Bottenfauna i Mjöån och Forsakarsbäcken

Transkript

1 Bottenfauna i Mjöån och Forsakarsbäcken Gustav Helldén och Kristian Gärdsborn

2 Förord Båda vattendragen rinner från Linderödsåsen och ut på Kristianstadsslätten. Mjöåns vatten kommer från Fjällmossen och angränsande områden. Den rinner sedan genom ett skogs-och jordbrukslandskap med mjuka bottnar. Nedanför Gräsma blir sluttningen kraftfullare och strömhastigheten större. Mjöåns botten utgörs här av sten och grus. Utmed ån växer en näringsrik bokskog med inslag av ask och avenbok. Denna trädridå nära Mjöån ger skugga över vattendraget under sommartid, vilket medför lägre vattentemperatur. Vattnet kan då hålla en högre halt av syrgas, som flera vattenorganismer är beroende av. Ravinen där ån rinner fram utgör ett Natura 2000-område som sträcker sig nedströms från Gräsma till öppen mark sydväst om Spångarp (Bevarandeplan för Natura 2000-område: Mjöåns dalgång) (Almlöf, K. Biotopkartering av Mjöån 2008). Mjöån rinner sedan ut på Kristianstadslätten. Bottnarna består här av sand och slam. Mjöån rinner genom jordbruksmark österut genom Everöd och sedan ut mot Helgeå, där den mynnar vid Borrestads ängar. Våra studier av bottenfauna har skett ett hundratal meter uppströms och nedströms bron vid Åbjär. Vad gäller Forsakarsbäcken så har den ett flertal kanaliserade biflöden uppe på Linderödsåsen, där det också har byggts ett dämme med en större damm. Från dessa biflöden rinner bäcken ner genom en brant ravin med två vattenfall, Forsakarsfallen. Ravinen är ca 40 m djup och bildades då smältvatten rann ner från inlandsisen genom Linderödsåsen på väg ut mot havet. Ravinens sluttningar är klädda med bokskog som beskuggar bäcken nere i ravinen, vilket också medför en lägre vattentemperatur och därmed en högre syrgashalt. Utmed bäcken i ravinen växer också klibbal, ask och alm. Förutom hårda bottnar med berg och stenblock finns det större partier med sandbotten och slam i anslutning till rester av fördämningar. Forsakarsravinen är ett naturreservat.

3 När Forsakarsbäcken lämnat ravinen rinner den ut på Kristianstadslätten från Degeberga mot Vittskövle. Här är bäcken delvis kanaliserad utom mellan Skadde och Vittskövle, där det meandrande loppet finns kvar. Bäcken ändrar så småningom namn till Vittskövleån och mynnar slutligen i Iglegropen som rinner genom Egeside sjö och ut i Helgeå ( vattenriket.kristianstad.se/forsakarsbäcken). Våra studier av bottenfaunan i Forsakarsbäcken genomfördes 200 m nedströms Forsakarsfallen. Insamlingsmetoder Målet med vår undersökning var att få en uppfattning av artsammansättningen av bottenfaunan. Vi använde oss av sparkmetoden som innebär att man står i bäcken och rör om i bottenmaterialet med stövlarna. Samtidigt håller man en vanlig hushållssil av metall nedströms för att samla upp det uppvirvlade materialet. Silens diameter är 16 cm och nätet har en maskstorlek på 1-1,5 mm. Sedan det uppvirvlade materialet samlats upp i silen töms det i en vit plastbalja eller plastvanna. Organismer plockas sedan med en mjuk insektpincett eller pipett ner i små burkar med vatten från bäcken, Mycket djur sitter på stenar av olika storlek. Dessa stenar sköljs av över en vit plastvanna och borstas försiktigt med en diskborste. Djur har också plockats direkt med pincett i kanten av vattendragen. Vi noterar och eventuellt fotograferar djuren som vi samlat in. Är vi osäkra på identifieringen av djuren, tar vi ett par djur med oss för noggrannare undersökning under mikroskop. Allt annat häller vi tillbaka i bäcken. Denna redovisning omfattar ett mindre antal av alla de arter som finns i de två vattendragen.

4 Gustav inspekterar fångsten Kristian i forsakarsbäcken

5 Kräftdjur Sötvattensmärla (Gammarus pulex) Detta kräftdjur är rikligt förekommande i sötvatten och där främst i rinnande vatten som Forsakarsbäcken och Mjöån. Hanen kan bli upp till 20 mm medan honan är betydligt mindre. Sötvattenmärlan lever av döda växter och djur och spelar därför en viktig roll för nedbrytningen i rinnande vatten, särskilt vad gäller löv från träd och buskar utmed bäck och å. Den utgör den viktigaste födan för fiskar i bäck och å. Det är vanligt att man kan se hanen gripa tag i ryggen av den mindre honan. Parningen sker i samband honans hudömsning, då äggen passerar ut genom honans äggledare. Äggen befruktas då hanen avgett sin sperma.

