Distriktssköterskors erfarenheter av språksvårigheter i hemsjukvården

Transkript

1 Distriktssköterskors erfarenheter av språksvårigheter i hemsjukvården En kvalitativ intervjustudie Elin Teglund, Sofie Parkén. Examensarbete, 15 hp Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning distriktssköterska, 75 hp Ht 2021

2 Innehållsförteckning Abstrakt... i Abstract... ii Definitioner... Introduktion... 1 Bakgrund... 1 Motiv för studien... 3 Syfte... 3 Metod... 3 Design... 3 Studiekontext... 4 Urval /Deltagare... 4 Datainsamling/Procedur... 5 Analys... 5 Forskningsetiska överväganden... 6 Resultat... 7 Ovisshet... 8 Osäkerhet kring användandet av anhörigtolk... 8 Otillräcklighet...8 Okunskap om resurser...9 Finna nya vägar...10 Kroppsspråket underlättar...10 Att ta sig tid att skapa lugn...10 Att inte ge upp...11 Att kunna hjälpas åt...11 Vilja göra rätt...12 Att sträva efter att ge likvärdig vård...12 Att sträva efter att göra patient delaktig...13 Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Konklusion Referenser Bilagor... iii i

3 Distriktssköterskors erfarenheter av språksvårigheter i hemsjukvården Abstrakt Bakgrund: Sjuksköterskor ska kommunicera med patienter och närstående på ett lyhört, respektfullt och empatiskt sätt. Felaktigheter i kommunikation inom hälso- och sjukvården kan vara direkt livshotande och med det ökande antalet immigranter där vårdpersonal och patienten inte talar samma språk finns det stor sannolikhet för brister i kommunikation. Som distriktssjuksköterska inom hälso- och sjukvård är det mycket troligt att man kan komma att träffa på just patienter som talar ett annat språk. Motiv: Få studier om distriktssköterskans erfarenheter av språksvårigheter i hemsjukvården har hittats. Detta är ett viktigt ämne varvid författarna anser att studera detta. Syfte: Syftet med studien var att belysa och beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att kommunicera med patienter med annat modersmål i hemsjukvården Metod: Kvalitativ intervjustudie. Data analyserades med hjälp av en innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: Ovisshet, Finna nya vägar och Vilja göra rätt. Det framkom att distriktssköterskorna känner en ovisshet och otillräcklighet vid vårdandet av patienter med annat modersmål men att de även hittat vägar för att underlätta omvårdnaden. Det framkom också att distriktssköterskorna ville göra patienten delaktig och ge en lika vård men att detta försvårades på grund av språkförbistringar. Konklusion: Något som står klart efter intervjuerna med distriktssköterskorna är att det är svårt att bedriva en personcentrerad omvårdnad då man inte kan tala samma språk. Fler studier behövs på ämnet. Tabell 1. Översikt över arbetets omfattning Magister (max 8000 ord) Antal sidor 23 Antal ord 7872 Antal tabeller 3 Antal figurer 0 Nyckelord: Distriktssköterska, kommunikation, hemsjukvård, språk, personcentrerad vård. i

4 District nurses' experiences of language difficulties in home care Abstract Background: Nurses must communicate with patients and relatives in a responsive, respectful and empathetic manner. Errors in communication in health care can be directly life-threatening and with the increasing number of immigrants where care staff and the patient do not speak the same language, there is a high probability of shortcomings in communication. As a district nurse in health care, it is very likely that you may come across patients who speak another language. Motive: Few studies on the district nurse's experiences of language difficulties in home care have been found. This is an important topic and the authors consider studying this. Aim: The purpose of the study was to shed light on and describe district nurses' experiences of communicating with patients with another native language in home care. Methods: Qualitative interview study. Data was analyzed using a content analysis with an inductive approach. Result: The analysis resulted in three main categories: Uncertainty, Finding new paths and Willingness to do the right thing. It emerged that the district nurses feel an uncertainty and inadequacy in the care of patients with another native language, but that they have also found ways to facilitate the care. It also emerged that the district nurses wanted to involve the patient and provide equal care, but that this was made more difficult due to language difficulties. Conclusion: Something that is clear after the interviews with the district nurses is that it is difficult to conduct person-centered nursing as you cannot speak the same language. More studies are needed on the subject. Keywords: District nurse, communication, home health care, language, person-centered care. ii

5 Definitioner Patient: En person som vårdas av legitimerad personal Modersmål: Det första språket som ett barn lär sig iii

6 Introduktion Människor har in- och utvandrat till Sverige i flera hundratals år (Migrationsverket, 2021). Statistiska centralbyrån (SCB, 2021) menar att Sverige har varit ett invandringsland sedan 1930-talet men att det fram till 70-talet främst har varit arbetskraftsinvandring och att det är på senare år som det kommit fler personer från krigsdrabbade länder. Under 2000-talet har invandringen ökat mycket och år 2019 invandrade personer till Sverige. Pandemin Covid-19 har påverkat invandringen mycket och 2020 noterades den lägsta siffran sedan 2005 (SCB, 2021). Vården kommer i större utsträckning att komma i kontakt med personer med andra modersmål än svenska (Socialstyrelsen, 2021a). Alla patienter har enligt Hälsooch sjukvårdslagen (HSL, 2017) samma rättigheter till likvärdig vård oavsett deras bakgrund, etnicitet osv. Hälso- och sjukvårdslagen (2017) beskriver också att patienterna ska bli informerade om samt ha inflytande över sin egen vård. Jacobs m.fl. (2006) menar att språket kan ha en betydelse för patientens omvårdnad. HSL (2017) säger att god hälsa och vård på lika villkor är målet med Hälso och sjukvården. Men hur fungerar det då missförstånd uppstår? Vi vill med vår studie belysa och beskriva problematiken samt hur distriktssköterskorna hanterar dessa så att fler människor kan ta del av det som fungerar och inte fungerar. Ämnet är relevant både internationellt och nationellt då yrket som distriktssköterska med arbetsplats inom kommun även förekommer globalt. Bakgrund Sveriges sjukvård är organiserad efter en systemteori där regionerna och kommunerna lyder under hälso- och sjukvårdslagen. Hälso- och sjukvård i Sverige består av olika ansvariga huvudmän: statlig myndighet, kommun, region, enskild näringsidkare eller annan juridisk person (HSL, 2017). I Kompetensbeskrivningen för distriktssköterskor (Svensk sjuksköterskeförening, 2019) står det bl.a. att distriktssköterskan har en ledande och utvecklande roll i arbetet samt att denne skall lyssna till patientens egna berättelse. Dixon och Thompson (2018) skriver att distriktssköterskan har en central roll i det vårdande nätverket runt patienten. De menar också att det är viktigt att distriktssköterskan har kunskap kring vilka resurser som finns i samhället för att kunna hjälpa patienten att få rätt vård. Carlson m.fl. (2014) menar att möjligheten att etablera djupa relationer med patienter är något som kan ses som positivt av distriktssköterskan och är bidragande till val av yrke. I en studie av (Nygren Zotterman m.fl., 2015) påtalar distriktssköterskor vikten av ett bra första möte, då det första mötet med patienten blir bra så bidrar det till ett ökat förtroende parterna emellan. Språksvårigheter kan vara en av orsakerna till att mötet ej blir som planerat (Nygren Zotterman m.fl., 2015). Språk (Bäärnhielm, 2013), hörselnedsättning

