KLYS medlemsorganisationers syn på kulturutredningen

Transkript

1 KLYS medlemsorganisationers syn på kulturutredningen

2 2.

3 KLYS medlemsorganisationers syn på kulturutredningen Inför seminariet Kultur utan konstnärer? på Kulturhuset onsdag 18 mars 2009 har KLYS bett sina medlemsorganisationer att svara på följande frågor angående kulturutredningen: 2) Vilka Här följer en sammanställning av de svar som inkommit. Observera att det är organisationernas spontana reaktioner på kulturutredningen som redovisas. Både KLYS och de enskilda organisationerna kommer att lämna remissvar på utredningen under våren. Medlemsorganisationer som har svarat: SKAP...s. 9 Symf och Svenska Musikerförbundet... s. 10 Teaterförbundet...s. 11 Svenska Regissörsföreningen...s. 12 Sveriges Regissörer...s. 13 illustration och formgivning: ebba strid udikas Sveriges Författarförbund...s.3 Sveriges Dramatikerförbund... s. 4 KRO/KIF...s. 5 Svenska Tecknare...s. 6 Svenska Fotografers Förbund...s. 7 Föreningen Svenska Tonsättare... s De största kultursponsorerna är konstnärerna själva

4 Sveriges Författarförbund För Författarförbundets medlemmar är följande tre punkter i Kulturutredningen de mest negativa: En övergripande problematik är utredningens kraftiga försämring av de kulturpolitiska målen genom att belägga kulturen med nationalekonomiska krav på att bli samhällsnyttig. Den ska styras av efterfrågan från medborgarna och inte längre vara utmanande. Men kultur kan vara såväl utmanande som kommersiell den kan leda till såväl nya tankegångar som nya jobb. Men det ska inte vara kulturens främsta uppgift att vara till nytta. Kultur måste få ha ett egenvärde. Det andra mest oroväckande förslaget är införlivandet av författarfonden i en stor, för konstarterna gemensam, enrådighetsmyndighet med en generaldirektör utan styrelse. Utredningen menar att konstarterna genom en enda bidragsgivande myndighet får en starkare röst. Men utredningens förslag innebär ingenting annat än att olika konstarter kommer att få slåss med varandra om samma pott pengar. Författarna riskerar att förlora både inflytande och bestämmanderätt över de medel som fonden förvaltar. Den välfungerande och fristående författarfonden ska bevaras intakt. Det tredje mest alarmerande förslaget är utredningens förslag att avskaffa litteraturstödet i dess nuvarande form. Stödet är idag riktat till förlag med syfte att upprätthålla en bredd i kvalitetsutgivningen på en i övrigt avreglerad bokmarknad. Utredningen vill att förlagens ansökningar förutom att baseras på titel och kvalitet även ska baseras på ekonomiska förutsättningar. Risken är att de större förlagen avstår från att ge ut den smalare kvalitetslitteraturen, att stödet ges enbart till vissa genrer och att bokmarknadens struktur av maktkoncentration (oligopol) ytterligare befästs. Litteraturstödet måste även fortsättningsvis vara ett titelstöd öppet för alla förlag att söka. För Författarförbundets medlemmar är följande det mest alarmerande att Kulturutredningen saknar/väljer att bortse från: Utredningen har haft i uppdrag att ge förslag inom befintliga kostnadsramar. Ord som effektivisering, nytta, omorientering, sammanslagning innebär att man stuvar om i befintlig terräng istället för att försöka tillgodose de verkliga behoven. Utredningen borde ha tagit tillfället i akt att föreslå rejäla ekonomiska satsningar. Utredningen konstaterar lamt att kulturskapare inte alltid är yrkeslivets ekonomiska vinnare. Trots det ges inte ett enda nytt förslag för att stödja den som vill bli varaktigt konstnärligt yrkesverksam. Istället bedömer utredningen att förslaget till omfattande förvaltningsomorganisation ska förstärka kulturskaparnas ekonomiska förutsättningar men missar att förklara hur. I det nya tjänstesamhället krävs istället anpassade skatteregler för kulturskapare för att kunna öka deras möjligheter att arbeta. Författarförbundet vill se en rejäl översyn av skattesystemet. Det nuvarande skattesystemet innebär ett dilemma för kulturskapare vars ojämna inkomster från år till år kräver periodiseringsmöjligheter och lockar till höga avdragsyrkanden. En låg beskattningsbar inkomst ger lägre skatt men det ger också per automatik sämre tillgång till trygghetssystemen. Kulturskapares svårigheter att få tillgång till trygghetssystemen är en allvarlig brist i det svenska välfärdssamhället och måste förbättras i alla avseenden. 4.

