SAF E X P ARI E D I T I O N TANZANIA

Transkript

1 SAFARI EXPEDITION TANZANIA 2007

2 EXPEDITION SAFARI EXPEDITION SAFARI Här ligger Kilimanjaro. Här ligger Serengeti. Här ligger Ngorongoro. Platser som på ett eller annat sätt berör oss, får oss att längta eller drömma oss bort. Tanzania är ett av världens fattigaste länder ekonomiskt, men ett av världens rikaste vad gäller dess natur. TEXT & FOTO: GÖRAN EKBERG

3

4 EXPEDITION SAFARI Vi står upp i Toyotan och tittar ut över landskapet i Arusha nationalpark. Den safariutrustade jeepens tak är uppfällt och fungerar som ett bra skydd mot den gassande solen. Våra kameror med teleobjektiv vilar mot varsin beanbag för att få ordentligt stöd och för att förebygga oskärpa. Jag och min kompis Örjan har just sett ett par giraffer ge sig av in bland snåren strax intill vår bil. Chamelis startar bilen och kör sakta vidare på grusvägen som leder längre in i parken.

5 Chamelis är vår chaufför, och ägare till den vita Toyota Landcruiser som vi ska spendera den kommande spänningsfyllda veckan i. Vi har påbörjat en resa som ska ta oss genom fem av Tanzanias nationalparker, vilka har ett omfattande och spännande djurliv att erbjuda. Safarin börjar i Arusha nationalpark intill foten av världens högsta fristående berg, Kilimanjaro. Färden fortsätter sedan till nationalparkerna Tarangire och Lake Manyara, innan vi ger oss in i vulkanernas och kratrarnas land i Ngorongoro naturvårdsområde där vi besöker den stora Ngorongorokratern. Vi genomkorsar naturvårdsomådet och träder in i den imponerande nationalparken Serengeti. Arusha nationalpark är, trots att det är en av Tanzanias mindre parker, en av de finaste och topografiskt sett en av de mest varierade. Huvudattraktionerna i parken förutom djurlivet är kratern Ngurdoto (även kallad Lilla Ngorongoro), de alkaliska Momela sjöarna i öster och berget Mount Meru (4566 m) i väst. De två områdena sammanbinds av en smal landremsa med Momela Gate i centrum. Vid Momela Gate träffar vi den beväpnade guide som vi anlitat inför vår vandring ut på savannen. Guiden är klädd i kamouflagefärgade kläder och en grön basker. Han bär ett gammalt men förtroendegivande gevär om axeln. Redan efter några minuter stöter vi på en liten grupp vårtsvin som kvickt springer undan när vi närmar oss. Vi vandrar i cirka två timmar och tar oss upp en bit längs foten av Mount Meru där vi träffar på en buffelhjord. Afrikansk buffel är av många sedd som savannens farligaste djur. Vi kommer ett tjugotal meter ifrån dem innan guiden tycker att vi ska stanna. Äldre tjurar lever tillsammans i hjordar, skilda från de yngre för att undvika konfrontation. De äldre har nämligen ingen chans mot ungdjuren i konkurrensen om honorna, och de är inte heller lika aggressiva. Ungdjuren kan vara mycket farliga. Att ta sig mellan de olika nationalparkerna är ett äventyr i sig. Vi färdas delvis längs landets dåligt underhållna asfaltsvägar. Utanför huvudvägnätet är dock vägarna i mycket sämre skick, vilket vi får erfara när vi svänger in på de mindre jordvägar som leder till nationalparkerna. Tanzania är ett av världens fattigaste länder så VÄNSTER Giraffer måste niga på sina långa framben för att nå ner till det svalkande vattnet. OVAN Babianer är liksom andra apor väldigt underhållande att titta på. Denna hanne ser dock inte så road av att ha åskådare några meter från sitt favoritträd.

