Synpunkter på studieplan och ämnesplaner för BA i specialpedagogik med huvudvikt på den integrerade 5-årige logopedutbildningen.

Transkript

1 Beställd rapport 2015: Synpunkter på studieplan och ämnesplaner för BA i specialpedagogik med huvudvikt på den integrerade 5-årige logopedutbildningen. Bakgrund. Med inspiration togs uppgiften emot att skapa en 5 årig utbildning i logopedi vid Bergens universitet. Eftersom samarbete skulle ske på BA nivå mellan specialpedagogik och logopedisk baskunskap skulle många samordningsvinster kunna göras vad gäller såväl innehåll som ekonomi. Vinsterna skulle kunna vara ömsesidiga. Logopedlinjen skulle bli mer förtrogen med specialpedagogiskt synsätt, och specialpedagogiska linjen skulle kunna dra nytta av olika lingvistiskt och medicinskt förankrade perspektiv som utgör orsaker till och förståelse för olikheter rörande tal och språkrubbningar. På masternivå skulle som tidigare teoretisk och klinisk fördjupning och forskningsförberedelse ske inom de strikt logopediska ämnesområdena: utvecklingsavvikelser och störningar till följd av sjukdomar och förvärvade skador inom kommunikation, röst, tal och språk, läsning och sväljfunktioner. Logopedin som vetenskapsområde i Sverige och Finland och Danmrk är tvärvetenskapligt då förståelse och behandling av störningar, avvikelser sjukdomar och skador inom logopedins fokusområden (kommunikation, röst, tal och språk, läsning och sväljfunktioner) förutom medicinsk kunskap baseras på kunskap inom lingvistik, psykologi och pedagogik. Logopedutbildningen i Finland är sedan tidigare 5-årig, och i Sverige har planeringen för en 5-årig utbildning pågått intensivt under de senaste 2-3 åren. Genom den planerade femåriga utbildningen i Bergen med en medicinsk profil skulle denna utbildning kunna bli jämförbar med den finska, svenska och danska. Studieplan och ämnesplaner för 5-årig utbildning. Mål och innehåll. I studieplanen framgår det tvärvetenskapliga kunskapsområdet specialpedagogik - logopedi som en gemensam bas för logopedutbildningen i Bergen. Under de tre första åren (del 1) ges studenterna en bred grund för att kunna arbeta med barn inom förskola och skola med olika kommunikations- och inlärningssvårigheter hos barn. Utifrån en tvärvetenskaplig bredd tillgodogör sig studenterna forskning och erfarenheter om

2 typisk och avvikande utveckling och studerar hur de själva på ett professionellt sätt kan vidareutveckla ämnesområdet. Under de två följande åren (del 2) fördjupar studenterna och vidgar sitt kunnande inom logopedin för att förebygga, kartlägga och behandla sjukdomar och skador gällande röst, tal, språk, och sväljning inom medicinska verksamheter och inom och utanför skolan och att med sin profession kunna ingå i olika team. Under utbildningen introduceras även studenterna i vetenskapsteori och kritisk granskning av litteratur och reflektion kring den egna professionen. Kommentar Kursplanen är välskriven och översiktlig. Inledningsvis poängteras den medicinska profilen inom logopedin i Bergen (helsefag). Eftersom logopedi i Norge inte är ett definierat vetenskapsområde utan har olika innehåll beroende på utbildningsort bör man i studieplanen liksom även i alla andra beskrivningar av logopediutbildningen i Bergen uttryckligen ha med den medicinska sidan, t.ex i sammanfattningen av den femåriga utbildningen, tredje punkten under Mål och innehåll, del 2 bör stå: Det femårige studiet gjer ei innföring i medicin, psykologi, pedagogikk... Här hade man önskat att även lingvistik eller språkvetenskap hade kunnat framhållas inom den femåriga utbildningen då t.ex den mesta barnspråksforskningen ur ett strukturellt perspektiv är lingvistisk, och kunskap om språkstrukturer är viktig för att förstå typiska eller avvikande drag hos personer med annat modersmål. Utifrån studieplanens Mål och Innehåll ifrågasätts fördelningen mellan logopedi och specialpedagogik under de tre första åren av utbildningen. Den medicinska, biologiska, kognitiva och lingvistiska grunden för att förstå avvikelser inom sväljning och kommunikationens alla delområden, ges för lite utrymme. Laeringsutbytte (Lärandemål) I huvudsak ger lärandemålen för både Del 1 och Del 2 ett gediget och strukturerat intryck. Närmare granskning leder dock till vissa frågor och synpunkter som bör beaktas. Lärandemål, Del 1. Arbetsfältet för studenter som genomgått Del 1 beskrivs i Mål och innehåll vara inom förskolor, skolor, och andra laeringsarenear med vilket förstås specialpedagogiskt logopediskt arbete gällande inlärning, habilitering och rehabilitering (i den efterföljande meningen). I lärandemålen för Del 1 framgår bara den specialpedagogiska profilen. Kunskapsinhämtning beskrivs handla om problemställningar inom fackområdena pedagogik, psykologi och

