Uppföljning av flottledsrestaurering Nyträskbäcken Bottenfauna och fisk

Transkript

1 Rapport Uppföljning av flottledsrestaurering Nyträskbäcken Bottenfauna och fisk Tina Hedlund Aquanord AB

2 Innehåll Bakgrund... 2 Nyträskbäcken... 2 Metoder inom flottledsrestaurering... 3 Restaurering av Nyträskbäcken... 4 Påverkan på vattendrag av restaurering... 4 Uppföljningar... 5 Metod... 6 Bottenfauna... 6 Elfiske... 8 Resultat... 9 Bottenfauna... 9 Lokalbeskrivning... 9 Antal individer och antal taxa... 9 Generella störningar av vattenmiljön Eutrofiering och organiska föroreningar Försurning Funktionella grupper Sammanvägning av parametrar Elfiske Lokalbeskrivning Antal fångade individer samt täthet Slutsats Referenser Bilaga

3 Bakgrund Nyträskbäcken Nyträskbäcken ligger ca 22 km öster om Storumans samhälle och ingår i Umeälvens vattensystem (figur 1). Bäckens avrinningsområde omfattar 29,7 km 2 och innefattar sjöarna Orrträsket, Orrträskkalven och Nyträsket. Bäcken rinner sedan vidare förbi Sundträsket och ut i Lilla Bastuträsket samt Gunnarbäcken. Figur 1. Karta över Nyträskbäcken. 2

4 Bäcken är ca 1,5 km lång och var innan restaureringen ca 1-3 meter bred. Den översta delen av bäcken består av en gammal sönderfallande timmerränna som inte längre borde utgöra totalt vandringshinder för fisk men som dock säkert kan utgöra vandringssvårigheter för fisken (figur 2 och 3). Figur 2. Söndertrasad och brötad del av timmerrännan vid elfiskelokalen. Figur 3 a och b. Övre delen av timmerrännan samt trasigt parti i skibordet. Metoder inom flottledsrestaurering Flottledsrestaureringar av vattendrag i Norrland har pågått sedan början av 1970-talet. Metoderna har med tiden både varierat och utvecklats och allt fler, samt mer omfattande, restaureringar har genomförts på senare tid. Från början plockades dammar som utgjorde vandringshinder bort och ersattes med stentrösklar för att upprätthålla vattenståndet i sjön. Enstaka block lades ut i fåran för att återskapa ståndplatser för fisk och olika typer av hel- och halvtrösklar byggdes i vissa bäckar för att skapa variation i strömriktning och höja vattenståndet i vattendragen. Med tiden har dock restaureringarna utvecklats och inriktas numera även på att försöka återskapa ett naturligt utseende på vattendraget och därigenom även få tillbaka andra funktioner så som goda biotoper för vattenlevande insekter som bidrar med föda till fiskbestånden, syresättning av vattnet, gödning av strandzonerna vid högflöden och fasthållande av döda växtdelar som ger näring till vattenlevande insekter. Genom att lägga tillbaka allt eller åtminstone så mycket som möjligt av det bortrensade stenmaterialet skapas även långt fler ståndplatser för öring vilket behövs då öringen blir revirhävdande efter yngelstadiet och inte gärna delar med sig av ståndplatserna. Bäckfåran breddas vid restaureringen dels genom att stenkistorna längs stränderna rivs ut så att vattnet åter kan nå strandzonen och dels genom att vattnet pressas åt sidorna då stora volymer material återförs till fåran. Eftersom även mindre block och stenar återförs till fåran skapas dessutom områden som är lämpade för yngre öringar och i de flesta fall, där grus och småsten påträffas under det gamla bottensubstratet, kan även nya lekbottnar skapas. Lekbottnarna har till stor del försvunnit i samband 3

