Åtgärdsprogram för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten

Transkript

1 Efter den 1 juli 2011 ansvarar Havs- och vattenmyndigheten för denna publikation. Telefon [email protected] Åtgärdsprogram för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten Grovslinke (Nitella translucens) Uddslinke (Nitella mucronata) Spädslinke (Nitella gracilis) Höstslinke (Nitella syncarpa) Dvärgslinke (Nitella confervacea) rapport 5850 april um

2 Åtgärdsprogram för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten Grovslinke (Nitella translucens) Uddslinke (Nitella mucronata) Spädslinke (Nitella gracilis) Höstslinke (Nitella syncarpa) Dvärgslinke (Nitella confervacea) Hotkategori: Grovslinke, akut hotad (CR) Uddslinke, starkt hotad (EN) Spädslinke, starkt hotad (EN) Höstslinke, akut hotad (CR) Dvärgslinke, sårbar (VU) Programmet har upprättats av Irmgard Blindow, Greifswalds universitet NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM Gruppen AB, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel: , fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: Koordinerande myndighet: Länsstyrelsen i Dalarnas län Tel: , Fax: E-post: [email protected] Postadress: Falun Internet: ISBN ISSN Naturvårdsverket 2008 Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 2009 Layout: Naturvårdsverket och forsbergvonessen Fotografier: anges vid bild Omslagsbilder: Stora bilden: I Fansjön, en liten skogssjö norr om Erken, finns täta mattor av uddslinke (Nitella mucronata) på drygt 2 m djup. Foto: Mats Gothnier. Övre lilla bilden: Spädslinke (N. gracilis), skottspets. Den avslutande taggspetsen ( mucro ) syns tydligt. Foto: Roland Bengtsson. Nedre lilla bilden: En av grovslinkets (N. translucens) två aktuella svenska lokaler; Öjasjön i Blekinge. Foto: Åke Widgren.

4 Förord Naturvårdsverket har i flera sammanhang, bl.a. i Aktionsplan för biologisk mångfald (1995) framhållit vikten av att utarbeta och genomföra åtgärdsprogram för hotade arter och biotoper. Åtgärdsprogrammen och deras genomförande är nu ett av flera verktyg för att nå det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet, Ett rikt växt- och djurliv (prop 2004/05:150 Svenska miljömål- ett gemensamt uppdrag) och samtliga sex ekosystemrelaterade miljömål, (prop. 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier). Miljömålet slår bland annat fast att antalet hotade arter ska minska med 30% till 2015 jämfört med år Dessutom ska förlusten av biologisk mångfald vara hejdad till år Den sistnämnda målsättningen lades också fast vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 och världstoppmötet Rio+10 i Johannesburg Åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten (grovslinke [Nitela translucens], uddslinke [N. mucronata], spädslinke [N. gracilis], höstslinke [N. syncarpa] och dvärgslinke [N. confervacea]) har på Naturvårdsverkets uppdrag upprättats av Irmgard Blindow, Greifswalds universitet. Programmet presenterar Naturvårdsverkets syn på vilka åtgärder som behöver genomföras för arterna. Det är ett av sex program för hotade kransalger. Övriga program omfattar arter i brackvatten och hav, arter i kalkrika sjöar, arter i småvatten/periodiska vatten, tuvsträfse och barklöst sträfse samt fjällrufse. Åtgärdsprogrammet innehåller en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av åtgärder som genomförs under för att förbättra arternas bevarandestatus i Sverige. Åtgärderna samordnas mellan olika intressenter, varigenom kunskapen om och förståelsen för arten eller biotopen ökar. Förankringen av åtgärderna har skett genom samråd och en bred remissprocess där statliga myndigheter, kommuner, experter och intresseorganisationer haft möjlighet att bidra till utformningen av programmet. Vissa åtgärder har, med Naturvårdsverkets godkännande, inletts redan Det här åtgärdsprogrammet är ett led att förbättra bevarandearbetet och utöka kunskapen om hotade slinke-arter i sjöar och småvatten. Det är Naturvårdsverkets förhoppning att programmet kommer att stimulera till engagemang och konkreta åtgärder på regional och lokal nivå, så att arterna så småningom kan få en gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket tackar alla de som har bidragit med synpunkter vid framtagandet av åtgärdsprogrammet och de som kommer att bidra till genomförandet av detsamma. Författaren vill rikta ett stort tack till Roland Bengtsson (IVL Aneboda) för överlämnande av bildmaterial, Åke Widgren (länsstyrelsen i Blekinge län) för överlämnade av bildmaterial och uppgifter, Niklas Lönnell och Jan Edelsjö (ArtDatabanken) för kartor samt till Mats Gothnier (länsstyrelsen i Stockholms län) och Nanna Malmros för värdefulla synpunkter. Stockholm i juni 2008 Anna Helena Lindahl T. f. direktör Naturresursavdelningen

5 Fastställelse, giltighet, utvärdering och tillgänglighet Naturvårdsverket beslutade enligt avdelningsprotokoll N , 4, att fastställa åtgärdsprogrammet för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten. Programmet är ett vägledande, ej formellt bindande dokument och gäller under åren Utvärdering och/eller revidering sker under det sista året programmet är giltigt. Om behov uppstår kan åtgärdsprogrammet utvärderas och/eller revideras tidigare. På kan det här och andra åtgärdsprogram köpas eller laddas ned. 4

6 Innehåll Förord 4 Fastställelse, giltighet, utvärdering och tillgänglighet 4 Innehåll 5 Sammanfattning 10 Summary 12 Introduktion till kransalger 12 Översiktlig systematik och morfologi 12 Ekologiska krav 13 Bestämning och bestämningsproblem 13 Några svårbestämda grupper 14 Artfakta grovslinke 15 Översiktlig morfologisk beskrivning 15 Beskrivning av arten 15 Förväxlingsarter 15 Bevaranderelevant genetik 16 Biologi och ekologi 16 Föröknings- och spridningssätt 16 Livsmiljö 16 Viktiga mellanartsförhållanden 16 Utbredning och populationsstatus 17 Nuvarande utbredning 17 Populationsfakta 18 Aktuell hotstatus 18 Historik och trender 19 Artfakta uddslinke 20 Översiktlig morfologisk beskrivning 20 Beskrivning av arten 20 Förväxlingsarter 20 Bevaranderelevant genetik 21 Biologi och ekologi 21 Föröknings- och spridningssätt 21 Livsmiljö 21 Viktiga mellanartsförhållanden 22 Utbredning och populationsstatus 22 Nuvarande utbredning 22 Populationsfakta 23 Aktuell hotstatus 23 Historik och trender 23 Artfakta spädslinke 25 Översiktlig morfologisk beskrivning 25 5

7 Beskrivning av arten 25 Förväxlingsarter 26 Bevaranderelevant genetik 27 Biologi och ekologi 27 Föröknings- och spridningssätt 27 Livsmiljö 27 Viktiga mellanartsförhållanden 28 Utbredning och populationsstatus 28 Nuvarande utbredning 28 Populationsfakta 28 Aktuell hotstatus 28 Historik och trender 29 Artfakta höstslinke 30 Översiktlig morfologisk beskrivning 30 Beskrivning av arten 30 Förväxlingsarter 30 Bevaranderelevant genetik 30 Biologi och ekologi 30 Föröknings- och spridningssätt 30 Livsmiljö 31 Viktiga mellanartsförhållanden 32 Utbredning och populationsstatus 32 Nuvarande utbredning 32 Populationsfakta 33 Aktuell hotstatus 33 Historik och trender 33 Artfakta dvärgslinke 35 Översiktlig morfologisk beskrivning 35 Beskrivning av arten 35 Förväxlingsarter 35 Bevaranderelevant genetik 35 Biologi och ekologi 35 Föröknings- och spridningssätt 35 Livsmiljö 35 Viktiga mellanartsförhållanden 36 Utbredning och populationsstatus 36 Nuvarande utbredning 36 Populationsfakta 37 Aktuell hotstatus 37 Historik och trender 38 Artfakta samtliga arter 39 Tänkbara förklaringar till programarternas sällsynthet 39 Skyddsstatus i lagar och konventioner 41 Nationell lagstiftning 41 EU-lagstiftning 41 Internationella konventioner och aktionsprogram (Action plans) 42 6

8 Orsaker till tillbakagång och aktuella hot 43 Kända orsaker till tillbakagång 43 Ej styrkta befarade orsaker till tillbakagång 44 Aktuell hotsituation 45 Befarad känslighet för klimatförändringar 46 Vision och mål 47 Vision 47 Bristanalys 47 Kortsiktigt mål 47 Långsiktigt mål 50 Åtgärder, rekommendationer 51 Beskrivning av prioriterade åtgärder 51 Ny kunskap och inventering 51 Inventering 52 Information 55 Områdesskydd 56 Skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena 56 Populationsförstärkande åtgärder 57 Allmänna rekommendationer till olika aktörer 57 Åtgärder som kan skada arterna 57 Hur olika aktörer kan gynna arterna 58 Finansieringshjälp för åtgärder 59 Utsättning av arter i naturen för återintroduktion, populationsförstärkning eller omflyttning 59 Myndigheterna kan ge information om gällande lagstiftning 59 Råd om hantering av kunskap om observationer 60 Konsekvenser och samordning 61 Konsekvensbeskrivning 61 Åtgärdsprogrammets effekter på andra hotade arter 61 Åtgärdsprogrammets effekter på olika naturtyper 61 Samordning 61 Samordning som bör ske med andra åtgärdsprogram 61 Referenser 63 Bilaga 1 Föreslagna åtgärder 72 Bilaga 2 Rekommenderad inventeringsmetodik 74 Metoder för inventering av kransalger 74 Draggning efter kransalger metodbeskrivning 76 Bilaga 3 Aktuella och tidigare lokaler för grovslinke 77 Bilaga 4 Aktuella och tidigare lokaler för uddslinke 78 Bilaga 5 Aktuella och tidigare lokaler för spädslinke 81 Bilaga 6 Aktuella och tidigare lokaler för höstslinke 84 Bilaga 7 Aktuella och tidigare lokaler för dvärgslinke 86 7

9 Sammanfattning Grovslinke (Nitella translucens), uddslinke (N. mucronata), spädslinke (N. gracilis), höstslinke (N. syncarpa) och dvärgslinke (N. confervacea) förekommer som andra slinke-arter enbart i sötvatten eller i bräckt vatten med mycket låg salthalt. Alla nämnda arter har minskat i stora delar av sitt utbredningsområde och är därför upptagna på rödlistor i Sverige och flera andra europeiska länder. Även i Sverige har antalet kända lokaler minskat och alla fem arter är sällsynta i landet. Enbart två aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) finns för grovslinke, tolv för uddslinke, åtta för spädslinke, två för höstslinke och fyra för dvärgslinke. Grovslinke som är klassat som akut hotat (CR) förekommer enbart i större sjöar och föredrar neutralt till lätt surt vatten. Även uddslinke, som har klassats som starkt hotat (EN), förekommer främst i sjöar men hittas oftast i gränstrakten mellan urberg och kalk eller till och med i kalkrika sjöar. Även spädslinke är klassat som starkt hotat (EN). Det förekommer i sjöar och småvatten, oftast i urbergsområden. Höstslinke är klassat som akut hotat (CR). Det har hittats i sjöar, småvatten och rinnande vatten med olika ph-värden. Dvärgslinke, som har klassats som sårbart (VU), finns på mycket grunt vatten i sjöar eller i småvatten. Vårslinke (Nitella capillaris) är i motsats till de arter som omfattas av föreliggande program en utpräglad pionjärväxt som enbart förekommer i småvatten. Det har därför tagits upp i åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade kransalger: arter i småvatten/periodiska vatten. Gemensamt för alla arter är att de borde kunna förekomma på många svenska lokaler, men bara har hittats på ett fåtal aktuella lokaler. Det är oklart vad detta beror på. En möjlig förklaring är att arterna har förbisetts på många lokaler, men även effekten av någon hittills okänd hotfaktor kan inte uteslutas. Kunskapen kring arternas ekologi är tyvärr dålig. Dålig konkurrensförmåga gentemot andra undervattensväxter, speciellt i fråga om oorganiskt kol, kan vara en förklaring. Grovslinke och uddslinke har möjligen dålig spridningsförmåga. Övergödning anses vara en viktig hotfaktor mot alla arter förutom uddslinke. Även försurning är en trolig hotfaktor och negativ påverkan från klimatförändringar kan inte uteslutas. Ökad brunfärgning av sjöar och ökande mängder av gäss som påverkar vattenväxter negativt genom både betning och gödning är andra tänkbara hotfaktorer. Åtgärderna syftar främst till att öka kunskapen kring arternas ekologiska krav och att få en uppfattning om arterna kan ha blivit förbisedda i större utsträckning. Systematiska inventeringar samt återbesök av tidigare och aktuella lokaler är därför högt prioriterade. Ekologiska data bör samlas in för samtliga lokaler där någon av programarterna hittas och sammanställs under programmets slutfas. På spädslinkets och höstslinkets aktuella lokaler bör små vegetationsfria ytor skapas för att främja dessa konkurrenssvaga arter. Programmet bör samordnas med åtgärdsprogrammen för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljöer, sjönajas och hotade nate-arter. Programmet bör även samordnas med samtliga andra åtgärdsprogram för 8

10 bevarande av hotade kransalger. Denna grupp är svår att artbestämma. För att kunna garantera att bestämningarna blir korrekta bör inventerarna utbildas och informationsmaterial framställas innan fältinventeringarna startar. Medan grovslinke är lätt att bestämma finns förväxlingsrisk mellan höstslinke och vårslinke, samt inom gruppen uddslinke, spädslinke, dvärgslinke och nordslinke (N. wahlbergiana). Utöver de nämnda åtgärderna bör protokollföring av specifika kriterier samt genetiska analyser garantera att förväxlingar undviks. Det svenska herbariematerialet för dvärgslinke och nordslinke bör kontrolleras för att upptäcka eventuella förväxlingar. Liksom för andra åtgärdsprogram för bevarande av hotade kransalger, har en referensperson utsetts som under programperioden ska kontrollera insamlade belägg. Denna referensperson bör även ansvara för att preparera och leverera beläggen till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Uppdragsgivare för detta arbete, som gäller nationellt, blir det län som ansvarar för den nationella koordineringen av programmet. För det här programmet blir det således Dalarnas län. Programmets giltighetsperiod är Den totala kostnaden under giltighetsperioden beräknas till SEK. Denna kostnad omfattar inte den inledande del som är gemensam för alla programmen för hotade kransalger. 9

11 Summary This action plan describes the threatened charophytes Nitella translucens, N. mucronata, N. gracilis, N. syncarpa and N. confervacea The plan is not legally binding but should be a guide for persons involved in the protection of the species. All established action plans can be found at the Swedish Environmental Protection Agency website: Like other Nitella-species, N. translucens, N. mucronata, N. gracilis, N. syncarpa and N. confervacea (= N. batrachosperma) only occur in freshwater and in brackish water of very low salinity. All species have decreased in a large part of their distribution range and are included into the national red data books in several European countries. In Sweden, all species have decreased. The number of recent (records between 1980 and 2006) sites is low: 2 (N. translucens, Figur 4), 12 (N. mucronata, Figur 5), 8 (N. gracilis, Figur 8), 2 (N. syncarpa, Figur 10) and 4 (N. confervacea, Figur 11), respectively. In Sweden, N. translucens is classified as critically endangered (CR) in the national red data book and has only been found in lakes with neutral or slightly acid water. N. mucronata is also mainly found in lakes, but prefers water with intermediate or even high calcium content. N. gracilis occurs both in lakes and small bodies of water, often in areas poor in lime. Both species are classified as endangered (EN). Hardly any other species of charophytes has been found in such a wide range of habitats as N. syncarpa which occurs in lakes, small bodies of water and running water, both with low and high calcium content. The species is classified as critically endangered (CR) in Sweden. N. confervacea, which is classified as vulnerable (VU), grows in very shallow water in lakes or in small bodies of water. All former and recent records are summarized in appendix ( bilaga ) 3 (N. translucens), 4 (N. mucronata), 5 (N. gracilis), 6 (N. syncarpa) and 7 (N. confervacea), respectively. Contrary to the species included into this program, Nitella capillaris is a typical pioneer species which can only be found in small bodies of water. It is therefore included into the action plan for threatened charophytes: species in small and temporary water bodies. An explanation for the low number of recent records can not be given due to severe gaps of knowledge regarding all five species occurrences and ecological demands. One possible explanation is that the plants have been overlooked, but this is probably not the only explanation as other species of Nitella (N. flexilis, N. opaca) are known from far more than 100 recent sites each. The effect of some unknown ecological factor is an alternative or additional explanation, like poor competitive ability (especially concerning competition for inorganic carbon), slow colonization rate (in the case of N. translucens and N. mucronata), or human impact. Eutrophication is probably an important threat factor for all species but N. mucronata. Also, negative impact from acidification can be assumed, and negative effects from global warming can not be excluded. Possibly, increasing concentrations of humic 10

12 substances, which can be observed in a number of south Swedish lakes, and increasing numbers of resting geese act as threat factors. The actions suggested in this action plan mainly aim at filling the existing gaps of knowledge. Systematic investigations and inspections of both former and recent sites therefore have the highest priorities. For all locations, where one of the species is found, ecological data should be collected and summarized by the end of the program. N. syncarpa and N. gracilis, which both are very sensible to competition from other plants, should be favoured by clearing small patches from other vegetation on all their recent sites. This action plan should be coordinated with the action plan for the conservation of the slender water-nymph Najas flexilis, the action plans for threatened pondweeds Potamogeton spp. and great crested newt Triturus cristatus, and other action plans for threatened charophytes: Chara braunii and C. connivens, species in calcium-rich lakes and species in small and temporary water bodies. It should also be coordinated with the other action plans for threatened charophytes. Species determination is difficult within charophytes. In order to avoid misdeterminations, all field workers should be trained and information material be produced before the start of the field investigations. During 2008, an international workshop should be arranged with both Swedish and foreign experts to verify collected material of taxa which are hard to identify and to gain an international agreement on determination criteria for these taxa. This workshop should be connected to the IRGC (International Research Group on Charophytes) meeting in Rostock during September Among the species included into this action plan, Nitella translucens is easy to determine. N. syncarpa can be confused with N. capillaris (this species is very rare or has even disappeared from Sweden; see action plan for threatened charophytes: species in small and temporary water bodies). N. mucronata, N. gracilis, N. confervacea and N. wahlbergiana form a group where species determination is difficult. In Sweden, N. wahlbergiana has only recently been separated from N. mucronata. This species is not included into any action plan and seems to be rather common in the northern part of the country, but rare in southern Sweden. Apart from the actions mentioned, notation of critical characters and genetical analyses should help to avoid misdeterminations. The Swedish herbaria material of N. confervacea and N. wahlbergiana should be checked in order to discover possible misidentifications. A reference person should check and verify all material belonging to the species included into this program and deliver herbaria material to the Swedish Museum of National History in Stockholm. This program will be coordinated by the county administration of Dalarna. This action plan will run during a period of four years between 2008 and The costs are presented in appendix ( bilaga ) 1 and will be approximately in total, excluding the costs for training, information material and workshop which are shared by all the action plans for threatened charophytes. 11

13 Introduktion till kransalger Översiktlig systematik och morfologi Kransalgerna (Charales) bildar tillsammans med sköldalger (Coleochaetales), Klebsormidiales och konjugater (Zygnematales) en särskild grupp bland grönalgerna. Det är tämligen säkert att landväxterna har uppstått ur denna grupp och nyare undersökningar gör troligt att själva kransalgerna är den grupp som står landväxterna närmast eftersom flera karaktärer är gemensamma för högre växter och kransalger. Dessa karaktärer är äggcell med hölje, avsaknad av zoosporer (det vill säga rörliga, gisselförsedda sporer) och att de har rhizoider, ett rotliknande anlag som fäster dem vid underlaget. Uppbyggnaden av de kvinnliga (oogon) och manliga (anteridier) könsorganen (gametangier) är dock mycket speciell och har inte någon motsvarighet i någon annan växtgrupp. Kransalgerna har en karakteristisk uppbyggnad och består av noder, de ställen på skottet som kransgrenarna utgår ifrån, och internoder, det vill säga skottsegmenten mellan två noder. De delar sig utifrån en apikalcell (cellen i skottets spets) omväxlande i en mindre enkärnig cell som har meristematisk karaktär (kan fortsätta att dela sig) och en större cell som inte kan dela sig ytterligare. Till dessa stora celler hör även internodcellen som har upp till flera hundra cellkärnor (Figur 1). De svenska artnamnen följer Arbetsgruppen för Svenska Växtnamn (1996), de vetenskapliga Blümel (2003). Figur 1. Uppbyggnad av en kransalg, starkt förenklad. Apikalcellen (a), nodceller (n) och andra meristematiska celler i svart, celler som inte kan dela sig längre i grått. k = kransgren. Runt internodcellen (i) finns barkceller (vita) hos några arter inom släktet Chara. Barken består av primära barkcellsrader (pb) som ofta bär taggar (t) och sekundära barkcellsrader (sb). Hos vissa släkten finns stipularer (s) på noderna och braktéer (b) på kransgrenarna. Teckning: Martin Schnittler/Irmgard Blindow. 12