3 logopedi med relevans för specialpedagogik och specialpedagogisk praxis (se kolumn 2 lagar och styrdokument). Här framkommer ingenstans att den logopediska profilen in Bergen innebär en medicinsk logopedisk profil, med förankring i helsefag. Denna medicinska förankringen inom logopedin (dvs. grundläggande kunskaper i anatomi, fysiologi, motorikens utveckling, t.ex spädbarnets reflexer och kunskaper om talets och språkets neurologiska förankring, som utgör grunden för relevant utredning och kartläggning av sväljning, tal och språk och kommunikation hos barn och vuxna med grava funktionsnedsättningar och därmed kompletterar specialpedagogiken inom arbete med habilitering och rehabilitering bör framkomma tydligt i beskrivningen av lärandemålen. Lärandemål, Del 2. I lärandemålen för Del 2, beskrivs avancerad kunskap inom logopedi generellt och fördjupning inom ett specifikt område. Här beskrivs tydligare att logopedin skall ha en plats inom helsefag och helsevitskapene vilket ju är bra. Det beskrivs också färdigheter i att kartlägga, diagnosticera, behandla och ge råd i de vanligaste logopediska svårighets/problemområdena. Men vilka är dessa? Kommentarer: När det gäller logopediska problemområden vore det värdefullt att i studieplanen och i lärandemålen föra in benämningarna på de viktigaste diagnoser logopeder från Bergen skall kunna kartlägga och ställa (Försenad eller avvikande tal- och språkutveckling, dysartri (anartri), dysfasi (afasi), dysfagi, dyslexi, stamning, röststörning). Studieplanen och lärandemålen ger därmed en tydligare bild av logopedins förankring i medicinsk problematik. De blir annars för den oinsatta väldigt diffusa, och ger föga insikt i hur logopedin i Bergen skiljer sig från specialpedagogik. I den nuvarande skrivningen ser logopedin ut att vara ett delområde under specialpedagogiken (Del 1) När det gäller behandling bör även den beskrivas ytterligare för att man skall få en bild av vad logopeder skall kunna. Givetvis skall behandling baseras på evidens och väl beprövade metoder, men där bör uttryckligen föras in ASK (Tecken, bliss och bildsystem, kommunikationsdatorer och pratapparater) och kommunikatioshjälpmedel (ex. röstförstärkare, skrivhjälpmedel). Manuella tecken ingår ju alltid vid behandling av barn med sen språkutveckling, för att komma igång med talet, och bilder och kommunikationsdatorer för vuxna med förvärvad afasi och skrivprogram vid dyslexi. Plan och Mål I den översiktliga planen över kurserna framgår tydligt det breda perspektivet på baskunskaper i psykologi och specialpedagogik, språkutveckling och lingvistik och en

4 introduktion i logopedi och progressionen mot fördjupning av kunskaperna i logopedi och vetenskapligt arbete under det fjärde och femte året. Kommentarer: Eftersom undervisning i språkutveckling och flerspråkighet bör ges utifrån ett utvecklingspsykologiskt och lingvistiskt perspektiv, föreslås en översyn av turordningen mellan kurserna så att även lingvistiken föregår kursen i språkutveckling. Det är anmärkningsvärt att de specialpedagogiska och psykologiska kurserna i titlarna får en innehållsbeskrivning, så att man kan följa vilka områden som kommer att tas upp. När det gäller det logopediska ämnet däremot, som är huvudämnet i professionsutbildningen saknas helt innehållsbeskrivningar förutom introduktion (införing) på både grundnivå och avancerad nivå! (borde kunna vara fördjupning ), särämne, fördjupning, och praxis. Detta är olyckligt och ger ett felaktig helhetsintryck av kursplanen. Logopedins bredd är alltjämt ett ganska okänd, och logopeders specialkunskap och arbetsfält likaså. Det är därför betydelsefullt att logopedins innehåll även framgår av kurstitlarna. Sammanfattning: I såväl studieplan, lärandemål och kursplaners titlar bör omformuleringar göras, så att det klart framgår att logopediutbildningen i Bergen i likhet med andra utbildningar i Norden har en klar förankring förutom i psykologi och lingvistik, också i medicin, vilket motiverar tillhörigheten till helsofag. Vidare skall i skrivningen nämnas de områden logopedistudenterna utbildas i att utreda och behandla. Här bör inkluderas barn och vuxna med grava funktionsnedsättningar i behov av ASK, vilket är ett självklart arbetsfält efter utbildning om kommunikation med medicinsk förankring. Samläsningen med specialpedagogiska kurser på grundnivån ses som en stor fördel. De kommentarer som jag givit har jag gjort på det material som sändes ut med beställningen. Under mina besök i Bergen under hösten har jag med besvikelse fått veta att planerna på en femårig utbildning eventuellt avstannat eller förändrats. De ovan nämnda synpunkterna kan ändå vara värda att tänka på, eftersom översiktliga presentationer är mycket viktiga för beslutsfattare. Sensoraktiviteter under året Programsensormöte

