram från Chiang Kai-shek, där marschvägen specificerades med tillägget: Jag har beordrat alla arméer längs denna väg att sörja för er säkerhet. Xiang svarade omgående och berättade att han inte tänkte ta den väg som Chiang hade bestämt. I stället bad han Chiang att säkerställa att han fick fri lejd längs den östra vägen. Men detta viktiga meddelande nådde aldrig fram till Chiang på grund av Mao. Förklaringen var enkel: Mao hade förbjudit alla kommunistiska ledare att ha direktkontakt med generalen och hade beordrat att alla kommunikationer skulle gå via honom. Xiang skickade meddelandet via Mao, och Mao lät bli att vidarebefordra det. Därför marscherade Xiang iväg i vinterkyla och regn på kvällen den 4 januari längs den av Mao anvisade östra vägen, utan att veta att hans telegram till Chiang aldrig hade nått fram.* Xiang och hans trupper marscherade rakt in i en mycket större nationalistisk styrka, som inte hade underrättats om att Xiangs enhet var på väg, än mindre att de röda bara skulle passera förbi. I stället trodde de att de utsattes för ett anfall. Den 6:e bröt fientligheterna ut. Den dagen gav den nationalistiske befälhavaren, general Ku, order om att de röda skulle utrotas. Xiang skickade desperata telegram till Yenan och bönföll Mao att säga åt nationalisterna att inte gå till anfall. Men Mao gjorde ingenting åt saken. När Liu Shao-chi, som befann sig med Nya fjärde arméns huvudstyrka norr om Yangtze, telegraferade till Yenan den 9:e för att förhöra sig om situationen, låtsades Mao att han inget visste och hävdade att han hade hört från Xiang sista gången den 5:e, och efter det vet vi ingenting. Under den mest kritiska perioden av de blodiga striderna, under den 6 till 9 januari, hävdade Mao att han inte fick några meddelanden. Under dessa dagar skickade Xiangs signalister upprepade och desperata SOS-meddelanden och Liu Shao-chi kunde utan problem avlyssna dessa rop på hjälp. Det är svårt att tro att Maos radiosamband så lägligt klappat ihop just under de fyra dagar när högkvarteret för N4A massakrerades. Och även om det inträffade någon form av tekniskt fel, duger inte det som förklaring till att Mao inte gjorde någonting på flera dagar för att återupprätta kontakten. Mao hade redan tidigare tillgripit utvägen radioproblem som en ursäkt för att förtiga uppgifter han inte ville ge spridning åt (efter kidnappningen av Chiang Kai-shek 1936 hade Mao hävdat att han inte hade mottagit ett viktigt meddelande från Moskva). För Mao skulle hans ursäkt att gå till anfall mot Chiang * Vi vet att Mao lät bli att vidarebefordra detta telegram eftersom han den 13 januari, nio dagar och många döda senare, berättade följande för Chou En-lai, hans sambandsman med Chiang: Jag har skickat dig telegrammet av den 4:e från Xiang till Chiang. Det är olämpligt formulerat, så om du inte har vidarebefordrat det, låt bli att göra det. Det faktum att Mao ansåg att han fortfarande hade tid på sig att dra tillbaka telegrammet antyder att han alldeles nyligen hade skickat det till Chou. 267

5 del tre Mao utvidgar sin maktbas bli än giltigare ju större blodbad nationalisterna utsatte Xiang Yings trupper för, plus att han dessutom offrade en person som han var mer än nöjd med att bli kvitt. Efter att Liu tog upp frågan om N4A:s svåra belägenhet den 9:e, började Maos radio mirakulöst nog att helt plötsligt fungera igen. Från den dagen finns nödropen från N4A:s högkvarter antecknade. Den 10:e bönföll Xiangs högkvarter Mao: på randen av undergång Ni måste ofördröjligen meddela Chiang och Ku att bryta belägringen. Annars kommer hela styrkan att utplånas. Mao gjorde ingenting. Samma dag försökte Xiang Ying återigen telegrafera till Chiang, och även denna gång via Mao. Också detta telegram lät Mao bli att vidarebefordra till generalen, såsom Mao avslöjade för sin sambandsman Chou (den 13:e): Jag skickade det inte till dig Det här telegrammet får absolut inte skickas vidare. På kvällen den 11:e närvarade Chou vid en mottagning i Chongqing för att fira treårsdagen av KKP:s tidning Dagbladet Nya Kina, när han fick ett meddelande från