Nr 582. Mot. 1971: av herr Bergqvist m. fl. angående rätten till avdrag vid beskattningen för representationskostnader.

Transkript

1 Mot. 1971:582 8 Nr 582 av herr Bergqvist m. fl. angående rätten till avdrag vid beskattningen för representationskostnader. Genom lagstiftning år 1963 infördes nu gällande bestämmelser om avdragsrätt för representationskostnader. I anvisningarna till 20 kommunalskattelagen sägs att utgifter för representation och liknande ändamäl är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har ett omedelbart samband med verksamheten i förvärvskällan. Avdrag får inte åtnjutas med större belopp än som kan anses skäligt. Men trots att 1963 års beslut har medfört en upprensning i den vildvuxna representationsfloran, är dagens situation långt ifrån tillfredsställande. Kritiken gäller framför allt följande fem punkter: l. Det kan inte vara rimligt att skattebetalarna skall ge ett så stort ekonomiskt stöd åt den gästfrihet som förekommer i kommersiella sammanhang. 2. Inte minst av ekonomiska skäl finns det anledning att nedbringa de totala representationsutgifterna. 3. Representationsutgifter har till stor del karaktären av att höginkomsttagare ger varandra skattefria förmåner. 4. Det förekommer ett inte obetydligt missbruk av rätten att göra avdrag för representationskostnader. 5. Representationsutgifterna bereder samhället kostnader för kontroll, vilken ibland medför ganska dyrbara utredningar. skattebetalarnas stöd åt generös gästfrihet I riksskattenämndens anvisningar sägs att med representation i allmänhet avses "den gästfrihet, som på grund av sedvänja förekommer i kommersiella och liknande sammanhang. Denna kommersiella gästfrihet tar sig merendels uttryck i samma former som dem som förekommer i det privata livet personliga vänner emellan. Representationskostnaden är således ofta en kostnad för mat, dryck, betjäning, hotellrum, teaterbiljetter och dylikt." Att represenationskostnaderna till så stor del har karaktären av levnadskostnader ger anledning att särskilt noga granska skälen till att dessa kostnader är avdragsgilla. Avdragsfrågan bör speciellt bedömas mot bakgrund av de möjligheter andra grupper skattskyldiga har när det gäller att göra avdrag för utgifter som sammanhänger med förvärvsverksamheten.. Man kan konstatera att åtskilliga grupper skattskyldiga inte får avdrag för det som för dem

2 Mot : framstår som nödvändiga kostnader för förvärvsverksamhetens bedrivande. Varje skattskyldig som är fysisk person och har förvärvsarbete är för att kunna utföra sitt arbete tvingad att använda en avsevärd del av inkomsten till nödvändiga levnadskostnader. Men avdrag beviljas inte för kostnader för måltider utom hemmet, vilka föranletts av extraarbete. Inte heller brukar lö ntagare få avdrag för utgifter för arbetskläder, inte ens i yrken med stark förslitning av kläder. En hemmavarande make som vill gå ut i förvärvslivet kan inte få avdrag när det gäller utgifter för vård av minderåriga barn under arbetstiden. Många fler exempel kan anföras på att löntagarna inte får avdrag, även om de till levnadskostnaderna hänförliga utgifterna är direkt föranledda av förvärvsverksamheten och är av väsentlig storlek. Det finns därför starka skäl att ifrågasätta det rimliga i att skattebetalarna ekonomiskt skall stödja "den gästfrihet som förekommer i kommersiella och liknande sammanhang". So m exempel på den generositet som förekommer med bidrag från skattebetalama kan nämnas följande: a) Ett mindre textilföretag ger varje jul ett 8G-tal kunder ("huvudsakligen damer", framhålls särskilt) gåvor i form av choklad, parfym, reservoarpennor, cigarretter, ljus, böcker och borddukar. Gåvorna har ett genomsnittspris på ca 25 kr. (Jämför RR 1970). b) Ett svenskt varv överlämnar ett cigarrskrin för kr. till ett utländskt rederi med anledning av rederiets l OG-årsjubileum. (RR ). c) För representatio nsmåltider har riksskattenämnden angett vissa väl tilltagna prisramar. Sålunda gäller för representatio n i form av middag att avdrag kan ske per person med ett belopp på 85 kr. plus mervärdeskatt. För lunch kan avdrag per person få ske med ett belopp på högst 40 kr. plus mervärdeskatt. d) När det gäller ho tellkostnader har riksskattenämnden inte angett några prisramar. Det är dock inte ovanligt att avdrag medges för kostnadt!r som övc:rstiger normala traktamentsersättningar. e) Enligt uppgift från länsstyrelsen i Göteborg får det numera inte anses oskäligt om avdrag för sjösättningssmycken yrkas med belopp upp till kr. när ckt gäller större fartyg. Den dam som håller i champagneflaskan vid stora stapelavlöpningar erhåller skattefritt ett dyrbart smycke, vilket fö retaget kan göra fullt avdrag för. Det måste enligt vår mening anses stötande att skattebetalarna på detta sätt bidrar till de svenska redardrottningarnas lyxutrustning. Den skattesubventionerade gåvan kan uppgå till ett värde som överstiger vad en vanlig svensk arbetstagare erhåller som årslön före skatt. Man har anfört att kostnaden för sjösättningssmycken bör anses som avdragsgill med hänsyn till att överlämnandet av sådana smycken grundar sig på internationellt hävdvunnen sed och kostnaderna regelmässigt inräknas i de kalkylerade byggkostnaderna för fartygen. Detta kan möjligen vara e tt argument för avdragsrätt då det gäller utländska fartyg.

3 Mot. 1971: 582 lo Men det kan knappast utgöra ett godtagbart skäl till att förmögna svenskor skall kunna erhålla dyrbara smycken med skattesubvention. För vanliga omkostnader i förvärvskälla gäller i allmänhet att det som kan dras av hos en skattskyldig som kostnad återkommer hos en annan som skattepliktig intäkt. Om en rörelseidkare exempelvis tillhandahåller fri lunch för de anställda och gör avdrag för detta, får de anställda i gengäld redovisa lunchen som en skattepliktig förmån. Helt annorlunda är det med representationsutgifterna. Även där dessa innebär en förmån som kan uppskattas till ett betydande värde förekommer ej beskattning av dem som blir bjudna eller får gåvor. Representationsutgifternas omfattning Det är en allvarlig brist att det i dag saknas uppgifter om den totala omfattningen av representationsutgifterna och hur stor del av dessa som dras av vid beskattningen. För närvarande får man i huvudsak nöja sig med vissa utslag i regeringsrätten samt de uppgifter som SSU fått fram på en del bolagsstämmor. Ett utslag i regeringsrätten visar sålunda att Fagersta bruk för år 1965 yrkat avdrag med kr. Företaget fick i högsta instans en nedsättning med kr., och kr. kvarstod sedan som avdragsgillt inom ramen för nuvarande bestämmelser. Detta innebär att skattebetalama till ett enda företag under ett enda år bidrar med drygt kr. på representationskontot. Från SSU kommer följande siffror för representationskostnaderna under år 1969: Alfa Laval Custos Götaverken L M Ericsson Mölnycke SKF Skånska cement Trelleborgs gummifabrik ca ca To tal kostnad l kr. Il 134 kr kr. l kr kr. l kr. l kr kr. därav ej av dragsgill t kr kr kr kr. l 500 kr kr. Det är önskvärt att det svenska näringslivet bedriver försäljnings- och kontaktverksamhet i former som är samhällsekonomiskt rationella. Man kan ifrågasätta om det är förenligt med effektivitet och god hushållning att affårsförhandlingar och övriga kontakter i så hög grad som för närvarande sker kombineras med uppvaktningar och gåvor, besök på restauranger, kaban!er, nattklubbar och teatrar, samt förströelse och sällskapsliv i andra sammanhang. Möjligheten att erhålla avdrag vid taxeringen stimulerar utan tvekan de skattskyldiga till ökad representation. Att man kan äta, dricka och roa sig delvis på statens bekostnad har lett till en utbredd och många gånger ömsesidig representation.

4 Mot. 1971: 582 Il Hårdare skattebestämmelser på detta område skulle gåra det lättare för företagen att avvisa oblyga representationsanspråk från kundernas sida. Det vore värdefullt om man kunde förmå före tagen till en hårdare prövning av sina representationsutgifter. skattefria förmåner åt höginkomsttagare Representationskostnaderna har i mångt och mycket karaktären av att höginkomsttagare ger varandra skattefria förmåner. Det är betecknande att i samband med firmafester där hela personalen deltar representationskostnaden är avdragsgill endast för " enklare former av traktering". Kostnaden per person bör därvid inte överstiga 2/3 av det högsta belopp som är avdragsgillt vid affärsförhandlingar eller liknande. Detta är egentligen endast en del av ett större problem, nä mligen att höginkomsttagarna över huvud har bättre möjligheter än andra att skaffa sig skattefria förmåner av olika slag. Men det skulle naturligtvis innebära ett litet steg i riktning mot järnlikhet om man avskaffar eller i varje fall kraftigt beskär avdragsmöjligheterna för representationsutgifter. Missbruk och kontrollproblem Enligt anvisningarna till kommunalskattelagen sägs att det skall vara fråga om " viss affärsuppgörelse av större be tydelse", att " det kan anses av vikt för rörelsens bedrivande att representatio n äger rum vid tillfället". Det ligger i sakens natur att det ofta är mycket svårt för taxeringsmyndigheterna att i efterhand bedöma i vilken utsträckning den utövade representationen verkligen varit nödvändig för intäktern as förvärvande. Dessuto m blir kontroll och prövning av hithörande avdragsposter aldrig fullständig utan måste ha karaktären av mer eller rnindre o mfattande stickprov. Nuvarande system stimulerar företagen att redovisa så my cket som möjligt av kostnaderna som avdragsgilla. Genom att taxeringsmyndigheterna i de flesta fall inte gör en detaljkontroll kommer stora kostnader att passera som egentligen inte är avdragsgi lla. Så länge företaget kan anföra något enda litet godtagbart skäl för tveksamhet kan man pressa in kostnaderna som avdragsgilla utan att egentligen behöva riskera någon straffåtgärd. Det enda som kan hända är att företaget i efterhand får sina avdrag korrigerade. Förslag Att helt avskaffa avdragsrätten för representationskostnade r skulle vara den enklaste lösningen på de problem som här diskuteras. Det finns

5 Mot. 1971: visserligen representationskostnader som kan vara befogade, men å andra sidan behöver ett slopande av avdragsrätten inte innebära att sådan representation som ett företag bedömer som mycket angelägen kommer att upphöra. Däremot är det troligt att man inom företagen skulle göra en hårdare prövning av dylika utgifter, vilket på det hela taget måste anses vara önskvärt. Man kan dock tänka sig att ta en viss hänsyn till exportindustrin, så att man tillåter avdrag för representation som riktar sig mot utländska företag. Under alla omständigheter är tiden nu mogen för en ny översyn av beskattningsreglerna i samband med representation. Eftersom den nu arbetande företagsbeskattningsutredningen inte har till uppgift att behandla representationsutgifter från sådana synpunkter som anförts i denna motion, är ett särskilt initiativ påkallat. Med stöd av det som ovan anförts hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en översyn av beskattningsreglerna för representationsutgifter. Stockholm den 27 januari 1971 JAN BERGQVIST (s) GRETHE LUNDBLAD (s) MAGNUS PERSSON (s) i Karlstad AKE GUST A VSSON (s) i Nässjö STURE ERICSON (s) i Örebro ANN-MARI LAAG (s) ANITA GRADIN (s) RUNE JOHANSSON (s) i Norrköping LENA HJELM-W ALLEN (s) BIRGITTA DAHL (s) BERTIL ZACHRISSON (s) GEORG ANDERSSON (s) i örträsk MAJ-BRITT THEORIN (s) SVEN ANDERSSON (s) i Billingsfors MATS HELLSTRÖM (s)