Förslag till nya regler om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar

Transkript

1 REMISSPROMEMORIA FI Dnr Förslag till nya regler om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar Finansinspektionen Box 7821 SE Stockholm [Brunnsgatan 3] Tel Fax finansinspektionen@fi.se Sammanfattning Finansinspektionen föreslår nya föreskrifter och allmänna råd om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar. Föreslaget innebär att en ny metod införs för val av räntesats vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Metoden utgör en anpassning till den metod som förväntas att införas genom det kommande regelverket Solvens 2. De nya föreskrifterna och allmänna råden föreslås träda i kraft den 31 december 2013 samtidigt som de nuvarande föreskrifterna och allmänna råden upphävs. 1

2 Innehåll 1 Utgångspunkter Målet med regleringen Nuvarande och kommande regelverk Regleringsalternativ Rättsliga förutsättningar Ärendets beredning Motivering och överväganden Fortsatt skilda principer för val av räntesats för tjänstepensionsförsäkring och annan försäkring Val av beräkningsmetod för att bestämma diskonteringsräntekurva Gällande swapräntor är utgångspunkten för val av räntesats Justering av swapräntor Längsta löptiden för gällande swapräntor i svenska kronor Antagande för den långsiktiga terminsräntan samt tidpunkten för konvergens Beaktande av värdesäkring eller indexuppräkning Beaktande av andra valutor än svenska kronor Fast räntefot motsvarande en genomsnittsduration tas bort Val av lägre räntesatser än de som föreskrivs för beräkning av försäkringstekniska avsättningar Undantag från föreskrifterna i enskilda fall Alternativa sätt att beräkna försäkringstekniska avsättningar Tidpunkten för ikraftträdande Förslagets konsekvenser Konsekvenser för samhället och spararna Konsekvenser för företagen Konsekvenser för Finansinspektionen

3 1 Utgångspunkter Försäkringsverksamhet har en omvänd produktionscykel i och med att betalning för utställda åtaganden (premier) tas emot i förväg innan ersättningar betalas ut, vilket för vissa typer av försäkring kan vara långt senare. Under tiden förvaltar försäkringsföretaget det inbetalda kapitalet. Därför ska försäkringsföretag göra försäkringstekniska avsättningar som motsvarar de belopp som krävs för att uppfylla alla åtaganden som kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. Avsättningarna utgör normalt den enskilt största skuldposten i ett försäkringsföretags balansräkning. Företaget bestämmer de försäkringstekniska avsättningarnas storlek efter förslag från dess aktuarie. Vid beräkningen görs antaganden om bland annat riskutfall, driftskostnader och räntesats(er). För åtaganden som sträcker sig långt fram i tiden ska avsättningarna ta hänsyn till den avkastning som företaget med stor sannolikhet kan tjäna på förvaltning av det inbetalda kapitalet, genom att framtida åtaganden nuvärdesberäknas med en så kallad diskonteringsränta. Finansinspektionen har i sin tillsyn kunnat konstatera att nuvarande regler för försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar är otydliga och ger utrymme för tolkningsmöjligheter. Detta har i praktiken lett till att försäkringsföretag väljer olika räntesatser för att beräkna försäkringstekniska avsättningar, utan att det finns objektiva skäl för detta. Nuvarande regler utgår endast från antaganden om de längsta marknadsräntorna i värderingen av långa åtaganden. Det innebär att även åtaganden med längre löptid än de längsta marknadsräntorna värderas med dessa antaganden. Värderingen av långa åtaganden blir därför mycket volatil eftersom den blir känslig även för små förändringar i de längsta marknadsräntorna. Detta förhållande förstärks av att utbudet av svenska statsobligationer med långa löptider är begränsat. Framförallt i tider av marknadsoro kan det ifrågasättas hur rättvisande dessa marknadsräntor är som mått på förväntad långsiktig avkastning. Kombinationen av ett regelverk som är mycket känsligt för marknadsnoteringar och den svenska obligationsmarknadens begränsade storlek, gör också att regelverket kan förstärka procyklikalitet, särskilt i perioder då marknadsräntorna faller kraftigt, vilket skedde under stora delar av 2011 och våren Försäkringsföretagen kan under sådana förhållanden för att säkerställa sin solvens och att de följer regelverket om skuldtäckningsgilla tillgångar, tvingas sälja tillgångar med högre risk, som aktier, och i stället köpa tillgångar med lägre risk, som obligationer. Detta agerande kan i en orolig marknad ytterligare driva på aktiepriser och räntor neråt, vilket kan utlösa ytterligare omdisponeringar. Risken är att detta procykliska agerande går emot försäkringstagarnas långsiktiga intressen, eftersom det kan leda till en låg avkastning för lång tid framöver. Det var för att undvika denna risk som Finansinspektionen införde det så kallade räntegolvet i juni Finansinspektionens beslut den 27 juni 2012 (FI Dnr ). 3

4 1.1 Målet med regleringen Finansinspektionen föreslår nu nya föreskrifter och allmänna råd om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar (nedan kallade de nya föreskrifterna). Förslaget syftar till att skapa en mer stabil och enhetlig värdering av de försäkringstekniska avsättningarna än vad nuvarande regelverk medger, vilket också bör leda till mindre volatilitet och mindre procyklikalitet. Större enhetlighet uppnås i företagens beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna genom att metoden för att bestämma diskonteringsräntekurvan beskrivs mer detaljerat i föreskrifterna. Metoden leder till mindre volatilitet genom att bortom en viss tidpunkt modellera räntekurvan utifrån makroekonomiska antaganden om den långsiktiga räntenivån, i stället för att enbart utgå från gällande marknadsräntor. Därigenom blir räntekurvan mindre känslig för volatiliteten i marknadsräntorna. Den minskade känsligheten innebär också att den nya regleringen inte i lika hög grad förstärker procyklikalitet eftersom försäkringsföretagen i sin kapitalförvaltning inte i lika hög utsträckning som i dag kommer att behöva ta hänsyn till förändringar i marknadsräntorna. Slutligen bedömer Finansinspektionen också att det är viktigt att regleringen inte försvårar den kommande anpassningen till Solvens 2 2, varför den föreslagna regleringen i så hög grad som möjligt överensstämmer med den metod för att bestämma räntesats som förväntas att införas genom detta regelverk. Vid utformningen av den föreslagna regleringen har Finansinspektionen dock haft att utgå från nuvarande försäkringsrörelselag och de bemyndiganden som anges där. 1.2 Nuvarande och kommande regelverk Nuvarande regelverk Allmänna bestämmelser för att beräkna försäkringsföretags försäkringstekniska avsättningar finns i 5 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) (FRL). I 5 kap. 1 FRL anges att ett försäkringsföretags försäkringstekniska avsättningar ska motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. För livförsäkring anges i 5 kap. 6 FRL att beräkningen av livförsäkringsavsättningar ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftkostnader som var för sig är betryggande. För tjänstepensionsförsäkring ska dessa antaganden i stället göras på ett aktsamt sätt, enligt 5 kap. 7 FRL. Finansinspektionen har genom 5 kap FRL och 7 kap. 2 första stycket 11 försäkringsrörelseförordningen (2011:257) fått bemyndigande av regeringen att 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Celex 32009L0138). 4