5 Sveriges Dramatikerförbund Sveriges Dramatikerförbunds styrelse ser med stark oro på följande delar av kulturutredningen: Förslaget om sammanslagning av myndigheter i allmänhet och förslaget att författarfonden inte längre ska ha en självständig ställning i synnerhet. Dramatikerutskottet har sin starka förankring i författarfondens organisation. Förslaget om en portföljmodell som riskerar att försvaga det nationella ansvarstagandet för landets teatrar och därmed även för den svenska dramatiken. Förslaget om centrumbildningarnas framtid som är innehållslöst och saknar analys och helt oförklarligt avstår från att binda samman detta med entreprenörsdiskussionen. Sveriges Dramatikerförbund saknar förslag på följande områden: Utbyggnad av centrumbildningarnas verksamhet så att det skapas ökat ekonomiskt utrymme för Centrum för Dramatik att skapa arbetstillfällen, utbildning och öka kunskaperna för dramatiker/manusförfattare/översättare. En grupp som redan idag är entreprenörer och som vill använda sin centrumbildning för att utvecklas i den rollen. Ett ansvarstagande för svensk dramatik genom till exempel öronmärkning i teatrarnas anslag för beställningar och genom utvecklande av nya bidragsformer för scendramatiken. Ersättningarna till dramatikerna och översättarna är ofta en av de få rörliga posterna i en teaters ekonomi och i svåra tider riskerar man att få orimliga besparingseffekter för våra grupper. Anpassningar av trygghetssystem och inte minst pensionslösningar även för frilansande grupper som förlorat mycket i den allmänna pensionsreformen. 5.

6 KRO Konstnärernas Riksorganisation KIF Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare Konstnärernas Riksorganisation, KRO och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare, KIF, ställer sig tveksamma till att utredningens huvudsakliga förslag kring regionalt portföljstöd och sammanslagna myndigheter kommer att stärka bildkonsten och konsthantverket i Sverige. Vi har genom våra medlemmar fått signaler om att kompetensen för att göra konstnärliga bedömningar på regional nivå på flera håll i landet är för låg. Att klara av alla utredningens föreslagna omorganisationer inom den befintliga kulturbudgeten utan att anslagen till de konstnärliga verksamheterna blir lidande och utan att kompetens går förlorad verkar minst sagt utopiskt. KRO/KIF ställer sig också tveksamma till omformuleringen av de kulturpolitiska målen eftersom de är mindre tydliga än de nuvarande. De uttrycker inte heller lika tydligt som de nuvarande målen samhällets behov av en fri och självständig konst. I de nya målen ska kulturell kompetens och kreativitet i högre utsträckning än tidigare användas för att främja samhällsnytta i form av att de utvecklar både näringsliv, miljö och sociala sammanhang. Den konstnärliga förnyelsen nämns inte alls. Vi är negativa till idén bakom Kulturutredningens förslag att slå ihop myndigheter för bevarande och samtid. Det är en idé som går långt bortom en rent organisatorisk förändring. I förslaget har inte samtidskonstens förutsättningar och behov beaktats. Vi ställer oss tveksamma till om det tjänar den offentliga samtidskonsten och dess fruktbara samspel med bland annat arkitektur och samhällsplanering att Statens Konstråd förs in under en stor bidragsgivande myndighet. Vi är rädda för att detta bara är ett exempel där spetskompetens kommer att gå förlorad om Kulturutredningens förslag till omstruktureringar genomförs. Däremot välkomnar KRO/KIF de få förslagen till förbättringar vad gäller det kulturella företagandet även om de på intet sätt är nya. Några av förslagen ligger i linje med sådant som KRO/ KIF sedan länge förespråkat: Avdrag för förstagångsinköp av konst för företag och enhetlig kulturmoms på 6 procent. Men konsekvenserna av förslagen är ovissa och de förbättringar som vi hoppades på vad gäller konstnärernas villkor är närmast osynliga. Kvalitetssträvan är borttagen i de övergripande målen. Hur svårt det än må vara med diskussionerna kring kvalitet så bör ändå strävan efter god kvalitet finnas i alla politiska sammanhang och vi anser inte att man kommer ifrån det genom att ta bort begreppet från de övergripande kulturpolitiska målen. Bild- och formkonstnärer tillhör de konstnärsgrupper som har störst andel egenföretagare, runt 70 procent, och samtidigt de lägsta inkomsterna. Att de ekonomiska och sociala villkoren för konstnärerna under så lång tid har tillåtits förbli så dåliga är oacceptabelt, trots att flera tidigare utredningar kommit med förslag till förbättringar. Vi har själva under senare år i flera projekt, med stöd från ESF-rådet arbetat med att stärka våra medlemmars kompetens och konkurrenskraft som företagare, nu efterfrågar vi de förändringar av skatte- och trygghetssystemen som måste till för att professionellt verksamma och efterfrågade konstnärer och konsthantverkare ska kunna leva på sitt arbete och få en pension i paritet med den genomsnittlige medborgaren. Anslagen inom kultursektorn måste räknas upp och öka och kunskapen och förståelsen för de speciella villkor som gäller för konstnärligt företagande måste öka och tas hänsyn till. 6.

7 Svenska Tecknare illustratörer och grafiska formgivare Konstnärspolitisk synvinkel efterlyses En övergripande invändning är att betänkandet i så begränsad omfattning befattar sig med konstnärspolitik att det helt enkelt inte finns tillräckligt med förslag att förhålla sig till. Den övergripande strukturreformen är ett dåligt utredningshantverk. Att inte ta in de över yrkesutövande kulturarbetarnas och konstnärernas stora frågor i en kulturutredning diskvalificerar den och gör den till en ren skrivbordsprodukt. Sveriges Författarfond Förslaget att inkorporera Sveriges Författarfond i en större sfärmyndighet för konstarterna är inte bara ett dåligt förslag. Det är också okunnigt och eventuellt juridiskt ohållbart. Vissa konstnärspolitiska frågor måste ständigt återupprepas eftersom de är så viktiga för oss samtidigt som ansvariga myndigheter inte löser dem. Konstnärerna och trygghetssystemen (ännu en gång: Konstnärerna och trygghetssystemen SOU 2003:2 sjukskrivning, SGI-beräkning, krav på avslutande av verksamheten för a-kassa, pensioner med mera. Konstnärernas godtyckliga och okunniga behandling i skattesammanhang. Kapitel 3-frågor. Upphovsmännens och kreatörernas svaga ställning på marknaden. Entreprenörskap Entreprenörskap ter sig som en efterhängsen fråga i den allmänna diskussionen om konstnärskap. Vad handlar den egentligen om? Självklart kan man diskutera kulturindustrin som ur ett tillväxt- och samhällsekonomiskt perspektiv. Där varor säljs och lönearbete förmedlas. Men man måste kunna skilja på de olika perspektiven. Är en blomstrande kulturproduktion samma sak som en blomstrande kultur? Svenska Tecknare ser gärna att våra medlemmar får bättre uppbackning i att sköta sina företag. Det är något överraskande att förslagen även på detta område är påfallande vaga. Utöver dessa tre punkter finns det också en hel del att säga kring nya kulturpolitiska programförslaget (se vår skrivelse i fulltext ang mångfaldsmålet, själständighetsmålet, armlängdsprincipen och demokratiska aspekter). Det nya programförslaget är fullt av glidningar som trivialiserar konsten och kulturens centrala ställning och roll i ett demokratisk samhälle. 7.