14 Ekologiska krav Många taxa bland kransalgerna är känsliga för övergödning och försvinner tidigt vid närsaltsbelastning i både söt- och brackvatten. Flera arter är dessutom utpräglade pionjärväxter, växter förekommande tidigt i en växtsuccession, som drabbas av brist på sina karakteristiska livsmiljöer (småvatten, speciellt periodiska vatten). Detta förklarar det stora antalet taxa (21 av sammanlagt 34) som tagits upp på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Kransalgernas ekologiska krav skiljer sig starkt mellan olika taxa. Förutom känsligheten för övergödning skiljer de sig åt på spridningssätt, konkurrenskraft och salthaltstolerans. Kransalger kan hittas i ett brett spektrum av olika livsmiljöer. I sötvatten finns de i olika typer av sjöar, i rinnande vatten samt i småvatten. Artificiella livsmiljöer kan ersätta förlusten av naturliga småvatten. I brackvatten finns kransalger främst i skyddade vikar, men några arter förekommer även på exponerade stränder. Några specialiserade taxa tål salthalter som motsvarar marin miljö. I de enskilda åtgärdsprogrammen sammanförs arter som finns i liknande livsmiljöer och/eller regioner och som gynnas av samma eller liknande åtgärder. Bestämning och bestämningsproblem Släktena inom gruppen kransalger skiljs åt beroende på: om kransgrenarna är delade eller ej gametangiernas (könsorganens) position på kransgrenarna om skottet har bark eller ej (bark förekommer enbart hos de flesta arter inom släktet sträfse) om stipularer (små taggliknande celler på skottets noder) och braktéer (små taggliknande celler på kransgrenarnas noder) finns eller ej oosporens ( fröets ) utseende. Inom släktena sker artbestämningen enligt olika kriterier, bl.a. om växten är sam- eller tvåbyggare, hur pass ofta kransgrenarna är delade (släktet slinke) och om grenspetsen har en särskild taggspets (mucro) eller inte (släktena slinke och rufse). Viktiga bestämningskriterier inom släktet sträfse är om taggar finns på skottets bark, och hur de i så fall är placerade på barkcellsraderna och vilken form och längd de har. För de flesta arter har dessutom ett flertal olika former eller varieteter beskrivits i olika monografier (Migula 1897, Groves & Bullock-Webster 1920, 1924, Corillion 1957). Samtidigt är övergångsformer mellan s.k. arter inte ovanliga. Det är i stort sett okänt på vilken taxonomisk nivå dessa hör hemma och om de taxa som har beskrivits som arter motsvarar biologiska arter eller ej. Vidare råder viss oenighet om vilka morfologiska kriterier som ska användas för att skilja äkta arter åt. Ökad taxonomisk forskning inom gruppen är därför mycket angelägen. 13

15 Inom forskningsprojektet Charamorph (närmare information: Susanne Schneider, NIVA, Oslo) har två taxa ( artkomplex grönsträfse [Chara baltica] mellansträfse [C. intermedia] samt borststräfse [C. aspera]) valts ut för att få klarhet kring artavgränsningen. Ett större antal individer från olika populationer tillhörande dessa taxa karakteriseras med hjälp av genetiska, morfologiska och ekofysiologiska metoder. På så sätt kan variationen inom denna population bestämmas och skillnader mellan dessa populationer samt vilka kriterier som ger liknande resultat registreras. Korsningsexperiment mellan populationerna ska dessutom ge svar på frågan var den biologiska artgränsen går. Bortsett från tidigare korsningsförsök som har genomförts mellan en rad olika taxa (t.ex. Croy 1982, Grant & Proctor 1972, McCracken m.fl. 1966, Proctor 1971) är detta första gången som artavgränsningen har undersökts. Några svårbestämda grupper För flera arter försvåras bestämningen av de problem vid artavgränsningen som har beskrivits ovan. Osäkerhet kring taxonomi och bestämning gäller främst följande arter (de som ingår i åtgärdsprogrammen är markerade med fet stil): Raggsträfse (Chara horrida) som undersöks för närvarande inom projektet Charamorph. Axsträfse (Lamprothamnium papulosum) samt L. sonderi som nyligen har beskrivits från Tyskland. Spretsträfse (Chara rudis) och taggsträfse (C. hispida) Uddslinke (Nitella mucronata), spädslinke (N. gracilis), nordslinke (N. wahlbergiana) och dvärgslinke (N. confervacea). Några andra arter som ingår i åtgärdsprogrammen och är svåra att skilja ifrån varandra: Trådsträfse (Chara filiformis) och gråsträfse (C. contraria) Uddrufse (Tolypella intricata) och trubbrufse (T. glomerata) Höstslinke (Nitella syncarpa) och vårslinke (N. capillaris) Tuvsträfse (Chara connivens) och skörsträfse (C. globularis). Bland programarterna anses enbart axsträfse, stjärnslinke (Nitellopsis obtusa), grovslinke (Nitella translucens), barklöst sträfse (Chara braunii) och fjällrufse (Tolypella canadensis) vara relativt enkla att artbestämma. 14

16 Artfakta grovslinke Översiktlig morfologisk beskrivning Beskrivning av arten Nitella translucens (Persoon) Agardh 1807 Grovslinke är den största arten i släktet Nitella och kan bli mer än 1 m högt. Växtens allmänna utseende kännetecknas av grova, mest odelade kransgrenar, långa internoder, men förhållandevis mycket små kransar som bildas på skottspetsen. Skottets diameter är större än 1 mm, i regel 1,4 till 1,9 mm. Grovslinke är sambyggare. Gametangierna står mycket tätt och är samlade i täta, stjälkade huvuden. Grovslinke är till synes mycket robust, men plantorna går lätt sönder när de tas upp (Migula 1897, Blindow m.fl. 2007, Krause 1997, Figur 2). Figur 2. Grovslinke från Öjasjön. De mycket korta kransarna på skottspetsen syns, liksom gametangierna som sitter samlade i täta huvuden. Foto: Roland Bengtsson. Förväxlingsarter Ovanligt små exemplar kan förväxlas med uddslinke, men även med glansslinke (Nitella flexilis) eller mattslinke (N. opaca) eftersom kransgrenarnas 15

17 spets lätt lossnar. På grund av sin storlek kan grovslinke dock lätt kännas igen. Bara stjärnslinke är lika stor bland de kransalger som saknar bark och kan förväxlas med grovslinke om skottspetsen inte finns kvar. Bevaranderelevant genetik Några få genetiska undersökningar av grovslinke som genomfördes av Sakayama m.fl. (2000) visar att arten är väl separerad från andra europeiska slinke-arter. Biologi och ekologi Föröknings- och spridningssätt Grovslinke övervintrar grön (Wahlstedt 1875, Migula 1897, Krause 1997). Det är ofta fertilt och mognar senare under sommaren och på hösten (Langangen 1997, Migula 1897). Även i de två aktuella lokalerna i Sverige hittades fertila exemplar av grovslinke (egna observationer). Ingenting verkar vara känt om artens spridningsförmåga. Livsmiljö Grovslinke förekommer i Natura 2000-habitaten 3110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 3130 (oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder) samt 3160 (dystrofa sjöar och småvatten). Arten kan hittas i neutralt, men även i relativt surt vatten (Stewart & Church 1992). Krause (1997) uppger att den förekommer vid ph-värden mellan 5,8 och 7,1 (se även Artfakta samtliga arter). Detta stämmer väl överens med uppgifter från Nederländerna (Simons & Nat 1996) där grovslinke hittades vid ph-värden mellan 5,8 och 7,4 och låga kalciumkoncentrationer (4-17 mg/l). Arten förekommer i humusrika sjöar, näringsfattiga klarvattensjöar eller dammar, men saknas i kalkrika sjöar som kännetecknas av att kransalgerna är de dominerande undervattensväxterna (s.k. Charasjöar). I Danmark har grovslinke bara hittats i sjöar och uppges här föredra neutralt ph (Olsen 1944). Migula (1897) uppger att arten föredrar torvrika vatten. Grovslinke växer främst på dy eller annan typ av organiskt sediment, sällan på sand (Krause 1997) och ofta på något djupare vatten. I danska sjöar har det hittats på mellan 3 och 4,5 m djup (Olsen 1944). Arten undviker brackvatten och har inte hittats i Östersjön (Schubert & Blindow 2003). Ibland förekommer den i dammar, diken eller långsamt rinnande rinnande vatten (Migula 1897, Groves & Bullock-Webster 1920, Simons & Nat 1996). I Storbritannien uppges till och med att den är rätt vanlig i dessa habitat (Moore 1986). Samtliga svenska fynd förutom ett härstammar från större, näringsfattiga till måttligt näringsrika sjöar eller från brunvattensjöar. (Figur 3). Viktiga mellanartsförhållanden Grovslinke kan förekomma i enartsbestånd men även blandat med andra kransalger (Krause 1997, tabell 1: Artfakta samtliga arter ). I Norge hittades det 16

18 tillsammans med skörsträfse samt mattslinke (Langangen 1997). I Danmark växte grovslinke tillsammans med olika kortskottsväxter (isoetider) som styvt braxengräs (Isoetes lacustris), notblomster (Lobelia dortmanna) och strandpryl (Littorella uniflora), andra kransalger (glansslinke och skörsträfse) samt flera nate-arter (Potamogeton spp.) (Olsen 1944). I Sverige har grovslinke hittats tillsammans med styvt braxengräs och mattslinke 1 samt papillsträfse (Chara virgata) och kärrklomossa (Scorpidium scorpioides) (Å. Widgren 2007a). Lite är känt kring artens konkurrensförmåga mot andra undervattensväxter. Figur 3. En av grovslinkets två aktuella svenska lokaler: Öjasjön i Blekinge. Foto: Åke Widgren. Utbredning och populationsstatus Nuvarande utbredning Grovslinke förekommer i Nordafrika samt på ett större antal lokaler i Mellan- och Västeuropa (Portugal, Frankrike, Storbritannien, Belgien, Nederländerna och Tyskland) (Groves & Bullock-Webster 1920, Olsen 1944, Corillion 1957, Krause 1997). I Norden har grovslinke hittats i sex sjöar på Jylland i Danmark (Olsen 1944) samt i Norge (Hasslow 1936, Langangen 1997). Grovslinke saknas i Finland (Langangen m.fl. 2002). I Sverige förekommer grovslinke bara på två aktuella lokaler, Vitavatten och Öjasjön i Blekinge. 1. Anteckningar av G. W. F. Carlsson på herbariebeläggen från Norrabysjön, Kronobergs län, som finns i Evolutionsmuseet, Uppsala universitet, och i Botaniska museets i Lund samlingar 17

19 Populationsfakta Observationerna under senare år (Åke Widgren, pers. medd. 2007b) tyder på stora beståndsförändringar i en av de två aktuella svenska lokalerna. I Vitavatten hittades grovslinke under 1997 (litet bestånd, ca. 1 dm 2 ), 1999 (relativt rikligt) och 2001 (enstaka). Vid eftersökningar under 2002 återfanns grov-slinke dock inte och möjligen har det försvunnit från sjön. I Öjasjön hittades grovslinke under 1999 (relativt rikligt) samt 2000 (rikligt på tio dellokaler). Öjasjön kontrollerades under 2004 av Åke Widgren och Roland Bengtsson (IVL Aneboda). Grovslinke hittades då i stora bestånd, det var även fertilt. På grund av dessa förändringar samt möjligheten att arten har förbisetts på ett större antal lokaler (se avsnittet Artfakta samtliga arter) är det svårt att uppskatta den svenska populationens storlek. Aktuell hotstatus Grovslinke är klassat som starkt hotat (2) i Tyskland (Schmidt m.fl. 1996) och som försvunnet ( extinct ) i Litauen och Norge (Balevicius & Ladyga 1992, Direktoratet for naturforvaltning 1999). Arten hittades dock nyligen igen i Norge (se nedan). Den har inte tagits upp på den brittiska eller irländska rödlistan (Stewart & Church 1992). Alla dessa länder tillämpar egna klassificeringssystem. I Sverige har grovslinke klassats som akut hotat (CR) enligt IUCN:s kriterier B2ac(iv); C2b (förekomstarean < 10 km 2 och begränsad till ett lokalområde, extrema fluktuationer i antalet reproduktiva individer, populationen uppskattas till mindre än 250 reproduktiva individer och observerad minskning av antalet reproduktiva individer) (Gärdenfors 2005). Figur 4: Aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för grovslinke i Blekinge. Källa: ArtDatabanken. 18

20 Historik och trender Grovslinke har hittats i fyra geografiskt skilda områden i Sverige. Fynden har dock gjorts under olika tidsperioder: På olika ställen i norra Vättern (Örebro län) mellan 1861 och 1870, i två sjöar i Kronobergs län (Innaren och Norrabysjön) under 1901 samt i Lärkesholmssjön (Skåne län) under 1941 (bilaga 3). Det återfanns i två sjöar i Blekinge län mellan 1997 och 2004 (bilaga 3) efter att det hade klassats som försvunnet (Blindow 1995). Grovslinkets tidigare lokaler i Vättern återbesöktes utan framgång under 1930-talet (Stålberg 1939) samt under 1990-talet (egna data) och 2003 (Olsson & Palmgren 2005). De två tidigare lokalerna i Kronobergs län (Innaren och Norrabysjön) återbesöktes under 1993 men grovslinke hittades då inte (Blindow 1994). Norrabysjön var dock vid tillfället mycket grumlig på grund av algblomning (egna observationer), vilket gör en förekomst av grovslinke osannolik. Lärkesholmssjön i Skåne län återbesöktes under 1999 utan framgång. Sjön hade då mörkbrunt vatten och mycket sparsam undervattensvegetation (Blindow 2000). Med tanke på att grovslinke verkar ha extrema populationsfluktuationer samt att dessa inventeringar varit rätt ytliga kan en förekomst i dessa sjöar inte uteslutas helt. En liknande utveckling som i Sverige skedde i Norge där grovslinke hade förekommit på tre lokaler (Hasslow 1936). Grovslinke räknades emellanåt som försvunnet efter att ha eftersökts resultatlöst på sina tidigare lokaler (Langangen 1970). Det återfanns dock på en helt annan lokal (Hanangervattnet i Sydnorge) efter genomgång av herbariematerial insamlat under 1950-talet och en inventering under 1996 (Langangen 1997). 19

21 Artfakta uddslinke Översiktlig morfologisk beskrivning Beskrivning av arten Nitella mucronata (A. Braun) Miquel, Synonym: Nitella flabellata Kützing, Uddslinke är en mellanstor kransalg som blir ungefär 30 cm lång. Skottets diameter är större än 0,5 mm, i regel ligger den på mellan 0,8 och 1,2 mm. Uddslinke är sambyggare. Gametangierna, som saknar slemhölje, brukar sitta parvist på kransgrenarnas första två noder. Oospormembranet har ett nätaktigt mönster (Stewart & Church 1992, Krause 1997, omslagsbilden). Förväxlingsarter Uddslinkets kransgrenar delar sig två till tre gånger i motsats till de vanliga arterna glansslinke och mattslinke där kransgrenarna bara delar sig en gång. Ett annat skiljetecken är den karakteristiska, två- till trecelliga taggspetsen på kransgrenarna, vilket ger växten ett mer gracilt intryck. Även glansslinkets och mattslinkets kransgrenar slutar ibland med en liten spets, men den är alltid encellig (Stewart & Church 1992). Uddslinke är också med sin oftast klargröna färgton ljusare grönt än dessa två arter. Det är däremot mörkare (ibland mycket mörkt, nästan svart) än spädslinke som det kan förväxlas med. Uddslinke är nämligen mycket variabelt (Groves & Bullock-Webster 1920, Hasslow 1931, Krause 1997), och fintrådiga former ( Nitella mucronata var. gracillima ) kan förväxlas med andra arter inom samma släkte som har taggspets och är fintrådiga. Så är till exempel fallet med spädslinke (Migula 1897, Stewart & Church 1992). Först nyligen har uddslinke i Sverige separerats som art från det i regel storleksmässigt något mindre nordslinket. Uppgifter om äldre samt några nyare fynd av uddslinke i Sverige (t.ex. Giegold & Tutturen 1996) bör därför kontrolleras, eftersom dessa bestämningar kan vara osäkra. Förutom storleken skiljs arterna åt på att nordslinkets kransgrenar i dess topp är sammandragna till täta huvuden. Det finns också skillnader i arternas övervintringssätt och utbredning: Nordslinke är ettårigt och förekommer i Sverige främst i de norra länen. Nyare resultat visar dessutom att nordslinke i likhet med spädslinke, har finprickigt oospormembran (Ray m.fl. 2001), medan uddslinkets oospormembran har ett nätaktigt mönster. Ovanstående resonemang har lett fram till att uddslinke och nordslinke numera i regel skiljs åt och behandlades som separata arter både i 2000 och 2005 års rödlistor (Gärdenfors 2000, 2005). I den första svenska rödlistan där kransalgerna togs upp (Blindow 1995) inkluderades dock nordslinke under arten uddslinke. Separeringen mellan uddslinke och nordslinke försvåras av att en av uddslinkets former (Nitella mucronata f. heteromorpha) morfologiskt liknar nordslinke med tätt sammandragna skottspetsar (Groves & Bullock-Webster 1920, Krause 1997). 20

22 Bevaranderelevant genetik Några genetiska undersökningar av uddslinke har ännu inte genomförts men är angelägna: Artavgränsningen och grupperingen mellan/bland uddslinke, spädslinke, nordslinke och dvärgslinke är oklar. Biologi och ekologi Föröknings- och spridningssätt Uddslinke är flerårigt och övervintrar vanligtvis grönt (Wahlstedt 1875, Olsen 1944, Forsberg 1960). Lite är känt om artens spridningsförmåga. Fertila växter hittas på sommaren och hösten men är sällsynta på många håll (Olsen 1944). Livsmiljö Uddslinke växer i sjöar, dammar, diken, åar, torvgravar, kanaler och kärr vid ett ph-värde på mellan 6,6 och 9,0. Det förekommer främst på 1-2 m djup men kan hittas ner till 25 m i sjöar. Sällan förekommer det i rinnande vatten. Oftast växer det på mjukbotten, men även på sand (Migula 1897, Groves & Bullock-Webster 1920, Hasslow 1931, Olsen 1944, Stewart & Church 1992, Krause 1997). Arten förekommer i Natura 2000-habitaten 3110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 3130 (oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder) och även 3140 (kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger). I den senare sjötypen bildar uddslinke dock inga utbredda bestånd. Uddslinke har även hittats i Östersjön (Litauen och Ryssland) i laguner med låg salthalt (Sinkevicièné m.fl. 2003). Förmodligen, liksom andra arter i släktet Nitella, klarar dock arten inte av högre salthalter (Winter & Kirst 1991). Uddslinke förekommer i måttligt näringsrikt, ibland till och med i näringsrikt vatten och verkar klara övergödning och grumligt vatten bättre än de flesta andra kransalger (Olsen 1944, Krause 1980, 1997, Flöter 1984, Stewart & Church 1992, Simons & Nat 1996). Det har till och med hittats i avloppsdiken (Stroede 1931, 1933) eller nära utsläpp för avloppsvatten och även på ställen där all annan undervattensvegetation saknades (Olsen 1944). Bara Hamann (1999) uppger att uddslinke hade minskat i Schleswig-Holstein (Tyskland) på grund av övergödning, eftersom arten främst växer på djupt vatten och då begränsas av ljusbrist orsakad av tät förekomst av växtplankton. Uddslinke hittas ofta i gränsområden mellan kalk och urbergsgrund. Det är inte bundet till kalkrik berggrund som de flesta arter inom släktet Chara, men föredrar liksom höstslinke och pärlslinke (Nitella tenuissima) något mer alkaliskt (basiskt) vatten (ph ungefär 6,8 7,3) än andra slinke-arter (exempelvis glansslinke) som förekommer på urbergsgrund i relativt surt (ph ungefär 5,8 6,3) vatten (Corillion 1957, Krause 1997, Tabell 1: Artfakta samtliga arter). Från flera länder uppges att uddslinke fröekommer i neutralt till alkaliskt vatten, ibland i samband med höga kalciumkoncentrationer (Olsen 1944, Langangen 1974, Flöter 1984, Simons & Nat 1996). 21

23 De svenska lokalerna för uddslinke bekräftar dessa uppgifter: Uddslinke förekommer ofta i relativt näringsrikt vatten och jämfört med de flesta andra slinke-arterna vid ett relativt högt (neutralt till lätt alkaliskt) ph-värde. Fansjön (Stockholms län) där arten har påträffats har ph-värden på mellan 7,1 och 7,5 och kalciumkoncentrationer kring 30 mg/l (Kursrapport, Limnologiska Institutionen Uppsala 1998). I Ösbysjön (Stockholms län) där uddslinke förekom rikligt under 1958 och 1960 växte det tillsammans med skörsträfse som kan hittas i både kalkrika och kalkfattiga vatten, samt med olika arter som förekommer i mer näringsrika sjöar (vattenaloe [Stratiotes aloides], kransslinga [Myriophyllum verticillatum] och hornsärv [Ceratophyllum demersum]). Vattnet var under sommaren lätt alkaliskt (ph 7,6 8,0) och hade relativt hög kalciumhalt (ungefär 40 mg/l) (Forsberg 1960, 1965a). Även i den näringsrika Björkarn, Norrtälje kommun, hittades uddslinke tillsammans med arter som är typiska för denna sjötyp, såsom flera andmatsarter, vattenpest (Elodea canadensis) och hornsärv (J. Ekman, pers. medd. 2001). I Hammarsjön (Skåne län) uppmättes ett ph-värde på 7,0 och en kalciumhalt på 16 mg/l (endast en mätning 1998) (Institutionen för miljöanalys), ph 7,2 uppges av Olsson (2000). Här förekommer en påfallande rik undervattensflora med ett antal sällsynta arter förutom uddslinke som exempelvis sjönajas (Najas flexilis) och stjärnslinke. Även arter som är typiska både för näringsrika eller måttligt näringsrika slättsjöar och arter som växer i näringsfattiga mjukvattensjöar återfinns i sjön (Olsson 2000). I Havgårdssjön (Skåne län) har man uppmätt ph-värden på 7,4 och 8,5 och kalciumkoncentrationer på mellan 40 och 50 mg/l. Koncentrationen på totalfosfor var tidvis hög med upp till 100 μg P/l (större antal mätningar mellan 1995 och 2005) (Institutionen för miljöanalys). Viktiga mellanartsförhållanden Uddslinke uppträder ofta mattbildande och antas ha bättre konkurrensförmåga mot andra undervattensväxter än spädslinke, höstslinke och dvärgslinke. Utbredning och populationsstatus Nuvarande utbredning Uddslinke har hittats i Nord- och Sydamerika, Asien och Afrika. Arten förekommer även i nästan hela Europa (Migula 1897, Groves & Bullock-Webster 1920, Olsen 1944, Krause 1997). I Danmark har den bara hittats i några lokaler på Sjælland (Olsen 1944). I Norge uppges tre lokaler i södra delen av landet, varav en aktuell (efter 1975). Arten har dock inte separerats från nordslinke i Norge (Langangen 1996). Uddslinke förekommer inte i Finland. Tidigare uppgifter om artens förekomst där syftar på nordslinke som är relativt vanligt i landet (Langangen m.fl. 2002). I Sverige finns tolv kända aktuella lokaler, varav två i Skåne, en i Jönköpings län och en i Västmanlands län. De åtta lokalerna i Stockholms län samt lokalen i Uppsala län ligger nära varandra (Figur 5, bilaga 4). 22