5 med flottningen genom att det fina stenmaterialet och gruset spolats bort när blocken lyftes bort från fåran för att underlätta virkestransporten. Moderna restaureringar ger stora variationer i vattenhastighet, strömriktning och vattendjup även inom relativt korta partier av vattendraget då vattnet strömmar över och mellan de talrika blocken. Det bidrar även till en höjd vattennivå jämfört med under flottningsperioden (vilket även trösklarna på 1980-talet syftade till att återskapa), men med ett naturligare utseende på vattendraget. Restaurering av Nyträskbäcken Restaureringen av Nyträskbäcken 1998 sträckte sig från nedre delen av timmerrännan (figur 4) och ner till ca 300 meter uppströms utloppet i Sundträsket. Innan restaureringen var bäcken mycket ensidig med raka bäckfåror och upplagda stenvallar på ömse sidor, samt en slät och jämn botten av sten i storleken 5-20 cm. Djupet uppgick under sommaren till ca 0,2-0,4 m och djuphålor saknades. Vid restaureringen var syftet därför att öka variationen i bäcken med avseende på djup, strömhastighet, strömriktning och bottenstruktur. Detta genomfördes genom utläggning av stenmaterial, uppgrävning av bäckbotten för att skapa höljor samt öppnande av tidigare igenlagda sidofåror för att skapa större ytor. Figur 4. Slutet av timmerrännan. Kortet taget Figur 5. Nyträskbäcken, sträckan restaurerades senare av Micael Hedlund, dvs. före Kortet taget av Micael Hedlund, dvs. före restaureringen. restaureringen. Påverkan på vattendrag av restaurering Under en flottledsrestaurering störs vattendraget förhållandevis kraftigt, men däremot endast under en kortare period. Bottenfauna (vattenlevande insekter) kan drifta nedströms, dvs. de släpper taget om de stenar där de tidigare suttit och driver med strömmen nedströms till ett nytt ställe. Detta sker även under naturliga förhållanden när de blir störda av till exempel en fisk som försöker äta upp dem. Sländor och andra flygande insekter är dock inställda på att flyga uppströms efter att de kläckt ut för att motverka driften under larvstadiet, varför vattendraget inte töms på insekter med tiden. Även växtligheten i bäcken störs i samband med restaureringar och det kan ta flera år innan bäckmossa och andra högre växter återetablerat sig. Fisk klarar däremot störningen förhållandevis bra. De har lätt att flytta sig undan grävmaskinen och utnyttjar till och med ofta störningen genom att stå nedströms grävmaskinen och äta driftande insekter. Blir störningen för stor genom till exempel uppslamning av fint material eller liknande kan fisken dock förflytta sig upp- eller nedströms för en kortare period tills störningen försvunnit. 4

6 Uppföljningar Det är dock än så länge förhållandevis ovanligt med undersökningar av påverkan på bottenfauna- och fiskbestånden på längre sikt efter en restaurering annat än inom universitetens forskningsprojekt. Vanligen utförs endast ett eller ett par elfisken före respektive efter en restaurering för att följa upp öringbeståndet eftersom många restaureringsprojekt varit inriktade på att gynna denna art. Micael Hedlund påbörjade dock ett projekt som syftade till att följa upp både de vattenlevande insekterna och fiskbeståndet i ett längre perspektiv i samband med en flottledsrestaurering och valde Nyträskbäcken som studieobjekt. Ett elfiske hade genomförts i Nyträskbäcken redan 1991 och detta kompletterades med både bottenfaunaprovtagningar och elfisken under två års tid innan restaureringen utfördes i augusti Både bottenfaunaundersökningarna och elfisket följdes upp under 1998 och ytterligare ett elfiske genomfördes Därefter var fler uppföljningar planerade, men Micael blev dock svårt sjuk och projektet blev därför liggande. Nya uppföljningar har därför genomförts under 2011 av Aquanord AB som en del av Storumans kommuns fiskevårdsplan, för att se vilka effekter på bottenfaunan och fiskbeståndet som restaureringen av Nyträskbäcken har gett på lång sikt, då denna typ av noggrann uppföljning är ovanlig. 5

7 Metod Bottenfauna Bottenfauna provtogs med hjälp av två olika metoder vid provtagningarna i samband med restaureringen under 1990-talet. Dels genomfördes provtagningar med stenpaket vilket innebar att tre eller fyra stenar packades in i hönsnät och fick ligga på botten i ca sex veckor för att sedan försiktigt lyftas upp och rengöras i en balja. Dels genomfördes även sparkprovtagning, vilken med undantag för två mindre detaljer, var enligt den standardiserade sparkmetoden (SS-EN27 828). Dels var håven dock något smalare (20 cm istället för 25 cm) och dels slogs de fem delproverna samman till ett prov. Den standardiserade sparkmetoden innebär att fem separata sparkprov tas inom en sträcka av ca tio meter. Varje sparkprov tas genom att håven ställs på vattendragets botten med öppningen uppströms varefter ett område motsvarande håvens bredd (25 cm) störs med hjälp av foten så att alla bottenfaunadjur lossnar och spolas in i håven. Därefter flyttas håven upp ett stycke och proceduren upprepas till dess att en sträcka på 1 meter har störts. Provtagningen per sparkprov skall pågå ca en minut. Varje sparkprov konserveras därefter i en separat burk med 95 % -ig etanol. Då provtagningen med stenpaket dels inte är standardiserad och vissa stenpaket dels utsattes för upplockning av nyfikna förbipasserande vid försöket 1996 har dock endast uppföljning av sparkproverna genomförts (tabell 1). Tabell 1. Provtagna bottenfaunametoder Stenpaket juli/aug Restaurering Stenpaket juli/aug Sparkprover juni Sparkprover juni Sparkprover juni Det senaste bottenfaunaprover togs enligt den standardiserade sparkmetoden (SS- EN27 828). Lokalen märktes därefter ut noggrant med orange färg och röda snitslar, koordinatsattes och dokumenterades genom fotografering och ifyllande av lokalprotokoll enligt Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning - Undersökningstyp sötvatten. Utplockning och artbestämning Allt material från 2011-års provtagning har plockats ut under stereolupp vid åtta gångers förstoring och artbestämningen har drivits så långt som möjligt till de nivåer som ges i Degerman & al. (1994). Samma metod användes med största sannolikhet även vid de tidigare provtagningsomgångarna. Normalt kan juvenila stadier och äggstadier inte artbestämmas, det kan också vara omöjligt att artbestämma djur som skadats svårt vid provtagningen. Ett antal djurformer kan endast artbestämmas av ett fåtal experter runt om i världen, varför vissa individer är bestämda till släkte, familj eller högre enhet. Många djurformer kan dock inte alls artbestämmas då det saknas artbestämningslitteratur. Utvärdering Utvärderingen av alla resultat, dvs. även resultaten från 1997 och 1998, har huvudsakligen genomförts enligt de nya bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 2007), men även utifrån de index som finns med i Naturvårdsverkets gamla bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) men som saknas i de nya bedömningsgrunderna (tabell 2). Bedömningsgrunderna baserar sig dock på bottenfaunaprover tagna under hösten när fler arter finns i vattnet än under sommaren, varför de uträknade indexvärdena i denna rapport möjligen kan underskatta de verkliga förhållandena något. 6