Mao. Chou tillkännagav för den församlade publiken att Nya fjärde arméns högkvarter hade omringats och utsattes för kraftiga anfall. Men inte ens nu var det telegram Mao hade skickat en order att handla, det var endast avsett för kännedom. Det var först dagen därpå som Mao till sist instruerade Chou att med skärpa framföra krav på att inneslutningen avbryts. Men krisens omfattning tonades nogsamt ner ( de säger att de fortfarande kan hålla ut i sju dagar, var en förvrängning av de betydligt mer desperata rapporter som hade influtit flera dagar tidigare). Chou framförde inga allvarligare protester förrän den 13:e. Vid det laget hade Chiang på eget initiativ avbrutit massakern, den 12:e. Den 13:e, efter att massakern hade avslutats, vaknade Mao plötsligt till liv och sade åt Chou att dra igång en publicitetskampanj för att rättfärdiga ett fullskaligt krig mot Chiang. När beslutet väl är fattat, sade Mao, kommer vi att slå till hela vägen ända till Sichuan [Chiangs bas]. Nu handlar det om en fullständig brytning och målet är att störta Chiang. eftersom maos armé inte förmådde mäta sig med Chiangs, kunde han inte under några förhållanden hoppas på att uppnå dessa mål utan att Stalin ingrep. Chou träffade den ryske ambassadören den 15 januari för att betona för honom att de röda behövde hjälp. Han fick kalla handen. I sina hemligstämplade memoarer konstaterade Panjusjkin att han misstänkte att Mao hade lurat Xiang Ying i en fälla och att Chou hade ljugit.* * Chou berättade för ryssarna att radiokontakten mellan högkvarteret för Nya fjärde armén och Yenan hade brutit samman från eftermiddagen den 13:e alltså skilde sig Chous uppgift från de datum som Mao hade uppgivit: den 6:e till den 9:e. Självfallet torde de datum Mao hänvisade till ha väckt ryssarnas misstänksamhet. 268

6 22. Mao gillrar en dödsfälla för sina egna soldater ( ) Samtidigt vädjade Mao direkt till Moskva om att få förklara fullskaligt krig mot Chiang, med vad som en rysk underrättelseagent kallar för det ena hysteriska telegrammet efter det andra. Mao hänvisade till att Chiang avsåg att utplåna först N4A, sedan 8FA, och därefter krossa KKP. Risken finns att hela vår armé kommer att fullständigt utplånas, berättade Mao för Moskva. Överhängande risk för inbördeskrig, noterade Kominterns chef Dimitrov i sin dagbok samma dag som telegrammet anlände, den 16 januari, och kallade N4A för våra trupper. Moskva trodde inte att Chiang stod i begrepp att utplåna KKP, och berättade detta för Mao. Moskvas svar föranledde Mao att skicka ännu ett upprört telegram vari han specifikt begärde att hans meddelande framfördes till kamrat Stalin så att han kan utvärdera situationen i Kina, och avgöra om huruvida han är beredd att ge oss konkret militär hjälp inom den närmaste framtiden. Hjälp innebar militär intervention, inte bara vapen och förnödenheter. Dessa påstötningar verkar ha väckt Stalins misshag. Vid en ceremoni för årsdagen av Lenins död den 21 januari talade han nedsättande om Nya fjärde arméns nominelle befälhavare, Ye Ting, som ryssarna en gång i tiden hade funderat på att skicka till Gulag, och kallade honom för en odisciplinerad partisan. Vi måste undersöka om han inte provocerade fram denna händelse. Också vi hade ett antal mycket bra partisaner som vi blev tvungna att skjuta på grund av deras bristande disciplin. Dimitrov sade återigen till Mao och nu med än större eftertryck än tidigare: Ta inga initiativ för att bryta Dimitrov skrev till Stalin och lade ansvaret på Mao personligen: de kinesiska kamraterna försöker obetänksamt genomdriva splittringen; vi har bestämt att göra k[amrat] Mao Tse-tung uppmärksam på hans felaktiga hållning Den 13 februari godkände Stalin de order som Dimitrov hade formulerat till KKP och som var adresserade till Mao personligen. Tonen var befallande. Vi menar att en brytning kan undvikas. Ni bör ej söka splittring. Tvärtom bör ni göra allt som står i er makt för att förhindra ett inbördeskrig. Var vänlig och tänk igenom er nuvarande inställning i frågan Ett telegram från Mao samma dag gav vid handen att han tänkte hålla sig på mattan, men inte desto mindre vibrerade texten av lusten att detronisera Chiang: brytningen, framhärdade Mao, är oundviklig i framtiden. Mao hade flera dagar tidigare förstått vart vinden blåste och vilket beslut han hade att vänta sig från Moskva. Situationen gjorde honom djupt bedrövad och den 31 januari skrev han ett mycket ovanligt brev till sina söner i Ryssland (som han annars sällan brydde sig om att höra av sig till): 269

