David Nihlmark, N3C Handledare: Anders Jonsson Kungsholmens Gymnasium. Tjuvjakt i södra Afrika

Transkript

1 Tjuvjakt i södra Afrika Foto: Frank af Petersens, The Poaching Wars. 2013

2 Abstract Poaching is an urgent problem in southern Africa, today more than ever before. Especially two species are under the pressure of poaching: African elephants and rhinos. The purpose of this diploma work is to provide the reader with information about poaching in southern Africa and to give an account of which measures are made to fight poaching. The report will not deal with poaching in other parts of the world due to the massive extent of work that would be required. Illegal trade with ivory and rhino horn has increased in recent years and the buyers are usually from China or other parts of East Asia where the increased economy has made a lot of individuals very rich very fast. Their demand for goods is high which has lead to a high price on the ivory and the horn. A price that even can exceed the price of both gold and cocaine. Due to the high prices crime syndicates have started to engage in poaching and the fight between rangers and poachers has started to resemble a war. Consequently, the animals are seldom safe and extinction seems to be a threat that grows bigger every day. The problem is widely discussed over the world and many solutions are suggested. The main one appears to be to decrease the demand for rhino horn and ivory in East Asia. Sammanfattning Tjuvjakt är ett brådskande problem i södra Afrika, idag mer än någonsin tidigare. Framförallt två arter är hotade av tjuvjakt: afrikanska elefanter samt noshörningar. Syftet med detta gymnasiearbete är att förse läsaren med information om tjuvjakt i södra Afrika och att redogöra för vilka åtgärder som vidtas i kampen mot tjuvjakt. Rapporten kommer inte behandla tjuvjakt i andra delar av världen på grund av det massiva arbete som skulle krävas för att göra det. Illegal handel med elfenben och noshörningshorn har ökat under den senaste tiden och köparna är ofta från Kina eller andra delar av Ostasien där den ökade ekonomin har gjort många individer väldigt rika väldigt snabbt. Deras efterfrågan på varor är hög vilket har lett till ett högt pris på elfenben och horn. Ett pris som t.o.m. kan överstiga priset för både guld och kokain. På grund av de höga priserna har kriminella nätverk blandat sig i tjuvjakten och kampen mellan nationalparksvakterna och tjuvskyttarna har börjat likna ett krig. Som konsekvens går djuren sällan säkra och utrotning är ett hot som ökar varje dag. Problemet är vida diskuterat runtom i världen och många åtgärder har föreslagits. Den viktigaste åtgärden förefaller vara att minska efterfrågan på noshörningshorn och elfenben i Ostasien. 2

3 Innehållsförteckning Tjuvjakt i södra Afrika 1 Inledning 3 Frågeställningar 4 Teori 5 Metod 6 Resultat 7 Diskussion 9 Litteraturförteckning 11 Bildförteckning 12 Inledning Tjuvjakten på elefanter och noshörningar i Afrika söder om Sahara är ett växande problem som skördar tusentals djurliv årligen. Under bara 2013 dödades över elefanter rapporterar WWF (2014) och Dagens Nyheter skriver att situationen bara förvärrats under senare år (2013). Flera arter är hotade av utrotning och det är framförallt p.g.a. tjuvjakt. Djuren slaktas hänsynslöst för att sedan förlora sina horn och betar. Kvar lämnas ett blodigt kadaver att bli uppätet eller ruttna. Hornen och betarna transporteras sedan österut och säljs på svarta marknaden i Ostasien för stora summor, huvudsakligen i Thailand och Kina (TT, 2007) (Agger & Hutson, 2013). Efterfrågan där har ökat starkt under senare år, vilket i sin tur har resulterat i den ökade tjuvjakt vi ser idag. En orsak till den ökade efterfrågan på noshörningshorn och elfenben i Kina är den ekonomiska tillväxten som skett under senare år. Hornen tros ha medicinska effekter och används bland annat flitigt i potensmedel. Det är även en statusfråga att handla med elfenben och noshörningshorn och därigenom kunna skylta med sin rikedom (Nationalencyklopedin, 2014). Flera rapporter varnar för de katastrofala konsekvenser den ökade tjuvjakten kan leda till. Många arter är utrotningshotade och om de dör ut skulle det innebära en enorm förlust för den biologiska mångfalden och bevarandet av arter i världen. Noshörningar är uråldriga djur och dess släkte anses ha uppstått för ca 40 miljoner år sedan (Nationalencyklopedin, 2014). Även elefanterna är djur med unika attribut och räknas exempelvis som världens största landlevande djur (Nationalencyklopedin, 2014). Trots det är det kanske inte en självklarhet för gemene man att vilja bevara noshörningar och elefanter. För de allra flesta har djuren ingen större 3

