I kanten av en boplats

Transkript

1 UV VÄST DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2001:2 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING I kanten av en boplats Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57 Betty-Ann Munkenberg

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Box , Kungsbacka Besöksadress: Nygatan 11 Växel: Fax: e-post: e-post: Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/ Riksantikvarieämbetet UV Väst Dokumentation av fältarbetsfasen 2001:2 ISSN 1650-xxxx Utskrift Elanders digitaltryck, Göteborg, I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57

3 Innehåll Inledning...4 Undersökningens förutsättningar...4 Målsättning...4 Metod...4 Resultat...5 Lager och anläggningar...5 Fynd och prover...6 Utvärdering utifrån målsättningen...7 Möjligheter till fördjupade studier...8 Referenser...9 Administrativa uppgifter...10 Bilagor...11 Bilaga 1. Arkeobotanisk analys avjordprover från St Peder socken, RAÄ 56 och RAÄ 57, Lilla Edets kommun, Västergötland...11 RAÄ Sammanfattning Jämförelse RAÄ 56 RAÄ Tabellförteckning...14 Figurer...14 I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57 3

4 Det arkeologiskt undersökta området av fornlämning 57 i St. Peder socken har tolkats som utkanten av en bronsåldersboplats. Ytan omfattade ett kulturpåverkat lager med flint- och keramikfynd. Bland de daterande fynden finns två degelfragment och ett fragment av en flathuggen dolk. Undersökningen var en av tre som utfördes sommaren 2000 inom projektet Nordlänken. De arkeologiska arbetena genomfördes inför utbyggnaden av järnvägen mellan Alvhem och Trollhättan. Inledning Sommaren 2000 genomfördes tre fältundersökningar i västra Västergötland som ett samarbetsprojekt mellan UV Väst och Lödöse museum (fig. 1). Undersökningarna ingick som en del av arbetet kring projekt Nordlänken, utbyggnaden av järnvägen mellan Trollhättan och Alvhem. Den här aktuella rapporten behandlar fornlämning 57 i St. Peder socken på fastighet Hede 1:5 (fig. 2). Undersökningsområdet berörde en vägomläggning som planeras i samband med järnvägsutbyggnaden. Sommarens arbete har föregåtts av en arkeologisk utredning 1997, och en förundersökning, 1999 (Munkenberg 1998 och 2000). Resultatet av dessa tydde på att det planerade vägområdet utgjorde utkanten av en boplats som kännetecknades av ett fyndförande lager med flintartefakter och keramik. Arbetet bekostades av Banverket, Västra Banregionen och utfördes av personal vid Riksantikvarieämbetets regionkontor i Kungsbacka (UV Väst). Undersökningens förutsättningar Fornlämning 57 är belägen ca en kilometer öster om Lödöse tätort. Lokalen ligger i åkermark som gränsar mot ett höglänt bergsområde (fig. 3). I söder skärs fornlämningen av den väg vars sträckning är planerad att rätas. Sett ur ett topografiskt perspektiv är läget söder om vägen planare och mer skyddat än undersökningsområdet. Med stor sannolikhet har de centrala delarna av fornlämningen legat där (Hede 1:37). I och med att ytan är klart avgränsad från exploateringsområdet genom vägen, ingick inte det södra området i undersökningen. Vi fick dock länsstyrelsens och markägarens muntliga tillstånd att gräva några meterrutor på ytan. Målsättning En målsättning före undersökningen var att få klarhet i om fornlämning 57 skall ses i relation till fornlämning 56, en närliggande boplats med ett delvis till synes samtida material. Platserna ligger ca 600 m från varandra och grävdes parallellt. Konkreta mål kopplade till fältundersökningen på RAÄ 57 var att: om möjligt klarlägga boplatsens omfattning. närmare datera boplatsen. identifiera möjliga aktivitetszoner. Metod Fältarbetet inleddes med en kontroll av matjordens innehåll. Inga förhistoriska fynd kunde iakttagas i provrutorna. Därefter schaktades matjorden bort i skikt. Det kulturpåverkade fyndförande lagret kom i dagen och begränsades i möjligaste mån. På stora delar av ytan var det i plan svårt att urskilja gränsen mellan matjorden och det fyndförande lagret. En profilbänk sparades centralt på undersökningsytan, där det fyndförande lagret var kraftigast. 30 meterrutor handgrävdes över ytan med förtätningar 4 I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57