24 Populationsfakta På grund av att uddslinke kan ha förbisetts på ett större antal lokaler (se avsnittet Artfakta samtliga arter) är det svårt att uppskatta den svenska populationens storlek. Aktuell hotstatus Uddslinke är klassat som akut hotat i Norge, som sällsynt ( rare ) i Irland och Litauen, som sårbart (3) i Tyskland och som indifferent i Polen. Alla dessa länder tillämpar egna klassificeringssystem. Arten är inte upptagen i den brittiska rödlistan (Balevicius & Ladyga 1992, Siemiñska 1992, Stewart & Church 1992, Schmidt m.fl. 1996, Direktoratet for naturforvaltning 1999). I Sverige har uddslinke klassats som starkt hotat (EN) enligt IUCN:s kriterier B2ab(iv) (förekomstarean < 500 km 2 och begränsad till högst fem lokalområden, observerad minskning av antalet lokalområden) (Gärdenfors 2005). Figur 5. Aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för uddslinke i Sverige. Källa: ArtDatabanken. Historik och trender Uddslinke har minskat i Norge och i Schleswig-Holstein i Tyskland (Langangen 1996, Hamann 1999). I Storbritannien ökar uddslinkets utbredningsområde och därmed antalet kända lokaler (Stewart & Church 1992). 15 svenska lokaler före 1930 ligger i Skåne, Kalmar (Öland), Örebro, Södermanlands, Stockholms och Uppsala län (bilaga 4). Antalet lokaler var alltså tidigare större än idag, vilket tyder på att arten har minskat i Sverige. I Havgårdssjön (Skåne län) eftersöktes uddslinke utan framgång 1998 (egna 23

25 data). I Uppland (både Stockholms och Uppsala län) verkar det alltid ha funnits fler lokaler än i andra landskap. Hasslow (1931) betecknar sydöstra Uppland som uddslinkets egentliga utbredningsområde inom landet och Forsberg (1960) uppger till och med att udd-slinke inte förekommer i Sverige utanför detta område. 24

26 Artfakta spädslinke Översiktlig morfologisk beskrivning Beskrivning av arten Nitella gracilis (Sm.) Agardh Som namnet antyder är spädslinke en fintrådig och gracil kransalg. Det blir ungefär 20 cm långt. Skottets diameter är mindre än 0,75 mm, i regel ligger den på mellan 0,3 och 0,5 mm. Kransgrenarna är påfallande långa och böjliga, delar sig två till tre gånger och har en två- till trecellig taggspets. Spädslinke är sambyggare och gametangierna kan sitta på kransgrenarnas alla delningar. Figur 6. Spädslinke från Svinarydssjön, Blekinge. Foto: Roland Bengtsson. 25

27 Figur 7. Spädslinke, skottspets. Den avslutande taggspetsen ( mucro ) syns tydligt. Foto: Roland Bengtsson. Förväxlingsarter Artavgränsningen och grupperingen mellan/bland uddslinke, spädslinke, nordslinke och dvärgslinke är oklar. Alla dessa arter har kransgrenar som delar sig två till tre gånger och en taggspets ( mucro ) på kransgrenarnas ändavsnitt. Arterna skiljer sig i storlek, men variabiliteten inom samma art är så pass stor att storleksskillnaderna inte är tillräckliga för att kunna skilja mellan arterna. Spädslinke är fintrådigare och mindre än uddslinke, som det kan förväxlas med. Spädslinke är dock ljusare i nyansen än uddslinke: Färgen är ljusgrön till gulgrön, medan uddslinke oftast är klargrönt eller mörkgrönt. Under mikroskop kan man också se att spädslinkets oospormembran är finprickigt medan uddslinkets oospormembran har ett nätaktigt mönster (Migula 1897, Stewart & Church 1992, Krause 1997, Figur 6, 7). Förväxlingsrisk finns främst med fintrådigare exemplar av uddslinke ( Nitella mucronata var. gracillima ) samt med nordslinke (Migula 1897, Stewart & Church 1992). Nordslinke är lika fintrådigt som spädslinke och har som denna art ett finprickigt oospormembran (Ray m.fl. 2001). Nordslinkets fertila skottspetsar är dock sammandragna till täta huvuden. Spädslinke ger ett mycket glesare intryck än nordslinke (Migula 1897). Både uddslinke och spädslinke är mycket variabla (Wahlstedt 1875, Migula 1897) vilket försvårar en säker bestämning. 26

28 Bevaranderelevant genetik Några genetiska undersökningar av spädslinke har ännu inte genomförts men är angelägna: Artavgränsningen och grupperingen mellan/bland uddslinke, spädslinke, nordslinke och dvärgslinke är oklar. Biologi och ekologi Föröknings- och spridningssätt Spädslinke är ettårigt när det växer på grunt vatten. Det övervintrar då med hjälp av oosporer. På djupare vatten kan arten dock vara flerårig. Oosporerna mognar under sommaren och hösten och kan fortfarande gro efter sex år. Spädslinke är ofta rikligt fertilt och har förmodligen bra spridningsförmåga (Wahlstedt 1875, Migula 1897, Olsen 1944). Livsmiljö Spädslinke förekommer i sjöar, dammar, pölar, diken och källor. Det växer även i artificiella och periodiska småvatten som kan vara mycket små (exempelvis hjulspår). Arten föredrar främst urberggrund, men påträffas även i kalkrika områden (Olsen 1944, Stewart & Church 1992, Krause 1997). Den växer främst på mjukbotten och föredrar vindskyddade lokaler. Oftast hittas spädslinke på grunt vatten, men i den näringsfattiga sjön Skären (Stockholms län) har arten hittats på fyra meters djup (Thuresson 2004). Migula (1897) uppger att spädslinke ofta hittas i torvdiken. Spädslinke förekommer i Natura 2000 habitaten 3110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 3130 (oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder) och 3160 (dystrofa sjöar och småvatten). I Ryssland har spädslinke hittats i den innersta delen av Finska Viken där salthalten är mycket låg (Zhakova 2003a). Förmodligen klarar arten, liksom andra arter i släktet Nitella, inga högre salthalter (Winter & Kirst 1991). I två dammar vid Nåsten (Uppsala län) förekom spädslinke under 1961 tillsammans med skörsträfse vid neutralt (6,7 resp. 7,1) ph-värde. I Hemsjön (Dalarnas län) växte spädslinke under 1963 tillsammans med skörsträfse samt mattslinke och även här vid ett neutralt (6,8) ph-värde (Forsberg 1965a). Vesljungasjön (Skåne län) har sommartid ph-värden mellan 6,4 och 7,0. Ett lägre ph har Svinarydssjön i Blekinge med värden mellan ungefär 5,9 och 6,4 sommartid (Institutionen för Miljöanalys). Spädslinke förekommer också i de båda sistnämnda sjöarna. I Sverige tycks spädslinke i jämförelse med uddslinke vara mindre bundet till kalkrika områden. Det uppges förekomma främst i svagt surt vatten (Krause 1997, tabell 1: övriga fakta). I Norge har det hittats vid neutrala phvärden och låg kalciumhalt (Langangen 1974). Därtill utgörs spädslinkets lokaler till största delen av småvatten jämfört med uddslinkets lokaler. 27

29 Viktiga mellanartsförhållanden Spädslinke växer ofta tillsammans med andra kransalger som glansslinke, grovslinke eller vårslinke. Den antas ha dålig konkurrensförmåga mot andra undervattensväxter. Utbredning och populationsstatus Nuvarande utbredning Spädslinke är kosmopolit och har hittats i Nord- och Sydamerika, Afrika, Asien och Australien samt i stora delar av Europa (Migula 1897, Groves & Bullock-Webster 1920, Olsen 1944, Krause 1997). I Danmark har det bara hittats i två lokaler på Sjælland (Olsen 1944). I Norge är spädslinke noterat från sex lokaler i södra delen av landet och av dessa är två aktuella (efter 1975) (Langangen 1996). I Finland har arten hittats i tre lokaler längs sydkusten, varav två aktuella (Langangen m.fl. 2002). Spädslinke har hittats i nästan hela Sverige, dock är förekomsten mycket spridd. De åtta kända aktuella lokalerna ligger i Skåne, Blekinge, Kronobergs, Dalarnas, Värmlands och Stockholms län (Figur 8, bilaga 5). Populationsfakta Eftersom arten kan ha förbisetts på ett större antal lokaler (se avsnittet Övriga fakta ) är det svårt att uppskatta den svenska populationens storlek. Aktuell hotstatus I Finland, som tillämpar IUCN-kriterierna, har spädslinke klassats som sårbart ( vulnerable ) (Rassi m.fl. 2001). Även i Norge, Polen, Estland, Britannien och Irland, som tillämpar egna klassificeringssystem, har arten klassats som sårbar ( vulnerable ) (Siemińska 1992, Stewart & Church 1992, The Commission for Nature Conservation of the Estonian Academy of Sciences 1998, Direktoratet for naturforvaltning 1999). Spädslinke är klassat som starkt hotat (2) i Tyskland och Litauen (Balevicius & Ladyga 1992, Schmidt m.fl. 1996), som också har egna klassificeringssystem. I Sverige har spädslinke klassats som starkt hotat (EN) enligt IUCN:s kriterier B2ab(iv); C2a(i) (förekomstarean < 500 km 2 och begränsad till högst fem lokalområden, observerad minskning av antalet lokalområden; populationen uppskattas till mindre än 2500 reproduktiva individer och observerad minskning av antalet reproduktiva individer och ingen delpopulation uppskattas till mer än 250 individer) (Gärdenfors 2005). 28

30 Figur 8. Aktuella lokaler för spädslinke (fynd mellan 1980 och 2006) i Sverige. Källa: ArtDatabanken. Historik och trender På grund av förväxlingar med uddslinke kan inga trender för spädslinkets beståndsutveckling i Storbritannien uppges (Stewart & Church 1992). I Finland har en minskning av antalet lokaler beskrivits (Langangen m.fl. 2002) och i Schleswig-Holstein (Tyskland) rapporteras en kraftig tillbakagång av populationen (Hamann 1999). Spädslinke verkar ha minskat kraftigt i Sverige. Fram till 1930 fanns 37 lokaler (artbestämningen bör dock kontrolleras för tre av dessa), mot bara åtta aktuella idag (bilaga 5). År 1992 eftersöktes spädslinke förgäves på sin tidigare lokal vid Vänern (egna data). I Svinarydssjön, Blekinge, verkar arten ha minskat under de senaste åren (Å. Widgren, pers. medd. 2005). 29

31 Artfakta höstslinke Översiktlig morfologisk beskrivning Beskrivning av arten Nitella syncarpa (Thuillier) Chevalier, Höstslinke är litet och fintrådigt. Det blir i regel upp till 20 cm långt, i undantagsfall dock upp till 70 cm. Växten är tvåbyggare och gametangierna sitter i ett slemhölje (Blindow m.fl. 2007, Krause 1997). Oogonen sitter i grupper om två till fyra på de odelade kransgrenarnas noder. Förväxlingsarter Slemhöljet kring gametangierna skiljer höstslinket från fintrådiga exemplar av mattslinke. Förväxlingsrisk finns dock med vårslinke, och flera exemplar i svenska herbarier som bestämts till vårslinke (Hasslow 1931) har reviderats till höstslinke (jfr. ArtDatabankens herbariedatabas samt åtgärdsprogrammet för av hotade kransalger: arter i småvatten/periodiska vatten). Separeringen mellan dessa två arter försvåras av att honplantornas fertila kransgrenar ibland kan vara delade även hos höstslinke. Detta fenomen uppges vara vanligast förekommande just i Sverige (Migula 1897). Man hittar dock alltid odelade fertila kransgrenar i samma krans. Mognadstiden är dock en ytterligare karaktär för att skilja dessa två arter åt (Figur 9). Som de svenska artnamnen antyder mognar vårslinke främst under slutet av april till i början av juli och dör därefter. Höstslinke mognar däremot från juli till september. En säker artbestämning är möjlig om man har fertila honplantor och en bra lupp eller ett stereomikroskop. Höstslinke har svarta oosporer med otydliga spirallister. Honplantans fertila kransgrenar är odelade. Vårslinkets oosporer är mörkbruna med tydliga spirallister och honplantans fertila grenar är delade (Migula 1897, Blindow m.fl. 2007, Krause 1997). Bevaranderelevant genetik Några genetiska undersökningar av höstslinke har ännu inte genomförts. Biologi och ekologi Föröknings- och spridningssätt Höstslinke är en sommarannuell (annuell betyder ettårig) art som gror på våren och sätter frukt på sensommaren och hösten (Wahlstedt 1875, Hasslow 1931, Krause 1997). De svenska fynden härrör nästan uteslutande från perioden mellan juli och september. Höstslinke skiljer sig därmed tydligt från vårslinke som kan vara både vinter- eller sommarannuellt. Den mognar och dör alltid före högsommaren, ibland hittas unga groddplantor senare under 30

32 hösten (Figur 9). Oosporerna kan förmodligen vila under lång tid och gro under gynnsamma förhållanden. Figur 9. Fördelning av svenska herbariefynd för vårslinke och höstslinke efter insamlingsmånad. Livsmiljö Höstslinke förekommer i vitt skilda biotoper såsom sjöar, åar, kärr, grustag, diken och andra småvatten. I Sverige har arten hittats både i småvatten, rinnande vatten och på grunt vatten i sjöar (Hasslow 1931, Stålberg 1938, bilaga 6). Bland småvatten förekom höstslinke i tegelbruk och andra artificiella vatten, i periodiska vatten såsom väggropar, myrar och kärr, i rinnande vatten (små bäckar och älvar) och i sjöar i samtliga sjötyper (näringsfattiga, måttligt näringsrika, näringsrika sjöar, brunvattensjöar samt kalkrika Chara -sjöar). Knappt någon annan kransalg har i Sverige hittats i så olika livsmiljöer som höstslinke. Det kan förekomma i Natura 2000-habitaten 3110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 3130 (oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder), 3140 (kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger) samt 3160 (dystrofa sjöar och småvatten), sällan i 7210 (kalkkärr med ag). Höstslinke växer främst på grunt vatten, undantagsvis på flera meters djup i klara sjöar. I Bodensee har det till och med hittats på 30 m djup (Migula 1897, Krause 1997). I regel växer det i kalkhaltigt vatten och vid ett neutralt till lätt alkaliskt ph (6,5 8,0) (Krause 1997, tabell 1: övriga fakta). I Berlin hittades det vid ett ph-värde på 7,0-7,5 (Flöter 1984). Arten växer mest på organiskt substrat, ibland på sand (Krause 1997). I Litauen och Ryssland har den hittats i Östersjön, men bara vid mycket låg salthalt (Zhakova 2003b). 31

33 Mycket litet är känt om artens ekologi såsom spridnings- och konkurrensförmåga. Den bildar i regel rikligt med oosporer. Höstslinke har hittats mycket nära gamla fyndlokaler flera decennier efter att det sista fyndet gjorts. I Tyskland skedde detta i en nygrävd fiskdamm (Krause 1997) och i Dalarna i Limsjöns utlopp på bar botten som hade uppstått efter grävningsarbeten i samband med sjöns restaurering. Viktiga mellanartsförhållanden Höstslinke är i likhet med många andra kransalgsarter (exempelvis vårslinke) en typisk pionjärväxt som förmodligen är känslig för konkurrens från andra växter. Arten växer ofta tillsammans med andra kransalger som t.ex. spädslinke, grovslinke, dvärgslinke, stjärnslinke, barklöst sträfse och pärlslinke (Krause 1997). I Vättern hittades höstslinke tillsammans med nålsäv (Scirpus acicularis) och blekbläddra (Utricularia ochroleuca) (Stålberg 1938). På sina aktuella svenska lokaler växer höstslinke ofta tillsammans med vattenbläddra (Utricularia sp.), axslinga (Myriophyllum spicatum), vattenpest och andra kransalger (spädslinke, mattslinke och borststräfse). Utbredning och populationsstatus Nuvarande utbredning Höstlinke är begränsat till Europa där det har hittats i Italien, Spanien, Tyskland, Schweiz, Polen, Tjeckien, på Balkan och i Nederländerna (Migula 1897, Krause 1997). Krause (1997) uppger att arten saknas i Storbritannien, Danmark, Finland och Norge. Enligt Migula (1897) har den dock hittats i både Danmark och Norge. Enligt Langangen (1996) förekommer den inte i Norge. Olsen (1944) betecknar tidigare uppgifter om artens förekomst i Danmark som osäkra. Medan Migula (1897) uppger att höstslinke tillhör en av Tysklands vanligare kransalger, är det enligt Krause (1997) sällsynt i hela sitt utbredningsområde. I Sverige finns aktuella fynd enbart i ett mycket begränsat område i Dalarna (Figur 10). Här hittades höstslinke i Limsjön vid Leksand (1920 samt 1993, dock ej återfunnen 1998) och i Helgsjön vid Insjön (1993). 32

34 Figur 10. Aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för höstslinke i Dalarna. Källa: ArtDatabanken. Populationsfakta Eftersom höstslinke kan ha förbisetts på ett större antal lokaler (se avsnittet Artfakta samtliga arter) är det svårt att uppskatta den svenska populationens storlek. Aktuell hotstatus Höstslinke är klassat som starkt hotat (2) i Tyskland, som sårbart ( vulnerable ) i Litauen, Ryssland (Petersburg-området) och Estland och som indifferent i Polen (Balevicius & Ladyga 1992, Siemiñska 1992, Schmidt m.fl. 1996, The Commission for Nature Conservation of the Estonian Academy of Sciences 1998, Tzvelev 2000). Alla dessa länder tillämpar egna klassificeringssystem. I Sverige har höstslinke klassats som akut hotat (CR) enligt IUCN:s kriterier B1ab(iv); C2a(ii) (utbredningsområde < 100 km 2 och begränsat till endast ett lokalområde, observerad minskning av antalet lokalområden; populationen uppskattas till mindre än 20 reproduktiva individer och observerad minskning av antalet reproduktiva individer och minst 90% av alla reproduktiva individer är begränsade till en enda delpopulation) (Gärdenfors 2005). Historik och trender I Schleswig-Holstein (Tyskland) har en kraftig tillbakagång konstaterats (Hamann 1999). 33

35 I Sverige har antalet kända lokaler minskat kraftigt: Höstlinke har under 1800-talet hittats i Hallands (Falkenberg), Västra Götalands (flera lokaler), Gotlands (flera lokaler), Örebros (flera lokaler), Stockholms (Nacka) och Västmanlands län (Arboga) (se bilaga 6). 34

36 Artfakta dvärgslinke Översiktlig morfologisk beskrivning Beskrivning av arten Nitella confervacea (Brébisson) A.Braun ex Leonh Synonym: Nitella batrachosperma (Thuill. acc. Rchb.) A.Braun 1847 (nom. illeg. enligt Du Rietz 1945 och Blümel 2003). Nitella Nordstedtiana (H. & J. Groves, 1890). Dvärgslinke är vår minsta kransalg. Det är fintrådigt, blir sällan mer än 5 cm högt (undantagsvis dock upp till 20 cm) och är svårt att hitta eftersom det ofta är helt täckt med sediment. Kransgrenarna delar sig 2-3 gånger och är i skottspetsen sammandragna till små huvuden. Dvärgslinke är sambyggare. Gametangierna sitter på kransgrenarnas första, i sällsynta fall även andra delning (Migula 1897, Krause 1997). Oospormembranet är finprickigt (Krause 1997, Ray m.fl. 2001). Förväxlingsarter Genom gametangiernas placering skiljer sig dvärgslinke från pärlslinke vars gametangier sitter på kransgrenarnas andra eller tredje delning. Pärlslinke är dessutom i regel något större (Krause 1997). Dvärgslinke kan även förväxlas med ovanligt små exemplar av nordslinke (Blindow 1993). Förväxlingsrisk finns även med spädslinke (Koistinen 2003). Alla nämnda arter har kransgrenar som delar sig två till tre gånger och en taggspets ( mucro ) på kransgrenarnas ändavsnitt. Bevaranderelevant genetik Några genetiska undersökningar av dvärgslinke har ännu inte genomförts men är angelägna: Artavgränsningen och grupperingen mellan/bland uddslinke, spädslinke, nordslinke och dvärgslinke är oklar. Biologi och ekologi Föröknings- och spridningssätt Dvärgslinke är ettårigt och övervintrar med hjälp av oosporer. Det är ofta rikligt fertilt (Du Rietz 1945, Dahlgren 1953, Koistinen 2003) och har därför sannolikt bra spridningsförmåga. Fertila plantor hittas under sommaren och hösten (Krause 1997). I Sverige har dvärgslinke hittats mellan juli och september. Livsmiljö Dvärgslinke förekommer i sjöar, dammar, diken, grustag och pölar (Krause 1997). Arten har i Sverige hittats i Natura 2000-habitaten 3110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 3130 (oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, 35

