Sörmländska torp i kulturmiljövården

Transkript

1 ARKEOLOGISKA UPPDRAGSVERKSAMHETEN RAPPORT 2015:73 FoU-PROJEKT Sörmländska torp i kulturmiljövården Ett projekt om torp för Länsstyrelsen i Södermanland Södermanlands län Lena Beronius Jörpeland och Ann-Mari Hållans Stenholm

2

3 ARKEOLOGISKA UPPDRAGSVERKSAMHETEN RAPPORT 2015:73 FoU-PROJEKT Sörmländska torp i kulturmiljövården Ett projekt om torp för Länsstyrelsen i Södermanland Södermanlands län Dnr Lena Beronius Jörpeland och Ann-Mari Hållans Stenholm

4 STATENS HISTORISKA MUSEER Arkeologiska uppdragsverksamheten Kontoret i Hägersten: Instrumentvägen HÄGERSTEN Fax: Kontoret i Uppsala: Hållnäsgatan UPPSALA Fax: Tel.: e-post: [email protected] STATENS HISTORISKA MUSEER Arkeologiska uppdragsverksamheten Rapport 2015:73 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Layout Åsa Östlund Tryck/utskrift Elanders Sverige AB, 2015

5 Innehåll Förord 6 Projektet 6 Tidigare forskning 7 Källmaterial och metoder 8 Torp som mångtydigt begrepp och historiskföreteelse 9 De obesuttnas bebyggelse 9 Torp, backstuga och gatehus 9 Torp över tid 10 Torp i Sörmland 13 Torp i Södermanlands län enligt FMIS 14 Begrepp och definitioner i FMIS 14 Lägenhetsbebyggelse i FMIS 15 Uppdragsarkeologiska torpundersökningar i Södermanlands län 18 Arkeologiska undersökningar av torpbebyggelse 18 Torp lokalisering 27 Analys av historiskt kartmaterial 27 Inventering 29 Landskapsanalys 29 En kritisk reflektion över lokalisering 29 Torp datering C-analys 31 Fyndstrategier och fyndanalyser 31 Kart- och arkivstudier 32 En kritiskt reflektion rörande datering 32 Torp arkeologisk potential och frågeställningar 33 Arkeologisk utredning 33 Arkeologisk förundersökning 34 Arkeologisk undersökning 34 Referenser 35 Övriga referenser 39 Administrativa uppgifter 40 Bilaga. Tabeller över undersökta och delundersökta torplämningar 41 Undersökt lägenhetsbebyggelse 41 Undersökt husgrund, förhistorisk/medeltida 41 Undersökt husgrund, historisk tid 42 Undersökt kvarnlämning 42

6 Förord Länsstyrelsen i Södermanlands län, Samhällsbyggnadsenheten, har initierat och finansierat föreliggande projekt. Arkeologiska uppdragsverksamheten, Statens historiska museer (tidigare Riksantikvarieämbetet, UV Mitt) har varit utförare. Länsstyrelsen i Uppsala län har vänligen ställt textmaterial i sitt arkeologiska program till förfogande för att fritt disponeras i denna rapport (se Hållans Stenholm 2014). Arbetet har utförts av en projektgrupp vid Arkeologiska uppdragsverksamheten, SHMM bestående av Lena Beronius Jörpeland, Ann-Mari Hållans Stenholm och Wivianne Bondesson. I arbetet har också Katarina Appelgren deltagit. Wivianne Bondesson har excerperat material från FMIS, men också deltagit i diskussioner rörande främst antikvarisk hantering, inventering och registrering i FMIS. Wivianne Bondesson, Pia Nilsson (Arkeologiska uppdragsverksamheten, SHMM), och Eva Svensson, Environmental Science, Karlstad University, har läst och kommenterat manuskriptet. Projektet Projektet föranleddes av ett antikvariskt kunskapsbehov rörande torplämningars arkeologiska potential. Det övergripande syftet är att kritiskt granska idag existerande underlag för kunskap om torplämningarnas antikvariska värde och vetenskapliga potential. Framför allt är avsikten att visa hur arkeologin och arkeologiska metoder kan användas inom uppdragsarkeologin för att skapa ny kunskap om torp och torpare. I samband med införandet av Kulturmiljölagen 2013/2014 förstärktes behovet av ett kunskapsunderlag för antikvariskt handläggning av lämningstypen lägenhetsbebyggelse. Lagen innebär att denna typ i egenskap av fornlämning i högre utsträckning än tidigare kan komma att beröras av uppdragsarkeologi. Riksantikvarieämbetet rekommenderar att lägenhetsbebyggelse i enlighet med det vidgade fornlämningsbegreppet i den nya Kulturmiljölagen bedöms som fornlämning. I nuvarande lämningstypslista rekommenderas att lägenhetsbebyggelse som tillkommit före 1850 skall betraktas som fornlämning (Lämningstyplistan 2014:47). Det medför att huvuddelen av denna lämningstyp kommer att få skydd som fornlämning i och med lagändringen, istället för att som tidigare ha varit bedömd som övrig kulturhistorisk lämning. Det är således angeläget att formulera ett aktuellt kunskapsläge med utgångspunkt från en kritisk granskning av såväl antikvarisk handläggning som arkeologiska undersökningar av denna lämning i länet. Syftet är att skapa en ökad kunskap om torp och torplämningars kunskapspotential och därmed ge en grund för en mer medveten vetenskaplig och antikvarisk värdering och tolkning. 6 Sörmländska torp i kulturmiljövården

7 Målsättningen med projektet är att: Sammanställa och utvärdera torplämningar i Södermanland län registrerade i FMIS avseende förekom lämningstyper, antikvarisk status och undersökningsfrekvens. Sammanställa och utvärdera uppdragsarkeologiskt undersökta torplämningar i Södermanlands län avseende frågor, metoder och ny kunskap. Utarbeta förslag kring en medveten användning och utveckling av metoder för lokalisering och datering av torplämningar. Utarbeta förslag till relevanta frågeställningar relaterade till torplämningarnas arkeologiska kunskapspotential i ett aktuellt forskningsläge. Tidigare forskning Generellt sett finns en förhållandevis begränsad historisk och arkeologisk forskning kring torpare och torpbebyggelse (Gadd 2000, Lind & Svensson 2001:9ff, Andersson 2007:9ff och där a.a., Berg 2003). Om man ser till forskningssituationen idag finns endast ett fåtal pågående eller nyligen avslutade forskningsprojekt inom historia och kulturgeografi som behandlar obesuttna och torp under tidigmodern och modern tid (ex. Gunnarsson 2004, Lagerqvist 2011, Mispelaere & Lindström). Forskningen rörande medeltida torpetablering är i det närmaste obefintlig, men den har berörts i olika avhandlingsarbeten (ex. Rahmqvist1996, Ericsson 2012). Ett exempel på forskning rörande äldre torpetablering är dock Valter Elgeskogs Svensk torpbebyggelse från 1500-talet till laga skifte. En agrarhistorisk studie (1945), ett klassiskt arbete som fortfarande är aktuellt på ett grundläggande plan. Inom arkeologi är Welinders etnoarkeologiska forskning från början på 1990-talet banbrytande (1992a, 1992b). I en artikel 1997 gör han dessutom ett upprop om att torpen väntar på sin arkeologiska historia (Welinder & Johnsen 1997). Dessförinnan hade visserligen frågan kring arkeologi i senare tiders lämningar varit aktuell, men man konstaterar att det saknas goda exempel (Ersgård 1990, Mogren 1995). De äldre torpen, från medeltid och 1500-tal, har överhuvudtaget inte behandlats i arkeologisk forskning. Kulturmiljövården har således inte kunnat söka stöd i forskningen i sin osäkerhet om torpens vetenskapliga värde i ett arkeologiskt sammanhang. Detta är en forskningssituation som består i början på 2000-talet då rapporten från Projekt Uppdragsarkeologi 2001 om sentida bebyggelse i den arkeologiska och antikvariska verksamheten publiceras (Lind, Svensson & Hansson 2001). I rapporten diskuteras visserligen ett fåtal forskningsprojekt som behandlar sentida agrar bebyggelse (ex. Sandberg 1987, Welinder 1992a, 1992b), liksom också ett antal goda exempel på uppdragsarkeologiska projekt (Rosén 1991, 1999). Samtidigt framhåller man avsaknaden av problemorienterade frågor vid uppdragsarkeologiska undersökningar och att detta gör att det är svårt att veta vilken vetenskaplig potential de sentida bebyggelselämningarna besitter (aa:25). Det konstateras att frågor rörande datering och funktion dominerar, medan vetenskapligt relevanta frågor kring sociala och Sörmländska torp i kulturmiljövården 7

8 näringsekonomiska aspekter av torparnas liv saknas (aa:25). I rapporten lyfter man också fram möjligheten att utveckla arkeologiämnet såväl teoretiskt som metodiskt genomtillgången till ett skriftligt källmaterial (aa:21). Antologin Torpens arkeologi från 2007 representerar egentligen den första samlade arkeologiska ansatsen till en diskussion om torpens vetenskapliga potential med utgångspunkt från materiell kultur (Welinder 2007). I artiklarna finns en genomgående förståelse av torpen och torparnas heterogena karaktär och det ges en mängd goda exempel på probleminriktade frågor, medveten och utvecklad metod och därmed också angelägen och relevant ny kunskap. Det framgår tydligt att arkeologiska metoder kan tillvarata torpens vetenskapliga potential. Tillgången till både skriftliga källor och fysiska lämningar skapar en kreativ plattform för problematisering av bl.a. föreställningsvärldar och kulturella mönster hos landsbygdens obesuttna under tidigmodern och modern tid. Detta tycks emellertid vara kunskap som endast i begränsad utsträckning har fått ett genomslag och påverkat den antikvariska värderingen av torp och i förlängningen beställningen av arkeologiska undersökningar. Källmaterial och metoder När det handlar om arkeologi och lämningar från en tid med ett förhållandevis rikhaltigt källmaterial aktualiseras ofta frågan om det arkeologiska källmaterialets vetenskapliga värde och potential i relation till det skriftliga och kartografiska materialet. Det handlar exempelvis om de ska ses som självständiga och likvärdiga material, eller om det arkeologiska materialet berättar en annan historia än det skriftliga. Inom historisk arkeologi är detta dock en fråga om metod som handlar om att medvetet upprätta en dialog mellanting och text (Andrén 1997). Det är således av stor vikt att arbeta medvetet tvär- och mångvetenskapligt där förutom arkeologi bl.a. historia, kulturgeografi och etnologi är discipliner med storrelevans i detta sammanhang. Det finns olika källor och arkiv som kan innehålla uppgifter om de obesuttna och deras bebyggelse. Det handlar förstås om lantmäteriakter, soldatregistren och kyrkoarkiven (födelseböcker, uppgifter om konfirmation och giftermål, död- och begravningsböcker, kyrkliga räkenskaper, inoch utflyttningslängder, husförhörslängder), men också om syneprotokoll, bouppteckningar, domprotokoll och mantalslängder. Av stor betydelse i sammanhanget är också Institutet för språk och folkminnen (SOFI). Vissa av dessa källor och arkiv är mer eller mindre användbara då det gäller uppgifter om obesuttna. Bouppteckningar är ett exempel på en källa som kan vara ofullständig eller helt saknas för vissa kategorier i samhället. Ärvdabalken i1734 år lag föreskrev till exempel att allt dödsbo skulle upptecknas, men så var inte alltid fallet. Det fanns dessutom en underrepresentation från samhällets undre skikt, om boet var fattigt upprättades ingen bouppteckning (Ahlberger 1996:79f ). Bouppteckningarna blir också med tiden mindre utförliga. Efter mitten av 1800-talet tenderar de att ha en mer sammanfattande karaktär (Bodin m.fl. 2007:187). 8 Sörmländska torp i kulturmiljövården

9 Det skriftliga källmaterialet rör i huvudsak de skattlagda gårdarna, eftersom statsmakten haft föga intresse av att kontrollera enheter och verksamheter som inte inbringade skatt (Beronius Jörpeland & Ramström 2007:155). Arkeologin har således en viktig roll i kunskapsuppbyggnaden om samhällets obesuttna (Håkansson 2007:122). Torp som mångtydigt begrepp och historiskföreteelse Begreppet torp är lika mångtydigt i ett historiskt perspektiv, som torpare är en heterogen grupp. I ett vetenskapligt sammanhang är det nödvändigt att utgå ifrån den stora variationen av torpare, backstugusittare och gatuhusfolk i såväl samtid som över tid och att problematisera de obesuttnas begränsningar, möjligheter och drivkrafter. De obesuttnas bebyggelse Lämningstypen Lägenhetsbebyggelse omfattar således de obesuttnas bebyggelse på landsbygden under framför allt historisk tid. Det handlar om enheter på ofri grund som inte var mantalssatta och skattlagda. Torp kan även vara beteckning på ett hemman som ännu inte uppnått skattekraft, exempelvis vid nyodling. Ytterst handlar det dock om de människor som tillhörde samhällets mest utsatta i egenskap av en jordlös underklass. Som torpare och backstugusittare var de dock inte en enhetlig klass, utan representerade en heterogen grupp i sin strävan efter utkomst, identitet och position i en specifik samhällskontext. Torp, backstuga och gatehus I den kamerala definitionen av torp kan begreppet framstå som entydigt när det i själva verket i ett historiskt perspektiv är mångtydigt, vilket korresponderar mot den stora variation som företeelsen torp uppvisar. Ett torp eller en torpare på 1500-talet är inte detsamma som dess motsvarighet på 1800-talet, liksom ett soldattorp och ett stattorp på 1800-talet inte är samma sak (se vidare nedan). Även inom samma kategori av torp från samma tid kan det finnas stora skillnader. Torp har tillkommit under olika tider, i olika regioner och med olika syften och incitament. Det kunde exempelvis vara stora skillnader i storlek, bärighet och grad av självförsörjning. Framträdande skillnader handlade också om placeringen i landskapet i förhållande till gård, by eller säteri, liksom om ekonomisk, funktionell och social relation till den överordnade enheten. Torp, i betydelsen obesuttnas bosättning, saknade också rätt till byns samfällda mark, vilket påverkade markutnyttjande och försörjningsmöjligheterna. Det kunde handla om skillnader i ersättningens/avgiftens karaktär och omfattning, besittningsgrundens ursprung och utsträckt, men också om variationer i de obesuttnas upplevda och/eller levda utanförskap, gemenskap och aktörskap. Det är skillnader som även måste ha uttryckts i kulturella mönster och föreställningsvärldar. Om man ser till användningen av begreppen torp och backstuga i skriftliga källor Sörmländska torp i kulturmiljövården 9

