Reglerbar dränering. JORDBRUKETS MILJÖ- SPECIALSTÖD år Reglerbar underbevattning Återanvändning av torrläggningsvatten

Transkript

1 Reglerbar dränering JORDBRUKETS MILJÖ- SPECIALSTÖD år Reglerbar underbevattning Återanvändning av torrläggningsvatten 2003

2 Jordbrukets miljöstödssystem grundar sig på Rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden. Finlands miljöstödssystem omfattar programperioden EU finansierar 75 % av miljöstödets kostnader inom mål 1 -området och 50 % av kostnaderna i resten av landet. Målet med miljöstödet för jordbruk är att minska den belastning som riktas mot miljön, yt- och grundvattnet samt luften. Detta sker genom att förbättra utnyttjandet av växtnäringsämnena, minska riskerna i anslutning till användningen av bekämpningsmedel, värna om den biologiska mångfalden i jordbruksmiljöer, värna om floran och faunan och genom att vårda kulturlandskapet. Målet är också att öka humushalten i marken samt att hålla markens avkastningsförmåga på en hög nivå eller höja den. Miljöstödet för jordbruk delas in bas- och tilläggsåtgärder som riktas till alla jordbrukare, samt specialstödsformer som förutsätter effektivare miljövårdsåtgärder. Specialstödsavtal kan göras för följande åtgärder inom ramen för de tillgängliga anslagen: anläggning och skötsel av skyddszoner anläggning och skötsel av våtmarker och sedimenteringsbassänger reglerbar dränering, reglerbar underbevattning och återanvändning av avrinningsvatten ekologisk produktion åkerodling på grundvattenområden effektiverad användning av stallgödsel skötsel av vårdbiotoper främjande av den biologiska mångfalden utvecklande och skötsel av landskapet uppfödning av lantraser odling av ursprungssorter regional minskning av surheten Täckdikning som en del av vattenvården En stor del av den näringsbelastning på vattendragen som härstammar från åkermark beror på att dräneringen inte är i skick. Om dräneringen inte fungerar som den skall, ökar ytavrinningen och åkerns bördighet minskar, varvid näringsämnen lättare rinner ut i vattendragen med avrinningsvattnet. Det är lättast att förbättra åkerns vattenhushållning genom täckdikning. Väl fungerande täckdiken ökar mängden porer i marken. Detta förbättrar markstrukturen och minskar ytavrinningen. En ökad bördighet förbättrar växternas förmåga att tillgodogöra sig näring, vilket i sin tur minskar urlakningen av näring till utfallsdiken och övriga vattendrag. På ett täckdikat skifte är det möjligt att förutom gödselmedlen även använda bekämpningsmedlen noggrannare än på ett tegdikat skifte. Ny dräneringsteknik Under de senaste åren har dräneringstekniken utvecklats så att den förutom odlingen även beaktar vattenvården. För att effektivera vattenhushållningen på åkern har man tagit i bruk reglerbar dränering, kalkfilterdiken, reglerbar underbevattning och återanvändning av avrinningsvattnen. Genom reglerbar dränering kan man främst påverka kvävets kretslopp i marken och minska dess urlakning till vattendragen. Ett kalkfilterdike binder den fosfor som rör sig med vattnet och neutraliserar surheten i vattnet från täckdikena. Reglerbar underbevattning gör att skörden bättre kan utnyttja näringsämnena. Med återanvändning av avrinningsvattnet återbördar man en del av näringsämnena i avrinningsvattnet till åkern. Kriterier för specialstödet Den nya dräneringstekniken är avsedd för sådana områden där man säkrast drar nytta av tekniken ur såväl skörde- som vattenskyddssynvinkel. Den viktigaste förutsättningen för reglerbar dränering, reglerbar underbevattning och återanvändning av avrinningsvattnet är att marken är tillräckligt vattengenomsläpplig. Åkerns lutning har Vid reglerad dränering tillför man vanligtvis tilläggsvatten genom pumpning, eftersom det naturliga flödet inte kan utnyttjas. Rauno Peltomaa 2

3 även central betydelse. Åkerns lutning påverkar speciellt kostnaderna för att bygga och upprätthålla systemen. Specialstöd beviljas inte för reglerbar dränering om åkerns lutning överstiger 2 % (höjdskillnaden är över 2 m på en sträcka om 100 m), dessutom bör jordarten innehålla sand eller mo eller bestå av grynlera. Vid reglerbar underbevattning och återanvändning av torrläggningvattnet bör åkerns lutning vara under 1 % och jordarten fin eller grov mo, sand, grov sand eller grynlera. Kalkfilterdikning stöds endast på avrinningsområdena till vissa vattendrag i Österbotten. Mera information ges av TEcentralens landsbygdsavdelning. Reglerbar dränering Som det framgår av namnet handlar reglerbar dränering om täckdiken med reglerbar dräneringskapacitet. Reglermekanismen finns i allmänhet i en reglerbrunn som monterats vid uppsamlingsdiket, eller så består den av en reglerdamm som gjorts i ett öppet dike. Med hjälp av reglersystemet håller man grundvattennivån så högt som det ur odlingssynpunkt är möjligt. På detta sätt blir hela täckdikesnätet under vatten. Vid häftiga regn och under skörd och höstarbeten regleras dräneringen så att den åter fungerar med full kapacitet. Nyttan är störst på mycket genomsläpplig mark Den största nyttan av reglerbar dränering har man på sådana marker som leder vatten bra. På lätta mohaltiga jordar sparas fuktigheten från våren till växtsäsongen, vilket minskar bevattningsbehovet och ger växterna mera fart under den torra tiden på försommaren. Detta förbättrar utnyttjandet av näringsämnena. Genom regleringen kan man också förhindra att de näringsämnen som getts på våren sköljs ut med dräneringsvattnet i vattendragen. På sura sulfatjordar kan man genom att reglera dräneringen fördröja bildandet av försurande föreningar i alven. Med reglersystemet kan man, speciellt efter torra somrar, förhindra toppar av sur urlakning. Vid regleringen lagrar man det vatten som fallit som nederbörd i markskiktet ovanför täckdikena, man lyfter inte upp grundvattnet. Av den anledningen finns det ingen orsak att vara orolig för att regleringen skall öka surheten i bearbetningsskiktet. Ett reglersystem för grundvattnet ger dessutom möjlighet att släppa ut avrinningsvattnet från alunjordar i vattendragen vid sådana tidpunkter då de skador, som surheten i vattnet orsakar fiskar och andra vattenorganismer, är så små som möjligt. Principskiss av hur en reglerbrunn påverkar grundvattennivån. Verkningsområdet för en reglerbrunn beror på fältets lutning. För att erhålla miljöstöd krävs att lutningen är under 2%. För att göra skissen mer åskådlig är skalan enbart riktgivande. Fördämningshöjd 60 cm Avstånd mellan reglerbrunnar 60 m, då åkern sluttar 1 % 3

4 Vattenflödet ur täckdiket kan regleras med ventilen i reglerbrunnen. Om det inte finns behov av att dämma upp grundvattnet öppnas ventilen, varvid vattnet kan rinna vidare utan hinder. 4 Passar till nya och gamla täckdiken Man kan göra ett reglersystem i såväl nya som gamla täckdiken. Avståndet mellan dikena inverkar på regleringsmöjligheterna. Då man gör nya diken dimensioneras dikesmellanrummen så att de är optimala ur reglersynpunkt. Med gamla diken blir man tvungen att sköta regleringen inom de gränser som dikestätheten ger. Om man tillämpar reglerbar dränering på gamla täckdiken är det ofta ändamålsenligt att lägga till nya täckdiken. Montering av reglerbrunnen Den viktigaste förutsättningen för att reglerbrunnen skall fungera är att fördämningen är vattentät. Brunnen, samt de inkommande och utgående rören, bör vara så täta att det vatten som kommer in längs inloppet inte kan rinna förbi brunnen längs med marken som varit uppgrävd. Reglerbrunnen kan antingen göras av plast eller betong. Reglerrören bör göras av rördelar försedda med tätningar. I handeln finns det färdiga lösningar för reglerbrunnar gjorda av plast. På plana marker behöver man i medeltal en reglerbrunn per 1,5 hektar för vattenregleringen. Ju mer fälten lutar, desto fler reglerbrunnar behövs för att reglermöjligheterna skall vara tillräckliga. Hur sköter man regleringen? Man kan följa med markfuktigheten med tillräcklig noggrannhet genom att mäta grundvattennivån med ett observationsrör som installerats i åkern. Dessa görs bl.a. av samma tillverkare som reglerbrunnarna. Antalet och placeringen av observationsrören framgår ur dränerings planen. Med tanke på skörden är det speciellt viktigt att följa med grundvattennivån efter långa regnperioder då grundvattnet stiger upp till den maximala uppdämningsnivån. Om det då regnar ovanligt mycket bör man sänka uppdämningsnivån för att effektivera dräneringen. I genomsnitt är situationen under växtperioden i Finland sådan att man, speciellt under början av växtperioden, skall hålla dammhöjden på maximal nivå. Under denna tid förbrukas mera vatten av växter och avdunstning än vad som tillförs med nederbörden. Genom reglerbar dränering kan man jämfört med det normala dräneringsläget lagra en vattenmängd som motsvarar 30 mm nederbörd på mojordar. Tumreglen är att grundvattennivån under växtperioden bör vara minst 0,5 m under markytan på åkern. Under början av växtperioden däms grundvattnet upp för att spara vattnet från nederbörden till växtperioden. Hur tidigt på våren man kan börja uppdämningen beror på vilken gröda som odlas. Inför vårbruket bör man reglera ner grundvattnet tillräckligt mycket för att säkra markstrukturen och så att åkern bär maskinerna. På hösten borde man med tanke på vattenvården hålla vattnet uppdämt så länge som möjligt. På det viset ökas avdunstningen, samtidigt som avrinningen hålls låg och därigenom urlakas färre näringsämnen. Med tanke på skörd och höstplöjning borde man sänka ner för-

5 dämningsnivån så mycket som möjligt, för att marken skall bära. I allmänhet är regleringen bortkopplad på vintern. Noggrannare anvisningar för regleringen, som även beaktar speciella förhållanden på gården, görs i planeringsdokumenten. Kostnader Kostnaden för en reglerbrunn och ett observationsrör för grundvattnet med tillbehör och arbete är ungefär 570 euro med 1999 års priser. På jämna marker kan man reglera ett område på ungefär ett hektar med en reglerbrunn. Om man kan beakta åkerns höjdförhållanden då man planerar den kontrollerade dräneringen behöver man inte lika många reglerbrunnar, som då man tar i bruk reglerbar dränering med befintliga täckdiken. I det fallet beror antalet reglerbrunnar nämligen på var täckdikena finns. Sluttande terräng ökar behovet av brunnar, vilket gör att kostnaderna stiger i samma takt som fältens lutning. De merkostnader som kommer av att