37 braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder) samt 3160 (dystrofa sjöar och småvatten). I regel förekommer arten på grunt, ofta bara några cm djupt vatten. Den har dock även hittats ner till ungefär 5 m djup (Stewart & Church 1992, Krause 1997). Arten förekommer ibland i hårt vatten, ibland i mjukt vatten (Stewart & Church 1992). Liksom höstslinke och uddslinke verkar arten dock föredra svagt kalkrikt vatten (se avsnittet Artfakta samtliga arter, Tabell 1). I Norge har den hittats vid ph-värden på ungefär 7-8 (Langangen 1974). Dvärgslinke växer oftast på mjuksediment, ibland på sand (Krause 1997). I Finland har dvärgslinke hittats både i sötvatten och i kustlokaler med låg salthalt (Langangen m.fl. 2002, Koistinen 2003). Luther (1951a, b) uppger att arten kan förekomma vid en salthalt på upp till 2,25. I Sverige har dvärgslinke hittats i extremt kalkrikt vatten på Gotland, men även i kalkfattiga sjöar (Du Rietz 1945, flera sjöar i Kronobergs län, se bilaga 7). På de svenska lokalerna har dvärgslinke oftast hittats på mycket grunt vatten (Hasslow 1931, Stålberg 1938, Du Rietz 1945, Dahlgren 1952). Viktiga mellanartsförhållanden Dvärgslinke förekommer ofta tillsammans med andra kransalger som grovslinke, barklöst sträfse och papillsträfse (Krause 1997). Det växer tillsammans med andra arter som förekommer längs stränderna i näringsfattiga till måttligt näringsrika sjöar: strandranunkel (Ranunculus reptans), nålsäv, sylört (Subularia aquatica), klotgräs (Pilularia globulifera) och strandpryl. Dvärgslinket kan också förekomma i sällskap med olika undervattensväxter som är typiska för mjukvattensjöar: vekt braxengräs (Isoetes echinosporum), hårslinga (Myriophyllum alterniflorum), knöltåg (Juncus bulbosus), skörsträfse och notblomster (Lobelia dortmanna). Undervattenväxter som uppträder i näringsrikare sjöar, exempelvis ålnate (Potamogeton perfoliatus), gräsnate (P. gramineus) och vattenpest, kan även påträffas i samma lokaler som dvärgslinke (Stålberg 1938, Du Rietz 1945, Dahlgren 1952, ArtDatabankens databaser). Arten antas ha dålig konkurrensförmåga mot andra undervattensväxter. Utbredning och populationsstatus Nuvarande utbredning Dvärgslinke förekommer i Europa, Nordamerika och Australien (Migula 1897, Groves & Bullock-Webster 1920). I Europa har det hittats i en korridor som sträcker sig från Portugal och Spanien genom Frankrike, Tyskland och Storbritannien till Skandinavien. Arten saknas i Belgien, Holland och Danmark (Simons & Nat 1996, Krause 1997). Olsen (1944) betecknar tidigare uppgifter om artens förekomst i Danmark som osäkra. I Norge är bara tre lokaler kända i södra delen av landet, varav en är aktuell (Langangen 1996). I Finland förekommer dvärgslinke på ett fåtal lokaler både i brackvatten (södra kusten) och i sötvatten (sydöstra Finland) (Langangen m.fl. 2002). I Sverige finns bara fyra kända aktuella lokaler (Figur 11, bilaga 7). 36

38 Populationsfakta Eftersom dvärgslinke kan ha förbisetts på ett större antal lokaler (se avsnittet Artfakta samtliga arter) är det svårt att uppskatta den svenska populationens storlek. Aktuell hotstatus I flera länder bedömer man att dvärgslinke på grund av sitt undanskymda växtsätt förmodligen ofta har förbisetts (Krause 1997). Det har därför inte upptagits på den brittiska och irländska rödlistan trots att bara få lokaler är kända därifrån (Stewart & Church 1992). I Finland, som följer IUCN-kriterierna, har dvärgslinke klassats som sårbart ( vulnerable ) (Rassi m.fl. 2001). I de länder som tillämpar egna klassificeringssystem är arten klassad som sällsynt ( rare ) i Norge, som sårbar ( vulnerable ) i Polen och Estland och som försvunnen (0) i Tyskland och Litauen (Balevicius & Ladyga 1992, Siemińska 1992, Schmidt m.fl. 1996, The Commission for Nature Conservation of the Estonian Academy of Sciences 1998, Direktoratet for naturforvaltning 1999). I Sverige har dvärgslinke klassats som sårbart (VU) enligt IUCN:s kriterium D1 (den totala populationen beräknas bestå av mindre än 1000 reproduktiva individer) (Gärdenfors 2005). Figur 11. Aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för dvärgslinke i Sverige. Källa: ArtDatabanken. 37

39 Historik och trender Dvärgslinke är sällsynt i hela Europa. Generellt saknas kunskap om artens beståndsutveckling eftersom den är lätt att förbise. Detta gäller även i Sverige där dvärgslinke har hittats i Gotlands, Kalmar, Kronobergs, Västra Götalands, Örebros, Värmlands, Södermanlands, Uppsala samt Västerbottens län, men bara på ett fåtal lokaler. Mörkertalet kan vara högt både för aktuella och för tidigare lokaler (se Åtgärder, rekommendationer). 38

40 Artfakta samtliga arter Tänkbara förklaringar till programarternas sällsynthet Gemensamt för de fem slinke-arter som omfattas av programmet är att de aktuella eller åtminstone tidigare lokalerna täcker ett stort område i Sverige, men att förekomsten är mycket spridd. Alla fem arterna är bundna till sötvatten eller brackvatten med låg salthalt: Winter & Kirst (1991) uppger att slinke-arter (Nitella spp.) fysiologiskt sett inte klarar en salthalt > 1,5. I sötvatten kan programarterna dock förekomma i olika typer av livsmiljöer (mjukvattensjöar, brunvattensjöar, näringsrika till måttligt näringsrika sjöar av något högre till hög kalkhalt, olika typer av småvatten) som är relativt vanliga i Sverige. Med tanke på detta är det mycket svårt att förstå varför antalet aktuella kända lokaler är så pass lågt. Det låga antalet kända lokaler kan delvis bero på att arterna har blivit förbisedda. Dvärgslinket växer exempelvis ofta nästan nergrävt i sediment och har i England inte inkluderats i rödlistan eftersom man räknar med ett mycket större antal lokaler än vad som är känt (Stewart & Church 1992). Grovslinke och uddslinke växer ofta på djupare vatten i mjukvattensjöar. De syns inte från strandkanten och uppmärksammas först när man draggar eller dyker. Uddslinke upptäcktes exempelvis i Fansjön (Uppsala län), en liten skogssjö i gränsområdet mellan kalkrik morän och kalkfattig berggrund, i samband med provtagningar under en limnologikurs. Sjöar av typ Fansjön är inte alls ovanliga i trakten eller på andra ställen i Sverige men sällan föremål för en inventering av undervattensväxter. I motsats till denna sjötyp har en stor del av de s.k. Charasjöarna i kalktrakter redan systematiskt inventerats i syfte att hitta kransalger. Ändå kvarstår att programarterna är avsevärt sällsyntare i Sverige än mattslinke och glansslinke. Dessa förekommer också i mjukvattensjöar, och båda har långt fler än hundra kända aktuella svenska lokaler (egna data). En annan möjlig förklaring är att dessa fem arter begränsas av en eller flera, hittills okända ekologiska faktorer. Försurningsskänslighet skulle kunna vara en sådan begränsande faktor. Uddslinke och höstslinke verkar exempelvis vara anpassade till något högre ph-värden än mattslinke och glansslinke (Tabell 1). Arterna kan även begränsas av dålig konkurrensförmåga. Grovslinke verkar exempelvis ha undanträngts av papillsträfse på en av sina aktuella lokaler (se ovan). Spridningsförmågan är inte känd för någon av programarterna, men antas vara god för spädslinke, höstslinke och dvärgslinke. Det är dock tänkbart att grovslinke och uddslinke har svårt att återkolonisera lokaler där de en gång har försvunnit. En ekologisk faktor som kan visa sig ha stor betydelse för dessa slinke-arters förekomst och främst konkurrensförmåga jämfört med andra undervattensväxter är oorganiskt kol. I motsats till livsmiljöer på land är tillgången på oorganiskt kol under vattenytan ofta begränsad och spelar en stor roll för undervattensväxter. Vid lägre ph-värden är koldioxid den dominerande formen av oorganiskt kol, men redan vid ph-värden runt 6,5 och uppåt dominerar bikarbonat (Wetzel 2001). Undervattensväxter som är kapabla att tillgodogöra sig denna kolform har därför redan i neutralt vatten en konkurrensfördel gente- 39

41 mot arter som saknar denna förmåga. Det är troligt att olika slinke-arter skiljer sig i sin förmåga att utnyttja olika former av oorganiskt kol. Tänkbart är att de arter som uteslutande förekommer vid ph-värden under eller långt under det neutrala området (se Tabell 1) saknar förmågan att utnyttja bikarbonat. Kolupptagningen har inte undersökts systematiskt hos slinke-arter, dock tyder skillnader i kalkinkrusteringen mellan arterna på att vissa arter kan utnyttja bikarbonat, andra inte. Hos höstslinke och vårslinke har man observerat s.k. banding patterns (Migula 1897), regelbundet växlande sura och alkaliska (basiska) zoner på internoden. De alkaliska zonerna är kalkinkrusterade (täckta av kalk). De här s.k. banding patterns kan knytas till aktiviteten av en protonpump i dessa kransalgers celler. Protonpumpen möjliggör att bikarbonat omvandlas till koldioxid (Ray m.fl. 2003). Banding patterns borde alltså enbart förekomma hos de arter som kan utnyttja bikarbonat. Detsamma gäller för kraftig kalkinkrustering på hela internoden som förekommer hos dvärg- och pärlslinke (Migula 1897). Däremot uppges att grovslinke, uddslinke och spädslinke i likhet med glansslinke och mattslinke sällan inkrusterar (Migula 1897). Förmågan att ta upp bikarbonat kan ha stor betydelse i samband med övergödning, försurning och kalkning. Vid övergödning ökar inte bara halten av fosfor och kväve, utan också halten av oorganiskt kol i vattnet, genom att buffertkapaciteten ökar eller genom att nedbrytningen av organiskt material stimuleras. Nyare undersökningar tyder på att inte bara förändringar i tillgången på fosfor eller kväve förskjuter konkurrensjämvikten mellan olika växter, utan även att en förändring i tillgången på oorganiskt kol kan göra det. Detta gäller för kalkrika vatten liksom för mjukvatten. Kransalger av släktet sträfse (Chara) kan utnyttja bikarbonat mer effektivt än exempelvis borstnate (Potamogeton pectinatus) (van den Berg m.fl. 2002), vilket är en sannolik förklaring till att de dominerar i kalkrika vatten. Olika kortskottsväxter (notblomster, strandpryl, braxengräs) är anpassade till en låg halt av oorganiskt kol i vattnet (Smolders m.fl. 2002). Deras försvinnande vid övergödning orsakas sannolikt av att de konkurreras ut av andra undervattensväxter när halten av oorganiskt kol stiger i vattnet. Detta bekräftas av ett experiment i Nederländerna där en sjö gödslades med fosfor och kväve utan att alkaliniteten (buffertkapaciteten) påverkades. I denna sjö stannade kortskottsväxterna kvar som den dominerande formen av undervattensvegetationen (Roelofs m.fl. 2002). Kalkningen leder till ökad buffertkapacitet och kan därför ha negativ effekt på undervattensväxter som inte kan utnyttja bikarbonat. ph Växtsamhälle Arter 5,8-6,3 Nitellion flexilis glansslinke, grovslinke, spädslinke, dvärgslinke, barklöst sträfse 6,8-7,3 Nitellion syncarpae-tenuissimae grovslinke, uddslinke, höstslinke, dvärgslinke, pärlslinke 7,5-8,2 Charion contrariae borststräfse, gråsträfse, rödsträfse, trådsträfse Tabell 1. Indelning av olika kransalgs-växtsamhällen i sjöar och permanenta småvatten efter phvärdet (efter Krause 1997). Växtsamhällena har namngetts efter de(n) typiska växtarten/arterna. Programarterna är markerade med fet stil. 40

42 Skyddsstatus i lagar och konventioner Arterna har följande status i nationell lagstiftning, EU-direktiv, EU-förordningar och internationella överenskommelser som Sverige ratificerat. Texten nedan hante-rar endast den lagstiftning etc där arterna har pekats ut särskilt i bilagor till direktiv och förordningar. Den generella lagstiftning som kan påverka en art eller den bio-top eller område där arten förekommer finns inte med i detta program. Nationell lagstiftning I motsats till kärlväxter har alger sällan upptagits på de nationella rödlistorna. Bland algerna är dock kransalgerna ofta de som tidigast kan bedömas för rödlistning, eftersom kunskap om deras utbredning är förhållandevis god. I de länder där kransalger har tagits upp på den nationella rödlistan (i Östersjöområdet: Estland, Finland, Sverige, Lettland, Polen och Tyskland) är de dock inte fridlysta. Fridlysning anses nämligen som föga angelägen eftersom insamling inte utgör ett allvarligt hot mot någon kransalgsart (Hamann 1999, Blindow m.fl. 2003). Detta gäller även för grovslinke, uddslinke, spädslinke, höstslinke och dvärgslinke. EU-lagstiftning Habitatdirektivet Kransalger är inte upptagna i bilaga II till EU:s habitatdirektiv fast många arter vore väl kvalificerade att ingå. Denna underrepresentation gäller samtliga lägre växter: bara några få mossor är med i denna bilaga, alger, svampar och lavar saknas helt (Andersson & Garniel 2003). De arter som omfattas av föreliggande program förekommer i Natura 2000-habitaten 3110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 3130 (oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder), 3140 (kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger) samt 3160 (dystrofa sjöar och småvatten). Om ett område har betecknats som Natura 2000-område enligt miljöbalken (7 kap. 27 ), krävs enligt 7 kap. 28 tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i området. Enligt direktivets artikel 1 (e) bör bevarandet av ett habitat prioriteras om bevarandet av dess typiska arter bör prioriteras. Kransalgerna är knutna till olika Natura 2000-naturtyper och kan anses som typiska arter för dessa habitat. De bör därför omfattas av övervakningsprogram enligt artikel 17. Kransalger är generellt indikatorer för bra vattenkvalitet (Andersson & Garniel 2003). 41

43 Vattendirektivet I EU:s ramdirektiv för vatten är kransalger (generellt) upptagna som biologiska kvalitetsfaktorer för god ekologisk status. Internationella konventioner och aktionsprogram (Action plans) Ett åtgärdsprogram för spädslinke finns i Storbritannien (UK Biodiversity Group 1999). 42

44 Orsaker till tillbakagång och aktuella hot Kända orsaker till tillbakagång Övergödning Övergödning anses som den viktigaste hotfaktorn för kransalger såväl i sötvatten som i brackvatten (Krause 1997). Jämfört med andra undervattensväxter minskar kransalgernas bestånd tidigt i övergödningsförloppet och anses därför som bioindikatorer för oligotrofa till mesotrofa förhållanden i såväl sötvatten som i brackvatten (Melzer 1976, Krause 1981, Yousef m.fl. 1997). Övergödning påverkar kransalgerna förmodligen genom flera olika mekanismer. Fysiologisk känslighet mot fosfor har i en tidigare undersökning anförts som den mekanism som leder till kransalgernas tillbakagång vid ökad närsaltsbelastning (Forsberg 1964, 1965a, b). Flera senare laboratoriestudier har dock inte kunnat visa på en liknande hämmande effekt på grund av höga fosforkoncentrationer (Henricsson 1976, Blindow 1988, Henricson m.fl. 2006). Istället verkar indirekta faktorer stå för kransalgernas känslighet mot övergödning. Ett nära samband mellan kransalgernas maximala djuputbredning och siktdjup under övergödning har påvisats för sjöar (Chambers & Kalff 1985, Blindow 1992). Sambandet tyder på att kransalgerna snarare begränsas av dålig ljustillgång eftersom siktdjupet minskar. Detta sker genom en ökad koncentration av suspenderat (uppslammat) material, men främst genom att växtplanktontätheten ökar. Kransalgerna anses på grund av sin växtform och sitt övervintringssätt vara känsligare för sådan ljusbegränsning än flera kärlväxter (Blindow 1992). Övergödning är, möjligen med undantag för uddslinke (se ovan), den allvarligaste hotfaktorn även för de arter som omfattas av det föreliggande åtgärdsprogrammet (Krause 1997; men se nedan under Ökad brunfärgning). Övergödning har anförts som en av de viktigaste hotfaktorerna mot spädslinke på Irland (Stewart & Church 1992) och i Sverige (Blindow 2000) samt mot spädslinke, grovslinke och höstslinke i Tyskland (Hamann 1999). Du Rietz (1945) har antagit att dvärgslinke konkurreras ut av frodig strandvegetation i mer näringsrika sjöar. Försurning och kalkning Försurning har betecknats som en viktig hotfaktor för både spädslinke och grovslinke (Stewart & Church 1992, Hamann 1999, Blindow 2000). I Svinarydssjön (Blekinge län) hittades spädslinke för första gången under 1998, två år efter att ph-värdet ökade kraftigt i sjön till värden kring 6,4 sommartid, troligen på grund av påverkan från havet i samband med storm. Växten minskade dock i antal igen på senare år, samtidigt som ph-värdet åter minskade till värden kring 6,0 6,2 under sommaren. Svinarydssjön är en sur sjö som inte kalkas eftersom den fungerar som referenssjö i SLU:s miljöövervaknings- 43

45 program (Å. Widgren, pers. medd. 2006a). Förutom direkta effekter av ett lågt ph-värde kan försurningen tänkas påverka kransalger genom indirekta effekter som ändrar tillgång på oorganiskt kol (se under Artfakta samtliga arter ) och ökad konkurrens från andra växter. I Svinarydssjön verkar vitmossemattor ha ökat under senare år (Å. Widgren, pers. medd. 2006b) och kan tänkas övertäcka och skada kransalger på samma sätt som har visats för notblomster i försurade sjöar (Lazarek 1983). Även åtgärder mot försurning (kalkning) antas ha stor effekt på programarterna. Den ph-höjning som kalkningen medför kommer att i konkurrensen missgynna undervattensväxter som inte kan tillgodogöra sig bikarbonat (Smolders m.fl. 2002), men kan gynna arter som har denna förmåga både genom konkurrensfördel och genom att den totala mängden av oorganiskt kol ökar i vattenmassan. Eftersom mekanismerna för kolupptagning inte har undersökts för enskilda slinke-arter kan man i dagens läge inte förutsäga om kalkning har negativ eller positiv effekt (se under Artfakta samtliga arter). Förlust av småvatten Nästan överallt i kulturlandskapet, både i Sverige och i andra länder, har antalet småvatten minskat genom att vattendragen rätats ut och fördjupats samt genom utdikning, dränering och sänkning av grundvattenståndet i landskapet (Wolf 1956, Tyler 1981, Vahle 1990). Spädslinke och höstslinke förekommer i större utsträckning än grovslinke och uddslinke i småvatten. Båda arterna har minskat i Schleswig-Holstein (Tyskland) på grund av habitatförlust (Hamann 1999). Spädslinkets tillbakagång i Skåne antas bero på samma orsak (Blindow 2000). Även för dvärgslinke, som ofta förekommer i småvatten, antas habitatförlust vara en allvarlig hotfaktor. Fiskinplantering Inplantering av den växtätande gräskarpen i Ösbysjön, Stockholms län, är den mest troliga orsaken till att den rikliga undervattensvegetationen, inklusive uddslinke, har försvunnit i sjön (jämför Forsberg 1960). Upphörande av bete I finska Pojoviken försvann dvärgslinke från de grunda stränderna efter att betet hade upphört. Förmodligen ledde konkurrens från den expanderande vassen till dvärgslinkets försvinnande (Luther & Munsterhjelm 1983). Ej styrkta befarade orsaker till tillbakagång Ökad brunfärgning Som andra undervattensväxter är slinke-arter beroende av god ljustillgång i vattnet. Försämrad ljustillgång är den mekanism som med största sannolikhet orsakar dessa växters tillbakagång vid övergödning (se ovan under Övergödning). På samma sätt bör ökad brunfärgning genom humusämnen betraktas som en allvarlig potentiell hotfaktor mot slinke-arter liksom andra undervat- 44