8 Svenska Fotografers Förbund Förändringen av de kulturpolitiska målen avsaknad av ett kvalitetsbegrepp. Den nya strukturen i kombination med portföljmodellen och avsaknaden av ett kvalitetsmål skulle kunna leda till att nyttoaspekten av kulturen blir starkare än kvaliteten. Konsten ska vara en obunden kraft i samhället och bör inte vara beroende av kommunpolitikers bedömningar om vad som behövs i regionen. Det personliga tyckandet hos ett fåtal personer bör inte få styra bidragsgivningen i Sverige. En ny myndighet för konstarterna Sammanslagningen av myndigheter kan leda till en minskad mångfald vad gäller institutioner att vända sig till för att ansöka om bidrag. Mångfalden som finns i dagens system ger fotografer möjlighet att vända sig till olika institutioner och därmed olika personer. Sammanslagningarna riskerar även att drabba expertgruppernas sammansättning och mångfald vid en administrativ besparing. Om färre kompetenta personer sitter med vid bedömningarna skulle detta kunna påverka kvaliteten och obundenheten för konsten i Sverige. Utredningens förslag har hamnat på ett mycket instrumentellt och administrativt plan. Man vill genomföra stora administrativa förändringar utan att man har kunnat påvisa vinsterna av ett sådant system. Förändringarna ska dessutom genomföras utan att tillföra ytterligare medel. Detta torde leda till att en mycket stor del av kulturens budget kommer att gå åt till att förändra varvid kulturarbetarna blir lottlösa. Litteraturstödet Enligt utredningen skall, vid bedömningen av ansökningar för litteraturstöd, hänsyn tas till förutom kvalitet utgivarens ekonomiska förutsättningar i det enskilda fallet. Detta skulle kunna ge oönskade konkurrensrättsliga följder, samt en situation som gör det svårare att nå ut med verk på marknaden som endast ska tryckas i mindre upplagor. Risken att en större, vinstdrivande utgivare inte väljer att satsa på de mindre projekten utan det ekonomiska stödet är mycket stor, vilket då drabbar mångfalden inom litteraturen. Stödet borde enbart kopplas till kvalitetslitteratur och inte till utgivarens ekonomiska förutsättningar. Författarfonden Utredningens uppfattning är att Sveriges Författarfond bör ingå i den föreslagna myndigheten för konstarterna. De betydande samordningsvinster och en större kulturpolitisk tyngd som utredningen hoppas på är enbart spekulationer. Sammanslagningen skulle i värsta fall kunna innebära att fondens pengar hamnar inom föreslagen sfär utan att pengarna fördelas individuellt till respektive ersättningsberättigad. Biblioteksersättningen är en ersättning och inte ett bidrag. Vi anser att ersättningen tillhör författarna och vi vill inte förlora kontrollen över hur medlen används. Att omvandla biblioteksersättningen till bidrag i en myndighet för konstarterna är en ren konfiskation. Fotografi omnämns överhuvudtaget inte i utredningen. Alla frågor som rör fotografi specifikt förbises. Vi kräver en utredning från Kulturdepartementet för att klarlägga fotografins nuvarande status i samhället, Fotosekretariatets eventuella fristående ställning med mera. Remisstiden är alldeles för kort. Utredningen har tagit 1,5 år remisstiden är tre månader. I en fråga som ligger oss så angeläget till. Remisstiden borde förlängas till 30 september

9 Föreningen svenska tonsättare Beställningsverksamheten om Rikskonserter nedmonteras försvinner också en viktig beställare av musik, det är viktigt för mångfalden att det finns flera stora aktörer på beställningsmarknaden för musik. Att det inte skrivs om kulturpolitikens innehåll och dess kvalitetsaspekter. Hade varit bra om man fäst större uppmärksamhet på konstnärernas sociala situation. Myndigheten för konstaterna det behövs ett R på musikområdet som tar ansvar för sådant som länsmusikstiftelserna inte klarar att göra t.ex. internationellt utbyte, ansvar för kammarmusiken och dess fria grupper, EMS huvudmannaskap måste lösas, ansvar för landets viktiga internationella musikfestivaler m.m. Portföljmodellen kan innebära en urholkning av en nationell kulturpolitik, den kan medföra stora skillnader mellan regionerna i utbudet, den kan innebära att det blir svårare för de fria grupperna att konkurrera med regionens egna ensembler. 9.