5 utfärda föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas beräkning enligt bl.a. 5 kap. 6 och 7 FRL. I det konsoliderade EU-direktivet om livförsäkring 3 anges två alternativa metoder för att bestämma räntesats i artikel 20(1)(B)(a)(i) och (ii). Enligt punkten (ii) får de behöriga tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna fastställa en eller flera maximiräntesatser och den försiktighetsmarginal som ska tillämpas på den beräknade avkastningen på försäkringsföretagens tillgångar. I EU:s tjänstepensionsdirektiv 4 anges i artikel 15(4)(b) att en eller flera maximiräntesatser ska bestämmas aktsamt med beaktande av avkastningen på de motsvarande tillgångar som institutet har och med beaktande av den förväntade avkastningen på framtida investeringar eller andra obligationer med låg kreditrisk. Sverige har med stöd av artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet valt att tillämpa artikel 15 på tjänstepensionsverksamhet i livförsäkringsföretag i stället för artikel 20 i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet. Enligt Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:22) om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar (nedan kallade de nuvarande föreskrifterna) beräknas en diskonteringsräntekurva som huvudregel utifrån gällande marknadsräntor på statspapper och säkerställda obligationer eller swapräntor. För åtaganden som sträcker sig längre än löptiderna för observerbara marknadsräntor, ska diskonteringsräntan antas vara konstant och motsvara den framräknade räntesatsen vid den längsta löptid som kunnat observeras utifrån marknadsräntorna. Kommande regelverk Genomförandet av Solvens 2-direktivet i Sverige och resten av EU innebär att sättet att beräkna försäkringstekniska avsättningar kommer att förändras. Diskonteringsräntekurvan kommer till skillnad från i dag att baseras på marknadsräntor (swapräntor) som antas konvergera mot en långsiktig terminsränta. De nya föreskrifterna kommer att anpassas till detta när Solvens 2- direktivet har införts. Här kan även nämnas att det inom EU pågår ett arbete med att revidera tjänstepensionsdirektivet, det s.k. IORP 2 5, där en liknande metod för att beräkna försäkringstekniska avsättningar som i Solvens 2 håller på att utvärderas. 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, , s.1, Celex 32002L0083). 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EGT L, , s.10, Celex 32003L0041). 5 IORP står för Institutions for Occupational Retirement Provision. Kommissionen har ännu inte lagt fram något direktivförslag. För gällande direktiv, se fotnot 4. 5

6 1.3 Regleringsalternativ I samband med ärendets beredning har flera alternativa förslag diskuterats. Finansinspektionen hade kunnat låta bli att föreslå förändringar i de nuvarande föreskrifterna. Problemen med de olika tolkningarna av föreskrifterna, som i praktiken lett till att företagen använt olika räntesatser hade då kvarstått. Samtidigt hade även den nuvarande metodens problem med känslighet mot de längsta marknadsräntorna kvarstått då det tidsbegränsade beslutet om att försäkringsförtagen får använda alternativa beräkningssätt för diskonteringsräntan, det så kallade räntegolvet, upphör i juni Att inte göra någon ändring har därmed framstått som ett alternativ för Finansinspektionen endast om Solvens 2-direktivet införts inom en nära förestående framtid. I och med de förseningar som uppstått i EU-arbetet anser Finansinspektionen att det finns ett behov av att redan nu komma till rätta med problemen med nuvarande föreskrifter. Finansinspektionen anser således att nuvarande föreskrifter åtminstone måste förtydligas. När det gäller vilken metod som ska användas för att bestämma diskonteringsräntekurvan hade Finansinspektionen kunnat behålla den nuvarande metoden som utgår från de längsta marknadsräntorna för värdering av långa åtaganden. Fördelen med denna metod är att förändringar i marknadsräntorna får ett snabbt genomslag i värderingen och att företagen kan hantera dessa risker genom att ta positioner i marknaden. Men metoden har också de problem med volatilitet och procyklikalitet som beskrivits ovan. Vidare har Eiopa i det kommande Solvens 2-regelverket föreslagit att en lämplig avvägning mellan full marknadsvärdering och en modellbaserad värdering kan utgöras av en metod som utgår från observerade marknadsräntor upp till en längsta löptid där marknaden anses uppfylla krav på att vara väl fungerande, samt ett långsiktigt antagande om avkastning på investeringar som grundar sig på makroekonomiska antaganden. Finansinspektionen delar Eiopas bedömning och anser att det är lämpligt att en anpassning mot en sådan metod införs redan nu genom de nya föreskrifterna. Svenska försäkringsföretag vinner då fördelen av en tidig anpassning till de regler som förväntas införas genom Solvens 2. Slutligen hade Finansinspektionen kunnat införa en delvis modellbaserad diskonteringsräntekurva baserad på makroekonomiska antaganden som använt en annan metod än den nu föreslagna Smith-Wilsonmetoden. En sådan metod som diskuterats mycket är till exempel den som föreslagits av Cardano 6, men även andra metoder hade varit tänkbara. Finansinspektionen anser dock att även om de alternativa metoderna har vissa fördelar jämfört med Smith-Wilsonmetoden så har de även nackdelar. Sammantaget är fördelarna inte tillräckliga för att i dagsläget 6 Dangerous design flaws in the Ultimate Forward Rate: The impact on risk, stakeholders and hedging costs,theo Kocken, Bart Oldenkamp and Joeri Potters, Working paper,13 July

7 införa en annan metod än den anpassning som föreslås mot metoden som förväntas införas genom Solvens 2-regelverket. 1.4 Rättsliga förutsättningar Finansinspektionen får enligt 7 kap försäkringsrörelseförordningen (2011:257) meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning. Vidare får Finansinspektionen enligt 4 1 förordningen (1995:1600) om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag meddela föreskrifter om kreditinstituts, värdepappersbolags och försäkringsföretags löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning och koncernredovisning. De nya föreskrifterna ligger inom ramen för regeringens bemyndiganden och bedöms vara förenliga med nu gällande EU-regelverk (det konsoliderade livförsäkringsdirektivet och tjänstepensionsdirektivet). Det konsoliderade livförsäkringsdirektivet, artikel 20(1)(B)(a)(ii) beskriver vilken funktion som räntesatsen ska fylla men anger inte någon specifik metod som ska tillämpas. Tjänstepensionsdirektivet innehåller liknande formuleringar i artikel 15(4)(b). 1.5 Ärendets beredning Sedan det blev känt att Solvens 2-direktivet har försenats har Finansinspektionen utrett möjligheterna till en mer permanent lösning. Under hösten 2012 har Finansinspektionen också träffat ett antal representanter från branschen för att diskutera åtgärder och vad som ses som viktigt i en framtida reglering. Många branschföreträdare har förespråkat en mer varaktig reglering med tanke på att räntegolvet löper ut i juni 2013 och har påpekat att regleringen bör ta hänsyn till införandet av Solvens 2. Detta har beaktats vid framtagandet av förslaget till de nya föreskrifterna och den metod för val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar som beskrivs i dessa. Det kan även nämnas att Finansinspektionen i februari 2013 gick ut med information om att det tillfälliga räntegolvet kommer att förlängas till årsskiftet, då Finansinspektionen inför en ny diskonteringsränta genom de nya föreskrifterna. 7

8 2 Motivering och överväganden Finansinspektionen redogör nedan för de huvudsakliga överväganden som gjorts och hur vissa av bestämmelserna i de nya föreskrifterna motiveras. 2.1 Fortsatt skilda principer för val av räntesats för tjänstepensionsförsäkring och annan försäkring Finansinspektionens förslag De nya föreskrifterna ska, i likhet med nuvarande föreskrifter, innehålla skilda principer för val av räntesatser för tjänstepensionsförsäkring respektive annan försäkring Motivering till förslaget Vid utformningen av de nya föreskrifterna har Finansinspektionen särskilt övervägt om det är möjligt att föreskriva en metod för val av räntesats som gäller för både annan försäkring och tjänstepensionsförsäkring. I det kommande Solvens 2-regelverket finns endast en riskfri räntekurva. Regelverket omfattar dock inte specifikt tjänstepensionsförsäkring som i stället regleras via tjänstepensionsdirektivet (IORP), utan avser företrädelsevis försäkringsrörelse. Finansinspektionens bedömer att den nuvarande utformningen av försäkringsrörelselagen, som omfattar båda typerna av verksamhet och från vilken bemyndigande ges att meddela föreskrifter, kräver att skilda principer tillämpas för annan försäkring och tjänstepensionsförsäkring. 2.2 Val av beräkningsmetod för att bestämma diskonteringsräntekurva Finansinspektionens förslag Den så kallade Smith-Wilsonmetoden 7 ska användas för att bestämma en diskonteringsräntekurva som utgår från gällande swapräntor vilka justerats för kreditrisk och ett antagande om en långsiktig terminsränta Motivering till förslaget Smith-Wilsonmetoden är densamma som föreslås i det kommande Solvens 2- regelverket och innebär bland annat att ett antagande om en långsiktig terminsränta används utöver marknadsräntor för att bestämma en diskonteringsräntekurva. Förhoppningen är att diskonteringsräntekurvan därmed ska leda till en mer rättvisande värdering av försäkringsåtaganden, särskilt avseende långa åtaganden och särskilt i tider av marknadsoro då de längsta 7 För en matematisk bakgrund till metoden, se Smith A. & Wilson, T. Fitting Yield curves with long Term Constraints (2001), Research Notes, Bacon and Woodrow. 8

9 marknadsräntorna inte längre kan sägas motsvara ett antagande om en långsiktig avkastning på investeringar. Finansinspektionen bedömer att metoden utgör en rimlig avvägning mellan ett marknadsbaserat och ett modellbaserat synsätt på diskonteringsräntan. Metoden har testats i ett flertal kvantitativa studier och kommer troligen bli en del av det kommande Solvens 2-regelverket. Metoden är därtill enkel att förstå och Finansinspektionen bedömer att det inte är alltför svårt att genomföra beräkningarna i ett it-system. 2.3 Gällande swapräntor är utgångspunkten för val av räntesats Finansinspektionens förslag Ett försäkringsföretags val av räntesats ska göras utifrån gällande swapräntor både för tjänstepension och för annan försäkring Motivering till förslaget I nuvarande föreskrifter görs valet av räntesats med olika marknadsräntor som utgångspunkt beroende på vilken typ av försäkring det är fråga om. För annan försäkring ska gällande marknadsräntor på statsskuldsväxlar eller statsobligationer användas, medan försäkringsföretagen för tjänstepension i stället ska använda genomsnittet av två räntesatser, där den ena bestäms utifrån gällande marknadsräntor på statsskuldsväxlar eller statsobligationer och den andra bestäms utifrån gällande swapräntor alternativt gällande marknadsräntor på säkerställda obligationer. Ett problem med den nuvarande metoden är att den genomsnittliga löptiden utestående på dagens svenska obligationsmarknader är relativt kort. För de längsta löptiderna är utbudet (volymen) dessutom mycket begränsat. Genom att derivatkontrakt såsom swapavtal redan i dag används på de finansiella marknaderna för att löptidsomvandla obligationsinnehav till kortare alternativt längre löptid, bedöms att det finns ett större utbud av swapavtal än vad det finns utestående obligationer. Finansinspektionen har dessutom för avsikt att införa de huvudsakliga delarna i den metod för val av räntesats vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar som föreslås i det kommande Solvens 2-regelverket och i detta regelverk är utgångspunkten för val av räntesats gällande swapräntor. Finansinspektionen föreslår därför att valet av räntesats ska göras utifrån gällande swapräntor som uppfyller vissa krav. De finansiella instrument som swapräntorna baseras på ska handlas på väl fungerande marknader. Enligt Eiopas metod definieras väl fungerande marknader som marknader som är aktiva, djupa, likvida och transparenta (ADLT). Eiopa har i tidigare konsekvensstudier (främst QIS5 och LTGA) bedömt att den svenska marknaden uppfyller dessa krav upp till 10 år. Finansinspektionen delar den bedömning som Eiopa gjort. 9

10 I den nya metod som föreslås fastställs en längsta löptid av Finansinspektionen (se avsnitt 2.5). Företagen får fortsättningsvis ansvar att bedöma om de finansiella instrumenten upp till den längsta löptiden uppfyller kravet på att handlas på en väl fungerande marknad. Företagen kommer dock ges vägledning om när detta krav är uppfyllt genom att Finansinspektionen framöver avser att publicera räntekurvor och därmed löpande bedöma när kriterierna anses uppfyllda. Om Finansinspektionen bedömer att swapräntor inte finns i tillräcklig omfattning eller inte kan anses uppfylla kraven kan Finansinspektionen besluta att föresäkringsföretag under en viss tid får använda gällande marknadsräntor på statsskuldväxlar och statsobligationer i stället. Denna möjlighet är avsedd att användas i tider av exceptionell marknadsoro efter beslut av Finansinspektionens styrelse. 2.4 Justering av swapräntor Finansinspektionens förslag Gällande swapräntor ska justeras för aktsamma antaganden (för tjänstepension) respektive betryggande antaganden (annan försäkring). Försäkringsföretagen ska liksom tidigare justera swapräntorna för riskpremier som kan observeras i gällande marknadsräntor, men en anpassning mot Solvens 2- metoden sker när det gäller vilken beräkningsmetod som ska användas. I tidigare metod utgjordes justeringen av den genomsnittliga skillnaden mellan swapräntor och statsobligationsräntor. För att beräkna den aktsamma diskonteringsräntekurvan ska försäkringsföretagen liksom tidigare justera gällande swapräntor för den kreditrisk som kan observeras i interbankmarknaden. Detta är förenligt med kraven i tjänstepensionsdirektivet att en aktsam räntesats ska utgå från obligationer med låg kreditrisk. Kreditriskjusteringen för den aktsamma kurvan ska bestämmas med utgångspunkt från skillnaden mellan swapräntor med 3 månaders stiborränta respektive dagslåneräntor 8 som rörlig referensränta, med ett lägsta golv på 10 baspunkter för justeringen. Justeringen föreslås bli densamma för alla löptider upp till den längsta löptiden, utom i de fall där avdraget överstiger swapräntan för en viss löptid. Då ska avdraget motsvarande löptiden i stället bestämmas till att högst vara lika med swapräntan för löptiden. Vid valet av räntesats för annan försäkring än tjänstepensionsförsäkring, för vilka betryggande antaganden ska göras, ska företagen utöver justering för kreditrisk göra ett ytterligare schablonavdrag. Det ytterligare avdraget innebär att minsta avdrag för en betryggande räntesats blir 30 baspunkter, vilket bedöms som rimligt 8 Swapränteavtal med dagslåneräntor som rörlig referensränta går i Sverige under beteckningen overnight index swapränta, eller STINA swappar. 10

11 mot bakgrund av historiskt observerbara skillnader mellan swapräntor och statsobligationer, enligt den gamla beräkningsmetoden Motivering till förslaget Förslaget till nya föreskrifter innebär, i likhet med nuvarande föreskrifter, att skilda principer ska gälla för val av räntesats för tjänstepensionsförsäkring och för annan försäkring (se avsnitt 2.1). Finansinspektionens bedömer liksom tidigare att grunden för valet av räntesatser för tjänstepensionsförsäkring ska utgöras av den avkastning som försäkringsföretaget kan förväntas tjäna in efter att riskpremier har eliminerats 9. För annan försäkring, föreslår Finansinspektionen att den metod som används för att beräkna justering för kreditrisk för den aktsamma kurvan även ska gälla för att härleda den betryggande kurvan, men att ett ytterligare schablonavdrag ska göras för att beakta skillnader som förligger mellan antaganden som används för den aktsamma respektive den betryggande kurvan. Finansinspektionens föreslag innebär en anpassning mot den beräkningsmetod som förväntas gälla framöver enligt Solvens 2-regelverket. 2.5 Längsta löptiden för gällande swapräntor i svenska kronor Finansinspektionens förslag Den längsta löptiden för gällande swapräntor i svenska kronor ska vara 10 år Motivering till förslaget I de nuvarande föreskrifterna anges att försäkringsföretagen själva ska fastställa en längsta löptid, något som har lett till mycket olika bedömningar. Den längsta löptiden har i praktiken oftast satts antingen till 10 år eller 30 år. I nuläget bedömer Finansinspektionen dock att löptider längre än 10 år för de marknadsräntor som utgör utgångspunkten för valet av räntesats inte kan anses uppfylla kravet på att handlas på en väl fungerande marknad (se avsnitt 2.3). Eiopa har gjort samma bedömning i tidigare konsekvensstudier. 2.6 Antagande för den långsiktiga terminsräntan samt tidpunkten för konvergens Finansinspektionens förslag Den långsiktiga terminsräntan i svenska kronor ska fastställas till 4,2 procent, och består av ett antagande om realränteavkastning på 2,2 procent och ett inflationsantagande på 2 procent. Smith-Wilsonmetodens extrapolerade terminsräntor i svenska kronor ska ha konvergerat till den långsiktiga terminsräntan 10 år efter den längsta löptiden, dvs. vid 20 år. 9 Befintlig metod är i stort sett densamma som introducerades i och med FFFS 2006:19. 11

12 2.6.2 Motivering till förslaget Beräkningen av den långsiktiga terminsräntan utgår från antaganden om realränta och inflation. Mot bakgrund av Finansinspektionens egna bedömningar om rimligheten på en långsiktig avkastning samt ett antal svenska och utländska studier anser Finansinspektionen att det antagande om en realränteavkastning på 2,2 procent som Eiopa gjort för svenska kronor vid tidigare konsekvensstudier kan anses vara rimligt 10. Finansinspektionen anser vidare att ett inflationsantagande om 2 procent är rimligt eftersom det motsvarar det inflationsmål som tillämpas av många centralbanker, däribland den svenska Riksbanken 11. Finansinspektionen anser dessutom att det inte ska inkluderas några antaganden om ytterligare teoretiska komponenter till den långsiktiga terminsräntan. Orsaken är att det saknas stöd från politiskt håll i EU och från Eiopa för detta. Föreslagen metod, med ett tydligt fastställande av en längsta löptid, får en effekt på ränteriskkoncentration under konvergenstiden. Ju längre tid det tar att nå konvergenstidpunkten, desto längre finns ränterisk mot 10-årspunkten kvar i metoden. Mot bakgrund av detta bedömer Finansinspektionen att en konvergensperiod på 10 år bortom den sista löptiden är lämplig. Detta innebär att ränteriskkoncentrationen mot sista löptiden avtar hastigare än om en längre konvergensperiod valts, vilket gör försäkringsföretagen mindre känsliga för ränterisk från marknadsräntor. Denna ränterisk ersätts dock i stället med en tilltagande modellerad ränterisk, då terminsräntorna under konvergenstiden alltmer närmar sig modellens antagande om en långsiktig avkastning. 2.7 Beaktande av värdesäkring eller indexuppräkning Finansinspektionens förslag En rätt till framtida värdesäkring eller indexuppräkning ska beaktas i de kassaflöden som ligger till grund för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. En särskild diskonteringsräntekurva för realräntor föreslås därmed inte, utan diskontering görs i stället med en nominell räntesats Motivering till förslaget Hur försäkringsföretagen bör beakta indexuppräkning och utfästelser om framtida värdesäkring framgår av 2 kap. 8 respektive 3 kap. 8 i nuvarande föreskrifter. Det föreslås ingen metodförändring genom de nya föreskrifterna utan inflationen ska liksom nu beaktas direkt i de kassaflöden som ligger till grund för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Den använda metoden bedöms likna det 10 Ex. Dimson, Elroy, Marsh, Paul and Mike Staunton, Risk and Return in the 20 th and 21 st centuries, Business Strategy Review, 2000, Volume 11, issue 2, pp Lagerwall, Björn, Realräntan i Sverige, Ekonomiska Kommentarer Nr 5, 2008, 3 juli Eklund, Klas, Realränta, riskpremie och inflationsförväntningar i Sverige, Ekonomisk Debatt 1995, årg 23, nr 3. Data för prognoser inhämtas från Konjunkturinstutet (KI) för perioden Om Riksbankens inflationsmål, se /Inflationsmalet/ 12

13 tillvägagångssätt som föreslås i Solvens 2-regelverket. Att föreskriva en särskild realräntekurva skulle i princip kunna ge en stor värderingseffekt för vissa försäkringsföretag med en högre koncentration av denna typ av affär, men totalt sett bedömer Finansinspektionen ändå effekten som begränsad, utifrån inrapporterade uppgifter om ränteriskexponering Beaktande av andra valutor än svenska kronor Finansinspektionens förslag De nya föreskrifterna ska, utöver bestämmelser om längsta löptid, långsiktig terminsränta och tidpunkt för konvergens avseende svenska kronor, även innehålla motsvarande bestämmelser för norska kronor, danska kronor, euro, brittiska pund och amerikanska dollar. För övriga valutor ska samma bestämmelser gälla som för svenska kronor Motivering till förslaget De nuvarande föreskrifterna tillåter försäkringsföretagen att göra egna räntekurvor för andra valutor än svenska kronor. Det enda förbehållet är att de metoder som används för dessa valutor ska vara konsistenta med den metod som föreskrivs för svenska kronor. I de nya föreskrifterna föreslås av tydlighetsskäl en högre grad av detaljstyrning, vilket också, förutom svenska kronor, bör gälla några andra väsentliga valutor Fast räntefot motsvarande en genomsnittsduration tas bort Finansinspektionen bedömning Möjligheten att använda en fast räntefot motsvarande en genomsnittduration som finns i nuvarande föreskrifter överförs inte till de nya föreskrifterna Motivering till bedömningen Enligt nuvarande föreskrifter kan en räntefot bestämmas utifrån försäkringsföretagets genomsnittsduration. Vid tiden för införandet motiverades bestämmelserna med att det fanns företag som pga. brister i it-systemen inte kunde beräkna kassaflöden på skuldsidan för hela eller delar av verksamheten, utan hade system som var anpassade mot den tidigare beräkningsmetoden, då beräkning av en fast räntefot fastställdes av Finansinspektionen. 12 Realränterisk utgör endast drygt 1 procent av den totala ränterisken enligt trafikljusmodellen, kvartal 4, Åtaganden i andra valutor än SEK är högst begränsade i svenska företag i dagsläget. Endast 0,0039 procent av ränterisken utgörs av euroåtaganden. Andra valutor (uppdelas inte) än SEK och EUR utgör 0,013 procent av den totala exponeringen enligt trafikljusmodellen, kvartal 4,

14 Denna uttryckliga möjlighet till förenklad beräkning bör med hänvisning till de kommande kraven i Solvens 2 inte finnas med i de nya föreskrifterna. I den periodiska rapporteringen när Solvens 2-regelverket införs ingår också uttryckliga krav på uppdelning av kassaflöden och då utgör försäkringsföretagens tillämpning av optionen inte längre en fullgod teknik 14. Utifrån den ränteundersökning Finansinspektionen utförde våren 2012 är det få aktörer som utnyttjar denna möjlighet idag. Främst är det små tjänstepensionskassor. Tjänstepensionskassor lyder under ett annat regelverk än försäkringsföretagen, Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2008:23) om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar, och kommer inte att omfattas av föreskriftsförslaget. De har därmed fortsatt möjlighet till förenklad beräkning i enlighet med 2 kap. 7 och 3 kap. 7 i dessa föreskrifter Val av lägre räntesatser än de som föreskrivs för beräkning av försäkringstekniska avsättningar Finansinspektionens bedömning Försäkringsföretagen bör även fortsättningsvis kunna tillämpa lägre räntesatser upp till den längsta löptiden än de föreskrivna, men en sådan tillämpning ska föregås av en skriftlig underrättelse till Finansinspektionen Motivering till bedömningen Finansinspektionens bemyndigande enligt 5 kap FRL om att meddela föreskrifter om val av räntesats tar sin utgångspunkt ifrån de underliggande kraven i det konsoliderande livförsäkringsdirektivet samt tjänstepensionsdirektivet, som gör gällande att den räntesats som föreskrivs är den högsta tillåtna (en s.k. maximiräntesats). Försäkringsföretagen bör även fortsättningsvis ges möjlighet att tillämpa en lägre diskonteringsränta än den som föreskrivs i 2 kap. (tjänstepensionsförsäkring) och 3 kap. (annan försäkring), men endast efter att försäkringsföretagen skriftligen underrättat Finansinspektionen om att det önskar tillämpa en lägre räntesats än den som föreskrivs för tjänstepension respektive annan försäkring. 14 Se förslag till nya rapportmallar för försäkringsföretag som tagits fram inför EIOPA Consultation Paper 9 för 2011, Final Report. CP 009/ Draft proposal on Quantitative Reporting Templates and Draft proposal for Guidelines on Narrative Public Disclosure & Supervisory Reporting, Predefined Events and Processes for Reporting & Disclosure 14

15 2.11 Undantag från föreskrifterna i enskilda fall Finansinspektionens förslag Finansinspektionen kan i ett enskilt fall besluta om undantag från bestämmelserna i 2 eller 3 kap., om det finns särskilda skäl Motivering till förslaget Det bör liksom i dag (jfr 1 kap. 3 i de nuvarande föreskrifterna) finnas en möjlighet för Finansinspektionen att kunna besluta om undantag från föreskrifterna, om det finns särskilda skäl. I föreskriftsförslaget förtydligas att Finansinspektionens beslut endast fattas i det enskilda fallet, och att ett sådant beslut därmed inte gäller generellt för samtliga försäkringsföretag Alternativa sätt att beräkna försäkringstekniska avsättningar Finansinspektionens förslag Finansinspektionen kan under vissa angivna omständigheter besluta att försäkringsföretag under en viss tidsperiod får använda alternativa sätt till vad som anges i föreskriftsförslaget för att beräkna försäkringstekniska avsättningar Motivering till förslaget Genom införandet av 1 kap 4 i nuvarande föreskrifter (ändringsförfattningen FFFS 2012:5) gavs Finansinspektionen möjlighet att vid exceptionella omständigheter, som till exempel kraftig oro på de finansiella marknaderna, besluta att försäkringsföretag under en viss tidsperiod får använda alternativa sätt att beräkna försäkringstekniska avsättningar. Syftet var att kunna åstadkomma en mer förutsägbar skuldvärdering och att ett kortsiktigt agerande av företagen som kan ge långsiktiga negativa konsekvenser för försäkringstagarna och ersättningsberättigade kan undvikas. Av samma skäl som anges ovan bör det även fortsättningsvis finnas en möjlighet för Finansinspektionen att under vissa angivna omständigheter kunna besluta om alternativa beräkningsmetoder för att beräkna försäkringstekniska avsättningar Tidpunkten för ikraftträdande Finansinspektionens förslag De nya föreskrifterna föreslås träda ikraft den 31 december 2013 samtidigt som de nuvarande föreskrifterna upphävs. 15

16 Motivering till förslaget Finansinspektionen anser att den föreslagna tidpunkten för ikraftträdande ger inspektionen, företagen och andra berörda tillräcklig tid för förberedelser. Det behövs inga övergångsbestämmelser. 3 Förslagets konsekvenser Syftet med regleringen är att föreskriva en ny, mer enhetlig och mindre marknadskänslig metod för att fastställa den diskonteringsräntekurva som ska användas vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Den föreslagna metodförändringen påverkar främst försäkringsföretagens värdering av försäkringstekniska avsättningar. Men även samhället i stort berörs eftersom utformningen av regleringen kan påverka finansmarknadens funktionssätt och även storleken på framtida pensioner. Spararna berörs genom att föreskrifterna påverkar förvaltningen av tjänstepensions- och livförsäkringssparande och därmed den avkastning som kan uppnås på sparandet. Dock påverkas inte själva avkastningen direkt eftersom diskonteringsräntan handlar om en prognos om framtida avkastning, snarare än om faktiskt utfall. Andra finansiella marknadsaktörer än försäkringsföretag berörs indirekt, t.ex. vad gäller prissättning av finansiella instrument, minskad procyklikalitet och en förändrad efterfrågan på olika finansiella tillgångsslag. 3.1 Konsekvenser för samhället och spararna Pensionsförsäkringar utmärks av både långa premieinbetalningstider och långa pensionsutbetalningstider. Sparade medel förvaltas i flera decennier. Ofta utfästs också i försäkringsavtalen nominella livsvariga pensionsbelopp. Valet av räntekurva är viktigt, eftersom de långa åtagandena inom livförsäkring och tjänstepension är stora. Idag förvaltar de svenska försäkringsföretagen drygt miljarder kronor i tillgångar för att möta livförsäkrings- och tjänstepensionsåtaganden om drygt miljarder kronor, varav cirka 80 procent avser tjänstepensionssparande. Nuvärdet av ett företags försäkringstekniska avsättningar påverkas därför i hög grad av den räntenivå som används. Dessutom är den genomsnittliga löptiden av försäkringsföretagens skulder betydligt längre än tillgångarna, vilket förklarar varför ränteförändringar inte slår symmetriskt på solvensen. En mer förutsägbar och stabil skuldvärdering ger allt annat lika ett mindre volatilt solvenskrav för försäkringsföretagen. Lägre volatilitet innebär att kortsiktiga omallokeringar inte kommer att krävas på samma sätt som idag, eller åtminstone ger företagen möjlighet att bättre planera eventuella förändringar. Därmed möjliggörs en något mer långsiktig kapitalförvaltning än idag och företagens placeringsstrategier påverkas inte på samma sätt av kortsiktiga stressade förhållanden på de finansiella marknaderna, utan kan tillåtas vara just långsiktiga, baserade på företagens placeringshorisont och interna policys, t.ex. interna 16

17 solvensriktlinjer. Den nya regleringen bör alltså långsiktigt vara till gagn för pensionssparande och annat försäkringssparande eftersom risken minskar för att försäkringsföretagen behöver vidta kortsiktiga åtgärder under tider av marknadsoro, t.ex. att vid fall i marknadsräntor sälja aktier och andra mer riskfyllda tillgångar och i stället köpa obligationer eller andra tillgångar med lägre förväntad avkastning. En sådan åtgärd kan mycket väl vara kortsiktigt väl motiverad för att säkerställa solvensen, men kan på längre sikt vara mindre lämplig eftersom den kan medföra att försäkringstagare låses in i låg avkastning för lång tid framöver. Eftersom skuldvärderingen i nuvarande föreskrifter är mycket känslig för prisrörelser i ett fåtal handlade obligationer blir regelverket också procykliskt och ger incitament till ett beteende hos företagen som i vissa situationer kan förstärka svängningarna i priserna på marknaden, vilket inte bara påverkar försäkringsföretagen och dess kunder utan också andra marknadsaktörer. Procyklikaliteten uppstår framförallt i tider av marknadsturbulens när aktiepriser och obligationsräntor faller. Om företagen då säljer aktier och i stället köper obligationer kan detta komma att ytterligare driva på fallet i aktiepriser, obligationsräntor och solvenstal. I de föreslagna nya föreskrifterna försvagas incitamenten till detta oönskade procykliska beteende och därmed minskar också risken för en negativ spiral. 3.2 Konsekvenser för företagen I dag står 376 försäkringsföretag och understödsföreningar under Finansinspektionens tillsyn. Utifrån rapporterad ränteriskexponering (trafikljuset) bedömer Finansinspektionen att det rör sig om 176 företag och understödsföreningar som kommer att påverkas av de nya föreskrifterna. I slutet av 2012 låg drygt 97 procent av samtliga åtaganden med ränteriskexponering inom livförsäkrings- och pensionsverksamhet, resten i skadeförsäkringsföretag. Dock är ränteriskexponeringen koncentrerad till i huvudsak 10 marknadsaktörer (motsvarar drygt 80 procent av total exponering), främst försäkringsföretag med liv- och pensionsavsättningar av sparandetyp. Den nya metoden för att diskontera försäkringsåtaganden får konsekvenser för såväl skuldtäckning som solvens. Metoden påverkar också i viss mån riskhanteringen i försäkringsföretagen i och med att incitamenten för matchning av skulder och tillgångar minskar. Minskningen beror på att kapitalbasen ökar med den nya beräkningsmetoden, vilket möjliggör för företagen att i lägre utsträckning än idag tvingas låsa in sig i säkrare men mer lågavkastande tillgångar för att skuldtäcka åtaganden i enlighet med regelverkskraven. Även den strukturella obalans som finns mellan utbud och efterfrågan av långa obligationer minskar i betydelse, eftersom incitamentet att inneha räntebärande tillgångar med löptider bortom den längsta löptiden minskar. En anpassning mot Solvens 2-metoden innebär i dagens lågräntemiljö en lättnad för företagen jämfört med nuvarande föreskrifter, då man tillåts använda en högre diskonteringsräntekurva som innebär en minskning av värdet på de 17

18 försäkringstekniska avsättningarna. På lång sikt ger förslagets beräkningsmetod en mer neutraliserande effekt mellan hög- och lågräntemiljöer. Det beror på att modellen i en högräntemiljö ger högre försäkringstekniska avsättningar än vad som skulle ha gällt med dagens regler, i och med att diskonteringsräntekurvan i ett sådant marknadsläge blir lägre än med dagens metod. Finansinspektionen bedömer att den nya metoden speglar en mer trovärdig långsiktig räntenivå än tidigare inom livförsäkring och tjänstepension. För försäkringsföretagen bör konsekvenserna av de nya föreskrifterna i huvudsak vara positiva, även om initiala implementeringskostnader kan uppkomma. En mer förutsägbar och stabil skuldvärdering innebär ett regelmässigt mindre volatilt solvenskrav och förutsättningarna för en mer långsiktig kapitalförvaltningsstrategi förbättras. Modellen bedöms vara utjämnande mellan tillfälliga toppar och fall i marknaderna, vilket möjliggör att kortsiktiga och ofta regelverksdrivna omallokeringar i tillgångsportföljen kan undvikas. Som nämnts ovan ges en kortsiktig lättnad i solvenskraven på grund av att den nya metoden införs i en lågräntemiljö. Finansinspektionen har gjort kontrollberäkningar för diskonterade kassaflöden med olika karaktär och förutsättningar (inklusive olika antaganden om skuldens duration och kassaflöden). Beräkningarna indikerar att de försäkringstekniska avsättningarna för tjänstepension kommer att sänkas med 1 9 procent beroende på hur företagen valt sin räntekurva idag och hur lång den underliggande affären är. För annan försäkring blir sänkningen 7 18 procent. Livförsäkringsföretagens sammanviktade duration ligger ungefär i spannet år. Med denna uppgift som utgångspunkt skulle en extrapolering av den beräknade lättnaden för totala försäkringstekniska avsättningar med ränteriskexponering (trafikljuset kvartal 4, 2012) innebära en lättnad i intervallet miljarder kronor för tjänstepensionsförsäkring och miljarder för annan försäkring (inklusive skadeförsäkring). Det finns dock också risker med den föreslagna förändringen, såväl för enskilda företag som för marknaden som helhet. Den nya mer modellbaserade värderingen av försäkringstekniska avsättningar kan i sämsta fall komma att dölja risker i försäkringsföretagens balansräkningar och därigenom skjuta upp nödvändiga beslut om risktagande och riskhantering. Incitamentet för ett försäkringsföretag att anpassa sitt marknadsrisktagande till nya marknadsförhållanden försvagas något och nödvändiga omstruktureringar av affärer och produkter kan komma att senareläggas. Ett exempel är att företagen i en sådan lågräntemiljö som vi idag befinner oss i borde se över den strategiska riskstyrningen. Incitamenten för en sådan översyn skulle alltså kunna minska av förslaget. För att minska riskerna för detta planeras förändringar såväl i trafikljusmodellen som i Finansinspektionens tillsyn över försäkringsföretagen, särskilt vad gäller tillsynen av risk och riskhantering. I det kommande Solvens 2-regelverket kommer det också att ställas krav på försäkringsföretagen att göra en egen risk- och solvensbedömning över en flerårsperiod och att meddela Finansinspektionen utfallet av bedömningen. Analys av detta utfall kommer att bli ett viktigt inslag i Finansinspektionens tillsynsarbete. Eiopa har också startat ett förberedelsearbete inför ikraftträdandet av Solvens 2- regelverket. I detta arbete ingår bland annat att följa upp försäkringsföretagens 18