8 Tabell 2. Biologiska index och parametrar som beräknats samt dessas referenser och användningsområden. Index/parameter Referens Ungefärlig betydelse/användning Antal djurformer Degerman & al (1994), Limnodata HB muntlig uppgift Allmän. Ju högre antal desto bättre/finare bottenfauna. Antal individer totalt Limnodata HB muntlig uppgift Allmän. Dock hög naturlig variation. Antal individer per Allmän. Dock hög naturlig variation. djurform Shannons diversitetsindex Shannon (1948) Ju högre värde desto jämnare fördelning av individantalen mellan olika djurformer. Ett lågt värde kan indikera en störd miljö. 5-gradig skala från mycket högt index till mycket lågt index ASPT-index Danskt faunaindex Naturvårdsverket (2007) Nya bedömningsgrunderna NBG Naturvårdsverket (1999) Gamla bedömningsgrunderna GBG Ju högre värde desto renare vatten. Visar Ekologisk kvalitet (EK) i en 5-gradig skala från Hög ekologisk kvalitet till Dålig ekologisk kvalitet Ju högre värde desto renare vatten, visar framförallt påverkan av eutrofiering och organiska föroreningar. 5-gradig skala från mycket högt index till mycket lågt index DJ-index Naturvårdsverket (2007) Ju högre värde desto mindre påverkat av eutrofiering. 5-gradig EK-skala från Hög till Dålig Surhetsindex (SI) Naturvårdsverket (1999) Ju högre värde desto mindre försurat vatten. 5- gradig skala från mycket högt index till mycket lågt index MISA Naturvårdsverket (2007) Ju högre värde desto mindre försurat vatten. 4- gradig skala från nära neutralt till mycket surt BpHI-index (enstaka Lingdell & Engblom (2002) Ju högre värde desto mindre försurat vatten. djurform) FOI-index (enstaka Lingdell & Engblom (2002) Ju högre värde desto mindre förorenat vatten. djurform) Rödlistade arter Gärdenfors (2010) Bedömning av faunavärde/naturvärde. Shannons diversitetsindex är ett mått på artrikedom samt fördelning av individer mellan arter. Ett stort antal arter och en jämn fördelning av antalet individer mellan arterna ger ett högt indexvärde. ASPT-index är ett renvatten-index som indikerar om det finns känsliga arter i vattendraget genom att titta på en integrerad påverkan från eutrofiering, föroreningar med syretärande ämnen och habitatförstörande påverkan som rätning/rensningar inklusive grumlingar i vattendraget. Dansktfaunaindex visar om bottenfaunan är påverkad av eutrofiering (övergödning) eller organiska föroreningar. DJ-index är ett nytt index som påvisar påverkan på bottenfaunan av eutrofiering. Surhetsindex visar om bottenfaunasamhället är påverkat av försurning och MISA är ett nytt multimeriskt surhetsindex för vattendrag. Med rödlistade arter avses sådana som är upptagna i 2010 års rödlista (Gärdenfors 2010), med störningskänsliga djurformer avses sådana som anses kräva ph över 5,6 (BpHI>5) och med föroreningskänsliga arter avses arter med FOI 4. Bedömningarna av bottenfaunaindexen har även redovisats enligt en färgskala (tabell 3) som återges i färgen på staplarna i resultatdiagrammen. Denna skala omfattar för enkelhets skull både Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder och bedömningar enligt de gamla bedömningsgrunderna. Tabell 3. Färgskala över bedömningsklasser för bottenfaunaindex. Hög ekologisk kvalitet/ mycket högt index God ekologisk kvalitet/ högt index Måttlig ekologisk kvalitet/ måttligt högt index Otillfredsställande ekologisk kvalitet/ lågt index Dålig ekologisk kvalitet/mycket lågt index 7

