Kebnekaisemassivet runt (medurs), via Tarfala.

Transkript

1 KEBNEKAISE 1998, KEBNEKAISEMASSIVET RUNT (MEDURS), VIA TARFALA....2 PROLOG...2 TORSDAG (RESAN UPP)...2 FREDAG (DAG 1)...2 LÖRDAG (DAG 2)...3 SÖNDAG (DAG 3)...3 MÅNDAG (DAG 4)...4 TISDAG (DAG 5)...5 ONSDAG (DAG 6)...6 TORSDAG (DAG 7)...6 FREDAG (DAG 8)...7 LÖRDAG (DAG 9)...7 SÖNDAG (DAG 10)...8 MÅNDAG (RESAN HEM)...8

2 KEBNEKAISE 1998, PROLOG Så var det dax att åka till fjällen igen. Den här gången var det jag, Claes Nygårdh, och min dotter Catrin som skulle ut och vandra i trakterna av Kebnekaise. Våra planer var att gå från Nikkaluokta in till Keb, medurs runt massivet och sedan om tillfälle gavs gå upp på toppen. Det här är min dagbok från vandringen. Ivrigt påhejad och rättad av Catrin. TORSDAG (RESAN UPP) Vi började vår resa på torsdagskvällen med att Helen, min svägerska, skjutsade oss till tåget i Stockholm. Vi var i god tid vid Centralen och vinkades av utanför av henne och Gunnel, min fru. Vi gick förbi pressbyrån och inhandlade lite CocaCola och bananer att ha på tåget. Sedan gick vi ut till perrongen. Vår vagn var naturligtvis längst bort på perrongen så vi fick knoga iväg långt. Liggkupén var lika trång som vanligt, hopplöst med ryggsäckar på tåg, min ryggsäck fick stå i korridoren till övriga passagerares förtret. Tåget, Nordpilen, avgick på utsatt tid mot Kiruna. Vid 20 tiden gick vi till bistrovagnen och tog en kvällsfika, Pestobröd med kycklingröra, Gott. Sedan gick vi tillbaka till kupén och spelade poker. Hittills är det bara vi och två Tyskar i vår kupé, hoppas att det inte kommer fler. Vid 23 tiden gick Catrin och lade sig och jag gick till bistron och tog en kopp kaffe. Efter det smorde jag in mina kängor, (hann inte med det hemma), och kröp till kojs vid 1 tiden. När jag somnade vet jag inte, jag har ganska svårt att sova på tåg. FREDAG (DAG 1) Jag vaknade av omrangeringen av tåget vid Bodens station, c:a 6.30, Catrin hade vaknat en timme tidigare. Vi klev upp och återställde bäddarna till soffa så att det gick att sitta. Jag smorde Catrins kängor medan hon la passiens. Halv åtta tog vi farväl av tyskarna som skulle kliva av i Murjek (dom skulle vandra i Padjelanta) och sedan gick vi och åt frukost i bistron. Åter i kupén, nu är det bara vi kvar så vi har gott om plats. Vi spelade lite poker medan vi väntade på att komma till Kiruna. Tåget kom i rätt tid! Vi debarkerade tåget och gick till busshållplatsen. Väderprognosen till trots sken solen i Kiruna. Det var 30 min kvar till bussens avgång så jag sprang upp till centrum för att köpa köttbullar till middagen. Efter lite letande hittade jag en livsmedelsbutik, ICA-toppen. Bussen var försenad en kvart men sen kom vi iväg. Vägen till Nikkaluokta var vacker med omväxlande natur. Väl framme i Nikkaluokta åt vi lunch, fruktsoppa och smörgås. Sedan började vandringen. Leden in mot Kebnekaise var jobbig, mycket sten och sumpiga partier. Efter 6 km kom vi till nedre båtlänningen. (Man kan nämligen åka båt en del av sträckan om man vill, och det ville vi.) Vi hade lite tid på oss innan båten skulle gå så vi passade på att äta våfflor med hjortronsylt och grädde i kaffekåtan där. Båtresan blev billigare än vi trott. Vi hade räknat med 100kr/pers i vardera riktningen, men det kostade bara 150kr ToR och dessutom åkte Catrin för halva priset. Resan var fin, särskilt när vi kom upp i Ladojuohkas delta. Väl iland igen hade vi 6 km till Tarfalabron, där vi tänkt övernatta. Efter några 100 meter gick mitt avbärarbälte sönder (Inte nu igen!) så vi fick stanna och reparera det provisoriskt. Efter 4 km just som vi passerat den lilla bergsknallen Darfaloalgi och fick sikt fram mot Kebnekaise och fjällstationen vid 2