5 Den 10 juni 2015 hölls ett möte med logopedprogrammets styrelse där bl.a information gavs om arbetet med planerna för den femåriga utbildningen och studentevalueringar på kurser. Sammanfattningsvis kan sägas att det är en liten grupp personer som genomför ett omfattande arbete på ett engagerat och gediget sätt. Genom studentbarometern hade studenterna framfört att tillfällen att påverka utbildningen var för få, vilket åtgärdats med ökad studentrepresentation, och lunchmöten med studenter. Betydelsen av lingvistik framfördes av studenterna på mötet, vilket visar att förståelse för betydelsen av det lingvistiska perspektivet i logopediskt arbete finns. Synpunkter från 2014 års sensorrapport om att säkerställa att studenterna tar till sig kunskaperna under den breda logopedikursen (LOGO320), hade tagits upp till diskussion och litteraturlistor från studenterna lämnas numera in vid redovisningar och PBL ledarna har diskussioner med var enskild student. Examination av masterarbeten. Vid examination av två masterprojekt i juni 2015 kunde jag återigen konstatera att de håller en hög nivå, och att studenterna är väl förberedda då de infinner sig till diskussion kring sina arbeten. Sakkunnig vid anställning Deltog under våren som sakkunnig vid anställningen av en försteamanuens i logopedi vid logopedprogrammet i Bergen. Övriga aktiviteter Fördjupningskurs i ASK (Alternativ och kompletterande kommunikation). I augusti september höll jag återigen fördjupningskursen i logopedi med fokus på alternativ och kompletterande kommunikation (ASK) för personer med grava funktionsnedsättningar och icke fungerande tal. Intrycket var mycket intresserade studenter, som genom halvtidsseminariet och sina skriftliga fallanalyser visade förståelse för problematiken och bredden i ställningstaganden inom olika former av ASK. Studenternas utvärdering av kursen har ännu inte nått mig. Kommentar

6 Som tidigare nämnts är det är viktigt att i rapporter, planer, mål och kursinnehåll införa och framhålla kunskap om kommunikativa stöd, alternativ och hjälpmedel inte bara på fördjupningskursen i ASK utan i olika former även i andra kursinnehåll (språkstörda barn, afasi, och även på kurser i laryngectomi och röstproblem) så ASK och hjälpmedel framförs som en naturlig del av logopediskt kunnande. Detta är det synsätt som gäller i Sverige. För utprövning av hjälpmedel krävs ett mycket brett kunnande, - och det har logopederna i Bergen goda förutsättningar att nå. Kommentarer till rapport från expertgruppen for specialpedagogik Det är ett tjockt dokument som jag kommenterar översiktligt. Specialpedagogiken i Norge är stark och har stora övergripande ambitioner och beskrivs i utredningen som en paraplyorganisation som omfattar många olika discipliner. Det specialpedagogiska perspektivet är ett viktigt område för att möta och undervisa och stötta barn och även vuxna med funktionsnedsättningar. Det blir dock oklart vad som menas med specialpedagogik och hur denna skiljer sig från de ingående disciplinerna som självständiga vetenskaper. I dokumentet framkommer en osäkerhet inom expertgruppen om logopedyrket i andra Nordiska länder, och logopedutbildningen i Bergen. Exempel på detta framkommer tydligt sid 25 där logopedin beskrivs begränsad till språk- och talsvårigheter och beskrivs vara en del av ämnet specialpedagogik (5 rader från slutet) och sid 30 första stycket där det står De specialpedagogiske fagområdene logopedi. I Sverige är logopedin ett eget vetenskapsområde inom medicinska vetenskaper, och detta har har förstått är även målet för den logopedi som byggs upp inom helsofag i Bergen och biologisk psykologi. Även från fackliga organisationer FFO, Norsk logopedlag, ISAAC och utdanningsförbundet framkommer att man ser logopedin underställd specialpedagogik och som ett undervisningsyrke. Detta har troligen sin grund i den tidigare norska utbildningen i logopedi, när läraryrket var basutbildningen. Så har det aldrig varit i Sverige och Finland och inte heller i Bergen. Organisationerna understryker dock behovet av mer logopedisk kompetens och fler logopeder (Sid 36, 37, 38 sista stycket). Stycket 3.8. tar up behovet av specialpedagogisk kompetens i hälso- och omsorgssektorn och det tvärvetenskapliga perspektivet. Här nämns inte logopedin, vilket ytterligare bekräftar synen på logopedi som en del av spec. pedagogiken. Anmärkningsvärt är att här inte nämns logopedin i Bergen, som just har detta breda perspektiv.