6 EXPEDITION SAFARI det är inte så konstigt att inte infrastrukturen ligger högst upp på prioriteringslistan. Risktagande - De är rädda, säger Chamelis. De trampar nervöst fram och tillbaka och reagerar på minsta ljud. Solens starka strålar och den obefintliga vinden i det torra landskapet tär på krafterna. Att bege sig fram till det lockande vattenhålet är ett risktagande. Flocken med de svartgrå gnuerna står ett 50-tal meter från den lilla göl där det så livsviktiga vattnet finns. Några av djuren blir efter en stund lite modigare och tar ett par steg närmare vattnet, dock fortfarande på helspänn. De är rädda för de rovdjur som kan ligga gömda i väntan på att ett lämpligt byte ska våga sig fram till vattenbrynet. Sakta sakta följer resten av flocken efter de djärva ledarna. De stannar, lyssnar, och vänder plötsligt om och OVAN Att vandra ut på savannen är spännande på ett annat sätt än jeepsafari. Man kommer närmare naturen och man är tacksam att guiden är beväpnad. OVAN HÖGER Savannens farligaste djur, den Afrikanska buffeln, står i morgonsolen och värmer sig. NEDAN Sebrorna betade lugnt vidare och berördes inte av vår närvaro.

7 rusar tillbaka. Vad de skrämdes av kan vi inte uppfatta. Efter ytterligare en lång stunds spänd väntan ger flocken upp och ger sig av. Kvar vid vattenhålet i Tarangire nationalpark, cirka tio mil från Arusha, står en grupp maraboustorkar och kyler av sig genom att fälla upp sina vingar i en svalkande posé. Några vårtsvin kutar grymtande runt i vattnet samtidigt som två giraffer niger på frambenen och tar för sig av det svalkande vattnet. Förutom enstaka vattenhål som detta flyter Tarangirefloden genom parken, vid vilken det samlas stora mängder djur. Tarangire nationalpark är bland annat känd för sina säregna Baobab-träd och de stora hjordar av sebror och gnuer som samlas här under torrperioden. Även stora grupper av elefanter trivs i parken. När vi under seneftermiddag lämnar Tarangire med sina besvärande tse-tse-flugor åker vi norrut

8 EXPEDITION SAFARI TANZANIA Geografi: Tanzania är den till ytan största staten i Östafrika och landet omspänner geografiskt sett väldigt varierande regioner. Där finns öppna savanner, skuggiga regnskogar och höga berg. Det högsta berget i Afrika, Kilimanjaro (5 895 möh), ligger i Tanzania, liksom också tre av Afrikas största sjöar. Inne i landet domineras landskapet av en höglandsplatå som ligger meter över havet. Platån delas i tu av den kilometer långa, meter djupa och kilometer breda östafrikanska gravsänkan. Höglandsplatån består till största delen av slättmarker men trots detta finns där stora höjdskillnader. Det finns fyra olika bergsområden i landet: det västra, det södra, det centrala och det nordöstra där Kilimanjaro finns. Klimat: Klimatzonerna i Tanzania varierar med höjden över havet: vid kusten och kring sjöarna är klimatet hett och fuktigt, tropiskt. I mellanområdet som i viss mån lider av torka är det hett och torrt, uppe på höglandsplatån är det något svalare och torrare, medan det i bergens tundrazoner blir betydligt kallare.

9 Expedition Safari Roadmap Serengeti nationalpark: Geparder på jakt Solnedgång Rovdjur utanför tältet Sat ellitbild 30 mils höjd Ngorongorokratern: Sebror bland tälten Svart noshörning Migrationen Lake Manyara nationalpark: Irriterade elefanter Apor, flodhästar etc Leopard i träd Tarangire nationalpark: Giraffer Tse-Tse-flugor Tarangirefloden Arusha nationalpark: Vandringssafari Momela Lakes Ngurdoto Crater