7 del tre Mao utvidgar sin maktbas Mina söner An-ying och An-ching När jag ser vilka framsteg ni har gjort blir jag mycket lycklig. An-ying skriver bra, de kinesiska tecknen är inte alls pjåkiga, och ni hoppas kunna förbättra era färdigheter än mer, vilket är bra. Jag har bara en sak jag vill be er bägge två att tänka på: medan ni är unga, studera naturvetenskap mer, och ägna er mindre åt politik. Politik måste man ägna sig åt, men för ögonblicket bör ni ägna er åt att studera naturvetenskap Endast vetenskap är riktig kunskap, och i framtiden kommer vetenskapen att vara till oändlig nytta Jämfört med hans tidigare tämligen torra och kortfattade brev till sina söner, var detta långt och personligt, till och med längtansfullt. Det osade av trötthet. Vad som var allra mest anmärkningsvärt och absolut unikt var att Mao sade åt sina barn att undvika politik! mao må ha misslyckats med att utlösa ett fullskaligt inbördeskrig mot Chiang, men han hade vunnit ett antal långt ifrån försumbara segrar. Inte minst tillfredsställande var att hans mest uttalade kritiker hade dött. Xiang Ying hade flytt efter att Chiang hade beordrat den nationalistiska armén att sluta strida, men under småtimmarna den 14 mars, när han låg och sov i en grotta bland bergen, sköts han ihjäl av sin adjutant, som hade vänt sig mot kommunisterna en tid dessförinnan. Adjutanten tog guld och värdesaker som Xiang Ying hade i fickorna och överlämnade sig i nationalisternas händer. Två månader innan Xiang Ying dog, när han just hade brutit sig ut från dödsfällan, skrev Mao ett hätskt fördömande av honom och skickade detta till högt uppsatta funktionärer i partiet och lät antyda att Xiang var en fientlig agent. (Till och med i dag beskylls Xiang Ying ofta, tillsammans med Chiang Kai-shek, för att ha förorsakat att männen och kvinnorna i N4A dog.) Att bli kvitt Xiang Ying var bara ett av de mål som Mao uppnådde. Ett annat var att N4A fick stanna kvar i det område där man befann sig. Chiang var desperat angelägen om att inte få ett inbördeskrig på halsen mitt under striderna mot japanerna. Ryssarna utsatte nu generalen för intensiva påtryckningar att inte hindra och absolut inte försöka krympa den kommunistiska expansionen. General Tjujkov var mycket uttrycklig i kopplingen mellan att Chiang inte lade hinder i vägen för kommunisterna och ett fortsatt ryskt stöd till nationalisterna. Den sovjetiske ambassadören konstaterade att Chiang var helt ifrån sig av ilska. Han lyssnade ytterst nervöst på min förklaring, skrev Panjusjkin. Han vankade av och an i mitt arbetsrum och jag blev tvungen att upprepa min fråga tre gånger. 270

8

9 del tre Mao utvidgar sin maktbas per genom att vända om och välja den norra vägen över Yangtze, den väg som Chiang hade anvisat dem. De lämnades helt ifred av nationalisterna under vägen. Chiang hade inte lockat kommunisterna i någon fälla, men han förklarade vad som hade hänt på ett mycket klantigt vis. Hans regering tillkännagav obetänksamt att N4A hade upplösts, vilket gav intrycket av att nationalisterna avsiktligt hade utplånat hela denna enhet. Chiang hämmades vidare av att han inte tidigare hade protesterat offentligt med anledning av de många och betydligt större sammanstötningar i vilka hans trupper hade varit offren han hade till och med gått så långt att han hade förtigit dessa händelser helt med motiveringen att nyheten om strider mellan kommunister och nationalister skulle undergräva moralen samt för att fortsättningsvis komma i åtnjutande av utländskt stöd (eftersom alla de inblandade främmande makterna hade klargjort att förutsättningen för deras stöd var att det inte förekom några inbördes konflikter). Denna tystnad från Chiangs sida hade passat kommunisterna som hand i handske. Såsom de rödas överbefälhavare Zhu De uttryckte saken: De [nationalisterna] håller tyst, och vi håller också tyst. De blir besegrade och håller tyst, och vi vinner och varför skulle vi då offentliggöra det? Som ett resultat av alla dessa faktorer var det många i väst som bara kände till händelsen med N4A, och uppfattade denna som ett förrädiskt storskaligt angrepp från nationalisterna på de oskyldiga röda. Den kommunistiska propagandamaskinen var effektiv. Desinformationskampanjen styrdes av Chou En-lai från Chongqing. Chou var dessutom den ende som kände till Maos egen roll som anstiftare av massakern på sina egna män och kvinnor i N4A. Tack vare sin charm var Chou extremt effektiv vad gällde att sprida denna lögnaktiga version av vad som egentligen hade hänt. Den amerikanska journalisten Martha Gellhorn, som träffade honom vid denna tid, berättade för oss att hon skulle ha följt Chou till världens ände om han hade bett henne. Men den sammanfattning som hennes man, Ernest Hemingway, gjorde fångar Chous främsta egenskap betydligt bättre: han är riktigt skicklig på att marknadsföra kommunisternas åsikter oavsett vilket ämne det handlar om. I USA publicerade New York Herald-Tribune den 22 januari en artikel av Edgar Snow vari de rödas version av händelseförloppet återgavs utan kritisk distans. Artikeln inleddes med orden: Den första vederhäftiga redogörelsen för den senaste tidens sammanstötningar Ändå byggde Snows berättelse helt på de uppgifter han fått av en underrättelseagent från KKP i Hongkong. Medan kommunisternas version spreds över världen, trängdes andra iakttagelser undan av Moskvas och KKP:s anhängare i USA. Hemingway, som var i Kina just efter händelsen med N4A, skrev några fräna iakttagelser om kommunisterna: 272

10 22. Mao gillrar en dödsfälla för sina egna soldater ( ) såsom goda kommunister kommer de att försöka utvidga sin intressesfär oavsett vilka territoriella begränsningar de förbinder sig till på papperet. Tack vare de rödas utmärkt väl fungerande publicitetsapparat, skrev han, har man i USA en överdriven uppfattning om den roll de spelat i kriget mot Japan. Deras roll har visserligen varit betydelsefull men centralregeringens trupper har gjort hundra gånger mer. Kommunister, konstaterade Hemingway, försöker alltid, och det var något jag lärde mig i Spanien, ge intrycket av att de är de enda som slåss. Med tanke på Hemingways namn skulle hans åsikt ha kunnat haft ett avsevärt inflytande på den allmänna opinionen, men hans text publicerades inte förrän Han övertalades att låta bli att publicera sina åsikter 1941 av en medhjälpare till Roosevelt vid namn Lauchlin Currie, som berättade för honom att vår politik handlade om att undvika inbördeskrig. Lauchlin Currie, som var Vita husets ekonomiske chefsrådgivare, besökte Kina en kort tid efter händelsen med N4A. Av den amerikanska avlyssningen av den sovjetiska underrättelsetjänstens radiotrafik (Venona) framgår att Currie hjälpte ryssarna, och det har framförts att han kan ha varit sovjetisk agent. I en omdömesgill studie från senare tid gällande Roosevelt och de underrättelser som han hade att utgå från dras slutsatsen att Currie var en manipulativ sympatisör men inte spion utan snarare en vän till ryssarna inne i Vita huset. Under denna resa till Kina gjorde han hur som helst de röda ovärderliga tjänster. I Chongqing berättade han för Chiang att han hade med sig ett muntligt meddelande från Roosevelt (såväl som ett skriftligt). Currie inledde det muntliga meddelandet med följande mening: Från vår utsiktspunkt på andra sidan havet verkar det som om de kinesiska kommunisterna är vad vi i vårt land kallar för socialister. Vi uppskattar er inställning till bönderna, till kvinnorna och till Japan. I sin rapport till Roosevelt talade Currie i huvudsak illa om Chiang och målade kommunisterna i rosenröda färger. Han hävdade att kommunisterna har varit det enda partiet som lyckats vinna massornas stöd, och antydde att detta var orsaken till att de hade lagt under sig allt större områden. Currie försåg Roosevelt med kommunisternas version av krisen i samband med N4A.