5 runt markprofilen (fig. 5). Ytterligare fem rutor grävdes på andra sidan grusvägen, i syfte att avgränsa fornlämningen på den södra delen (fig. 4). Meterrutorna plangrävdes i stick för att fånga upp eventuella anläggningar i lagret. Slutligen banades det fyndförande lagret skiktvis bort med hjälp av maskin. Anläggningarna undersöktes, fynd och prover samlas in. All plandokumentation utfördes digitalt med hjälp av totalstation. De inmätta värdena har förts över i det GIS-baserade arkeologiska informationssystemet Intrasis (Intra-site information system). Även beskrivningar av anläggningar, fynd och schakt finns tillgängliga i Intrasis under projekt V2000:6. Mätningarna kompletterades med manuellt inritade profiler, beskrivningar och foto. Resultat Lager och anläggningar Det kulturpåverkade fyndförande lagret varierade både i tjocklek och kvalitet. Där det var som kraftigast mätte det 0,3 m och bestod av brun humös sand som ställvis var grusig. Mot kanterna tunnades lagret ut och det humösa inslaget minskade. Generellt innehöll lagret enstaka skärviga stenar och fragment av bränd lera. Fläckvis kunde också enstaka kolstänk och sot iakttagas (L10). I lagret mot norra kanten låg en nästan meterstor stenhäll (fig. 5). Ingen uppenbar påverkan från någon mänsklig aktivitet kunde dock upptäckas på den. På den centrala delen mot södra schaktkanten överlagrades det kulturpåverkade lagret av ett ca 50 kvadratmeter stort och upp till 0,15 m tjockt svart lager av torvig humös, siltig sand (L137). Detta var, liksom det fyndförande lagret, svårt att avgränsa främst mot öst, på grund av dels störningar från tidigare förundersöknings- och utredningsschakt, dels av recent påverkan på marken. Ovanpå den gula leran, under de ovan beskrivna lagren, låg ett upp till 0,3 m tjockt fuktigt lager av svartgrå finsand (L11) (fig. 6). Vid den övre lagergränsen syntes fläckvis sot och en del sten. I övrigt uppfattades lagret som homogent. Centralt i schaktkanten mot söder syntes i botten ett lager av en annan karaktär. Detta var minst 0,1m tjockt och bestod av svart gyttjig lera. Sannolikt kan det kopplas samman med ett mindre sumpområde söder om grusvägen. Endast fem anläggningar, tre stolphål och två gropar?, påträffades och undersöktes på ytan (fig. 5). Av de tre stolphålen bedömdes ett som recent (A228) och ett var så grunt att tolkningen är osäker (A187). De två skålformade försänkningarna som låg i det kulturpåverkade lagret hade samma typ av fyllning som det övre torviga lagret (L137), vilket gör det osäkert om det var nedgrävda gropar eller inte (A50 och A243). Ingen av anläggningarna innehöll några fynd. I ett försök att begränsa boplatsen åt syd grävdes fyra meterrutor och en kvartsmeterruta på ängen på andra sidan vägen (fig. 4). Tyvärr var innehållet i rutorna omrört och stört av senare tiders aktiviteter. I tre av dem påträffades dock flinta och resterna av ett lager som kan vara samma kulturpåverkade lager som norr om grusvägen (R90, R255 och R257). Kvartsmeterrutan grävdes i ett starrbeväxt område på östra delen av äng- I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57 5