6 Bäcksländor Bäcksländornas nymfstadium utgör en viktig del av bottenfauna. De har stora krav på vattendragets kvalitet särskilt vad gäller god syretillgång. De har två långa ändspröt. I Sverige finns 37 arter av bäcksländor. Stor Bäckslända (Dinochras cephalotes)denna art är den största av våra bäcksländor och finns i Mjöån bland annat vid Åbjär. Som nymf är den ett rovdjur och kryper omkring på steniga bottnar på jakt efter byten som nymfer av dagsländor och andra insekter. Nymfen har vita tofsar som sticker fram mellan benen och i bakändan. Det är andningsorgan som underlättar syreupptagningen. Nymfhudar

7 Under det tredje året kryper denna ca 35 mm stora bäckslända upp ur vattnet i maj - juni. Den genomgår en förvandling till landlevande bäckslända och kryper ur nymfhuden. Hanarna Under det tredje året kryper denna ca 35 mm stora bäckslända upp ur vattnet i maj - juni. Den genomgår en förvandling till landlevande bäckslända och kryper ur nymfhuden. Hanarna har korta ofullständigt utvecklade vingar medan honorna är betydligt större och har vingar. Så börjar vandringen uppströms på land för fortplantning. Sländan äter ingenting som vuxen.

8 Rovlevande bäckslända (Isoperla grammatica) Detta är en annan rovlevande och mycket aktiv slända, som nymf blir den 9-15 mm. Den finns i båda vattendragen och lämnar vattnet i maj juni efter ett år som nymf och blir en bevingad insekt.

9 Växtätande bäckslända (Amphinemura borealis) Här är en bäcksländenymf som lever av grönalger och växtrester. Den har gältofsar framtill på mellankroppens undersida. Nymfen 6 mm stor och utvecklas till flygande slända i maj och juni. Gältofsar fotograferat genom mikroskop. Andra bäcksländor som genomgår sin utveckling till fullbildade insekter under våren och som vi har funnit är Taeniopteryx nebulosa och Brachyptera risi. Leuctra fusca tillhör s.k. sommarbäcksländor med vingar svepta runt kroppen. De utvecklas sommar och höst, medan Leuctra hippopus utvecklas färdigt först under tidig vår.

10 Dagsländor Dagsländornas nymfer har tre långa ändspröt och gälar på bakkroppen. Nymfen utvecklas till en subimago, som är ett första utvecklingsstadium, då sländan lämnat vattnet. Sedan lämnar den detta stadium och blir en imago. Nu kan sländan flyga bättre och delta i parningsflykten. Dagsländorna äter ingenting som subimago och imago. I Sverige finns 58 arter av dagsländor Hudrester som ett resultat av omvandligen av subimago till imago. Åsandslända (Ephemera danica) Nymfen är cirka 25 mm lång och lever 2-3 år nergrävd i mjukbotten. Den lever av förmultnande växt- och djurmaterial.

11 Sländan kryper upp ur vattnet som en subimago, då kroppen är täckt av en tunn hinna som sländan lämnar som imago, då den flyger upp i luften för att para sig. Subimago Imago

12 Stor åslända (Baetis rhodani) En mycket vanlig cirka 12 mm lång nymf med 7 par gälblad utmed sidorna. Den lever av nedbrytningsprodukter. Imago av åsandslända

13 Svavelgul forsslända (Heptagenia sulfurea) En 10 mm stor nymf med kraftfulla ben som sitter tryckt intill stenar i snabbt rinnande vatten. Den betar alger på stenarna. Som imago i juni har den svavelgula vingar. Imago av Svavelgul forsslända

14 Forsdagslända (Rhitrogena germanica) Nymfen av denna slända är 15 mm lång och har gälar som utgörs av skivformade gälar med små gältofsar utmed hela bakkroppen. Det första paret av gälar möts på undersidan. Den är känslig för låga syrgashalter och finns därför endast i rinnande vatten som är rikt på syre och med låg belastning av organiskt material. Denna slända finns på ett litet antal lokaler i Sverige, bland annat i Mjöån vid Åbjär. Arten är rödlistad under rubriken NT (Near Threatened) Missgynnad. Vi hittade den som nymf i april och som flygande imago i juni.

15 Imago av Forsdagslända Turbanögon på Baetis hane

16 Nattsländor Dessa sländor genomgår fem larvstadier och ett puppstadium och har vad man kallar en fullständig förvandling. Den flygande sländans vingar är täckta av hår. I Sverige finns 220 arter av nattsländor. Säckspinnande nattslända (Philopotamus montanus)larven är 20 mm lång och fångar sin föda i säckformiga fångstnät mellan stenar på bäckens botten. Huvudet och framkroppen är brandgula och bakkroppen gulaktig. Den fullbildade insekten har mörkbruna vingar med gula fläckar.