10 SKAP Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik SKAP anser att följande aspekter i Kulturutredningen är positiva: Att icke-statliga institutioner och delar av civilsamhället ges större ansvar för implementeringen av den statliga kulturpolitiken. Att kvalitetsbegreppet som grund för statligt kulturstöd problematiseras. Centralistiska uppfattningar om kvalitet bygger ofta på traditioner och kan svårligen upprätthållas utan att ta sig diskriminerande uttryck. SKAP ser möjligheter för utveckling av kulturpolitiken förutsatt att kulturutövarna får vara en aktiv del av dess utformning och en eventuell implementering av delar av Kulturutredningen. Vi vill poängtera att kulturutövarna inte i tillräcklig grad blivit tillfrågade under Kulturutredningens arbete. SKAP vill också framhålla det finansiella behovet på kulturområdet. Viktigare än samtliga delar av Kulturutredningen är behovet av ekonomiska resurser till kulturen. De senaste åren har det faktum att de statliga verksamheterna inte fått full ersättning för sina kostnadshöjningar inneburit att kulturområdet de facto mottagit mindre pengar. Det är SKAP:s absoluta uppfattning att staten måste ta sitt ansvar som kulturens viktigaste resursgivare. Den statliga kulturbudgeten måste med andra ord öka. 10.

11 Symf Sveriges yrkesmusikerförbund och svenska Musikerförbundet Ökad likriktning med ny supermyndighet! En ny supermyndighet för konstarterna innebär en ökad likriktning, något som kan bli förödande för vårt musikområde som alltför länge fått stå tillbaka i kulturpolitiken. Om den upprensning i myndighetsfloran som föreslås blir verklighet kan man kanske hoppas på att administrationskostnaderna minskar och att ett antal samordningsvinster eventuellt kan hämtas hem. Mycket av utredningen handlar om organisation och myndighetsstrukturer, och om förslagen blir verklighet kan man befara att den levande musiken och dess villkor får stå tillbaka i ett organisatoriskt hela havet stormar! Utredarna har bitvis varit något olydiga utifrån sina direktiv, och det är bra! Man pekar bland annat på de totalt kontraproduktiva resultat delar av skattelagstiftningen ger på musikområdet. Även behovet av en vettig och hållbar lösning av pensionsproblematiken på scenkonstområdet lyfts fram. En annan aspekt som lyfts fram som central för framtidens musiker är entreprenörskapet. Entreprenörskap på marknadens villkor ska i sammanhanget ses som ett komplement till en stark och tydlig offentlig kulturpolitik, menar Symf och Musikerförbundet. Utredarna har tyvärr inte varit olydiga när det gäller det grundläggande problemet, nämligen musikområdets underfinansiering. Inget sägs om detta generellt, inte heller om den sakta men säkra utarmning av institutionerna som den nuvarande uppräkningsmatematiken innebär. Förslaget att i praktiken lägga ned Rikskonserter kan också slå tillbaka på det nationella musiklivet: Om ansvaret för att producera musik i landet ska läggas ut på andra aktörer krävs både tid och rådrum för att säkerställa att kompetensen finns på plats. Dessutom bör det tydliggöras att de medel Rikskonserter idag disponerar för konsertproduktion oavkortat måste följa med till dem som i fortsättningen ska ansvara för tillgången till musik i hela landet. Samma resonemang kan föras när det gäller den så kallade portföljmodellen. Tanken är sympatisk, att föra besluten närmare publiken, men det ställer helt nya krav på den politiska nivån i regioner och landsting. Kan man inte leva upp till dessa krav finns risken för en regional segregering när det gäller tillgången till musik. 11.