4 betydelse annat än att man möjligtvis sett dem på bild, men för dem som lever i djurens territorium och kanske livnär sig på deras existens är de ovärderliga. År 2002 publicerade Svenska Dagbladet en artikel om valfångst och valsafari på Island och i Norge. Där hade insikten om valarnas högre värde som turistmål räddat de utrotningshotade arterna (Lindahl, 2002). Enligt samma tankebanor är noshörningarna och elefanterna värda mer levande än döda. Det huvudsakliga problemet som skiljer de båda situationerna åt är att det i de afrikanska djurens fall handlar om illegal jakt, alltså inget regeringen kan reglera även om man insett djurens värde. Det finns idag många icke-statliga organisationer som jobbar för bevarandet av den biologiska mångfalden och de hotade arterna i Afrika. Varje nationalpark har även vakter, så kallade rangers, som ska skydda djuren. Dessa samarbetar ofta med djurskyddsorganisationerna och utbildas i att hindra tjuvjakten. Jakten är dock inte det svåraste som parkens rangers behöver handskas med. The Lord s Resistance Army, LRA, är en stark motståndsrörelse i Demokratiska Republiken Kongo som också är ute efter det värdefulla jaktbytet. Rörelsen leds av Joseph Kony och är praktiskt taget en armé. LRA har bl.a. uppmärksammats för det frekventa användandet av barnsoldater. Arméns inblandning innebär en betydligt skarpare situation för vakterna och en fara för deras liv (Agger & Hutson, 2013). Den här rapporten vill belysa vad problemet med tjuvjakt innebär samt utmaningarna i att bekämpa den. Syftet är att läsaren ska få en bättre uppfattning av tjuvjakt i Afrika söder om Sahara. Tjuvjakten är utbredd i världen men är ingenstans lika allvarlig och aktuell som i Afrika. Att rapportera om tjuvjakten i samtliga drabbade områden i världen blir därför ett för brokigt och omfattande arbete. Rapporten är begränsad till Afrika men inte ett specifikt land eftersom de jagade djuren inte lever efter nationella gränser och problemet är utbrett i Afrika. Därför kommer rapporten endast behandla regionerna i södra Afrika vilket är elefanternas och noshörningarnas huvudsakliga habitat. Frågeställningar Hur ser den aktuella situationen ut? Hur motarbetas tjuvjakten? Vad görs aktivt för att skydda djuren? Hur kan man minska efterfrågan på elfenben och noshörningshorn? 4

5 Teori Med elfenben åsyftas vanligen elefanters betar. Enligt definition har dock även djur som t.ex. valross, flodhäst och narval betar, tänder och horn av elfenben. Elfenben består av tandben, dentin, och skiljer sig på så sätt från noshörningarnas horn som utgörs av keratin, samma protein som bygger upp våra naglar (Nationalencyklopedin, 2014) (Nationalencyklopedin, 2014). Noshörningarnas horn tros av många konsumenter, huvudsakligen i Kina, ha medicinska effekter och används bl.a. som ingrediens i potensmedel. Hornen betraktas även som en lyxvara och kan komma att malas ner i drinkar som ett sätt att visa ens överflöde (Nationalencyklopedin, 2014). Elfenben kan användas till liknande ändamål men förekommer vanligen i dekorativa syften på grund av materialets gynnsamma egenskaper för snidande. Handel med elfenben är näst intill totalförbjudet sedan 1989 (TT-AFP, 2014). Tjuvjakten har ökat dramatiskt de senaste åren och tjuvskyttarnas metoder blir allt mer raffinerade. Den ökade efterfrågan har höjt priset på elfenben och noshörningshorn och noshörningshorn kan med sitt värde på ca USD per kg ordentligt överstiga priset på både guld och kokain (Gettleman, Ruthless Smuggling Rings Puts Rhinos in Cross Hairs - NYTimes.com, 2012) (Dagens Nyheter, 2013). Det gör tjuvjakt till en bransch med möjlighet till stor vinst för skyttarna. Dock är det sällan själva skytten som kammar hem storvinsten. De stora pengasummorna har bl.a. fått flera kriminella nätverk att bli involverade. Nätverk som redan har infrastrukturen för handel med illegala varor som blodsdiamanter, droger, vapen och kobolt och det är framförallt ledarna för syndikaten som gör de stora vinsterna (Gettleman, To Save Wildlife, and Tourism, Kenyans Take Up Arms - NYTimes.com, 2012). Kriminella organisationers inblandning leder till att skyttarna är mer välutrustade. Jakten utförs ofta med automatvapen och ibland även mer raffinerad utrustning som helikoptrar och nattkikare (Dagens Nyheter, 2013). Nätverkens närvaro i konflikten mellan skyttar och nationalparksvakter har lett till en ökad risk för vakterna och det förekommer regelrätta krig mellan parterna. I Zimbabwe kopplar man fyra mord i början av januari till tjuvjakten och under de senaste 10 åren beräknas ungefär 1000 rangers ha dött i deras kamp att bevara djurlivet (TT-AFP, 2014) (WWF, 2014). Utöver de kriminella nätverken har även arméer blandat sig i. Som nämnt försörjer gerillaledaren Joseph Kony sin armé genom bl.a. tjuvjakt (Agger & Hutson, 2013). 5