7 (Fossum, 2013), afasi (Grönberg, 2020), demenssjukdom (Österholm & Hydén, 2016) är faktorer som bland annat kan påverka kommunikationen. Pasco m.fl. (2004) beskriver att kommunikation innefattar många delar: det verbala språket, symboler, tecken, handsignaler och kroppsspråk. Travelbee (2006) menar att för att underlätta människors möjlighet att förmedla sig är den verbala kommunikationen viktigt. Muñoz och Luckmann (2005) berättar att kommunikation är när ett meddelande går från sändare till mottagare och så vidare. När meddelandet blir blockerat av någon anledning misslyckas kommunikationen (Muñoz & Luckmann, 2005). Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2019) ska sjuksköterskan kommunicera med patienter och närstående på ett lyhört, respektfullt och empatiskt sätt. I en kalifornisk studie (Karliner m. fl., 2011) gjord för att undersöka läkares erfarenheter av att kommunicera med patienter som talar begränsad engelska framkom det att en bra kommunikation upplevdes vara viktig för att patienter skall förstå behandlingen och eventuella biverkningar av denna samt uppföljningar som var planerade. Detta menade studien påverkade följsamheten hos denna patientgrupp på grund av en minskad förståelse av diagnoser och ordinerad behandling. I en studie av McCarthy m.fl (2013) bland sjuksköterskor framkom det vara en utmaning att vårda patienter med annat modersmål. I studien av McCarthy m.fl (2013) framkom det att sjuksköterskor upplever svårigheter i att göra en rättvis bedömning och inte kunna säkra vårdkvaliten. En fungerande kommunikation är en avgörande faktor för kvaliteten på vården, patienters följsamhet till rekommenderade behandlingar och patienters tillfredsställelse menar två studier (Afriyie 2020; Sethi & Rani, 2017). I en studie (Ali & Johnson, 2017) gjord bland sjuksköterskor på akutsjukhus i Storbritannien framkom det att när kommunikationen med vårdpersonalen fungerar så ökar även patientens bekvämlighet och upplevelse av att vara hörd. I en svensk studie av Skär och Söderberg (2018) framkom det att en bristfällig kommunikation kan innebära att patienten inte får möjlighet att vara delaktig i sin vård då given information inte förstås eller inte förmedlas alls. I en engelsk studie (Ellins & Glasby, 2016) gjord om äldre patienters erfarenheter av språkbarriärer framkom det att patienterna upplever en stark ångestkänsla då de inte kan förstå vad vårdpersonalen säger. Svensk sjuksköterskeförening (2010) skriver att personcentrerad vård är ett begrepp som beskriver god omvårdnad och som vuxit fram både internationellt och nationellt. Centralt för personcentrerad omvårdnad är att: se personen, bekräfta hans/hennes upplevelse av sjukdom, utgå ifrån individens perspektiv och inkludera personen i alla aspekter av vården (Edvardsson, 2010, s.29). Edvardsson (2010) skriver att mest uppmärksammat 2

8 har det personcentrerade området blivit inom äldre- och demensvård och att det har gynnsamma hälsoeffekter på både personal och patienter. Svensk sjuksköterskeförening (2010) menar att personcentrerad vård innebär att vårdpersonal skall bekräfta och respektera personens tolkning av sjukdom och ohälsa samt arbeta efter denna. Den strävar efter att tillgodose existentiella, psykiska, andliga och sociala behov i lika hög utsträckning som behov som är fysiska. I det personcentrerade samtalet tillåts patienten att uttrycka sina känslor och önskemål (Ehrstedt m.fl., 2004). Kwame och Petrucka (2021) skriver att hinder för den patientcentrerade kommunikationen kan vara störande yttre intryck samt personliga hinder såsom kulturella olikheter, skilda värderingar eller språkbarriärer. Motiv för studien Ett av de allra viktigaste verktygen för god och säker vård är kommunikation (Socialstyrelsen, 2021b). Studier (Meuter m.fl., 2015;Lundberg m.fl., 2005) visar att felaktigheter i kommunikation inom hälso- och sjukvården kan vara direkt livshotande och med det ökande antalet immigranter där vårdpersonal och patienten inte talar samma språk finns det stor sannolikhet för kommunikationsbrister. Som distriktssjuksköterska inom hälso- och sjukvård är det mycket troligt att man kan komma att träffa på just patienter som talar ett annat språk (Meuter m.fl., 2015;Lundberg m.fl., 2005). Författarna till denna studie har sökt och funnit lite om språksvårigheter i hemsjukvården varvid de anser att det är av stor vikt att belysa och beskriva distriktssköterskans upplevelse och identifiera eventuella svårigheter. Syfte Syftet med denna studie var att belysa och beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att kommunicera med patienter med annat modersmål i hemsjukvården. Metod Design Författarnas önskan med denna studie var att belysa och beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att kommunicera med patienter med annat modersmål. För att förstå detta fenomen har författarna till denna studie använt sig utav kvalitativ metod där man enligt Polit och Beck (2012) just vill förstå, förklara och beskriva fenomenet. En kvalitativ innehållsanalys användes för att skapa en djupare förståelse (Graneheim & Lundman, 2004) 3