46 tensväxter, även om en sådan effekt inte har beskrivits än. Brunfärgningen verkar öka i sjöar på urbergsgrund i södra Sverige (Forsberg & Petersen 1990, Forsberg 1992, Holgerssen 1999) alltså största delen av det område som omfattas av detta åtgärdsprogram. I dessa områden, som inte är utsatta för en kraftig förändring av närsaltsbelastningen, kan ökad brunfärgning mycket väl vara en större hotfaktor för slinke-arterna än övergödning. Fritidsaktiviteter På Irland har ökningen av fritidsaktiviteter (bad, båttrafik) förmodligen orsakat spädslinkets tillbakagång genom att växterna mekaniskt har skadats (Stewart & Church 1992). Konkurrens från andra växter/nyinkomna främmande växtarter Konkurrens från andra undervattensväxter och särskilt från nyinkomna främmande arter, s.k. neofyter, kan vara en allvarlig hotfaktor för programarterna. I Vitavatten, Blekinge län, begränsas grovslinke möjligen genom täta bestånd av papillsträfse respektive kärrklomossa (Scorpidium scorpioides) (Å. Widgren, pers. medd. 2007b). Utbredningen av den nyinkomna arten smal vattenpest (Elodea nuttallii) i Hammarsjön (Skåne) anses vara en potentiell hotfaktor mot inhemska undervattensväxter (Olsson 2000) och kan drabba de bestånd av uddslinke som förekommer i sjön. Bland programarterna anses särskilt dvärgslinke vara mycket känsligt för konkurrens från andra växter (Du Rietz 1945). Ökande mängder av sjöfåglar Både grågäss och kanadagäss har ökat kraftigt i antal i Sverige under senare tid. De stannar också kvar i landet i allt större utsträckning istället för att flytta söderut under vintern. Även om gässen knappt använder kransalger som föda kan de indirekt skada kransalger om de stannar i större mängder i eller runt sjöar med kransalger. Särskilt när stora gässflockar betar på omgivande åkrar, men vilar på sjön skulle detta kunna leda till en för kransalgerna skadlig nettoimport av närsalter till sjön genom fåglarnas avföring. Aktuell hotsituation För alla programarter finns bara få kända aktuella lokaler i landet, vilket medför att deras hotsituation bör anses som mycket allvarlig. Detta gäller främst höstslinke med bara två kända aktuella lokaler i Sverige, varvid sannolikt bara en finns kvar, samt grovslinke med två kända lokaler och observerad tillbakagång på en av dem. Samtidigt kan alla programarter vara förbisedda på rätt många lokaler. Det är därför tänkbart att den nuvarande bedömningen av arternas hotsituation ändras helt efter de inventeringar som föreslås inom ramen för detta åtgärdsprogram. 45

47 Befarad känslighet för klimatförändringar Det finns inga undersökningar på hur temperaturförändringar påverkar någon av programarterna fysiologiskt. I dagens läge finns dock ingen anledning att utgå ifrån en direkt negativ påverkan av ökad medeltemperatur på arterna. Klimatförändringar kan dock påverka kransalger indirekt genom flera faktorer. Vid havsstränder, på grunt vatten, har man sett effekten av isvintrarnas frekvens på undervattensvegetationens artsammansättning (Idestam-Almquist 1998). Arter som övervintrar gröna skadas mekaniskt av isgången, medan arter som övervintrar med hjälp av frön eller oosporer gynnas efter hårda isvintrar, eftersom konkurrenterna har röjts ur vägen. Denna mekanism kan tänkas ha betydelse även i sötvatten och speciellt för höstslinke och dvärgslinke, men även för spädslinke. De är alla tre annuella med riklig produktion av oosporer och är mycket känsliga mot konkurrens från andra undervattensväxter eller strandväxter. En klimatförändring som medför högre vintertemperatur och minskad frekvens av isvintrar antas därför ha en negativ effekt på dessa arter. För uddslinke och grovslinke som föredrar djupare vatten har isens mekaniska effekt förmodligen mindre betydelse. 46

48 Vision och mål Vision Gynnsam bevarandestatus bör vara uppnådd för alla programarter. Som gynnsam bevarandestatus anses livskraftiga bestånd för varje art på minst 15 lokaler. Livskraftiga bestånd betyder att antingen minst 100 individer eller (vid mattbildning) ett bestånd som är fördelat på en större areal (minst 0,5 ha) förekommer på lokalen. Alla arter förekommer i en större region (minst åtta vattensystem). Vattenkvaliteten i arternas lokaler och förekomstarea bör vara så pass god att bestånden på redan etablerade lokaler kan förbli livskraftiga samt att naturlig nyetablering kan ske till andra lokaler. Bristanalys Då kännedom saknas om det totala antalet lokaler och beståndens status för samtliga programarter är det inte möjligt att bedöma om, respektive hur mycket, dagens bevarandestatus behöver förbättras för att en gynnsam bevarandestatus ska uppnås. En bristfaktor för genomförandet av detta program (inventeringarna) skulle kunna vara att det ännu finns relativt få kransalgskunniga som behärskar dykning som inventeringsmetod. Både övergödning, försurning och förlusten av småvatten är troliga hotfaktorer. Även kalkning kan påverka programarterna kraftigt, antingen positivt eller negativt. Viktig kunskap saknas dock om arternas ekologi och reaktion på olika typer av påverkan (övergödningskänslighet, försurningskänslighet, spridningsförmåga). Sådan kunskap är nödvändig för att vid behov kunna föreslå åtgärder för att bevara eller förbättra livsmiljöernas kvalitet för dessa arter så länge denna kunskap saknas. Kortsiktigt mål Nedan följer kortsiktiga mål som bör uppnås under detta åtgärdsprograms giltighetstid. Alla programarter: Senast 2007 bör inventerarna ha god kunskap i kransalgernas artbestämning. Senast 2007 bör en referensperson finnas för varje program som kontrollerar bestämningarna och tar hand om insamlat material. Senast 2008 bör artavgränsningen för flera svårbedömda taxa vara avstämd internationellt. 47

49 Alla arter, detta program Senast 2009 bör programarternas förekomst i sjöar och småvatten i olika regioner (Skåne, Kronobergs, Stockholms, Uppsala, Örebro, Västmanlands och Dalarnas län) vara känd. Senast 2010 bör personer, företag och organisationer som anlägger och bedriver småvatten ha kunskap om hur man kan främja naturlig nyetablering och skapa gynnsamma förhållanden för kransalger vid anläggning och skötsel av artificiella småvatten. Senast 2010 bör viktiga parametrar i arternas ekologiska krav (habitattyp, förekomst och djuputbredning i förhållande till ljustillgång, associerade arter, förekomst i förhållande till närsalter, exponering och bortsett från brackvatten ph och alkalinitet) vara klarlagda. Senast 2011 bör kunskapen som uppnåtts vara tillräcklig för att kunna bedöma behov eller lämplighet av en eventuell utplantering. Om så är fallet bör lämpliga lokaler för utplantering vara utpekade. Grovslinke: Senast 2008 bör vara känt om grovslinke finns kvar på sina tidigare lokaler norra Vättern (Örebro län), Innaren och Norrabysjön (Kronobergs län) och Lärkesholmssjön (Skåne län). Senast 2008 bör vara känt om grovslinke förekommer i andra sjöar i omgivningen på sina aktuella lokaler. Senast 2008 bör vara känt om grovslinke förekommer i andra sjöar i omgivningen på eventuella nyupptäckta lokaler. Senast 2010 bör mellanårsvariationer i grovslinkets ytutbredning, fertilitet och djuputbredning, samt deras möjliga koppling till associerade arter och kemiska och fysikaliska parametrar i vattnet, vara kända på artens två lokaler i Blekinge län. Uddslinke: Senast 2008 bör vara känt om uddslinke finns kvar på sina tidigare lokaler. Senast 2008 bör vara känt om uddslinke förekommer i lämpliga livsmiljöer i omgivningen på sina aktuella lokaler. Senast 2010 bör mellanårsvariationer i uddslinkets ytutbredning, fertilitet och djuputbredning vara kända på artens aktuella lokaler samt deras möjliga koppling till associerade arter och kemiska och fysikaliska parametrar i vattnet. Spädslinke: Senast 2008 bör vara känt om spädslinke finns kvar på sina tidigare lokaler. 48

50 Senast 2008 bör vara känt om spädslinke förekommer i lämpliga livsmiljöer i omgivningen på sina aktuella lokaler. Senast 2010 bör mellanårsvariationer i spädslinkets ytutbredning, fertilitet, tidpunkt för groning och fruktsättning, övervintringssätt och djuputbredning vara kända på artens aktuella lokaler samt deras möjliga koppling till associerade arter och kemiska och fysikaliska parametrar i vattnet samt i småvatten eventuella uttorkningsperioder och eventuell bottenfrysning under vintern. Höstslinke: Senast 2008 bör vara känt om höstslinke finns kvar på sina tidigare lokaler. Senast 2008 bör vara känt om höstslinke förekommer i lämpliga livsmiljöer i omgivningen på sina aktuella lokaler. Senast 2010 bör mellanårsvariationer i höstslinkets ytutbredning, fertilitet, tidpunkt för groning och fruktsättning, övervintringssätt och djuputbredning vara kända på artens två aktuella lokaler samt deras möjliga koppling till associerade arter och kemiska och fysikaliska parametrar i vattnet samt i småvatten eventuella uttorkningsperioder och eventuell bottenfrysning under vintern. På samtliga lokaler bör senast året efter återfynd respektive nyupptäckt minst 20 vegetationsfria ytor finnas för att säkra artens förekomst. Dvärgslinke: Senast 2008 bör efter en genomgång av det svenska herbariematerialet vara känt på vilka lokaler dvärgslinke fanns tidigare. Senast 2009 bör vara känt om dvärgslinke finns kvar på dessa tidigare lokaler. Senast 2008 bör vara känt om dvärgslinke förekommer i lämpliga livsmiljöer i omgivningen på sina aktuella lokaler. Senast 2010 bör mellanårsvariationer i dvärgslinkets ytutbredning, fertilitet, tidpunkt för groning och fruktsättning, övervintringssätt och djuputbredning vara kända på artens aktuella lokaler samt deras möjliga koppling till associerade arter och kemiska och fysikaliska parametrar i vattnet samt i småvatten eventuella uttorkningsperioder och eventuell bottenfrysning under vintern. På samtliga lokaler bör senast året efter återfynd respektive nyupptäckt minst 10 vegetationsfria ytor finnas för att säkra artens förekomst. 49

51 Långsiktigt mål Samtliga arters förekomst i Sverige och ekologiska krav bör vara kända så pass väl att en tillförlitlig uppskattning av deras status och beståndsutveckling är möjlig och att rimliga åtgärder kan föreslås och tillämpas. Genom dessa åtgärder bör stabila populationer på ett tillräckligt stort antal lokaler vara säkrade senast Som tillräckligt anses åtta lokaler för grovslinke, höstslinke och dvärgslinke, tio för spädslinke samt 15 för uddslinke. 50

52 Åtgärder, rekommendationer Beskrivning av prioriterade åtgärder I det här kapitlet finns de föreslagna åtgärderna översiktligt beskrivna. Det hanterar vilka åtgärder som behövs, hur de bör genomföras och hur resultaten bör se ut. Detaljuppgifter om de enskilda åtgärderna finns i bifogad åtgärdstabell i slutet av programmet. Framställning av informationsmaterial, utbildning av inventerare och tillsättning av en referensperson som kan vidimera bestämningarna är i likhet med alla andra åtgärdsprogram för bevarande av hotade kransalger de åtgärder som bör genomföras först för att kunna garantera att artbestämningarna är tillförlitliga (se nedan: Artbestämning). Speciellt bör avgränsningen mellan uddslinke, spädslinke, dvärgslinke samt nordslinke tas upp, både under utbildningen och i informationsmaterialet. Inom programmets giltighetsperiod bör genetiska analyser av det insamlade materialet visa vilka morfologiska kriterier som motsvarar avgränsningen mellan dessa taxa. De för detta program specifika åtgärderna syftar i första hand till att klargöra motsatsen mellan det höga antalet av till synes lämpliga lokaler och det låga antalet kända lokaler. Det finns goda skäl att anta att antalet lokaler för alla arter som ingår i programmet är långt större än vad som är känt idag samt att majoriteten av lokalerna har skaplig kvalitet som kransalgsmiljöer. Systematiska inventeringar är därför högst prioriterade. Det kan dock inte uteslutas att programarterna hotas av någon hittills okänd faktor. Inventeringarna bör därför kombineras med en detaljerad ekologisk beskrivning för samtliga lokaler där någon av programarterna hittas. På dvärgslinkets och höstslinkets aktuella lokaler bör små vegetationsfria ytor skapas för att säkra dessa konkurrenskänsliga arters förekomst. Först när denna kunskap samlats in kan mer konkreta åtgärder föreslås för att långsiktigt bevara arterna i Sverige. Detta bör ske i samband med revideringen av åtgärdsprogrammet. Ny kunskap och inventering WORKSHOP MED INTERNATIONELLA EXPERTER (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM) Under september 2008 bör flera europeiska experter tillsammans med referenspersonerna samt några inventerare gå igenom det insamlade materialet samt övrigt herbariematerial för några speciellt svårbestämda taxa. Även protokollen för dessa taxa granskas. Workshopen äger rum i Rostock (Tyskland) i anslutning till IRGCs (International Research Group on Charophytes) möte. Denna samordning är nödvändig eftersom bestämningskriterier skiljer sig i olika länder för flera taxa. 51

53 GENETISKA UNDERSÖKNINGAR Allt insamlat material tillhörande uddslinke, spädslinke, dvärgslinke och nordslinke bör undersökas genetiskt. Samma växter bör undersökas genetiskt och morfologiskt så att man i framtiden ska kunna veta vilka morfologiska karaktärer som är avgörande för att kunna skilja dessa fyra arter åt. Med dagens kunskap kan varken uddslinke, spädslinke eller dvärgslinke säkert skiljas från nordslinke som verkar vara relativt vanligt i största delen av Sverige. En korrekt artbestämning är en förutsättning för att inga resurser läggs på fel lokaler. För dvärgslinkets del kan kombinationen av morfologiska undersökningar och genetiska analyser leda till att en revidering av artbestämningen i herbariematerialet blir nödvändig. Därmed kan också antalet tidigare kända lokaler komma att ändras. En kontroll av det svenska herbariematerialet är angelägen. Vid universitetet i Rostock har ett laboratorium byggts upp där olika kransalger undersöks genetiskt. Eftersom dessa analyser kräver specialkunskap och lång förberedelsetid föreslås ett samarbete med gruppen i Rostock istället för att först bygga upp ett nytt laboratorium i Sverige. EKOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR Med dagens kunskap är det för tidigt att föreslå åtgärder för programarternas bevarande som syftar på en förbättring av livsmiljöns kvalitet. Åtgärdsprogrammets giltighetsperiod bör därför avslutas med att den kunskap om programarternas ekologiska krav som samlas in i samband med fältinventeringar sammanställs. Inventering Information om programarternas aktuella lokaler samt om eventuell negativ påverkan (exempelvis punktutsläpp) på dessa lokaler bör vidarebefordras till berörda kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter. De kostnader som anges för de föreslagna inventeringarna i bilaga 1 är förhållandevis högt skattade och bör ses som ett maximalt belopp, snarare än ett riktvärde. Eftersom kostnaden beräknas bli hög, bör undersökning av aktuella och tidigare lokaler prioriteras. Innan inventering av nya lokaler påbörjas, bör resultaten av dessa undersökningar utvärderas och en separat bedömning av vidare inventeringsbehov göras för varje län. Undersökningar och inventeringar bör också genomföras med lämplig metod enligt den prioritering som ges i bilaga 2, där den metodik som är kostnadseffektivast används i första hand. För detta program innebär det delvis olika metodik för olika arter. Samtidigt beror valet av metod också på vilken typ av undersökning som planeras: För nyinventeringar samt återinventeringar på oprecist angivna lokaler prioriteras huvudsakligen de enklare metoderna med stövlar/ vadarstövlar eller draggning (se beskrivning i bilaga 2). För kartläggning av aktuella populationer och övervakning av dessa används i större utsträckning den mer noggranna metoden med dykning. Detta är även lämpligt vid återbesök på gamla lokaler, där lägesangivelsen är mer precis, dvs. där man inte behöver täcka ett större område. 52

54 Vilken metod som används kan på så sätt delvis anpassas från fall till fall, beroende på undersökningens syfte och olika faktorer på lokalen, t.ex. vattnets grumlighet. UTBILDNING AV INVENTERARE OCH TILLSÄTTNING AV REFERENSPERSONER (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM) Redan under september 2005 pågick en utbildning i artbestämning av kransalger vid sjön Erken i Stockholms län. Ytterligare utbildningar pågick under 6-8 september 2006 på Länsstyrelsen i Stockholm samt under augusti 2007 i Bromölla i Länsstyrelsen för Skåne läns regi. Med hjälp av insamlat färskt och pressat material, herbariematerial och stereomikroskop tränades artbestämningen av kransalgerna, speciellt de taxa som är svåra att skilja från varandra och de som ingår i åtgärdsprogrammen. Deltagare var främst (de tilltänkta) inventerarna av de arter som åtgärdsprogrammen berör, (de tilltänkta) referenspersonerna samt koordinatörerna för åtgärdsprogrammen i de enskilda länen. Under utbildningen i Stockholm testades även ett förslag på bestämningsnyckel (se nedan). Referenspersonerna hjälper under åtgärdsprogrammens giltighetsperiod till med artbestämning, att vidimera insamlat material, ta beläggexemplar för alla kransalger med åtgärdsprogram samt överlämna dessa till Naturhistoriska Riksmuseet. För dessa insatser ersätter det koordinerande länet referenspersonen i enlighet med vad som anges i åtgärdstabellen. UTVECKLING AV inventeringsinformation (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM) Alla inventerare och referensgruppen försågs under 2007 med informationsmaterial som hjälp vid artbestämningen. Detta informationsmaterial innehåller en tryckt bestämningsnyckel för kransalger i Sverige (omarbetning och komplettering av en redan befintlig bestämningsnyckel: Blindow m.fl. 2007), tips och eventuellt fältprotokoll för svårbestämda taxa, kompletterande bildmaterial på CD samt metodbeskrivningar för inventering och undersökning av olika faktorer på lokalen. ARTBESTÄMNINGARNA INOM ÅTGÄRDSPROGRAMMENS GILTIGHETSPERIOD (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM) Inventeringarna bör i större skala startas under 2007 efter att utbildningen har skett av de personer som ska utföra fältarbetet. Inventerarna behöver så långt som möjligt kunna skilja ut vanliga taxa från de taxa som ingår i åtgärdsprogrammen samt övriga sällsynta taxa vilket avsevärt kommer att minska mängden material som kräver vidimering genom referenspersonerna. Växter som misstänks tillhöra programarterna vidarebefordras till referenspersonerna. För vissa taxa bör färskt material samlas in för genetiska analyser. Eftersom inte alla karaktärer kan avgöras på pressat material (t.ex. diameter på skott och kransgrenar, diameter på anteridier) bör ett särskilt protokoll fyllas i av referenspersonerna för de taxa där detta blir nödvändigt. I enskilda fall kan även odling av sterila exemplar behövas för att kunna vara säker på artbestämningen. 53

55 LÖPANDE ARTBESTÄMNINGAR (DETTA PROGRAM) Som referensperson för det insamlade materialet fungerar Roland Bengtsson, Aneboda. Referenspersonen kontrollerar bestämningen, tar herbariebelägg på programarterna, skickar vidare material för genetiska analyser (uddslinke, spädslinke, dvärgslinke samt nordslinke) samt fyller i ett protokoll för alla insamlade (sannolika) växter tillhörande dessa arter. UNDERSÖKNING AV AKTUELLA LOKALER Samtliga aktuella lokaler (efter 1975) för någon av programarterna bör återbesökas vid två tillfällen under perioden. Undersökningen bör genomföras med lämplig metod (se ovan under Inventering). Dykinventeringar bör följa den standard som är framtagen för den nationella miljöövervakningen av bottnar (Kautsky 1999), möjligen kompletterad med videofilmning. I denna inventering bör ingå: Dokumentation (fotografering av livsmiljön samt ev. av växten. Uppskattning av antalet individer resp. av mattornas utbredning samt växternas kondition och fertilitet). Insamling av växter för herbariebelägg samt för genetiska analyser (spädslinke, uddslinke, dvärgslinke, nordslinke) och fysiologiska undersökningar (alla arter). Undersökning av ekologiska faktorer som djuputbredning, exponering, substrat, associerade arter, tidpunkten för groning (om möjligt). Samordning med mätning av fysikaliska/kemiska parametrar (ljustillgång, klorofyll, humushalt, ph, alkalinitet, fosfor, kväve) är önskvärd i de aktuella sjöarna. Flera sjöar där någon av programarterna förekommer (exempelvis Vitavatten, Öjasjön och Svinarydssjön i Blekinge län och Havgårdssjön, Hammarsjön och Vesljungasjön i Skåne län) ingår antingen i nationella sötvattenprogrammet eller i de regionala miljöövervakningsprogrammen. Vidare är det bra om man vid inventeringen noterar tänkbara hotfaktorer (övergödning, försurning, kalkning, störningar) och rekommenderar åtgärder. Småvatten bör besökas även tidigt under våren (ungefär en månad efter islossning) för att kunna få information om artens övervintringssätt och tidpunkten för groning. UNDERSÖKNING AV TIDIGARE LOKALER Alla lokaler där någon av programarterna förekom tidigare bör återbesökas. Undersökningen bör genomföras med lämplig metod (se ovan under Inventering) från båt (beroende på vattendjupet och art: Dvärgslinke behöver bara eftersökas på grunt vatten), småvatten bör undersökas heltäckande. Data på närsaltsbelastning, vattnets närsaltssituation, försurningssituation och eventuella kalkningsinsatser bör samlas in. Om någon av programarterna hittas bör undersökningen kompletteras enligt ovan (undersökning av aktuella lokaler). I Vätterns norra del (Hammar, Aspa: Örebro län) har alla programarterna förutom uddslinke tidigare hittats. Undervattensvegetationen i Vättern har inventerats nyligen (Olsson & Palmgren 2005), men ingen av programarterna 54