dikena måste göras tätare skall beräknas separat. Granskningsröret för grundvatten anger grundvattennivån. Granskningsröret installeras mellan täckdikena där grundvattnet är som högst. Reglerbar underbevattning Med reglerbar underbevattning menas en metod genom vilken man utnyttjar täckdikesnätet och öppna diken för bevattning. Skillnaden jämfört med den reglerbara dräneringen är att man vid reglerbar underbevattning tillför systemet ytvatten, medan den kontrollerbara dräneringen fungerar enbart med den naturliga nederbörden. Vatten för bevattning får man från naturliga vattendrag. Täckdikningssystemen som behövs för reglerbar underbevattning har samma funktionsprinciper som reglerbar dränering. Om man använder öppna diken måste man bygga dammanordningar i dikena. Varifrån man tar tilläggsvatten beror däremot främst på de lokala vattenförsörjningsmöjligheterna. I bästa fall kan man leda in tilläggsvattnet i täckdikningssystemet eller de öppna dikena med utnyttjande av vattnets naturliga strömning. Om detta inte är möjligt behövs en pumpstation för att tillföra vatten. I huvudsak strävar man efter att leda in tilläggsvattnet i övre ändan av täckdikningssystemet eller de öppna dikena, varvid det rinner vidare via reglersystemen och ut i marken så att växterna kan utnyttja vattnet. Det är även möjligt att mata in vattnet i nedre delen av täckdikena, mot täckdikenas lutning. I det fallet är det oftast fråga om enskilda täckdiken som slutar i ett utfall. Vattnet matas då in genom att dämma upp eller pumpa vatten till utfallsdiket. Vid reglerad underbevattning kan man effektivt utnyttja nackdikena som lagringsbassäng för bevattningsvattnet. Lösningen förutsätter ett avtal mellan de markägare som berörs. Rauno Peltomaa 5

6 Återanvändning av torrläggningsvatten För att kunna återanvända avrinningsvattnet behövs en bassäng, vars kostnader i hög grad beror på naturförhållandena på området. Maija Paasonen-Kivekäs Återanvändning av torrläggningsvatten är en fortsättning på regleringen av åkerns dräneringssystem, man lagrar det naturliga avrinningsvatten som kommer från åkern på sådant sätt att det på nytt kan utnyttjas vid bevattningen av åkern. På det viset minskas mängden näringsämnen som sköljs ut i vattendragen. Återanvändningen förutsätter att man bygger en lagringsbassäng för ändamålet, från vilken avrinningsvattnet leds tillbaka till åkern som bevattningsvatten under den torra perioden. Som bevattningssystem kan man endast använda reglerbar dränering eller underbevattning. För att man skall ha ekonomisk nytta av metoden förutsätts att man kan bygga bassängen på ett sådant ställe där man inte är tvungen att göra stora schaktningsarbeten. Reglering av åkerns vattenhushållning Nytta Genom att reglera vattenhushållningen på fältet kan jordbrukaren nå egen ekonomisk nytta, eftersom skörden påverkas positivt ur både kvalitativ och kvantitativ synvinkel. Ur vattenskyddssynvinkel har man försökt bedöma nyttan med regleringen genom att beräkna vilken kostnaden skulle vara om motsvarande rening skulle ske i ett avfallsreningsverk för samhällen. På basen av utredningen har man bedömt att enbart en minskning av kväveurlakningen med 5 % ger en miljönytta på 26 euro/ha. Om minskningen är 30 % blir miljönyttan över 150 euro/ha. Planering av systemen Planeringen av projekt som hör samman med åkerns vattenhushållning hör till dräneringsteknikernas kompetensområde. Vid planeringen följer man de principer som