Guideböcker till historiska platser

Transkript

1 Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Ordlista sid 3 4 (2 4) Förord sid 4 (5) Huvudtext sid 5 (6 18) Bilder sid (19 33) OBS: Många sidor med mycket färg. Fakta om e-boken Titel: Rundtur i södra Frankrike 1880 Totalt antal pdf-sidor: 18 st. Format: Liggande A4. Storlek: 10 Mb. Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag Uppdaterad: Originaltext publicerad: November Guideböcker till historiska platser Heliga vägen guidebok till Lysekils berömda hällristningar Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en kilometerlång väg som kallas för den heliga vägen. I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar och de andra fornminnena i närheten. Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden. Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar. I guideboken 33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE får du tips på de bästa platserna att besöka. Greby gravfält Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det vackraste i Sverige. Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet. Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag. Tanums hällristningar I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar och har dessutom utsetts till världsarv. Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna. Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och Aspeberget. Hilmas Alaska guidebok om guldgräverskan och trädgården av cement I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal byggde med 100-tals ton cement. Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök med massor av foton, historik och kartor. Mer info:

2 DIGITAL E-BOK FRÅN Rundtur i Södra Frankrike 1880

3 LITE ORD & PERSONER Albigenser. Religiös kristen sekt som framför allt var populär under 1100-talet. Utövarna kallas oftast för katarer vilket är ursprunget till ordet kättare. Antoninus Pius. [86 161] Romersk kejsare från år 138 till sin död. Båda hans söner Marcus Aurelius Fulvus och Marcus Galerius Aurelius avled innan han tillträtt som kejsare. Barnave, Antoine. [ ] Fransk advokat och politiker. Avrättades 1793 för sina kontakter med kungafamiljen. de Bayard, Pierre Terrail. [ ] Fransk riddare. Är framför allt berömd för sina hjältemodiga insatser under flera stora slag i Italien i början av 1500-talet. Burgunder. Germansk folkstam som erövrade stora delar av nuvarande Frankrike under 300- och 400-talen. Folkstammen kan ha haft sitt ursprung i Skandinavien. Filip den sköne. [ ] Fransk kung också känd som Filip IV av Frankrike. Är mest känd i dag för beslutet att gripa alla medlemmar av tempelherreorden och beslagta deras tillgångar. Fot. Längdmått. En fot motsvarar 29,6 cm. Helige Bruno av Köln. [ ] Tysk munk som grundade kartusianorden. Är i dag ett katolskt helgon. Hugenotter. Namn på utövarna av religiösa åskådningen kalvinismen. Hugenotter var utsatta för förföljelse i Frankrike under och 1700-talen. Hugo, Victor. [ ] Fransk poet, statsman och författare. Anses vara den främste franske romantikern. Hans mest kända verk är Ringaren i Notre Dame. Karl den store. [ ] Kung i det frankiska riket och kröntes också till romersk kejsare år 800. Regerade över stora delar av Frankrike, Tyskland och Italien. Karl Martell. [ ] Merovingisk kung. Är mest känd för slaget vid Poitiers år 732 då han stoppade den muslimska expansionen norrut i Europa. Kartäuser. Gammalt namn för den romersk-katolska kartusianorden. Grundades i sydöstra Frankrike 1084 och hade under några decennier ett svenskt kloster i Mariefred. Langue d'oc. Lokalt språk i södra Frankrike som är nära släkt med katalanskan. Språket talas av ca två miljoner personer och kallas i dag occitanska. Ludvig XIV. [ ] Kung av Frankrike från 1643 till sin död. Mounier, Jean-Joseph. [ ] Fransk domare och politiker. Var en av de ledande krafterna under den franska revolutionen. Merovinger. Frankisk kungaätt som styrde delar av Belgien, Frankrike och Tyskland mellan 400-talet och 700-talet. Napoleon I. [ ] Fransman född på Korsika som 2