56 har hittats. Detta kan dock bero på att det aktuella området bara har undersökts översiktligt och att man under denna dykinventering kan ha missat de grundaste områdena, som tre av programarterna föredrar. INVENTERING AV NYA LOKALER Inventeringar bör genomföras i Skåne, Blekinge, Jönköpings, Kronobergs, Västra Götalands, Södermanlands, Stockholms, Uppsala, Örebro, Västmanlands och Dalarnas län på urberg (Blekinge, Jönköpings, Kronobergs län) eller i gränsområden mellan urberg och kalk (övriga länen) medelstora sjöar bör väljas ut slumpvis per län (se bilaga 1). De bör vara näringsfattiga eller måttligt näringsrika och ha ett ungefärligt neutralt ph-värde. För varje programart som förekommer i länet bör ungefär fem av dessa lokaler ligga i närheten (upp till ca 1 mil avstånd) av aktuella lokaler för respektive län. Försurade sjöar, starkt kalkrika sjöar (typ Chara-sjöar, se Åtgärdsprogram för hotade kransalger: arter i kalkrika sjöar) och mycket humusrika sjöar bör inte ingå i denna inventering. Sjöarna bör inventeras med lämplig metod (se ovan under Inventering). Samtidigt bör småvattnen i sjöarnas närområden inventeras i så stor utsträckning som möjligt. I samtliga vatten bör förekomsten och frekvensen av undervattensväxterna antecknas med speciell hänsyn till kransalger. Dessa data bör möjliggöra att avgöra i vilken frekvens programarterna förekommer jämfört med de till synes betydligt vanligare arterna glansslinke och mattslinke. Alla lokaler där någon av programarterna hittas bör undersökas enligt ovan (Undersökning av aktuella lokaler). Information INFORMATIONSFOLDER Alla kransalger som förekommer i småvatten hotas av en minskning av lämpliga livsmiljöer. Artificiella småvatten som kräftdammar, fiskdammar, golfbanedammar, vägdammar, branddammar, grustag, stenbrott och viltvatten kan vara bra ersättningsmiljöer (jfr. Åtgärdsprogram för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten ). Åtgärder som främjar kransalger vid anläggning och/eller skötsel av artificiella småvatten bör därför rekommenderas. Tänkbara åtgärder är anläggning av grunda småvatten eller grunda områden i djupare småvatten samt åtgärder som leder till lägre närsaltskoncentrationer, som anläggning av betad grässvål runt dessa vatten, undvikande av gödslande åtgärder i vattnens närhet och undvikande av utfodring i kräft-, fisk- eller fågeldammar. Information om kransalger till personer som bedriver fisk- eller kräftdammar är ingenting nytt. Kransalgerna producerar syre och utgör en värdefull livsmiljö för smådjur och detta leder i sin tur till ökad produktion av både fisk och kräftor i dammarna. Inom ramen för det föreliggande programmet rekommenderas dock inte inplantering av kransalger i fisk- eller kräftdammar, vilket har skett tidigare (Berglund & Pettersson 1964), eftersom följden av detta skulle bli okontrollerad spridning av kransalger (eller andra växter vid felbestämning). Däremot är generell information om hur man kan främja naturlig nyetablering och skapa gynnsamma förhållanden för kransalger (inklusive pro- 55

57 gramarterna) vid anläggning och skötsel av kräftdammar värdefull för både kransalger och kräftor. Sådan information har redan spridits i en informationsfolder utgiven av Svenska Jägareförbundet kring anläggning och skötsel av viltvatten (Andersson m.fl. 1996). En informationsfolder kring kransalgernas nytta i småvatten och lämpliga åtgärder bör tas fram. Målgruppen för informationen är bl.a. : lantbrukare ägare av fisk- och kräftdammar Svenska Jägareförbundet Vägverket företag som driver och restaurerar grustag golfklubbar Denna information bör samordnas med det åtgärdsprogram för hotade kransalger: arter i småvatten/periodiska vatten som koordineras av Skåne län. Informationen bör framför allt spridas i de områden där någon av programarterna förekommer eller har hittats tidigare. INTERNATIONELLT SAMARBETE Alla programarter är hotade i hela eller nästan hela sitt europeiska utbredningsområde. Detta åtgärdsprogram bör göras tillgängligt för berörda myndigheter samt botaniska föreningar i de berörda länderna. En översättning till engelska är därför angelägen, men genomförs inte inom ramen för detta åtgärdsprogram. Områdesskydd Behov av områdesskydd bör utredas om någon av programarternas lokal är hotad av övergödning (punktutsläpp), igenfyllning av småvatten, inplantering av gräskarp, båttrafik eller byggaktiviteter (båtbryggor m.m.). Skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena SKAPANDE AV VEGETATIONSFRIA YTOR (HÖSTSLINKE, DVÄRGSLINKE) På samtliga lokaler där höstslinke eller dvärgslinke hittas bör minst 20 (höstslinke-lokaler) respektive 10 (dvärgslinke-lokaler) små vegetationsfria ytor skapas respektive säkras för att stabilisera arten på lokalen. Höstslinke och dvärgslinke är mycket känsliga för konkurrens från andra växter och beroende av vegetationsfria ytor. De kan snabbt kolonisera sådana ytor, men försvinner lika snabbt igen. Bristen på lämpliga livsmiljöer (se ovan) anses som den allvarligaste hotfaktorn mot dessa arter samt mot spädslinke som dock är något vanligare. Att skapa lämpliga livsmiljöer är därför en mycket viktig åtgärd för att bevara arterna i ett område och för att upprätthålla en aktiv fröbank. Dessa åtgärder bör inte vara storskaliga och behöver inte vara dyra. Eftersom vegetationsfria ytor snabbt växer igen och då förlorar sitt värde för dessa 56

58 konkurrenssvaga kransalger, anses det gynnsammare att med jämna mellanrum och med enkla redskap skapa ett flertal små ytor på kanske bara några kvadratmeter, än att som engångsåtgärd gräva upp en enda större damm med tung maskininsats. De åtgärder som vidtas bör anpassas till den aktuella miljön. Tänkbara åtgärder är: att avlägsna befintlig vegetation från grunda områden i de dammar och sjöar där någon av arterna förekommer, manuellt eller med små maskiner. att rensa diken från befintlig vegetation. Även här kan det räcka med att några få m 2 behandlas. Detta bör ske mekaniskt (med spade eller små maskiner) och inte med hjälp av ogräsmedel. Stewart & Church (1992) rekommenderar att en sådan åtgärd upprepas vart tionde år. att ge rekommendationer på hur livsmiljöerna bör utformas vid restaurering av grustag eller stenbrott, samt på lämpliga åtgärder för att skapa vegetationsfria ytor åt kransalger och övriga pionjärväxter som är typiska för dessa områden (se Widgren 2005). Alla nyskapade ytor bör återbesökas årligen för att få information om eventuell kolonisering. Populationsförstärkande åtgärder Utplantering anses vara en åtgärd som kan gynna samtliga programarter. Den är särskilt betydelsefull om inventeringarna som ingår i programmet visar på att en eller flera arter verkligen är mycket sällsynta i landet och om de ekologiska undersökningarna tyder på dålig spridningsförmåga. Utplantering, särskilt när den sker till lokaler där arten i fråga tidigare har förekommit, kan då gynna konkurrenssvaga arter som har minskat så kraftigt att en livskraftig fröbank förmodligen inte finns kvar. Bland programarterna är det framför allt höstslinke, men även dvärgslinke och spädslinke, som uppfyller dessa krav. En bedömning av om utplantering är lämplig och nödvändig bör göras i samband med detta åtgärdsprograms revidering. Allmänna rekommendationer till olika aktörer Det här kapitlet vänder sig till alla de utanför myndighetssfären som genom sitt jobb eller fritid kommer i kontakt med de arter och livsmiljöer som programmet handlar om, och som genom sitt agerande kan påverka artens situation och som vill ha vägledning för hur de bör agera för att gynna den. Åtgärder som kan skada arterna Aktiviteter eller ingrepp som kan skada någon av programarterna bör inte genomföras på någon av deras lokaler. Ingrepp som kan orsaka övergödning genom ökad belastning med näringsämnen bör därför inte genomföras på dessa ställen. Användning av gödsel bör undvikas i närheten av programarternas 57

59 lokaler. Läckage från avlopp bör heller inte förekomma i närheten av dessa lokaler. Inte heller bör ingrepp förekomma som kan minska antalet lämpliga livsmiljöer på de områden där någon av programarterna finns eller fanns tidigare. Till sådana ingrepp hör igenfyllning av småvatten, rätning och fördjupning av vattendrag, utdikning, dränering eller andra ingrepp som kan leda till en sänkning av grundvattenståndet. Fisk, särskilt karpfiskar eller gräskarp, bör inte utplanteras i någon av programarternas lokaler. Bryggor och anläggningsplatser för båtar kan skada växterna mekaniskt eller genom uppgrumling och bör inte uppföras vid eller i närheten av dessa kransalgers växtplatser. Även badaktivitet och vindsurfing kan skada programarterna. Vid alla planerade åtgärder och ingrepp på lokaler där någon av programarterna förekommer bör effekterna för dessa växter övervägas, enligt riktlinjerna ovan. Hur olika aktörer kan gynna arterna Markägare, berörda kommuner, nyttjanderättsinnehavare, intresseorganisationer och andra aktörer bör informeras om förekomsten av grovslinke, uddslinke, spädslinke, höstslinke respektive dvärgslinke i det aktuella området. De kan aktivt gynna arterna genom att: minska övergödningen genom att se över och minimera utsläpp från avlopp samt genom att minimera utsläpp av gödande ämnen och kemikalier från jordbruksmark i synnerhet i områden som avrinner till kända kransalgslokaler. skapa nya lämpliga livsmiljöer (se ovan under Information). underlätta programarternas kolonisering genom att skapa vegetationsfria ytor i redan befintliga livsmiljöer genom enkla mekaniska ingrepp. undvika störande vattenverksamhet i närheten av kransalgsbestånd (snabbgående båtar, muddringar, frekvent badande, etc.). riktade tillsyns- och rådgivningsprojekt bör kunna genomföras av berörda kommuner och länsstyrelser. anlägga uppvuxna skyddzoner eller betad grässvål, om småvatten där någon av programarterna förekommer direkt gränsar till åker eller skog, respektive upprätthålla eller (åter)införa extensivbete på strandängar i anslutning till skyddade vikar med förekomst av någon av programarterna. Uppvuxna zoner och extensivt betade arealer kan fungera som ett effektivt skydd mot närsaltstillförsel från diffusa källor som (intensivt) jordbruk eller skogsbruk. Berörd länsstyrelse bör teckna avtal med markägare som saknar skyddzoner mot sina vatten. Berörda kommuner bör beakta arternas behov vid planering av t.ex. avlopp och markanvändning. Berörda länsstyrelser bör på regional nivå, särskilt i områden som ligger på gränsen mellan urberg och kalk (Skåne, Stockholms, Uppsala, Dalarnas och 58

60 Örebro län) eftersträva att förbättra vattenkvaliteten. Detta kan ske genom minskat utläckage av näringsämnen från jordbruksmark, förbättrad rening av avloppsvatten samt anläggning av våtmarker (recipientkontroll) för att minska närsaltstillförseln till de områden där någon av programarterna förekommer. Berörda länsstyrelser bör även uppmärksamma markägare och fiskevårdsföreningar på kalkningens misstänkta negativa effekter på programarterna. Precis som för kortskottsväxter (exempelvis braxengräs, notblomster och strandpryl) (Brouwer m.fl. 2002) föreslås kontrollerad kalkning i tillflöden snarare än direkt kalkning i sjön för att inte höja tillgången på oorganiskt kol i vattnet. Detta gäller allmänt för försurningskänsliga områden, men förstås framför allt för lokaler där någon av programarterna förekommer. Finansieringshjälp för åtgärder Aktörer som vill genomföra åtgärder som gynnar vårslinke, uddrufse eller trubbrufse kan via länsstyrelserna, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen få information om var finansieringshjälp kan sökas. Ersättning för anläggning och skötsel av våtmarker och småvatten i jordbruksmark kan också via länsstyrelserna sökas från Landsbygdsprogrammet. Utsättning av arter i naturen för återintroduktion, populationsförstärkning eller omflyttning Den som vill sätta ut hotade växt- eller djurarter som är fridlysta enligt 4-9 art-skyddsförordningen eller 5 fiskeförordningen, eller som är fredade enligt 3 jaktlagen, samt införskaffa grundmaterial för uppfödning och uppdrivning inklusi-ve förvaring och transport, måste se till att skaffa erforderliga tillstånd. Länsstyrel-sen får enligt artskyddsförordningen i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 4-9 som avser länet eller del av länet. Länsstyrelsen får också enligt 16 fiskeförordningen ge tillstånd till utsättning av fisk, vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. För fångst och utsättning av däggdjur och fåglar krävs tillstånd av Naturvårdsverket. När det gäller förvaring och transport av levande exemplar av växt- och djurarter som i bilaga 1 till artskyddsförordningen har mar-kerats med N eller n, måste undantag från förbudet i 23 sökas hos Jordbruksver-ket. Samråd enligt 12 kap. 6 miljöbalken kan vara ett första steg att ta för den som planerar åtgärder som innebär utsättning av växt- eller djurarter i naturen. Myndigheterna kan ge information om gällande lagstiftning Den fastighetsägare eller nyttjanderättsinnehavare som brukar mark eller vatten där hotade arter och deras livsmiljö finns bör vara uppmärksam på hur området brukas. En brukare som sätter sig in i naturvärdenas behov av skötsel eller frånvaro av ingrepp och visar hänsyn i sitt brukande är oftast en god garant för att arterna ska kunna bibehållas i området. Oavsett verksamhetsutövarens kunskap och intresse för att bibehålla naturvär-dena kan det finnas krav på verksamhetsutövaren enligt gällande lagar, förordning-ar och föreskrifter. Vilken myndighet som i så fall ska kontaktas avgörs av vilken myndighet som har tillsyn över den verksamhet eller åtgärd 59

61 det gäller. Länsstyrel-sen är den myndighet som oftast är tillsynsmyndighet. För verksamhet som omfat-tas av skogsvårdslagen är skogsvårdsstyrelsen tillsynsmyndighet. Det går alltid att kontakta länsstyrelsen för att få besked om vilken myndighet som är ansvarig. Tillsynsmyndigheterna kan ge upplysningar om vilka regelverk som gäller i det aktuella fallet. Det kan finnas krav på tillstånds-, anmälningsplikt eller samråd. Den berörda myndigheten kan ge information om vad en anmälan eller ansökan bör innehålla och i hur god tid den bör lämnas in innan verksamheten planeras sättas igång. Råd om hantering av kunskap om observationer Enligt sekretesslagens 10 kap 1 gäller sekretess för uppgift om utrotningshotad djur- eller växtart, om det kan antas att strävanden att bevara arten inom landet eller del därav motverkas om uppgiften röjs. Kännedom om förekomster av hotade arter kräver omdöme vid spridning av sådan kunskap då illegal jakt och insamling kan vara ett hot mot arten. Naturvårdsverkets policy är att informationen så långt möjligt ska spridas till markägare och nyttjanderättshavare så att dessa kan ta hänsyn till arten i sitt brukande av området där arten förekommer permanent eller tillfälligt. När det gäller arterna i det här programmet så bör inga restriktioner tilllämpas när det gäller utlämnande av förekomstdata. Uppgifter om artförekomster och lokaler som framkommer vid de åtgärder som föreslås i detta åtgärdsprogram bör rapporteras till ArtDatabankens artportal. 60

62 Konsekvenser och samordning Konsekvensbeskrivning Åtgärdsprogrammets effekter på andra hotade arter Informationen om hur man främjar kransalger i artificiella småvatten kan gynna en rad andra konkurrenssvaga undervattensväxter som exempelvis hotade nate-arter, men även andra kransalger (se Åtgärdsprogram för hotade kransalger: arter i småvatten/periodiska vatten) samt grodarter och vattensalamandrar. Skapandet av vegetationsfria ytor som planeras för att främja höstslinke och dvärgslinke kommer också att främja andra konkurrenssvaga undervattensväxter. Ingenting är känt om negativa effekter av programarterna på andra hotade arter. Åtgärdsprogrammets effekter på olika naturtyper Åtgärdsprogrammet berör ett brett spektrum av sötvattensmiljöer, främst småvatten och oligotrofa till eutrofa sjöar. De Natura 2000-habitat som gynnas av åtgärdsprogrammet är 3110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 3130 (oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder) samt 3160 (dystrofa sjöar och småvatten). Tillgången på småvatten och grunda zoner i sjöar kommer att öka genom de föreslagna åtgärderna. Eftersom åtgärderna dock främst ägnas åt att skaffa mer kunskap, inventera och informera om programarterna, är ytterligare direkt påverkan på de nämnda naturtyperna inte att förväntas under programperioden. Under revideringen kommer möjligen olika åtgärder att föreslås som avsättande av naturreservat eller praktiska skyddsåtgärder som gynnar bevarandet av dessa naturtyper. Samordning Samordning som bör ske med andra åtgärdsprogram Samordning med andra inventeringar är generellt mycket viktig och fungerar i många fall. Ofta kan inventering av kransalger samordnas med makrofytinventeringar inom basinventering och uppföljning av Natura 2000 samt miljöövervakning. Inom det aktuella programmet bör de planerade systematiska inventeringarna av sjöar och småvatten koordineras med exempelvis Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr, Åtgärdsprogram för bevarande av bladfotingar i efemära vatten samt Åtgärdsprogram för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljöer. I och med att så pass många hotade arter planeras inventeras i småvatten bör ett gemensamt småvattenregister finnas på de berörda länen. Inventeringarna i sjöar bör även koordineras med Åtgärdsprogram för hotade natearter, Åtgärdsprogram för bevarande av sjönajas samt Åtgärds- 61

63 program för hotade kransalger: arter i kalkrika sjöar. Detta gäller speciellt för Hammarsjön (Skåne län) där inventeringar är aktuella för samtliga fyra nämnda program! Inventeringen i Vänern vid Mariestad och Torsö (Västra Götalands län) bör koordineras med inventeringen för barklöst sträfse som planeras inom Åtgärdsprogram för hotade kransalger: tuvsträfse och barklöst sträfse. Informationsfoldern som föreslås för det föreliggande åtgärdsprogrammet bör samordnas med Åtgärdsprogram för hotade kransalger: arter i småvatten/ periodiska vatten. Även i samband med åtgärdsprogrammet för bevarande av större vattensalamander föreslås information i form av en folder till markägare, berörda myndigheter samt ideella föreningar. Framställningen av dessa foldrar bör samordnas, då alla nämnda arter gynnas av att småvatten skapas och restaureras på lämpligt sätt. 62

64 Referenser Andersson, J. & Garniel, A Investigations on charophytes. sid I: Schubert, H. & Blindow, I. (eds.). Charophytes of the Baltic Sea. The Baltic Marine Biologists Publication No. 19. Gantner Verlag, Ruggell. Andersson, Å., Bollvik, P., von Essen, L., Huldt, H. & Karlsson, B Viltvatten. Anläggning och skötsel. Svenska Jägareförbundet. Arbetsgruppen för Svenska Växtnamn Svenska namn på kransalger. Svensk Botanisk Tidskrift 90: 300 Balevicius, K. & Ladyga, A Lietuvos raudonoji knyga [The Red Data Book of Lithuania]. 364 sid. Lithuanian Department of Environmental Conservancy, Vilnius. Berglund, T. & Pettersson, J. 1987: Nitella - algen som kan revolutionera fiskevården. Sportfiskaren, oktober 1987: Blindow, I. 1988: Phosphorus toxicity in Chara. Aquatic Botany 32: Blindow, I. 1992: Decline of Charophyta during eutrophication: a comparison to angiosperms. Freshwater Biology 28: Blindow, I Kransalgen Nitella batrachosperma i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 87: Blindow, I Kransalgers förekomst och hotbild i Sverige. Årsrapport 1993 till WWF. Blindow, I Kransalger (Charophyta). s i: Aronsson, M., Hallinbäck, T. & Mattsson, J.-E. (red.): Rödlistade växter i Sverige ArtDatabanken Uppsala. Blindow, I Nitella mucronata. Uddslinke. Artfaktablad. ArtDatabanken. Blindow, I Nitella gracilis. Spädslinke. Artfaktablad. ArtDatabanken. Blindow, I Nitella syncarpa. Höstslinke. Artfaktablad. ArtDatabanken. Blindow, I Nitella batrachosperma. Dvärgslinke. Artfaktablad. ArtDatabanken. 63

65 Blindow, I Kransalger i Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län, Rapportserien Skåne i utveckling 99: 34. Blindow, I., Garniel, A., Munsterhjelm, R. & Nielsen, R Conservation and threats. sid I: Schubert, H. & Blindow, I. (eds.). Charophytes of the BalticSea. The Baltic Marine Biologists Publication No. 19. Gantner Verlag, Ruggell. Blindow, I., Krause, W., Ljungstrand, E. & Koistinen, M Bestämningsnyckel för kransalger i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 101: Blümel, C Taxonomy and nomenclature. sid I: Schubert, H., Blindow, I. (eds.). Charophytes of the Baltic Sea. The Baltic Marine Biologists Publication No. 19. Gantner Verlag, Ruggell. Brouwer, E., Bobbink, R. & Roelofs, J.G.M. Restoration of aquatic macrophyte vegetation in acidified and eutrophied softwater lakes: an overview. Aquatic Botany 73: Chambers, P.A. & Kalff, J Depth distribution and biomass of submersed aquatic macrophyte communities in relation to Secchi depth. Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences 42: Corillion, R Les Charophycées de France et d Europe Occidentale. Imprimerie Bretonne, Rennes. Croy, C.D Chara aspera (Charophyta). Breeding pattern in the northern hemisphere. Phycologia 21: Dahlgren, L Nya lokaler för Nitella Nordstedtiana och Equisetum variegatum i Södermanland. Botaniska Notiser 1953: Direktoratet for naturforvaltning Nasjonal rødliste for truete arter i Norge DN-Rapport , Trondheim. Du Rietz, G.E Nitella Nordstedtiana i två uppländska sjöar. Svensk Botanisk Tidskrift 39: Flöter, C Untersuchungen zum Vorkommen von Characeen (Armleuchteralgen) in Berlin. Berlin Forsberg, C Subaquatic macrovegetation in Ösbysjön, Djursholm. Acta Oecologia Scandinavica 11:

66 Forsberg, C. 1964: The vegetation changes in Lake Tåkern. Svensk Botanisk Tidskrift 58: Forsberg, C. 1965a: Environmental conditions of Swedish Charophytes. Symb. Bot. Ups. 18: 4. Forsberg, C. 1965b. Nutritional studies of Chara in axenic cultures. Physiologia Plantarum 18: Forsberg, C Will an increased greenhouse impact in Fennoscandia give rise to more humic and colored lakes? Hydrobiologia 229: Forsberg, C. & Petersen, R. C A darkening of Swedish lakes due to increased humus inputs during the last 15 years. Verhandlungen der Internationalen Vereinigung für Limnologie 24: Giegold, T. & Tutturen, B Inventering av kransalger inom sju kommuner på Södertörn Södertörnsekologerna. Grant, M.C. & Proctor, V.W Chara vulgaris and C. contraria: Patterns of reproductive isolation for two cosmopolitan species complexes. Evolution 26: Groves, J. & Bullock-Webster, G.R The British Charophyta. Vol. 1. The Ray Society, London. Groves, J. & Bullock-Webster, G.R The British Charophyta. Vol. 2. The Ray Society, London. Gärdenfors, U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, Uppsala. Gärdenfors, U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, Uppsala. Hamann, U Situationsbericht über die Armleuchteralgen (Charophyceae) Schleswig-Holsteins, Rote Liste der Armleuchteralgen Schleswig-Holsteins. Landesamt für Natur und Umwelt Schleswig-Holstein, Tyskland, Flintbeck, 81 ss. Hasslow, O.J Sveriges characéer. Botaniska Notiser 1931: Hasslow, O.J. 1936: Norges characeer. Nyt. Mag. Nat. 75:

67 Hasslow, O.J Einige Characeenbestimmungen III. Botaniska Notiser 1940: 287. Henricson, C., Sandberg-Kilpi, E. & Munsterhjelm, R Experimental studies on the impact of turbulence, turbidity and sedimentation on Chara tomentosa L. Cryptogamie Algologie 27: Henricsson, M Nutritional studies of Chara globularis Thuill., Chara zeylanica Willd., and Chara haitensis Turpin. Ph.D.Thesis, Uppsala, Sweden, 51 pp. Holgersson, L Vattenkemin i Mieån Utveckling och trender Karlshamns Kommun, Miljökontoret. Idestam-Almquist, J Temporal and spatial variation of submersed aquatic plants in the Baltic Sea. Ph.D. Thesis, Department of Botany, Stockholm University. Institutionen för miljöanalys. Databank för vattenkemi. Nedladdad den 2 februari 2008 från Kautsky, H Miljöövervakning av de vegetationsklädda bottnarna kring Sveriges kuster. Mimeogr. Version Institutionen för Systemekologi, Stockholms Universitet. 33 sidor. Nedladdad den 3 februari 2008 från: Undersokningstyp-Kust-och-hav/ Koistinen, M Nitella confervacea (Bréb.) A. Braun ex Leonh sid I: Schubert, H. & Blindow, I. (eds.). Charophytes of the Baltic Sea. The Baltic Marine Biologists Publication No. 19. Gantner Verlag, Ruggell. Krause, W Characeen als Bioindikatoren für den Gewässerzustand. Limnologica 13: Krause, W Charales (Chlorophyceae). I: Ettl, H., Gärtner, G., Heynig, H., Mollenhauer, D. (red.). Süßwasserflora von Mitteleuropa vol ss. Langangen, A Characeer i Sør-Norge. Hovedfagsoppgave i botanikk, universitetet i Oslo. Langangen, A Ecology and distribution of Norwegian charophytes. Norwegian Journal of Botany 21:

68 Langangen, A Sjeldne og truete kransalger i Norge. Blyttia 54: Langangen, A Kransalgen Nitella translucens (Pers.) Ag. funnet i Hanangervannet, Farsund kommune. Blyttia 55: Langangen, A., Koistinen, M. & Blindow, I The charophytes of Finland. Memoranda Societatis Fauna et Flora Fennica 78: Lazarek, S Structural and functionala spects of epiphytic and benthic algae in the acidified Lake Gårdsjön, Sweden. Ph.D.Thesis, Lunds universitet, Limnologiska institutionen. Luther, H. 1951a. Verbreitung und Ökologie der höheren Wasserpflanzen im Brackwasser der Ekenäs-Gegend in Südfinnland. I. Allgemeiner Teil. Acta Botanica Fennica 49: Luther, H. 1951b. Verbreitung und Ökologie der höheren Wasserpflanzen im Brackwasser der Ekenäs-Gegend in Südfinnland. II. Spezieller Teil. Acta Botanica Fennica 50: Luther, H. & Munsterhjelm, R Inverkan av strandbetets upphörande på hydrolitoralens flora i Pojoviken. Memoranda Societatis Fauna et Flora Fennica 59: Löfgren, L Venakärret. Naturinventering. Länsstyrelsen Örebro län, Natuvård McCracken, M.D., Proctor, V.W. & Hotchkiss, A.T Attempted hybridization between monoecious and dioecious clones of Chara. American Journal of Botany 53: Melzer, A Makrophytische Wasserpflanzen als Indikatoren des Gewässerzustandes oberbayrischer Seen. Diss. Bot. 34, Cramer Vadux. Migula, W Die Characeen. I: Rabenhorst, Kryptogamenflora. Leipzig. Moore, J.A Charophyta of Great Britain and Ireland. BSBI Handbook No. 5, London. Olsen, S Danish Charophyta. Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab, Biologiske Skrifter, Bind III, Nr. 1. Olsson, A. & Palmgren, M Undervattensvegetation i Vättern. Rapport Nr. 86 från Vätternvårdsförbundet. 67

69 Olsson, K.-A Hammarsjön Dykungens sjö. Svensk Botanisk Tidskrift 94: Persson, P.E Några nya växtlokaler från urkalkområdet i Viker. Botaniska Notiser 117: 96. Proctor, V.W Chara globularis Thuillier (= C. fragilis Desvaux): Breeding patterns within a cosmopolitan complex. Limnology and Oceanography 16: Rassi, P. Alanen, A., Karneva, T. & Mannerkoski, I. (red.) Suomen lajien uhanalaisuus 2000 (The Red List of Finnish Species). Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki. 432 sid. Ray, S., Klenell, M., Choo, K.-S., Pedersén, M. & Snoeijs, P Carbon acquisition mechanisms in Chara tomentosa. Aquatic Botany 76: Ray, S., Pekkari, S. & Snoeijs, P Oospore dimensions and wall ornamentation patterns in Swedish charophytes. Nordic Journal of Botany 21: Roelofs, J.G.M., Brouwer, E. & Bobbink, R Restoration of aquatic macrophyte vegetation in acidified and eutrophicated shallow water wetlands in the Netherlands. Hydrobiologia 478: Sakayama, H., Nozaki, H., Kasaki, H. & Hara, Y Taxonomic re-examination of Nitella (Charales, Charophyceae) from Japan, based on microscopical studies of oospore wall ornamentation and rbcl gene sequences. Phycologia 41: Schmidt, D., Weyer, K. van de, Krause, W., Kies, L., Garniel, A., Geissler, U., Gutowski, A., Samietz, R., Schütz, W., Vahle, H.-Ch., Vöge, M., Wolff, P. & Melzer, A Rote Liste der Armleuchteralgen (Charophyceae) Deutschlands. Schriftenreihe für Vegetationskunde 28: Schubert, H. & Blindow, I. (eds.) Charophytes of the Baltic Sea. The Baltic Marine Biologists Publication No. 19. Gantner Verlag, Ruggell. Siemiñska, J. 1992: Czerwona lista glonów zagrožonych w Polsce (Red List of threatened algae in Poland). I: Zarzycki, K., Wojewoda, W. & Heinrich, Z. (eds.): Lista Lista rošlin zagrožonych w Polsce (wyd. 2) [List of threatened plants in Poland (2nd ed.)]: Polish Academy of Sciences, W. Szfer Institute of Botany Kraków. (In Polish). Simons, J. & Nat, E Past and present distribution of stoneworts (Characeae) in The Netherlands. Hydrobiologia 340:

70 Sinkeviciènè, Z., Blindow, I. & Zhakova, L.V Nitella mucronata (A. Braun) Miq. in H.C. Hall 1840 emend. Wallm sid I: Schubert, H. & Blindow, I. (eds.). Charophytes of the Baltic Sea. The Baltic Marine Biologists Publication No. 19. Gantner Verlag, Ruggell. Smolders, A.J.P., Lucassen, E.H. & Roelofs, J.G.M The isoetid environment: biogeochemistry and threats. Aquatic Botany 73: Stewart, N.F. & Church, J.M Red data books of Britain and Ireland: Stoneworts. Petersborough. Stroede, W Ökologie der Characeen. Dissertation, Univ. Berlin. Stroede, W Über die Beziehungen der Characeen zu den chemischen Faktoren der Wohngewässer und des Schlammes. Archiv für Hydrobiologie 25: Stålberg, N Norra Vätterns Characévegetation. Botaniska Notiser 1938: Stålberg, N Lake Vättern. Outlines of its natural history, especially its vegetation. Acta Phytogeographica Suecica XI: Södertörnekologerna Vattenväxter i sjöarna på Södertörn och i angränsande områden samt uppbyggnad av en sjödatabas. Rapport från Södertörnekologernas sjöprojekt Södertörnekologerna 2000:1. The Commission for Nature Conservation of the Estonian Academy of Sciences Eesti Punane Raamat. Ohustatud seened, taimed ja loomad [Red Data Book of Estonia. Threatened Fungi, Plants and Animals]. 150 sid. Tartu. Thuresson, M Inventeringar av vattenväxter inom Bergshamraåns avrinningsområde en metodstudie. Länsstyrelsen i Stockholms län. Tyler, A Sydsvenska kalkkärr. Hävd i gången tid och skötselförslag för framtiden. Meddelanden från Växtekologiska Institutionen, Lunds universitet 47: Tzvelev, N. N. (ed.) 2000: Plants and fungi. I: Red data book of nature of the Leningrad Region. 2: World & Family, St. Petersburg. UK Biodiversity Group Tranche 2 Action Plans Volume III: Plants and fungi (February 1999, Tranche 2, Vol. III, p. 303). Nedladdad den 3 febuari 2008 från: 69

71 Vahle, H.-C Armleuchteralgen (Characeae) in Niedersachsen und Bremen. Informationsdienst Naturschutz Niedersachsen 10: van den Berg, M.S., Coops, H., Simons, J. & Pilon, J A comparative study of the use of inorganic carbon resources by Chara aspera and Potamogeton pectinatus. Aquatic Botany 72: Wahlstedt, L.J Bidrag till kännedomen om de skandinaviska arterna af växtfamiljen Characeae. Akademisk avhandling, Lund. Wahlstedt, L.J Monografi öfver Sveriges och Norges characeer. Christianstad. Boktryckeri. Wetzel, R.G Limnology. Lake and River Ecosystems. Academic Press, New York, 1006 sid. Widgren, Å Häljarums naturreservat ett grustag med rara växter. Svensk Botanisk Tidskrift 99: Winter, U. & Kirst, G.O Partial turgor pressure regulation in Chara canescens and its implications for a generalized hypothesis of salinity response in charophytes. Botanica Acta 104: Wolf, P Utdikad civilisation. Gleerups, Lund. Yousef, M.A.M., von Nordheim, H., Küster, A. & Schubert, H Eignung der Armleuchteralgen (Characeae) als Indikator für den Gewässerzustand der Flachwasserbereiche der Ostseeküste. Aktuelle Probleme der Meeresumwelt, Suppl. 7: Zhakova, L.V. 2003a. Nitella gracilis (Sm.) C. Agardh sid I: Schubert, H., Blindow, I. (eds.). Charophytes of the Baltic Sea. The Baltic Marine Biologists Publication No. 19. Gantner Verlag, Ruggell. Zhakova, L.V. 2003b. Nitella syncarpa (Thuill.) Chevall sid I: Schubert, H., Blindow, I. (eds.). Charophytes of the Baltic Sea. The Baltic Marine Biologists Publication No. 19. Gantner Verlag, Ruggell. Muntliga och otryckta källor Ekman, Joakim Projekt Upplands Flora Norrtäljedistriktet. Brev till Irmgard Blindow Widgren, Åke Länsstyrelsen Blekinge län. E-post till Irmgard Blindow Widgren, Åke. 2006a. Länsstyrelsen Blekinge län. E-post till Irmgard Blindow

72 Widgren, Åke. 2006b. Länsstyrelsen Blekinge län.e-post till Irmgard Blindow Widgren, Åke. 2007a. Länsstyrelsen Blekinge län. Remiss av åtgärdsprogram om hotade kransalger Widgren, Åke. 2007b. Länsstyrelsen Blekinge län.e-post till Irmgard Blindow

73 Bilaga 1 Föreslagna åtgärder 1 = redan slutförd, 2 = genomförs endast efter separat utvärdering/bedömning för varje län, * = samordnas med andra åtgärdsprogram Kostnaderna för de olika inventeringsposterna är förhållandevis högt skattade och bör ses som ett maximalt belopp, snarare än ett riktvärde. Åtgärd Län Lokal / Art Finansiär Aktör Kostnad NV-ÅGP Artbestämningar, gemensam del för alla program: Kostnader avser totalsumman för alla program. Genomförs senast 1 alla NV Lst AB : Utbildning av inventerare Prioritet NV Lst M ingår ej Utveckling av inventeringsinformation alla NV Lst AB : Summa kostnader gemensam del :- Löpande artbestämningar W NV-ÅGP Lst W :- hela programperioden Deltagande i internationell workshop, referensperson W NV-ÅGP Lst W : Kontroll av herbariematerial W NV-ÅGP Lst W : Genetiska analyser: uddslinke, spädslinke, dvärgslinke, nordslinke Undersökningar av aktuella lokaler Undersökning av tidigare lokaler M K Vesljungasjön (spädslinke), Hammarsjön* (uddslinke), Havgårdssjön (uddslinke) Öjasjön (grovslinke), Vitavatten (grovslinke), Svinarydssjön (spädslinke) NV-ÅGP Lst W : NV-ÅGP Lst M : NV-ÅGP Lst K : F Norra Vixen (uddslinke) NV-ÅGP Lst F : H Varjen (dvärgslinke) NV-ÅGP Lst H : G 4 lokaler (2 dvärg-, 2 spädslinke) NV-ÅGP Lst G : AB 9 sjöar (späd-, uddslinke) NV-ÅGP Lst AB : C Björkarn, Kärven (uddslinke) NV ÅGP Lst C : U kärr N Tveta skälet (uddslinke) NV-ÅGP Lst U : S Hammarö (spädslinke), Sandsjön (dvärgslinke) NV-ÅGP Lst S : W Insjön, Limsjön (späd-, höstslinke) NV-ÅGP Lst W : M Lärkesholmssjön NV-ÅGP Lst M : H Hornsjön (Öland) NV-ÅGP Lst H : G Innaren, Norrabysjön, Möckeln NV-ÅGP Lst G : D Gripsholmsviken, Vårsjön, Viren NV-ÅGP Lst D :

74 Åtgärd Län Lokal / Art Finansiär Aktör Kostnad NV-ÅGP Artbestämningar, gemensam del för alla program: Kostnader avser totalsumman för alla program. AB C Ekebysjön, Ösbysjön, Källtorpssjön, Norra Träsksjön, Erken, Hederviken Bursjön, Stordammen, Nåsten, Bredsjön, Siggeforasjön Genomförs senast Prioritet NV-ÅGP Lst AB : NV-ÅGP Lst C : O Vaglen, Sandhemssjön NV-ÅGP Lst O : Y Torsåker, Tjärnan NV-ÅGP Lst Y : O Vänern vid Mariestad och Torsö* NV-ÅGP Lst O : E Skogssjö, Kalvsjön, Åsen NV-ÅGP Lst E : T Vättern vid Hammar och Forsa, Viken vid Askersund, Venakärret NV-ÅGP Lst T : U Hastasjön NV-ÅGP Lst U : S Hammarö, Sandsjön NV-ÅGP Lst S : W Hemsjön, Västra Holmsjön NV-ÅGP Lst W : X Offerberg NV-ÅGP Lst X : AC Falkträsket NV-ÅGP Lst AC : Inventering av nya lokaler 2 M* 20 lokaler NV-ÅGP Lst M : Skapande av vegetationsfria ytor för dvärgslinke och höstslinke Informationsfolder om kransalger i småvatten* K* 10 lokaler NV-ÅGP Lst K : F* 20 lokaler NV-ÅGP Lst F : G* 20 lokaler NV-ÅGP Lst G : O* 20 lokaler NV-ÅGP Lst O : D* 10 lokaler NV-ÅGP Lst D : AB* 10 lokaler NV-ÅGP Lst AB : C* 10 lokaler NV-ÅGP Lst C : U* 10 lokaler NV-ÅGP Lst U : T* 10 lokaler NV-ÅGP Lst T : S* 20 lokaler NV-ÅGP Lst S : W* 20 lokaler NV-ÅGP Lst W : H, G, S, W NV-ÅGP H, G, S, W : NV-ÅGP Lst W (samarb. M-län) : Översikt ekologiska krav NV-ÅGP NV : Områdesskydd alla NV-markåtkomst Summa kostnader, detta program: :- NV ingår ej

75 Bilaga 2 Rekommenderad inventeringsmetodik Rekommendationerna nedan beskriver vilken metodik som är lämplig för inventering inom vart och ett av de sex åtgärdsprogrammen för hotade kransalger. Då flera metoder kan användas inom varje program, presenteras också ett schema för hur de olika metoderna bör prioriteras. Här ges också en ingående beskrivning av metoden draggning, författad av Åke Widgren, Länsstyrelsen i Blekinge län. Metoder för inventering av kransalger Det finns ett antal olika metoder som lämpar sig för inventering av kransalger. Valet av metod beror på en rad olika faktorer, t.ex. den aktuella kransalgens storlek och växtsätt, vattnets storlek och bottens beskaffenhet. Följande metoder rekommenderas för inventering inom de sex åtgärdsprogrammen: 1) På grunt vatten (strandkanten, grunda småvatten) är det tillräckligt att genomsöka vattnet till fots med hjälp av stövlar/vadarstövlar, ev. i kombination med kratta eller bättre räfsa. Denna metod är lämplig för åtgärdsprogrammet för arter i småvatten/periodiska vatten, där den bör räcka till nästan alla habitat, samt för programmen för arter i brackvatten och hav (axsträfse i strandkanten), slinke-arter i sjöar och småvatten (småvatten samt strandkanten främst dvärgslinke) och tuvsträfse och barklöst sträfse (båda arterna i strandkanten). 2) Draggning (se metodbeskrivning nedan) är en bra metod för inte alltför djupa sjöar och lämpar sig även för grumligt vatten. Den är speciellt lämplig för åtgärdsprogrammet för arter i kalkrika sjöar, eftersom arterna i fråga förekommer i mattor och sjöarna har mjukt sediment, bortsett från trådsträfse som p.g.a. sin sällsynthet bör inventeras även med hjälp av dykning. Metoden lämpar sig även för programmen för arter i brackvatten och hav (raggsträfse samt axsträfse på djupare vatten), slinke-arter i sjöar och småvatten (sjöar), tuvsträfse och barklöst sträfse (barklöst sträfse på djupare vatten) samt fjällrufse (med hjälp av kajak i rinnande vatten och gummibåt i fjällsjöar, dock inte alltför djupt i sjöarna). Denna metod kan lätt kombineras med inventeringar på grunt vatten, speciellt om man använder kanot. Metodens begränsning ligger i att den inte är lämplig för sjöar med mycket sten, då det är lätt att förlora draggen när den fastnar i botten. Den lämpar sig inte riktigt heller för eftersök av kransalger som växer i tuvor och inte i mattor, då dessa helt enkelt slinker genom draggens pinnar. Om draggning inte ger några fynd av den eftersökta arten, kan det därför ändå inte helt uteslutas att den förekommer på lokalen. För att helt kunna utesluta förekomst, behöver metoden i så fall kompletteras med snorkling eller dykning. 74

76 3) Snorkling är en bra metod i klart, inte alltför djupt vatten. Fördelen med denna metod jämfört med draggning är att man verkligen ser växterna. Nackdelen är att den är mer tidskrävande, man hinner inte med lika stora ytor som med draggning. Metoden är heller inte lämplig i grumliga vatten. Snorkling/fridykning kan med fördel användas istället för dykning där så är möjligt, eftersom metoden är billigare och kräver mindre utrustning. Snorkling är en lämplig metod för programmen för arter i brackvatten och hav (raggsträfse samt axsträfse på djupare vatten), arter i kalkrika sjöar (samtliga arter på grundare vatten), arter i småvatten/periodiska vatten (om vattendjupet skulle överstiga stöveldjup), slinke-arter i sjöar och småvatten (samtliga arter på grundare vatten) samt tuvsträfse och barklöst sträfse (båda arterna på djupare vatten, särskilt tuvsträfse eftersom draggning här är olämplig). 4) Inom åtgärdsprogrammet för fjällrufse kommer möjligheten att använda undervattenskamera för inventering att testas och utvärderas. 5) Dykning är en tillförlitlig metod för att med god säkerhet konstatera eller utesluta förekomst av en art. Samtidigt är det en dyr metod som bara bör tillämpas vid bra siktförhållanden och när andra metoder inte fungerar på lokalen, eller när man vill få annan information (t.ex. maximalt djup för den eftersökta arten). Nedan redovisas vilka metoder som lämpar sig för varje enskilt program och enskild art. Metoderna är numrerade enligt ovan och presenteras i prioriteringsordning, där den metod som står först bör användas i första hand, nästa i andra hand, o.s.v. (Metoder som är mindre vanliga för arten i fråga anges inom parentes.) Arter i brackvatten och hav Raggsträfse: (1) 2 3 (5) Axsträfse: 1 (2) 3 Arter i kalkrika sjöar Trådsträfse: Spretsträfse: 2 3 (5) Stjärnslinke: 2 3 (5) Arter i småvatten/periodiska vatten Alla arter: 1 (3) Slinke-arter i sjöar och småvatten Grovslinke: Uddslinke: (1) Spädslinke: Höstslinke: (5) Dvärgslinke: 1 2 (3) (5) 75