3 dess fot gav vi upp för dagen, vi var ganska trötta, och slog läger i en glänta med en pytteliten jåkk. Vi satt upp tältkåtan och började laga till vår middag, köttbullarna, och makaroner till dom. Catrin hade ont i fötterna och var allmänt trött. Jag fick henne att bada fötterna i jåkken för att pigga upp dom. Det funkade, både dom och hon blev mycket piggare så vi tog och lagade lite kvällsfika på maten. Där satt vi nu ute i fjällvärlden vid en lägereld och slappade. När Catrin krypit ner i sovsäcken tog jag en promenad. 100 meter längre fram på leden hittade jag en ännu bättre lägerplats, större och godare jåkk och mjukare tältplats, ja ja. Snart ska även jag tvätta fötterna, dagens höjdpunkt, och krypa ner i säcken. Vädret har, trots att alla upptänkliga väderleksrapporter lovat regn, varit toppen, sol hela dagen, bara några droppar regn när vi reste tältet. Myggen har dock plågat oss hela vägen genom björkskogen från Nikka. LÖRDAG (DAG 2) Vi vaknade strax före 8 och gick upp och gjorde frukost. Mjölken som vi blandade igårkväll, pulvermjölk och gräddpulver, var god och kall efter att ha legat i jåkken under natten. Vi tog det ganska lugnt med att packa och kom iväg först vid 10:40. Just som vi började gå kom vandringens första regnskur. 12:15 tog vi rast vid Tarfalabron där vi besökte bekvämlighetsinrättningen (dasset). Efter 1,5 km lätt vandring kom vi så till fjällstationen. Där stannade vi ganska länge och tittade i butiken mm. Sedan lagade vi lunch, blåbärssoppa och macka. Efter lunch handlade vi en högfjällskarta över Keb-massivet i butiken och tog en fika i restaurangen. Det gick inte att se toppen på Keb på grund av molnen. Sedan gav vi oss av igen i rikning mot Singistugorna. Regnet öste ner och vi blev fort fuktiga och kalla. Plötsligt fick vi se något som såg ut som en rovfågel som ryttlade över fälten norr om leden. Så fick vi syn på en till som landade nära oss. Då såg vi att den som landat närmast oss var en Fjällabbsunge. Vi närmade oss försiktigt och höll utkik efter mamman (Dom kan vara ganska aggressiva). Catrin lyckades smyga fram bara några meter från fågeln innan den lyfte och flög iväg. Efter att passerat en bro i Ladtjovagge och gått ytterligare några km slog vi läger nere vid jåkken. Det regnade fortfarande så vi kröp in i kåtan och lagade middag, potmos och bräckt skinka. Sedan kröp vi ner i våra sovsäckar för att värma oss. Det vart inget kvällsfika för vi somnade båda två och vaknade först nästa morgon. SÖNDAG (DAG 3) Vi vaknade ganska utvilade 7:15 och åt frukost i tältet. Det var uppehållsväder men molnigt.. Vi kom iväg vid 9 tiden efter att ha satt skavsårs plåster på en av Catrins hälar som började se irriterad ut. Ganska snart tröttnade vi på ledens många stenar och idiotiska vägval (upp och ner på varenda liten kulle). Istället följde vi jåkken upp mot sjöarna som jag trodde låg vid vattendelaren. Vi såg flera Fjällabbar och en Silvertärna. Sjöarna låg inte vid vattendelaren utan vi fick fortsätta att klättra uppåt. Tillsist när det återstod c:a 2 km till Singi vände terrängen åter nedåt och vi fick sikt ned mot stugorna som var vårt delmål för dagen. Vid stugorna åt vi lunch, Äpple soppa med kanel, ingen höjdare! Jag frågade stugvärden (en trevlig kille som kom ut och välkomnade oss) om han visste ifall det gick att köpa fisk eller