10 EXPEDITION SAFARI OVAN Längs den långa sträckan mellan Ngorongoro och Serengeti stannar vi för att sträcka på benen. Dessutom har Chamelis hittat en värdefull plastdunk på vägen vilken han tar hand om och spänner fast på taket. OVAN HÖGER Blå markatta med en liten sovande unge i famnen. NEDAN HÖGER Safarijeep i spännande landskap. mot en by med namnet Mto Wa Mbu. Jambo Campsite i Mto Wa Mbu är en kombination av camping och enklare motell. I denna lilla gröna oas kan man bo antingen i små rum/lägenheter, eller för de som vill, slå upp sitt tält någonstans på gräsmattan. Efter en hel dag fylld med spännande upplevelser är det skönt att köpa varsin Kilimanjaro-öl och slå sig ner vid poolen en liten stund för att sammanfatta dagen. Med den lätta vinden sprids en aptitretande doft från den intilliggande köksbyggnaden. Byggnaden består av en betongmur med gallerväggar som når upp till taket. Dessa ska förhindra att djur tar sig in för att leta efter matrester. Köket fylls under tidig kväll av alla sällskapens kockar; alla safarisällskap har med sin egen kock. På en primitiv eldstad och med enkel utrustning lagas varierande och mycket god mat. -Nähä, säger Örjan efter att ha druckit upp en andra öl, -Ska vi försöka hinna slå upp tältet innan det är dags för kvällsmat? Sagt och gjort. På den gröna frodiga gräsmattan intill poolen stod en kvart senare vårt gula kupoltält. Morgondimma Klockan sex på morgonen står vi som första bil utanför ingången till Lake Manyara nationalpark i utkanten av Mto Wa Mbu. Det är lite småkyligt på grund av den tidiga timmen; och väldigt spännande att ge sig ut i naturen vid denna tid då rovdjur som varit på jakt under natten fortfarande kanske kan vara aktiva. Lake Manyara nationalpark är till stor del skogbevuxen, vilket skiljer parken från de flesta andra parker i denna del av Tanzania. Det finns gott om bland annat babianer, gröna markattor och elefanter. Parken är särskilt känd för sina trädklättrande lejon. Lake Manyara nationalpark nämns ofta som en av de mest underskattade parkerna i Tanzania. Därför stannar de flesta här bara för ett kort besök på väg till Ngorongoro och Serengeti. Parken som ligger på mellan 900 och 1800 meter över havet gränsas i väster till branten av det enormt stora Östafrikanska Gravsänkesystemet, och i öster till den alkaliska sjön Lake Manyara. På grund av detta läge varierar vegetationen i parken, från savann, till sumpmarker och acasiaskogar. Morgonen i parken är väldigt skön; hög frisk luft, och eftersom vi är enda bilen i parken så är det en lite speciell känsla. Vi rullar sakta genom skogen där solens strålar tränger sig genom lövverket ner till den röda jorden. Då och då

11

12 EXPEDITION SAFARI

13

14 EXPEDITION SAFARI OVAN Babianer käkar läskande fikon i Lake Manyara nationalpark. OVAN VÄNSTER Den enda leopard vi fick syn på skyndade snabbt undan genom att skutta ner från trädet där den legat och slumrat när vi kom förbi ochstörde. OVAN HÖGER Grön markatta värmer sig i morgonsolen. Nedan HÖGER En liten babianunge sitter drömskt och knaprar på en pinne samtidigt som två tonåringar slåss bredvid. korsas vägen av små porlande bäckar. Vi kommer fram till sjön där det ligger en hel del flodhästar och svalkar sig. Till största delen är flodhästarna gömda under vattnet, man ser bara rygg och övre delen av huvudet. Plötsligt blir det slagsmål i vattnet; en flodhäst ger sig på de andra som kommer för nära. Längre fram sitter en familj med babianer mitt framför oss på vägen. Chamelis stänger av motorn och det blir helt tyst förutom vinden i träden och djurlivet runt omkring. I den stora familjen finns en liten unge som inte kan vara många dagar gammal. De vuxna honorna turas om att ta hand om den lille, vilken praktiskt taget slits mellan dem. Moderskänslorna verkar vara kraftiga. Några apor i tonåren leker och busar under överseende av de äldre. Apor, oavsett art, är väldigt underhållande att titta på och även att fotografera. Det händer hela tiden något och de verkar helt orädda. Babianer liksom grön markatta är mycket vanliga och vi ser dem överallt. Vi står en lång stund och tittar på aporna innan den stora Toyotan rullar vidare. Det finns så mycket djurliv att man ständigt måste vara uppmärksam för att inte missa något spännande. Snabbt möte Plötsligt får jag se den. Den smidiga slanka katten ligger och småslumrar på en gren i ett acaciaträd; en leopard. Bilen bromsas in och vi sliter smått hysteriskt i våra kameror för att få en bra vinkel. Får man syn på en leopard gäller det att vara tyst och snabb för att få några bilder innan den ger sig av. Leoparden vaknar genast till, reser och vänder sig om och skuttar ner från trädet samtidigt som slutarna på våra kameror smattrar. Allt händer på bara några sekunder,

15

16 EXPEDITION SAFARI KAMERAUTRUSTNING För den fotointresserade är det viktigt att ha en väl anpassad utrustning för den typ av motiv som ska fotograferas. Fotografera snabba och skygga djur från bil kräver lite specialanpassning. Nedan följer några tips. SLR med hög seriebildstagning Ljusstarkt teleobjektiv minst 400 mm Vidvinkelobjektiv Portabel HD minst 40 Gb Två-tre mindre minneskort Stativ Gråfilter Polfilter Minst 2 batterier (begränsad tillgång till laddning på camping) Möjlighet till sensorrengöring Beanbag HÖGER En irriterad elefanthanne i Lake Manyara nationalpark. NEDAN Längs vägen i utkanten av Ngorongoro naturvårdsområde. men trots det är detta möte ett av de mest adrenalinstinna under hela resan. Det finns gott om elefanter i parken. Vi står länge precis intill en stor hjord som har tre ungar. Elefanterna går och samlar nedfallna fikon från ett träd som är fullbelamrat med frukt. Uppe i trädet sitter babianer och plockar till sig av frukterna, och då och då tappar de fikon till marken. Dessa letar elefanterna upp. Vi är nu helt omgivna av de stora djuren vilka bara är två meter från oss. De skulle lätt kunna välta vår bil om de blir irriterade, vilket är just vad de blir. Vi har stannat bilen så den blockerar deras naturliga promenadväg, vilket gör att en av de stora honorna med unge känner sig inträngd. Plötsligt startar Chamelis bilen och backar snabbt tillbaka några meter så honan kan passera. Elefanten blev lite väl besvärad för att vi riskfritt skulle kunna stå kvar. I och med att vi backade kom vi nu ännu närmare den största av elefanterna i hjorden; en stor hanne, högre än vår bil. Vi märker tydligt att det finns irritation i luften och vi väljer därför att inte besvära djuren längre utan kör vidare. Kring elvatiden är vi tillbaka på campingen där vår kock har fixat brunch och packat ner all utrustning inför den kommande bilresan. Majestätiskt land Ngorongoro Conservation Area är ett vidsträckt naturvårdsområde där urinvånarna massajerna tillåts leva och sköta sin boskap som en naturlig del av landskapet. I naturvårdsområdet ligger den legendariska Ngorongoro kratern. För att ta sig till den angränsande Serengeti nationalpark måste man korsa genom naturvårdsområdet. Dessa två namn är magiska i mina öron. Redan när jag som liten grabb lekte med mina Playmobil safarileksaker fick dessa namn en äventyrlig innebörd. En av de tungt safariutrustade leksaksjeeparna hade bagagelådor märkta Ngorongoro Safari Expedition. Inte kunde väl den lille killen ana att lekarna en dag skulle bli verklighet. Vi passerar porten till Ngorongoro Conservation Area och styr mot det hägrande Serengeti. Vägen övergår nu till sämsta tänkbara grusväg, vilken tagit mycket stryk av den tunga trafik av jeepar och gamla hårt slitande lastbilar som i sakta mak råmar uppför backarna. Vägen slingrar sig nerför Ngorongoros vulkanbergslandskap ner mot den stora >> Vi är nu helt omgivna av de stora djuren vilka bara är två meter från oss. <<

17

18 EXPEDITION SAFARI

19 SAFARI EXPEDITION TANZANIA 2007

20 EXPEDITION SAFARI VÄNSTER Land Rover Defender i full fart längs de dammiga vägarna. NEDAN VÄNSTER I Lake Manyara nationalpark finns det gott om giraffer. NEDAN HÖGER Småfåglarna är förvånansvärt orädda. Här en Hildebrandt glansstare. HÖGER OVAN Babianerna var ganska nyfikna på oss när vi stannade till. HÖGER NEDAN Vitbrynad sporrgök. slätten. Örjan och jag sitter i den bakre delen av bilen i mjuka soffor. Att öppna de skjutbara sidorutorna mer än någon centimeter är inte att tänka på eftersom det då blåser in massor av vägdamm. Särskilt viktigt är det att ha helt stängt när vi möter andra bilar vilka har stora dammoln bakom sig. Det är dock omöjligt att helt bli av med det fina dammet som tar sig in i minsta passage. Våra digitala systemkameror är känsliga för damm så vi försöker hålla dem så rena som möjligt genom att ha dem skyddade i fotoväskorna då de inte används. Vi närmar oss efter några timmar porten till Serengeti nationalpark, kör vidare till Naabi Hill Gate där vi stannar för att betala entréavgift till parken samt köpa några svalkande drycker i den lilla butik som finns här. I denna lilla oas finns massor av små färgglada fåglar vilka är ganska orädda. Jag tar kameran och närmar mig en färggrann och glänsande Hildebrandt glansstare. Så långt man kan se finns öppna äventyrliga vidder som väntar på oss. Serengeti är platsen där legend möter verklighet, där man omges av Afrikas mystik, råhet och styrka; där skönhet och samspel med naturen kan upplevas som på få andra platser på jorden. På de oändliga trädlösa slätterna utspelar sig en av naturens mest imponerande naturliga cykler om och om igen när hundratusentals djur förflyttar i sökandet efter färsk växtlighet. De största hjordarna består av gnuer av vilka det finns fler än en miljon, men även stora mängder sebror, gaseller och impalor finns här. Serengeti är även känt för sina rovdjur, särskilt lejon, men även geparder, hyenor och schakaler. Rovdjuren följer migrationen av gräsätare vilket ger en konstant tillgång till mat, vilket även gamar drar nytta av.

21

22 EXPEDITION SAFARI Once in a lifetime Vi sitter i skuggan av ett träd och njuter av utsikten och våra kalla drycker när en brittisk dam kommer fram till oss. Hon är alldeles uppjagad och har precis kommit ut ur Serengeti. Hon berättar upphetsat att det en kort sträcka in i parken finns ett rovdjur som nyss slagit ett byte. Vi tar plats i Landcruisern och ger oss av. Efter cirka en halvtimme får vi mycket riktigt syn på något lite längre fram. Det visar sig vara en helt enastående situation vi stött på. Ett 20-tal meter från vägen sitter en slank gepardhona och hennes tre ungar i det solbrända gräset. Ungarna sliter i resterna av en liten thomsongasell av vilken det nästan bara återstår skinn och ben. Honan sitter på några meters avstånd för att hålla ett tiotal hungriga gamar i schack för att låta hennes ungar äta sig mätta. Gamarna är modiga och försöker närma sig, men honan gör utfall mot dem så de backar tillbaka. -This is most unusual säger Chamelis och berättar att en hona sällan får behålla så många som tre av sina ungar. Hoten mot savannens ungar är flera, men det allvarligaste hotet är andra rovdjur som gärna kniper en liten unge om de får tillfälle. Så här under torrperioden är det även svårt för honan att fånga tillräckligt med byten för att kunna föda upp sina ungar. Ungarna reser sig då och då och går något varv runt gasellen och lägger sig ner igen och nafsar i resterna. De verkar vara ganska mätta nu. Två av ungarna har lagt sig ner i gräset medan den tredje undersöker de sista resterna av gasellen. Skådespelet har nu pågått i cirka en halvtimme. Honan reser sig från sin plats och går fram till sina ungar. Plötsligt fryser alla fyra sina rörelser och spejar vaksamt åt vårt håll. De har fått syn på något, något som skrämmer dem på flykten. De lämnar bytet och rusar iväg. Gamarna blir nu helt tokiga. De kastar sig över resterna av gasellen. Dammet ryker när de slåss om och sliter i resterna. De hinner dock inte få i sig speciellt mycket innan en av savannens verkliga överlevare rusar förbi vår bil och fram till gamarna och jagar bort dem. Hyenan sliter tag i den stackars gasellen; smiter iväg några meter och lägger sig ner med sitt stulna byte. Geparderna sitter ett 50-tal meter bort och tittar på. Vilken action! Att få vara med om något som detta överskred våra vildaste förväntningar. På bästa åskådarplats har vi fått se nästan hela skedet från att bytet slagits till att sista asätaren tar vid. En otrolig upplevelse. Vi stannar kvar några minuter och tittar på hyenan innan vi med stora leenden fortsätter vår färd. Skön kväll Det har börjat skymma när vi kommer fram till Nyani Campsite mitt ute på Serengetis savann.