12 Teaterförbundet De tre förslag från kulturutredningen som påverkar TFs medlemmar mest är samtidigt också utredningens huvudförslag. Det första är utredningens förslag till allmänt hållna och till intet förpliktigande målformuleringar. Det behövs starka och tydliga mål för den framtida kulturpolitiken särskilt med hänsyn till utredningens ambitioner att begränsa statens roll. Nuvarande mål behöver ses över. Men kärnan i dessa om bland annat kulturen som en fri och obunden kraft, nödvändigheten av att stödja den kultur som inte kan leva på marknadens villkor och för att motverka kommersiella negativa verkningar är alltjämt lika aktuella. Det andra är förslaget om regionala kulturportföljer som innebär att de direkta och villkorade ekonomiska banden mellan den nationella och den regionala/lokala kulturpolitiken löses upp. Det finns en stor oro över att detta kan leda till en utveckling med växande kulturpolitiska klyftor mellan olika delar av landet samtidigt som bland annat scenkonstens institutioner blir helt beroende av sina regionala politiker. Det tredje är utredningens förslag om nya supermyndigheter som bland annat innebär att det bildas en samlad myndighet för alla konstarter. Nuvarande myndighetsstruktur är inget självändamål. Men det är svårt att se fördelarna med denna extrema myndighets-makeover särskilt när så stora organisationsförändringar erfarenhetsmässigt innebär att man tappar fart och kompetens under övergången. Det Teaterförbundet saknar mest i utredningen är de förslag som enligt direktiven skulle främja försörjningsmöjligheterna för kulturskapare. Under den tid utredningen arbetat har bland andra kulturministern hänvisat till att det pågår en utredning, när vi fört fram krav på förändringar och förbättringar. Nu när den presenteras så finns inga konkreta förslag som är inriktade på de yrkesverksammas villkor och inte heller om nya pengar. Det är klart att detta leder till en besvikelse. Våra medlemmar är tillsammans med andra professionellt yrkesverksamma kulturlivets största sponsorer och det finns tyvärr inte mycket som pekar på att den här utredningen kommer att innebära någon ändring på den punkten. Det är inget ohemult krav att de yrkesverksamma på kulturområdet ska ges möjlighet att arbeta i och försörja sig genom sina yrken under hela året och att de ska omfattas av den grundtrygghet som är gängse på arbetsmarknaden när det gäller t ex pensioner, försäkringar, a-kassa och företagshälsovård. Den lösning som utredningen lyfter fram är att vi alla ska bli entreprenörer. Men egenföretagandet är redan mer utbrett inom kultursektorn än på arbetsmarknaden i övrigt. Att arbeta som egenföretagare skapar inte i sig några nya jobb. Egenföretagaren måste kunna fakturera en uppdragsgivare på samma sätt som arbetstagaren måste ha en arbetsgivare som betalar lön. Skillnaden blir främst att det blir lättare för både politiker och enskilda arbetsgivare/uppdragsgivare att smita undan från ansvaret för de yrkesverksammas villkor. Utredningens viktigaste funktion blir kanske att den kan bidra till att lyfta in kulturfrågorna i politikens finrum. Den kulturpolitiska debatt som nu är i gång, och där också den politiska oppositionen börjat bli aktiv, gör att kulturpolitiken för första gången någonsin kan bli en valfråga att på allvar räkna med. 12.

13 Svenska Regissörsföreningen Bristen på nya pengar Att utredningen inte föreslår några nya resurser, utan till och med vill genomföra alla organisationsförändringar inom den befintliga kulturbudgeten. Detta kommer alldeles säkert att gå ut över kulturutbudet i allmänhet och även inom scen- och filmkonsten, som våra medlemmar verkar inom. De regionala kulturportföljerna Våra medlemmar är så gott som uteslutande frilansare som har hela landet som sitt arbetsfält. Att de regionala och lokala scenkonstinstitutionerna föreslås stå under en rad olika huvudmän ser vi som olyckligt för vår del, då den djupa kunskapen om, och överblicken över hela det svenska kulturlandskapet riskerar att ersättas av beslutsfattare som dels överhuvudtaget vet för litet om konstens förutsättningar, dels kan vara obenägna att ta ansvar för särpräglad och undersökande scenkonst på sin hemmaplan. Utredning av konstnärernas arbetsvillkor Vi noterar som försiktigt positivt att utredningen konstaterar att konstnärernas arbetsvillkor behöver utredas ytterligare. Det är något vi starkt vill understryka behovet av! Visioner om konstens och kulturens roll och betydelse Till grund för all diskussion om, och arbete med, kulturpolitik måste ligga någon form av idé och föreställning om konstens och kulturens betydelse. För oss är det självklart att konstens och kulturens funktion är långt större i ett samhälle än att tillhandhålla underhållning, förströelse, tankegods eller ens den sorts konstnärskap som är enastående och omvälvande. Kulturen är det område där vårt samhälles etos, värderingar och allt annat som vi vid varje tidpunkt anser gör oss till människor kontinuerligt definieras, omprövas och utvecklas. Detta är icke mätbara värden, men just därför desto viktigare att slå vakt om, och vi ser inga spår av dem i Kulturutredningen. Detta finner vi djupt beklagansvärt. Upphovsrätt Vi hade velat se ett principiellt ställningstagande i den så aktuella och brännande frågan om upphovsrätten, där vikten av att värna om konstnärens rätt till sitt eget verk och få ersättning när det utnyttjas hade slagits fast som bärande princip. 13.