9 Elfiske Kvalitativa elfisken (Degerman och Sers 2001) har genomförts vid sex olika tillfällen i Nyträskbäcken för att undersöka fiskbeståndets artsammansättning, storleksfördelning och täthet och därigenom kunna utvärdera flottledsrestaureringens effekt på fiskbeståndet. Elfiske innebär att fisken i vattendraget bedövas med elström inom en specificerad sträcka. Den infångade fisken samlas in i en hink och alla individer vägs och längdmäts vilket ger en bild av fiskbeståndets storleksstruktur och därmed i de yngre åldersklasserna även åldersstrukturen. Vid ett kvalitativt elfiske genomförs endast en elfiskeomgång medan ett kvantitativt elfiske innebär att flera på varandra följande elfisken genomförs där man successivt plockar upp alla individer inom den elfiskade sträckan. Det kvantitativa elfisket ger därmed en säkrare skattning av tätheten på fiskbeståndet men tar längre tid att genomföra och är inte lika relevant när endast ett fåtal individer påträffas inom lokalen. De tidigare elfiskena i Nyträskbäcken har genomförts på två olika lokaler. Elfisket 1991 genomfördes i resterna av den gamla timmerrännan medan elfiskena 1996, 1997 och 1998 genomfördes strax nedströms timmerrännan. Eftersom ingen fisk påträffades nedanför timmerrännan fiskades dock även den övre lokalen (inom timmerrännan) under 1997 för att undersöka om avsaknaden av fisk från 1996 och framåt orsakades av bytet av lokal. Ingen fisk påträffades dock heller i den övre lokalen varför Micael Hedlund drog slutsatsen att fiskbeståndet hade slagits ut under vintern 1995/1996, liksom i många andra bäckar den vintern. Det senaste utförda elfisket genomfördes med ett bensindrivet elverk (Honda eu10) och en likriktare av märket Lugab i resterna av den gamla timmerrännan. Lokalen märktes därefter noggrant ut med orange sprayfärg och röda snitslar efter att elfisket genomförts samt koordinatsattes och dokumenterades genom fotografering och ifyllande av Fiskeriverkets elfiskeprotokoll. 8

10 Resultat Bottenfauna Lokalbeskrivning Nyträskbäcken var ca 5,1 meter bred vid bottenfaunalokalen, vilken ligger strax nedströms resterna av timmerrännan, där ett mindre sel övergår i en strömsträcka (figur 6). Hela vattendragets bredd provtogs och lokalen blev ca nio meter lång. Medeldjupet inom lokalen uppgick till 0,2 meter och maxdjupet uppgick till 0,4 meter. Bottensubstratet bestod huvudsakligen av lösa block med sand emellan. Vattnet var strömt, klart och ofärgat och vattennivån var normal vid provtagningstillfället. Däremot var vattentemperaturen ovanligt hög för den aktuella tidpunkten på året, hela 20,5 C, vilket kan ha påverkat resultatet genom att en del tidigt utvecklande arter kan ha kläckt ut i större andel än vid de övriga provtagningstillfällena. På lokalen fanns relativt gott om påväxtalger, samt en del mossa och långskottsväxter. Omgivningen bestod av resterna av stenkistorna från flottledsrensningen, en lövdominerad blandskog samt våtmarksområden. Figur 6. Foto över bottenfaunalokalen. Antal individer och antal taxa Det totala antalet individer var lågt före restaureringen av bäcken, mycket lågt vid den första provtagningen året efter restaureringen och normalt vid den senaste provtagningen Det totala antalet taxa ( arter ) av bottenfauna var normalt-högt på lokalen både före och året efter restaureringen och har därefter ökat till ett högt antal taxa (tabell 4) fram till det senaste provtagningstillfället. Tabell 4. Individtäthet samt antal taxa i sparkproverna. Individtäthet antal/m Antal taxa Bottenfaunan dominerades innan flottledsrestaureringen av knott (Simuliidae) samt fjädermygglarver (Chironomidae) följt av dagsländan Baetis rhodani. Året efter att återställningsarbetena genomförts hade framförallt knotten men även fjädermygglarverna minskat kraftigt och bottenfaunan dominerades istället av dagsländorna Baetis rhodani och Baetis muticus tillsammans med fjädermygglarverna. Vid den senaste provtagningen dominerades bottenfaunan fortfarande av olika arter av dagsländor av släktet Baetis, därefter följt av fjädermygglarver. Även knottlarverna hade börjat återhämta sig och ärtmusslor Pisidium sp. hade ökat kraftigt. Minskningen i individantalet fram till 1998 är sannolikt en effekt av restaureringen eftersom en stor andel av insekterna troligen driftat nedströms och inte hunnit återetablera nya bestånd, och den växtlighet som är viktig för många arter hade inte heller hunnit återhämta sig inom den restaurerade sträckan. Den grupp av insekter som minskat mest i samband med restaureringen var dock knottlarver, vilka sitter fast uppe på bottensubstratet och filtrerar vattnet som passerar. Då de inte är beroende av gömställen eller stora ytor att beta alger på gynnas de därför inom flottledsrensade sträckor med släta bottnar. Ökningen av antalet arter fram till 2011 visar dock att restaureringen har gett en positiv effekt på vattendraget och att Nyträskbäcken numera innehåller ett högre antal olika biotoper där fler arter 9