10 tycks exempelvis gränsen mellan företeelserna ha varit flytande då samma bebyggelse omväxlande kan kallas för både det ena och det andra (Elgeskog 1945:19 20). I FMIS har distinktionen mellan torp och backstuga tagit fasta på bebyggelseenhetens placering i landskapet; torpet på enskild mark och backstugan på allmänning. Samtidigt uppodlades torp på allmänningsmark från äldsta tid till vår egen och på 1500-talet kallades vanligen dessa enheter för torp. Skiljelinjen mellan torp och backstuga ligger således inte i placeringen, utan snarare i bärkraften för självförsörjning. En backstuga hade inget eller ett obetydligt jordbruk, vilket innebar att backstugusittaren var beroende av lönearbete (Bäck 1986). Gatehus är en annan typ av bebyggelse på ofri grund som främst brukar förknippas med Skåne, men som även förekommer i Uppland, exempelvis i Gamla Uppsala by. Det var en bebyggelse som låg på allmänning eller enskild mark i byar och på gods. Torp över tid Upplåtelse av mark på allmänning eller enskild mark till obesuttna vilade på en överenskommelse eller ett kontrakt om ersättning i form av ränta. För jordägare som frälse och bönder, var behovet av arbetskraft/dagsverken ett viktigt incitament för att tillåta torpetablering, medan kronan såg till intäkter, men också till ny- och uppodling. Detta var emellertid intressen och behov som skiftade och förändrades över tid. Statsmakten försökte genom olika förordningar och lagstiftning att reglera och ibland även begränsa torpetablering. Varför, hur och var torp kommer att etableras har sin historia, liksom vem som blir torpare. Nedan följer en översiktlig presentation av torpetablering under olika tider baserad på forskning i historia och agrarhistoria (jfr Elgeskog 1945, Brunius 1980, Bäck 1986, Rahmqvist 1996, Gadd 2000, Ericsson 2012). Under historiens gång har nyodling och nybyggen i form av torp varit en balansgång och avvägning mellan en vilja att skapa nya resurser i form av arbetskraft och skatteintäkter, och en önskan att skydda redan existerande resurser som skogar och bolbyar. Vilken strategi som får företräde är avhängigt av det aktuella samhällets politiska, ekonomiska och sociala strukturer och aktörer. I samband med en uppdragsarkeologisk insats är det således av största vikt att hypotetiskt karaktärisera torpets specifika karaktär och roll i en aktuell samhällskontext. Utan en sådan vetenskaplig utgångspunkt finns en risk att lämningen förblir anonym, vilket inte befrämjar formuleringen av problemorienterade frågor och särskilt utvalda metoder. Medeltid Under medeltid var torp en bebyggelsebenämning som användes om en avgärda gård som etablerats på en bolbys marker. Enheter med namn som har efterledet -torp kan vara sådana ursprungliga avgärdatorp. Andra begrepp som förekommer i 1500-talets jordeböcker är utjord och olagd jord. De har i olika sammanhang diskuterats i historisk och kulturgeografisk forskning och framstår som svårgripbara, men tolkningar som förekommer 10 Sörmländska torp i kulturmiljövården

11 involverar medeltida nyodlingar/nybyggen eller återupptagna gårdar som ödelagts under medeltid (Brunius 1980:43ff, Hannerberg 1977, Karsvall 2011). Nyodling gynnades i landskapslagarna och en kraftig sådan bebyggelseexpansion kan ha skett under perioden 1000-tal till 1200-tal, med en mer moderat fortsättning framför allt i skogsbygd ända fram till mitten av 1300-tal (Myrdal 1999:27f). Torp betecknar under medeltid förutom nybyggen också en enhet underordnad en storgård (Myrdal 1999:28). Medeltida torpetableringar har även en tydlig förankring i huvudgårdsdriften. Redan under äldsta medeltid låg torp under huvudgårdarna. Sigurd Rahmqvist har genom sina systematiska undersökningar av medeltida gods i Uppland kunnat visa på att förekomsten av underlydande torp var utmärkande för dessa komplex. Dessa torp var en nyodling på huvudgårdarnas utmarker och saknade i regel jordetal. Torpare var ofria eller halvfria på mindre gårdar med stor dagsverksplikt och var därmed nödvändiga för godsdriften. Rahmqvist ser torpsystemets uppkomst som ett utslag av avskaffandet av träldomen, som kan ha startat redan före år 1000 och som fick sin slutgiltiga avveckling på 1330-talet (1996:8ff ). Godssystemets förändring under senmedeltid, då huvudgårdarna delades upp på flera landbor, innebar ofta att små torp slogs samman till motsvarande en landbogård i en egaliserad by (Myrdal 1999:126) tal Under 1500-talet gynnade statsmakten torpetablering på allmänning och utmark. Syftet var att äldre nedlagda gårdar skulle återupptas, men också att nyodlingar istället för hemmansklyvning var att föredra. Allt detta gav i förlängningen kronan ökade skatteintäkter. Dessa enstaka nybyggen på en allmänning kallades vid denna tid vanligen för torp. De var inte tillräckligt bärkraftiga för att mantalssätta, men de ålades ränta för nyttjanderätten. Torp på allmänning hade endast skyldigheter gentemot kronan, vilken vid slutet av 1500-talet hävdade full äganderätt till alla lands- och häradsallmänningar. Samtidigt som man från kronans sida såg positivt på nyodling så var det en balansgång mellan olika intressen och intressenter. Ganska snart inser kronan att skogarna hotas av exploateringen och Gustav Vasas medgivanden ersätts av restriktioner rörande bebyggelse på kronans allmänningar och ödetomter. Även bolbyarna, i vars närhet torpen etablerades, måste skyddas från att bli försvagade p.g.a. markbrist och intrång. Torpetablering under 1500-tal har studerats av bl.a. Elgeskog (1945) och Brunius (1980). Torpetablering på bondeägd mark gynnades däremot inte av lagstiftningen under 1500-talet, vilken förbjöd bonde att ta avrad av nybygge (Elgeskog 1945:42f ). År Torp i form av nybyggen på enskild mark uppstod under 1600-talet, men blev mer allmänt förekommande under talen. Under 1600-talet etablerades en omfattande torpbebyggelse på säterierna som ett resultat av frälsets behov av arbetskraft för godsdriften. Detta var en process som hade påbörjats redan under 1500-talet, men initialt hållits tillbaka av Gustav Vasa Sörmländska torp i kulturmiljövården 11

12 som inte ville stärka frälset. Torparna fick nyttjanderätt, ofta på livstid, mot ersättning i dagsverken och/eller pengar (jordtorp, dagsverkstorp, stattorp). Torp på bondejord var dock inte vanligt vid denna tid, eftersom dessa inte var avgiftsbefriade. Det innebar att en bondgård fick betala högre skatt om den omfattade torpbebyggelse. Av uppenbara skäl stimulerade inte detta förhållande till torpetablering inom bondbyar. Allmänningarna och utmarken fick ett ökat värde på 1600-talet vilket begränsade etableringen av dagsverkstorp inom dessa. I och med bruksnäringens stordrift och därmed ökade behov skogens avkastning i form av kol, ökade bland annat kolartorpen. Genom lagstiftning gjordes ineffektiva försök att skattlägga de mer bärkraftiga torpen och avhysa och riva resten tillsammans med backstugorna. Många torp blev dock skattlagda som självständiga fastigheter jämförbara med mindre gårdar på 1/2, 1/4 eller 1/8 mantal. Indelningsverkets tillkomst under sent 1600-tal innebar att soldat-, ryttar- och båtmanstorp etablerades. Bönderna i roten tillhandahöll torpet som försörjning i fredstid och den indelte disponerade det så länge han tjänstgjorde. Denna torpare erlade inga dagsverken/avgifter, däremot hade bönderna olika typer av skyldigheter gentemot den indelte (Bäck 1986). Torplagstiftning i början av 1700-tal var restriktiv i syfte att förhindra obesuttna att ägna sig åt självförsörjningsjordbruk och istället tvinga dem till lönearbete. Kronan och adeln ville på detta sätt tillförsäkra sig arbetskraft. Samtidigt fick torpare med början under 1700-talet möjlighet att friköpa jord. Ett annat sätt för mer välbeställda jordlösa att skapa en säkrare besittningsgrund och självförsörjning var att erlägga en hög pantsumma för torpet. Det gav torparen låg dagsverke/avgift, vilken dessutom var tidsbegränsad. Andra typer av torp var s.k. börde- eller undantagstorp som skapades som arvslott eller i samband med försäljning inom familjen. Dessa var ofta vanligen på livstid. Det förekommer även s.k. kolartorp där brukaren var skyldig att kola ett visst antal milor eller leverera en viss mängd träkol. År Under perioden sker en agrar- och befolkningsmässig expansion. Befolkningen fördubblas mellan åren , och i synnerhet efter år 1810 (Lind & Svensson 2001:7).Hemmansklyvningen och nyodling ökade inte i samma takt, vilket ledde till en samtida proletarisering av landsbygdens befolkning. Antalet obesuttna (torpare, backstugusittare, inhyseshjon) fyrdubblades i jämförelse med bondebefolkningen som ökade med en tiondel. Tidigare omfattade de obesuttna främst äldre och utstötta, medan de nu kom att utgöras av arbetsföra familjer som tvingades söka arbete utanför hemmet. Från framför allt mitten av 1700-talet blev torp på böndernas marker alltmer vanligt förekommande. Det var bl.a. ett utslag för att torpen nu avgiftsbefriades för bönderna med syfte att främja ökad nyodling och produktion. Till de obesuttna på landsbygden under 1700-talet räknas även s.k. statare. De var lantarbetare anställda årsvis på gods och större gårdar mot en huvudsaklig ersättning i natura (bostad, livsmedel och bränsle). De hade inte tillgång till jord att bruka och saknade vanligtvis också egna kreatur. Före mitten av 1700-talet fanns nästan inga statare, men därefter 12 Sörmländska torp i kulturmiljövården

13 kom de att utgöra en betydande grupp i godstäta regioner. Statarsystemet tillämpades under hela 1800-talet, men minskade under 1900-talet. Det fanns en liten möjlighet till social rörlighet i och med att statare kunde bli arrendatorer och till och med självägande. Laga skifte i Sverige beslutades år Det innebar en omfattande omstrukturering av landsbygden och i många fall flyttade gårdarna ut ur byn och tog därmed torpmark i anspråk. Skiftet fick således sociala konsekvenser i och med att torparna sades upp (Gadd 2000:302f ) tal Till omkring år 1860 ökade antalet torp, men i slättbygderna hade antalet redan börjat minska i samband med laga skiftet från år I slutet av 1800-talet hade maskinella brukningsmetoder i jordbruket tagit över mycket av det manuella arbetet, vilket i förlängningen ledde till att landsbygdens obesuttna befolkning förlorade sin försörjning och tvingades leta efter ny utkomst i städerna. Laga skiftet ledde tillsammans med andra samtida samhällskrafter som industrialisering, emigration och inflyttning till städerna att de obesuttnas bebyggelse på landsbygden kom att ödeläggas under sent 1800-tal. Under 1800-talets slut och 1900-talets början ersattes dagsverksskyldigheten med penningarrende i många fall, vilket i praktiken innebar att större torp ofta blev arrendegårdar. I arrendelagstiftningen från år 1943 förbjöds slutligen dagsverke som ersättning för brukningsrätt av jord, vilket formellt innebar att torpinstitutionen och torp som juridiskt begrepp upphörde. Torp i Sörmland I den studie över Mälardalen som Ulf Sporrong publicerade år 1985, Mälarbygd visar han att andelen frälsejord enligt 1500-talets jordeböcker, är störst i Södermanlands län (Sporrong 1985, fig. 1). Det är dock tydligt att det finns en stor variation i landskapets olika delar grundad på platsens historiskt specifika utveckling till följd av naturtopografiska förutsättningar. Sörmland karaktäriseras som ett typiskt Mälardalslandskap; ett omväxlande och småbrutet landskap som i allmänhet finns runt centralbygderna, d.v.s. de stora slättbygder som sedan länge har varit bebyggda jordbruksområden. Sörmlands gårdar är i allmänhet små till ytan och det småskaliga jordbruket särskiljer landskapet från övriga Mälardalen enligt Sporrong. Karaktäristiskt för Sörmlands inre är den sjöplatå med ett välutvecklat sprickdalslandskap som har medfört att de typiska småskaliga odlingsbygderna har utvecklats. Landområden som sent grundades upp med stora flacka lermarker, är framför allt Rekarnebygden, en av Sörmlands få slättter. Flera mikrobygder har slättkaraktär enligt Sporrong, som framhåller Kiladalen väster om Nyköping i detta sammanhang, liksom området kring Öljaren i västra Sörmland (Sporrong 1985:40). Den inre sjöplatån i Sörmland är ett landskap som lämpat sig väl för agrar stordrift vilket förklarar att frälsegodsen har dominerat området mellan Nyköping och Katrineholm (Sporrong 1983:80). Under perioden Sörmländska torp i kulturmiljövården 13