4 Forts: ORD & PERSONER Napoleone di Buonaparte. Var fransk kejsare från 1804 till Erövrade stora delar av Europa under flera omfattande fälttåg. Neri. Annat namn för växt en oleander som också kallas rosenlager. Växten är en buske som kan bli åtta meter hög. Orangeträd. Gammalt namn för citrusträd. Périer, Casimir. [ ] Fransk bankman och politiker. Blev en av landets ledare efter julirevolutionen Pradier, James. [ ] Skulptör från Genevé som tillbringade större delen av sin karriär i Frankrike. Riquet, Pierre-Paul. [ ] Fransk ingenjör som främst är känd för Canal du Midi, en kanal som förbinder Atlanten och Medelhavet. Saturninus. [ca 200 ca 257] Fransk biskop. Ska ha släpats till döds av en tjur och är i dag ett katolskt helgon. Urban II. [ ] Fransk adelsman som var påve från 1088 till sin död. Saligförklarades på 1800-talet. FÖRORD I dag går det att ta sig till södra Frankrike för några 100-lappar. Men på 1800-talet var det här en resa som bara ett fåtal hade råd med. Här är en reseberättelse om en rundtur i södra Frankrike från Större städer i södra Frankrike. I den här e-boken får du läsa en mycket tidig reseberättelse om en rundtur i södra delarna av Frankrike. När texten skrevs var det tåg, båt och hästdroska som gällde för längre resor och det som lockade turister var inte sol och bad. E-boken handlar i stället till stor del om områdets kultur och historia. De flesta av platserna som nämns i e-boken är fortfarande populära sevärdheter, till exempel de fantastiskt välbevarade romerska ruinerna i Nîmes. Något som däremot har förändrats är storleken på städerna: Toulose har växt från invånare till mer än 1,2 miljoner medan Narbonne bara har ökat från till invånare. I slutet av e-boken nämns att klostret la Grande Chartreuse har inkomster på en halv miljon franc. Det motsvarar svenska kronor år 1888 vilket var en betydande summa, en flaska likör kostade ca 2 kronor. Trevlig läsning Mikael Jägerbrand Redaktör mikael@jagerbrand.se 4 Copyright 2012 Mikael Jägerbrand/Virvelvind Förlag, Lysekil Den här e-boken RUNDTUR I SÖDRA FRANKRIKE 1880 publicerades digitalt första gången på den 2 oktober Berättelsen är hämtad ur tidskriften Ny Illustrerad Tidning Originalets titel: Från södra Frankrike Författare: Okänd.

5 RUNDTUR I SÖDRA Publicerad i november 1880 i Ny Illustrerad Tidning I. Toulouse. et södra Frankrike skiljer sig i många hänseenden från det norra. Folklynne, munart, näringsvägar äro olika. När man sett det, förstår man huru naturligt det var att just de män som i Frankrikes första konstituerande församling representerade dessa sydliga orter tillika voro de som önskade en förbunds-republik. Af naturen högt gynnadt, med en egendomlig historisk utveckling, erbjuder detta land, åt den som vill skildra det, ämnen för rika taflor. Vi kunna endast gifva några flyktiga drag. Från urgamla tider har Toulouse varit hufvudort för det vidsträckta, bördiga slättland som genomlöpes af Garonne. Här hade romarne ett starkt fäste för sin makt. Här tumlade sedermera vestgöter, araber, franker i vilda strider med hvarandra. Toulouse har varit hufvudstad för flere riken: FRANKRIKE ett vestgötiskt, ett merovingiskt, ett carolingiskt. Denna af romersk kultur starkt genomträngda, sydliga del af Gallien sträfvade i det längsta att bilda ett helt för sig. Ett visst ålderdomligt tycke hvilar ännu öfver staden. Trånga, krokiga gator leda genom de lifligaste delarne af den samma. Nyare, mera regelbundna qvarter ser man väl äfven här, men de spela icke den framstående roll som i mången annan äldre stad. Några vackra, till och med eleganta gator eger dock Toulouse, såsom Rue Lafayette, Rue Alsace et Lorraine, m. fl. Staden delas i två mycket olika hälfter af Garonne, öfver hvilken trenne broar leda. Från en af dem har man en praktfull utsigt öfver staden. Katedralen höjer sig öfver det hela: likaså den stora kyrkan St. Sernin, och en mängd af torn. Längst bort kan man vid klart väder urskilja Pyreneernas toppar. Garonne anställer icke sällan genom sina öfversvämningar stor förödelse. För icke många år sedan blef hela förstaden St. Cyprien ett offer för dess våldsamhet. Toulouse bär icke prägeln af en stor handelsstad eller af en mera betydande fabriksstad. Men den har likväl, på 6 7