17 Säckspinnande nattslända under parning Nätspinnande nattslända (Hydropsyche siltalai) Larven som är 20 mm har huvudet och en del av framkroppen täckt av ett hudpansar. Längst bak har larven en böjd klo och en kraftig tofs. På undersidan av larven sitter två rader av trådlika gälar.

18 Larverna spinner ett nät där partiklar av ätbart material fastnar och som larven skrapar till sig. Denna nattsländelarv finns i båda vattendragen medan Hydropsyche saxonica och Hydropsyche pellucidula endast hittades i Forsakarsbäcken. Imago av nattslända (Hydropsyche siltalai)

19 Frilevande nattslända : Allmän knottätare (Rhyacophila nubila) finns i båda vattendragen. Till skillnad från många andra nattsländelarver bygger rovnattsländornas larver inget hus som skydd och inte heller konstruerar de någon typ av fångstnät. Larven av R nubila blir cirka 25 mm lång. Färgen är vanligen grönaktig, kroppen ser tillplattad ut ovanifrån. En rad med rosa/röda gältofsar finns längs kroppens sidor. Bakändan är försedd med två benkrokar. I det sista larvstadiet kan de dock konstruera en skyddande puppkammare av exempelvis små stenar, som de fäster på en större sten.

20 Puppkammare av mindre nattsländor Nät av Tunnelnattslända: Larven tillverkar ett långt halvcirkelformigt rör på stenar i vattnet. Det består av silke med inblandning av sandkorn och dy. Larven betar alger på stenar och bygger långsamt vidare på röret med material som tas från rörets bakända, allteftersom den betar sig fram över stenen.

21 Många av nattsländornas larver bygger välkamouflerade hus som de bär med sig där av namnet husmaskar. Husen byggs av småsten, växtmaterial m m. Ankarhusbyggare (Hydatophylax infumatus)

22 Tvåvingar Stor harkrank (Tipula maxima) Denna larv har hittats vid flera tillfällen i Mjöån vid Åbjär under maj och september. Stor harkrank (Tipula maxima) Andningsorgan, Stor harkrank (Tipula maxima)

23 Småharkrank (Dicranota bimaculata) Denna är vanlig i bottenfaunan både i Mjöån och Forsakarsbäcken. Både larver av knott (Simulidae) och fjädermyggor (Chironomidae) finns i stort antal i båda vattendragen. Knottlarver (Simulidae) Snäckor Ancylus fluviatilis Denna snäcka sitter på stenar i starkt strömmande vatten.

24 Mjöån vid Åbjär från april till oktober.

25

26

27 Forsakar Forsakarsbäcken januari 2016.

28 En sammanställning av studerad bottenfauna i Forsakarsbäcken (F) och Mjöån (M) Virvelmaskar Dendrocoelum lacteum M Maskar Eiseniella tetraedra F Kräftdjur Gammarus pulex F, M Astacus astacus M Pacifastacus leniusculus F Bäcksländor Brachyptera risi F, M Isoperla grammatica F, M Leuctra fusca M Leuctra hippopus F Amphinemura borealis F, M Nemoura flexuosa M Dinochras cephalotes M Dagsländor Ephemera danica F, M Baetis rhodani F, M Baitis fuscatrus M Baetis niger F, M Caenis rivulorum M Rhtrogena germanica M Heptagenia sulphurea F, M Nattsländor Rhyacophila nubila F, M Philopotamus montanus F, M Plectrocnemia conspersa M Hydropsyche saxonica F Hydropsyche siltalai F, M Hydropsyche pellucidula F Sericostoma personatum F Halesus radiatus F, M Potamophylax sp. F, M Polycentropus flavomaculatus F Limnephilidae F, M Tvåvingar Tipula maxima M Dicranota bimaculata F, M Simulidae F, M Chironomidae F, M Blötdjur Ancylus fluviatilis F, M Avslutningsvis vill vi rikta ett varmt tack till Jan Pröjts, Ekologgruppen i Landskrona AB för hjälp med artbestämningen av en del av bottenfaunan. Litteratur Almlöf, K. Biotopkartering av Mjöån (2008). Natur och Kultur. Bevarandeplan för Natura 2000-område. Mjöåns dalgång SE Engblom, E. & Lingdell, P-E (1994) Översiktlig bedömning av försurningsstatus i några sjöar och vattendrag i Kristianstads län. LIMNODATA HB. Skinnskatteberg. vattenriket.kristianstad.se/forsakarsbäcken.

29