beskrivs i Täckdikarens handböcker och detaljerade anvisningar som gjorts för reglersystemen. I samband med att planen görs upp får jordbrukaren mera detaljerade råd om hur systemen skall utnyttjas. Kontaktuppgifter till organisationer som planerar projekter finns på bakpärmen av denna broschyr. Byggande Vid byggande behövs allmänt kunnande om hur man gör täckdiken. Vilken typ av hjälp man kan behöva beror på projektets natur. Tillsammans med planering av projektet får jordbrukaren detaljerade anvisningar för byggandet och kontaktuppgifter till lokala yrkesmän. Om det är fråga om en situation då man förutom reglersystemen även bygger omfattande nya täckdiken så lönar det sig att ge hela projektet på entreprenad till en dräneringsentreprenör. 6

7 Villkor för specialstödet Det är möjligt att erhålla specialstöd för reglerbar dränering, reglerbar underbevattning och återanvändning av torrläggningsvatten, baserat på ett femårigt avtal. Den som idkar jordbruk eller trädgårdsodling kan få stöd. Den som söker om stödet, eller makan/maken, måste vara minst 18 år, men inte över 65 år vid utgången av året innan man slutit avtalet. Ett avtal kan göras med en person under 18 år endast om han/hon är gift eller idkar jordbruk i samägo med en eller båda av sina föräldrar, eller om det finns andra speciella orsaker. Villkoret som gäller åldern berör inte offentligrättsliga samfund, föreningar, stiftelser, skol- eller fängelselägenheter. Jordbrukaren bör under hela avtalsperioden ha i sin besittning minst tre hektar stödberättigande åker, eller minst en halv hektar trädgårdsodling. En förutsättning ingående av specialstödsavtal är att jordbrukaren har förbundit sig att följa bas- och tilläggsåtgärderna i det nya miljöstödssystemet. Om jordbrukarens förbindelse tar slut under avtalsperioden, skall jordbrukaren förbinda sig på nytt att följa bas- och tilläggsåtgärderna i miljöstödssystemet. Stödansökan Ansökningarna om specialstödsavtal sänds in till TE-centralens landsbygdsavdelning. År 2003 går ansökningstiden ut Om ansökan om stöd görs för åtgärder som genomförs på arrendemark bör en kopia av arrendeavtalet bifogas ansökan. Arrendetiden bör vara minst lika lång som avtalstiden för specialstödet. Storleken på specialstödet Stödet kan vara högst 156,41 euro per hektar och år. Om man på skiftet under föregående av avtalsperiod gjort ett avtal om reglerad dränering kan man inte göra ett nytt avtal om reglerad dränering och inte heller avtal om reglerad underbevattning eller återanvändning av torrläggningsvatten. Om projektet får stöd blir klart först efter att TE-centralen gjort sitt beslut. Utbetalningen påbörjas årligen tidigast i september. Överföring eller frånträdande av avtalet Avtalet kan överföras till den som är ny innehavare eller ägare till gården. Jordbrukaren bör göra anmälan till landsbygdsavdelningen vid TE-centralen om ändringar som berör jordbrukaren eller gården inom 10 dagar efter förändringen. Förutsättningen är att den nya ägaren uppfyller kraven i avtalet. Om lantbrukaren frånträder ett avtal som varit i kraft minst tre år, på grund av att hela gårdens säljs eller jordbrukaren på annat sätt lägger ner jordbruksproduktionen, utbetalas stödet enligt hur länge avtalet varit i kraft. Om avtalet däremot varit i kraft en kortare tid än tre år, krävs utbetalat stöd tillbaka med ränta om det inte är frågan om ett så kallat oöverkomligt hinder som inte beror på jordbrukaren. Övervakning och iakttagande av avtalsvillkoren TE-centralens landsbygdsavdelning övervakar iakttagandet av avtalsvillkoren. Om stödtagaren blir föremål för övervakning är han skyldig att lämna alla de uppgifter som behövs för övervakningen. Om avtalsvillkoren inte följs kan stödet återkrävas antingen helt eller delvis. TE-centralens landsbygdsavdelning kan häva avtalet, om stödtagaren vid avtalets ingående har hemlighållit omständigheter som inverkar väsentligt på ingåendet av avtalet. Avtalet kan hävas också om de uppgifter som lämnats är oriktiga eller om stödtagaren inte har iakttagit avtalsvillkoren. Som bilaga till ansökan behövs en egentlig plan för projektet. I planen bör finnas: lägeskarta planläggningskarta uppgifter om jordmån och markytans lutning materialförteckning och kostnadsberäkning för projektet arbetsbeskrivning och skötselplan bedömning av projektets miljökonsekvenser 7

8 TILLÄGGSUPPGIFTER Arbetskrafts- och näringscentralerna, landsbygdsavdelningen Etelä-Pohjanmaan TE-keskuksen maaseutuosasto Huhtalantie 2, Seinäjoki tfn. (06) , telefax (06) Etelä-Savon TE-keskuksen maaseutuosasto Mikonkatu 5, PL 164, Mikkeli tfn. (015) , telefax (015) Hämeen TE-keskuksen maaseutuosasto Raatihuoneenkatu 11, Hämeenlinna tfn. (03) , telefax (03) Lahden palvelupiste Rauhankatu 10, Lahti tfn. (03) , telefax (03) Kaakkois-Suomen TE-keskuksen maaseutuosasto Salpausselänkatu 22, PL 1041, Kouvola tfn. (05) , telefax (05) Lappeenrannan palvelupiste Snellmanninkatu 10, Lappeenranta tfn. (05) , telefax (05) Kainuun TE-keskuksen maaseutuosasto Kalliokatu 4, Kajaani tfn. (08) , telefax (08) Keski-Suomen TE-keskuksen maaseutuosasto Cygnaeuksenkatu 1, PL 44, Jyväskylä tfn. (014) , telefax (014) Lapin TE-keskuksen maaseutuosasto Ruokasenkatu 2, Rovaniemi tfn. (016) , telefax (016) Kemin palvelupiste Asemakatu 19, PL 128, Kemi tfn. (016) , telefax (016) Pirkanmaan TE-keskuksen maaseutuosasto Kauppakatu 4, PL 467, Tampere tfn. (03) , telefax (03) Pohjois-Karjalan TE-keskuksen maaseutuosasto Kauppakatu 40 B, PL 8, Joensuu tfn. (013) , telefax (013) Pohjois-Pohjanmaan TE-keskuksen maaseutuosasto Viestikatu 1, PL 86, Oulu tfn. (08) , telefax (08) Ylivieskan palvelupiste, Valtakatu 4 B, PL 103, Ylivieska, tfn. (08) , telefax (08) Pohjois-Savon TE-keskuksen maaseutuosasto Käsityökatu 41, PL 2000, Kuopio tfn. (017) , telefax (017) Satakunnan TE-keskuksen maaseutuosasto Pohjoisranta 11 E, PL 266, Pori tfn. (02) , telefax (02) Egentliga Finlands TE-central, landsbygdsavdelningen Bangårdsgatan 36, PB 592, Åbo tfn. (02) , telefax (02) Nylands TE-central, landsbygdsavdelningen Magistatsporten 2, PB 15, Helsingfors tfn. (09) , telefax (09) Österbottens TE-central, landsbygdsavdelningen Hovrättsesplanaden 19 A, PB 131, Vasa tfn. (06) , telefax (06) Kokkolan palvelupiste Isokatu 15 B, PL 240, tfn. (06) , telefax (06) Jord- och skogsbruksministeriet, stödenheten PB 30, Statsrådet tfn. (09) 16001, telefax (09) Denna broschyr är gjord i januari Mera information ges av de myndigheter och organisationer som nämns på denna sida. Regionala miljöcentraler Etelä-Savon ympäristökeskus Jääkärinkatu 14, Mikkeli tfn. (015) , telefax (015) Hämeen ympäristökeskus Birger Jaarlin katu 13, PL 131, Hämeenlinna tfn. (03) , telefax (03) Lahden toimipaikka, Kauppakatu 11 C, PL 29, Lahti tfn. (03) , telefax (03) Kaakkois-Suomen ympäristökeskus Kauppamiehenkatu 4, PL 1023, Kouvola tfn. (05) , telefax (05) Lappeenrannan toimipaikka, Laserkatu 6, Lappeenranta