7 Utredningen tar upp utbildning i ASK som ett stort behov inom specialpedagogiken. ISAAC Norge framhåller att alla som tar en specialpedagogisk utbildning undervisas i ASK (Sid 37 nederst 38) och man föreslår en masterutbildning i ASK och ett nordiskt samarbete diskuteras. Kunskap om ASK som ett stöd för språk- och kommunikationsutveckling är en mycket viktig som del inom logopedin. Utan ASK i olika former saknar man instrument för adekvata insatser för många grupper inom habilitering och rehabilitering. Utan ett brett logopediskt kunnande i logopedi med kunskap om språk och kommunikation ur ett lingvistiskt, utvecklingspsykologiskt och medicinskt/neurologiskt perspektiv riskerar synen på ASK att reduceras till ytlig kunskap med olika bildsystem, datorer och appar som tekniska lösningar. Vidareutbildning av pedagoger, specialpedagoger och lärare inom ASK är förstås viktig. För lyckad ASK krävs teamarbete med insatser från många discipliner. När utredningen föreslår en masterutbildning i ASK, dvs som bygger vidare på de grundkunskaper som finns om ASK inom många discipliner: logopeder, lärare, speciallärare, psykologer är det anmärkningsvärt att dessa grupper inte nämns, speciellt som man föreslår ett nordiskt samarbete. I dagens läge genomförs inom logopedi i Sverige masterarbeten och även doktorsarbeten med ASK i fokus. Flerspråkighet ( s 38) är ytterligare ett område där specialpedagogisk kompetens behöver utvecklas. Lingvistiskt kunnande är här ytterst viktig. Sammanfattning. Ett stort problem: Synen på logopedi Förvillande inom utredningen är synen på logopedi. I allmänhet betraktas den som underställd specialpedagogiken och begränsas då till en snäv syn, att omfatta tal- och språk som en specialpedagogisk specialisering. Norden i övrigt har en bred syn på logopedi som eget vetenskapsområde, som även omfattar tal- och språkproblems fortsättning i dyslexi och ingår i det vidare begreppet kommunikation och inkluderar alla utvecklingsavvikelser, missbildningar och sjukdomar och som påverkar kommunikationsförmågan under hela livet. Problematisk i utredningen är Bergenutbildningens position. Den kan inte underställas specialpedagogiken, eftersom den utvecklas mot de nordiska utbildningarnas bredd inom logopedin. För specialpedagogisk yrkesutbildning beskrivs behovet av kunskap som mycket brett. I den specialpedagogiska undervisningen är den breda kunskapen och insikten givetvis värdefull. Som specialpedagog kan man specialisera sin inom olika områden (se Oppsummeringen 3.9.). Dvs. att man fördjupar sitt specialpedagogiska kunnande inom olika relaterade discipliner bl.a logopedi, (dvs logopedagog parallellt med audiopedagog och synpedagog) Det är en orimlighet att man inom specialpedagogikens ram skall kunna utveckla och förmedla all den kunskap och kompetens som dagens vetenskap möjliggör för analys och diagnostik av problem och för insatser för ökad kommunikation och stöd vid inlärningssvårigheter pga röst- tal- och språkproblem. Visst samarbete med

8 specialpedagogiken på grundnivå ses som mycket positivt, men logopedin i Norge kommer att begränsas och förlora viktiga utvecklingsmöjligheter om inte de lingvistiska, medicinska och helsefaglige perspektiven som kunskapsbas blir tillräckligt tillgodosedd under utbildningen. Utvecklingen av logopedin ur ett brett perspektiv, som egen disciplin och eget vetenskapsområde behöver på alla vis stöttas och möjliggöras om logopedin i Norge skall kunna jämföras med logopediskt kunnande och forskning i Norden. Här är utbildningen i logopedi i Bergen på god väg men behöver den planerade förlängningen till fem år för att grundkunskaperna skall bli tillräckligt djupa och breda. Uppsala den 8 december 2015 Margareta Jennische Programsensor