14 ökade dock kraftigt frälsejorden också i andra delar av landskapet. Den så kallade godsavsöndringen, kronans överlåtande av jord till frälset som ett sätt att betala skulder eller avlöna adelns officerare, innebar att jorden gradvis kom i frälsets händer. Detta medförde i sin tur behov av landbor och torpare till godsen. I slutet av 1600-talet genomförde Karl XI en reduktion då delar av jorden åter kom i kronans ägo (Magnusson 2001:195). Områden som är sent koloniserade är bland annat skogsbygderna Mälarmården och Kolmården. Där återfinns också många järnbruk och de verksamheter som haft skogen som största resurs, med därtill knutna torpbebyggelser, exempelvis kolartorp. Till detta skall också det militära indelningsverket fogas. Under perioden år utvecklades det så kallade yngre indelningsverket som medförde att Sörmlands regemente nybildades och en organisation kring soldattorpen utvecklades. Grunden för systemet var den så kallade roten, ett eller flera hemmans förmåga att ställa upp en indelt soldat, torp och en bit jord (Ljung 2004:6). Sammanfattningsvis finns i landskapet ett stort inslag av frälsejord parat med ett brett spektrum av naturresurser som inverkat på att en mångfald av torpbebyggelser kunnat utvecklas allt sedan medeltiden. Odlings- och skogsbygder, men även sjöar, vattendrag och kusttrakter liksom bergslagområden gav viktiga naturtopografiska förutsättningar. De övergripande samhälleliga förändringar som sker i Mälardalen och som inverkat på tillkomsten av bebyggelse på ofri grund är därför i hög grad aktuella även för Sörmland. Närheten till Stockholm har från och med tidigmodern tid starkt inverkat på säteri- och godsstrukturen som i sin tur medfört att torpetableringen tog fart på allvar. Torp i Södermanlands län enligt FMIS I Södermanlands län finns ett stort antal lämningar i FMIS som omfattar torp och backstugor. Samtidigt saknas en tillförlitlighet i FMIS generellt vad gäller den verkliga förekomsten, omfattningen och spridningen av torpetableringar. Det beror på flera faktorer som egentligen alla har att göra med en osäkerhet kring torplämningarnas antikvariska och vetenskapliga värde. Det finns således all anledning att betona att de obesuttnas bebyggelse på landsbygden under såväl medeltid som tidigmodern, och modern tid endast i begränsad utsträckning är känd genom fornminnesinventeringen. Begrepp och definitioner i FMIS Torpbebyggelse representerar ett mycket stort segment av befolkningen under flera århundraden och är således en mångfacetterad och komplex lämning i såväl antikvariskt och vetenskapligt hänseende. Viktigt i sammanhanget är därför att begrepp och definitioner tydliggörs för att göra den antikvariska handläggningen medveten och den vetenskapliga processen stringent. 14 Sörmländska torp i kulturmiljövården

15 Det är framför allt två lämningstyper i FMIS som omfattar torplämningar: lägenhetsbebyggelse och husgrund, historisk tid. Lägenhetsbebyggelse definieras av Riksantikvarieämbetet/FMIS som: Lämningar efter mindre bebyggelseenhet (jordbruksenhet) som inte skattlagts. Definitionen kommenteras på följande sätt av Riksantikvarieämbetet/FMIS: Avser lämningar efter backstugor, torp och övriga, t.ex. malm- och tåbebyggelse. Kan bestå av husgrunder, kulturlager eller andra anläggningar. Egenskapsvärdet torp används för bebyggelseenhet på enskilt ägd mark där nyttjanderätten upplåtits till torparen som avlöning mot fullgörande av vissa arbetsuppgifter. Egenskapsvärdet Backstuga används om lämningar efter enkel bebyggelse på allmän mark. Som framgår ovan är definitionen av lägenhetsbebyggelse ekonomisk-judiciell, vilket för en antikvarisk bedömning kräver tillgång till och analys av såväl kartografiskt som skriftligt källmaterial. Samtidigt kan exempelvis bebyggelsens placering i landskapet och/eller dess materiella/fysiska karaktär indikera att det rör sig om bebyggelse som innehafts av landsbygdens obesuttna. Den materiella kulturen här inbegripet byggnader och rumslig struktur likväl som föremålsvärld representerar en levnadsmiljö från en viss tid, i ett visst samhälleligt sammanhang. Lägenhetsbebyggelse i FMIS I Södermanlands län finns ett förhållandevis stort antal lämningar av typen lägenhetsbebyggelse registrerade i FMIS (jfr tabell 1). I jämförelse med övriga län i Mälarområdet är dock antalet lämningar inte det största, men heller inte det minsta. Om man ser till den procentuella andelen fornlämningar av denna lämningstyp uppvisar Södermanland en hög andel fornlämningar i jämförelse med övriga län (jfr tabell 1). Samtidigt är statusen övrig kulturhistorisk lämning helt dominerande för denna lämningstyp i samtliga län i Mälarområdet. Det är emellertid som tidigare nämnts en bild som kan förändras radikalt till en betydligt högre andel fornlämningar i enlighet med Kulturmiljölagens fornlämningsbegrepp. Tabell 1. Lämningstypen Lägenhetsbebyggelse i FMIS (antikvarisk bedömning kan vara inaktuell p.g.a. den nya Kulturmiljölagen). Län Lägenhetsbebyggelse Fornlämning (andel % fornlämning av ( lägenhetsbebyggelse ) Bevakningsobjekt Övrig kulturhistorisk lämning Delundersökt Undersökt och borttagen Summa Örebro (3 %) Uppland (18 %) Södermanland (10,5 %) Stockholm (6 %) Västmanland (5 %) Sörmländska torp i kulturmiljövården 15

16 Även lämningstypen husgrund, historisk tid kan omfatta lägenhetsbebyggelse (jfr tabell 2). För denna lämningstyp råder emellertid en större osäkerhet rörande antikvarisk status än för lägenhetsbebyggelse och en mycket liten procentuell andel av dessa lämningar har följaktligen status som fornlämning. Definitionen enligt Riksantikvarieämbetet/FMIS är: Lämning eller ruin efter enstaka byggnad från historisk tid. Av kommentaren till definitionen framgår att lämningstypen är av en mycket generell och varierad karaktär eftersom den omfattar de bebyggelselämningar som inte kan bestämmas närmare till tid eller sammanhang. Riksantikvarieämbetet rekommenderar att lämningstypen bör få status som övrig kulturhistorisk lämning eftersom Husgrunder kan inte generellt bedömas som lämningar från forna tider och efter äldre tiders bruk. För att bedömas som fornlämning bör ett funktionellt och kronologiskt samband finnas med annan fornlämning alternativt en säker datering till före år 1850 förutsatt att lagens rekvisit är uppfyllda. Ytterligare en lämningstyp kan omfatta äldre torp: Husgrund, förhistorisk/ medeltid (jfr bilaga). Detta är dock en lämningstyp som ommöjligt omfattar ett ännu vidare tidsutsnitt och sammanhang än lämningstypen husgrund, historisk tid, vilket kräver en hög grad av medvetenhet i en antikvarisk och vetenskaplig värdering. Lämningstypen har inte sammanställts i tabell i föreliggande rapport på samma sätt som de tidigare nämnda lämningstyperna, eftersom den således omfattar så mycket mer och annat än äldre torplämningar. Av tabell 1 och 2 framgår att lämningstyperna betecknade som lägenhetsbebyggelse eller husgrund, historisk tid i Mälarområdet har undersökts i förhållandevis liten utsträckning. Sammantaget är antalet undersökningar av lägenhetsbebyggelse (inkluderande både delundersökningar, liksom undersökt och borttaget) gjorda i Södermanlands län i jämförelse med övriga län i Mälarområdet minst, även om skillnaderna mellan länen egentligen är tämligen marginella (jfr tabell 1). Det stora flertalet undersökningar av båda lämningstyperna har skett inom ramen för arkeologisk utredning. Sannolikt finns dock fler utredningsgrävda lokaler som inte registrerats i FMIS som delundersökta. Arkeologisk undersökning med föregående förundersökning är mindre vanligt förekommande. Tabell 2. Lämningstypen Husgrund, historisk tid i FMIS (antikvarisk bedömning kan vara inaktuell p.g.a. den nya Kulturmiljölagen). Län Husgrund, historisk tid Fornlämning (andel % fornlämning av ( lägenhetsbebyggelse ) Bevakningsobjekt Övrig kulturhistorisk lämning Delundersökt Undersökt och borttagen Uppland (3 %) Södermanland (2 %) Stockholm (2 %) Västmanland (6 %) Örebro (9 %) Summa 16 Sörmländska torp i kulturmiljövården

17 Om man ser till antal registrerade lägenhetsbebyggelser kommunvis i Södermanlands län står Nyköpings kommun i länets södra del fram, med i jämförelse med övriga kommuner, ovanligt många registrerade lämningar. Även Eskilstuna och Strängnäs kommuner i länets norra del har förhållandevis många registrerade lämningar. Katrineholms kommun som binder samman den norra och södra delen av länet i väster har också många registrerade lägenhetsbebyggelser (jfr tabell 3). I grova drag skulle denna rumsliga fördelning, med en tyngdpunkt till Nyköpings och Katrineholms kommuner, kunna spegla säteribildningarna på sjöplatån, men det förklara samtidigt inte de många registrerade torplämningarna i Strängnäs och Eskilstuna kommuner. Fördelningen speglar sannolikt främst skillnader och variationer i synen på fornlämningsbegreppet över tid, men framför allt de stora infrastrukturprojekten E20, E4 och Svealandsbanan. Inventeringsinsatser i dessa kommuner av projekt Skog och Historia förklarar troligen också att många torp från 1800-talet har registrerats här. Revideringsinventeringarna som gjorts i länet har genomförts i flera omgångar under en lång period, från de äldsta under slutet av 1970-talet till de senaste under 2000-talet. De norra delarna av länet, delar av Eskilstuna kommun och Strängnäs kommun, var de sista områdena där inventeringen reviderades. Vid inventeringar i slutet av och början av 1980-talen gjordes inte en konsekvent genomgång av äldre lantmäterikartor, vilket innebär att det finns kompletteringsbehov vad gäller såväl torplämningar som övergivna by- och gårdstomter. I en analys av nuläge (1997) och kompletteringsbehov av fornminnesinventeringen i landet skriver Riksantikvarieämbetet att för Södermanlands del har: Tabell 3. Lämningstyperna Lägenhetsbebyggelse och Husgrund, historisk tid i FMIS fördelade på kommuner i Södermanlands län. Kommun En annan aspekt att beakta vid tolkningen av registrerade lämningar i FMIS är att samma bebyggelseenhet kan ha ändrat kameral och funktionell status flera gånger över tid. Ett torp kunde exempelvis bli en gård och därefter tillbaka till ett torp igen och en backstuga kunde bli ett torp. Vid revideringsinventeringen åren i Uppsala län är det äldsta omnämnandet gällande. Det innebär exempelvis att flera medeltida torp är registrerade som bytomt-gårdstomt eftersom de omnämns första gången på 1500-talet som hemman (Franzén & Ulfhielm 2014:22). I denna inventering uppmärksammades bl.a. torpkoncentrationerna vid bruken och gruvorna, men också smedstorp på byarnas utmarker (aa:22). Vad gäller bergslagerna i Södermanland som exempelvis i Tuna och Åker finns med stor sannolikhet en ofullständig bild av torplämningar. En annan mer ovanlig lämningstyp som tas upp i inventeringen i Uppsala län är s.k. utjordar, som finns belagda i skriftligt material från tal (aa:23). Dessa har ofta visat sig vara gårdar som ödelagts under medeltiden. Sammanfattningsvis finns ett mycket varierat, svårtolkat och i många stycken otillräckligt inventeringsunderlag för lämningstypen lägenhetsbebyg- Lägenhetsbebyggelse Eskilstuna 271 Flen 133 Gnesta 86 Katrineholm 175 Nyköping 592 Oxelösund 22 Strängnäs 184 Trosa 56 Vingåker 128 Torplämningar har i mycket liten utsträckning prioriterats. ( Jensen 1997:27). Sörmländska torp i kulturmiljövården 17

18 gelse. Även om den har fått ett lagstadgat skydd i och med kulturmiljölagen finns idag en ojämn och bristfällig kunskap om lämningarnas belägenhet och bevarandegrad i landskapet. Många är idag okända och kan komma fram vid arkeologiska utredningar, vilket gör värderingen i detta skede av den antikvariska processen viktig (jfr förstudie UV Öst). I detta sammanhang bör också de granskade inventeringarna gjorda inom projektet Skog och Historia nämnas, liksom de torpinventeringar som genomförts av många hembygdsföreningar. De senare har givetvis en annan inriktning, men kan i vissa fall få en kompletterande funktion. Uppdragsarkeologiska torpundersökningar i Södermanlands län Som tidigare framgått finns ett mycket begränsat antal arkeologiska förundersökningar och undersökningar av torplämningar i Södermanlands län. Dessa har sammanställts i bilaga 1 och flertalet har granskats närmare inom ramen för detta projekt vad gäller syfte, frågeställningar, metod och fördjupade analyser. Endast tre undersökningar har varit mer omfattande och därför finns ett underlag för en mer utförlig granskning och kommentar nedan (jfr avsnittet Arkeologiska undersökningar av torpbebyggelse nedan). Gemensamt för två av dem är att de inte var registrerade som lägenhetsbebyggelse i fornminnesregistret. Årby kvarn i Kjula socken, var en tidig industrilämning, en kvarnanläggning med tillhörande, något fragmentariskt bevarad torpmiljö. Lunda gård utanför Strängnäs var registrerad som gårdstomt i FMIS, men gården ägdes av Strängnäs råd och brukarna var arrendatorer till staden. Platsen blev föremål för en regelrätt bytomtsundersökning, vilken resulterade i ett omfattande och rikhaltigt arkeologiskt material. Broby soldattorp i Åkers socken innefattar en gårdsmiljö med ett boningshus som låg strax utanför undersökningsområdet. De arkeologiskt undersökta delarna rör ekonomibyggnader och avfalls- och kulturlager hörande till torpet. Utöver dessa undersökningar kommenteras även ett antal mer begränsade undersökningar (jfr avsnittet Mer begränsade undersökningar av torpbebyggelse nedan). Arkeologiska undersökningar av torpbebyggelse De arkeologiska undersökningar som granskas nedan representerar det fåtal regelrätta undersökningar av torplämningar som finns gjorda i länet (jfr också bilaga). Årby kvarn Vid mitten av 1990-talet genomfördes en av de mest omfattande undersökningarna av en vattenkvarn i Mellansverige (Bäck 2001). Det arkeologiska projektet berörde en mjöl- och sågkvarnsmiljö i Kjula socken i Söderman- 18 Sörmländska torp i kulturmiljövården

19 land. Kvarnen som hörde till Fiholms säteri och därmed var en av Axel Oxenstiernas egendomar bestod av en kvarnanläggning och ett kvarntorp. Enligt skriftliga källor hade Årby varit i drift från omkring år 1620 till slutet av 1800-talet (Bäck 2001:21ff ). Syfte och frågeställningar Ett övergripande syfte med undersökningen var att få en fullständig bild av kvarnplatsens utsträckning och de verksamheter som bedrivits. Viktiga frågor rörde exempelvis om det främst varit mjölkvarnar i bruk eller om också andra typer av verksamheter kunde beläggas, såsom järnframställning, hammare och sågkvarnar. Metoder I rapporten poängteras vikten av att tolka kvarnplatsen som en del av det omgivande landskapet (Bäck 2001:23). Betydelsefullt var också att se till platsens nyttjande över tid, vilket innebar att även exempelvis kolningsgropar och senare bebyggelse karterades. Skriftligt källmaterial Årbyundersökningen visar tydligt att det skriftliga källmaterialet är mycket knapphändigt när det gäller kvarntorparna från den äldre perioden av talet, men också från 1700-talet. I jordeböcker, mantalslängder och husförhörslängder redovisas endast arrendatorns namn och om han omnämns som mjölnare. I de skriftliga källorna finns däremot inte redovisat hur hushållet varit beskaffat, den socioekonomiska situationen i övrigt, boendemiljö, biinkomster o.s.v. Det skriftliga källmaterialet rörande kvarnar i Årby, är således begränsat till ägoförhållanden, räntan som betalades och arrendatorernas namn. Detta presenteras utförligt i rapporten i syfte att få en bild av vilken social miljö och större sfär som efterlämnat den materiella kulturen som dokumenterades vid den arkeologiska undersökningen (Bäck 2001:55). Resultat I Årby undersöktes och dokumenterades sex husgrunder, två dammvallar och en vägbank. Murverk och andra synliga konstruktioner karterades endast. Samtliga murverk och en par sentida husgrunder kunde dateras till 1800-talets första hälft och 1900-tal. En av husgrunderna kunde dock på stratigrafiska grunder antas vara det första boningshuset för kvarntorparen i Årby. Ytterligare en fragmentarisk byggnad tolkades som ett boningshus. Datering för den sistnämnda angavs till perioden tal (Bäck 2001:57ff ). Fyndmaterialet från undersökningen omfattade 1670 fynd. Fynden från 1900-talet mitt, den siste arrendatorns period, tillvaratogs inte. Fynden är knutna till de ytor som handgrävdes. Tre fjärdedelar av materialet utgörs av keramik, därpå följer glas och järn. Föremål i dessa material utgör tillsammans 95 % av den totala fyndmängden. Övriga föremål är tillverkade av kopparlegeringar och olika bergarter. Tyngdpunkten i datering av fyndma- Sörmländska torp i kulturmiljövården 19

20 terialet är perioden 1600-talets andra hälft till andra hälften av 1800-talet (Bäck 2001:39). Ny kunskap Den arkeologiska undersökningen har kunnat visa på en gårdsstruktur och materiell kultur i form av husgeråd och andra föremål. I rapportens avslutande diskussion och tolkning diskuteras stratigrafisk analys och datering, byggnadernas datering och funktion liksom kort om kvartorparens levnadssituation på 1600-talet. Ett bokbeslag diskuteras i relation till läskunnigheten på landsbygden. I och med att jämförelsematerial från andra liknande miljöer saknas, kan de frågor som ställts upp inte besvaras utan slutsatserna blir hypotetiska. Broby soldattorp Broby soldattorp blev föremål för en arkeologisk undersökning år 1997 (Ljung 2004). Endast delar av torpmiljön undersöktes. Undersökningen är fortfarande unik, eftersom soldattorp inte har undersökts i någon högre grad. Syfte och frågeställningar Undersökningens syfte var att tillvarata artefakter som till en del kan avspegla bebyggelsens sociala och ekonomiska förhållanden (Ljung 2004:15). Vidare syftade undersökningen till att undersöka berörda anläggningar i form av källargrunder, kulturlager eller deponerat avfall. En föreslagen detaljkartering av torpets närområde bortprioriterades av Länsstyrelsen. Metoder Bebyggelselämningar med omgivande kulturlager undersöktes. En byggnad utanför undersökningsområdet karterades endast. Skriftligt källmaterial Vid undersökningen i Broby användes det skriftliga källmaterialet på ett medvetet sätt och kommenteras i rapporten på följande sätt: Det skriftliga källmaterialet säger något om rotens sammansättning, ekonomi, gårdsnamnet, soldatens namn och civilstånd, födsel. Död, avkomma, eventuella klammerier med rättvisan och så vidare (Ljung 2004:6). För soldattorpen finns ett rikhaltigt skriftligt källmaterial i form av generalmönsterrullor, utskrivnings- och roteringslängder, från tidigt 1600-tal med några undantag. Tillsammans med mantalslängder, kyrkoböcker och äldre kartmaterial ger det skriftliga materialet en viktig, men ofta överlappande information. Av särskilt intresse i ett arkeologiskt sammanhang är exempelvis de obligatoriska torpsyner som genomfördes ungefär vart tredje år, och vid av- och tillträde till torpet. I rapporten finns även en kortfattad presentation av indelningsverket och det skriftliga källmaterial som finns att tillgå när det gäller det militära indelningsverket. 20 Sörmländska torp i kulturmiljövården

21 Resultat Vid undersökningen konstaterades en mindre enkelstugliknande byggnad med spis- eller skorstensfundament, som troligen var boningshuset. Huset låg dock utanför undersökningsområdet och karterades därför endast. Däremot blev en kvadratisk källare/källarbod som möjligen fungerat som eldhus, och omgivande kulturlager föremål för undersökning. Ett område med deponerat avfall i anslutning till stugan undersöktes, liksom ett ytmässigt omfattande kulturlager i områdets västra del kring källargrunden. Ett par mindre avfallsdepositioner och en grop undersöktes också. Sammanlagt 195 kilo fynd togs tillvara, av vilken drygt 15 kilo utgjordes av keramik. Från förundersökningen förelåg också 1,6 kilo keramik. Huvuddelen av fyndmaterialet utgjordes dock av tegel som vägdes och kastades efter registreringen. Keramiken presenteras något mer ingående i rapporten, liksom husgeråd i gjutjärn och mynt. Ett stort antal fragment av gjutjärnskittlar låg i och omkring källaren. Dessa kittlar och det yngre rödgodset redovisas i spridningskartor. I rapporten finns en fyndgenomgång med fyndfoton av daterande fynd. Fyndmaterialets datering visar att torpet bör ha etablerats på platsen kort efter år 1726, vilket är i enlighet med vad som anges i 1831 års karta. Den karterade stugans planlösning och storlek stämmer dock inte överens med den torpsyn som gjordes år I rapporten föreslås att en befintlig stuga på platsen kan ha nyttjats som soldattorp. Ny kunskap I rapportens sammanfattning förs en kort diskussion om tolkningen av materialet. Den första kända knekten i Broby är städslad under det äldre indelningsverkets dagar, före år 1684 (Ljung 1997:24). Den överväldigande stora mängd keramikkärl, särskilt serveringskärl som tillvaratogs vid undersökningen, speglar troligen den stora omsättning på hushåll som ägt rum på torpet. Perioden slutet av 1600-tal fram i 1700-talets första hälft kännetecknas av flera krig, då huvuddelen av soldaterna på roten tillfångatogs, skadades eller stupade. Nya boende genererade därmed en ny uppsättning husgeråd, alltmedan de äldre föremålen kasserades och rensades ut. Denna intressanta tolkning kommenteras inte i rapporten. Varför slängdes föremål när nya hushåll flyttade in? Gick föremål inte att återanvända, trots att man var fattig? En skärva av ett bemålat stengodskrus tillverkat omkring sekelskiftet i Annaberg i Sachsen lyfts särskilt fram. Det ligger nära till hands att koppla detta fynd till den svenska arméns vinterkvarter i Sachsen år 1706, men hur kruset har kommit till Broby blir spekulationer (Ljung 1997:21). Lunda gård Den arkeologiska undersökningen vid Lunda omfattade ett stort fornlämningskomplex med gård från järnålder, gravar, offerlund, kvarnlämning och gårdstomt från historisk tid. Lunda hade uppmärksammats i två arkeologiska utredningar och två arkeologiska förundersökningar (Beronius & Skyllberg 2003:5 och där anförd litteratur). Sörmländska torp i kulturmiljövården 21

22 Skriftligt källmaterial Någon fördjupad analys av kartmaterial, förutom ett s.k. kartöverlägg eller andra skriftliga källor fanns inte att tillgå från förundersökningen. Gårdstomten var registrerad i FMIS som fornlämning, men inför förundersökningen hade jordnatur inte fastställts. Det var först i analysen av det undersökta materialet efter den särskilda arkeologiska undersökningen som det uppdagades att gården inte var mantalssatt och att den faktiska gårdsägaren utgjordes av Strängnäs stad. I mantalslängderna över Strängnäs stad redovisades innevånarna i Lunda under rubriken Lundatorpet. Syfte och frågeställningar Inför den arkeologiska undersökningen ställdes en rad frågor till gårdstomtens specifikt. Frågeställningarna rörde bebyggelsens rumsliga struktur, rumslig belägenhet och gårdens sociala struktur (Beronius Jörpeland & Skyllberg 2003:6). Någon särskild problematisering av gårdsbebyggelsen i relation till det sociala sammanhanget gjordes inte. Resultat Lämningarna efter mangårdsbyggnaden visade sig vara en parstuga från 1600-talet. Fynden från huset gav goda möjligheter till datering, exempelvis fanns många mynt från perioden Det fanns också många kritpipor med datering från 1600-talet till 1700-talets senare hälft. Sammantaget var parstugan var i bruk mellan åren 1600-talets första årtionden till 1800-talets mitt. Ovanpå de fyndförande jordgolven låg resterna efter ett fragmentariskt trägolv som förseglade lagerföljden. Detta trägolv hade lagts in i slutet av 1700-talet och inga fynd yngre än denna tid fanns på parstugans golv. Däremot fanns ett stort fyndmaterial från 1800-talet på gårdsplanen utanför huset. Detta medför att det arkeologiska materialet för yngre skeden inte lika användbart för att studera livet inomhus. Under undersökningens gång liksom i rapporteringsskedet, väcktes ett stort antal frågor, både gällande parstugor men också rörande stormaktstidens bebyggelse på landsbygden. Någon egentlig fördjupad analys av hela det arkeologiska materialet har ännu inte utförts. Undersökningen är avrapporterad som en s.k. daff-rapport, en teknisk rapport som till största delen är deskriptiv och saknar fördjupade analyser av det arkeologiska materialet, liksom fördjupade dateringar av bebyggelsefaser. Ny kunskap En rad aspekter kan diskuteras utifrån det arkeologiska materialet. Ett par av dem har presenterats i en artikel om modernitet (Beronius Jörpeland & Skyllberg 2007). En av aspekterna rör rumsdisposition och funktion. Det rikhaltiga fyndmaterialet medger en diskussion kring hur parstugan har brukats och varit möblerat under talet. Den arkeologiska undersökningen har också visat att genom att studera lager och fynddeponeringar, har en förändrad syn på renlighet och smuts kunnat påvisas. Denna nya syn verkar redan vid sekelskiftet år 1800 vinna insteg i Lunda. Utifrån skriftligt källma- 22 Sörmländska torp i kulturmiljövården

23 terial brukar man tala om att ett hygientänkande får genomslag först under 1800-talet. Undersökningen av Lunda visar att denna förändring kan ha startat tidigare i enskilda bygder. Man kan här fråga sig om den omedelbara kopplingen till Strängnäs råd kan ha utgjort en bidragande orsak till denna förändring. Oavsett vilket, medger den arkeologiska undersökningen en vidare analys av mentala och sociala aspekter hos invånarna i Lundatorpet. Mer begränsade undersökningar av torpbebyggelse Ytterligare ett antal undersökningar i länet har berört torplämningar, men de arkeologiska insatserna har av olika anledningar varit mycket begränsade, varför också kunskapsutfallet varit litet. Av den anledningen kommenteras endast dessa undersökningar kort nedan (jfr också bilaga). Ett av de äldre infrastrukturprojekten i länet är E4 mellan Nyköping och Norrköping. I Kila och Jädergenomfördes arkeologiska förundersökningar och undersökningar på 1980-talet (Wigren 1980). Undersökningarna beskrivs mycket kortfattat i rapporten. Inte några specifika frågeställningar presenteras, endast de konstruktioner och fynd som påträffats redovisas kort. I FMIS är endast en av flera undersökningar av lägenhetsbebyggelse registrerad (Kila 100). I rapporten är undersökningar gjorda vid Rogstatorp, vid Norrtorp (en husgrund och en källare) och vid Jäder (ett boningshus och en ladugård, en källargrund samt en vägbank). Som nämnts ovan har lägenhetsbebyggelse berörts i samband med undersökningar av andra fornlämningskategorier. Ett exempel är en stolphålskoncentration som visat sig vara en medeltida husgrund (Kila 179). Husgrunden påträffades vid en förundersökning av en mesolitisk boplats och identifierades först i analys och datering (Nordin 2005). Ett annat exempel är Hugelsta (Eskilstuna 618). Några frågeställningar knutna till lägenhetsbebyggelsen är inte redovisade i rapporten. Enligt denna är de sentida lämningar endast delvis undersökta (Brunstedt & Sander 2000:9). Två husgrunder, ett boningshus och en källargrund samt ett kulturlager undersöktes och togs bort i samband med undersökning av två stensättningar. Något äldre kartmaterial har inte redovisats i rapporten, däremot har man uppenbarligen tittat i äldre kartor och kunnat konstatera att ingen bebyggelse finns på platsen (a.a. 2000:9). Vid de omfattande arkeologiska undersökningarna för E20 vid Barva finns undersökta husgrunder från två lokaler. Fornlämning Barva 322, var en järnåldersboplats. En syllstensgrund med en datering till perioden tal påträffades. Huset var en del av järnåldersboplatsen och de övergripande frågeställningarna inför undersökningen var att identifiera och tolka aktiviteter och boplatsstrukturer inom det berörda fornlämningsområdet (Dunér & Vinberg 2008:106). Inom undersökningsområdet för fornlämning Barva 327, påträffades en husgrund i förundersökningen av en järnåldersboplats. Husgrunden var synlig ovan mark. I undersökningen formulerades målsättningen så här: När det gäller den sentida husgrunden var ambitionen i princip bara att dokumentera konstruktionen i sig, medan omgivande sentida kontexter skulle lämnas därhän (Dunér & Vinberg 2008:33). Husgrunden bestod av Sörmländska torp i kulturmiljövården 23

24 24 Sörmländska torp i kulturmiljövården en 4,5 6,5 meter stor syllstensram. Fynd av några keramikskärvor med en invändig grå eller grågrön blyglasyr, eventuellt från tal påträffades. I rapporten konstaterades att någon bebyggelse inte fanns på platsen enligt äldre kartmaterial. Däremot fanns en bebyggelse norr om en befintlig väg. I området kring denna husgrund framkom keramik och glas med mera, med en datering från cirka tal och nutid. Fyndmaterialets relativt vitt spridda datering, från 1600-tal till nyare tid (a.a 2006:43) föranleder en diskussion om deponering av sopor från gården mitt över vägen har skett, och om detta kan förklara fyndsammansättningen (a.a. 2006:49). I anslutning till undersökningsområdet och den framkomna husgrunden fanns ytterligare lämningar efter minst en mindre husgrund och en källargrop i sluttningen upp mot fornlämning Barva 36:1. Dessvärre karterades inte lämningarna utanför undersökningsområdet, varken i samband med förundersökningen eller vid den särskilda undersökningen. Vid Hällby (Taxinge 38:1) delundersöktes ett område med ett spisröse, sex gropar och ett kulturlager (Ljung 1997 och där anförd litteratur). En kompletterande förundersökning, i avgränsande syfte gjordes på platsen i början av 1990-talet. Ett antal schakt undersöktes. Ett fåtal fynd, bl.a. en hästskosöm och ett bryne påträffades. Spisröset undersöktes inte. På platsen fanns också en brunnsliknande grop. Kulturlagret 14 C-daterades till senmedeltid. Åsby torp (Aspö) genomfördes en utredning i två etapper av en backstuga och fem bebyggelselämningar varav ett varit ett soldattorp (Svensson 2005). I utredningen etapp 2 sökschaktgrävdes tio schakt. Problemformulering saknas i rapporten och förslag på vidare åtgärder saknas också. Under år 2010 utfördes en förundersökning av de så kallade Finningetorpen utanför Strängnäs genomfördes i syfte att fastställa och beskriva fornlämningarnas datering, karaktär och omfattning inom planområdet. (Svensson 2010:5). Finningetorpen påträffades vid särskild utredning år En 11 6 meter stor husgrund undersöktes genom en provruta inne i husgrunden. Området i anslutning till husgrunden metalldetekterades och nordvästra delen av grunden schaktades bort i syfte att klargöra om eventuella äldre lämningar fanns under husgrunden. Denna daterades till perioden tal. I rapporten lyfts mantalslängderna fram som beskriver och namnger vilka som bott i torpen. Enligt en karta från år utgör platsen det norra av de två torpen Söder Finninge, under Oliveshäll (Ulvhäll). Det södra torpet är registrerat som Strängnäs 148:1. Undersökningsområdet är markerat på tre generationer kartor, varav den yngsta är gamla Ekonomiska kartan från 1950-talet. Kartanalysen visar att det norra Finningetorpet försvunnit från slutet av 1800-talet och de två Söder Finningetorpen bytt namn, nu enbart till Finninge. På Häradskartan : finns två Finninge torp, varav det ena upphör mellan år 1901 och I rapporten redogörs för områdets markanvändning, husförhörslängderna och problem rörande bebyggelsenamnen och lokalisering tas upp till en kort diskussion. Förundersökningen av Finningetorpen visar ett mer ambitiöst angreppssätt än de tidigaretorpundersökningarna. Finningetorpen är den en av få

25 undersökningar i Sörmland där just torpbebyggelsen som sådan stått i fokus. Ytterligare en mer utförlig förundersökningarna är Malmakvarn (Lilla Malma 190:1). Här blev platsen för ett kvarntorp föremål för förundersökning år 2010 ( Jonsson 2010). Syftet med förundersökningen var avgränsa fornlämningen (torpet) och fastställa om det fanns äldre bebyggelse från talet på platsen. Förundersökningen skulle genomföras förutsättningslöst så att även mark utanför undersökningsområdet kunde tas i anspråk. En genomgång av samtliga kartgenerationer och kvarnen och platsen för kvarntorpets läge genom tiderna diskuteras i rapporten. Det är tydligt att läget för kvarnen och torpet har varierat över tid, åtminstone två lägen förefaller att finnas. Resultatet visade att en husgrund påträffades i två av de 12 schakt som undersöktes. Husgrunden utgör sannolikt den länga som är karterad på Häradskartan från sekelskiftet Fyndmaterialet som påträffades, bland annat porslinsskärvor, understödjer den sena dateringen. Avslutningsvis skall två kategorier beröras som i FMIS har registrerats som delundersökta och undersökta. Det rör sig om husgrunder inom och vid skogs- och hyttlämningar. Huruvida dessa husgrunder skall betraktas som torp har inte närmare studerats inom föreliggande projekt. När det gäller de medeltida hyttorna har troligen torpare ingått i systemet för de frälsets egendomar. Landbor har drivit hyttorna och varit bergsmän. När järnbruken etableras från 1600-talet och framåt utvecklas en annan struktur på bruken där torpen har en tydligare plats De husgrunder som är delundersökta i FMIS och som finns i Tunaberg ligger på själva hyttan (jfr exempelvis Skyllberg 2001:249ff ). De är således troligen del av hyttan. I en del hyttor kan hyttbacken ses som en förlängning av gårdstomten. I andra fall låg hyttan längre bort från gården och då kunde övernattningsmöjligheter behövas på hyttan. Husgrunderna kan ha varit verkstäder och haft en särskild funktion på arbetsplatsen (Skyllberg, muntlig uppgift). Det är därför inte möjligt att fastställa husgrunderna och därmed invånarnas roll och funktion, utan arkeologiska undersökningar och analyser av skriftligt källmaterial. En annan kategori utgörs av husgrunder påträffade i fisklägen. Även dessa är osäkra om de skall betecknas som torp i kameralt hänseende. Torpbebyggelsen och fiskartorp i kustnära regioner är en bebyggelsekategori som i hög grad har varit föremål för arkeologisk forskning i maritima miljöer (jfr exempelvis Sundström 1980). Det förefaller dock inte finnas fiskartorp som blivit föremål för uppdragsarkeologiska insatser. Ett exempel på den maritima miljön är en husgrund på en uppbyggd terrass blev föremål för en arkeologisk forskningsundersökning inom ramen för ett projekt på Södertörns högskola (Tystberga 328). Terrassen förmodades vara en så kallad husgrundsterrass med plats för ett eller flera hus. Vidare fanns ytterligare tre husgrunder och en källare på platsen. Fler husgrunder och terrasseringar samt röjda ytor och en eventuell brunn ingår också i komplexet. Enligt skriftligt källmaterial bör en gård och ett torp ha funnits på Rågön under senmedeltid (Norman 2011:19). Vid undersökningen påträffades en syllstensgrund till en byggnad och fyndmaterial av recent karaktär, yngre rödgods, fönsterglas och tegel. Terrassen visade sig vara grunden till en byggnad Sörmländska torp i kulturmiljövården 25

26 med ett spisröse i ena hörnet. Byggnaden är inte med på några yngre kartor. Det troliga är att den uppfördes före 1800-talets början, fyndmaterialet har tolkats som sekundärt. Någon diskussion huruvida detta är torpbebyggelse eller inte förs inte i rapporten. Sammanfattande kommentar Sammanfattningsvis visar den kvalitativa utvärderingen på en rad brister som får negativa konsekvenser för den allmänna kunskapsuppbyggnaden om torp. I genomgången av undersökta och delundersökta husgrunder och lägenhetsbebyggelse är det tydligt att dessa inte särskilt har uppmärksammats som en egen fornlämningskategori utan undersökts som delar av andra kategorier. Det får till följd att lämningarnas specifika vetenskapliga potential inte tillvaratas till fullo. Det arkeologiska ut fallet blir magert och risken blir att gamla sanningar befästs. Bebyggelsen har vanligen dokumenterats och undersökts på så sätt att den husgrund som utgör boningshuset har rensats fram, mätts in och dokumenterats. Övriga ingående gårdsbyggnader har i varierande grad stått i fokus. I flera fall har delar av gården legat utanför undersökningsområdet. I ett fåtal fall har de synliga husgrunderna utanför undersökningsområdet karterats. Torpbebyggelsen har därmed inte setts som en gårdslämning utan snarare som enskilda husgrunder vilka har behandlats som enskilda objekt. På det sättet har torparnas gårdsbebyggelse bara delvis undersökts även i de fall där hela gårdsmiljön har legat inom undersökningsområdet. Det innebär torparnas hela levnadsmiljöer inte beaktas och kunskapen om dessa blir fragmentariserad. Det fyndmaterial som tillvaratagits har endast mycket översiktligt redovisats i de arkeologiska rapporterna. Fyndmaterialet har främst använts för att datera bebyggelsen, men någon fördjupad dateringsdiskussion har inte förts. I och med att man inte heller har använts sig av stratigrafisk kontextuell metod i någon högre grad så har dateringarna varit av karaktären ramdateringar för hela bebyggelsen. Dessa ramdateringar blir därmed också generella och vida till sin karaktär. Andra frågor knutna till kronologi, exempelvis förändringsskeden, har inte diskuterats i någon högre grad. Konsekvensen blir att torplämningar framstår som statiska och oföränderliga. Inte heller här används den arkeologiska metodens specifika egenskaper fullt ut. Vare sig när det gäller traditionellt arkeologiska frågor kring periodisering, varande över tid, eller fyndmaterialets utsagovärde vid frågor kring sociala, religiösa eller ekonomiska aspekter. I äldre undersökningar, fram till 2000-talet, har andra till buds stående källmaterial exempelvis skriftliga källor till mycket liten del använts. Ofta har man använt sig av äldre kartmaterial, men på sådant sätt att varken kartans beskrivningar har använts eller att kartan har georefe- 26 Sörmländska torp i kulturmiljövården

27 rerats. Det får till följd att kartans information inte nyttjats till fullo. Något syfte med kartstudierna som genomförts har inte presenterats i rapporterna. Det förefaller vara ett sätt att datera och möjligen namnge den undersökta bebyggelsen. Konsekvensen blir att alla till buds stående källmaterial inte införlivas i analysen. Därmed kan inte heller någon diskussion rörande torpets funktion och ställning lokalt och regionalt utvecklas. I och med att många undersökningar är delundersökningar i ett förundersökningsskede har frågeställningar varit av grundläggande karaktär och rört rumslig omfattning, karaktär och datering. Vetenskapliga frågeställningar specifikt knutna torplämningarna såsom varande torp har inte i ställts upp. Det är paradoxalt att av de tre större undersökningarna i länet var endast en känd som torpbebyggelse Broby soldattorp. Undersökning, dokumentation och tolkningsprocess har i dessa lokaler genomförts i enlighet med vedertagna arkeologiska principer. Även den antikvariska processen följdes fullt ut, med arkeologiska utredningar, förundersökningar och undersökningar. Tack vare detta finns ny kunskap om kvarntorparen i Årby på 1600-talet, knekten i Broby under 1700-talet, och de jordbrukande arrendatorerna i Lunda från 1600-talet fram i 1800-tal. Utvärderingen visar också att det i Sörmland finns en stor mångfald av torpbebyggelser utgående från vitt skilda förutsättningar, exempelvis sociala och naturtopografiska. Detta medför att det bör finnas en medvetenhet och förväntning på att en omfattande och mångfacetterad torpbebyggelse långt tillbaka i tid, finns inom länets gränser. Torp lokalisering Hur torp identifieras och lokaliseras i den antikvariska processen är en grundläggande fråga. I allmänhet identifieras torpbebyggelse vid den arkeologiska utredningen och förundersökningen. En vedertagen metod är att utgå från äldre kartmaterial och fältinventera de platser som är föremål för utredning/undersökning. Analys av historiskt kartmaterial I allmänhet behövs ett källkritiskt förhållningssätt till kartmaterialet. Torp kan nämnas i kartakten utan att de syns på kartan, alternativt kan torp synas på kartan men inte nämnas i text. Med hjälp av indiciemetoden kan en torplämning som man hittar i terrängen, ibland kopplas ihop med smånamn på kartan för t.ex. en åkerlycka. Även namn på gränsstenar eller markstycken kan vara vägledande, liksom upplysningar i kameralt och kyrkligt material om primärfastigheten (UV Öst förstudie). Sörmländska torp i kulturmiljövården 27

28 28 Sörmländska torp i kulturmiljövården Ett problem som också kan uppstå är att torpens namn ofta skiftar. Det kan bero på aktuell åbo eller torpets funktion vid tiden för karteringen. Torpnamn kan även följa med från ett torp till ett annat, på samma sätt som en torpbebyggelse kan flytta utan att lämna spår ovan mark. Genom att lägga samman informationen från kartan, skattelängder och kyrkoarkiv kan bidra till en bättre kunskap. När det gäller de yngre lämningarna, 1800-tal och framåt kan man förmoda att de i hög grad är registrerade i kartmaterialet. Ekonomiska kartor från 1800-talet, såsom exempelvis Häradskartorna finns över Sörmlands län och omfattar sannolikt en stor del av samtida lägenhetsbebyggelse ( Jansson 1993). Perioden före, tal, kan innebära ett större problem i och med att det finns en stor variation i förekomst av äldre lantmäteriakter och kartor. Bevarade kartor finns i olika hög grad från gårdar och byar. Skifteskartor, som ju kan innehålla stor information om just torpbebyggelse, kan saknas helt och hållet från en gård eller by, medan andra platser kan ha en mängd bevarade kartgenerationer långt tillbaka i tid. Materialet är därmed ojämnt. Det säger sig självt att avsaknaden av äldre kartor försvårar en lokalisering. Denna metod att okritiskt använda äldre kartor har kritiserats när det gäller äldre, främst medeltida, bebyggelse. I en studie över den medeltida bebyggelsen inom Stockholms län uppmärksammades lokaliseringsproblematiken rörande medeltida gårdslämningar (Beronius Jörpeland 2010). Gårdar och torp som är i bruk före den första kartläggningen riskerar att helt förbigås, medan platser som saknar äldre kartmaterial inte problematiseras i den grad som skulle behövas. En grupp bebyggelse som också uppmärksammades i studien är den landbo- och torpbebyggelse som hör till äldre gods och huvudgårdar. Dessa gårdar kan vara vitt spridda inom en ägodomänen och vara näst intill osynliga i ett skriftligt och kartografiskt källmaterial. Den omfattande huvudgårdsdriften som etableras i äldre medeltid medför en expansion av landbo- och torpbebyggelser. Exempel på arkeologiskt undersökta medeltida torp finns från Uppland. Med stor sannolikhet finns även torpbebyggelse inom de medeltida godsen i Sörmland. Den stolpbyggnad som påträffades på en mesolitisk boplats, vid Rogsta i Kila, (Kila 179) skulle eventuellt, vid en fördjupad analys, kunna tolkas som lämningar efter ett torp. Den arkeologiska metoden, genom exempelvis inventering och, i förekommande fall utgrävning, är oftast det enda sättet att identifiera och lokalisera dessa lämningar. Det historiska kartmaterialets användbarhet för denna bebyggelsekategori är endast delvis undersökt och värderat (jfr Berg 2003). En annan och viktig kategori är bruksmiljöerna. De äldre medeltida hyttorna drevs av landbor men troligen var även torp en del av detta system (Skyllberg, muntlig uppgift). När det gäller arkeologiska utredningar och förundersökningar i anslutning till områden med skogs- och bergsbruk kan man förvänta sig äldre torpetableringar. Detta gäller särskilt om inte något äldre kartmaterial kan påvisa bebyggelse.

29 Inventering I inventeringsskedet finns naturligtvis andra element att ta fasta på förutom husgrunder, spismursrösen och källare. Indikationer på äldre bebyggelse kan vara röjda ytor, vattenhål och brunnar (jfr exempelvis Bondesson 2008). Det måste dock påpekas att det inte är ovanligt, åtminstone för år sedan, att spismursrösen av misstag antagits vara gravar eller röjningsrösen, och den torpbebyggelse som kom i dagen blev därmed en överraskning i utgrävningsskedet. När det gäller medeltida bebyggelse i allmänhet, inte bara torpbebyggelse, finns alltför många exempel på att den hittas mer eller mindre av en slump i samband med undersökningar av andra fornlämningskategorier, framför allt gravfält och järnåldersboplatser. I viss mån kan man säga att detta också har gällt torpmiljöer. Det är uppenbart att den antikvariska hanteringen av torp i alltför hög grad har litat till den plats där bebyggelsen är markerad i de äldre lantmäterikartorna. Hur länge torpbebyggelse funnits på platsen är det inte möjligt att utläsa, inte heller hur långt fram i tid. Inte heller om torpbebyggelsen var rörlig och kanske legat på andra platser i närområdet. Landskapsanalys När det gäller torpbebyggelsens läge i landskapet är det rimligt att de bakomliggande orsakerna rör torpens funktion och näringsmässiga utkomst. I jordbruksbygder är det troligt att närhet till odlingsmark och utmark inverkat i hög grad. Soldattorp och rotens sammansättning kan eventuellt ha påverkat läget för soldattorpet. Det är inte ovanligt att dessa finns i närheten av rotehemmanens ägogränser. När det gäller skogsbruk, bergsbruk och kvarnar är det naturligt att bebyggelsens läge styrts av naturresurser. Jordnatur, ägoförhållanden och sociala aspekter bör också hållas i åtanke, liksom den ekonomiska bärigheten. Om torparen själv har kunnat påverka läget i landskapet är högst osäkert, men rimligt är att det har funnits en bakomliggande strategi. En kritisk reflektion över lokalisering Det är viktigt att vara medveten om att torplämningar liksom andra fornlämningskategorier kräver en medveten tolkning och kritiskt granskande analys. Det är lätt att förledas att tro att mångfalden skriftliga källor rörande torp, och att de är lättillgängliga på internet, gör den arkeologiska analysen enklare. I själva verket kan denna mångfald istället innebära en större arbetsinsats och kräva en fördjupad analys för att klargöra problem och viktiga förhållanden. Inte minst viktigt är också att samtliga kartgenerationer studeras, annars riskerar man att inte hitta torp och dra felaktiga slutsatser. Förekomst av bevarat kartmaterial. Medvetenhet om representativitet. Detta kan exempelvis vara beroende av jordnatur och den specifika platsens historia. Sörmländska torp i kulturmiljövården 29

30 Kartorna kan användas så väldigt mycket bättre än de ofta gör. Läs texten. Sök former i primärenhetens mark som antyder om åkerlycka etc. Äldre skikt torplämningar som enbart har funnits under medeltid tidig modern tid kan ha gått ur tiden när lantmäteriakterna upprättas. Dessa riskerar att förbigås i den antikvariska processen. Det yngre skiktet torplämningar från tal har vanligen men inte alltid ett rikhaltigare skriftligt källmaterial. Materialet kan dock innehålla motsägelsefulla uppgifter som därmed kan bli problematiska att förstå och tolka utan fördjupad analys. Lämningar efter torpbebyggelse är inte alltid synliga ovan mark. I fältinventeringen är synliga lämningar givetvis lättare att finna än bebyggelse i form av stolphus alternativt husgrunder bestående av småstenssyllar som kan ha torvats över. Även mindre eldpallar kan vara svåra att se ovan mark. Omgivande landskap och markanvändning i närmiljö är en viktig del i analysarbetet. Torpbebyggelsens enskilda element har alltför ofta objektifierats utan ekonomiskt och funktionellt sammanhang. Hela gårdsmiljöer har sällan beaktats. Torp datering Kulturmiljölagens årtalssatta gräns för fornlämningsstatus innebär att en initial och tidsmässigt snäv datering av eftermedeltida lämningar är av avgörande betydelse. Samtidigt framgår i Riksantikvarieämbetets vägledning rörande fornlämningsbegreppet och fornlämningsförklaring att insatserna för att datera lämningen vid arkeologiska utredningar bör hålla en rimlig nivå: Efterforskningen bör ligga på en rimlig nivå, vilket innebär att bedömningen kan baseras på skrivna källor och kartmaterial, samt historiska, kulturgeografiska eller arkeologiska kunskaper och metoder. Information om lämningens tillkomsttid kan också finnas i Fornsök (FMIS). Att anta tiden för en lämnings tillkomst genom arkeologiska undersökningar och naturvetenskapliga metoder, torde inte vara rimligt annat än i undantagsfall inom ramen för arkeologiska utredningar enligt 2 kap. 11 kulturmiljölagen. (Riksantikvarieämbetets vägledning. Fornlämningsbegreppet och fornlämningsförklaring:11). Följande diskussion fokuserar dock främst på datering av torplämningar från historisk tid i samband med en arkeologisk undersökning. Detta eftersom en förstudie kring dateringproblematik i utredningsskedet redan föreligger från Arkeologiska uppdragsverksamheten, SHMM (jfr opublicerad förstudie RAÄ, UV Öst). 30 Sörmländska torp i kulturmiljövården

31 I de olika stegen i den antikvariska processen ställs höga krav på de vedertagna dateringsmetoderna, vilket inbegriper såväl naturvetenskapliga metoder som historisk-arkeologiska metoder som bl.a. omfattar korrelationer mellan skriftliga källor och materiell kultur. De olika metoderna behöver utvecklas var för sig, men kan framför allt stärkas genom att kaliberas på ett medvetet sätt med varandra. Som tidigare nämnts är en väl utvecklad kontextuell grävningsmetodik grundläggande för att olika material ska kunna korreleras med varandra. Två metoder som möjliggör föremålsdatering lyfts fram särskilt nedan. Metalldetektering fokuserar på enstaka föremål som kan ge en mycket snäv datering, medan keramikanalys på längre sikt kan skapa ett underlag för kronologier med utgångspunkt från ett fyndmaterial som är förhållandevis frekvent förekommande. Datering med utgångspunkt från föremål kan med fördel korreleras mot såväl naturvetenskapliga dateringsmetoder som skriftliga uppgifter. 14 C-analys Bruket att använda 14 C-analys i medeltida och tidigmoderna sammanhang har länge ansetts mindre relevant eftersom standardavvikelserna är för stora. En väl utvecklad kontextuell dateringsmetod möjliggör emellertid aktivering av 14 C inom historisk arkeologi (Bäck & Strucke 2003). Metoden går i korthet ut på att arbeta kontextuellt och stratigrafiskt med 14 C-dateringar. Naturvetenskapliga dateringar ( 14 C) preciseras och felmarginalerna minskas utifrån en samlad bild av all kronologisk information som kan kopplas till den stratigrafiskt fastställda enheten som t.ex. fynd. Helt avgörande för denna dateringsmetod är att materialet tillvaratagits genom en kontextuell grävmetodik. Fyndstrategier och fyndanalyser Fyndmaterialet kan ha stor relevans vid datering av denna lämningstyp. I många fall har fyndmaterial dock endast i begränsad utsträckning tagits tillvara vid undersökningar av torplämningar. En medveten fyndstrategi relaterad till problemorienterade frågeställningar och vald metod är således viktigt. Detta är betydelsefullt i alla skeden av den antikvariska processen. Metalldetektering Metalldetektering är en idag välutvecklad metod som innebär att man tidigt i den antikvariska processen kan fånga upp metallföremål med snäva dateringsramar. Vid begränsade arkeologiska ingrepp som arkeologisk utredning eller förundersökning kan metalldetektering vara en avgörande metod för att hitta föremål som kan ge mer precisa dateringar, som exempelvis mynt, knappar och andra dräktdetaljer som söljor och spännen. Föremål av den här karaktären som tillvaratas stratigrafiskt kan dessutom ge en datering av olika tidsskikt inom en lämning. Myntcirkulationen under tidigmodern och modern tid är av en annan omfattning och karaktär än tidigare, vilket innebär att mynt kan ge snäva dateringsramar. Det finns dessutom teorier om en hög Sörmländska torp i kulturmiljövården 31