14 Sveriges Regissörer Portföljen/Regionaliseringen: Teaterregissörers och film/tvregissörers produktionsförhållanden var väldigt olika under tiden för uppbyggnaden av regionteatrarna på 1970-talet. Filmarna var risktagande entreprenörer och teaterregissörer var anställda på teatrarna. De senare var också konstnärliga initiativtagare inom teaterbranschen. Det var en historisk tillväxtperiod från förra kulturutredningen 1974 fram till ungefär Idag är alla regissörer frilansare och delar i mycket varandras produktionsförhållanden då projektsamhället har tagit över även inom scenkonsten. Redan nu finns stora svårigheter för regissörerna att påverka innehållet i repertoaren på teatrarna. Med den regionalisering som nu föreslås ökar denna svårighet ytterligare. Kulturutredningen skapar med Portföljen färre möjligheter för regissörer att förverkliga sina produktionsidéer. Situationen blir ännu svårare än den redan är idag. Färre regioner resulterar i färre teaterchefer att förhandla med och färre produktioner. Produktionsvillkoren kommer att än mer likna filmregissörernas med begränsat antal filmkonsulenter och ett beroende av producenternas välvilja. Det blir färre dörrar för att få igenom förslag från konstnärerna och en minskning av kvalitativ mångfald för publiken. Kvalitetstänkandet saknas! Det riskerar att försvåra för de professionella regissörerna. Speciellt i kulturellt svaga regioner. I och med att kulturbegreppet vidgas till det som kallas upplevelseindustrin (creative industries) så måste man slå vakt om den konstnärliga, professionella kärnan av utövare även regissörer. Hur många anser sig inte vara regissörer inom upplevelseindustrin i stort? Som Carl Tham skriver (Aftonbladet ) så kan inte kulturpolitikens uppgift vara att endast lyfta fram en trivselkultur bestående av amatörverksamhet. 14.

15 15.

16 KLYS Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd är en samarbetsorganisation för konstnärligt yrkesverksamma inom olika konstområden. Vi företräder genom våra 18 medlemsorganisationer ca kulturskapare inom ord-, bild-, ton- och scenområdet. KLYS har ända sedan bildandet 1959 spelat en central och aktiv roll i utformningen av den svenska kultur- och konstnärspolitiken. Genom regelbundna överläggningar med regering och riksdag, genom att initiera utredningar och lägga egna förslag till reformer, genom yttranden som remissinstans o s v har KLYS påverkat den faktiska kulturpolitiken. Läs mer om Klys arbete på Klys medlemsorganisationer Ord-området: Sveriges Författarförbund Sveriges Dramatikerförbund Svenska Journalistförbundet Sveriges Läromedelsförfattares Förbund Bild-området: Konstnärernas Riksorganisation Svenska Tecknare Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare Svenska Fotografers Förbund Sveriges Arkitekter Ton-området: Föreningen Svenska Tonsättare Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik Svenska Musikerförbundet Sveriges Yrkesmusikerförbund Scen-området: Teaterförbundet - fackförbundet för scen & media Svenska Regissörsföreningen Oberoende Filmares Förbund Sveriges Regissörer Unionen, fackklubbarna vid Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion KLYS, Industrigatan 2A, 10tr, Stockholm, Telefon: , E-post: klys@klys.se, 16.