11 Antal arter Antal individer trivs än innan åtgärderna genomfördes. Det är framförallt dagsländor som ökat i antal individer (figur 7) medan ökningen av antalet arter skett inom alla olika grupper av bottenfauna (figur 8) Figur 7. Antal individer per djurgrupp. Röda staplar är före restaureringen och gröna staplar är efter restaureringen Dagsländor Bäcksländor Nattsländor Skalbaggar Sävsländor Snäckor Iglar Figur 8. Antal arter (taxa) per djurgrupp inom de viktigaste djurgrupperna. Röda staplar är före restaureringen och gröna staplar är efter restaureringen. 10

12 Indexvärde Indexvärde Generella störningar av vattenmiljön Det finns två index som visar på mer generella störningar på vattenmiljön; Shannons diversitetsindex som baserar sig på förhållandet mellan olika arter där en jämn fördelning av individantalet mellan de olika arterna ger ett högt index och ASPT-index som är ett renvattenindex som indikerar förekomst av olika känsliga eller toleranta arter. Liksom för övriga index visar ett högt ASPT-index på bra förhållanden. I figurerna nedan är staplarna färgkodade efter Naturvårdsverkets bedömningar (tabell 3) där blå färg representerar höga indexvärden och bra förhållanden och röd färg representerar låga indexvärden och dåliga förhållanden. Eftersom antalet arter har ökat samtidigt som fördelningen av antalet individer mellan de olika arterna har jämnats ut avsevärt har Shannons diversitetsindex, som visar på störningar i miljön, förbättrats efter restaureringen (figur 9). Detta visar på en mindre störd och en mer naturlig vattenmiljö. Orsaken till det låga diversitetsindexet före restaureringen var att bottenfanan dominerades helt av knottlarver (59 %). Knotten minskade kraftigt i antal vid restaureringen vilket medförde att diversitetsindexet ökade. Fördelningen mellan de olika arterna har dock även sedan dess fortsatt att vara ojämn genom att dagsländesläktet Baetis har tagit över dominansen, varför diversitetsindexet endast visat på Måttligt högt index vid provtagningarna efter restaureringen även om diversitetsindexet stigit allt eftersom. För fullständig taxalista se bilaga 1. ASPT indexet har vid alla provtagningstillfällen varit högt vilket betyder att känsliga arter har påträffats vid alla provtagningstillfällen i Nyträskbäcken både före och efter restaureringen (figur 10). Problemet för bottenfaunan i Nyträskbäcken har dock inte berott på vatten av dålig kvalitet utan på bristande variation i habitatet, dvs. bottensubstrat, strömförhållanden och dålig tillgång till döda växtdelar som fastnat i botten Figur 9. Shannons diversitetsindex enligt GBG. 0 Figur 10. ASPT-index enligt NBG. Inga rödlistade arter har hittats i Nyträskbäcken men däremot påträffades ett ovanligt nattsländesläkte före restaureringen; Semblis sp., vilket innehåller två arter varav en är rödlistad. Den aktuella individen var dock inte bestämd till art men det mest troliga är att det handlade om den icke rödlistade, men mycket ovanliga arten Semblis atrata (Småfläckig kungsnattslända). Ingen nattslända av släktet Semblis har däremot påträffats efter restaureringen, vilket kan bero på två orsaker. Antingen blev arten för påverkad av restaureringen och finns därmed inte längre kvar i bäcken, eller så finns den kvar men har inte fångats i proverna. Det senare är dock mycket möjligt då Semblis har fångats i mycket få bottenfaunaprover, även i de områden där det finns ett redan känt bestånd av släktet. Eutrofiering och organiska föroreningar Det finns två index som indikerar påverkan från eutrofiering (övergödning) och/eller organiska föroreningar. Dels det nyligen framtagna DJ-indexet som ingår i de nya bedömningsgrunderna och dels Danskt faunaindex som ingår i de gamla bedömningsgrunderna. DJ-indexet har ökat efter att restaureringen (figur 11) genomfördes men då Nyträskbäcken inte bör vara påverkad av eutrofiering beror detta sannolikt istället på att förutsättningarna som fanns i bäcken innan restaureringen inte gynnade eutrofieringskänsliga arter, då miljön i sig var mycket störd av rensningarna (se även figur 9). 11