tfn. (05) , telefax (05) Kainuun ympäristökeskus Kalliokatu 4, PL 115, Kajaani tfn. (08) , telefax (08) Keski-Suomen ympäristökeskus Ailakinkatu 17, PL 110, Jyväskylä tfn. (014) , telefax (014) Lapin ympäristökeskus Hallituskatu 1-3, PL 8060, Rovaniemi tfn. (016) , telefax (016) Pirkanmaan ympäristökeskus Rautatienkatu 21 B, PL Tampere tfn. (03) , telefax (03) Pohjois-Karjalan ympäristökeskus Torikatu 36 A, PL 69, Joensuu tfn. (013) 1411, telefax (013) Pohjois-Pohjanmaan ympäristökeskus Isokatu 9, PL 124, Oulu tfn. (08) , telefax (08) Kalajokilaakson osasto Torikatu 40 B, Kokkola tfn. (06) , telefax (06) Pohjois-Savon ympäristökeskus Sepänkatu 2 B, PL 1049, Kuopio tfn. (017) , telefax (017) Nylands miljöcentral Stinsgatan 14, PB 36, Helsingfors tfn. (09) , telefax (09) Sydvästra Finlands miljöcentral Självständighetsplan 2, PB 47, Åbo tfn. (02) , telefax (02) Satakunnan toimipaikka, Valtakatu 6, Pori tfn. (02) , telefax (02) Västra Finlands miljöcentral Skolhusgatan 19, PB 262, Vasa tfn. (06) , telefax (06) Kokkolan toimipaikka Torikatu 40 B, Kokkola tfn. (06) , telefax (06) Seinäjoen toimipaikka, Kalevankatu 11 13, PL 156, Seinäjoki tfn. (06) , telefax (06) Reglerbar underbevattning Agronom Markku Holma Perunavainio Ky Jyväskyläntie 83 A, Liminka tfn. (08) , m.holma@nic.fi Miljöministeriet Kaserngatan 25, PB 35, Statsrådet tfn. (09) , telefax (09) Finlands miljöcentral Sommargatan 6, PB 140, Helsingfors tfn. (09) , telefax (09) Utgivare: Jord- och skogsbruksministeriet Text: Rauno Peltomaa Layout och ombrytning: Sauli Heikkilä, Pieni Huone Pärmbild: Raimo Lietsala, Meeri Komulainen Tryckning: Painotalo Auranen Oy Landsbygdsrådgivning Etelä-Karjalan Maaseutukeskus Pormestarinkatu 6, PL 46, Lappeenranta tfn. (05) , telefax (05) Etelä-Pohjanmaan Maaseutukeskus Huhtalantie 2, Seinäjoki tfn. (06) , telefax (06) Farma Maaseutukeskus Humalistonkatu 7 b, Turku tfn. (02) , telefax (02) Hämeen Maaseutukeskus tfn. (03) Hämeen toimipaikka Raatihuoneenkatu 13 B 13, Hämeenlinna telefax (03) Lahden toimipaikka Mariankatu 8, Lahti telefax (03) Kainuun Maaseutukeskus Osmonkatu 9, Kajaani tfn. (08) , telefax (08) Keski-Pohjanmaan Maaseutukeskus Rantakatu 5, Kokkola tfn. (06) , telefax (06) Keski-Suomen Maaseutukeskus Kauppakatu 19, PL 112, Jyväskylä tfn. (014) , telefax (014) Kymenlaakson Maaseutukeskus Paimenpolku 16, Kouvola tfn. (05) , telefax (05) Lapin Maaseutukeskus Tutkijantie 28, Saarenkylä tfn. (016) , telefax (016) Maaseutukeskus Mikkeli Mikonkatu 5, PL 173, Mikkeli tfn. (015) , telefax (015) Oulun Maaseutukeskus Kauppurienk. 23, PL 106, Oulu tfn. (08) , telefax (08) Pirkanmaan Maaseutukeskus Näsilinnank. 48, PL 97, Tampere tfn. (03) , telefax (03) Pohjois-Karjalan Maaseutukeskus Koskikatu 11 C, PL 5, Joensuu tfn. (013) , telefax (013) Pohjois-Savon Maaseutukeskus Puijonkatu 14, PL 1096, Kuopio tfn. (017) , telefax (017) Satakunnan Maaseutukeskus Itsenäisyydenkatu 35 A, Pori tfn. (02) , telefax (02) Uudenmaan Maaseutukeskus Seutulantie 1, Järvenpää tfn. (09) , telefax (09) Maaseutukeskusten Liitto Urheilutie 6, PL 251, Vantaa tfn. (09) , telefax (09) Finska Hushållningssällskapet Tavastgatan 28, Åbo tfn. (02) , telefax (02) Nylands Svenska Lantbrukssällskap Elisabetsgatan 21 B, Helsingfors tfn. (09) , telefax (09) Österbottens Svenska Lantbrukssällskap Handelsesplanaden 16, Vasa tfn. (06) , telefax (06) Svenska lantbrukssällskapens förbund Elisabetsgatan 21 B, Helsingfors tfn. (09) , telefax (09)