6 kapell, utstrålande från en medelpunkt, reser sig det höga åttkantiga tornet, prydt af sex rundbågiga gallerier öfver hvarandra. Det inre är allvarligt och enkelt. Betydliga kostnader äro använda för att befria kyrkan från vanprydande omgifningar och från tillsatser i en främmande stil. För denna storartade bygnad träder sjelfva katedralen i skuggan. Den är uppförd i rent götisk stil; ehuru vacker i sina enskilda delar, lider den af en nästan exempellös brist på motsvarighet emellan dessa. Det rika, prydliga koret står nemligen så snedt emot hufvudskeppet, att ena yttersidan af detta sistnämda synes utgöra en fortsättning af korets medellinie. Denna besynnerlighet har uppkommit deraf, att kyrkan blifvit blott till hälften fulländad. Sedan det rika stiftet Toulouse på trettonhundratalet befunnits för stort och af påfvarne delats i flere, mäktade man icke längre fullfölja uppförandet af den jättelika domkyrkan. Jemte dessa och andra minnesmärken af medeltidens kyrkliga bygnadskonst kan Toulouse uppvisa flere framstående borgerliga palats, uppförda under den inbrytande nya tiden, i renässansens vackraste tidehvarf. Ett sådant är Hôtel d Assezat, praktfullt, med skönt utförda pryd nader men illa medfaret. Ett annat är det s. k. Maison de pierre. Det har haft ett bättre öde och är af sin nuvarande egare återstäldt i sin ursprungliga stil. Under medeltiden hade Toulouse sitt eget unigrund af sitt läge vid två kanaler och flere sammanstötande jernvägar, en ej ringa rörelse. Invånarnes lifliga lynne ökar ännu mera intrycket af denna. Ett ibland de mest underhållande skådespel erbjuder stadens stora torg, der hvarje morgon hålles en marknad som genom vimlet af högljudt sorlande grupper helt och hållet tillhör södern. Detta torg påminner genom sitt namn Place du Capitole ännu om den romerska tiden. För kyrkans helgedomar, för vetenskapliga och vittra idrotter var staden af ålder en medelpunkt.»toulouse sainte et savante», hette det, och detta är ännu i dag icke utan tillämpning. De största märkvärdigheter främligen här har att uppsöka äro af kyrklig och konstnärlig art. Den kyrka som i främsta rummet ådrager sig hans uppmärksamhet är St. Sernin, det största och skönaste verk af romansk bygnadskonst som Frankrike eger. Den helige Saturninus predikade i tredje århundradet kristendomen i dessa trakter. Legenden säger att han här led martyrdöden och att två unga flickor nattetid begrofvo honom. Öfver denna graf restes, sedan kristendomen segrat, ett kapell som åter, i elfte århundradet, ersattes af denna praktfulla kyrka. Högkoret invigdes af påfven Urban II, då han återvände från korstågsmötet 1096, men ännu fordrades två århundraden för bygnadens fullbordan. Dess vestra del förefaller nästan fattig, men den östra gör ett öfver väldigande intryck. Öfver en harmonisk rikedom af 8 9

