I VÄSTERBOTTEN STU DIEPLA N

Transkript

1 KYRKSTÄDER I VÄSTERBOTTEN STU DIEPLA N

2 Inledning inwid kyrkian Siällefte, en oräknerlig hoop af huus, liksom en artig stad, med hwita skorstenar, bygd uthi 2:ne gator, med tvärgator bestående af 350 à 400 huus. De swarade mig att hvar bonde i socknen hade sitt huus, uthi hwilket han war om högtidesdagarna. (Carl von Linné från sitt besök i kyrkstaden i Skellefteå 1732.) Kyrkstaden som företeelse begränsas till norra Norrland och de svenskspråkiga trakterna av Österbotten. Stora avstånd kombinerat med kyrkplikt ledde till att kyrkstäderna växte fram. I stora socknar kunde man inte vandra fram och tillbaka till kyrkan på en dag när det rörde sig om flera mil. Men kyrkplikten krävde närvaro! Därför bestämdes att om man bodde inom en radie av en mil, skulle kyrkan besökas varje helg av minst en i hushållet, vid högst två mils avstånd var annan helg. Ju längre man hade till kyrkan desto mindre antal gånger att närvara var förpliktigat. Frånvaro gav böter, något som upphörde i mitten av 1700-talet. I Sverige har det funnits drygt 70 kyrkstäder, men det finns idag endast 16 levande kyrkstäder kvar. Syftet med denna studieplan är att uppmärksamma kyrkstadens regionala särprägel och komplexitet samt ge förståelse för dess kulturella betydelse. Dokumentera gärna det som diskuteras. Tänk på att det som är självklart idag inte kommer att vara det för nästa generation. Länets museer, Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkviet (DAUM) m fl tar gärna emot er dokumentation. Mycket nöje! Västerbottens läns hembygdsförbund Maria Paulsson 1

3 Kyrkstadens uppkomst och fall? Nedanför kyrkan i sydost på den långsluttande Volgsjöstranden, ligger en mängd Kyrkostugor i flera rader. De äro omkring 40 stycken, välbyggda, omålade trähus. (beskrivning av Vilhelmina kyrkstad Ur Resa genom Umeå lappmark i Västerbottens län av J W Zetterstedt) Kyrkstaden är ett utpräglat norrländskt fenomen, känt från ett 70-tal platser i Sverige, varav 47 i nuvarande Norroch Västerbotten. I Västerbotten fanns 12 i kustbygd och 16 i lappmarken. Kyrkoturen, som infördes 1681 i Västerbotten och Norrbotten, bestämde när församlingsmedlemmarna skulle närvara vid gudstjänster. Om man inte fanns på plats blev det böter. Eftersom många av församlingsmedlemmarna hade lång väg till kyrkan, uppstod kyrkstäder bestående av kyrkstugor, bodar och stallar intill kyrkorna. Dock gavs inte alla tillstånd att uppföra stugor i kyrkstaden. Inte heller fick man uppehålla sig permanent i stugorna, en bestämmelse som inte följdes alla gånger. Kyrkstaden kom att få prägel av det pliktfyllda kyrklivet förstås, men även ting, marknad och sociala möten skulle klaras av. Kanske var detta de enda gångerna under året som man tog sig iväg någonstans utanför byn. skillnad i uppkomst av kyrkstad resp lappstad? vem fick uppföra kyrkstuga? kyrkstadens betydelse för tätortsbildning? kyrkstadens avveckling när, hur och varför? Sevärt i Västerbottens län: Fatmomakke kyrkstad. Hallinder, Annika, Kyrkstadsliv. Västerbotten 1988:1. Vikström, Eva, Böndernas stad. Västerbotten 1988:1. Bergling, Ragnar, Kyrkstäder i Västerbottens län. Västerbotten Vikström, Eva, Kyrkstäder. Västerbotten genom tiderna. Bergling, Ragnar: Kyrkstaden i Övre Norrland, s Gipe, J.P., Kyrkstadsliv i Burträsk. Västerbotten