6 Om inga åtgärder vidtas kommer beståndet av noshörningar och elefanter i Afrika inom kort vara obefintligt. Förutom arternas betydelse för bevarandet av biologisk mångfald är de levande djuren även inkomstkällor i sig och hjälper till att försörja nationalparker och tillhörande arbetare i stora delar av södra Afrika. Både elefanter och noshörningar har viktiga roller i sina ekosystem, utrotning av respektive art kommer alltså leda till att även andra arter drabbas. Elefanterna är exempelvis bra på att utnyttja vedväxter och för genom sin spillning och urin vidare näringen i ekosystemet (Högskolan i Hedmark, 2011). Anledningarna att bevara djuren är många och de har fler aspekter än den biologiska. Anders Jonsson (2014) summerar motiven för att bevara den biologiska mångfalden i följande skäl: genetiska, ekologiska, praktiska, etiska, estetiska samt kulturella. Metod Tillvägagångsättet för att nå målsättningen för rapporten har huvudsakligen varit litteraturstudier av artiklar, men även studier av dokumentärer och intervjuer med två Zambiska nationalparksvakter. Litteraturkällorna har valts ut baserat på deras trovärdighet. Ett flertal av dem är utvalda på tips av en fotograf vid namn Frank af Petersens. Dock är källorna även internationellt erkända som trovärdiga vilket stärker Franks tips. Frank har länge jobbat på ett fotoprojekt i området kring Viktoriafallen vid namn The Poaching Wars och hans tips har varit ytterst värdefulla. Källorna ledde senare vidare till andra liknande artiklar och rapporter som även använts. Det handlar om artiklar ur tidningarna New York Times och The Telegraph. De övriga källorna är huvudsakligen erkända svenska medier som Sveriges Television och Dagens Nyheter. På grund av ämnets höga nyhetsvärde har många av dessa artiklar varit väldigt färska. Nationalencyklopedin har även använts med ett flertal sökord, framförallt för att finna definitioner och fakta som använts i rapportens teori. Syftet med intervjuerna var att få ett annat perspektiv än det som erhölls genom litteraturstudierna. Intervjuerna var snarare i samtalsform än utfrågningar. Vakterna berättade om sitt arbete och deras tankar om tjuvjakt, huvudsakligen i Zambia. Språket var stundtals ett hinder för förståelse och samtalet var svårstyrt eftersom vakterna samtidigt var upptagna. Det var därmed svårt att få en uppfattning om respektive vakts åsikter om tjuvjakt i andra delar av Afrika. Undantaget var det nära angränsande landet Zimbabwe. 6