9 och för att skapa en helhetsförståelse av fenomenet används en induktiv ansats (Olsson & Sörensen, 2011). Studiekontext Denna studie är genomförd av två distriktssköterskestudenter vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet. Deltagarna i studien var distriktssköterskor som arbetade inom hemsjukvården i två kommuner inom Västerbottens län. Upptagningsområdet var blandat med hälften glesbygd och hälften tätort. Distriktssköterskorna som deltog i denna studie beskrev sina arbetsuppgifter enligt nedan: fast vårdkontakt åt patienter, läkemedelshantering, provtagningar, omläggningar, injektioner, akuta bedömningar och riskbedömningar i hemmet. De ansvarade även för delegation och instruering av arbetsuppgifter till hemtjänstpersonal och beskrev en hel del administrativt arbete såsom rond med läkare, samordning gentemot sjukhus och hälsocentral. En distriktssköterska sammanfattade sina arbetsuppgifter som: sedvanliga distriktssköterskeuppgifter med skillnad för hembesök. [7] När distriktssköterskorna fick beskriva sitt upptagningsområde gällande befolkningsstruktur, sociala problem och vårdtyngd framkom det att patienterna främst var äldre och multisjuka. Patienterna bodde i hus eller i lägenheter i områden med relativt lite sociala problem. Vårdtyngden beskrevs som varierande men tung i dagsläget med pågående covid-19 pandemi och stundande sommarsemester. Urval /Deltagare Malterud (2009) menar att antalet informanter som behövs för studien beror på hur komplexa frågorna är samt i vilken grad författarna behärskar området. Då kan data från 4-7 personer räcka om informationen är rik. Åtta individuella intervjuer med distriktssköterskor i hemsjukvården i två kommuner genomfördes. Enligt Malterud (2009) så är strategiskt urval att föredra då målsättningen är att materialet ska belysa den problemställningen som författarna valt varvid just dessa personer valdes ut. Inklusionskriterier för personerna som deltog i denna studie var: sjuksköterskor med specialistexamen inom distriktssköterskeutbildningen och att de skulle arbeta inom hemsjukvården. Sju av deltagarna i studien var kvinnor, en man. Åldern på deltagarna i studien var mellan år. Deltagarna hade arbetat som sjuksköterskor mellan 8-41 år, som distriktssköterskor mellan 5-28 år och på sin nuvarande arbetsplats mellan 5-29 år varvid en distriktssköterska hade 4

10 arbetat på samma arbetsplats som sjuksköterska innan. Sysselsättningsgraden hos deltagarna var mellan %. Datainsamling/Procedur I enlighet med Kjellström (2017) togs kontakt med verksamhetscheferna för hemsjukvården i respektive kommun via mejl för godkännande att studien fick genomföras. I mejlet till verksamhetscheferna bifogades informationsbrev (se bilaga 1). Verksamhetscheferna efterfrågade i sin tur intresse bland distriktssköterskorna och förmedlade kontaktuppgifter till dem som var intresserade av att delta i studien. Informationsbrev om studiens syfte, att materialet hanteras konfidentiellt (se bilaga 2) och att deltagandet var frivilligt skickades via mejl till distriktssköterskorna. Semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data från distriktssköterskorna. Peters och Halcomb (2015) menar att semistrukturerade intervjuer innebär att forskaren har några fördefinierade frågor eller ämnen som man beroende på svaret deltagaren ger ställer följdfrågor till. Detta menar Peters och Halcomb (2015) kan ge en kraftfull data om deltagarnas åsikter, upplevelser och uppfattningar. Som stöd under intervjuerna i denna studie användes en intervjuguide med öppna frågor (se bilaga 3). För att säkerställa att frågorna svarade mot syftet gjordes en provintervju (Danielsson, 2017). Denna ansågs innehållsrik varvid den inkluderades i studien. Därefter gjordes sju intervjuer till med varierande resultat. Några distriktssköterskor hade mer erfarenheter av ämnet och kunde ge mer detaljerade berättelser medan några hade mindre erfarenhet och var mer kortfattade i sina svar.5 av 8 intervjuer genomfördes som digitala samtal med bild i och med pågående covid-19 pandemi och önskemål från distriktssköterskorna. 4 av 8 deltagare till studien ville inte bli inspelade och vi kom då överens om att informationen de kunde delge var viktig för studien varvid dessa genomfördes ändå. Detta medförde att det var av stor vikt att utsagorna skrevs ned ordagrant för hand och där författarna var osäkra på vad som sagts frågades detta upp omgående. Trots att det inte finns inspelat så har författarna behandlat den nedskrivna texten som citat. Intervjuerna delades upp mellan författarna och tog mellan minuter där tiden innefattade information och samtal bl.a rådande arbetsituation. Sedan transkriberades dessa ordagrant direkt efter intervjun utav respektive författare. Analys För att analysera resultatet använde författarna sig utav kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Enligt Graneheim och Lundman (2004, 2012) är denna applicerbar på olika 5

11 slags texter och tolkningen kan ske på olika nivåer vilket gör den användbar inom olika forskningsområden. De menar att just den induktiva ansatsen innebär en förutsättningslös analys av personernas upplevelser vilket är vad författarna till denna studie vill undersöka. Intervjutexterna lästes noggrant av båda författarna upprepade gånger för att få en övergripande bild av vad den handlar om. Den transkriberade texten som motsvarade syftet delades upp till meningsenheter som hörde ihop genom sitt innehåll. Exempel på sådant som ej kom med i resultatet var samtal om vart författarna arbetar, information om studien, samtal om arbetsbelastning relaterat till låg bemanning och så vidare. För att kunna härledas tillbaka till den ursprungliga texten fick samtliga intervjuer en färg och siffra. Dessa meningsenheter kondenserades sedan till en mer lätthanterlig text samtidigt som det centrala innehållet bevarades. Därefter kodades texten så att de kortfattat beskrev dess innehåll för att sedan organiseras och delas in i subkategorier som hade något gemensamt och slutligen huvudkategorier/teman. Mejl skickades till några av distriktssköterskorna för förtydligande av svar under analysfasen. Tabell 2. Exempel ur analysprocessen Kondenserad meningsenhet Kod Subkategori Kategori En dag så följde läkaren med En dag följde Att kunna Finna nya hem till mannen. Läkaren läkaren med så han hjälpas åt vägar pratade också finska så han kunde prata med kunde prata med mannen mannen mer. mer. Har ingen plan men vi löser Vi löser det Att kunna Finna nya det tillsammans. tillsammans. hjälpas åt vägar Forskningsetiska överväganden Något man sett i studien av Gaydos (2005) är att det finns nyttor för forsknings deltagarna när de får berätta sin berättelse. Bland annat att processen är läkande och att samtalet kan vara terapeutiskt. Det är viktigt med studier för att medicinska framsteg skall ske. Det får dock aldrig gå före forsknings deltagarnas intressen och rättigheter (Helsingforsdeklarationen, 2013). Vidare säger Helsingforsdeklarationen (2013) att fyra olika principer följas för att skydda deltagarna i studier från att ta skada fysiskt eller psykiskt. Dessa principer är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet 6