23

24 EXPEDITION SAFARI

25

26 EXPEDITION SAFARI Några andra sällskap är redan på plats och har slagit upp sina tält. Vi väljer ut en lämplig plats där vi slår upp vårt tält medan kocken fixar kvällsmat och efterrätt som han sedan serverar i den sedvanliga gallerförsedda betongbyggnaden. Vi njuter av den varma kvällens sista minuter i skenet av en fotogenlampa och snackar om dagens upplevelser. Vi stiger varje morgon upp tidigt för att åka ut på game drive. Rovdjuren som är aktiva på nätterna blir lättare att se ju tidigare man ger sig ut. Strax efter att solen gått upp rullar vi ut på de smala och dammiga vägarna som genomkorsar Tanzanias oändliga vidder. Det mjuka varma solljuset skapar tillsammans med buskar och träd långa skuggor över savannen. Den lite kyliga morgonluften övergår snabbt till en tryckande värme i takt med att solen stiger på himlen. Mitt på dagen är de flesta djur ganska inaktiva och söker upp svalkande skugga och inväntar den svalare eftermiddagen. Detsamma gör vi efter en förmiddag ute i naturen. Efter några timmars vila med rengöring av kamerautrustning, läsning och matintag är vi dock riktigt sugna på kvällssafari.

27 Naturens gång Strax innan skymningen får vi syn på en lejonhona som sitter precis intill vägen; helt stilla. Ett andra lejon ligger en bit bort i gräset. Det verkar som de väntar på något. Det är en lugn passiv stämning trots att vi står bara några få meter från djuren. Det är något som inte riktigt stämmer känns det som. Och mycket riktigt, lejonhonan ställer sig försiktigt upp och börjar sakta haltande gå mot sin lejonkompis en bit bort. Hennes högra framtass är bruten och hon håller upp tassen en bit för att den inte ska slå i marken. Hon kommer inte långt förrän hon lägger sig ner i gräset med en stor suck; hon andas väldigt tungt. -Det är tragiskt, men hon kommer inte att klara sig så länge. Kan hon inte jaga eller försvara sig överlever hon inte. Chamelis förklarar att i nationalparkerna låter man naturen ha sin gilla, ibland kanske lite grymma gång. Parkvårdare avlivar inte skadade djur utan de får klara sig själva så gott det går. Man vill påverka naturen så lite som möjligt, vilket förstås är en del av syftet med naturvårdsområden. OVAN VÄNSTER Två gröna markattor i Serengeti putsar varandras päls. VÄNSTER NEDAN Familjen med gröna markattor klänger i trädet och skuttar omkring på marken. HÖGER En vakande sebramangustfamilj spejar ut över landskapet. NEDAN Lejonhonan har skadat sig och hennes brutna tass kommer nog leda till ett tråkigt öde för henne. >> Vilken action. Att få vara med om något som detta överskred våra vildaste förväntningar. <<

28 EXPEDITION SAFARI Den stackars lejonhonan verkar ha gett upp. Det andra lejonet väntar tålmodigt och lojalt på sin vän. Efter en stund lämnar vi katterna och kör västerut och stöter efter bara någon minut på nästa intressanta skådespel. Det är precis så här det är på en safari i dessa delar av Afrika. Man stöter på djur i stort sett hela tiden, är det inte bufflar, hyenor, och olika arter av antiloper och hjortar så är det rov- eller småfåglar, gnuer, vårtsvin, babianer, flodhästar, elefanter, strutsar och giraffer. Ja, det tar liksom aldrig slut. >> Solen har börjat gå ner och himlen skiftar konstant i olika nyanser. << I ett litet träd sitter en grön markatta och lutar sig lite laidback mot en gren och dinglar med benen. Grön markatta är en liten apa som är vit på bröstet och lite brunspräcklig på huvud och rygg. Hannarna är lätta att känna igen, de har nämligen väldigt tydligt markerade genitalier; alldeles isblå. Att inse att det är en hanne som sitter i trädet är alltså inga problem. På marken sitter en grupp honor och några yngre apor. En liten väl omhändertagen och mycket ung markatta finns också där. En bit bort sitter två apor och rengör varandras pälsar. Några av de