7 Resultat Den drivande faktorn bakom den ökade illegala handeln tycks vara de absurt höga priserna på noshörningshorn och elfenben. Priset kunde som nämnt överstiga både kilopriset för guld och kokain (Gettleman, Ruthless Smuggling Rings Puts Rhinos in Cross Hairs - NYTimes.com, 2012). Att smuggla noshörningshorn och elfenben är däremot betydligt mindre riskabelt än att smuggla kokain. Straffet för horn- och elfenbenshandel kan vara så simpelt som böter medan kokain ofta ger längre fängelsestraff (Chilekeni, 2014) (Gettleman, Ruthless Smuggling Rings Puts Rhinos in Cross Hairs - NYTimes.com, 2012). På grund av det höga priset på jaktbytet har kriminella nätverk blandat sig i jakten med högre teknologiska hjälpmedel än vad som tidigare använts (Dagens Nyheter, 2013). Jakten på det dyrbara jaktbytet har blivit så pass desperat att nätverk börjat använda extrema metoder. I ett ovanligt fall har exempelvis noshörningshorn stulits från europeiska muséum varav ett av hornen var så gammalt som från 1824 (Gettleman, Ruthless Smuggling Rings Puts Rhinos in Cross Hairs - NYTimes.com, 2012). Till de mer extrema av de kriminella nätverken hör rebellarmén LRA. Rörelsen leds av Joseph Kony som är internationellt efterlyst för brott mot mänskligheten (Agger & Hutson, 2013). På Konys order samlar armén elfenben som byts mot mat, ammunition och vapen m.m. Elfenbensjakten bidrar alltså till att Kony kan fortsätta verka, att våldet får fortgå samt att kongolesiska myndigheter motarbetas (Agger & Hutson, 2013). ECCA, en centralafrikansk organisation för en gemensam ekonomi, planerar på ett militärt stöd med 1000 civilpoliser och militära styrkor som tillsammans ska bekämpa tjuvjakten i regionen. Siffrorna är talande för omfattningen på det krig som förs mot Kony och tjuvjakten där arméer från länder som Uganda, Sydsudan och Demokratiska Republiken Kongo är indragna i konflikten (Agger & Hutson, 2013). År 2007 rapporterade Sveriges Television, via TT, om ett beslag av rekordstora mängder elfenben, på väg till den illegala svarta marknaden i Kina. Fyndet gjordes av tullen i Singapore, det handlade om 6,5 ton elfenben från mellan elefanter. Vid DNAanalys av betarna kunde man genom jämförelse med andra betar dra slutsatsen att betarna kom från elefanter i ett område i sydcentrala Afrika. Majoriteten tycks ha kommit från Zambia (TT, 2007). 7

8 Dagens Nyheter skriver att antalet dödade noshörningar ökar varje år och att det bara under 2013 beräknas ha dödats ca 1000 djur i Sydafrika (Dagens Nyheter, 2013). Det är en stor ökning jämfört med siffran 668 från året innan. Ytterligare fem år tidigare dödades endast 13 noshörningar i Sydafrika under hela året (Gettleman, Ruthless Smuggling Rings Puts Rhinos in Cross Hairs - NYTimes.com, 2012). Under 1980-talet var beståndet av den afrikanska elefanten ungefär 1,2 miljoner. Idag har den siffran minskat till uppskattningsvis mellan 400- och 500 tusen (Svahn, 2014). Det finns dock glimtar av ljus bland alla mörka rapporter. I nationalparken vid Livingstone, Zambia, som ligger precis vid Viktoriafallen och är döpt efter fallens traditionella namn ser situationen ljusare ut. I parken finns landets enda 10 trubbiga noshörningar varav två kom till världen för mindre än fyra månader sen (Chilekeni, 2014). Parken, som heter Mosi-oa-Tunya, är den minsta i Zambia och är välbevakad. Enligt rangern Michae Chilekeni (2014) vaktas noshörningarna 24 timmar om dygnet vilket har gett goda resultat. Tjuvjakten i nationalparken är obefintlig och enligt Chilekeni är den låg även i övriga Zambia. Han berättade även om sitt yrke som har en krävande utbildning på 2,5 år, där både militär- och biologutbildning ingår. Bevakningen av noshörningarna skedde tidigare med hjälp av sändare men på grund av tekniska problem har man nu övergått till att minst en ranger alltid finns i djurens närhet, även nattetid (Chilekeni, 2014). En annan upplyftande del av besöket i nationalparken var glädjen och stoltheten som vakterna utstrålade. De var väl medvetna om vilket viktigt jobb de utför och verkade trivas väl. Problemet med tjuvjakt har fått en allt större plats i de internationella diskussionerna. Det är till stor del tack vare journalister som valt att belysa problemet och låta omvärlden veta det hemska som sker. Tidigt under 2014 samlade prins Charles och prins William till konferens i London för att diskutera hur problemet skulle tacklas. Åsikterna är många om vad som vore bäst. WWF ser att informera som en av de viktigaste åtgärderna. De stöder internationella samarbeten för att få hårdare straff för förbrytarna och bättre skydd för djuren (WWF, 2014). Alla ser dock inte hårdare straff som en lösning på problemet. Enligt somliga är det enda alternativet att legalisera handeln och på så sätt öka tillgången på varorna och därigenom minska efterfrågan och slutligen priset. Det skulle enligt samma personer leda till att 8