13 Indexvärde Indexvärde Indexvärde Indexvärde Det äldre indexet som indikerar eutrofiering, Danskt faunaindex, visar dock ingen påverkan gällande eutrofiering eller organiska föroreningar vid något av provtagningstillfällena (figur 12) Figur 11. DJ-index enligt NBG. 0 Figur 12. Danskt faunaindex enligt GBG. De specifikt utpekade föroreningskänsliga taxa som påträffades var dagsländan Baetis muticus som påträffades vid alla provtagningstillfällen samt nattsländan Semblis sp. som påträffades innan restaureringen Försurning Liksom för eutrofiering finns det två index som indikerar påverkan från försurning, ett nytt index; MISA samt ett gammalt index; surhetsindex. MISA visar trots en stor variation mellan åren och en kraftig ökning fram till 2011, inte på någon påverkan från försurning i Nyträskbäcken (figur 13). Surhetsindex visar på samma trend som MISA med ett något lägre indexvärde strax efter restaureringen och därefter ett ökat indexvärde fram till provtagningen 2011 (figur 14). Enligt surhetsindexet klassificeras dock Nyträskbäcken som ett något surare vatten än klassificeringen enligt det mer aktuella indexet MISA Figur 13. MISA enligt NBG. 0 Figur 14. Surhetsindex enligt GBG. De försurningskänsliga arterna som påträffades var dagsländorna Baetis muticus och Baetis rhodani som påträffades vid alla provtagningstillfällen, dagsländan Baetis niger och bäcksländan Isoperla grammatica som påträffades 1997 och 1998, dagsländan Caenis rivulorum och nattsländan Semblis sp. som endast påträffades före restaureringen, dagsländan Centroptilum luteolum som endast påträffades 1998 samt nattsländorna Philopotamus montanus, Hydroptila sp., Ceraclea sp. och snäckan Galba truncatula som tillkommit till Nyträskbäcken fram till provtagningen Funktionella grupper Bottenfaunan kan delas upp i ett antal funktionella grupper utifrån hur de söker föda och vilken föda de lever av (tabell 5). En förändring i vattendraget kan därför relativt snabbt återspegla sig i fördelningen mellan dessa grupper. En flottledsrestaurering medför liksom tidigare nämnts stora förändringar i vattendraget. Utöver att bottenmaterialet störs och flyttas runt under själva restaureringsarbetet, vilket kan få bottenfaunan att drifta nedströms, medför arbetet även att det tidigare mycket hårt packade bottensubstratet

14 luckras upp och håligheter mellan blocken bildas. När materialet i bäcken rörs om kan även findetritusen spolas bort. Detta material återskapas dock allt eftersom och i större mängder än tidigare genom att kvarhållandet av dött organiskt material i bäcken ökar efter återställningsarbetet då detta fastnar mellan och under blocken. Löv och kvistar kan även ansamlas då höljor och mer varierade strömhastigheter och riktningar skapas. Detta material är en mycket viktig födobas för en stor del av insektslivet, sönderdelarna, detritusätarna och även i förlängningen skraparna och filtrerarna. Det ökade insektslivet gynnar naturligtvis i slutänden även predatorerna. Tabell 5. Funktionella grupper hos bottenfauna. Funktionell grupp Födoval Exempel på arter Filtrerare Lever av plankton och detritus (halvt nedbrutet organiskt material) som de fångar Framförallt knottlarver och musslor, men även vissa nattsländelarver. genom att filtrera vattnet med nät eller tentakler. Detritusätare Äter detritus på eller i bottensubstratet. Många fåborstmaskar och fjädermygglarver. Predatorer Rovdjur som lever av andra djur. Många arter bland skalbaggar och skinnbaggar, virvelmaskar, iglar, trollsländor och vattenkvalster, vissa nattsländor och bäcksländor. I denna rapport inkluderas även rovlevande nattsländor som fångar byten med hjälp av nät, vilka ibland sorteras in under filtrerare. Skrapare Äter alger och bakterier som skrapas loss från bottnar och vattenväxter Snäckor, samt många larver av dagsländor och nattsländor. Sönderdelare Lever av grovt organiskt material t ex Många bäcksländor och nattsländor. växtdelar. Övriga Allätare, arter som inte passar in i någon annan grupp samt arter där kunskap saknas. Då bottensubstratet efter en restaurering återfår en mer lucker struktur med stor variation i materialstorlek skapas även håligheter mellan blocken och stenarna. Bottensubstratet får därigenom en mer tredimensionell struktur med skydd och varierande strömningsförhållanden även i det mindre perspektivet. Dessa utrymmen och lägre vattenhastigheter gynnar bland annat dagsländor av släktet Baetis, vilka visserligen är mycket rörliga men inte anpassade för släta bottnar och kraftiga strömförhållanden. Även de nätbyggande predatoriska nattsländorna som Hydropsyche och Polycentropus verkar gynnas av dessa förhållanden, sannolikt beroende på lägre vattenhastigheter och fler fästpunkter för näten (figur 15). Den ökade mängden grovdetritus (löv och kvistar m.m.) har fått mängden sönderdelare att öka och nya arter att tillkomma till exempel nattsländorna Hydroptilia och Ithytrichia. Även mängden skrapare har ökat kraftigt, vilket huvudsakligen beror på ökningen av Baetis. Förutom att Baetis har gynnats av den mer tredimensionella strukturen genom en ökning av antalet gömslen och variationer i vattenhastighet har även produktionsytan för skraparnas föda ökat kraftigt både genom en breddning av vattendraget och genom ökningen av den exponerade bottensubstratsytan, vilket även gynnat nattsländan Limnius volckmari samt snäckarterna som tillkommit till lokalen och vattenskalbaggen Elmis aenea som ökat kraftigt. Förändringen i antalet filtrerare hänger samman med knottens kraftiga decimering i samband med restaureringen. Även om knotten återigen hade ökat något fram till 2011 stod ärtmusslorna för den stora ökningen i gruppen filtrerare. Dessa har gynnats av den ökade mängden håligheter och att materialet i bäcken lagts fast under åren efter restaureringen eftersom löst liggande material annars riskerar att krossa musslorna. Nattsländan Rhyacophila har missgynnats av restaureringen, troligen beroende på nedgången av mängden knott då namnet betyder just knottätare. En annan bidragande orsak är troligen att bäckmossan som Ryacophilan lever i, ofta lossnar vid en restaurering och kan ta många år på sig för en fullständig återetablering. 13