7 versitet. För närvarande finnes der af den stora universitetsinrättningen i Frankrike en andel, som skattas betydligare än i någon annan stad utom Paris. Den innefattar tre faktulteter och två förberedande skolor. Vidare har staden en undervisningsanstalt för skön konst och en för musik, samt tre akademier, bland hvilka blomstertäflingarnas akademi är särskildt märklig. Hon stiftades af sju trubadurer år 1323 och fortlefver än i dag. Stiftarne utfäste för den bästa dikt på Langue d oc ett pris, bestående af en violblomma i fint guld. Flere pris hafva sedermera tillkommit, men deras ursprungliga beskaffenhet har bibehållits. Årligen utdelas dessa pris i form af blommor. Eternellen i guld är det förnämsta; dernäst violblomman i silfver, sedan följa guldvifvan, neglikan, liljan, o. s. v. Victor Hugo är en af de skalder som här vunnit pris. Toulouse har vackra konstsamlingar, ett af de bästa provinsmuseer i Frankrike. Det republikanska tänkesättet är här starkt utprägladt. En mängd familjer af den gamla adeln, som ega slott i granskapet, inflytta väl om vintrarne till staden, men bilda nästan uteslutande en krets för sig. Invånarne äro af ett lätt och angenämt lynne. Folkmängden stiger något öfver 100,000, men har på senare år visat sig icke vara i någon stark tillväxt utan aftagande. II. Montpellier. Nimes. en jernväg, som från Toulouse för till Medelhafvets kust löper först genom en oöfverskådlig sträcka af vinfält. Till höger skönjer man Pyreneernas snöhöljda spetsar: till venster börjar man äfven snart upptäcka en bergskedja, la Montagne Noire. Vägen löper i närheten af den berömda kanal som förenar Atlantiska oceanen med Medelhafvet, den s. k. Canal du midi, en skapelse af den snillrike Riquet, hvilkens efterkommande ännu i dag ega kanalen. Det bär allt mera utföre. Carcassonne och Narbonne båda ålderdomliga städer passeras. Den»öfre staden» i Carcassonne är bygd på en brant klippa och omgifven af en dubbel mur, som med sina femtio torn ännu bär vitne om de olika skedena af medeltidens befästningskonst. Här försvarade sig albigenserne länge och tappert. Här kämpade i en senare tid hugenotterne mot sina förtryckare. I Narbonne grundade romarne en koloni: de gjorde denna stad till hufvudstad i sin provins. Vestgöter, burgunder, araber stridde sedan om dess besittning. Det var ända till Karl den stores tid arabernas befästa hufvudort. Nu är Narbonne en öppen stad med endast 17,000 invånare. Från Narbonne har man ej fullt sju svenska mil till Medelhafvet. Till venster ser man Cevennerna. Efter en 10 11

8 stund skymtar man hafvet: åter försvinner det: snart går jernvägen rakt mot kusten och slutligen löper den, på en smal landtunga som är utan träd och utan grönska, tätt utmed hafvet, under det på andra sidan utbreder sig en stor insjö. Ögat följer länge Medelhafvets sköna, mörkblåa våg. Man kommer till Cette, en stad som vid foten af en ansenlig höjd sträcker sig längs utåt kusten och som för öfrigt har namn för att vara Södra Frankrikes smutsigaste stad. Derifrån till Montpellier är blott två svenska mil. Montpellier är en vacker och vänlig stad. Från dess högt belägna, af rika fontäner och höga nerier prydda promenadplats, la Peyron, har man en praktfull utsigt öfver Cevennerna, Pyreneerna och hafvet. Vackra torg och plant eringar pryda de yttre delarne af staden, hvars inre har trånga och krokiga gator. Montpellier har 50,000 invånare. Dess medicinska faktultet, som räknar sin grund läggning ända från arabernas tid, är vida berömd. Tätt invid dess vackra bygnad, som stödjer sig vid katedralen, ser man den stora botaniska trädgården, den äldsta i Frankrike. En timmes jernvägsresa är nog för att tillryggalägga afståndet emellan Montpellier och Nîmes. Ingen stad norr om Alperna är rikare på romerska fornlemningar än Nîmes. Vi vilja endast nämna några. Bland de förnämsta af dessa minnesmärken är det s. k. Maison Carrée, ett antikt tempel, enligt en nyare fransysk lärds undersökningar uppfördt för att ära kejsar Antonini söner. Det är ett af de bäst bibehållna antika tempel som finnes. Ännu i dag står det der, alldeles oskadadt, i hela sin ursprungliga skönhet. Trettio präktiga korintiska pelare omgifva cellan. En annan fornlemning af stort intresse är de romerska baden. De äro så väl bibehållna, att deras åskådande ger en klar föreställning om denna del af de gamles lif. Badhuset var för romaren en medelpunkt både för hans nöjen och för hans göromål. Derföre voro ock dit hörande bygnader mycket vidsträckta. De innefattade promenader, bibliotek, rum för lekar af alla slag, äfven teatrar: de voro prydda med talrika kolonner, statyer, vaser m. m. Nära till badet finner man en bygnad, nu mera blott en ruin, som plägar kallas Dianas tempel, ehuru det är mera sannolikt att den varit ett slags väntsal, hörande till de stora bygnaderna för baden. Inom den samma är uppstäld en betydande samling af fornminnen, som är synnerligen märkvärdig derför, att hvart enda föremål är funnet på stället eller i dess närmaste granskap. Bildstoder, byster, etrusiska vaser, offerkärl o. m. ser man här i stor rikedom. En skön promenad omgifver dessa sistnämda fornlemningar; den är benämd Promenade La Fontaine icke efter den bekante författaren, utan efter den ovanligt rika källa som ännu i dag förser Nîmes med dricksvatten, likasom den fordom underhöll de romerska baden

9 Mest berömd bland alla lemningar från den romerska tiden är den stora, utmärkt väl bibehållna amfiteatern. Den har kunnat rymma 25,000 åskådare. In i de minsta enskildheter kan man igenkänna dragen af dess ursprungliga inrättning. Och ändock hafva så många århundraden dels af våld, dels af likgiltighet gått deröfver! Man ser ännu i bänkarne de märken som blifvit intryckta af araberna; deras makt bröts af Karl Martell, som fördref dem från amfiteatern genom eld. I slutet af förra århundradet stodo inom den ofantliga bygnaden en mängd boningshus, indelade i sina qvarter; åldriga personer minnas ännu de gator som genomskuro dem. Nu är amfiteatern befriad från alla främmande tillsatser och restaurerad. Från dess öfversta rand njuter man en storartad utsigt öfver staden och dess bördiga omnejd. På de romerska kejsarnes tid var Nîmes befäst. Staden omgafs af en ansenlig mur, hvars hela sträckning man ännu kan spåra. Den var försedd med en mängd torn och hade tio portar, af hvilka den vackraste, den genom hvilken vägen till Italien gick, ännu qvarstår. Den bär namn af Augusti port. Den moderna staden har 60,000 invånare. På den vackra plats som sträcker sig mot bangården beundrar man en grupp af Pradier ett af hans största mästerstycken. Den föreställer staden Nîmes i qvinnogestalt, omgifven af fyra flodgudinnor. Man är här i det gamla landskapet Langeudoc. Folket talar det språk hvaraf denna landsort hade sitt namn. Detta språk står vida närmare latinet än den nyare franskan: det bryter sig i flere dialekter: Provence, Guienne, Limousin, Gascogne hafva hvar sin ganska egendomliga munart. III. Avignon. Grenoble. e flesta äldre städer framte, jemte sin åldriga kärna, en stadsdel som iklädt sig de former en nyare tid behöfver och begagnar. Men detta är icke fallet med Avignon. Der qvarstår, i hela sin egendomlighet, den gamla staden, och intet nytt fogar sig dertill. Medeltidens mur omsluter ännu det hela. Belägenheten är utmärkt vacker. En stor del af stadens omkrets sköljes af Rhônes brusande böljor. Uppstiger man på en höjd, kallad Rocher des Doms, har man en praktfull utsigt. Rhône famnar ofvanför staden en grönskande ö, af sjutton kilometers omkrets. Bortom den vidsträckta slätten ser man både Cevenner och Alper. På motsatta stranden höjer sig det fäste som Filip den Sköne bygde för att hota påfveborgen. Här hade nemligen, allt ifrån 1305, i mer än sjuttio år påfvarne sitt residens. Avignons största märkvärdighet är deras ännu bibehållna palats. Det liknar mer en fästning 14 15