9 anledningen att tjuvjaga försvann och därmed rädda de drabbade djuren. Istället för att döda djuren skulle betar och horn kunna hyvlas av med jämna mellanrum och spara djurens liv men ändå ge tillgång till varan (Gettleman, Ruthless Smuggling Rings Puts Rhinos in Cross Hairs - NYTimes.com, 2012). En annan del av problemet är den starka korruptionen i djurens hemland. Många afrikanska länder är bland de mest drabbade av korruption i världen rapporterar Transparency International (2013). Förutom korruptionen som ett problem i sig möjliggör den smugglandet av illegala jaktbyten och gör jakten på tjuvskyttarna svårare. Ett exempel är den irländska gangster som i ett skrev Believe me WE NEVER LOSES A HORN TO CUSTOMS, we have so many contacts and people payed off now we can bring anything we want out of nearly any country into Europe. (Gettleman, Ruthless Smuggling Rings Puts Rhinos in Cross Hairs - NYTimes.com, 2012). När tjuvskyttet nått en ohanterlig nivå har invånare i länder som Kenya tagit saken i egna händer. Där värdesätts turismen så pass högt att människor riskerar sina liv för de lokala elefanterna och noshörningarna. Egna grupper skapas som liknar hemvärnsgrupper, allt för att garantera djurens överlevnad och på så sätt en säker inkomst genom turismen. I Kenya är turismen en stor och viktig del av ekonomin och den skapar runt jobb (Gettleman, To Save Wildlife, and Tourism, Kenyans Take Up Arms - NYTimes.com, 2012). Diskussion Litteraturstudien har visat tjuvjaktens omfattning, hur det inte bara drabbar villebrådet utan även människorna i dess närhet. Det är ett mångfacetterat problem som kräver drastiska åtgärder om arterna ska kunna räddas. Mycket görs idag för att bekämpa tjuvjakten och det finns två huvudsakliga kategorier för åtgärderna: långsiktiga och kortsiktiga. På kort sikt är det viktigaste att skydda djuren och värna om varje individs överlevnad. För att förhindra att jakten och dödssiffrorna fortsätter öka krävs mer preventiva insatser som får effekt på lång sikt, bland dem är att minska efterfrågan en stor del. Den absolut viktigaste frågan för bekämpningen av tjuvjakten verkar alltså vara hur man kan minska efterfrågan på elfenben och noshörningshorn i Ostasien. Det flera av författarna till 9

10 studerade artiklar verkar trycka på är att man måste informera. Informationen behöver nå ut till köparna av de illegala jaktbytena som tror på varornas helande och potenshöjande krafter. Om konsumenterna dessutom är medvetna om hur djuren behandlas och slaktas för att man ska komma åt betarna bör efterfrågan minska ytterligare. Det är alltså okunnighet som är en av de stora drivande faktorerna bakom jakten. En annan faktor som är viktig att ta hänsyn till är den större publikens vilja att hjälpa till. Det är WWF bra på och genom massmedia når de ut till en bred publik som informeras och får möjlighet att stöda bekämpningen av tjuvjakt. Massmedia kan ha stor genomslagskraft och donationerna är ett viktigt stöd i kampen. Exempelvis är donationer och samarbeten med internationella företag ytterst viktigt för den teknologiska kapprustningen med tjuvskyttarna. Det är viktigt att kunna ligga på en åtminstone jämbördig nivå och en högre teknologisk nivå kan innebära ett stort övertag för vakterna. Drönare har t.ex. visat sig vara ett framgångsrikt koncept vid spaningsarbetet. Huruvida legaliserande av horn- och elfenbensförsäljning skulle lösa problemet är däremot mer tvivelaktigt. Mannen som nämndes som huvudsaklig supporter för den teorin är själv ägare av en noshörningsfarm och har ett stort förråd noshörningshorn som han inte får sälja. Hans intresse för legaliserandet kanske därmed snarare är för egen vinning än för noshörningarnas bästa. I teorin kan idén låta bra men i praktiken finns risken att djuren skulle utrotas innan marknaden mättas och efterfrågan sjunker, om marknaden överhuvudtaget kan mättas. Ytterligare en aspekt som på flera håll togs upp var problemet med de lindriga straffen som all form av tjuvjakt innebar. Ett viktigt sätt att bemöta tjuvjakten är därför att införa en hårdare lagstiftning. Det är ett beslut som gemensamt måste tas av de afrikanska regeringarna som är styrande i de drabbade områdena. Om endast ett land står utanför en sådan hårdare lagstiftning riskerar nämnda land att drabbas av en stor del av den tjuvjakt som förekommit i angränsande länder. Målsättningen med rapporten var att belysa situationen och redogöra för vilka åtgärder som vidtas mot tjuvjakten. Det var huvudsakligen frågor som besvaras med information och litteraturstudien har därmed var mycket givande. När det gäller olika lösningar och teorier för hur bekämpningen ska gå till väga var de allra flesta källorna överens om hur det skulle gå 10