15 Antal Övriga Filtrerare Detritusätare Predatorer Skrapare Sönderdelare Figur 15. Fördelning mellan olika funktionella grupper vid de olika provtagningstillfällena. Detritusätarna t.ex. fjädermygglarver (Chironomidae) och fåborstmaskar (Oligochateae) som minskade i samband med restaureringen då det fina materialet spolades bort, har börjat återkomma, vilket är ett gott tecken på att mängden dött växtmaterial återigen har börjat öka i bottensubstratet och i slutänden ger upphov till detritus. Ekosystemet i Nyträskbäcken börjar därmed återgå till mindre störda förhållanden även om systemet enligt Shannons diversitetsindex ännu inte är i fullständig balans. Sammanvägning av parametrar För att bedöma den totala statusen på ett vattendrag utifrån kvalitetsfaktorn bottenfauna används det av indexen som finns med i de nya bedömningsgrunderna och som visar på den lägsta statusklassen (ASPT-index, DJ-index samt MISA). Den ekologiska statusen i Nyträckbäcken har därmed ökat från God Ekologisk Status före flottledsrestaureringen till Hög Ekologisk Status efter restaureringen. 14

16 Elfiske Lokalbeskrivning Nyträskbäcken var lite drygt fem meter bred vid på den elfiskade lokalen, dock elfiskades endast en bredd av ca tre meter då de kvarvarande resterna av flottningsrännan medförde att den vänstra delen av fåran var mycket svåråtkomlig (figur 16). Medeldjupet inom den elfiskade delen uppgick till ca 0,3 meter och maxdjupet uppgick till ca en meter. Bottensubstratet bestod av alla fraktioner mellan grus och häll med medelstora block som det dominerande substratet. Vattnet var strömt och klart men färgat på grund av en stor transport av humusämnen från uppströms liggande myrområden. Vattennivån var hög vid provtagningstillfället, även om det hunnit sjunka undan något från det extrema högvattnet som inträffades under veckan före elfisket. På lokalen fanns en hel del påväxtalger och lite mossa. Omgivningen bestod av en björk- och talldominerad blandskog. Den gamla timmerrännan medförde att det fanns extremt gott om död ved inom elfiskelokalen. Näringsvärdet i timret har dock antagligen sjunkit med tiden men det bidrar fortfarande med skugga och gömställen för fisk och insekter. Figur 16. Foto över den 2011 elfiskade lokalen i timmerrännan. Antal fångade individer samt täthet Öring fångades vid elfisket 1991 i timmerrännan även om rännan vid det tillfället förhindrade någon beräkning av öringtätheten. Vid de följande elfisketillfällena 1996, 1997 och 1998, i samband med restaureringen av bäcken, påträffades däremot ingen öring överhuvudtaget (tabell 6 och 7). Micael Hedlund anger i sin rapport från 1998 att fiskbeståndet i bäcken antagligen slogs ut på grund av bottenfrysning vintern 1995/1996, vilket är en trolig orsak då fiskbestånden även i många andra bäckar slogs ut den aktuella vintern. Vid det uppföljande elfisket 1999 påträffades däremot återigen öring i bäcken i form av årsyngel och vid det senaste elfisket 2011 fångades sex stycken öringar varav tre årsyngel. Tätheten av öring är därmed låg i bäcken men fångsten vid elfisket visar dock på en liten återhämtning av fiskbeståndet eftersom både årsyngel och äldre öringar fångades. Tabell 6. Antal fångade individer, 2011-års resultat är markerat i grönt. Öring 0+ Öring >0+ Gädda X X Tabell 7. Individtäthet, beräknat antal/100m 2, 2011-års resultat är markerat i grönt. Öring 0+ Öring >0+ Gädda ,8 3, ,2 1, X X 15