12 och nyttjandekravet. Innan starten av denna studie har författarna fyllt i institutionens etik blankett som godkänts av handledare samt reflekterat över etiska aspekter. Författarna till denna studie har gjort bedömningen att riskerna med studien var små. Ett informationsbrev skickades via mejl till dem distriktssköterskor som avsågs att inkluderas i studien. Där informerades de om att deras medverkan är frivillig och att de när som helst kunde lämna studien (Helsingforsdeklarationen, 2013). Denna studie med intervjuer av distriktssköterskorna innebär ett aktivt deltagande varvid författarna inhämtade deras samtycke skriftligt och muntligt. Intervjutexterna har avidentifieras och kodats samt uppgifter om deltagarna har behandlats konfidentiellt. Detta är något som även påtalas i General Data Protection Regulation (GDPR) (IMY, Integritetsskyddsmyndigheten, 2021). Malterud (2009) skriver att när man intervjuar en person så ställs man inför en mer personlig kontakt och att det då är viktigt att skapa förutsättningar för att intervjupersonen skall känna sig bekväm. Detta genom att visa respekt och hänsyn vilket författarna till denna studie tog i beaktande när de genomförde intervjuerna med distriktssköterskorna. Om obehag hade signalerats utav distriktssköterskorna hade intervjun avbrutits. Resultat Resultatet på studien har sammanställts i tre kategorier; Ovisshet, Finna nya vägar, Vilja göra rätt och tillhörande subkategorier. Se tabell 3. Tabell 3. Översikt av kategorier och subkategorier Kategorier Ovisshet Subkategorier Osäkerhet kring användande av anhörigtolk Otillräcklighet Okunskap om resurser Finna nya vägar Kroppsspråket underlättar Att ta sig tid och skapa lugn Att inte ge upp Att kunna hjälpas åt Vilja göra rätt Att sträva efter att ge likvärdig vård Att sträva efter att göra patient delaktig 7

13 Ovisshet Det framkommer i studien att distriktssköterskorna upplever en ovisshet vid vårdandet av patienter med annat modersmål. Subkategorierna som framkom till detta var: Osäkerhet kring användandet av anhörigtolk, Otillräcklighet och Okunskap om resurser. Osäkerhet kring användande av anhörigtolk Merparten av distriktssköterskorna som deltog i studien berättade att de hade tagit hjälp av anhöriga för att tolka när de vårdade patienter med annat modersmål. De beskrev att i de fallen där anhöriga bodde tillsammans med patienten som inte talade svenska blev det naturligt att den anhöriga hjälpte till att tolka. Det beskrevs dock vara en osäkerhet kring att använda sig utav anhöriga som tolk. En distriktssköterska nämnde att det aldrig var bra att ha en anhörig som tolkar. Detta då det fanns en osäkerhet kring om det hen sa blev tolkat på rätt sätt. Det är aldrig bra att ha en anhörig som tolkar. För man vet ju aldrig om det man säger blir tolkat på rätt sätt. [7] I distriktssköterskornas berättelser framkom att man behövde ha en fingertoppskänsla vid vilka situationer som det fungerade att använda sig utav anhörigtolk. Det framkom även situationer där närstående varit tveksamma till att tolka. En distriktssköterska beskrev att det fanns anhöriga i patientens närhet som inte alls kände för att hjälpa till att tolka i vissa situationer. En annan distriktssköterska berättade om en särskild situation där en patient hade blivit akut sjuk i hemmet och den anhörige till slut blev less och översatte för att lugna ned situationen. Distriktssköterskan beskrev att i denna situation kändes det inte alls bra då det fanns en ovisshet i om den anhörige tolkat rätt då denne kändes stressad. Vidare beskrevs även att kulturella skillnader såsom att mannen i familjen bestämmer oavsett ålder. Detta menade distriktssköterskorna kunde leda till svårigheter vid tolkning då det kunde uppstå diskussioner vilket medfört en ovisshet hos distriktssköterskorna att informationen kommit fram rätt till patienten. Otillräcklighet Det beskrevs även en känsla av otillräcklighet och ovana hos distriktssköterskorna vid vårdandet av patienter med annat modersmål. I intervjuerna med distriktssköterskorna framkom det att de trodde att ovanan berodde på att många äldre med utländsk härkomst vårdas av anhöriga i hemmet alternativt att de flyttar hem till sitt hemland då de blir äldre. Denna ovana ledde till en känsla av otillräcklighet och ovisshet hos distriktssköterskorna vid 8

14 vårdandet av dessa patienter. En distriktssköterska beskrev att det ibland kunde uppstå missförstånd och fel på grund av språksvårigheter vilket ledde till en känsla av otillräcklighet och i slutändan en känsla av ovisshet vid vårdandet av patienter med annat modersmål. Om en patient till exempel hade smärta eller var orolig och distriktssköterskan inte kunde förstå denne på grund av kommunikationssvårigheter upplevdes en otillräcklighet....hon kan bli mycket upprörd om man inte förstår henne. Exempelvis har hon ångestdämpande och smärta där det ibland kanske kan bli fel och man tror att det är ångest och man ger läkemedel mot detta men att det egentligen berodde på smärta."[1] Det framkom en ovisshet att man förstått patienten rätt och distriktssköterskorna beskrev att det ibland kunde vara svårt att veta om en patient blivit sämre på grund av språksvårigheter. Det framkom i resultatet att distriktssköterskorna upplevde en känsla av att de inte riktigt nådde fram på grund av språk svårigheterna. En distriktssköterska beskrev att hen fick gissa sig fram till saker och hoppas att det blev rätt. Man kunde inte vara säker på någonting vilket ledde till en känsla av otillräcklighet. Okunskap om resurser Ingen av distriktssköterskorna i studien hade använt sig utav professionell tolk i sitt arbete i hemsjukvården. Ändå beskrev distriktssköterskorna att användandet av professionell tolk kan vara ett hjälpmedel vid vårdandet av patienter med annat modersmål och att detta kan leda till en trygghet. Ett flertal distriktssköterskor tog upp bristen på tolk och hjälpmedel samt att bedömningen av patientens sjukdomstillstånd kunde påverkas på grund av detta. Merparten av de intervjuade distriktssköterskorna kände inte till om det fanns någon möjlighet till tolk på deras arbetsplats vilket ledde till en ovisshet. HSV (Hemsjukvården, författarnas kommentar) har ingen tolk tillgänglig vad jag vet. Om du pratar med någon av de andra som arbetar i... kommun som säger att det finns så är det nog så men inte vad jag vet. [2] Ett flertal av distriktssköterskorna i studien berättade att det hade varit av stor vikt att ha fått utbildning och information om hur de skulle går tillväga för att ta kontakt med tolk. Distriktssköterskorna vittnade om att det fanns situationer då de önskat att professionell tolk använts. Detta beskrevs inte ha gjorts då de i situationerna var stressade och inte hade möjlighet att kolla upp hur de tog kontakt med tolk. Något som också framkom var att distriktssköterskorna upplevde att ha tagit kontakt med andra arbetskategorier för att få 9

15 tillgång till hjälp med redskap, exempelvis bilder men inte fått något gehör. Samt osäkerhet och ovisshet kring om det fanns andra hjälpmedel att ta till utöver tolk. Finna nya vägar Trots svårigheter att göra sig förstådd och att förstå, försökte distriktssköterskorna att hitta olika vägar till att underlätta vårdandet av patienter med annat modersmål. Subkategorier som framkom till att finna nya vägar var: Kroppsspråket underlättar, Att ta sig tid och skapa lugn, Att inte ge upp samt Att kunna hjälpas åt. Kroppsspråket underlättar Hälften av distriktssköterskorna i studien nämnde att kroppsspråket var ett viktigt hjälpmedel i omvårdnaden. Kroppsspråket var något som används per automatik. En distriktssköterska beskrev det som att det var mycket vinka och le i situationer med patienter som de inte kunde förstå språkligt. I en av intervjuerna med distriktssköterskorna framkom det att just att genom att le så kunde hen visa att denne var vänligt inställd. Det framkom ur distriktssköterskornas berättelser en insikt om att kroppsspråket används mycket vid dessa situationer. Distriktssköterskorna menade att kroppsspråket ofta var det som de tog till då man språkligt inte kunde förstå varandra. De fann en ny väg. Något som också framkom under samtalen med distriktssköterskorna var att man använde kroppsspråket för att visa på sig själv att saker inte var farliga. Jag kan visa på mig själv också om jag tex ska ta ett blodtryck så kan jag visa vad som händer, jag kan koppla en omron på min egen arm och liksom låta den nypa åt och visa att det inte är något farligt och att man får ut siffror som man behöver. [8] Distriktssköterskorna påtalade även vikten av kontinuitet för att bland annat kunna lära sig att tolka varandras kroppsspråk. Distriktssköterskorna belyste även de insikter de fått under pandemin kring hur användandet av munskydd påverkar hur man kan använda sig av ansiktsuttryck vilket ju är en stor del av kroppsspråket. Att ta sig tid och skapa lugn Det framkom att det var viktigt att vara förberedd och inte bli upprörd om personen inte förstod. Att vara förberedd menade distriktssköterskorna kunde handla om att ha läst på innan om vad de skulle göra hos patienten så att de upplevde en trygghet när de besökte 10

16 patienten med annat modersmål. Detta skapade ett lugn hos både patienten samt distriktssköterskan.vidare beskrev distriktssköterskorna att det är viktigt att ta sig tid och vara ödmjuk om det är så att man inte förstår varandra. För det första måste man ta sig tid det är A och O...att man inte är stressad [6] Att skapa lugn genom att inte vara stressad när man besökte patienter med annat modersmål var viktigt. En distriktssköterska beskrev att det var viktigt att själv vara lugn, att det var viktigt oavsett vem hen mötte men extra viktigt i denna situation. Genom att begränsa antal personer som vårdade patienten skapade man ett lugn hos både patient och personal. Hälften av deltagarna i studien tog upp om hur viktigt det var med tonläget, att vara övertydlig och att använda enkelt språk vid kommunikationen vilket kunde skapa ett lugn i vårdandet. En distriktssköterska beskrev att trots att hen och patienten inte förstod varandra så pratade distriktssköterskan medan omläggningarna gjordes. I denna situation menade distriktssköterskan att det var viktigt med tonläget på rösten då detta kunde skapa ett lugn hos patienten trots att de ej förstod varandra. Att inte ge upp Att inte ge upp utan att finna en ny väg var något som nämndes utav några deltagare i studien. Distriktssköterskorna beskrev att om de märkte att patienten inte förstod vad de sagt så försökte distriktssköterskan förklara om och om igen. De kunde försöka igen med andra ord eller tecken för att få patienten att förstå. Om jag märker att det inte landar det jag sagt så får jag försöka igen fast på ett annat sätt. [4]. En distriktssköterska beskrev att det ibland kunde vara svårt att veta vad en kvinnlig patient med annat modersmål menade men att hon gav inte upp utan fick fråga igen tills hon fick fram det patienten menade. Det var även lättare om man gjorde saker upprepade gånger så det blev bekant för patienten. Distriktssköterskorna menade att de inte gav upp utan försökte finna nya vägar för att få patienten att förstå. Att kunna hjälpas åt Distriktssköterskorna beskrev att de ibland fick finna en annan väg då det uppstod språksvårigheter. Detta genom ett samarbete med både anhöriga och annan personal. Detta kunde då det fungerade underlätta omvårdnaden av patienter med annat modersmål och på 11

17 så sätt öka tryggheten vid vårdandet. En distriktssköterska berättade att de i samband med covid-19 vaccinationen ringde till sonen till en patient i hemsjukvården för att informera patienten om tid och dag för vaccinationen. Distriktssköterskorna beskrev även att hemtjänstpersonalen som kände patienterna kunde vara behjälpliga och det kunde underlätta då distriktssköterskorna inte språkligt kunde förstå patienten. En distriktssköterska beskrev att det inte fanns någon plan om hur distriktssköterskorna skulle hantera om det skrevs in patienter med annat modersmål i hemsjukvården men att de skulle försöka lista ut hur de skulle göra tillsammans och på så vis hjälpas åt. Distriktssköterskorna nämnde i intervjuerna att det kunde vara en fördel att ta reda på om det fanns någon i arbetsgruppen som talade andra språk så de kanske kunde vara behjälpliga i att tolka och på så vis hjälpas åt. Några distriktssköterskor pratade om framtiden och menade att det kommer att eftersökas distriktssköterskor med annat modersmål vilket skulle kunna vara positivt. Samarbetet i sin tur kunde även leda till en positiv upplevelse för patienten. En distriktssköterska beskrev det enligt nedan: En dag så följde läkaren med hem till mannen. Läkaren pratade också finska så de kunde prata med mannen mer och det blev ett helt annat röstläge och en positiv upplevelse för mannen. [1] Vilja göra rätt Distriktssköterskorna i denna studie upplevde att kvalitén på vården minskade då de kände sig osäkra att de förstått patienten rätt. Distriktssköterskorna beskrev att det även fanns orättvisor då det ibland inte fanns en tolk att tillgå vilket ledde till att patienten inte kunde få en lika bra vård som en patient som pratade svenska. Det framkom i studien att distriktssköterskorna upplevde en vilja att göra rätt men att det kunde försvåras av språkförbistringar. Subkategorier som framkom till detta var: Att sträva efter att ge likvärdig vård och Att sträva efter att göra patient delaktig. Att sträva efter att ge likvärdig vård Distriktssköterskorna beskrev en vilja att göra rätt men att detta försvårades av brister i kommunikationen. Vidare upplevdes en känsla av att kvalitén på vården inte kunde upprätthållas på samma sätt som med en svensktalande patient. En distriktssköterska beskrev att om hen var hos någon som har samma modersmål eller som man pratar samma 12

18 språk som dom så pratar man mycket mer och beskriver mer vad man skall göra. En annan distriktssköterska beskrev det enligt nedan:... och hur ser vi till att kommunikationen fungerar, för det måste den ju göra annars kommer vi stöta på problem hela tiden och det kommer inte bli en likvärdig vård [8] En distriktssköterska menade att språksvårigheterna gjorde att hen inte kunde förstå patienten fullt ut till skillnad från en svensktalande patient. Distriktssköterskorna menade att det var svårt och att det i slutändan inte blev en likvärdig personcentrerad vård. Att sträva efter att göra patient delaktig Distriktssköterskorna beskrev en vilja att göra rätt men att svårigheterna att inte kunna göra patienter med annat modersmål delaktiga påverkade detta negativt. Genom att inte tala samma språk blev vårdmötet tystare och distriktssköterskorna upplevde att man inte kunde få fram samma information om patientens liv och egna önskemål vilket påverkade bland annat möjligheten att göra patienten delaktig. Någonstans tror jag ändå att det blir sämre för du får ju ändå inte den där känslan för vad patienten vill. Du får ju inte patientens synvinkel. Du kan ju göra åtgärder och du kan göra det du tycker är bäst men det är väldigt svårt att fråga patienten om det är det den vill. Det blir mer att vårda någon vare sig den vill eller inte för att vi tycker att det skall göras. [7] En distriktssköterska berättade att hon under intervjuns gång reflekterade över behovet att kalla till vårdplanering hos en patient med annat modersmål. Detta för att ta reda på hur denne vill ha sin vård. En annan distriktssköterska beskrev att det vid vårdandet av patienter som var döende var viktigt att veta hur de ville ha det men att detta bland annat kunde försvåras på grund av språksvårigheter. Distriktssköterskorna i studien berättade dock att det vanligaste var att ha vårdat patienter med finska som annat modersmål. Dessa vårdmöten fungerade väl då de bott ett längre tag i Sverige. Distriktssköterskorna menade att detta ledde till att de kunde göra patienterna mer delaktiga i sin vård vilket var en positiv aspekt i deras vilja av att göra rätt. 13

19 Diskussion Resultatdiskussion Denna studies syfte var att belysa och beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att kommunicera med patienter med annat modersmål i hemsjukvården. Analysen av insamlat data från intervjuerna med distriktssköterskorna resulterade i tre huvudkategorier: Ovisshet, Finna nya vägar och Vilja göra rätt. Dessa kategorier kommer nedan att diskuteras utifrån aktuell forskning och personcentrerad omvårdnad. Distriktssköterskorna i denna studie beskrev en osäkerhet kring att använda sig av en anhörig som tolk på grund av ovisshet om det förmedlades rätt. Osäkerheten kring att använda anhöriga som tolk är något som även kan ses i andra studier (Kynoe m.fl.,2020; McCarthy m.fl., 2013; Fatahi m.fl., 2010; Alm-Pfrunder m.fl., 2018). Något som också framkom i denna studie var att det verkade som att det var mannen i familjen som bestämde oavsett ålder och att det kunde bli diskussioner då denne hjälpte till att tolka. Detta anser författarna till studien är en viktig intersektionell fråga. Liknande framkommer även i en norsk fokusgruppsstudie (Kynoe m.fl. (2020) med sjuksköterskor och mödrar till förtidigt födda barn som inte talade skandinaviska eller engelska. Där beskrevs det att när mannen (eller fadern till barnet) tolkar så bestämde denne hur mycket mamman fick reda på. I en litteratursammanställning av Squires (2008) framkom det att översättningen kan påverkas av relationen mellan patient och den anhörige vilket kan göra att sjuksköterskan går miste om information. Med detta menade Squires (2008) att det inte är lämpligt att en person med familjeband tolkar. Enligt Edvardsson (2010) menas det att när personcentrerad omvårdnad tillämpas så ska vården bedrivas i enlighet med patientens önskemål. Författarna till denna studie ställer sig frågande till hur mycket av patientens önskemål framkommer då anhöriga tolkar och endast delger det denne tycker är aktuellt för patienten? Detta anser författarna till studien är viktigt att vi som distriktssköterskor har med oss vid vårdandet av patienter med annat modersmål. Att distriktssköterskorna skall ges möjlighet att använda sig utav professionell tolk istället för anhöriga. Äldre personer som är svenskfödda får generellt mer offentlig vård och omsorg än äldre med utländsk härkomst (Motion 2010/11:So586). I Motionen (2010/11:So586) skrivs vidare att den minskande andel som får kommunal vård beror på bristande information om att detta finns och olika syn på åldrandet. I samtalen med distriktssköterskorna i denna studie nämndes att det var ovanligt med patienter med annat modersmål i hemsjukvården. Detta är en viktig samhällelig aspekt och författarna till denna studie menar att det skulle vara 14

20 intressant att studera detta vidare och huruvida man kan nå ut bättre till patienter med annat modersmål. Denna ovana ledde till en känsla av ovisshet och otillräcklighet vid vårdandet av patienter med annat modersmål. Distriktssköterskorna i denna studie upplevde även en känsla av otillräcklighet vid vårdandet av patienter med annat modersmål på grund av att det var större risk att missförstå patienten på grund av språkförbistringen vilket skapade en oro över att bedömningar kunde bli fel. I en svensk intervjustudie (Jirwe m.fl., 2010) bland sjuksköterskestudenter framkom det att det vanliga småpratet försvann när de pratade med patienter som de hade svårt att förstå och samtalen upplevs mekaniska vilket ledde till att de kände sig otillräckliga. Studien av Fatahi m.fl. (2010) gjord bland kurdiska män beskriver att en risk för missförstånd finns i samband med vissa undersökningar vilket i sin tur kunde påverka patientsäkerheten. En distriktssköterska nämnde i intervjun ett exempel om att det misstagits att en patient kände oro istället för smärta och behandlingen blev därefter. Van Rosse m.fl. (2016) beskriver i sin kohortstudie gjord i Nederländerna liknande då de tar upp gällande hinder i smärtbehandling då patienten inte förstår sjuksköterskans instruktioner. Den personcentrerade vården förespråkar att vårdpersonal skall sträva efter att tillgodose patientens behov (Svensk sjuksköterskeförening, 2010) och Edvardsson (2010) beskriver att detta skall göras i samråd med patienten. Efter vittnesmålen både från distriktssköterskorna i denna studie och studierna ovan tänker författarna till denna studie att man inte kunnat använda sig utav denna omvårdnadsteori på grund av bristfälligheter i kommunikationen mellan distriktssköterska och patient. En professionell tolk kan vara ett bra sätt att överkomma språkbarriärer men tillgängligheten (Ali & Watson, 2018), kostnaden och merarbetet (Jirwe m.fl., 2010) kring detta gjorde att många sjuksköterskor avstod från detta utifrån dessa olägenheter (Ali & Watson, 2018;Jirwe m.fl., 2010). Distriktssköterskorna i denna studie beskrev liknande då de önskat att professionell tolk använts men att det ledde till merarbete. Ett flertal studier (Van Rosse m.fl., 2016; McCarthy m.fl., 2013; Eklöf m.fl., 2015) menar att samtalet med tolk bör planeras samt att personalen bör ha utbildning i hur man använder sig utav tolk. Detta menar studierna ovan skulle kunna leda till bättre vårdkvalitét. Att distriktssköterskor och övrig personal som kan komma i kontakt med att vara i behov av tolk anser författarna skulle vara behjälpliga av att ha fått utbildning i detta vilket även distriktssköterskorna själva nämner under intervjuerna. I denna studie framkom det att det fanns en okunskap huruvida man tog kontakt med professionell tolk men även kring bristen på tolk och hjälpmedel. Detta menade distriktssköterskorna kunde påverka bedömningen av patientens sjukdomstillstånd. 15

21 Enligt Socialstyrelsen (2016) är det en brist på tolk. Faktorer som kostnad eller tillgänglighet av tolk ska inte ha någon betydelse menar Ali och Watson (2018). De menar att sjuksköterskan skall kunna ge adekvat information till patienten för att denne skall kunna fatta beslut angående sin vård och Edvardsson (2010) menar att detta är grunden i den personcentrerade vården. Alla patienter har enligt Hälso- och sjukvårdslagen (2017) samma rättigheter till likvärdig vård oavsett deras bakgrund, etnicitet osv. Enligt Socialstyrelsen (2016) finns det inte direkt reglerat i lag att tolk ska användas och ingen utbildning krävs för att arbeta som tolk. Författarna till denna studie frågar sig då hur man som distriktssköterska skall kunna ge en likvärdig vård vilket det står i lagen när man inte kan vara säker på att tolk finns tillgänglig. Att använda kroppsspråk genom att visa på sig själv beskrev en kvalitativ studie gjord av Alm-Pfrunder m.fl. (2018) var ett användbart verktyg i mötet med patienter då man språkligt inte kunde förstå varandra. Något som framkom i denna studie var att kroppsspråk var en stor del av hur distriktssköterskorna hanterade språksvårigheter. Kroppsspråk kan då sjuksköterskor samtalar med patienter med annat modersmål underlätta förståelsen (McCarthy m.fl., 2013; Kynoe m.fl., 2020; Fatahi m.fl., 2010; Kaufmann m.fl., 2020; Alm- Pfrunder m.fl., 2018; Coleman & Angosta, 2017). Distriktssköterskorna i denna studie beskrev också hur mycket munskydd försvårar kommunikationen då det tar bort den del av kroppsspråket som består av ansiktsuttryck. I en kvantitativ studie av Parush m.fl. (2020) framkommer det att Covid-19 pandemin medförde svårigheter i kommunikationen både mellan kollegor och patienter. De menar att det var svårt att höras genom masken. Flera studier (Ian m.fl., 2016; Kaufmann m.fl., 2020; Coleman & Angosta, 2017) beskriver att det upplevs ta längre tid att vårda patienter med annat modersmål. Detta nämndes av en distriktssköterska i denna studie. Hon berättade att det är A och O att ta sig tid. Vidare nämndes att det viktigt att om patienten inte förstår så får man ta sig tid att fråga igen samt att inte vara stressad vid vårdandet av patienter med annat modersmål. Att skapa lugn genom att vara övertydlig och använda enkelt språk var något som distriktssköterskorna framhävde vara viktigt vid mötet. I studien gjord av Kynoe m.fl. (2020) framkommer det att sjuksköterskor i mötet med patienter med annat modersmål försöker anpassa sin kommunikation just genom att viska, använda enkelt språk, tala tydligt och långsamt. Alm- Pfrunder m.fl. (2018) menar i sin studie gjord bland ambulanssjuksköterskor att genom att anpassa sitt tonfall och tala med en vänlig röst så skapas en trygghet för patient och sjuksköterska. Detta var något som framkom i denna studie: att visa på vänlighet genom 16

22 tonläge. Sjuksköterskor i studien av Kaufmann m.fl (2020) menar att de försökte underlätta kommunikationen med patienter med annat modersmål genom ett förenklat språk. Kynoe m.fl. (2020) skriver att sjuksköterskor försöker anpassa sin kommunikation genom att upprepa det som sägs vid mötet med patienter med annat modersmål. Detta var något som även framkom i denna studie. Distriktssköterskorna beskrev att det var lättare då man gjort saker tidigare och fått in en rutin samt att om det uppstod förbistringar så försöker man igen. Man gav inte upp. Det fanns inte bara negativa erfarenheter hos distriktssköterskorna i denna studie kring att använda sig utav både personal som tolk och anhörigtolk. Forskare (Ali & Watson, 2018; Coleman & Angosta, 2017; Fatahi m.fl., 2010; McCarthy mfl., 2013; Kaufmann m.fl., 2020) menar dock att det finns en del fördelar med att använda professionell tolk. Bland annat objektiviteten. Två studier (Fatahi m.fl., 2010; Ali & Watson, 2018) beskriver också att användandet av tolk kan leda till en ökad trygghet för patienten och i slutändan bättre kvalité på vården. Distriktssköterskorna i denna studie nämnde även att det var en fördel att arbeta med personal som talade annat modersmål då de kunde hjälpa till att tolka. Fatahi m.fl. (2010) beskriver att det finns fördelar med att använda personal som tolk. Detta bland annat då de är insatta i vården och kan då lättare beskriva detta och Alm-Pfrunder m.fl. (2018) menade att kollegor uppskattar att arbeta med personal som har annat språk som modersmål. Några distriktssköterskor i studien talade om framtiden och menade att det skulle kunna komma att eftersökas flerspråkiga sjuksköterskor och personal vilket kan vara en väg för att hjälpas åt. Något som framkom i analysen var att distriktssköterskorna upplevde en känsla av att inte kunna ge lika vård vilket påverkade deras vilja att göra rätt. Distriktssköterskorna i studien beskrev att mötena med patienter av annat modersmål var mer tysta och passiva. Detta menade de kunde leda till att de inte kunde arbeta personcentrerat och viljan att göra rätt försvårades. I en studie av Coleman och Angosta (2017) bland sjuksköterskor inom akutvård framkom det att det är svårare att komma nära patienten, få dem att känna sig bekväma och prata spontant med patienter med annat modersmål på grund av språksvårigheter. Jirwe m.fl. (2010) fann att både sjuksköterskan och patienten undvek konversationer på grund av språksvårigheter. Detta ledde i sin tur till mindre samarbete dem emellan och information förlorades. För att kunna ge patienten den bästa möjliga vård menar två studier (Ali & Watson, 2018; Fatahi m.fl., 2010) att det krävs en fungerande kommunikation och en bristande språkförståelse kan vara ett stort hinder för att göra detta på lika villkor. Ali och 17

23 Watson (2018) menar att det försvårar möjligheten att ge vård utifrån patientens behov vilket det ska enligt den personcentrerade vården (Edvardsson, 2010). I studien av Ian m.fl. (2016) vars syfte var att utforska sjuksköterskors erfarenheter utav att ha vårdat patienter som inte talar engelska framkommer det att en pelare i vårdkvalitet är den personcentrerade vården. Denna syftar till att öka patientens delaktighet men försvåras om sjuksköterskan och patienten inte kan kommunicera med varandra. Att få delge sin livsberättelse är viktigt och det krävs att vårdarna känner personen för att vården skall kunna utgå från personen i fråga. Det är vårdarens uppgift att lyssna och ta emot berättelsen (Santamäki Fischer, 2010). En distriktssköterska i studien beskrev det som att det blir att vårda någon vare sig den vill eller inte. Santamäki Fischer (2010) menar att möten mellan patient och vårdpersonal är ett skevt maktförhållande där patienten är i beroendeförhållande. För att upprätthålla någon sorts respekt och värdighet är bemötandet av vikt. Detta skulle kunna tolkas som att det är svårt att utjämna maktförhållandet om man inte kan kommunicera med patienten och förstå hur denne vill ha det. En distriktssköterska nämnde att hon kanske efter denna intervju skulle se om hon kunde få tag i en tolk för att tillsammans med patienten sätta sig ned och ha en vårdplanering. Detta menar Santamäki Fischer (2010) är ett bra tillfälle för att samla in patientens livshistoria och höra hur denne vill ha det i framtiden. I denna studie beskrevs det som att detaljerna försvinner såsom personens livshistoria, hur de vill ha det i framtiden och vad dom mår bäst av. I en kvalitativ studie bland sjuksköterskor gjord av Sahlsten m.fl. (2005) framkom det att patienten kan känna sig kränkt och inte bekräftad om sjuksköterskan inte lyckas med att skapa en relation. Enligt personcentrerad omvårdnad (Edvardsson, 2010) är det av vikt att patienten skall få känna sig bekräftad och lyssnad på. Distriktssköterskorna i denna studie menade att vanligast var att ha vårdat patienter med finska som modersmål i hemsjukvården. Dessa patienter menade distriktssköterskorna gick väl att förstå då de bott i Sverige i många år och pratade svenska med brytning. Med dessa patienter gick det bättre att integrera i sin vård och göra dem delaktiga i beslut om sin vård vilket förstärkte distriktssköterskornas känsla av att göra rätt. Författarnas önskan med denna studie var att belysa och beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att kommunicera med patienter med annat modersmål i hemsjukvården. Mycket av resultatet i denna studie återfinns i andra studier men de flesta handlar om sjuksköterskors erfarenheter om språksvårigheter på andra platser än inom hemsjukvård 18