VITRYSSLAND. - villkorad kultur och sofistikerat förtryck

Transkript

1 Foto: Knight Foundation En oberoende tidning / Nr BELARUS FREE THEATER Hopp om förändring PRESSFRIHET 2011 Nyheter i korthet EGYPTISK MEDIA Försiktig hoppfullhet INTERVJU: Dmitri Plax & Hussein El-Alawi I VITRYSSLAND - villkorad kultur och sofistikerat förtryck I Vitryssland finns det två samhällen. Det ena rymmer statlig kultur och statliga medier, det andra oberoende medier och oberoende kultur. Dessa existerar på helt olika villkor. MALIN ALSING Den 3: e maj firades Världsdagen för pressfrihet och runtom i världen kämpar journalister och bloggare för det fria ordet. Så hur ser det ut med pressfriheten i världen? Det blir både bättre och sämre om man tittar på Reportrar utan gränsers index. Europa har länge varit i toppen vad gäller respekt för mänskliga rättigheter, men riskerar att förlora denna position om fler medlemsländer fortsätter att falla på pressfrihetsskalan. I detta nummer gör vi en djupdykning i press- och yttrandefrihet, med fokus på ett land som sjunkit till plats 154 på pressfrihetsindex, nämligen Vitryssland. Vi vänder blickarna mot Irak och undersöker vad som hänt med media sedan Saddam Hussein störtades. Vi försöker även ge en snapshot över situationen för press och bloggare i Egypten. Jag önskar er ett spännande nummer och hoppas det väcker intresse för ytterligare läsning! Det förklarar Dmitri Plax, journalist på SR och tidigare bosatt i Vitryssland. Ett exempel på den statliga kulturen finns att hämta från årets Eurovision Song Contest och låten landet bidrog med, I love Belarus. Enligt många en enda lång propagandalåt som lika gärna hade kunnat vara framförd av Lukasjenka själv. Som invånare i Vitryssland måste man välja vilken väg man ska ta. Det går utmärkt att arbeta för statliga medier som journalist och få ett tryggt liv. Det går lika bra att verka oberoende av staten, genom att till exempel sjunga, spela teater eller skriva poesi, men konsekvenserna kan då komma att bli andra. En som har valt den andra vägen är Zmtiser Vajtsiusjkevitj, artist, sångare och poet i Vitryssland. Vi träffar honom på ett hostel i Stockholm precis innan han ska resa hem. Hemma är han tolererad men starkt kritiserad. Han är placerad på statens svarta lista, förbjuden att spela offentligt. Jag förstår inte varför de tror att jag är farlig. Förut

2 NR Anna Solomianskaya i pjäsen Zone of Silence, Belarus Free Theatre. kom personer från regeringen tillsammans med sina familjer till mina konserter, nu gör de inte det längre och jag förstår inte varför, berättar han. Zmtiser förklarar att han är helt apolitisk och inte förstår sig på politik. Han menar att det viktigaste men samtidigt det De enda som vet vad som faktiskt är förbjudet är de som förbjuder... svåraste är att vi måste förstå vilka vi är, vad vi gör och varför vi befinner oss där vi är. Verktyget vi har till vår hjälp, säger han, är kultur, musik och konst. Vitryssland fungerar inte som en klassisk diktatur med ett öppet förtryck mot befolkningen. Systemet är mer sofistikerat än vad många tror. Ingenting är direkt förbjudet enligt lag, och de enda som vet vad som faktiskt är förbjudet är de som förbjuder. Dmitri Plax exemplifierar: Det är inte förbjudet att demonstrera, men dagen efter du går ut och gör det visar det sig att dina arbetsledare eller din chef på jobbet inte längre vill ha dina tjänster. Inte för att du har demonstrerat, utan för att situationen i det företaget du arbetar på har förändrats över en natt. Idag finns det ett aktivt kulturellt utbyte mellan Sverige och Vitryssland som syftar till att uppmärksamma situationen i grannlandet. Svenska teaterunionen och teatergruppen Belarus Free Theatre har ett sådant. På den internationella teaterdagen uppmärksammades detta på Södra teatern i Stockholm. En pjäs av teatergruppen lästes upp och Civil Rights Defenders gav en lägesrapport från landet. Då, 27 mars, hade flertalet av medlemmarna återvänt hem till Vitryssland. I skrivande stund har ledarna för Belarus Free Theatre tvingats lämna landet eftersom de är eftersökta i Minsk. Zmitser och Belarus Free Theathre är viktiga röster i diktaturens Vitryssland, men det krävs mer. Andra länders insatser är livsviktiga för att hoppet om förändring inte ska dö ut. Många hoppades på en demokratisk vår, så blev inte fallet och efter valet verkar situationen mer hopplös än någonsin. Alldeles nyligen påbörjades rättegångarna mot oppositionspolitiker och hur de slutar återstår att se. Catherine Ashton, EU: s högsta representant för utrikes- och säkerhetspolitik, gjorde nyligen ett uttalande där hon kräver att myndigheterna i Vitryssland ska släppa de fängslade oppositionspolitikerna och lägga ner samtliga politiskt motiverade rättegångar. Zmitser poängterar att om revolution ska ske måste den nå president Lukasjenka; det är utifrån honom allt sker, det är hans makt och pengar som idag styr landet med järnhand och det är utifrån det man måste angripa. Inte förrän då kan folket i Vitryssland slippa riskera sina liv när de säger sin mening eller ägnar sitt liv åt sina drömmar. CAMILLA GÖTH

3 Pressfrihetens utveckling under 2011 Turkisk polis arresterade i mars två maktutmanade journalister, Ahmet Sik och Nedim Sener. Polisaktionen ses som en del av det makthavande AK-partiets utdragna och alltmer kritiserade kampanj mot Ergenekongruppen, vars medlemmar anklagats för att planera en kupp mot den sittande regeringen. 67 journalister sitter nu fängslade i Turkiet. Med anledning av de folkliga upproren i Mellanöstern och Nordafrika bjöd Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson i mars in till en diskussion om hur Sverige kan använda nya informationsverktyg i biståndet för att stärka demokrati i utvecklingsländer. Ambitionen sades vara att redan i år satsa mer på digitala biståndsprojekt och att utveckla en långsiktig strategi inom området. Syrien hävde blockeringen av Facebook Twitter och YouTube som en symbolisk gest mot befolkningen efter upproren i Tunisien och Egypten. I maj restes dock misstankar om att den syrianska regeringen ligger bakom en våg av attacker mot användare av just dessa hemsidor. Trots detta används sociala medier fortfarande av proteströrelsen i landet, som även stöttas av exilmedia. Kinas regering annonserade den 4 maj att den ämnar skapa Statens kontor for Internetinformation. Syftet är att centralisera Kinas internetcensur, ett uppdrag som tidigare delats av 14 olika ministerier och myndigheter. Egyptiska medier i försiktig förändring Mubarakregimen i Egypten sågs länge som en av de mest liberala i regionen ibland även som halvdemokratisk. Detta trots att omfattande bestraffning och förföljelse pågick av kritiker verksamma på internet. Egypten stod på Commitee to Protect Journalists lista som ett av de värsta länderna att vara bloggare i. Den 27: e januari, då de omfattande proteserna börjat, stängde Mubarak av internet i Egypten med hjälp av utländska operatörer. Hur övergångsregeringen agerar i dessa frågor är ännu svårt att fastställa. Efter avsättandet av Mubarak upplöste det militära rådet ministeriet för information, men tillsatte en av de militära ledarna till att övervaka statlig radio och tv. I slutet av mars skickade militärstyret ett brev till en rad chefredaktörer. Där klargjordes att allt som skrivs om de militära styrkorna först ska granskas av det militära rådets direktorat för PR och information. Detta uppges vara för landets säkerhets skull. Bara några dagar senare blev bloggaren Maikel Nabil Sanad arresterad. Han fängslades för att ha kritiserat det nuvarande styrets våldsamma aktion mot fredliga demonstranter på Tahrirtorget i Kairo. Sanad dömdes till tre års fängelse anklagad för att ha förolämpat militären. Bloggaren Maikel Nabil Sanad Samtidigt har många bloggare kunnat vara frispråkiga utan att bli dömda eller utsättas för trakasserier. We re in a transition period and there is still no legislation to guarantee freedom of expression säger Rasha Abdulla, ordförande för departementet för journalism och masskommunikation på Amerikanska universitetet i Kairo. MALIN ALSING

4 INTERVJU: DMITRI PLAX JOURNALIST & FÖRFATTARE, SVERIGES RADIO HUSSEIN EL-ALAWI FOTOGRAF, SYDSVENSKAN Dmitri Plax talar med FUF-bladet om förutsättningarna för kulturella yttringar i Vitryssland och Lukasjenkaregimens sofistikerade förtryck av yttrandefriheten. I vilken utsträckning är den oberoende kulturen tolererad av staten? Du kan förbjuda musiker att uppträda, vilket sker i Belarus idag det finns svartlistade musiker som inte får spela offentligt eller vars låtar inte får spelas i etern men du kan inte förbjuda dessa sångare att träffa sina vänner privat och spela. Det är väldigt svårt att förbjuda kulturen. Vad krävs för att regimen ska förtrycka en yttring? Det är väldigt godtyckligt vad som censureras. Det finns musiker som är förbjudna utan någon särskild anledning för att de gör vad de vill, även om de är helt apolitiska. Staten ser sina medborgare i två stora grupper: de lojala, som ska stödjas, och de icke-lojala, som ska motarbetas. På vilket sätt är förtrycket sofistikerat? På det sättet att ingenting [på kulturområdet är förbjudet enligt lagen, och inte heller i praktiken. Vad som blir förbjudet imorgon vet bara de som kan förbjuda. Det är helt godtyckligt och det finns inga spelregler eller i alla fall är de väldigt luddiga. Vilken betydelse har språket för Vitryssarnas självbild? Oftast är det just språket som är den viktigaste identitetsmarkören. Så det är naturligtvis väldigt viktigt. Det är också därför, tror jag, som det belarusiska språket motarbetas i landet av staten som använder sig av det ryska språket. Situationen är bisarr. Jag är ganska säker på att det är det enda landet där regeringen motarbetar sitt eget språk det språk som gav landet dess namn. Hur viktiga är andra länders insatser för yttrandefriheten i Belarus? Det är livsviktigt. Det är nödvändigt för att någonting ska kunna överleva. Det är det enda hoppet som man har. SVEN HULTBERG CARLSSON Hussein El- Alawi har rötter i Irak och god kännedom om landets nyhetsmedia. FUF-bladet träffade honom för ett samtal om nyhetsmedias roll för stater i övergångsfasen från diktatur till demokrati. Hur stor betydelse har nyhetsmedia i transformationen från diktatur till demokrati? Innan de Nordafrikanska länderna börjar bekymra sig om pressfrihet behöver de först basala nödvändigheter i form av mat, utbildning, sjukvård, infrastruktur och slutligen demokrati. Först då kan man börja tala om förutsättningar för nyhetsmedia. Spelade nyhetsmedia någon roll i demokratins intåg i Irak? Under diktaturen i Irak tillhörde all media diktatorn och ingen annan ägandeform var någonsin aktuell eller ens tillåten. Hela samhällssystemet kollapsade och pressen blev en bricka i ett större spel Nyhetsmedia spelade ingen roll alls för demokratins intåg i Irak. Hur såg då transformationen av media ut? Hela samhällssystemet kollapsade och pressen blev en bricka i ett större spel. Efter diktaturens fall var nyhetsmedia fortfarande starkt knuten till de partier som uppstod. Det är fortfarande för tidigt att tala om pressfrihet i Irak. Hur bedömer du framtiden för irakisk nyhetsmedia? Jag tror på framtidens media i Irak. Men den är uppe i en viktig process och det kommer att ta lång tid innan irakisk press kan frodas i ett mer tillåtande klimat. HANS FRIDLUND

5 NR SKRIBENTER Camilla Göth Hans Fridlund Malin Alsing Sven Hultberg Carlsson FORM Klara Grenhagen FOTOGRAF Alessandro Vincenzi - Länk Hannes Kjörnsberg Knight Foundation Maria Söderberg ANSVARIG UTGIVARE Föreningen för Utvecklingsfrågor Klara Grenhagen klara.grenhagen@fuf.se ANNONSKONTAKT klara.grenhagen@fuf.se