32 grad av penningsekonomi i vissa torpmiljöer, vilket motiverar metalldetektering i sådana sammanhang (se vidare Lägenhetsbebyggelse nedan). Keramikanalys Keramik från tidigmodern tid har, främst på landsbygden, under lång tid analyserats i otillräcklig utsträckning. Avsaknaden av fyndstrategier har också inneburit att keramik inte alltid tillvaratagits eller gallrats på ett initierat sätt. Det är anledningen till att det idag finns ett mycket litet underlag för att diskutera lokala eller regionala traditioner och kronologier. Kunskapen om den inhemska produktionen av keramik (rödgods) efter medeltiden är närmast obefintlig och helt baserad på historiska källor. Keramikugnar som påvisar mer omfattande keramikproduktion från tidigmodern tid har inte undersökts i Mälardalen (ex. undantag Kjellberg 2010). För att i framtiden kunna tillvarata de vetenskapliga potentialerna i tidigmodern och modern keramik för datering, men framför allt som källa till ny kunskap om kulturmönster och vardagsliv, krävs medvetna fyndstrategier. Kart- och arkivstudier Kart- och arkivstudier på olika nivåer är av stor betydelse vid arkeologi i tidigmodern och modern tid. För datering av torplämningar i ett utredningsskede är de skriftliga uppgifterna ofta avgörande. Samtidigt kan arkivstudier vara tidsödande och det krävs såväl arkiv- som källkunskap för att på ett vetenskapligt sätt kunna orientera sig bland ett ofta stort material fördelat på olika arkiv, liksom att kunna värdera och kombinera olika källor. För att kunna arbeta kostnadseffektivt med arkivstudier fodras en metodikutveckling av den karaktär som UV Öst presenterat i en förstudie (opublicerad förstudie RAÄ, UV Öst). Förstudien fokuserar på datering av torplämningar i utredningsskedet. En metodutveckling kan som i den exemplifierade förstudien involvera en utvärdering av lämpliga arkiv och arkivmaterial för olika syften, vilket krävs då arkiven och registren är många och varierade till innehåll och källvärde. Det kan också handla om att utveckla fungerande indiciemetoder genom att utvärdera hur uppgifter i ett arkiv kan tolkas och kombineras med uppgifter i andra arkiv. För mer komplexa sökningar och studier kan det i vissa fall vara kostnadseffektivt att anlita arkivariens specialistkunskap. En kritiskt reflektion rörande datering Vid datering av torplämningar från olika tider är det viktigt att vara medveten om att: en kritisk korrelation av skriftliga uppgifter, arkeologiska dateringsmetoder och materiell kultur ofta är nödvändig för att erhålla säkra och snäva dateringar en problematiserande användning av indiciemetoder för att tolka skriftlig uppgifter från olika arkiv är ofta viktig för att fullt ut kunna använda arkivmaterial vid datering 32 Sörmländska torp i kulturmiljövården

33 ett källkritiskt förhållningssätt till hur uppgifter från olika arkiv kan tolkas, relateras och kombineras till varandra är av stor vikt en stratigrafisk/kontextuell undersökningsmetod är avgörande för att tillvarata ett arkeologiskt material med högt källvärde en medveten fyndstrategi rörande insamling och tillvaratagande är nödvändig för att tillvarata relevant fyndmaterial Torp arkeologisk potential och frågeställningar I den historiska forskningen är torp en mångtydig företeelse. Denna mångtydighet måste man ta fasta på. Grundläggande är kronologiska och funktionella sammanhang, se avsnittet Torp som mångtydigt begrepp och historisk företeelse ovan. Den springande punkten i såväl en antikvarisk som vetenskaplig värdering av torplämningar som kunskapskälla är tvåfaldig: Vad vill vi egentligen veta om torp och torpare? Vad kan det arkeologiska materialet och den arkeologiska metoden bidra med för ny kunskap? Specifikt för den historiska arkeologin är att en dialog upprättas mellan materiell kultur och skriftliga källor. Det innebär att olika fenomen kan problematiseras på ett fördjupat plan och att andra frågor kan ställas. På ett generellt plan tillåter en medveten stratigrafisk kontextuell metod att rumsliga och kronologiska analyser kan besvara frågor på en förhållandevis hög detaljnivå. Analys och tolkning av det arkeologiska materialet bör innefatta specialkompetenser som exempelvis arkeobotanik, arkeometallurgi och osteologi. Discipliner som också kan vara viktiga i en tolkning är exempelvis kulturgeografi, etnologi, ekonomisk historia och militärhistoria. Nedan exemplifieras frågeställningar och aspekter relaterade till den antikvariska processens olika skeden. Frågeställningarna i de olika skedena har olika inriktning och fokus, men är i olika grad formulerade utifrån aktuellt forskningsläge. Arkeologisk utredning Frågeställningar i detta skede handlar primärt om att lokalisera och datera torplämningar genom inventering och kart- och arkivanalys. En arkeologisk utredning skall ge ett fullvärdigt underlag för länsstyrelsens bedömning av lämningens antikvariska status. Underlaget omfattar en dateringav lämningen i relation till tidpunkten före eller efter år Det är önskvärt att en utredning också kan ge en indikation på torpets funktion i ett samhälleligt perspektiv, för att på så sätt tidigt i processen uppmärksamma dess vetenskapliga potential. Sörmländska torp i kulturmiljövården 33

34 Arkeologisk förundersökning I ett förundersökningsskede handlar grundläggande frågor exempelvis om lämningens innehåll, rumsliga omfattning och bevaringsförhållanden. Förutom kunskap av mer grundläggande natur bör också en förundersökning resultera i en fördjupad arkeologisk och historisk kunskap om den specifika torpmiljön, i syfte att värdera platsens vetenskapliga potential. Förundersökningen bör resultera i en hypotes om torpets karaktär och roll i den aktuella samhällskontexten över tid. En bebyggelseenhet kan ha ändrat kameral och funktionell status flera gånger över tid. Ett torp kunde exempelvis bli en gård och vice versa. Det är först när denna hypotes föreligger som vetenskapligt relevanta och specifika frågeställningar kan formuleras. Arkeologisk undersökning Utifrån skriftliga källor har en bild skapats om den obesuttna fattiga torparen, med en snäv social och geografisk kontaktyta. Samtidigt har flera arkeologiska undersökningar i landet kunnat visa att de obesuttna inte var en grupp som passivt underordnade sig, utan aktivt skapade identiteter och nätverk, ofta med en helt annan riktning och inriktning än den samtida bondebefolkningen (Hållans Stenholm 2014:22).Torparna var del i en modernitet som omfattade idéer kring framåtskridande, kapitalistiska produktionssätt och konsumtionsmönster (Welinder 2007). Det finns således en stor potential att skapa ny kunskap med utgångspunkt från arkeologiska frågor och metoder. Relevanta frågeställningar handlar därför om att problematisera den skriftbaserade förförståelsen i relation till den arkeologiska tolkningen. Nedan ges förslag på hur man kan tänka kring och utveckla relevanta frågeställningar inom några teman som är möjliga att behandla inom ramen för uppdragsarkeologiska undersökningar. Dessa teman griper in i varandra som olika aspekter av livet och livsstrategier ofta gör. Med den arkeologiska metoden finns möjligheter att studera olika teman i ett långt tidsperspektiv. Försörjningsstrategi och modernitet Det är historiskt belagt att torparen var mångsysslare, vilket också kunde innefatta lönearbete. Lönearbetet i sig kunde medföra en större geografisk och social rörlighet, vilket kunde uttryckas i torparens konsumtionsmönster. Torparen både kom i kontakt med och,genom en högre grad av penningekonomi, också införskaffa nymodigheter. Frågor kring försörjningsstrategier Finns tecken på mångsyssleri? Vari bestod denna? Frågor kring geografiskt kontaktnät och social rörlighet Hur uttrycks kontaktnät och social rörlighet i den materiella kulturen, exempelvis i konsumtionsmönster? 34 Sörmländska torp i kulturmiljövården

35 Genus och identitet Historisk forskning har ofta betonat torparens underordnade ställning gentemot den självägande besuttna bonden. Flera aspekter av såväl den materiella som immateriella kulturen kan uttrycka identitet och genus. Frågor kring genus och identitet Vem var torparen? Vilka omfattas av hushållet?hur uttrycks genus och identitet i organisationen av boende och närmiljö?vad säger det biologiska kulturarvet om självförsörjning och trädgårdsideal? Vad uttrycker namngivning och namnskick i relation till identitet? Välstånd och/eller fattigdom Torparlivet har i äldre historieskrivning ofta framställts som materiellt fattigt och eländigt. Utifrån materiell kultur i form av föremål, funktionella och rumsliga analyser är det angeläget att problematisera fattigdom och fattigdomsbegreppet. Frågor kring fattigdom och fattigdomsbegreppet Hur kan kvantitativa och kvalitativa aspekter av den materiella kulturen förstås i relation till begreppet fattigdom? Föreställningsvärld och folklig religiositet Befolkningen på landsbygden har studerats som en homogen grupp, det vill säga som bönder. Det innebär att de obesuttnas föreställningsvärld inte har fått någon särskild uppmärksamhet i forskningen. Frågor kring renlighet, renhållning och avfallshantering Vad säger lagerbild, konstruktioner och organisationen av gårdsmiljön om synen på renlighet och avfall? Frågor kring folklig religiositet Hur kan depositionsmönster exempelvis husoffer, förstås i relation till folklig religiositet? Referenser Ahlberger, C Konsumtionsrevolutionen 1. Om det moderna konsumtionssamhällets framväxt Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet. Andersson, H Torp och backstugor i Länghem. Lund Studies in Historical Archaeology 4. Andersson, S Nävekvarn Hackhyttan samt Frankhyttan. Breddning av väg 511. Tunaberg socken, Södermanland. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1995:35. Stockholm. Plats för Salvetorp (gård) utanför utredningsområdet Andersson, S Härad Järsta, E20. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1995:2. Stockholm. Sörmländska torp i kulturmiljövården 35

36 36 Sörmländska torp i kulturmiljövården Andrén, A Mellan ting och text: en introduktion till de historiska arkeologierna. Eslöv. Berg, J Gods och landskap. Jordägande, bebyggelse och samhälle i Östergötland Meddelande 120/Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet. Beronius Jörpeland, L Medeltida landsbygdsbebyggelse i Stockholms län. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2010:8. Stockholm. Beronius Jörpeland, L. & Ramström, A Smedstorpens arkeologiska kunskapsvärde. I: Welinder, S, (red.). Torpens arkeologi. Riksantikvarieämbetet 1:1. s Beronius Jörpeland, L. & Skyllberg, E Lunda gård delområde G. Gårdstomt och kvarnläge. E20, Södermanland, Strängnäs socken, Strängnäs. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, Dokumentation av fältarbetsfasen, 2003:7. Stockholm Mot moderna tider! Modernitet och arkeologi: artiklar från VIII Nordic Tag i Lund Bodin, S. m.fl Familjen Granqvist på Pinoberget materiell kultur i enbackstuga I: Welinder, S. (red.). Torpens arkeologi. Riksantikvarieämbetet 1:1. s Bondesson, W Förbi Flen, väg 55, förbifart Flen. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2005:12. Stockholm Medeltida röjningar i Gersnäs Lasstorp. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2. Riksantikvarieämbetet, UV Mitt, rapport 2008:24. Stockholm. Bondesson, W. & Runeson, H Planerad villabebyggelse i Åkers Järsta. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2009:11. Stockholm. Brunius, J Bondebygd i förändring: bebyggelse och befolkning i västra Närke ca Det nordiske ødegårdsprosjekt, 9. Lund. Brunstedt, S. & Sander, B En järnåldersgård och två gravgrupper. En välbevarad gårdsmiljö med sex långhus, brunn, härdområde och odlingsmark. E20. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2000:16. Stockholm. Bäck, K Torp: ett försök till definition. Bygd och natur (Tidskrift). Stockholm: Sveriges hembygdsförbund (SHF), 1986:4, s Bäck, M Axel Oxenstiernas kvarn bebyggelse och kvarnar i Årby ca Riksantikvarieämbetet UV Mitt, rapport 2001:35. Stockholm. Dunér, J. & Vinberg, A Barva 2000 år vid Mälarens södra strand. E20, sträckan Eskilstuna Arphus. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2006:20. Stockholm. Elgeskog, V Svensk torpbebyggelse från 1500-talet till laga skiftet: enagrarhistorisk studie. Stockholm: LT. Diss. Ericsson, A Terra mediaevalis: jordvärderingssystem i medeltidens Sverige. Acta Universitatis agriculturae Sueciae, 2012:81. Uppsala.