17 Slutsats De framräknade bottenfauna indexen visar på bättre förhållanden i Nyträskbäcken efter restaureringen och den sammanvägda ekologiska statusen har ökat från God Ekologisk Status till Hög Ekologisk Status. De index som indikerar eutrofiering, surt vatten och övriga mer generella störningar har alla ökat, vilket snarare är en effekt av att bäcken efter restaureringen håller ett större antal biotoper och är lämplig för fler arter, än att de vattenkemiska förhållandena har förändrats. Flottledsrestaureringen har medfört en större variation i materialet i bottensubstratet, mer utrymme mellan och under materialet i botten samt större ytor för vattenlevande organismer och fler gömslen. Även vattenhastigheten, strömriktningen och djupet har blivit mer varierat, vilket tillsammans med förändringarna i bottensubstratet även leder till att mer döda växtdelar ansamlas på botten. Dessa omvandlingar har i sin tur medfört att ett antal arter har tillkommit och att artsammansättningen har skiftat från en dominans av knottlarver till en större variation mellan både arter och funktionella grupper. Nyträskbäcken har blivit ett naturligare vattendrag, även om fiskbeståndet har haft problem att återhämta sig efter utslagningen i samband med bottenfrysningen vintern 1995/1996 och ännu inte uppnått de ökningar som förväntades vid restaureringen. Denna långtidsuppföljning av restaureringen i Nyträskbäcken har därför uppnått två syften, dels att få mer kunskap om hur bottenfaunabestånd påverkas på längre sikt av en flottledsrestaurering och dels har den visat att restaureringen varit lyckad även om den förväntade ökningen av öringbeståndet än så länge har uteblivit. Referenser Berglind, S-Å. Engblom, E. och Lingdell, P-E Naturligt sällsynta, hotade eller förbisedda? Nattsländorna Semblis phalaneoides och S. atrata i Sverige. Ent. Tidskr. 120 (1-2). Degerman, E., Fernholm, B. & P-E Lingdell Bottenfauna och fisk i sjöar och vattendrag. Utbredning i Sverige. Naturvårdsverket rapport s. Degerman, E. och Sers B Elfiske. Fiskeriverkets information 1993:3. Gärdenfors. U. (Ed.) Rödlistade arter i Sverige Artdatabanken, SLU i samarbete med Naturvårdsverket. 590 sidor. Hedlund, M Effekter på bottenfaunan vid restaureringen av Nyträskbäcken. Lapplands Vatten och Fiskevård. Lingdell, P-E. och Engblom, E Bottendjur som indikator på kalkningseffekter. Naturvårdsverket. Rapport sidor. Naturvårdsverket Handbok för miljöövervakning, Programområde: Sötvatten. Undersökningstyp: Bottenfauna i sjöars litoral och i vattendrag inventering. Naturvårdsverket 8s. Naturvårdsverket Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport s. Naturvårdsverket Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007:4. Utgåva 1. December Shannon, C. E A mathematical theory of communication. Bell System Tech. J. 27: ,

18 Bilaga 1. Nyträskbäcken Dagsländor Baetis muticus Baetis sp. 471 Baetis rhodani Baetis niger Centroptilum luteolum 1 Heptagenia sp. 9 Heptagenia sulphurea Leptophlebiidae 2 Leptophlebia marginata 2 Ephemerella sp. 7 Ephemerella aurivillii 3 Caenis rivulorum 1 Bäcksländor Diura nanseni 1 Isoperla grammatica Siphonoperla burmeisteri 1 Amphinemura borealis Amphinemura sulcicollis 3 14 Leuctra hippopus 4 20 Nattsländor Hydropsyche pellucidula 1 12 Hydropsyche siltalai 94 Holocentropus dubius 1 Plectrocnemia conspersa 2 Polycentropus flavomaculatus Polycentropus irroratus 6 Philopotamus montanus 5 Hydroptila sp. 26 Ithytrichia sp. 18 Oxyethira sp. 1 1 Rhyacophila nubila Limnephilidae 9 2 Halesus digitatus 2 Potamophylax rotundipennis 1 Lepidostoma hirtum Semblis sp. 1 Ceraclea sp. 2 Molannodes tinctus 2 1 Sericostoma personatum 4 2 Skalbaggar Dytiscidae sp Elmis aenea Oulimnius tuberculatus 2 1 Limnius volckmari 13 Sävsländor Sialis fuliginosa 1 Sialis lutaria 1 Harkrankar Limoniidae Knott Simuliidae Svidknott Ceratopogonidae Fjädermyggor Chironomidae Dansflugor Empididae Styltflugor Dolichopodidae 1 Kvalster Hydracarina

19 Snäckor Galba truncatula 1 Radix balthica coll. 1 Bathyomphalus contortus 6 Ärtmusslor Pisidium sp Iglar Helobdella stagnalis 1 Fåbortmaskar Oligochaeta (små) Eiseniella tetraedra 2 Nematoder Nematoda 2 Total täthet/m Antal taxa