11 till. Det besvarar därför frågan relativt väl samtidigt som det inte finns en självklar lösning på problemet eftersom det kvarstår och situationen t.o.m. förvärras. En förhoppning är att den här rapporten kan bidra med att sprida information om tjuvjakten och på så sätt bli en del av kampen mot tjuvjakten. Litteraturförteckning Agger, K., & Hutson, J. (2013). Kony s Ivory: How Elephant Poaching in Congo Helps Support the Lord s Resistance Army. Washington: The Enough Project. Chilekeni, M. (den 18 Mars 2014). Samtal om tjuvjakt. (D. Nihlmark, Intervjuare) Dagens Nyheter. (den 24 December 2013). Tjuvjagar elefanter med militärhelikopter - DN.se. Hämtat från DN.se: den 05 Mars 2014 Dougan, L. (den 03 Juni 2013). Kony s Ivory: How Elephant Poaching in Congo Helps Support the LRA // IC Citizen Invisible Children Blog. Hämtat från Invisible Children Blog: den 19 Februari 2014 Esbjörnsson, E. (den 10 Februari 2014). Tjuvjakten blomstrar - nu räknas elefanterna. Dagens Nyheter, Gettleman, J. (den 31 December 2012). Ruthless Smuggling Rings Puts Rhinos in Cross Hairs - NYTimes.com. Hämtat från NYTimes.com: den 27 Mars 2014 Gettleman, J. (den 29 December 2012). To Save Wildlife, and Tourism, Kenyans Take Up Arms - NYTimes.com. Hämtat från NYTimes.com: den 28 Mars 2014 Högskolan i Hedmark. (den 23 Oktober 2011). Elefanter och ekosystem / Forskningsprosjekter / Forskning / Campus Evenstad /Hovedsiden / hihm - Nettvisning. Hämtat från hihm.no: Evenstad/Forskning/Forskningsprosjekter/Elefanter-och-ekosystem den 26 Mars 2014 Lindahl, B. (den 06 Maj 2002). Valturism slår ut valfångst I Näringsliv I SvD. Hämtat från SvD Näringsliv: den 05 April 2014 Nationalencyklopedin. (den 05 Mars 2014). elefanter I NE SKOLA Nationalencyklopedin. Hämtat från NE SKOLA Nationalencyklopedin: den 05 Mars

12 Nationalencyklopedin. (den 26 Mars 2014). noshörningar I NE SKOLA Nationalencyklopedin. Hämtat från NE SKOLA Nationalencyklopedin: den 26 Mars 2014 Svahn, C. (den 03 Februari 2014). Fyra ton elfenben beslagtogs i Togo - DN.se. Hämtat från DN.se: den 25 Februari 2014 The Telegraph. (den 01 November 2013). Kenya to microchip every rhino's horn - Telegraph. Hämtat från The Telegraph: den 05 Mars 2013 The Telegraph. (den 01 November 2013). Poachers kill 300 Zimbabwe elephants with cyanide - Telegraph. Hämtat från The Telegraph: den 02 Mars 2014 Transparency International. (2013). Corruption Perceptions Index Results. Hämtat från Transparency International: den 28 Mars 2014 TT. (den 27 Februari 2007). Tiotusentals elefanter dödade - Nyheter I SVT.se. Hämtat från SVT Nyheter: den 16 Januari 2014 TT-AFP. (den 10 Januari 2014). Mord kopplas till elfenbenshandel - DN.se. Hämtat från DN.se: den 05 Mars 2014 WWF. (den 10 Februari 2014). Bli fadder - stoppa tjuvjakten! I Stöd WWF. Hämtat från WWF: noshrning-kampanjsida-illegal-djurhandel- 2013?utm_source=Facebook%20SE&utm_content=Bli-WWFfadder&utm_campaign=WWF%20FACEBOOK den 10 Februari 2014 Bildförteckning af Petersens, F. (2013). The Poaching Wars. Hämtat från Frank af Petersens: den 11 April