37 Ersgård, L Arkeologi i senare tiders lämningar i Arkeologi i Sverige Riksantikvarieämbetet, Rapport 1990:1. Stockholm. Franzén, B-M Särskild utredning, Väg E3, sträckan Arphus Härad. Härads socken, Strängnäs kommun, Södermanland. Rapport i ATA, dnr 2752/91. Riksantikvarieämbetet. Stockholm Svealandsbanan: Södertälje Strängnäs. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1993:16. Stockholm. Gadd, C-J Det svenska jordbrukets historia. Bd 3, Den agrara revolutionen: Stockholm: Natur och kultur/lt i samarbete med Nordiska museet och Stift. Lagersberg. Gunnarsson, T Laga skifte i Skruvby jord och befolkning Uppsats. Institutionen för Humaniora, Växjö universitet. Grundberg, L. 1992? Bebyggelselämningar vid Hällby. Svealandsbanan. Förundersökning. RAÄ 38. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm. Dnr 7975:92. Stockholm. Hannerberg, D Kumlabygden: forntid, nutid, framtid. 4, By, gård och samhälle. Kumla. Håkansson, A Halländska torp som social miljö. Om strategi, fynd och materiell kultur i Stig Welinder (red.) Torpens arkeologi. Riksantikvarieämbetet 1:1. s Hållans Stenholm, A-M Tidig modern och modern tid i Uppsala län uppdragsarkeologisk kunskapsöversikt Länsstyrelsens meddelandeserie 2014:11 Kulturmiljöenheten. Uppsala. Jansson, U Ekonomiska kartor Jensen, R. (red.) Fornminnesinventeringen nuläge och kompletteringsbehov: en riksöversikt. Kunskapsavdelningen, Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Johansson, Å Arkeologisk utredning, etapp 1. E20. Arphus Eskilstuna. Riksantikvarieämbetet, UV Stockholm, rapport 1993:2. Stockholm Åker Läggesta, planerad väg. Åker och Kärnbo socknar, Södermanland. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1995:36. Stockholm, Kompletterande arkeologisk utredning. E20 Arphus Eskilstuna. Riksantikvarieämbetet, UV Mitt, Rapport 1998:91. Stockholm, Jonsson, K Malmakvarn. Sentida bebyggelse vid Malmköping. Stiftelsen Kulturmiljövård, rapport 2010:63. Karsvall, O Utjordar and the question of deserted farms: a case study of the parish of Svanshals. Bebyggelsehistorisk tidsskrift 61. Kjellberg, J Ett nyfunnet 1600-tals krukmakeri i Öregrund. In situ Archeologica Göteborgs universitet. s Lagerqvist, M Torpets transformationer: Materialitet, representation och praktik från år 1850 till Inst. för kulturgeografi, Stockholms universitet. Diss. Lind, H., Svensson, E. & Hansson, J Sentida bebyggelse i antikvarisk hantering och arkeologisk verksamhet. Riksantikvarieämbetet. Projekt Uppdragsarkeologi Rapport 2001:2. Stockholm. Sörmländska torp i kulturmiljövården 37

38 38 Sörmländska torp i kulturmiljövården Lind, H. & Svensson, E Sentida bebyggelse i antikvarisk och arkeologiskverksamhet en tematisk utvärdering i Lind, H., Svensson, E. & Hansson, J Sentida bebyggelse i antikvarisk hantering och arkeologisk verksamhet. Riksantikvarieämbetet. Projekt Uppdragsarkeologi Rapport 2001:2. s Stockholm. Ljung, J-Å, Bebyggelselämningar i Hällby. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1997:18. Stockholm Det ständiga knekthållet: Broby soldattorp tillhörande rote 949, Södermanlands regemente, Gripsholms kompani. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2004:28. Stockholm. Magnusson, U Landsbygden I: Ohlsson, B-E (red.). Eskilstuna historia. Städerna och landsbygden från 1500-talet till 1830-talet. Mogren, M Vår outforskade gårdag. Efterreformatorisk arkeologi i Sverige dess ljusglimtar och brister. Meta 95:3. Myrdal, J Det svenska jordbrukets historia. [Bd 2], Jordbruket underfeodalismen: Stockholm: Natur och kultur/lt i samarbete med Nordiska museet och Stift. Lagersberg. Nordin, M Aktivitetsytor vid Gammelsta, Förundersökning och särskild undersökning, Sörmlands museum, Arkeologiska meddelanden 2005:04. Nyköping. Norman, P Rågön. I: Törnqvist, I. (red.) Arkeologiska undersökningar i Södermanlands skärgård. Södertörn arkeologiska rapporter och studier. Rahmqvist, S Sätesgård och gods: de medeltida frälsegodsens framväxtmot bakgrund av Upplands bebyggelsehistoria. Upplands fornminnesföreningstidskrift, 53. Diss. Stockholms Universitet.. Rosén, C Backastugn wid Gräsåhs. Utskrift 1991:1, s Fattigdomens arkeologi reflexioner kring torpens och back stugornas arkeologi. I: T. Artelius, E. Englund, L. Ersgård (red.) Kring västsvenskahus: boendets organisation och symbolik i förhistorisk tid. GOTARC. Serie C, Arkeologiska skrifter, 22. Göteborg: Institutionen för arkeologi, Univ. s Sandberg, B Björsjöås: en gård i Göteborgs inland: näringsfång speglat i en arkeologisk undersökning och jämfört med skriftliga uppgifter och muntlig tradition. Göteborg: Fornminnesförening: Göteborgs arkeologiska museum. Skyllberg, E Södermanlands medeltida bergsbruk: en feodal angelägenhet. Sörmländska handlingar 50. Sporrong, U Mälarbygd. Kulturhistoriska institutionen vid Stockholms universitet meddelanden serie B61. Sundström, K.G Medeltida fiskevatten i Oxelösunds skärgård. Sörmlandsbygden s Svensson, I Åsby torp: Aspö Åsby 2:24, Aspö socken, Strängnäs kommun, Södermanlands län: särskild utredning. Arkeologiska meddelanden/sörmlands museum, Landstinget Sörmland, 2005:3.

39 2010. Det ena Söderfinningetorpet: nyare tid: fornlämning Strängnäs 449 och 443, arkeologisk förundersökning. Sörmlands museum. Arkeologiska meddelanden/sörmlands museum 2010:4. Nyköping. Törnqvist, O. (red.) Arkeologiska undersökningar i Södermanlands skärgård. Södertörns högskola. Vinberg, A Trolldalen: torp och stenålder på Djulönäset. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2005:11. Stockholm. Welinder, S. 1992a. Människor och artefaktmönster. Occasional papers in archaeology (Uppsala), 5. Uppsala: Societas archaeologica Upsaliensis. 1992b. Människor och landskap. Aun, 15. Uppsala: Societas archaeologica Upsaliensis (red.) Torpens arkeologi. Riksantikvarieämbetet 1:1. Stockholm Torpens arkeologi. En inledning till något inledande I: Welinder, S. (red.). Torpens arkeologi. Riksantikvarieämbetet 1:1. s Welinder, S. & Johnsen, B Torpen väntar på sin arkeologiska historia. Populär arkeologi 15:2, 4 9. Wigren, S Undersökningar längs väg E4. Etappen Gammelsta- Jönåker-Nyköping. Rapport i ATA, dnr 3643/8. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Övriga referenser Lista med lämningstyper och rekommenderad antikvarisk bedömning , Riksantikvarieämbetet. Opublicerad förstudie. En metod för torpens arkeologi. FoU-projekt utfört av UV Öst, Riksantikvarieämbetet för Länsstyrelsen i Östergötlands län, dnr Franzén, B-M. & Ulfhielm, A Människans avtryck i landskapet. Rapport revideringsinventering Uppsala län, Länsstyrelsen i Uppsala län. Mispelaere, J. & Lindström, J. Pågående forskningsprojekt vid historiska institutionen, Uppsala universitet: Obesuttna familjers försörjning och funktion i det tidigmoderna Sverige, ca Vägledning från Riksantikvarieämbetet ( ). Fornlämningsbegreppet och fornlämningsförklaring. För tillämpning av 2 kap. 1 och 1a kulturmiljölagen. Hållans Stenholm, A-M se/sv/publikationer/pages/tidigmodern-och-modern-tid-i-uppsalalan-uppdragsarkeologisk-kunskapsoversikt-2014.aspx Sörmländska torp i kulturmiljövården 39

40 Administrativa uppgifter SHMM:s dnr: (RAÄ dnr: ). Länsstyrelsens dnr: SHMM:s projektnr: A Intrasisprojekt:. Undersökningstid: Projektgrupp: Ann-Mari Hållans Stenholm och Lena Beronius Jörpeland. Underkonsulter:. Exploateringsyta:. Undersökt yta:. Läge:. Koordinatsystem:. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn:. Höjdsystem:. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: Fynd: 40 Sörmländska torp i kulturmiljövården

41 Bilaga. Tabeller över undersökta och delundersökta torplämningar Undersökt lägenhetsbebyggelse Namn/typ RAÄ beteckning Fornl. kategori i FMIS Status i FMIS Undersökningstyp Undersökt år Vrettorpet Barva 117:1 Lägenhetsbebyggelse Undersökt och borttagen Rapport Arkeologisk utredning 1997 Johansson 1991, 1998 Backstuga Flen 74 Lägenhetsbebyggelse Fornlämning Arkeologisk utredning 2005 Bondesson Grödinge 262:1 Lägenhetsbebyggelse Övrig kulturhistorisk lämning Målartorp Kila 100:1 Lägenhetsbebyggelse Undersökt och borttagen - Kjula 161:1 Lägenhetsbebyggelse Undersökt och borttagen Lilla Malma 190, 192 Lägenhetsbebyggelse Övrig kulturhistorisk lämning Trolldalen Stora Malm 240:1 Lägenhetsbebyggelse Övrig kulturhistorisk lämning Söderfinningetorp Strängnäs 449 Lägenhetsbebyggelse Övrig kulturhistorisk lämning Salvetorp Tunaberg 431:1 Lägenhetsbebyggelse Övrig kulturhistorisk lämning - Ytterjärna 104:1 Lägenhetsbebyggelse Undersökt och borttagen Broby soldattorp Åker 67:2 Lägenhetsbebyggelse Undersökt och borttagen Arkeologisk förundersökning 1980 Arkeologisk undersökning 1985 Wigren 1985, dnr 3643/83 Arkeologisk utredning 1991 Johansson 1991 Arkeologisk utredning 2010 Jonsson 2010 Arkeologisk utredning 2005 Vinberg 2005 Arkeologisk utredning, Arkeologisk förundersökning 2006, 2010 Svensson 2006, 2010 Arkeologisk utredning 1999 Andersson 1995 Särskild undersökning 1968 Forslund 2004 Arkeologisk utredning, Arkeologisk undersökning 1995 Ljung 2004, Johansson 1995 Undersökt husgrund, förhistorisk/medeltida Namn/typ RAÄ beteckning Fornl. kategori i FMIS Status i FMIS Undersökningstyp Undersökt år - Barva 322 (2) Husgrund, förhistorisk/ medeltida Rogsta Kila 179 Husgrund, förhistorisk/ medeltida Lunda Strängnäs 266:1 (2) Husgrund, förhistorisk/ medeltida Undersökt och borttagen Undersökt och borttagen Undersökt och borttagen Arkeologisk förundersökning, Särskild undersökning Arkeologisk förundersökning, Särskild undersökning Arkeologisk utredning, Arkeologisk förundersökning, Särskild undersökning Rapport 1996 Dunér & Vinberg Nordin Beronius Jörpeland & Skyllberg 2003 Sörmländska torp i kulturmiljövården 41

42 Undersökt husgrund, historisk tid Namn/typ RAÄ beteckning Fornl. kategori i FMIS Status i FMIS Undersökningstyp Undersökt år Soldattorp Aspö 230 Husgrund, historisk tid Övrig kulturhistorisk lämning Backstuga Aspö 229 Husgrund, historisk tid Övrig kulturhistorisk lämning - Barva 327 Husgrund, historisk tid Undersökt och borttagen - Eskilstuna 602:1 Husgrund, historisk tid Övrig kulturhistorisk lämning - Eskilstuna 618 Husgrund, historisk tid Undersökt och borttagen - Härad 97:1 Husgrund, historisk tid Undersökt och borttagen Källare Kärnbo 4:1 Husgrund, historisk tid Övrig kulturhistorisk lämning Källare Kärnbo 4:2 Husgrund, historisk tid Övrig kulturhistorisk lämning Hamnskärs fiskeläge Rapport Arkeologisk utredning 2004 Svensson 2005 Arkeologisk utredning 2004 Svensson 2005 Arkeologisk förundersökning, Särskild undersökning Dunér & Vinberg 2008 Arkeologisk utredning 1997 Johansson 1998 Arkeologisk förundersökning, Särskild undersökning Särskild undersökning, Arkeologisk utredning 2000 Brunstedt & Sander Franzén 1991, Andersson 1994 Arkeologisk utredning 2008 Bondesson & Runeson 2009 Arkeologisk utredning 2008 Bondesson & Runeson 2009 Oxelösund 38:1 (2) Husgrund, historisk tid Fornlämning Delundersökt?? Sundström 1980 Hällby Taxinge 38:1 Husgrund, historisk tid Bevakningsobjekt Arkeologisk utredning, Arkeologisk förundersökning Källare Torshälla 77:1 Husgrund, historisk tid Undersökt och borttagen Franzén 1993, Grundberg 1992, Ljung 1997 Särskild undersökning 1975 Jacobsson 2004 (Arkeologi i Sverige) ej rapport Eriksberg? Tystberga 328 Husgrund, historisk tid Fornlämning Arkeologisk utredning 2005 Törnqvist 2011 Undersökt kvarnlämning Namn/typ RAÄ beteckning Fornl. kategori i FMIS Status i FMIS Undersökningstyp Undersökt år Årby kvarn Kjula 124:1 Kvarn Fornlämning Undersökt och borttagen Arkeologisk utredning, Arkeologisk förundersökning, Särskild undersökning Rapport Bäck Sörmländska torp i kulturmiljövården