renkött i samevistet som låg intill. Men han berättade att det inte var några kvar där nu när kalvmärkningen var över, synd! Synd på flera sätt. Dels för att vi hade sett fram mot något gott att äta och dels för att vi kunnat korta ner den här dagsetappen genom att strunta i att gå ner till stugorna och istället ta genvägen nedanför Singi cohkka om vi vetat om att vistet var tomt. Vid lunchuppehållet passade jag på att laga avbärarbältet bättre. Jag hade irriterat mig hela förmiddagen över att ryggsäcken satt snett. Reparationen lyckades bra och efter det så fungerade säcken bra hela veckan. 3

4 Som andra etapp för dagen skulle vi försöka ta oss till någon plats i närheten av bron vid Kuopervagge. Sträckan var ganska lättgången men mot slutet av dagen var jag mycket trött i låren av alla backar upp och ner. Vid 20 tiden kom vi fram till raststugorna som ligger mitt emellan Singi- och Sälka-stugorna. Där hittade vi en jättebra tältplats nedanför raststugan. Det var flera som tältade där dock mest tyskar. Jag pratade lite med närmaste grannarna som var på väg från Abisko till Nikkaluokta. Vi hängde upp en del kläder till tork i raststugan. Dom blev väl torkade eftersom det senare kom två tyska grabbar och sov där, och dom eldade i kaminen. Middagen blev en höjdare, tortelini med hemmagjord tomatsås av soltorkade tomater, tomatpuré, rostad lök och vatten, kryddad med timjan och oregano, mycket gott! Jåkken strax bredvid tältkåtan var som gjord för fotbad, vilket avnjöts med förtjusning innan vi kröp in för kvällsfika och sömn. MÅNDAG (DAG 4) Idag ska vi ta oss uppför Kuopervagge. Efter att ha packat ihop och hämtat våra torra kläder startade vi hyfsat tidigt mot bron över Guobirjohka, vår första delmål. Vi höll god fart och passerade snart bron och tog höger upp mot dalen. Som en vaktpost mitt i dalen stod den pampiga Drakryggen. Först var stigen fin och jämn som omväxling från Kungsledens stenar men ju högre upp vi kom desto värre blev terrängen. Stigen försvann i moränen och massor av rösen visade tänkbara vägar som oftast slutade mitt i stenskrövlet. Vi fick efter en stund en fantastisk vy upp över Rabotsgaciären på sydsidan om Drakryggen och skulle kunnat se Kebnekaises topp om inte det legat ett lock av moln vid toppen, lurade på den vyn än en gång! Vädret som varit soligt började nu försämras med duggregn från molnen som drev in över Tuolpanjunnjetjåkkas kam i norr. grövre och grövre. När vi kom fram till den plats där jåkkarna från Rabots glaciär och sjöarna i Kuopervagge flöt ihop vadade vi över till mittmoränen rakt nedanför Drakryggen. Den såg nämligen mer lättgången ut. Men även här var det mest block och stora stenar att hoppa på, jobbigt!. Dessutom började vi bli törstiga och här på mittmoränen fanns det inga jåkkar alls och kanten ner mot huvudjåkken hade blivit till en ravin. Vi kämpade på mot den plats där jåkken skulle komma upp ur ravinen. När vi äntligen kom dit stannade vi och åt lunch. När vi fortsatte tog vi med oss vatten för säkerhets skull. Nu hade vi kommit i jämnhöjd med Drakryggens västra brant och fortsatte upp i dalen. Vi mötte en måttligt positiv man med ett antal personer i släptåg på väg ner från dalen som sa att vi inte skulle hitta någon tältplats i dalen utan gjorde bäst i att fortsätta direkt över passet till Tarfala, 4 timmars vandring enligt honom. (Vi hörde senare av andra om denna sanslösa karl och dom stackare som var med honom som fick vandra benen av sig och aldrig vila). Nu känner jag oss bättre än så, några 