29 yngre aporna hoppar upp i trädet och börjar leka med den allvarlige hannen, som lugnt sitter kvar utan att bry sig. Solen har börjat gå ner och himlen skiftar konstant i olika nyanser. Savannen badar i varma ljustoner samtidigt som molnen skapar en jämnvikt med sina svala grå-blå toner. De säregna acasiorna visar upp sina svarta siluetter mot den makalösa himlen. Aldrig förr har jag sett en så dramatisk och varierande solnedgång. Solnedgång över Serengeti är verkligen enastående. Tältduken är räddningen Tillbaka på campingen blir vi serverade den efterlängtade kvällsmaten. Det har blivit mörkt. Cirka femtio meter från inhägnaden där vi sitter och äter och runt vilken alla tält ligger, finns en betongbyggnad där det finns toaletter. Jag går dit i skenet av min pannlampa. Jag vet att djuren tar sig in på området när det blir mörkt för att leta efter matrester. Klar med bestyren går jag tillbaka mot matbyggnaden. Plötsligt prasslar det till i buskarna på min vänstra sida. Jag lyser dit och ser två lysande hyenaögon tre meter från mig. Hyenan smiter undan någon meter. Jag lyser runt i mörkret och ser då två ögon till som lyser elakt i mörkret; en hyena till. Jag fortsätter att gå mot inhägnaden samtidigt som jag hela tiden lyser på hyenorna för att de ska veta att jag har koll på dem. Tillbaka i inhägnaden lyser jag tillbaka på djuren som fortfarande står kvar.

30 EXPEDITION SAFARI

31

32 EXPEDITION SAFARI OVAN En varm och trött lejonhona ligger i vägkanten och tar igen sig efter ett misslyckat jaktförsök. HÖGER I den lilla oasen Naabi Hill Gate intill porten till Serengeti kan man sitta i skuggan och dricka något kallt och njuta av äventyret. HÖGER OVAN Vy utöver de vidsträckta slätterna i Serengeti. HÖGER MELLAN Elefant nära vattenbrynet, Serengeti En stund senare har alla gått och lagt sig, även vi. Att gå på toaletten under natten är inget man ens funderar på; det gäller att klara av allt sådant innan man kryper in i tältet. När vi nu ligger i tältet hör jag hyenorna skrika och skratta runt omkring. Även andra djurs läten hörs inne på lägerplatsen. Trots öronpropparna hör jag rovdjuren precis utanför den tunna tältduken. Det är nu full aktivitet ute i mörkret och omkring vårt tält. Efter att legat någon timme och lyssnat på alla ljuden börjar Örjan att vrida på sig. -Ah skit, jag klarar det inte, jag måste ut säger han med allvar i rösten. Han är tvungen att ge sig ut för att slå en drill. Han sätter sig i tältöppningen. Lyser ut i mörkret; inga djur syns till. Han vågar förstås inte gå till toalettbyggnaden 50 meter bort utan ställer sig utanför tältet. Nervöst lyser han runt sig med pannlampan och får då syn på både hyenor och schakaler som smyger omkring och tittar mot honom några meter bort. Det tar inte många sekunder innan han kommer in i

33

34 EXPEDITION SAFARI HÖGER & NEDAN i Hippopool ligger mängder av flodhästar och svalkar sig och blir dåsiga i värmen. Stora gäspningar är inte ovanligt. HÖGER OVAN Vår beväpnade vandringssafariguide. HÖGER NEDAN Simba A camping på kanten till Ngorongorkratern var väldigt fin då solen gick ner och det mjuka kvällsljuset spred sig i kratern. tältet igen. Det tar några timmar innan jag kan somna eftersom jag ligger och lyssnar på djuren som stryker omkring ute i mörkret. Under frukosten pratar vi om nattens händelser. En kille vid bordet bredvid undrar då om vi inte hörde vad som skedde natten innan? Nä vadå undrar vi. Han berättar att någon varnat alla andra i lägret genom att ropa att man absolut inte fick ta sig ut ur tälten; det fanns en lejonflock i lägret. Det är sannerligen inte bara på dagarna som möten med djuren är spännande. Hippo-pool De irriterande tse-tse-flugorna förföljer oss periodvis under safarin. I områden där flugorna är särskilt besvärande har parkvårdarna hängt upp lila-blå tygstycken i träden. Flugorna som dras till tygets färg sätter sig på tyget och får då ett gift i sig, vilket de dör av. Åtgärden har gett verkan och flugorna har minskat drastiskt berättar Chamelis. Vår sista dag i Serengeti bjuder bland annat på en familj sebramanguster som turas om att ställa sig på bakbenen och vaksamt speja efter faror. Det kallas hippo-pool, området i Grumetifloden dit flodhästar vandrar under natten för att svalka sig under dagen. Flodhästarna vandrar lång väg för att ta sig hit varje natt för att spendera hela dagarna nere i >> Trots öronpropparna hör jag rovdjuren precis utanför den tunna tältduken. Det är nu full aktivitet ute i mörkret och omkring vårt tält. <<

35 vattnet. Man ser tydligt deras vandringsstigar i marken. Vattnet de ligger i är fullt av flodhästbajs; stränderna är fulla av dynga. Det är en stark stank i luften. Där ligger säkert flodhästar på samma plats. Strax intill ligger tre gigantiska krokodiler och slumrar. Konstigt nog lever dessa bjässar tillsammans utan att komma i konflikt med varandra. Efter kyckling och potatissallad till lunch och fruktkompott till efterrätt, lämnar vi Serengeti och styr mot Ngorongorokratern. Efter en lång och dammig bilfärd är vi framme vid Simba A campsite under seneftermiddagen. Campingen ligger uppe på kanten av, och med utsikt över den två mil breda kratern. Det är en väldigt fin vy när solen går ner över kraterbotten långt där nere. Senare under kvällen när mörkret sänkt sig vågar en sebraflock ge sig in bland tälten, där de går och betar helt oberörda av oss människor. Världsklass Ngorongoro naturvårdsområde är ett stort område med olika interagerande ekosystem, högland, stäpp, savann, busk- och skoglandskap.

36 EXPEDITION SAFARI

37

38 EXPEDITION SAFARI OVAN Safarigänget samlat vid Toyotan utanför porten till Ngorongoro naturvårdsområde. NEDAN Övre delen av kraterkanten sedd nerifrån botten av Ngorongorokratern Naturvårdsområdet är liksom Serengeti nationalpark, klassat som världsarv. I området Olduvai har man funnit ett flertal förhistoriska människoarter. Fynden tillsammans med fynd i Etiopien och Kenya har legat till grund för den nu gällande teorin att det fanns tre olika människoarter här för två miljoner år sedan. Man tror att två av dessa dog ut och det kvarvarnde, Homo Erectus, fortsatte att utvecklas till Homo Sapiens; den moderna människan. Ngorongoro naturvårdsområde består i öster av vulkaner, och kratrar som uppstått av kollapsade vulkaner. Det är här den välkända Ngorongorokratern finns. Kratern är en av Afrikas mest välkända platser för djurskådning, samt en av världens största vulkankratrar. Trots kraterns branta höga väggar finns här en stor mängd djur som är i konstant förflyttning mellan kratern och andra omkringliggande områden. Halv sex på morgonen ringer klockan och väcker oss. Det är dags för game drive i Ngorongorokratern. Det är dimmigt, tyst och stilla, när vi kryper ut ur tältet. Vi är antagligen de första att ge oss ut. Vi åker till nedfarten för kratern och dimman lättar en aning under nedfarten. När vi kommit ner nästan till kraterbottnen får vi syn på en lejonhanne som ligger och äter på nattens byte. Två schakaler och några gamar sitter bredvid och ser sugna ut. Lejonet gör utsprång mot schakalerna när de blir för närgångna. På andra sidan vägen, cirka hundra meter uppför kraterkanten, ligger fjorton lejonhonor och tittar. Vi kör ner mot sjön i botten av kratern. Solens mjuka gryningsljus stråler ner genom molnen och belyser kraterns botten. De rosa flamingona skimrar ute i sjön. Intill oss går två ståtliga grå