6 en (R95). Rutan som grävdes till 0,5 m djup vattenfylldes snabbt. Sannolikt fortsätter fornlämningen ända fram till bergskanten, men är störd av senare tiders bosättning och aktiviteter. Tilläggas kan att i den sydligaste rutan påträffades keramikskärvor som, om än något osäkert, kan dateras till tidig medeltid. Fynd och prover Med några få undantag hittades fynden i det kulturpåverkade lagret (L10). De enstaka fynd som påträffades i schaktets yttre delar är till sin karaktär inte avvikande från materialet i övrigt. Totalt insamlades 249 slagna flintor (varav 16 stycken i utredningen och vid förundersökningen). Medräknas spån och retuscherade flintor utgör redskapen 3,6 % av det totala flintmaterialet och kärnor och kärnfragment 2,8 %. Andelen eldskadade flintor uppgår till 17,6 % och andelen svallade till 10 % av den totala mängden. Vid förundersökningen påträffades två små, omkring 3 cm, nästan runda och fint retuscherade avslagsskrapor och vid sommarens undersökning ett fragment av en flathuggen dolk. Dessa tre är de enda tydliga redskapstyperna i flintmaterialet. De flesta kärnorna kan beskrivas som relativt små plattformskärnor med ett fåtal, ofta otydliga, avspaltningsnegativ. Förutom flintorna togs sju mindre stycken av bearbetad kvarts och ett bergartsavslag till vara. Sakord Antal Vikt, g Brända Svallad Avslag Avslag med inhak 1 7 Avslag med retusch 1 2 Avslagsskrapa 2 9 Dolkfragment 1 6 Kärna Kärnfragment 1 6 Mikrospån 2 2 Spån 1 3 Övrigt slagen Övrigt slagen med retusch 1 3 Tabell 1. Sammanfattande tabell över insamlade flintor. Fynd från utredningen och förundersökningen ingår. Generellt är keramikskärvorna som hittades vid undersökningen små och fragmentariska. Sammanlagt insamlades 35 skärvor (totalt 136 g). Två tredjedelar av dem är tillräckligt intakta för att kunna identifiera vilken del av kärlet de representerade (tabell 2). Av de fyra mynningsbitarna kommer två från samma kärl. Detta har haft en rak mynningskant. En mynningsskärva representerar ett kärl med en något utåtböjd mynning. Keramiken är magrade med krossad bergart generellt med en kornstorlek upp till ca 2 mm. Två skärvor är brända under reducerande förhållanden. I övrigt har merparten av godset oxiderade yttersidor och reducerad kärna. Skärvorna med både bevarad in- och utsida är 6, 7 och 11 mm tjocka. Två skärvor bär spår av att N-teknik har använts vid uppbyggandet av 6 I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57

7 kärlet. Sju av skärvorna har en glättad utsida, en eventuellt två bär tecken på en uppruggning/rabbning av ytan. Den enda skärvan med dekorelement påträffades vid utredningen. Den är en 7 mm tjock och är dekorerad med en liten knopp med en grop i. Kärldel Antal Vikt Obestämbar Buk Buk/botten 1 10 Hals 1 21 Mynning 4 14 Tabell 2. Sammanfattande tabell över insamlad keramik. Fynd från utredningen och förundersökningen ingår. I västra delen av schaktet påträffades två fragment (med passning) från en degel magrad med kvarts. Fragmenten är rödbrända på kanten men har inte den glasade yta som ofta förekommer på deglar. Främst i det kulturpåverkade lagret, men även på enstaka ställen i det undre sandlagret låg några spridda fragment av brända ben och små klumpar av bränd lera. De grävda meterrutorna innehöll generellt upp till tre/fyra fragment av vardera. Benen och lerklumparna var ofta så uppblötta och/eller dåligt brända att de inte gick att ta upp. Endast tio benoch åtta lerfragment kunde samlas in. Bland annat utifrån uppgiften om att en gård brunnit ner i början av 1900-talet alldeles nordöst om undersökningsytan samt de många dräneringsdiken som korsade schaktet, bedömdes de träkol som kunde iakttagas vid undersökningen som osäkra att använda till dateringsanalys. Endast ett kolprov, från det kulturpåverkade lagret, samlades in (provnr 1, R114). Provnr Ruta/anläggning Lager Artinnehåll 2 R212 L11 (sand) Sädeskorn, havre, korn, vete, pilört, målla, ogräshirs, nattskatta, starr 3 R214 L10 (kulturpåverkat) Frö/sädeskorn? Träkol, lövträd 4 A243 Torvig hum mjäla Ev fröfrgm indet Tabell 3. Insamlade jordprover. Anmärkningsvärt är att flertalet makrofossiler verkar ha legat i det undre sandlagret som till synes inte var kulturpåverkat. Möjligen kan de små fröna och sädeskornen ha transporterats ner i lagret genom naturliga deponeringsprocesser eller så har de ansamlats vid den övre lagergränsen där det vid grävningen iakttogs partier med sot. Korn från L11, samt en förkolnad bit av en kvist från ett lövträd insamlat i L10 kommer att 14 C-dateras. Utvärdering utifrån målsättningen Efter förundersökningen observerades en tidsmässig samstämmighet i karaktären på fynden på RAÄ (St. Peder) 56 och 57. Denna likhet visade sig dock efter slutundersökningen till största delen vara en chimär. Den neolitiska dateringen som angavs på RAÄ 57 grundade sig främst på I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57 7

8 avslagsskraporna som är mycket vanliga på västsvenska neolitiska boplatser. Efter slutundersökningen tyder fynden snarare på en datering till bronsålder, främst dess senare del. En stor del av materialet är dock anonymt, såtillvida att det kan förekomma både under neolitikum och bronsålder. På fornlämning 56 förekom enstaka nedslag som kan vara samtida med fornlämning 57, men då dessa är osäkra får tanken om ett eventuellt tidsmässigt samband mellan platserna anstå. Boplatsens omfattning får anses klarlagd såtillvida att den sannolikt kan begränsas utifrån topografin. Provrutorna på södra delen antydde dock att senare tiders verksamhet har påverkat de förhistoriska lämningarna. På den undersökta ytan fanns mycket få indikationer på att det förekommit någon speciell aktivitet. De enda fynd på platsen (förutom skrapor från förundersökningen) som kan påvisa någon bestämd verksamhet på boplatsen är ett par degelfragment. Möjligheter till fördjupade studier Fornlämning RAÄ 57 i St. Peder socken ingår i det större arkeologiska projektet kring Nordlänken och kommer att ingå i fördjupningsarbetet vars vetenskapliga möjligheter tidigare har presenterats i Programförslag för kulturmiljövårdens åtgärder för Nordlänken, delen Trollhättan Alvhem. (Munkenberg & Schaller Åhrberg1996). Genom att titta på hur bl.a. tidiga metallfynd och röd/rödbruna skifferspetsar fördelar sig har Eva Weiler konstaterat att kommunikationsleden mellan havet och det inre av Västergötland under äldre bronsålder gick via Viskan och övre Ätradalen. Under senare delen av bronsålder sker det en förändring. Göta Älvdalsområdet framstår nu som en av de viktigare distributionslederna. I närområdet runt bansträckningen har påträffats en rad holkyxor i brons (Weiler i Munkenberg m.fl s.17). Trots att RAÄ 57 inte är totalundersökt och de lämningar som fanns kvar i huvudsak utgjordes av ett kulturpåverkat fyndförande lager utan några tydliga anläggningsstrukturer kan platsen, speciellt genom fynden av degelfragment bidra till bilden av ett samhälle i förändring under yngre bronsålder. Ytterligare stöd för ett lokalt bronshantverk är att det tidigare i området har hittats en gjutform av sten ämnad för tillverkning av holkyxor utan öra, en typ som dateras till bronsålderns period V (Weiler i Munkenberg m.fl. 1996, s. 18). De platser vi tidigare känner till längs bansträckningen med dateringar från yngre bronsålder utgörs av enstaka härdar på åkerimpediment, vilka hypotetiskt har tolkats som lämningar efter herdeverksamhet eller tidig säterdrift. Fornlämning RAÄ 57 representerar en annan del av bronsåldersamhället. Ytterligare analyser av materialet, t.ex. bruksspårsanalys och en fördjupad teknologisk analys av flintmaterialet kan dels ge möjlighet till ett bättre dateringsunderlag, dels ge en vidgad bild av verksamheten på platsen. 8 I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57

9 Referenser Munkenberg, B-A, Schaller Åhrberg, E. m fl Programförslag för kulturmiljövårdens åtgärder för Nordlänken, delen Trollhättan Alvhem. Itryck.UVVäst. Munkenberg, B-A m.fl Arkeologisk utredning Nordlänken, delen Trollhättan Alvhem. Arkeologiska utredningar UV Väst 1996:6. RAÄ. Munkenberg, B-A Arkeologisk utredning Nordlänken, delen Trollhättan Alvhem komplettering. Arkeologiska utredningar UV Väst 1998:9. RAÄ. Munkenberg, B-A Arkeologiska förundersökningar Nordlänken, delen Trollhättan Alvhem. UV Väst rapport 2000:2. RAÄ. I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57 9

10 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Intrasisprojekt: V2000:6. Undersökningstid: 24 maj 7 juli Projektgrupp: Betty-Ann Munkenberg och Louise Olsson. Underkonsulter: Karin Viklund, Miljöarkeologiska laboratoriet Umeå Universitet. Ångströmslaboratoriet, Uppsala Universitet. Exploateringsyta: 1000 m 2. Undersökt yta: 600 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 7B7h x y Koordinatsystem: RT90 7,5 g V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x y Höjdsystem: RH00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 profilritning i skala 1:20. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd: Fynd med Fnr (inklusive utrednings och förundersökningsfynd). 10 I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57

11 Bilagor Bilaga 1. Arkeobotanisk analys avjordprover från St Peder socken, RAÄ 56 och RAÄ 57, Lilla Edets kommun, Västergötland av Karin Viklund, Miljöarkeologiska Laboratoriet, Umeå universitet Proverna har tagits i samband med arkeologiska undersökningar inför en järnvägsutbyggnad (Nordlänken). När det gäller RAÄ 57 kommer proverna från lämningar fyndförande lager och däromkring, med trolig datering till bronsålder. För RAÄ 56, med datering till yngre bronsålder förromersk järnålder, gäller att proverna tagits i flera olika gropanläggningar, en urnebrandgrav och något som tolkats som ugn. Proverna har floterats, vattensållats och undersökt enligt gängse metod, med t.ex. 0,5 mm såll, stereolupp och referensmaterial. Förkolnat växtmaterial hittades i flera prover och detta beskrivs och kommenteras nedan. En fullständig lista på innehållet i proverna kommer sist. RAÄ 57 Det fyndförande lagret (L10 ruta 214) gav inte något säkert frömaterial och inte heller särskilt mycket träkol. Mer av bägge dessa varor fanns i det underliggande lagret, (L11 ruta 212), ett sandigare lager som tolkats som svämlager. Det tredje provet, från en grop i fyndförande lagret, gav inte heller något frömaterial och där fanns mindre träkol än i de två övriga. Det frömaterial som hittades innehöll en hel del sädeskorn, några ogräsfrön och en starrnöt, och var alltså av typisk boplatskaraktär. Växtsammansättningen i provet liknar den man brukar se i t.ex. västsvenska boplatser från bronsålder tidig järnålder. Det kännetecknas av en ogrässammansättning med litet inslag av målla och med arter som ogräshirs och pilört samt en blandad cerealiasammansättning med korn, såväl den nakna, äldre, som den yngre skaltäckta sorten och vidare havre (ny i bronsålder) och skalvete (gammal). Korn tycks dominera ganska kraftigt vilket inte är förvånande. Flera sädeskornfragment kunde dock inte bestämmas till art p.g.a. deras dåliga skick. Nattskattan kan ha hört till åkerns ogräsflora, eller växt på annan kväverik mark. Man hade kanske inte förväntat sig bränt frömaterial i ett prov från ett svämlager. Här fanns dock även ganska mycket träkol. Lagret torde alltså vara uppblandat med boplatsmaterial. Det kan det ha varit ursprungligen, eller det kan ha skett vid provtagningen. Möjligen kan även naturliga processer med transport nedåt genom t.ex. maskaktiviteter ha spelat in. Träkol resp ett bränt korn från L11 och 10 har plockats ut för 14 C. RAÄ 57, prov 2, R212, L11 2havre,Avena sp 9 korn, Hordeum 2 vete, sannolikt spelt/emmer, Triticum sf spelta/dicoccon 5sädeskorn,Cerealia 21 sädeskornsfragment, Cerealia fragment 2 pilört, Persicaria lapathifolium I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57 11