19 förberedelser inför Solvens 2, och mer specifikt arbetet med risk- och solvensbedömningar. Finansinspektionen avser att införliva detta i sitt tillsynsarbete framöver. Tjänstepensionskassor kommer att efter en dispensansökan kunna tillämpa den nya beräkningsmetoden Kostnader för företagen Förslaget medför i sig inga direkta finansiella kostnader. De finansiella konsekvenserna är dock stora då förslaget innebär en väsentlig förbättring i företagens solvens- och finansiella ställning. En möjlig följdeffekt av förslaget är att finansiella kostnader kan uppstå i de fall företagen blir mer aktiva i sin ränteriskhantering vilket kan medföra rullnings- och avvecklingskostnader i hanteringen av företagens räntesäkringar. De administrativa kostnaderna för försäkringsföretagen bedöms inte bli obetydliga men bedöms som skäliga då den föreslagna förändringen möjliggör en anpassning mot det kommande Solvens 2-regelverket som därmed kommer att förenkla och minska företagens kostnader då det nya regelverket införs. De främsta direkta kostnaderna som förväntas i och med övergången till en ny beräkningsmetod är anpassning av it-rutinerna och även de interna rutinerna/processerna för rapportering. Dessa kostnader bedöms vara av kortsiktig och övergående karaktär. En estimering av administrativa kostnader kan göras utifrån hur svenska företag svarat i LTGA konsekvensstudie 15. Mot bakgrund av dessa uppgifter är ett konservativt men ändå rimligt antagande att arbetet med att få den nya räntemodellen på plats kommer att medföra administrativa kostnader för försäkringsföretagen på drygt 330 miljoner kronor. En ändrad praxis i Finansinspektionens tillsyn kan också innebära vissa kostnader för företagen i form av anpassning av processerna för regelefterlevnad, t.ex. de anpassningar som kommer behöva göras mot ändringar i trafikljusmodellen Konsekvenser för små företag En förändring av regler blir generellt sett mer utmanande och kostsamt för mindre företag än för stora. Finansinspektionens bedömning när det gäller dessa kostnader för omställningen bedöms dock inte som betydande. Även för små företag görs en viss tidigareläggning av de framtida förväntade kostnaderna i och med anpassningen mot Solvens 2. Även för små företag kan en ändrad praxis i Finansinspektionens tillsyn komma att innebära vissa kostnader för företagen i form av anpassning av processerna för regelefterlevnad. 15 LTGA konsekvensstudie har pågått under våren 2013 i regi av Eiopa. 19

20 3.3 Konsekvenser för Finansinspektionen Som nämnts tidigare innebär den föreslagna metoden att ränterisken materialiseras långsammare och kan osynliggöras i avsättningarna. Ränterisken kan i sämsta fall i praktiken varken bli synlig i balansräkningen eller få påverkan på solvensbedömningen. Detta skulle kunna få effekten att Finansinspektionen som tillsynsmyndighet reagerar för sent, när avsättningarna redan är otillräckliga, till skada för försäkringstagarna och de ersättningsberättigade. Det är därför av stor vikt att Finansinspektionen ser över och ändrar tillsynsrutinerna. Finansinspektionen avser att hantera detta genom att utveckla tillsynsverktyget trafikljuset och genom att arbeta mera med scenarioanalyser i tillsynen av försäkringsföretagen framöver. Utvecklingen av trafikljuset är i första hand tänkt att avse ränterelaterade områden. Ett ändringsförslag är planerat att presenteras för branschen under hösten En annan viktig del i tillsynen är också, som nämnts ovan, arbetet med försäkringsföretagens egna risk- och solvensbedömningar som kommer i och med införandet av Solvens Finansinspektionen börjar publicera räntekurvor När de nya föreskrifterna trätt i kraft kommer Finansinspektionen att publicera räntekurvor i samband med kvartalsrapporteringen av solvens och trafikljus. Syftet med publiceringen är inte att frånta företagen ansvaret för att bestämma räntekurvor för beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Åtgärden görs i informationssyfte och för att ge stöd till företagen, främst till de mindre företagen. De publicerade räntekurvorna syftar till att skapa en enhetlighet vid tolkningen av föreskrifternas krav Kostnader för Finansinspektionen De direkta kostnaderna för Finansinspektionen är små men inte obetydliga. De kostnader det rör sig om faller inom följande områden: anpassning av befintliga tillsynsverktyg (trafikljusmodellen), anpassning av tillsynsmetoden för risk och riskhantering, eventuellt även utveckling av nya tillsynsverktyg, och anpassning av arbetsmetoder inklusive administration i samband med kvartalsvis publicering av räntekurvor. Precis som för företagen skulle en del av dessa anpassningar ändå att behöva göras i samband med införandet av Solvens 2. De nu föreslagna förändringarna kan därmed anses förenkla detta kommande arbete. 20