* De internationella påtryckningarna på Chiang var så omfattande att han den 29 * Maos situation underlättades dessutom av att Currie hindrade Chiangs försök att upprätta en välvilligt inställd kanal till Roosevelt. Chiang bad Currie att ordna så att Roosevelt skickade honom en politisk rådgivare som hade direktkontakt med presidenten. Chiang nämnde att han ville ha William Bullitt, den förste amerikanske ambassadören i Sovjetunionen, som Chiang kände personligen och som han visste var fientligt inställd till kommunismen. Currie avvisade Chiangs begäran på stående fot och det finns inga tecken på att han ens berättade för Roosevelt att Chiang ville ha Bullitt. När Currie återvände till USA, rekommenderade han en akademiker, Owen Lattimore, som inte ens hade träffat Roosevelt, än mindre hade den sortens kontakt med presidenten som Chiang hade eftersträvat. Resultatet blev att Currie kunde kontrollera kontakten mellan Chiang och Roosevelt. 273

11 del tre Mao utvidgar sin maktbas januari sade åt sin ambassadör i Moskva att be Kreml att ingripa för att hjälpa till att lösa konflikten med de röda och gav Kreml mer eller mindre fria händer att diktera villkoren. Tre dagar senare berättade en triumferande Mao för sina arméchefer: Oavsett vad Chiang Kai-shek hittar på för att sätta käppar i hjulet för oss eller om han gör uppror, ja, strunt samma vilka knep han än tar till, så kommer han bara att köra huvudet i väggen. Maos ordval, att Chiang gjorde uppror, var ett försök att utpeka generalen som laglös och att Mao själv redan erövrat makten. Chiang gick med på de ryska kraven att låta Maos trupper även fortsättningsvis få kontrollera de områden i det inre av Kina nära Nanjing och Shanghai som de hade tillskansat sig. Mao hade snabbt förstått vikten av hjälpsamma västerländska journalister som Edgar Snow, men varit betydligt långsammare vad gällde att inse hur effektivt brittiska och amerikanska regeringar kunde användas för att lamslå Chiangs möjligheter att göra upp räkningen med honom. Han hade varit ytterst fientlig både mot USA och Storbritannien. Den 25 oktober 1940 hade han berättat för sina närmaste medarbetare att han hoppades att Storbritannien skulle ha händerna fulla med nazisterna, och att japanerna skulle fortsätta att ockupera Kina. Han menade att det svåraste, farligaste och mörkaste scenariot var att Chiang anslöt sig till det engelskamerikanska blocket : Vi måste förutse följande utveckling: att japanerna inte lyckas inta Singapore som i stället kommer att försvaras av den amerikanska flottan. London faller inte Japan kapitulerar för USA. Den japanska armén lämnar Kina. USA finansierar och beväpnar de kinesiska styrkor som stödjer USA och Storbritannien Mörkare än så kan inte framtiden bli. Detta scenario var betydligt värre ur Maos perspektiv än den japanska ockupationen. Men helt plötsligt förändrades hans inställning på ett uppseendeväckande vis. Den 6 november skrev han till Chou En-lai: Nu i morse läste jag de viktiga uppgifter som återfanns i ditt telegram av den 3:e. Om Chiang alltså ansluter sig till det engelsk-amerikanska blocket är det bara till vår fördel Därför ska vi i fortsättningen inte längre motarbeta denna utveckling Vi måste knyta kontakter med Storbritannien och USA Chou En-lai hade tydligen upplyst Mao om att de västerländska staterna kunde tjäna hans syften. Hädanefter ägnade Chou mer energi åt att förbättra relationerna med de västerländska nationerna, och då främst med USA. Och hans charmoffensiv intensifierades efter den japanska attacken mot Pearl Harbor i december 1941, varefter USA:s närvaro i Kina blev alltmer påtaglig. 274

12 22. Mao gillrar en dödsfälla för sina egna soldater ( ) den 13 april 1941 undertecknade Sovjetunionen en neutralitetspakt med Japan, vilket frigjorde stora japanska arméenheter för angrepp mot Sydostasien och Pearl Harbor. Men avtalet innehöll inte en uppdelning av Kina mellan Ryssland och Japan. Mao fick inte sitt polska scenario. 275