12 1 målla, Chenopodium sp 1 ogräshirs, cf Setaria sp 4nattskatta,Solanum nigrum 1 starr, cf Carex 2 fragment ev frö/sädeskorn RAÄ 57, prov 3,R214, L10 2 ev. små fragment av frö/sädeskorn A243 prov 4 1 ev. fröfragment indet Jordbruket RAÄ 56 och 57 Utifrån det ganska ringa materialet får tolkningarna bli tentativa. Korn bör i alla fall ha varit den dominerande grödan, och med en tidsfästelse till yngre bronsålder tidig järnålder för boplatsen RAÄ 56 kan man konstatera att skalvetena dröjer sig kvar från äldre perioder. Ogrässpektrat med dominans av våtarv talar för gödsling av åkrarna och samtliga ogräsarter är vårgroende vilket alltså indikerar vårsådd. De markslag som odlats är svårare att utläsa. Ogräshirs, målla och pilört tyder på varma, lätta jordar medan måran trivs på lerigare mark. Bland ängsväxtfrön som artbestämts finns en del starrnötter vilket indikerar att våtmarker använts för fodertäkt. Många likheter finns med andra ungefärligen samtida lokaler i Västsverige, t.ex. förekomst av skalvete och havre, och särskilt ogräshirs, som är mindre vanligt förekommande i arkeobotaniskt material från andra delar av landet. Anläggning RAÄ 57, L11 Odlade växter korn 9 emmer/spelt 2 havre 2 obest cerealia 26 Åkerogräs pilört 2 målla 1 ogräshirs 1 Ängsväxter starr 1 övriga 4 S:a 48 Tabell 1. Växtfynd i 57, St Peder socken, grupperade ekologiskt, efter växtplats. Sammanfattning Jämförelse RAÄ 56 RAÄ 57 Av det närmare tjugotalet jordprover som analyserades visade sig nästan alla innehålla ett "normalstort" frömaterial av boplatskaraktär, således med blandat innehåll av kulturväxter, ogräs och enstaka ängsväxter (tabell 1). Artsammansättningen liknar den som setts tidigare i prover från samtida kontext från denna del av landet, med t.ex. havre, spelt/emmer, korn, våtarv och ogräshirs och odlingsformerna torde vara likartat. En 12 I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57

13 liten skillnad mellan de två lokalerna kan möjligen skönjas: provet från RAÄ 57 innehåller havre (och spelt/emmer) och obetydlig mängd kvävekrävande arter, (t.ex. ingen våtarv) jämfört med dem från RAÄ 56. Detta kan indikera en något högre ålder, men en viss försiktighet är påkallad eftersom ett enda prov här ställs mot ett 10-tal sådana. I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57 13

14 Tabellförteckning Tabell 1. Sammanfattande tabell över insamlade flintor. Fynd från utredningen och förundersökningen ingår...6 Tabell 2. Sammanfattande tabell över insamlad keramik. Fynd från utredningen och förundersökningen ingår...7 Tabell 3. Insamlade jordprover...7 Tabell i bilaga 1 Tabell 1. Växtfynd i 57, St Peder socken, grupperade ekologiskt, efter växtplats...12 Figurer Figurerna finns i en separat figurbilaga. 14 I kanten av en boplats. Västergötland, St. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57