10 än ett slott: har en ofantlig vidd, med tolf fots tjocka murar och åtta torn. För närvarande begagnas det till kasern. Nära derintill ser man katedralen. Den anses vara bygd i elfte århundradet, men är i vissa delar vida äldre. En åttkantig dôm öfver korset uppgifves vara från Karl den stores tid. I kyrkan ser man bland annat påfvarnes biskopsstol af marmor. Det vackraste bildverket är en madonna af Pradier. För öfrigt eger Avignon äfven en stor götisk kyrka, S. Pierre, med den vackraste façad i spetsbågstil. Stadens hufvudnäring, sidenfabrikationen, har på senare tider mycket aftagit. Också har folkmängden minskats. Tänksättet är här gynsamt för det katolska presterskapets sak, och stort missnöje rådde i anledning af regeringens åtgärder mot jesuiterna. Jernvägen norrut från Avignon löper utåt Rhône: den utgör en del af den stora pulsåder som förenar Paris och Marseille. Småningom ser man till höger Dauphinés bergmassor allt tydligare framträda: till venster har man den strida floden, hvilken äfven på vissa sträckor har branta, klippiga stränder. Vid Valence skiljer sig jernvägen till Grenoble från den stora hufvudbanan. Man viker af från Rhônes närmaste omgifning och söker sig in bland bergen: snart löper jernbanan genom en alpdal; man ser djupt under sig Isères klart gröna vatten. Ännu klädas bergens sluttningar af vin. Grenoble gäller för att vara den skönast belägna stad i Frankrike. Den är bygd på en vacker slätt, kallad Graisivandan; men från de öppna platserna i staden och från broarne öfver Isère upptäcker man en hel sträcka af snöberg; och stiger man upp till det höga citadellet, så har man det skönaste panorama. Grenoble visar sig då åt alla sidor omgifvet af berg, behagligt vexlande i form och färg. Staden delas i två mycket olika delar af Isère, som utanför den samma bildar en»grönskande ö» (l'île verte) och som här upptager bifloden Drac. Det största torget, place Grenette, är prydt med orangeträd och en vacker fontän. Från Grenoble stamma många af Frankrikes berömde män; så t. ex. Ludvig XIV:s ryktbare minister Lyonne, Barnave och Mounier, medlemmar i den konstituerande församlingen, Casimir Périer, och en mängd konstnärer. I en af kyrkorna ses riddaren Bayards graf. Här är en fästning af första rangen, som för en fiendtlig här spärrar tillträdet till det inre af Frankrike. Också har Grenoble en stark garnison och man ser på dess gator talrika uniformer. Här mottogs med entusiasm Napoleon I vid sin återkomst från Elba i mars Det är utmärkande för Grenoble, att icke blott staden sjelf har ett så vackert läge, utan att äfven de kring liggande trakternas omvexlande skönhet erbjuder så rika tillfällen till intressanta utflygter. Bland de mest lönande är den till la Grande Chartreuse, det stora kartäuserklostret

11 Det är beläget i en vildmark, 3,000 fot öfver hafvet. Den helige Bruno stiftade här, för sjuhundra år sedan, sin orden, hvilken nu har nitton kloster, spridda öfver Europa och allesamman styras af priorn härstädes, hvilken bär titel af ordens general. Om dess öde, såsom om alla andra andliga ordnars, tvistades som bäst vid vårt besök i Frankrike. Klostrets fasta egendom indrogs vid revolutionen. Dess förnämsta inkomstkälla utgöra nu de bekanta likörerna, hvilka benämnas efter klostret och beredas af de i granskapet växande örter: genom denna fabrikation lär klostret hafva en årlig intägt af en half million francs. Grenoble. Den franska Sydbanan

12 Amfiteatern i Nîmes

13 Avignon

14 La grande Chartreuse

15 Maison Carrée i Nîmes

16 De romerska baden i Nîmes

17 Kyrkan St. Sernin i Toulouse

18 Toulouse