77 Tuvsträfse och barklöst sträfse Barklöst sträfse: Tuvsträfse: 1 3 (5) Fjällrufse Detta innebär att dykning bara bör förekomma i större omfattning i programmen för arter i kalkrika vatten (enbart trådsträfse och förmodligen enbart Levrasjön), slinke-arter i sjöar och småvatten samt fjällrufse. Genom att prioritera andra metoder kan kostnaderna för inventering alltså begränsas. Draggning efter kransalger metodbeskrivning Den mest tidseffektiva metoden för eftersök av kransalger i nya sjöar är att använda en dragg (räfsa) som släpas i en lina efter en båt. Fördelen är att man hinner med betydligt fler sjöar per dag än vid dykning/snorkling, samtidigt som man är helt oberoende av siktdjupet. Metoden fungerar dessutom på såväl grunt som relativt djupt vatten (ner till åtminstone 7-8 meter). Förutom från båt kan draggen, där så är möjligt, också kastas ut från land eller från eventuella bryggor. Vid långgrunda stränder, med någorlunda fast botten där det är möjligt att vada, kan en skaftad räfsa (kratta) vara ett alternativ, gärna i kombination med vattenkikare. Att hantera en skaftad räfsa i vatten är dock ganska ansträngande och i längden inte särskilt effektivt, men sådan räfsning kan ibland vara ett bra komplement till draggning. Helst bör draggen kastas i från en stillaliggande båt, och sedan släpas på bottnen en kort sträcka (5-10 meter), innan den dras upp. Det är viktigt att känna efter att draggen verkligen skrapar mot bottnen. Ju större vattendjupet och båthastigheten är desto större är risken att den släpar i vattnet och inte på bottnen. Om man använder en enkelsidig dragg är det också risk att denna vänder sig upp och ner när båten rör sig framåt. Hur tätt man bör dragga i en sjö går inte att bestämma på förhand, men man bör givetvis prioritera bottnar och djup som är lämpliga för de arter som eftersöks. Hårda bottnar i exponerade lägen är t.ex. mindre sannolika som kransalgslokaler och kan därför ges lägre prioritet. Man bör också betänka att det inte går att dra några slutsatser av vad man hittar i endast en begränsad del av en sjö. För att få ett någorlunda säkert resultat måste alla lämpliga delar av sjön inventeras! Om man väljer att skaffa en färdig dragg bör man välja en som är någorlunda stor (bred). Den mest kända och beprövade är den s.k. lutherräfsan, som är en drygt 30 cm bred dubbelsidig dragg med 13 cm långa pinnar som pekar åt två håll. En fördel med denna är att den är tung och sjunker snabbt. Nackdelen är att den genom sin tyngd har en tendens att gräva ner sig alltför djupt i de lösaste bottnarna och därmed riskerar man att missa små kransalger som växer nedsänkta i sedimentets ytskikt. Man bör inte heller välja en alltför lätt dragg som bara skrapar ovanpå ytan. Det är viktigt att pinnarna når ner ett par tre centimeter i sedimentet. Den uppfinningsrike kan med fördel konstruera en egen dragg. Genom att exempelvis bygga om ett traditionellt diskställ av metalltråd kan man få en cm bred enkelsidig dragg, med två eller flera parallella rader av pinnar, som fungerar alldeles utmärkt. 76

78 Pinnarna bör vara minst 10 cm långa och sitta ganska tätt (5 cm mellanrum eller mindre). De får inte vara för bräckliga, så att de knäcks när man fastnar i stenblock eller stubbar. Det bästa är om de är något böjbara så att man kan dra loss draggen när den fastnar. För den som är uppfinningsrik är det är bara att låta fantasin flöda fritt. 77

79 Bilaga 3 Aktuella och tidigare lokaler för grovslinke Fyndförteckning för grovslinke i Sverige. Sammanställning enligt herbariematerial, Artdatabankens databas över aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för rödlistade kransalger, publikationer och muntliga uppgifter (Å. Widgren). LD = Botaniska museet, Lund S = Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm UPS = Evolutionsmuseet (botanik), Uppsala universitet UME = Botaniska Museet Umeå 1 = Wahlstedt = Blindow = Stålberg 1939 * belägg verkar saknas i svenskt herbariematerial Län Lokal År Insamlare Belägg/källa Skåne?? E. Fries 1* Åsljunga, Lärkesholmssjön 1941 G. Lohammar UPS 2 Blekinge Jämshög/Vitavatten 1997 I. Andersson LD 1999 Å. Widgren, I. Andersson, R. Bengtsson, I. Blindow 2001 Å. Widgren Ringmåla/Öjasjön 1999 L. Möller LD 2000 Å. Widgren 2004 Å. Widgren Kronoberg Gårdsby/Innaren 1901 G. W. F. Carlson LD Söraby/Norrasjön 1901 G. W. F. Carlson UPS LD Örebro Askersund 1868 E. Forsberg UPS Hammar/Aspa 1861 C. J. Lindeberg LD UPS C. J. Lindeberg LD S 1863 O. Nordstedt LD UPS 1864 O. Nordstedt LD UPS 1866 L. J. Wahlstedt S 1867 O. Nordstedt, L. LD S UPS J. Wahlstedt 1870? LD S UPS Hammar/vid Aspön 1867 O. Nordstedt LD S 78

80 Bilaga 4 Aktuella och tidigare lokaler för uddslinke Fyndförteckning över uddslinke i Sverige. Sammanställning enligt herbariematerial, publikationer och Artdatabankens databas över aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för rödlistade kransalger. LD = Botaniska museet, Lund S = Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm UPS = Evolutionsmuseet (botanik), Uppsala universitet UME = Botaniska Museet Umeå 1 = Forsberg = Forsberg 1965a Län Lokal År Insamlare Belägg/källa Skåne Kristianstad 1953 C. Hammarlund LD Trolleberg 1862 O. Nordstedt S UPS LD 1863 L. J. Wahlstedt S UPS LD 1864 L. J. Wahlstedt, O. Nordstedt, S. Almquist, P. Olsson, A. Falck 1865 C. O. Hammarström Hammarsjön 1993 J. Strand LD 1996 Å. Svensson LD 1997 I. Blindow Havgårdssjön 1988 I. Blindow Kalmar (Öland) Högby/Hornsjön? G. M. Sjöstrand UPS Jönköping Norra Vixen 2006 M. Carlsson Södermanland Stockholm Kärnbo, Gripsholmsviken Danderyd, Ekebysjön Lidingö, Gångsätra 1921 Th. Arwidsson S 1852 S. O. Lindberg LD 1853 S. O. Lindberg, C. G. Göthe 1852 S. O. Lindberg S LD 79 S UPS LD UPS LD UME UPS S LD 1853 Fr. Björnström S UPS Bornsjön 1844 J. E. Wallman UPS 1846 J. E. Wallman, N. & C. Lagerheim 1848 G. L. Sjögren, C. F. Nyman, J. E. Wallman, N. & C. Lagerheim 1850 L. H. Johansson S UPS LD S UPS LD Klara sjö? C. Lagerheim S UPS Bornsjön, Carlberg 1844 J. E. Wallman UPS

81 Län Lokal År Insamlare Belägg/källa Stockholm 1846 J. E. Wallman, N. & C. Lagerheim Uppsala Västmanland Dalarna 1848 G. L. Sjögren, J. E. Wallman, N. C. Lagerheim 1850 L. H. Johansson S Ösbysjön 1958 C. Forsberg C. Forsberg 2 Värmdön, Saltsjön 1826 J. E. Wallman UPS Österåker, Norra Träsksjön 1940 H. af Rantzien S Erken 1928 G. Lohammar LD Lovö, Drottningholms slottspark Norrtälje, sjö mot Rimbo Närtuna, Hederviken 2006 A. Svensson 1860? S 1852 Th. M. Fries UPS 1856 Th. M. Fries UPS 1858 Th. M. & B. N. Krok, Th. M. Fries, G. Tiselius 1860? S Närtuna, Sparren 1999 K. Stighäll Rimbo, Metsjön 1999 K. Stighäll Roslagsbro, Broströmmen Väddö, Gåsvikssjön Österåker, Långsjön 2006 A. Svensson 1997 J. & G. Ekman LD 1995 G. Ekman LD 2005 J. & G. Ekman, I. Blindow 2006 A. Svensson Fansjön 1998 A. Broberg LD 2005 I. Blindow Tåby 1928 B. Falkenström LD Skederid, Björkarn 2001 J. & G. Ekman Kärven, Almunge 1984 I. Blindow 1985 I. Blindow LD 1996 K. Wallström, I. Blindow Uppsala, Bursjön 1861 P. T. Cleve, J. E. Areschoug Österby, Stordammen Medåker, Kärr N Tveta skälet Götlunda, Hastasjön St. Tuna, Västra Holmsjön 1856 U. Thedenius S UPS LD S UPS S LD S UPS LD S LD 1987 L. Löfgren LD S LD UPS 1861 O. G. Blomberg UPS LD 1933 G. Lohammar UPS Västernorrland Torsåker 1940 G. Lohammar UPS 80

82 Bilaga 5 Aktuella och tidigare lokaler för spädslinke Fyndförteckning över spädslinke i Sverige. Sammanställning enligt herbariematerial, publikationer och Artdatabankens databas över aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för rödlistade kransalger. LD = Botaniska museet, Lund S = Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm UPS = Evolutionsmuseet (botanik), Uppsala universitet UME = Botaniska Museet Umeå Uppgiften om en förekomst i Vättern på gränsen mellan Västergötland och Närke (Stålberg 1939) bedöms som osäker, något hebarbelägg verkar inte finnas. 1 = Persson 1964, Löfgren 1996; beläggmaterial verkar saknas! 2 = Forsberg 1965a; förekomst i Dalarna (Hemsjön) bedöms som osäker av Länsstyrelsen i Dalarnas län (T. Ljung, pers. medd.) 3 = Södertörnekologerna 2000 * dessa belägg har vid registreringen kommenterats som liknar ej Nitella gracilis och kan tillhöra någon annan art (främst nordslinke). Län Lokal År Insamlare Belägg/källa Skåne Höör 1896 E. Fries UPS Kristianstad 1865 L. J. Wahlstedt, UPS S LD O. Nordstedt 1882 L. J. Wahlstedt S 1895 O. & Hj. Wijk, L. S LD UME J. Wahlstedt 1899 L. J. Wahlstedt S Nosaby 1866 L. J. Wahlstedt UPS Vesljungasjön 1996 Å. Widgren LD Blekinge Hammö 1861 Gosselman UPS Karlskrona, Vämö 1861 Fr. Sandén, Gosselman, S UPS LD UME H. G. Lübeck 1862 J. Scheutz, Gosselman UPS LD Tving, St. Näs 1862 Gosselman LD Karlshamn, Svinarydsjön 1998 L. Möller 1999 L. Möller 2000 L. Möller 2002 Å. Widgren 2005 L. Möller 2006 L. Möller 81

83 Jönköping Län Lokal År Insamlare Belägg/källa Jönköping, Strömsberg 1867 O. Nordstedt S UPS LD 1878 O. Nordstedt LD Kronoberg Ljunga 1862 P. Strandmark UPS Växjö, Kvarnhagen* 1866 P. & J. Strandmark, O. Nordstedt 1869 P. Strandmark S LD 1873 E. A. W. Agnér LD Växjö, Hovshaga 2006 H. Sandsten Jät, damm 1989 P. Nyström LD 1994 P. Nyström LD Västra Götaland Krokstad, Vaglen 1876 O. Nordstedt LD Näsinge, Feringesjön* 1876 O. Nordstedt S S UPS LD Mariestad* 1853 J. Bergman UPS LD Mariestad, diken vid Vänern 1873 L. J. Wahlstedt S UPS LD Mariestad, Vänern 1873 L. J. Wahlstedt UPS Torsö, Vänern 1873 L. J. Wahlstedt S UPS LD Undenäs, Sättra 1875 P. F. Lundqvist S UPS LD Varsås, Djursätra 1867 L. J. Wahlstedt, O. Nordstedt 1868 L. J. Wahlstedt UPS S UPS LD Yllestadt 1867 O. Nordstedt S UPS LD Östergötland Högby, Skogssjö 1878 C. O. Hamnström LD Krokek, Kolmården* 1875 A. G. Nathorst LD Kärna? Wallman S Medevi, Viviken, Hanebäcken* 1938 N. Stålberg LD Rönö 1875 A. G. Nathorst LD V. Ny, Kalvsjön? Wallman S LD 1845 H. Lundgren UPS V. Ny, Åsen 1884 K. A. Holmgren LD Örebro Askersund 1867 O. Nordstedt S UPS LD Venakärret 1962 Persson? 1 Västmanland Götlunda, Lövhult 1866 O. G. Blomberg UPS LD S Stockholm Haninge, Tjursjön 1998 C. Munckert 3 Nacka, Källtorpssjön Norrtälje, grop vid Rimbo Värmdö, vik av Saltsjön Värmdö. Gustavsberg, grop 1863 O. Nordstedt LD 1860? S? J. E. Wallman S 1886 L. Schlegel UPS LD S Skären 2004 M. Thuresson Uppsala Litslena 1861 J. E. Areschoug LD Uppsala 1861 J. E. Areschoug LD 1862 P. T. Cleve, E. Henschen S UPS 82

84 Uppsala Län Lokal År Insamlare Belägg/källa Uppsala, kungsparken Uppsala, kärr mellan Lanby och Norby Uppsala, tegelbruk vid Lurbo Nåsten, Bondkyrka 1841 E. Fries S UPS 1842 Hartman UPS 1844? LD 1860 Krok, Th. M. Fries, J. E. Zetterstedt 1861 P. T. Cleve, E. L. Henschen 1862 E. Henschen 1861? S 1961 C. Forsberg 2 S UPS LD UPS S Värmland Råda, Torsby 1864 E. Henschen UPS Hammarö, Store Holmen, småvatten 1985 B.-O. Larsson Dalarna Insjön, Helgsjön 1993 I. Blindow Gävleborg St. Tuna, Hemsjön i Amsberg Undersvik, Offerberg, torvmosse 1963 C. Forsberg O. Nordstedt S LD UPS Norrbotten Piteå, Rosfors 1910 E. Marklund S 83

85 Bilaga 6 Aktuella och tidigare lokaler för höstslinke Fyndförteckning över höstslinke i Sverige. Sammanställning enligt herbariematerial, publikationer och Artdatabankens databas över aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för rödlistade kransalger. LD = Botaniska museet, Lund S = Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm UPS = Evolutionsmuseet (botanik), Uppsala universitet UME = Botaniska Museet Umeå 1 = Hasslow Belägg uppges vara i S, men verkar inte vara där. 2 = Stålberg 1938 Län Lokal År Insamlare Belägg/källa Halland Falkenberg? E. Fries UPS Gotland Follingbo, Vidange? O. Westöö LD myr Hörsne, Bromyr, 1853 O. Westöö UPS LD i ån Hörsne, Koparveäng, 1853 O. Westöö UPS brya Lärbo 1871 J. Backlund S Roma, Högbro 1863 O. Nordstedt S UPS LD Roma myr 1863 Pahl & Iverus LD S Sjonhem, Staplarne, 1849 O. Westöö UPS vattengrop Västra Götaland Grimstorp? O. Nordstedt S Göteborg, Gullbergsvassen 1862 C. J. Lindeberg S LD Göteborg, Göta älv 1862 C. J. Lindeberg UPS LD Göteborg, Kvillebäcken 1861 O. Landgren S 1881 O. Landgren LD Göteborg, Tingstad, 1862 C. J. Lindeberg LD Hisingen Lerdala, diken 1867 O. Nordstedt & L. S UPS LD J. Wahlstedt Lerdala, Igelsjö 1861 O. Nordstedt, L. S UPS UME LD J. Wahlstedt 1862 L. J. Wahlstedt, S UPS LD O. Nordstedt 1866 J. B. Lundberg, L. S J. Wahlstedt 1867 L. J. Wahlstedt, S UPS LD O. Nordstedt, J. B. Lundberg Lysekil 1877 P. T. Cleve UPS LD 84

86 Västra Götaland Mariestad 1873 L. J. Wahlstedt LD Mariestad, Ekudden, Badberget 1884 L. J. Wahlstedt S LD 1889 L. J. Wahlstedt UME 1897 N. Sylvén UME 1852 J. Bergman UPS LD Mariestad, Vänern 1852 J. Bergman UPS 1853 J. Bergman UPS Mariestro 1897 N. Sylvén S Sandhem, Sandhemssjön 1861 O. Nordstedt S Torsö, Vänern 1873 L. J. Wahlstedt S LD Stockholm Nacka 1856 H. Björnström UPS Örebro Askersund? C. J. Lindeberg S UPS Askersund, Kravkärrsbäcken Askersund, kärr vid Viken Askersund, Vättern Hammar, Aspa bruk Hammar, St. Hammarsundet 1862 P. Fogelström, H. Lindblad 1870 O. G. Blomberg? 1863 O. Nordstedt UPS LD 1867 O. Nordstedt LD 1870 O. G. Blomberg S LD 1861 C. J. Lindeberg S LD 1863 C. M. Gistrand S LD 1935 N. Stålberg LD 2 Dalarna Leksand, Limsjön 1920 G. Samuelsson S LD 1993 I. Blindow LD Insjön, Helgsjön 1993 I. Blindow Västmanland Arboga 1869 E. Åhrling S LD Köping, ön Vitön 1841? 1 S 85

87 Bilaga 7 Aktuella och tidigare lokaler för dvärgslinke Fyndförteckning över dvärgslinke i Sverige. Sammanställning enligt herbariematerial, publikationer och Artdatabankens databas över aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för rödlistade kransalger. LD = Botaniska museet, Lund S = Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm UPS = Evolutionsmuseet (botanik), Uppsala universitet UME = Botaniska Museet Umeå 1 = Dahlgren = Du Rietz = Stålberg 1938 Län Lokal År Insamlare Belägg/källa Gotland Lärbo, Snäckers 1871 L. J. Wahlstedt S UPS LD Kalmar Vargen 1989 G. Bruce Kronoberg Almundsryd, Åsnen 1896 L. J. Wahlstedt LD Ljunga, Möckeln 1865 J. E. & P. Strandmark, S UME UPS LD O. Nord- stedt Lönshult, Möckeln 1862 O. Nordstedt LD 1863 L. J. Wahlstedt, UPS LD O. Nordstedt 1864 O. Nordstedt LD 1865 O. Nordstedt UPS 1887 L. J. Wahlstedt LD Stenbrohult, Möckeln 1862 O. Nordstedt S 1863 L. J. Wahlstedt, S O. Nordstedt 1864 O. Nordstedt S 1865 O. Nordstedt S 1887 L. J. Wahlstedt S Stenbrohult, Möckeln vid Bölsnäs 1993 R. Bengtsson. I. Blindow Tolg, Öjaren 1993 I. Blindow LD Västra Götaland Mariestad? L. J. Wahlstedt LD Södermanland Dunker, Vårsjön 1920 J. E. Ljungqvist LD Östra Vingåker, Viren 1952 L. Dahlgren 1 Uppsala Järlåsa, Bredsjön 1940 G. E. Du Rietz 2 Järlåsa, Siggeforasjön 1941 G. E. Du Rietz 2 Örebro Askersund, Viken 1863 O. Nordstedt LD Vättern vid Forsa 1934 N. Stålberg S UPS LD Värmland Gillberga, Sandsjön 1986 T. Willén 3 Västerbotten Skellefteå, Falkträsket 1942 G. R. Cedergren S UME UPS 86

88 Åtgärdsprogram för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten rapport 5850 NATURVÅRDSVERKET ISBN ISSN Grovslinke (Nitella translucens) Uddslinke (Nitella mucronata) Spädslinke (Nitella gracilis) Höstslinke (Nitella syncarpa) Dvärgslinke (Nitella confervacea) Sammanlagt har sex olika åtgärdsprogram tagits fram för hotade kransalger i Sverige. Detta program avhandlar fem slinke-arter som lever i sjöar och småvatten: grovslinke (Nitella translucens), uddslinke (Nitella mucronata), spädslinke (Nitella gracilis), höstslinke (Nitella syncarpa) och dvärgslinke (Nitella confervacea). Övriga program avhandlar arter i brackvatten och hav (två arter), arter i kalkrika sjöar (tre arter), arter i småvatten/periodiska vatten (tre arter), tuvsträfse och barklöst sträfse, samt fjällrufse. Arterna lever i sötvatten och kan påträffas i olika typer av sjöar, vid olika kalkhalter och på olika djup. Några arter förekommer också i småvatten och i rinnande vatten. Hoten består främst av övergödning och försurning, men även av att tillgången på småvatten har minskat kraftigt. Inplantering av växtätande karpfisk kan också leda till att arterna försvinner från en lokal. Åtgärdsprogrammet är vägledande och syftar till att uppnå gynnsam bevarandestatus för arterna i Sverige. De föreslagna åtgärderna inriktas huvudsakligen på att öka kunskapen om arterna och deras situation genom inventering och undersökningar samt olika informationsinsatser. I anslutning till lokaler där dvärgslinke och höstslinke redan finns, bör små vegetationsfria ytor skapas på bottnen. Behovet av utplantering bör bedömas i samband med åtgärdsprogrammet revidering. Naturvårdsverket Stockholm. Besöksadress: Stockholm - Valhallavägen 195, Östersund - Forskarens väg 5 hus Ub, Kiruna - Kaserngatan 14. Tel: , fax: , e-post: [email protected] Internet: Beställningar Ordertel: , orderfax: , e-post: [email protected] Postadress: CM-Gruppen, Box , Bromma. Internet: