Några exempel på eldöd i kvs nätet perioden

Transkript

1 Svar på förfrågan från Naturvårdsverket gällande Bernkonventionens fråga angående direktiv 110 om åtgärder för att förhindra att fåglar dödas i ledningsnät och elkonstruktioner Sedan förra svaret gällande fåglar och eldöd lämnades in från Sverige till Bernkonventionen 2009 har inte mycket hänt som gått i rätt riktning. Ingen statlig myndighet eller myndighet med sektorsansvar jobbar med att säkra skyddet för fåglarna. Det är de ideella föreningarna i Sverige som t.ex. olika Berguv-projekt, Kungsörn Sverige samt BirdLife Sverige och dess regionalföreningar som är pådrivande och väcker frågorna både till myndigheter och elbolag. Tyvärr får vi väldigt lite gehör för frågan. Varje månad dör ett antal fåglar i ledningsnäten i Sverige. Fågelskådare samlar, på ideell bas, in fåglar och ser till att de sänds in för obduktion till SVA. Vidare dokumentaras dödlighet etc. Vi är således väl medvetna om att detta fortfarande är ett stort problem. En art som är speciellt utsatt är berguv. Den positiva utveckling av uvstammen i Sverige, som skett efter olika utplanteringsprojekt/räddningsprojekt från 1980-talet och framåt, har nu avstannat och åter vänts i en negativ trend. I berguvens fall är strömgenomgång genom kontakt med transformatorer och stolptoppar den dominerande orsaken till dödlighet. Problemen med påflygningar och eldöd finns inskrivna i några olika nationella åtgärdsprogram t.ex. för havsörn och kungsörn. Det förekommer att enstaka bolag gör en punktinsats och åtgärdar någon ledning eller transformator efter att fåglar förolyckats eller sedan en ideell fågelskyddsförening tryckt på och krävt detta. Väldigt lite, läs ingenting, görs av egen drivkraft från elbolagen eller nätägarna. De faror som fåglarna utsätts för är dels påflygning av ledningar (ofta med strömgenomgång som följd), dels att fåglar sätter sig i transformatorer eller i stolptoppar och kortsluter ledningarna och dödas. De stora problemen utgör de ledningar som finns i mellanspänningsintervallet kv. En positiv utveckling sedan 2009 är att allt flera elledningar grävs ner eller byts ut mot isolerad BLL-ledning. Detta är en följd av stormen Gudrun 2005, som visade att det blir dyrt för elbolagen om deras konsumenter är utan elektricitet under längre perioder. Orsaken till åtgärderna görs således av ekonomisk vinning och inte på grund av naturvårdsskäl. I Tyskland däremot är det inskrivet i lagstiftningen att

2 fåglar inte får dödas i ellnätet. Där införde myndigheten i april 2002 en ny riktlinje i lagstiftningen ( 53) som säger att: Nyuppförda ledningsstolpar och annan teknisk utrustning måste konstrueras för att utesluta möjligheten att fåglar dödas genom strömgenomgång. Åtgärder för att minska riskerna för fågeldöd måste genomföras på befintliga ledningsstolpar och annan teknisk utrustning på linjer med kv inom den närmaste 10-årsperioden. Några exempel på eldöd i kvs nätet perioden En av de mest nedslående sakerna under den senaste femårsperioden (dvs. sedan förra svaret sändes in till Bernkonventionen ) är hur den skånska kungsörnsstammen drabbats av eldöd. Av de sammanlagt tio döda kungsörnarna som hittats under perioden i Skåne har sju dödats vid kontakt med elledningar, sex av dem genom strömgenomgång och en genom påflygningsskada. Det är alltså 70 procent av alla konstaterade dödsfall av kungsörn i Skåne. Speciellt allvarligt är det när adulta, könsmogna fåglar i paren dör. Detta skedde våren 2014 när två fåglar dog i området vid Fyledalen. Året dessförinnan, 2013, dog tre skånskfödda årsungar och en fjolårsunge i Skåne. Eldödad 4-årig kungsörn 7 mars 2014 i Kronovalls Storevång, Tomellilla kommun. Modern till denna örn hittades dagen efter död i Ivarstorp, Sjöbo kommun. Foto: Anita och Ambjörn Karlsson.

3 Här ses två farliga stolptyper, dels den med överliggande linor till vänster (hängande är att föredra) och dels den med fångarmar (som ska kortsluta nedfallande linor) till höger. Foto: Kenneth Bengtsson.

4 Eldödad adult kungsörnshona i norra Fyledalen 8 mars Foto: Ambjörn Karlsson. Eldödad kungsörn i Skåne 2004 där fötterna bränts av i samband med elstöten.

5 Även i andra delar av landet dör kungsörnar av elledningar. I åtgärdsprogrammet för kungsörn, som fastställdes av Naturvårdsverket i maj 2011, anges att Under perioden var andelen elrelaterade dödsorsaker den näst högsta (22 %) av de kända dödsorsakerna hos kungsörn i Sverige (Hjernquist, 2007). Regionala variationer förekommer, exempelvis var den elrelaterade dödligheten störst på Gotland (45 %) mellan 1992 och 2007 (Hjernquist, 2007). I vissa områden, t.ex. Skåne, är den dominerande dödsorsaken för funna döda kungsörnar elolyckor, (Ahlgren 2010). Ej isolerade ledningar Eldödad fjällvråk från Bredånger, Örnsköldsviks kommun 30 september Transformatorn är visserligen isolerad med skyddsisolering på de tre ledningarna upp till omkopplaren ovanför. Däremot är ledningarna från omkopplaren till stolptopp oisolerade och där har vråken kommit i kontakt med ström och dödats varpå den ramlat ner ovanpå transformatorn. Foto: Thomas Birkö. Isolerade ledningar Här några andra exempel på andra dödsfällor för fåglar från Skåne. Till vänster gnistgap på stolptopp där fåglar kommer i kontakt med strömförande ledningar och till höger en omkopplare under stolptoppen med oisolerade ledningar. Foto: Ambjörn Karlsson.

6 Från Södermanland har den senaste månaden två rovfåglar dödats, dels en berguv som blev dödad i transformatorstation i Husby-Oppunda utanför Nyköping och dels en havsörn som flög in i en elledning vid Skavsta, Bönsta gård, Nyköpingsån. Den senare var ringmärkt i skärgården och blev 7 år gammal. Till vänster den döda gamla havsörnen som flög in i ledningen över Nyköpingsån och till höger den transformatordödade berguven i Husby-Oppunda. Foto: Jan Eric Hägerroth. Dessa redovisade fall är bara några i all hast utplockade exempel för att visa på att ledningar kontinuerligt dödar fåglar. De arter som är mest drabbade av strömgenomgång är stora dagrovfåglar som kungsörn, havsörn, röd glada och fiskgjuse samt ugglor som berguv, lappuggla, slaguggla och kattuggla. Dessa fåglar sätter sig ofta i stolptoppar (eller transformatorer eller omkopplare) i kvs nätet. Även längs järnvägen dödas dessa arter i samband med att de sätter sig i kontaktstolpar, transformatorer eller flyger in ledningar. Det är inte bara rovfåglar som drabbas utan även andra fåglar som gäss, tranor, svanar, skogsfåglar m.fl. Ett exempel är tre sångsvanar som inom en vecka i april 2014 dödades vid kollisioner med en ledning över en åker med mycket spillsäd i Sunnansjö, Örnsköldsviks kommun. Alla tre sångsvanarna var brända sedan de flugit in i en ledning med vertikalt ställda ledningar. Dessa ledningar är betydligt farligare än horisontellt liggande ledningar och svåra för fåglarna att både upptäcka och hinna väja undan från.

7 Ledning som dödade sång- svanarna Den vertikalt ställda ledningen i Sunnansjö som tre sångsvanar flög på och kortslöt i april Två av svanarna sändes in för obduktion till SVA. Även den horisontellt liggande ledningen (till höger) har en dålig utformning där fåglar som sätter sig i stolptoppen eldödas om de kortsluter mellan ledningarna. Foto: Thomas Birkö. Eldöd längs järnvägen När det gäller eldöd längs järnvägen, gjordes ett intensivt och bra jobb med skyddsaspekter i samband med Botniabanebygget (Se bilaga 1). Inga rovfåglar eller ugglor har så vitt vi vet dödats längs den bansträckningen sedan den strömsattes och invigdes i augusti Från den ideella sidan hade vi förhoppningen att detta skyddsjobb skulle implementeras i samband med att nya järnvägssträckningar byggs i Sverige. Tyvärr ser vi att så inte blev fallet. För Ådalsbanan, som är en modifierad och förnyad sträckning av järnvägen från Härnösand till Nyland/Kramfors flygplats och anslutningen till Botniabanan, byggdes inga av de skyddsåtgärder som utarbetats och genomförts på Botniabanan. Det var både förvånande och ledsamt. Bästa möjliga teknik skall användas! Vad kommer att hända när Ostlänken ska byggas mellan Linköping och Järna? Är det Föreningen Södermanlands Ornitologer som måste driva frågan så att den sträckan kan skyddssäkras med avseende på strömgenomgång och kollisioner? Var står vi nu? Just nu pågår en kraftig exploatering av vindkraft i hela Sverige vilket innebär många mil nya kraftledningar i Sverige. Från större vindkraftsparker byggs som regel 130 kvs ledningar som innebär mindre risk för strömgenomgång än eldningar i 10 60kVs nätet. Dock är det inte

8 riskfritt, framförallt inte när det gäller påflygningar. I många fall vill man från elbolagens sida, för att minska kraftledningsgatornas bredd, bygga ledningsstolpar med en stolpe istället för två där ledningarna ställs vertikalt stående. Detta innebär betydligt större risker för påflygning genom att barriäreffekten ökas (se figur nedan). Förslag från elbolagen på nya stolpar från vindkraftsparker. I samband med kommunikation kring detta och även kring andra mindre ledningsdragningar i kvs nätet har vi varit i kontakt med fler stora elbolag, bl.a. Eon och Vattenfall. Det är fortfarande så att de har en rätt njugg inställning till att vilja åtgärda kraftledningar i kvs nätet och hitta säkrare lösningar i högspänningsnätet. De säger att det blir för dyrt och att det inte finns utprövade metoder. När vi då påtalar att det finns lagstiftning kring detta i Tyskland, där dessa bolag har stor verksamhet (EON har sitt huvudkontor i Düsseldorf), säger de att de ska återkomma. Sedan blir det alldeles tyst från bolagen och vi får ingen feedback från dem. Trist och besvärande! Vi tror därför inte att problemen kan lösas på annat sätt än genom lagstiftning även i Sverige. Från den ideella fågelskyddssidan vill vi att frågan om lagstiftning skall lyftas till en myndighetsnivå eftersom vi erfar att bolagen inte har någon vilja att lösa detta. Den konklusion Thomas Birkö gjorde när han svarade Naturvårdsverket om frågan inför förra remissomgången 2009 gäller fortfarande. Där skrevs bland annat följande: Vårt önskemål är att Naturvårdsverk och Miljödepartement kan göra en översyn och ställa krav liknande det som görs i Tyskland Vi känner att det arbete som vi ideellt hittills bidragit med visserligen inneburit förbättringar och lösningar men det går alldeles för långsamt och är alldeles för godtyckligt och personberoende hos elbolagen för att det ska få någon stor genomslagskraft.

9 Slutsats Det är helt otillfredsställande att Naturvårdsverket sedan förra svaret till Bernkonventionen 2009 inte har gjort något för att förbättra situationen. Naturvårdsverket konstaterade i det svaret att informationen i direktiv 110 i Bernkonventionen inte är så väl känt i Sverige och att det, när det inte finns inskrivet i lagstiftning eller finns klara riktlinjer med förslag på hur man skall åtgärda ledningar och minska dödligheten, blir beroende av enskilda individers intresse för frågan hos myndigheter och bolag. Naturvårdsverket säger att man funderar på hur man kan göra direktiv 110 mer känt och få en mera effektiv implementering hos berörda myndigheter, elbolag och andra intressenter. Vad har hänt sedan detta skrevs 2009? Att åtgärda dödsfällorna i elnätet är ett statligt ansvar som Naturvårdsverket måste ta tag i och starta ett långsiktigt arbete kring, gärna tillsammans med ideella fågelskyddsföreningar. Det måste utarbetas lagstiftning, där det ställs krav på branschen att fåglar inte får dödas i elnätet. Det skall vara nolltolerans för fågeldöd genom strömgenomgång i det svenska elnätet! Många fågelskådare i Sverige har ideellt jobbat med skyddsaspekter i elnätet sedan 1980 och lagt ner mycket tid och engagemang i. Vi vill ha verkstad nu så att inte Naturvårdsverket, när frågan från Bernkonventitonen kommer upp igen 2019, återigen konstaterar att det fortfarande inte hänt något. Det räcker inte med att det produceras åtgärdsprogram där bl.a. problemen med eldöden belyses om det inte tillsätts resurser för åtgärder! Det måste till en förändring för de fåglar som vi vill skydda så att vi uppnår det som aves i direktiv 110 från Bernkonventionen. Det är vad EU, Bern-konventionen och ideella fågelskyddsorgansationer i Sverige och Europa förväntar sig av Sverige. Hälsningar Dennis Kraft, ordförande BirdLife Sverige Sveriges Ornitologiska Förening Thomas Birkö, ordförande Ångermanlands Ornitologiska Förening och Kungsörn Sverige Dennis Kraft Thomas Birkö Ringnotsvägen 11C Björkudden TORSLANDA SJÄLEVAD Mobil: Tel e-post: dennis.kraft@birdlife.se Mobil e-post. thomas.birk@telia.com