4 Traditioner Winden sveper så kallt omkring knuten Hur länge måste jag väntande stå Öppna på dörren du sköna härinne, Och låt oss förtroligt samspråka vi två (del av friarramsa från Skråmträsk) Olika seder och bruk uppstår i samband med att människor träffas regelbundet under speciella former. Två traditioner som omtalas från kyrkstadslivet är nattfrieriseden, som även är känd från det äldre allmogesamhället, och Gulbenkanna, en gammal sed känd från bl a Fatmomakke. Uppdelningen i ungdoms- och gammeldomshelger kan också sägas vara en slags tradition som följdes under kyrkstadsbesöken. Dessa var inte så hårt uppdelade som namnen kan ge sken av, men begivenheterna hade olika prägel, beroende på vems helg det var. kontrasten mellan de uppsluppna traditionerna och det allvarsamma kyrklivet vilka uttryck traditionerna tog sig meningen med de olika traditionerna ta reda på om gulbenkanna förekom någon annanstans än i Fatmomakke Sevärt i Västerbottens län: Fatmomakke kyrkstad. Hallinder, Annika, Kyrkstadsliv. Västerbotten 1988:1. Dahlstedt, Helge, Gulbenkanna i Fatmomakke. Västerbotten Gipe, J.P., Kyrkstadsliv i Burträsk. Västerbotten

5 Fatmomakke möte mellan samer och nybyggare Stället till ett sådant Capells upbyggande woro de ock sorgfälliga om, at wisa mig berättandes tillika, at det wore Medelpunkten i hela fjället, dit alla beqwämligen kunde komma, än till den sammelplats man nu nytjade. (Åseleprästen Per Rådströms berättelse år 1780 efter att ha lyssnat på samernas önskemål om att uppföra kapell på lämplig plats) År 1533 tillsatte Gustav Vasa särskilda lappfogdar, som skulle driva in skatt för de områden som samerna nyttjade. Områdena kallades lappskatteland. Mitt bland lappskattelanden låg Fatmomakke, någorlunda lättillgängligt för de flesta samefamiljerna. Sedan åtminstone 1700-talet har Fatmomakke varit samlingsplats för samerna. I Fatmomakke firade samerna vårhelg och hösthelg när de bodde på sina vår- och höstvisten. Sedan 1600-talets slut hade staten uppmuntrat en kolonisation i lappmarkerna. Först under 1700-talets andra hälft tog kolonisationen fart, bl a beroende på att staten lockade med ett antal års skattebefrielse. I Kultsjödalen dröjde det ända in på 1820-talet innan de första nybyggena etablerades. Då begav sig även nybyggarna till Fatmomakke för att fira gudstjänst. förhållandet mellan nybyggare och samer skillnader/likheter mellan Lycksele och Fatmomakke som samlingsplatser skillnader/likheter i bebyggelsen i Fatmomakke; nybyggarnas kontra samernas möten i dagens Fatmomakke Sevärt i Västerbottens län: Fatmomakke kyrkstad Fatmomakke en levande kyrkstad Vikström, Eva, Kyrkstäder. Västerbotten genom tiderna, Bergling, Ragnar: Kyrkstaden i Övre Norrland, s Rydström, Gunhild: På kyrk- och marknadsplatsen, Lyksälie, s

6 Handel och vandel det sociala livet i kyrkstaden En bagare från Ytterstfors var där med alla de sorters bröd han bakade. Vad jag minns bäst var hans kanelskorpor, de var de godaste jag ätit. (Marit Pettersson, Byske, berättar om försäljningen i Byske kyrkstad 1910 eller 1911) Det var mycket som skulle hinnas med under dessa helger, inte bara det fromma: bröllop, dop, ting, handel, nöjen, skvaller; i senare tid även dans, fylleri och slagsmål. Den som missade gudstjänsten under en kyrkhelg tog raskt reda på vad predikan handlat om och vem som hållit den för att familjen där hemma inte skulle fatta misstankar om vad som egentligen försiggått. När kyrkoplikten upphörde vid 1800-talets mitt fortsatte man ändå att besöka kyrkan och övernatta i kyrkstaden vid större helger. Detta vittnar om kyrkstadens utbredda sociala funktion. Unga som gamla tog tillvara chansen att få komma iväg från hembyn och träffa vänner från andra byar. återkommande inslag i kyrkstaden hur påverkades kontakten mellan byarna vid kyrkstadens avveckling den sociala betydelsen i dagens kyrkstad Vikström, Eva, Böndernas stad. Västerbotten 1988:1. Lundström, Ulf, Bonnstan i domböckerna. Västerbotten 1988:1. Hallinder, Annika, Kyrkstadsliv. Västerbotten 1988:1. Bergling, Ragnar: Kyrkstäder i Övre Norrland, s , (delarna om Västerbotten) 5

7 Våra kyrkstäder Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. (Riksantikvarieämbetets hemsida om världsarven) Gammelstad i Luleå är den största bevarade kyrkstaden i norra Norrland. Sedan 1996 är den införd på Unescos världsarvslista. Detta visar tydligt hur värdefull och unik företeelsen med kyrkstäder är. Uppgiften till denna träff består i att var och en av deltagarna läser in sig på var sin kyrkstad och redovisar för de andra. Bestäm gärna i förväg hur lång tid varje redovisning får lov att ta. De kyrkstäder som avses är: Lövånger Vilhelmina Skellefteå Fatmomakke Ammarnäs Byske Burträsk skillnader och likheter grad av bevarande och orsaken härav vikten av bevarandet av genuina kyrkstäder. Lundström, Henry, Bonnstan. Västerbotten 1988:1. Sander, Annika, Om våra kyrkstäders bevarande. Västerbotten 1988:1. Johansson, Katarina, Vilhelmina kyrkstad. Västerbotten 1988:1. Västerbotten genom tiderna, Bergling, Ragnar: Kyrkstäder i Övre Norrland Bergling, Ragnar: Kyrkstäder i Västerbottens län. Västerbotten Sevärt i Västerbottens län: Fatmomakke kyrkstad Fatmomakke en levande kyrkstad Gipe, J.P., Kyrkstadsliv i Burträsk. Västerbotten

8 Kyrkstadssafari Som avslutning på er studiecirkel föreslås ett besök i en kyrkstad eller en rundtur till några kyrkstäder för att uppleva dem på plats. Följande turer föreslås (med utgångspunkt Umeå): UMEÅ LÖVÅNGER SKELLEFTEÅ BYSKE & ÅTER UMEÅ LÖVÅNGER BURTRÄSK & ÅTER UMEÅ ÅSELE VILHELMINA FATMOMAKKE & ÅTER För dem som inte önskar göra någon resa/utflykt föreslås en föreläsningskväll och/eller filmkväll. På finns t ex en ca 9 min lång film om Fatmomakke. 7

9 Litteratur Titel markerad med asterisk (*) finns att köpa på Västerbottens museum. Titel markerad med dubbel asterisk (**) finns enbart i årsboken av tidsskriften Västerbotten. Bergling, Ragnar, Kyrkstäder i Västerbottens län. Västerbotten Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå * Bergling, Ragnar: Kyrkstaden i Övre Norrland. Skytteanska samfundet. Umeå Gipe, J.P., Kyrkstadsliv i Burträsk. Västerbotten Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå * Fatmomakke en levande kyrkstad. Skildring i bild över två sekler. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå Lycksälie. Acta bothniensia occidentalis 25, Lycksele kommun/västerbottens läns hembygdsförbund. Värnamo * Sevärt i Västerbotten: Fatmomakke kyrkstad. Västerbottens läns hembygdsförbund, Umeå ** Västerbotten 1988:1: Kyrkstadsliv. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå Västerbotten genom tiderna. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå