appellklass). Klasserna man tävlar i kallas för lägre klass, högre klass och elitklass.

Transkript

1 Bruksbroschyr2013.indd :19:48

2 Bruks vad är det? Bruks är ett gemensamt namn för fyra olika provgrenar som Svenska Brukshundklubben (SBK) ansvarar över. Brukshundar brukar man kalla de raser som SBK har så kallat avelsansvar för. Från början var brukshundar även tjänstehundar och raserna var ofta schäfer, rottweiler, boxer, dobermann, collie och riesenschnauzer, det var dessa raser som användes inom polisväsendet och av militären. Alla bruksgrenar har sin bakgrund i prov som dessa tjänstehundar genomgick och proven utgick ifrån vad man behövde använda tjänstehundarna till. Nuförtiden är det inte bara så kallade bruksraser som tävlar och prövas i bruksgrenarna (förutom i skydd, där bara bruksraser är tillåtna att tävla med). Med tiden har bruksgrenarna blivit populära hundsporter och ett stort fritidsintresse hos vanliga hundägare. De allra flesta hundraser går det alldeles utmärkt att träna i bruksgrenarna, men för att tävla måste hunden vara över 18 månader samt registrerad i Svenska Kennelklubben (SKK) och ha genomgått Mentalbeskrivning Hund (MH) och föraren till hunden måste vara 12 år. Grupper Bruksproven är indelade i fem olika grupper och i fyra klasser. Den gruppen som också kallas för klass, och som alla hundar börjar med, den kallas för appellklassen (Akl). Sedan delas de tävlande in i grupp efter specialintresse: spårhundsgrupp, rapporthundsgrupp och sökhundsgrupp (skyddshundgruppen har ingen appellklass). Klasserna man tävlar i kallas för lägre klass, högre klass och elitklass. Tre bruksintresserade hundar! Den korthåriga collien har spårselen på sig och de båda australian kelpies är utrustade för rapport. Brukslydnad För alla grenar inom bruks gäller det att proven är uppdelade i specialmoment, som spår, sök eller rapport, och en lydnadsdel. Till viss del går det att jämföra brukslydnaden med de moment som ingår på lydnadsprov, men inte helt. Vissa moment är speciella för brukslydnaden, särskilt i de högre klasserna tillkommer saker som att hunden ska kunna krypa, skickas i förväg (framåtsändande) och kunna skälla på förarens kommando. Text, foto & layout Lotta Treiberg Sveriges Hundungdom 2013 Bruksbroschyr2013.indd :19:49

3 Andra specialmoment Förutom lydnadsdelen ska hund och förare även göra ett annat specialmoment, vilket det är skiljer sig åt mellan klasserna. I appellklassen är det budföring, hunden ska springa en kortare sträcka mellan sin förare och en okänd person två gånger. I lägre klassen är det också budföring, men då avlossas det skott under tiden som hunden springer. I högre klass och elitklass är det något som kallas för uppletande av föremål. Ett antal föremål (t ex handskar, plånböcker) ligger utlagda på ett område som är 50x50 meter. Hunden får en viss tid på sig att söka igenom området och leta efter föremålen. Alla föremål ska hunden hämta in och helst lämna till sin förares hand (apportera). Vid budföring står föraren och en hjälpförare med ca 50 meter emellan varandra. Hunden skickas sedan till hjälpföraren med kommandot marsch, när hunden kommit till hjälpföraren sänder denne tillbaka hunden till sin förare. På bilden är det en shetland sheepdog som klarar budföringen galant. Bildan ovan: labradoren har skickats ut i marken för att söka efter föremål (här en handske) som har lagts ut. Hunden har max 5 minuter på sig att hämta in de utlagda sakerna, hur många det är skiljer sig mellan klasserna. Detta kallas för uppletande och finns med i högre- och elitklass. Alla föremål ska helst lämnas av i förarens hand. I brukslydnad förekommer speciella moment som inte finns på vanliga lydnadsprov. Den belgiska vallhunden en malinois - på bilden visar kryp vid sidan. Bruksbroschyr2013.indd :19:53

4 Spår Att hundens främsta sinne är deras luktsinne visste du kanske redan. Alla hundar använder i första hand sin nos för att undersöka omgivningen. Likaså vet du säkert att våra hundar härstammar från vargen och att de därför har, mer eller mindre, stor jaktlust. Om man tittar på en liten valp, som kanske bara är fem sex veckor gammal, ser man ofta hur den följer doftspår på marken, koncentrerad och nyfiken på vad som döljer sig i spårets slut. Det är den här lusten att följa ett spår (jaktlusten) som man använder sig av när man tränar sin hund i bruksspår. Oftast har man sele på spårhunden, den underlättar för hunden att få ner nosen i marken och stör inte hunden lika mycket som halsband och koppel. Terrängen där spåret ligger kan vara i både skog eller på fält. På fotot syns en australian kelpie som tar sig an ett spår i appellklass. Hundens luktsinne är oslagbart. Spåret som hunden ska följa är efter en människa. Till att börja med lär man hunden att följa mattes/husses spår. I spårets slut kan man lägga något föremål som man vet att hunden tycker om, till exempel en leksak. Allt eftersom träningen fortsätter blir hunden allt säkrare, den följer noggrant spåret och börjar snart leta efter föremål som kan ligga i spårets närhet. När hunden vet vad ordet spåra betyder, börjar man ta hjälp av någon annan person som får gå ett spår och lägga ut ett par föremål längs vägen. I appellklassen är spåren ca 300 meter och läggs av en funktionär. Spåret får ligga en stund innan hunden får lov att gå det. Den tränade spårhunden som tävlar följer riktigt långa spår som kan ha legat i åtskilliga timmar. Dessutom finns det längs spåret utlagda spårapporter, vilket är träpinnar, som hunden ska hitta och tydligt visa sin förare. Förare tänker du, vad ska jag göra? En spårhund bär en spårsele och en spårlina som ska var max 15 meter lång. Du som förare följer efter hunden och håller i linan, det ska vara minst tio meter mellan dig och hunden. Att spåra är något som verkligen de allra flesta hundar tycker är jätteroligt, det är dessutom spännande att vara förare och följa hundens När man varit duktig och klarat hela spåret - som den väg genom terrängen och fascineras av hur här collien har gjort - får man beröm och gott godis av fantastiskt luktsinne våra hundar har. sin glada matte. Bruksbroschyr2013.indd :19:59

5 Sök SBK Den här tervueren (belgisk vallhund) visar stor lust att ge sig ut och leta efter människor i skogen. Även i grenen sök är det hundens luktsinne som kommer till användning. Sökhundar tränas och används för att hitta människor. I tävlingsgrenen är det oftast sök i ett skogsområde, men sökhunden kan vidareutbildas till att leta efter människor i katastrofområden (räddningshundar) eller personer som är begravda i snömassor (lavinhundar). Sökhundar kan förstås också lära sig att söka efter annat än människor, som till exempel narkotika och sprängämnen. Den sökhund som vi beskriver här måste tycka om människor, därför att det är hundens lust att hitta gömda personer som man använder sig av. Men sökträning som är väl genomförd är ofta väldigt bra och nyttigt även för den mindre tillgängliga hunden. Träningen av sökhunden börjar med att hunden får hälsa på en person som därefter ger sig av ut i skogen och gömmer sig till exempel bakom en sten. Vid träning kallas den person som gömt sig för figurant. Hunden kopplas loss och ska sedan själv springa iväg och leta upp personen som gömt sig. Sedan måste man träna hunden i att meddela sin förare när den har hittat en figurant. Det finns två olika sätt för en sökhund att göra detta. Vilken metod man använder sig av beror på vad hunden har lättast för. Det ena sättet är att hunden snabbt återvänder till sin förare som kopplar hunden, sedan springer hunden tillbaka till figuranten med sin förare och visar var den gömda personen finns. Den här typen brukar kallas för rullhundar. Runt hundens hals, i halsbandet, hänger en rulle som man lärt hunden att ta upp och ha i munnen när den hittat en figurant. Den andra typen av sökhund stannar kvar hos figuranten och skäller. Föraren hör hunden och letar sedan med hjälp av skallet upp hund och figurant. För hunden är sökträningen rena rama kurragömmaleken. Sök är roligt att träna, men man måste vara ett par tre stycken vid varje träningstillfälle. Bruksbroschyr2013.indd 5 Sheltien (ovan) har tränats i sök och att han ska ta rullen i munnen när han hittat sin figurant. Medan schäfern nedan är en så kallad skallmarkör och skäller tills föraren kommer till platsen :20:06

6 Rapport Labrador retriever under en rapportsträcka. I både sök och rapport ska hunden bära ett så kallat tjänstetecken med förkortningen SBK på. Det visar att hunden får vistas lös i skog och mark och att den är under arbete. Från början var rapporthunden tänkt som budbärare och hjälp vid krig. Hunden skulle springa mellan olika militära posteringar och bära med sig meddelande, ammunition eller något annat. Men kortvågsradions utveckling gjorde att militären inte hade något behov av dessa hundar. Istället föddes en tävlingsgren för snabba, målmedvetna och stabila hundar. En rapporthund ska ta sig emellan två förare på kortast möjliga tid. I början tränar man hunden i att springa fram och tillbaka mellan föraren och en annan person som hunden känner väl. I tävlingssammanhang kallas dessa för förare och hjälpförare. Sträckan som man börjar träna med hunden är kort, kanske meter. En bearded collie i högsta speed mellan två stationer. Först när hunden snabbt och säkert springer emellan sina två förare kan avståndet utökas. På tävling går det till så att de två förarna är på en så kallad station, A, därefter går den ena föraren iväg tillsammans med hunden, mellan meter (sträckan beror på tävlingsklassen) till en plats som kallas för B-station. Föraren skickar hunden tillbaka till föraren på Astationen, tiden som det tagit för hunden att springa sträckan noteras. Hunden skickas så småningom tillbaka till B-stationen, även det på tid. I de högre klasserna är det så att föraren på B-stationen flyttar sig ca 400 meter till en ny plats C-stationen. Nu ska hunden skickas från A till B, som alltså är tom, spåra sig vidare till föraren som finns på station C. För elithundarna tillkommer ytterligare en sträcka och en station. En rapporthund ska inte bara springa snabbt, den får inte heller störas av saker på vägen. I de svårare klasserna avlossas det skott under tiden hunden springer sina sträckor. Dessutom tävlar flera hundar tillsammans och när hundarna är på en station ska de vara tysta och lugna. Rapport är en gren som de flesta hundar verkligen gillar och den är kul att träna därför att man kan vara två i en familj som är ute tillsammans och tränar, eller förstås två kompisar. Engelsk cocker spaniel som väntar tyst och lugn på sin station. Bruksbroschyr2013.indd :20:09

7 Tävlingar När man tävlar i någon av bruksgrenarna får man poäng på de tre olika delarna: specialmomentet (som t ex spår), lydnaden och det andra specialmomentet (som t ex budföring). Poängen läggs ihop och den förare och hund som har högst poäng vinner tävlingen. Alla officiella bruksprov arrangeras av SBK och deras lokalavdelningar eller rasklubbar. Alla hundar som är registrerade i Svenska Kennelklubben får delta (utom när det gäller skydd/ipo).sveriges Hundungdom bjuder in till bruksprov i spår, sök och rapport under vårt Ungdoms-SM, när det arrangeras. Ungdoms SM är en inofficiell tävling vilket innebär att hunden inte får några tävlingsmeriter men bedöms enligt officiella tävlingsbestämmelser. Skydd, bevakning och IPO SBK Det är oftast på Brukshundklubbar som man hittar kurser och kan träna i skydd och IPO. För den som är intresserad av dessa grenar hänvisar vi till Svenska Brukshundklubben som har speciellt utbildade instruktörer. Detta gäller också för bevakning och andra typer av utbildningar av tjänstehundar. För att få tävla i svenskskydd och IPO krävs en licens. Regler Det är Svenska Brukshundklubben (SBK) som ansvarar för regler för alla brukshundprov. SBK utbildar instruktörer, provfunktionärer och domare. Det är också hos SBK som man kan gå kurser med sin hund i de olika grenarna. Bruksgrenarna är roliga att träna, både för hund och förare. Alla grenar innehåller många delar vilket gör träningen omväxlande. Vill du veta mer om bruks Om du är nyfiken på att åka och titta på ett bruksprov kan du antingen titta i tidningen Brukshunden var och när olika prov är eller gå in på SBK:s hemsida eller på sbktavling.se. Flera hundungdomsklubbar anordnar också kurser och träningar i framför allt spår. Vi har också en kommitté som ansvarar för att bruksintresserade medlemmar ska få tillfälle att utöva och träna i sin favoritgren. Bland annat brukar vi anordna bruksläger någon gång per år. I vår webbutik på hemsidan säljer vi också några böcker som handlar om bruksträning. Bruksbroschyr2013.indd :20:13

8 Vad är Sveriges Hundungdom? Vi är främst till för dig som är mellan 6 och 25 år. Sveriges Hundungdom är Svenska Kennelklubbens (SKK:s) och Svenska Brukshundklubbens (SBK:s) ungdomsförbund. Till oss är du välkommen med vilken hundras som helst, du kan vara nybörjare eller rutinerad. På våra lokala Hundungdomsklubbar, som finns runt om i landet, anordnas kurser i lydnad, agility, rallylydnad, freestyle, bruks och handling. Många av våra klubbar har läger, tävlingar, träffar och funktionärsutbildningar. Mer information om våra aktiviteter får du genom kansliet och vår hemsida. Förmåner Som medlem hos oss får du många förmåner, bland annat medlemstidningar och ungdomsmedlemskap. Det senare gäller för dig som är under 25 år. Det betyder att du får ett extra medlemskap i en av SKK:s specialklubbar. För dig som är under 18 år innebär ditt medlemskap att du blir medlem i SKK länsklubb. Andra förmåner är att du får tio procents rabatt på enskild hundförsäkring hos vår samarbetspartner Agria Djurförsäkringar. Bruksbroschyr2013.indd 8 Sveriges Hundungdom Box 6, Spånga info@shu.se :20:14