4 timmar trodde jag inte skulle funka. Som en sammanfattning av terrängen kan jag bara säga att Catrin och Jag helhjärtat håller med Th. S. Gudjohnsen som 1920 skrev såhär i sin bok Kebnekaise: Kuohpirvagge: Dalen är, liksom Kaskasavagge, ytterst stenig och svårt gångbar, tills man passerat det berg, som itudelar densamma. Sen vidtar nedstigningen över gräsbevuxna dalsidor. (han gick tydligen åt andra hållet). Det finns inte mycket att tillägga om resten av vandringen. Vi hoppade på förbi dom vackra sjöarna och kom tillsist mot slutet av dalen. Där gick vi rakt på en plats där någon röjt bort all sten så att det bara fanns sand kvar. Efter lite ytterligare röjande (tältkåtan har ganska stor botten yta) lyckades vi provisoriskt resa kåtan med hjälp av stenar på pinnarna. Precis innan vi skulle laga middag såg vi två personer som började vandra norrifrån ner från passet från Kaskavagge, Jojo-leden. Lite nyfiken blev jag eftersom jag haft kontakt med en kille från 4

5 Linköping, Peter Caputa, via internet (hittade hans hemsida när jag sökte efter info om Kebnekaise). Vi hade mailat till varandra eftersom han och hans kompis, Krister Sundström, skulle åka upp dagen före oss och sedan gå jojo-leden ner mot Tarfala. Detta innebar att våra vägar skulle sammanfalla från Kuopervagge och ner till Tarfalabron. Vi hade kommit överens om att hålla utkik efter varandra under färden. Efter att vi ätit våra nudlar, middagen, tittade jag ut för att se vart vandrarna tagit vägen. Dom hade dragit sig upp till andra sidan sjön. Alldeles för långt att hoppa iväg på stenskrövlet, så jag lät saken bero. Efter en stund tittade jag ut igen. Då hade dom dragit sig ner till vår sida av sjön, tydligen hittade dom ingen tältplats vid andra sidan. Dessutom höll dom på att resa ett rött tunneltält precis av den typ jag visste att Peter skulle ha. Jag kastade på mig kängorna och hoppade iväg över moränen mot deras tältplats. När jag hälsade och presenterade mig sa dom "e'de" och jag svarade "Jo visst e'de de". Chansen att vi skulle träffa på varandra var ju inte så stor eftersom vi gick åt samma håll den del av våra färdvägar som sammanföll. Vi stod och pratade en god stund medan dom försökte få golvet i sitt innertält torrt. Sedan tog vi farväl. Dom skulle stanna en extra dag i Kuopervagge men vi kanske skulle stöta på varandra i Tarfala om vi stannade där en extra natt, vilket vi funderade på. Nu var det dax även för mig att krypa ner i sovsäcken. God natt! TISDAG (DAG 5) Vi vaknade vid 8 tiden och tog det ganska lugnt eftersom vi ju "bara" skulle ta oss över till Tarfala under dagen. Efter frukost vidtog allmän sanering av utrustning. Allt var nämligen nersölat av den sand som fanns där vi hade tältet. Sedan tittade vi en stund på några renar som förirrat sig in i dalen. Vädret var fint och passet mot Tarfala var klart. Strax före 11 gav vi oss av och vinkade farväl till Peter och Krister som just kommit ut ur tältet. Vägen fram till första stigningen var ganska lättgången, men branten bestod enbart av block och stora stenar. Vi knogade sakta men säkert upp mot första landmärket på vår väg upp, en ändmorän vall. Vi tog paus ofta (kondition vad är det?). Någon bästa led hittade vi inte, det fanns rösen lite här och där som inte ledde någonvart. Det var först högre upp som det var bättre rösat. På vägen upp stannade vi ofta och tittade på snösparvarna som flög omkring mellan stenblocken. Efter första branten kom vi upp på en mellanplattå där två små sjöar ligger vid passglaciärens ände. Solen sken nu (Vi hade haft några regnbyar på vägen upp) så vi slog oss ner där och kokade lunchsoppan och avnjöt den och den fina utsikten över glaciären. Medan vi åt blev vi omklättrade av 4 ungdommar, också på väg över passet. Nu började terrängen bli bättre och mer lättgången. Stigen var väl rösad, upp mot passets topp, och lätt att hitta. Vädret blev dock sämre med moln som drev in från Tarfala och gjorde sikten sämre. Flera gånger trodde vi att vi var uppe på på pasströskeln men det fortsatte att luta uppåt. Tillslut kom vi i allafall upp till vattendelaren, utmärkt av en massa rösen. Sikten var nu jättedålig så det tog en stund att hitta rätt väg nedåt eftersom vi inte kunde hitta svartsjön (Sveriges högst belägna sjö) som skulle ligga i passet. Men så klarnade det lite och vi fick syn på sjön strax nedanför oss. Nu fick vi gå i kanten på den lilla glaciär, som ligger ovanför sjön, till bergsryggen ut mot Kebnepakteglaciären. Vi passerade glaciären och ryggen och kom fram till den hissnande utsikten ner över glaciärens alla sprickor och Tarfalasjön långt nere under oss. Vi blev tvungna att gå en sträcka på snöfältet i glaciärkanten ner under ett stup för att komma till glaciärens kantmorän som skulle föra oss ner till Tarfala. Efter att ha pulsat ett par hundra meter ner för snöfältet fick vi åter "fast" mark under fötterna. Catrin tyckte att det var jätteläskigt att gå i den ganska branta snösluttningen men tuff som hon är så gjorde hon det ändå. Moränryggen var bitvis mycket brant men nästan hela vägen fanns en tydlig stig av sand och grus som slingrade sig nedåt. Vi stannade ofta, dels för att det var jobbigt för knäna att gå så brant nedåt och dels för att titta på sprickorna och dom häftiga formationerna i isen. Nedanför moränryggen blev terrängen sämre. Vi passerade flera moränryggar på tvären och däremellan snöfält. Sista biten fram till Tarfalastugorna var det bara stenblock att hoppa på. 5

6 Väl framme vid stugorna bestämde vi oss för att vi var värda lite lyx nu efter 2 dagars strapatser och tuff vandring, så vi tog i vid stugorna för att sova inomhus i värmen. Innan maten gick jag ut och tog ett antal kort som jag tänker klippa ihop till en panoramabild när jag kommer hem. Vädret var ju inte vad jag hoppats på utan det var ganska låga moln. (Jag har länge drömt om denna vy med klar himmel och sol) men man får ta det som det är. Maten, pasta carbonara, smakade bra! Även efterrätten, chokladpudding, avnjöts med förtjusning. Eftersom vi bodde inomhus fick vi åter möjlighet att torka våra våta saker, praktiskt. Under kvällen spelade jag och Catrin lite poker. Efter kvällsfikat gick Catrin och la sig och jag skrev ned dessa rader om dagens händelser. Nu har alla i stugan utom jag gott och lagt sig. Jag sitter här med ett värmeljus som enda belysning och tycker att det är bra mysigt här i fjällen. Just som jag tänkte gå och lägga mig kom ett gäng uttröttade Danskar (dom hade gått i 14 timmar) gående ner mot stugorna. Jag snackade lite med dom medan stugvärden ordnade liggplatser åt dom. Sedan gick jag ut och njöt av fjällnatten vid Tarfalasjöns spegelblanka vatten innan jag gick till sängs. ONSDAG (DAG 6) När vi vaknade hade våra rumskamrater redan givit sig av. Vi tog det lugnt på förmiddagen och åt frukost i lugn och ro och packade sedan våra nu torra saker. Vädret var fortfarande dåligt i Tarfala så vi beslutade oss för att fortsätta vandra istället för att stanna en natt till. Kl lämnade vi stugorna och började vandringen ner mot Tarfalabron. Catrin satte upp ett jättetempo med långa raska steg! Folk vi mött hade sagt att det var mycket sten på vägen ner, men efter våra erfarenheter från Kuopervagge var detta rena autostradan. Vägen ner var mycket vacker med vackra växter, den kraftiga jåkken bredvid oss och Storglaciären som vi passerade. På 2,5 timme hade vi tagit oss ner dom 6 kilometerna ner till bron. Vi hittade en jättebra tältplats väster om bron ovanför ravinen. När kåtan var rest och torra kläder var påtagna lagade vi lunch, fruktsoppa. Efter maten gick jag iväg för att hitta lite ved. Tillgången på ved var god och snart hade vi en fin liten brasa att värma oss vid. Efter en stund blev vädret sämre och det började regna. Vi kröp in och spelade poker en stund. Middagen var ett experiment, risotto på: ris, lök, torkad tomat och pepperoni. Det blev gott men starkt och alldeles för mycket. Under tillagningen uppstod resans första blodvite, Jag skar mig i fingret när jag hackade pepperoni. Så fick man alltså användning för förbandsgrejorna den här vandringen också. Efter maten fortsatte vi att spela kort, vänd tia, den här gången. Det hade jag aldrig spelat förut men det hindrade inte att jag vann nästan hela tiden (Nybörjartur sa Catrin). Så satte tröttheten in och vi la oss att sova. TORSDAG (DAG 7) Detta är en av våra hittills outnyttjade reservdagar. Vi gick upp ganska sent och slappade på förmiddagen. Sedan tog vi en promenad en och en halv kilometer in till fjällstationen. Vi tittade lite i butiken och tog en fika i baren. Som lunch hade vi med oss några mackor som vi mumsade i oss. Kebnekaise fjällstation är inte alls lika trevlig som t.ex. Saltoluokta. Det är alldeles för många klättrare där, stroppiga typer som springer omkring och pratar i mobiltelefon på fjället (suck). Den rätta fjällkänslan vill inte riktigt infinna sig då. Dessutom är stationen alldeles för modern inuti och inte särskilt trivsam. Framåt kvällen gick vi tillbaka till kåtan. När vi närmade oss fick vi se att Peter och Krister höll på att slå upp sitt tält strax intill vårt. Vi gick fram till dom och snackade lite. Vi kom överens om att dom skulle komma över till oss lite senare och fortsätta snacka och titta på tältkåtan. Vi gick upp och började samla ved till en brasa. Efter en stund när vi fått fart på elden kom grabbarna upp och jag satte på kaffet. Vi satt länge och pratade om allt möjligt. Peter studerar teknisk fysik i Linköping och Krister jobbar med utveckling av sateliter. Dom hade lärt känna varann i Kiruna där Krister läst till rymdingenjör och Peter till GIS-ingenjör (Geografiska InformationsSystem). Peter hade dock bytt inriktning senare och hamnat i Linköping. 6

7 Dom berättade att det varit bedrövligt väder i Tarfala förra natten. Det hade regnat som om man stod i duschen. (Tur att vi gick därifrån). Trots vädret hade det kommit dit en Finne som minsann skulle tälta där i 5 dar!. Vi diskuterade och jämförde våra erfarenheter från passövergången vid Tarfala och vandring i största allmänhet. Så småningom när lägerelden brunnit ner gick grabbarna till sitt tält för att laga middag. Även vi tog oss an middagen, tortelini med ädelostsås, Blä! tyckte Catrin, Mums! tyckte Jag. Efter maten gick jag ut bakom tältet och upp en bit efter ravinkanten för att uträtta mina naturbehov. Då sprang jag nästan ihop med en flock renar. Jag ropade på Catrin, men när hon kom hade renarna hunnit springa bort en bit. Vi fick några kort på dom i alla fall. Hoppas att dom blir bra. Ikväll var det jag som fick stryk av Catrin i Vändtia! God natt! FREDAG (DAG 8) När vi vaknade hade Peter och Krister redan givit sig av. Vi hade nu insett att vädret inte skulle tillåta något försök att nå toppen på Keb. Bl.a. hade vi pratat med 3 grabbar från Kiruna som gjort ett försök men givit upp på grund av dålig sikt och halka, det hade snöat och kommit underkylt regn vid toppen. Istället beslutade vi oss för att ha en tvagardag på fjällstationen. Efter frukost gick vi till stationen och registrerade oss som servicegäster. Detta innebar att vi kunde utnyttja torkrum, bastu, dusch, kök mm. i servicehuset. Vi hade en del saker som behövde torkas så dom hängde vi genast upp. Sedan roade vi oss så gott som det gick på själva stationen. Vid lunchtid gick vi till servicehuset och lagade till soppa, choklad och kaffe och åt våra medhavda mackor. Vid 16 tiden gick vi och bastade och duschade, det var helt underbart. Lite synd bara att behöva ta på sig sina smutsiga kläder igen efter tvagningen. Vi avslutade besöket med en fika, våffla med grädde och hjortronsylt, och gick sedan tillbaka till tältet. Just som jag tänt vår lägereld kom jag på att jag glömt kvar kameran på fjällstationen. Ja ja., det var bara att ta en kvällspromenad och hämta den. Väl tillbaka med kameran tände vi en ny lägereld där vi satt och myste tills vi tyckte det var dax att fixa middagen (23 tiden). Vi åt nudlar med orientalisk smak, inte särskilt gott tyckte vi. Kvällen avslutades med kortspel. LÖRDAG (DAG 9) Nu var det slut på det roliga! Nu började vandringen hem. Vi rev nu tältet som stått på sin plats i tre nätter nu och satte fart mot Nikka. Konstigt nog hade stigen "förändrats" sedan vi gick den åt andra hållet. Den hade blivit mer lättgången, stenarna hade blivit mindre och färre. När vi passerade vår första tältplats nedanför Darfaloalgi vände vi oss om och vinkade ett sista farväl till fjällstationen. Sedan traskade vi vidare mot övre båtlänningen. På vägen träffade vi en man som vi stött på tidigare i Kuopervagge, (dock inte galningen). Han var på väg tillbaka mot Keb. Han hade missat sin fru som gått före honom. Han trodde att hon kanske tagit fel väg borta vid bron. När vi närmade oss båtlänningen hittade vi stigen ner dit, trodde vi, och tog av på den. Visst gick den till båten men en helt annan väg nere vid en av jåkkens bifloder, trevligt att få se en annan vy av vägen. När vi kom till bryggan var det drygt en halvtimme kvar tills båten skulle komma så vi hade gott om tid att snacka med dom andra som väntade där. Så kom båten och alla hoppade ombord utom en dam som desperat spejade uppåt stigen, hennes man hade inte dykt upp än och dom var tvungna att åka med den har båtturen för att hinna med bussen från Nikka. Alla gick med på att vänta en stund efter som båtföraren, Sarri, sa att han kunde köra in den tiden nere på sjön. Fortfarande ingen karl som dök upp. Catrin och jag funderade på om det kunde varit mannen vi mött men vi tyckte inte att han stämde med beskrivningen. 7

8 Båtföraren lovade att göra en extra tur och hämta dom innan nästa ordinarie tur. Så åkte vi till sist. Under resan togs beställningar upp på renburgare via mobiltelefon. Catrin och jag bestämde oss för att ta varsin burgare som lunch. Båtturen var trevlig och snart var vi framme. Vi gick genast till "Lap Dånalds" och hämtade vår lunch och gick sedan in i kaffekåtan och köpte dricka och satt oss att äta. Det var jättegott. När vi ätit kom båten tillbaka igen med kvinnan dock fortfarande utan karl. Vi axlade våra bördor och gav oss av på siste etappen ner mot Nikkaluokta. Det gick snabbt och lätt med bara ett par vattendrickar pauser. När vi närmade oss Nikka började vi leta efter tältplats, men vi hittade inte någon bra plats med tillgång till vatten. Vi bestämde oss då för att tälta vid turistanläggningen istället och i och med det få tillgång till dusch innan resan hem. Det kostade 20 Kr per person att tälta där. Vi tittade lite i butiken och på anläggningen innan vi satt upp tältet. Till middag åt vi tortelini med tomatsås (köpt den här gången) gott, men inte lika gott som den förra hemgjorda. Vi såg "damen utan karl" vanka av och an och speja mot leden (bussen var sedan länge missad). Tillsist kom han, det var faktiskt han som vi mött tidigare, och dom var äntligen återförenade. Nu hade det börjat regna och blåsa. Vi kröp in i tältet, det gjorde även massor av mygg som roade sig med att irritera oss. God natt?? SÖNDAG (DAG 10) Vi vaknade till ljudet av regn och vind mot tältet. Vi klädde på oss och åt vår frukost i tältet. Sedan gick vi och duschade i servicehuset. Tyvärr var inte bastun påslagen men det var skönt ändå. Efter duschen packade vi och rev tältet. Vi tog med packningen till turistcentret och gick och strosade där tills det var dags att gå till bussen. Jag köpte ett par örhängen i form av kåsor till Catrin som en liten souvenir från den här vandringen. Vi var först vid bussen och tog platserna längst fram. Väl i Kiruna gick jag upp en sväng i centrum för att fixa lite fika att ha på tåget. Tåget kom på utsatt tid och vi klev ombord. Vår vagn hade utgått men vi hittade ett par lediga platser i en annan vagn. Tydligen hade ingen bokat just dom platserna så vi fick ha dom ända till Boden där vi bytte tåg. På vägen spelade vi kort och la passians. Alla i vår liggkupé på Stockholmståget var vandrare så det blev mycke' fjällsnack. Catrin och jag gick och åt kyckling med BBQ-sås i restaurangvagnen, gott. Vid halv elva gick Catrin och la sig, dom andra i kupén var på BIO och jag gick till en sittvagn för att komma i kapp med denna dagbok. Klockan har just passerat midnatt och jag har fått en sista läsk i restaurangvagnen innan den stängdes. Nu är det snart dax även för mig att försöka få lite sömn på min brits. MÅNDAG (RESAN HEM) På morgonen vaknade vi tidigt och gick upp. Vi bäddade upp våra britsar till soffa igen så att det skulle bli lite bekvämare. Vi brydde oss inte om att äta frukost eftersom vi skulle komma tidigt till Stockholm och det antagligen skulle bli stressigt att gå till Buffévagnen. Tåget kom i tid, 07.05, till Centralen och vi släpade av oss och våran packning ut på perrongen. Där avvaktade vi tills värsta rusningen var över innan vi drog oss innåt vänthallen. Vi var båda ganska hungriga så vi gick ner en trappa till gången mellan Centralen och T-centralen där det brukar finnas billigt och gott bröd att köpa. Vi köpte var sin "Submarin-sandwitch" och apelsinjuice att dricka. Vi gick upp till väntsalen och satt oss på en bänk och käkade våra mackor, dom var jättegoda. Efteråt satt vi kvar en bra stund och Catrin roade sig med att titta på pocketböcker i bokhandeln strax intill. 8

9 Så var det dax för sista etappen på resan hem, pendeltåget till Södertälje. Som vanligt en ganska händelselös resa. Väl i Södertälje beslutade vi oss för att det skulle vara för krångligt att böka in ryggsäckarna på bussen, så vi gick hem. Så slutade denna fjällvandringen när två nöjda vandrare klev in i hallen där hemma i vårt lilla hem. 9