2011:6. Fiskbestånd och bottenmiljö vid svenska västkusten effekter av trålgränsutflyttning och andra fiskeregleringar

Transkript

1 Fiskbestånd och bottenmiljö vid svenska västkusten effekter av trålgränsutflyttning och andra fiskeregleringar Mattias Sköld Henrik Svedäng Daniel Valentinsson Patrik Jonsson Patrik Börjesson Johan Lövgren Hans C Nilsson Anders Svenson Joakim Hjelm

2 Ansvarig utgivare: Björn Risinger Omslagsbild: Mattias Sköld För beställning kontakta: Fiskeriverket Box 423, Göteborg Telefon: fiskeriverket@fiskeriverket.se Kostnad 5 kr, inklusive moms. Porto tillkommer. Rapporten kan också laddas ned från Fiskeriverkets hemsida: Omslag tryckt på miljövänligt papper, Ambassador brilliant white laid 22 g. Inlaga tryckt på miljövänligt papper, 1 g vit offset. Tryckt i 2 ex, maj 211. Intellecta, Västra Frölunda. ISSN

3 Fiskbestånd och bottenmiljö vid svenska västkusten effekter av trålgränsutflyttning och andra fiskeregleringar Mattias Sköld Henrik Svedäng Daniel Valentinsson Patrik Jonsson Patrik Börjesson Johan Lövgren Hans C Nilsson Anders Svenson Joakim Hjelm Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium Turistgatan 5 Box 4, Lysekil mattias.skold@fiskeriverket.se

4 Förord Inom ramen för det svenska Miljömålsarbetet och målet Hav i balans samt levande kust och skärgård med påföljande regeringsuppdrag år 24, fick Fiskeriverket uppdraget att analysera effekterna av ändrad trålgräns och betydelsen av bottentrålning för de marina ekosystemen. Rapporteringen ledde till att ett antal åtgärder genomfördes längs västkusten: trålgränsen flyttades ut, bottenekosystem skyddades och bifångster av fisk och ungfisk reducerades genom införandet av selektiva redskap. Denna rapport behandlar effekter av åtgärderna för kustfiskbestånden och livsmiljöerna på havsbottnarna. Vidare analyseras hur yrkesfisket efter havskräfta påverkats av de förändrade förutsättningarna som regelverket innebar. Mattias Sköld, maj 211

5 Innehåll Sammanfattning...6 Effekter på fiskbestånd...6 Effekter på mjuka och hårda bottnar... 7 Utvecklingen av fisket efter havskräfta...8 Har ett utökat områdesskydd haft någon positiv effekt?...8 Summary...1 Effects on fish stocks...1 Effects on benthic fauna...11 Effects on the fishery for Norway lobster Does increased spatial protection have positive effects on the coastal fish stocks? Bakgrund...14 Fiskbestånd...15 Demersala fiskbestånd Lokala torskbestånd i Gullmarsfjorden och Havstensfjorden...22 Områdesskydd och ungfisköverlevnad Pelagiska fiskbestånd...29 Slutsatser om fiskbestånd generellt...31 Effekter på mjuka och hårda bottnar...33 Material och metoder Resultat Slutsatser om effekter på bottnarna Utvecklingen av fisket efter havskräfta...38 Material och metoder...38 Resultat...38 Slutsatser om fisket efter havskräfta Tack...43 Referenser...44

6 Sammanfattning Syftet med denna rapport är att utvärdera effekterna på fiskbestånd, bottenfauna och exploateringsmönster för havskräftfisket till följd av ökat områdesskydd längs svenska västkusten. Med målsättningen att vända den negativa utvecklingen för bottenfisksamhället vid västkusten samt för att skydda uppväxande fisk och känsliga bottenekosystem beslutade Fiskeriverket år 24 att begränsa fiskeaktiviteten i kustzonen och trålgränsen flyttades ut från kusten. För kräftfiske tilläts endast selektiva redskap, i vissa delar av innerfjordarna infördes förbud mot snörpvadsfiske och ett förbud infördes innanför trålgränsen mot både yrkes- och fritidsfiske av torsk, kolja och lyrtorsk (bleka) under första kvartalet (lekperioden). Förbudsområdena för snörpvadsfiske utökades 26 och bestämmelserna i dessa områden skärptes ytterligare 28, då även begränsningar i nät- och handredskapsfisket infördes. Denna ansats skall ses som ett viktigt steg mot en ekosystembaserad fiskeriförvaltning, till skillnad från tidigare begränsningar av det svenska fisket, vars huvudsakliga mål har varit att skydda enskilda bestånd och sällan dess habitat. Samtidigt har en utflyttning av trålgränsen haft effekter på hur särskilt det yrkesmässiga havskräftfisket bedrivs innanför gränsen. Effekter på fiskbestånd Bottenfisk Fiskeriverket har bedrivit regelbundna provtrålningar efter bottenlevande (demersal) fisk längs Bohuskusten sedan år 21. Dessa visade att vuxen torsk, lyrtorsk (bleka), kolja och rödspotta med flera arter förekom i en mycket begränsad omfattning vid kusten i början av 2-talet. Fortsatta provfisken visar inte någon återhämtning i Skagerrak eller Kattegatt för åren 24 29, vare sig i förhållande till den utflyttade trålgränsen eller i förhållande till de områdena där snörpvadsfiske inte längre är tillåtet. Ungfisk som härstammar från utsjön stannar mellan ett och tre år i kustzonen och ger tidvis upphov till ökningar av fiskbiomassan i kustområdet. Märkningsstudier har visat att fisken därefter söker sig tillbaka till föräldrafiskens lekområden i Nordsjön, vilket kan förklara varför dessa inflöden inte ger permanenta ökningar av bestånden. Situationen för bestånden av bottenfisk längs större delen av västkusten var under år 29 i stort sett densamma som vid undersökningsperiodens början år 21. Allt tyder därmed på att kustfiskbestånden har kollapsat eller lokalt utrotats. Några få lokala, stationära bestånd finns dock kvar vid kusten, t.ex. av torsk i Havstensfjorden och Gullmarsfjorden. Ett utökat skydd i kustzonen är sannolikt inte det enda villkor som måste vara uppfyllt för att återskapa tidigare tätheter av vuxen fisk. Det som krävs är att tidigare beteendemönster återetableras genom att fisk på ett framgångsrikt sätt börjar leka i de nu fisktomma områdena. Det är därför okänt hur lång tid som krävs för en eventuell återkolonisering av Skagerraks och Kattegatts kustområden. Det är emellertid av stor vikt att fisketrycket i kustområdet även fortsättningsvis minimeras så att inte kvarvarande bestånds möjlighet till återhämtning eller återetablering spolieras. Förbättrad ungfisköverlevnad Utflyttningen av trålgränsen och en ökad selektivitet i fisket innanför gränsen beräknas ha inneburit en förbättrad överlevnad för ungfisken. Märkningsförsök visar att 6

7 uppväxande torsk från Nordsjön är relativt stationär i kustområdet upp till tre års ålder, vilket innebär att den fisk som växer upp innanför trålgränsen skyddas från fiske som ett- och tvååring. Detta kan innebära att den årliga dödligheten för ettårig torsk minskar med upp till 17 % och för tvåårig torsk med upp till 52 % innanför trålgränsen. Hur stor betydelse denna minskade fiskeridödlighet har för beståndet av äldre fisk i Nordsjön beror på hur stor andel av ungfisken som uppehåller sig i Skagerraks kustområde. Kustens funktion som uppväxtområde styrks också av internationella provfisken som visar att Skagerrak fungerar som ett viktigt uppväxtområde för bland annat Nordsjölekande torsk och att den andel av beståndet som växer upp i Skagerrak har ökat påtagligt sedan 199-talet, främst på grund av minskad förekomst av ungfisk i övriga delar av Nordsjön. Den utflyttade trålgränsen kan alltså innebära stora vinster för dagens ekosystem genom att uppväxande bestånd av ungfisk, företrädesvis härstammande från utsjölekande bestånd i Nordsjön, har fått ett förbättrat skydd. Beräkningarna antyder att detta redan bör ha resulterat i en ökad fiskproduktion. Pelagisk fisk Skarpsills- och sillfisket har historiskt sett varit av stor betydelse i kustzonen. Stora variationer i fångstnivåer mellan år förekommer inom de olika fjordavsnitten vilket kan tyda på lokalt överutnyttjande eller stora svängningar i populationstäthet orsakat av andra faktorer. Skarpsillen innanför Tjörn och Orust utgörs sannolikt av lokala kustbestånd och bör därmed förvaltas med större försiktighet än idag. Skarpsillsfisket kan också ge skador på miljön, då bland annat betydande bifångster av bottenfiskarter kan ske i lysfisket med snörpvad. Grunden för ett utvecklat och stabilt skarpsillfiske i de bohuslänska fjordarna bör därmed vara att skapa en situation med lägre fisketryck och därmed större, tätare fiskbestånd så att fisket efter denna art kan ske på ett effektivt och hållbart sätt utan att ljus behöver användas. Effekter på mjuka och hårda bottnar Studierna av bottenpåverkan med bottenhugg och videofilmning har följt mjukbottenfauna och hårdbottnar i gränsområdet till utflyttningen av trålgränsen. Hälften av stationerna och tvärsnitten låg innanför den nya trålfiskegränsen och resterande utanför. Alla lokaler valdes i områden som tidigare varit utsatta för kraftig trålpåverkan. Analyserna visar att utvecklingen av mjukbottenfaunan i skyddade områden inte skiljer sig från den som observeras i trålade områden. Det finns dock en generell negativ effekt av antalet trålspår på förekomsten av sjöpennor. En möjlig orsak till att det inte skett någon positiv utveckling av mjukbottenfaunan är att det sannolikt har skett ett fiske på områden som sedan 24 är skyddade från trålning. För att utvärdera efterlevnaden av skyddet har vi genom satellitbaserad fartygsövervakning (VMS) följt utvecklingen av fiskeansträngning hos fiskefartyg längre än 15 meter. Fiske ansträng ningen i skyddade områden har minskat som ett resultat av de nya gränserna för kräfttrålning. Detta mönster bekräftas av videofilmning av bottnarna, där vi genom att sammanställa antalet nya och gamla trålspår konstaterat en minskning av trålaktiviteten innanför de nya trålfiske gränserna. Trålningen har alltså minskat i skyddade områden, men den har inte upphört. Trålspåren i de skyddade områdena kan härröra från såväl tillåten räktrålning (med rist på större djup än 6 m) som olovlig kräfttrålning. En förklaring till att mjukbottenfaunan inte har utvecklats positivt är också att effekter av fysisk störning av trålning är störst initialt, d.v.s. vid det första tråldraget, och att upprepad trålning dödar färre och färre ytterligare botten orga nismer för 7

8 varje nytt tråldrag. En alternativ förklaring är att mjukbottenfaunan i området, med undantag för sjöpennor, är relativt tolerant för störning från bottentrålning, varför en förändring i trålningsintensiteten inte kan förväntas ge så stora förändringar i mjukbottenfaunan. Utvecklingen av fisket efter havskräfta Sedan trålgränsutflyttningen 24 har mängden landad burkräfta ökat och under 29 landades totalt 29 ton burkräfta, vilket är mer än dubbelt så mycket jämfört med tioårsperioden före utflyttningen. Trålning och burfiske kan inte bedrivas i samma områden då trålarna riskerar att fastna i de länkade burarna som då förstörs. Ökningen av burfisket har varit störst i södra och mellersta Bohuslän, d.v.s. i de områden där flest nya områden tillgängliggjorts i och med införandet av trålningsförbudet år 24. Den ökade landningen av burkräfta förklaras främst av att antalet burar ökat och inte av att bestånden ökat. Burfisket efter havskräfta uppvisar flera biologiska och miljömässiga fördelar i jämförelse med trålfisket, eftersom bifångster och utkast av fisk är betydligt lägre. Dessutom utgörs kräftfångsten i burfisket normalt av betydligt större havskräftor än i trålfisket, varför utkast av undermåliga kräftor är små. Ytterligare fördelar med burfisket är en betydligt högre överlevnad för den del av fångsten som slängs tillbaka i sjön, färre negativa miljöeffekter i form av skador på havsbotten, samt en lägre energiförbrukning. En annan radikal förändring av fiskemöjligheterna är trålfisket med artsorterande rist. För fortsatt fiske med kräfttrål var valet att antingen flytta ut utanför trålgränsen eller att införskaffa en rist. Fisket med rist innanför trålgränsen i Skagerrak och Kattegatt har ökat med 122 % sedan 24. Andelen kräfta fiskad med rist ligger i genomsnitt på 35 % mellan åren delas den svenska havskräftkvoten också så att 2 % avsattes för burfiske, 5 % för ristfiske och kvarvarande 3 % för traditionellt fiske med trålar. Andelen fiske med rist ökade initialt snabbast i Skagerrak men har ökat påtagligt även i Kattegatt den senaste tiden. Utöver trålgränsutflyttningen har också den snabba inkorporeringen av den svenska risten i EU-lagstiftningen betytt mycket för användningen av sorteringsrist i kräftfisket. Sammantaget har svensk och EUlagstiftning skapat starka incitament för nyttjandet av detta redskap, såsom exklusiv tillgång till områden stängda för vanligt trålfiske, obegränsat antal fiskedagar och en ökad kvotandel. Användandet av rist i svenskt kräftfiske bedöms minska fiskeridödligheten väsentligt för torsk vid kräfttrålning, men effekter för bottenfiskbestånden är samtidigt avhängigt den sammanlagda fiskeridödligheten, d.v.s. också sådan som orsakas av andra redskap, samt återhämtningsförmågan för respektive bestånd. Har ett utökat områdesskydd haft någon positiv effekt? Den sammantagna kunskapen om marina bestånd har visat att den mest effektiva åtgärden för att återuppbygga fiskbestånd är att minska fiskerimortaliteten, det vill säga den dödlighet som fisket står för. Frågan är då om den utflyttade trålgränsen och regelverket innanför denna bidragit till detta? Vi har kunnat visa att trålgränsen med stor sannolikhet har bidragit till att minska fiskerimortaliteten genom att endast tilllåta artsorterande rist i kräftfisket i detta område och genom att det mer selektiva burfisket används i större utsträckning. Vi har däremot inte kunnat påvisa att trålgränsen och det skärpta regelverket bidragit till att de lokala kustfiskbestånden, t.ex. i Gullmarsfjorden, återhämtat sig till följd av åtgärderna. Orsakerna till att vi inte kunnat visa någon positiv effekt på kustfiskpopulationerna är sannolikt flera, men en viktig 8

9 orsak är att vi inte kan förvänta oss några större förändringar på så kort sikt som 6 år. Torskfiskar är långlivade organismer och rekryteringsframgång kan även i bestånd med god status variera avsevärt mellan år. I överfiskade bestånd, d.v.s. när lekbiomassan är liten, är rekryteringen per definition hämmad. För lokalt utrotade bestånd krävs återkolonisering från bestånd från närliggande områden. Om tidsramarna för sådana processer har vi begränsad kunskap, men då det förutsätter beteende förändringar, kanske över flera fiskgenerationer, måste det innebära längre tid än några få år. Detta i kombination med att fiskerimortaliteten i omgivande områden som Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt är fortsatt hög, gör att chansen för en positiv populationsutveckling via återkolonisation är väldigt liten. Sammantaget visar denna sammanställning att vi idag inte kan se någon generell återhämtning av våra kustnära bestånd. Baserat på kunskap från våra utsjöbestånd, som ofta uppvisar snabb återhämtning om fiskerimortaliteten minskar kraftigt, finns det anledning att överväga ytterligare bevarandeåtgärder för att på sikt kunna uppnå positiva populationstrender. Sådana åtgärder behövs för att kvarvarande lokala bestånd ska ha möjlighet att återhämta sig och återkolonisera andra områden. Självklara förutsättningar är att hotade fiskarter och bestånd inte fångas eller dör i fiskeredskapen. En möjlig väg för att påskynda kustbeståndens återhämtning är återetableringsförsök. Möjligheter och risker med ett sådant arbete bör utredas. 9

10 Summary This report evaluates effects of increased spatial protection from fishery on the Swedish west-coast on coastal fish stocks, benthic fauna and exploitation patterns in the fishery for Norway lobster (Nephrops norvegicus). The aims of the measures along the coast were to reverse the negative development of the local demersal fish stocks, increase the protection for juvenile fish utilising the coast as nursery areas, and protect sensitive habitats from physical impact by bottom trawling. The Swedish Board of Fishery (SBF) therefore limited the fishing activities in the coastal zone and furthered out the trawl boundary from 2 to 4 nm from the baseline in the Skagerrak and 3 nm from the coastline in the Kattegat. Inside the boundary, in designated areas trawling was allowed using the species selective Swedish grid when fishing for Norway lobster. In certain inner-fjord areas a ban on purse seining was put in place and a seasonal closure from January to March, i.e. during the spawning period, to all fisheries for cod (Gadhus morhua), haddock (Melanogrammus aeglefinus) and pollack (Pollachius pollachius) was enforced. The regulations were further increased in 26 with more areas closed to purse seining, and inner fjord areas closed for net fisheries deeper than 1 m. These regulations were a response to the political framework for establishing environmental quality objectives and an ecosystem approach to fisheries management. Effects on fish stocks Demersal fish Regular bottom trawl surveys along the coast have been carried out since 21. These surveys showed that adult cod, haddock, pollack and plaice (Pleuronectes platessa) were present in very low numbers, in the beginning of the 21 th century, in comparison to historical data on these populations. Continued surveys until 29 show no recovery of the depleted stocks, neither in relation to the furthering out of the trawl boundary, nor the inner fjord measures banning purse seines and the use of nets deeper than 1 m. Temporary increases in juvenile fish along the coast indicate that the coast is important as nursery area for several stocks. Tagging studies on cod support this and show that mature cod undertake long migrations to spawning grounds in the North Sea. The situation for the local stocks along the coast thereby appears to be unchanged and the pattern with absence of adult demersal fish suggests that several local coast stocks have collapsed or are extirpated. A few severely depleted local spawning stocks of cod are present in inner fjord systems of the Gullmarsfjord and the Havstensfjord. We conclude that increased protection is likely not the only prerequisite that has to be fulfilled for the recovery to former abundances of coastal fish stocks. Local populations and/or stock components appear to be extirpated, and nearby populations need to successfully re-colonize the empty coastal areas. Since that involves behavioural changes, it is unknown how long such processes will take. It is, however, of uttermost importance that fishing mortality of the depleted stocks along the coast are kept at a minimum for protection of the remaining local populations, so that they will have the potential for succeeding to recover. The remaining populations will also, if recovered, provide the potential source for re-colonization to the empty areas. 1

11 Increased survival of juvenile demersal fish Estimates of fishing mortality indicate that the furthering out of the trawl boundary and the increased selectivity in the Norway lobster trawl fishery inside the boundary has increased the survival of juvenile demersal fish. Tagging experiments have shown that cod from the North Sea population are relatively stationary along the coast until they mature at about 3 years of age. This means that juvenile cod of 1 and 2 years of age are protected from fishery. This may lead to a yearly reduction in mortality for these cohorts of up to 17 % for 1 year old cod, and 52 % for 2 year old cod inside the trawl boundary. The importance of this reduced fishing mortality to the North Sea stock is dependent on the proportion of juveniles that are present in the coastal Skagerrak. However, recent international surveys points to the conclusion that the relative importance of the Skagerrak coast as a nursery area has increased since the 199s, mostly because a decrease in presence of juvenile cod in the North Sea. The measures relating to the trawl boundary may thus provide benefits for the ecosystem by acting as a large protection zone for nursery areas for fish populations originating from the North Sea. Estimates provided in this study indicate that this may already have led to increased fish production. Pelagic fish Fisheries of sprat (Sprattus sprattus) and herring (Clupea harengus) have historically been of great importance along the Swedish west-coast. Large variations in catches occur between years within the different fjord systems, which may imply overfishing or large variations in population densities depending on other factors. Evidence are building up that sprat in the Tjörn and Orust fjord system are of a local stock which accordingly should be managed as such, and with more caution than presently. The sprat fishery today mainly uses purse seining in combination with light attraction, which may cause environmental damage including bycatch of small fish, juveniles and/or endangered species including coastal cod, haddock and pollack. However, historically light attraction was not used and catches were still higher. The basis for a developed coastal sprat fishery therefore is a decreased fishing mortality aiming at increasing the spawning stock. A larger stock may provide more stable fishery between years and a situation where purse seining can go on without light concentration of the fish, thus reducing the negative consequences of this particular fishery. Effects on benthic fauna Effects of protection from bottom trawling were studied by quantitative grab sampling and video transects. The studied sites were chosen to represent areas that were protected from trawling from 24 and onwards and these were contrasted against sites where trawling were allowed to continue. All sites were chosen in areas that were heavily trawled before 24. The analyses of benthic fauna show no statistical difference between trawled and protected areas. However there is a negative correlation between the presence of recent trawl tracks, as analysed from the video transects, and the number of sea pens (Pennatula phosphorea). A potential explanation to the absence of positive development of the benthic fauna is that trawling apparently has taken place in protected areas after 24. To evaluate the compliance with the trawling ban we analysed fishing effort of trawlers in the areas using the satellite based vessel monitoring system (VMS) that is mandatory for all fishing vessels larger than 15 m. The results show that fishing effort has been reduced significantly in the protected areas, which also is confirmed by the analysis of recent trawl tracks from the video transects. However, trawling has not ceased, and is 11

12 still permitted deeper than 6 m for shrimp trawlers with sorting grid. The VMS observations in some of the protected areas can be assigned to both allowed shrimp trawlers with sorting grid as well as forbidden Norway lobster trawlers. One explanation of the absence of positive effects on the benthic fauna may be that effects by physical disturbance are most prominent initially and that recurring disturbance, i.e. repeated trawling, will kill a diminishing number of organisms per trawling haul. An alternative explanation is also that the benthic fauna in the area is resilient to physical disturbance by bottom trawling, so that a changing trawling intensity is not expected to change the benthic fauna much. Effects on the fishery for Norway lobster The amount of Norway lobster landed by creel fishers has increased since the furthering out of the trawl boundary in 24. In 29, 29 tonnes of Norway lobster was landed in this fishery. This is more than twice the yearly landings in this fishery over the 1 year period before 24. Trawling and creel fishery cannot be pursued in the same area, since trawling is a mobile extraction method that will tangle up and destroy the creel strings. Accordingly, the increases in the creel fishery effort have occurred in the middle or southern part of the Bohuslän where new areas became available due to the closures for trawling in 24. The increased landings in the creel fishery are mainly explained by an increase in number of creels and not by higher catches per unit effort. The extraction of Norway lobster by the use of creels is environmentally more preferable in comparison to trawling, due to lower by-catch of fish and less discard of fish as well as undersized Norway lobster. The survival rate of discarded fish and Norway lobster are also higher than in trawl fisheries. In addition, negative impact on bottom habitats is lower and fuel consumption per landing of Norway lobster is much lower. A radical shift in the possibilities to trawl inside the trawl boundary was that the only allowed gear was trawls equipped with so called Swedish grids i.e. a species selective excluding device that sorts out essentially all larger fish. The trawl fishery either had to cope with this regulation or move their fishery outside the boundary. The fishery using the Swedish grid has increased by 122 % since 24. The mean proportion Norway lobster landed in the Swedish fishery using Swedish grid is around 35 % over the period The Swedish quota for Norway lobster separated into 2 % for fishery with the Swedish grid, 2 % for fishery with creels and 3 % for landings in other mixed fisheries, since 29. The use of the Swedish grid initially increased in the Skagerrak but recently the use has increased in the Kattegat as well. The incorporation of the Swedish grid in the EU-regulation has, in addition to the mandatory use of Swedish grid inside the trawl boundary, been important as an incitement for the use of this selective gear in the fishery for Norway lobster. In summary, incitements developed for using this gear are access to fishing grounds, unlimited days at sea and larger part of the national quota. The use of the Swedish grid in the trawl fishery for Norway lobster is estimated to largely reduce fishing mortality of cod in this fishery, but effects on the demersal fish stocks are dependent on the total fishing mortality, i.e. the mortality caused also by other gear, and ultimately by the recoverability of the stocks. Does increased spatial protection have positive effects on the coastal fish stocks? In most cases, an effective measure to rebuild fish stocks is to reduce fishing mortality. The challenge for this report is to evaluate if furthering out the trawl 12

13 boundary and limiting the fishing activities in the coastal zone have contributed to the rebuilding of the severely depleted coastal fish populations. We conclude that the measures have contributed to a reduced fishing mortality inside the trawl boundary, mainly by the use of the species selective Swedish grid in the trawl fishery and a shift to creel fishery for Norway lobster in areas where trawling were banned. However, we cannot conclude, and have no indications that the depleted coastal fish stocks have recovered. One explanation to this lack of recovery is that we cannot expect significant changes over such short periods as 6 years. Gadoid fish are relatively long-lived species and if populations are overfished, i.e. the spawning biomass is small, their recruitment is by definition negatively affected. In addition, if local populations are extirpated recovery will only occur following recolonization from surrounding populations. The time frames for recolonization are not known. However, such processes involve behavioural changes, perhaps over time frames of several fish generations which indicate time frames much longer than a few years. Together with the fact that fishing mortality in the surrounding areas, i.e. the Skagerrak, the North Sea and the Kattegat are still above precautionary levels, the conclusion must be that the potential for recovery of populations via re-colonization is low. This report thus concludes that we cannot detect any recovery of the coastal stocks. Based on knowledge about stocks at sea, which often show rapid recovery when fishery mortality is substantially lowered, there are reasons to consider additional measures for further protection of remaining populations, to secure recovery in the long term. Such measures might be necessary for the recovery of the remaining depleted local populations and for the protection of these potential seeding populations as source for recolonization. Measures to consider are further regulations to avoid fishing mortality for threatened species and stocks. Possibilities and risks with reintroduction programmes should also be investigated. 13

14 Bakgrund De flesta kommersiellt viktiga fiskarterna längs den svenska västkusten har minskat i förekomst under de senaste hundrafemtio åren. Redan under mitten av 18-talet tvingades det så kallade storsjöfisket (backe- eller långrevsfiske) söka sig ut mot Nordsjöns norra delar (Haneson & Rencke 1923). I och med introduktionen av ett motordrivet bottentrålsfiske i svenska hemmavatten i början av 19-talet inleddes en ny fas i denna exploateringsprocess. Denna innebar en kontinuerlig försämring i fiskbeståndens täthet, storlekssammansättning och beståndsstruktur (Cardinale et al. 29, Cardinale et al. 21). Sedan slutet av 197-talet har många av bottenfiskbestånden i Skagerrak och Kattegatt försvunnit (Degerman 1985, Pihl & Ulmestrand 1988, Svedäng 23, Svedäng & Bardon 23, Cardinale & Svedäng 24, Svedäng et al. 24, 21, Hagberg 25, Anon. 29a, b). Detta gäller i synnerhet lokala bestånd i kustområdet. Preliminära provfisken i mellersta Bohuslän år 2 och med en större täckning längs hela västkusten 21 23, visade att större, vuxen fisk av tidigare vanliga fiskarter inte längre kunde fångas i mängdfångande redskap som bottentrål, oavsett tid eller rum (Svedäng et al. 24). Tekniska regleringar i form av områdesbegränsningar för fisket har prövats i olika sammanhang och av olika skäl. Från svensk horisont är förbudet mot trål- och vadfiske i större delen av Öresund det kanske bäst kända exemplet på att tekniska regleringar kan leda till ett betydligt mer uthålligt resursutnyttjande (Svedäng et al. 24, 21a). För att vända den negativa utvecklingen för bottenfisksamhället vid västkusten och skydda känsliga habitat, beslutade Fiskeriverket år 24 att begränsa fiskeaktiviteten i kustzonen: trålgränsen flyttades ut till 4 nm (nautiska mil) från baslinjen 1 i Skagerrak och till 3 nm från kustlinjen i Kattegatt, från tidigare 2 nm i båda områdena. När trålgränsutflyttningen genomfördes 24 ändrades fiskemöjligheterna radikalt, framförallt för fisket efter havskräfta. För fortsatt trålfiske efter kräfta var valet att antingen flytta utanför trålgränsen eller införskaffa en artsorterande rist för att fortsätta sitt fiske, alternativt fiska kräfta med bur. Förbud mot snörpvadsfiske infördes i Havstensfjorden, Byfjorden, Stigfjorden och den inre delen av Gullmarsfjorden. Fiske efter torsk, kolja och lyrtorsk (bleka) innanför trålgränsen förbjöds under första kvartalet. Den maximala nätlängden för både fritidsfiskare och yrkesfiskare sattes till 18 meter och ett förbud att fiska med dessa redskap på större djup än tio meter infördes i Gullmarsfjorden och Brofjorden. I andra fisken, inklusive handredskapsfisket begränsades antalet torskar, koljor eller lyrtorskar som fick fångas per fiskare och dag i Gullmarsfjorden och Brofjorden till tre. Syftet med en utflyttad trålgräns var generellt att minska fisketrycket och öka buffertzonen för lokala bestånd av, särskilt, de kommersiellt nyttjade torsk- och plattfiskarterna samt minska fisketrycket för uppväxande bestånd i kustzonen. Syftet var även att skydda viktiga habitat i detta område. I denna rapport vill vi således utvärdera effekterna av att den svenska trålgränsen flyttades ut från kusten och att regelverket innanför gränsen skärptes. Vi har fokuserat på om områdesskydd har haft positiva effekter på de hotade fiskbestånd som var föremål för åtgärderna, samt om gränsjusteringarna haft positiva effekter på 1. Baslinjen är en referenslinje mellan de yttersta skären längs kusten. Utifrån denna linje beräknas territoriets gräns d.v.s. 12 nm från baslinjen. 14

15 bottenfauna samhället. Förutom justering av gränser var en mycket viktig åtgärd att endast tillåta riktat trålfiske med artsorterande rist efter havskräfta i så kallade inflyttningsområden, innanför den egentliga trålgränsen. Därför har även syftet varit att utvärdera vilken effekt trålgränsen haft på havskräftfisket som bedrivs med trål med rist och burar innanför trålgränsen. Fiskbestånd I denna sammanställning fokuseras analysen på förändringar i förekomst och storlekssammansättning för kommersiella arter så som torsk, vitling, kolja och rödspotta, i syfte att analysera om dessa hotade fiskbestånds status har förbättras längs västkusten och om dessa eventuella förändringar kan sättas i samband med det områdesskydd och de allmänna restriktioner på fisket som införts successivt sedan 24. Effekterna, mätt i huvudsak som förändringar i förekomst av vuxen demersal fisk, har undersökts i huvudsak genom regelbundna provfisken. I detta kapitel redovisas även en ekolodsundersökning och provfisken av de lokala bestånden av torsk i området innanför Orust och i Gullmarsfjorden. Dessa studier har fokuserat på dessa två områden då indikationer och studier visat att det är de enda lokala kvarvarande kustbestånden av torsk längs Skagerrakkusten. Många av de arter som befinner sig utanför den svenska västkusten härstammar dels från lokala bestånd, och dels från utsjöbestånd vars lekområden ligger utanför Skagerrak och Kattegatt (Pihl & Ulmstrand 1993, Knutsen et al. 23, 24, Svedäng et al. 27). Både Skagerrak och Kattegatt utnyttjas av dessa två typer av bestånd, d.v.s. kustbundna och så kallade utsjöbestånd, som uppväxtområde och som födosöksområde för vuxen fisk (Svedäng 23, Svedäng & Bardon 23, Svedäng et al. 27). Fyra till fem år är en mycket kort tidsperiod för att åstadkomma en detekterbart förbättrad status för långlivade kustfiskbestånd. Stora förändringar i förekomst av juvenil fisk, orsakade av svängningar i enskilda årsklassers storlek, kan däremot noteras från Bohuskusten (ex. Pihl & Ulmestrand 1993). En stark årsklass av exempelvis torsk kan följas under sin uppväxt vid Bohuskusten, från bottenfällning till en ålder av ca två år (Svedäng & Svenson 26). Men förekomsten av ungfisk innebär inte att bestånden av vuxen fisk i kustområdet per automatik börjar öka. Detta beror på att den uppväxande fisken, vilken numera företrädesvis härstammar från lekområden i Nordsjön (Knutsen et al. 23, 24), börjar vandra ut från kusten när fisken når könsmognad (Svedäng et al. 27, Svedäng et al. 21b). Det är således viktigt att man vid analysen av vilka effekter områdesskydd och minskat fisketryck kan ha haft, tar hänsyn till den nutida fiskens härstamning och vandringsbenägenhet. Med andra 15

16 ord, för att kunna härleda förändringar i storlekssammansättning och täthet i bottenfiskbestånd till områdesbundna fiskerestriktioner krävs god kunskap om beståndsstruktur och vandringsmönster. Eftersom vår kunskap om beståndsstruktur och vandringsmönster endast är någorlunda tillfredsställande vad gäller torsk, måste våra tolkningar av andra arters uppträdanden baseras på uppgifter från andra områden eller genom analogier med torskens beteenden. Vår fragmentariska förståelse av de flesta arters populationsdynamik vid västkusten leder således till ett begränsat tolkningsutrymme vad avser dessa arters sentida utveckling. Populationsdynamiken för kust- och utsjöbestånd visar alltså att kusten för båda typer av bestånd är viktig som uppväxtområde. Ett av syftena med det införda regelverket är också att skydda uppväxande fisk. I detta kapitel redovisas därför även en beräkning av vad åtgärderna kan innebära för att minska fiskeridödligheten för uppväxande torsk. Åtgärderna som infördes har också påverkat fisket efter skarpsill och sill längs kusten. En genomgång, baserat till största delen på uppgifter från yrkesfiskets loggböcker, görs därför av beståndsstatus, ekologi och det historiska fisket för dessa bestånd. Demersala fiskbestånd Material och metoder I analysen ingår de kustnära trålningar som gjordes med Fiskeriverkets U/F Ancylus under åren (Svedäng & Svenson 26). I Kattegatt genomfördes inte någon provtrålning 29. Undersökningsområdet har delats in i olika delområden, beroende på frågeställning, och den huvudsakliga utgångspunkten är den nya trålgränsdragningen från 24 enligt klassificering i figur 1. Inom området ITT har inget trålfiske varit tillåtet under någon tidsperiod. Hit räknas Bohus- och Hallandskustens inre delar (samt större delen av Öresund). Utanför trålgränsen (UT) har trålfiske bedrivits Figur 1. Schematisk presentation av zoneringsprinciper för trålgränsen före och efter 24 och av områden som utvärderas. Innanför den tidigare trålgränsen (ITT); Innanför den nya trålgränsen (INT), och Inflyttningsområde, d.v.s. områden där det fortfarande är tillåtet att bedriva trålfiske efter havskräfta, men sedan 24 endast om trålen är försedd med artsorterande rist; Utanför den nya trålgränsen (UT). 16

17 under större delen av 19-talet. Innanför den nya trålgränsen kan en upp delning mellan numera skyddade områden (INT och ITT) och så kallade inflyttnings områden för trålfiske efter havskräfta göras. Eftersom antalet trålstationer är för få för att en uppdelning mellan INT och inflyttningsområden samt mellan ITT och inflyttningsområden skall vara meningsfull, så har vid analyserna en sammanslagning gjorts av all fångst infor mation till en enhetlig gruppering i UT, INT eller ITT. För att bättre kunna beskriva och analysera effekten av den nya trålgränsen har även Skagerrak delats in i olika geografiska områden, vilket troligen bättre avspeglar utbredningen av lokala bestånd och deras ekologiska förhållanden (se figur 2). Figur 2. Trålstationer längs svenska västkusten i de olika områdena. Trålstationer utanför utflyttad trålgräns (UT) är markerade i turkost, trålstationer innanför den utflyttade trålgränsen är gula (INT) och trålstationer innanför den tidigare trålgränsen är utmärkta med röd färg (ITT). Zoneringen mellan olika delområden i Kattegatt (J, K, L) är ej markerad i kartan, utan anges endast med trålstationernas färg. 17

18 Resultat Torsk Medelfångsten per tråltimme av torsk vid hela Skagerrakkusten (ITT och INT) ökade mellan 23 och 25 för att därefter sjunka tillbaka till samma nivå som rådde 21 (Post Hoc test: LSD, p<,5, se figur 3a). I området utanför trålgränsen (UT) var förekomsten ungefär densamma under hela perioden, bortsett från tillfälliga ökningar under 23 och 25 och 29. Den ökning som noteras innanför den tidigare trålgränsen i Skagerrak (figur 4a) beror främst på en stark årsklass 23, kg/ tråltimme ITT UT kg/ tråltimme ITT UT 35 INT 35 INT Figur 3a-b, ovan. Medelfångst av torsk (kg per tråltimme) vid provfisken i Skagerrak (a) och Kattegatt (b). ITT innanför tidigare trålgräns, INT innanför nya trålgränsen, UT utanför nya trålgränsen. Inre Gullmarsfjorden Bohusläns skärgård Havstensfjorden Yttre Gullmarsfjorden Brofjordenområdet Hakefjorden Norra Bohuslän kg/ tråltimme 14 kg/ tråltimme Figur 4a-b, ovan. Medelfångst av torsk (kg per tråltimme) vid provfisken a) Den inre delen av Gullmarsfjorden (E), Havstensfjorden (G) och övriga delar av Bohusläns skärgård innanför den tidigare trålgränsen (A, D, F, H). b) De delar av Bohusläns skärgård där ingen vuxen fisk påträffats, uppdelat i olika delområden (F, D, H, A). Observera att y-axlarna har olika skalor. Indelning i delområden A H följer figur 2. 18

19 kg/ tråltimme 6 ITT UT INT kg/ tråltimme 6 ITT UT INT Figur 5a-b, ovan. Medelfångst av vitling (kg per tråltimme) vid provfiske i a) Skagerrak och b) Kattegatt. ITT innanför tidigare trålgräns, INT innanför nya trålgränsen, UT utanför nya trålgränsen. vilken härstammande från Nordsjön (genetisk karaktär isering: Carl André pers. kom., Svedäng & Svenson 26). Det kan noteras att längs hela Skagerrakkusten har fångstnivån under perioden sjunkit tillbaka till den nivå som rådde under perioden (figur 3a och 4b). Förekomst av vuxen torsk (över 5 cm) i kustnära områden i Skagerrak, under perioden 21 25, observerades endast i Kosterfjorden, inre delen av Gullmarsfjorden samt i Havstensfjorden. Under perioden fångades bara enstaka vuxna torskar (totalt 7 individer) innanför trålgränsen i Skagerrak. Provfångsterna av torsk minskade under 2-talet i såväl Kattegatts utsjöområde (UT) som innanför den nya trålgränsen (INT; Spearman, p<,5; figur 3b). I kustområdet innanför den tidigare trålgränsen (ITT) var fångsterna mycket låga och uppvisade ingen trend under undersökningsperioden. Vitling Utanför trålgränsen i Skagerrak samt i hela Kattegatt var medelfångsten per tråltimme av vitling som högst under 22 (figur 5). Innanför trålgränsen i Skagerrak ökade medelfångsten starkt under 23 (Post Hoc Norra Bohuslän Brofjordenområdet Havstensfjorden kg/ tråltimme Yttre Gullmarsfjorden Inre Gullmarsfjorden Hakefjorden Figur 6. Medelfångst av vitling (kg per tråltimme) vid provfiske i olika delar av Bohusläns skärgård test: LSD, p<,5), för att sedan uppvisa en kontinuerlig minskning under hela den efterföljande perioden (Spearman, p<,5). I Kattegatt var trenderna minskande oavsett närhet till kusten (Spearman, p<,5). Förekomsten av juvenil vitling ökade starkt år 23 längs Bohuskusten samt i den norra delen av Bohuskustens yttre del (Post Hoc test: LSD, p<,5). Sedan har fångst per ansträngning minskat 19

20 drastiskt längs hela Skagerrakkusten (Spearman, p<,5). Det enda område längs Bohuskusten som har haft en avvikande populationsutveckling är den inre delen av Gullmarsfjorden (figur 6), där fångstvikten per ansträngning fortsatte att öka även 24 (Spearman p<,5). Denna ökning genererades framför allt genom individtillväxt, d.v.s. ökad förekomst av vuxen vitling (Anon. 26). kg/ tråltimme INT UT kg/ tråltimme ITT UT INT Figur 7a-b. Medelfångst av kolja (kg per tråltimme) vid provfiske i a) Skagerrak och b) Kattegatt (ITT innanför tidigare trålgräns, INT innanför nya trålgränsen, UT utanför nya trålgränsen). Observera att y-axlarna har olika skalor. (Uppgifter om koljeförekomst innanför den tidigare trålgränsen (ITT) i Kattegatt saknas i figur b, eftersom i stort sett ingen kolja påträffades inom detta område). kg/ tråltimme Inre Gullmarsfjorden Kosterfjorden Bohusläns skärgård Figur 8. Medelfångst av kolja (kg per tråltimme) vid provfiske i den inre delen av Gullmarsfjorden, Kosterfjorden och övriga delar av Bohusläns skärgård innanför den tidigare trålgränsen. Kolja Förekomsterna av kolja var genomgående mycket låga i Skagerrak och Kattegatt (figur 7). I Skagerrak var förekomsten högst år 21 och år 23, såväl utanför (UT) som innanför den utflyttade trålgränsen (INT), (Post hoc test: LSD, p<,5). Den tillfälliga ökningen i biomassa åren 24 och 25 innanför den tidigare trålgränsen (ITT) i Skagerrak (Spearman rho, p<,5) beror dels på en ökad förekomst av kolja i Gullmars- och Kosterfjorden (Spearman rho p<,5; figur 8), dels ökande individstorlek i Gullmarsfjorden (Anon. 26). I övriga områden i Bohusläns skärgård (innanför den utflyttade trålgränsen) var förekomsterna av kolja mycket små och utgjordes genomgående av årsungar eller ettårig kolja under hela undersökningsperioden. I Kattegatt var förekomsterna generellt lägre än i Skagerrak och högst utanför trålgränsen (figur 7b), vilket sannolikt avspeglar förekomster av kolja härrörande 2

21 från Nordsjöbeståndet. Innanför den nya trålgränsen var förekomsterna låga. Rödspotta Förekomst av rödspotta visar på stora variationer i både Kattegatt och Skagerrak under undersökningsperioden (figur 9). Särskilt markant var en ökning av förekomsten av juvenil rödspotta innanför den tidigare trålgränsen i Skagerrak (Post Hoc test: LSD, p<,5). Det finns en påfallande stark samvariation mellan olika områden i Bohusläns skärgård, med undantag för Hakefjorden, vilket kan tyda på att dessa kommer från samma bestånd (figur. 1b). kg/ tråltimme 4 ITT UT INT kg/ tråltimme 14 ITT UT INT Figur 9a-b, ovan. Medelfångst av rödspotta (kg per tråltimme) vid provfiske i a) Skagerrak, b) Kattegatt (ITT innanför tidigare trålgräns, INT innanför nya trålgränsen, UT utanför nya trålgränsen). Observera att y-axlarna har olika skalor. Södra Bohuskustens yttre del Norra Bohuskustens yttre del Bohusläns skärgård Norra Bohuslän Brofjordenområdet Havstensfjorden Yttre Gullmarsfjorden Inre Gullmarsfjorden Hakefjorden kg/ tråltimme 4 kg/ tråltimme Figur 1a-b, ovan. Medelfångst av rödspotta (kg per tråltimme) vid provfiske i olika områden i Skagerrak. a) Södra och norra Bohuskustens yttre delar samt Bohusläns skärgård innanför den tidigare trålgränsen exklusive Hakefjorden. b) Uppdelning av Bohusläns skärgård i olika delområden. Observera att y-axlarna har olika skalor. 21

22 Lokala torskbestånd i Gullmarsfjorden och Havstensfjorden I syfte att undersöka om det fanns stora individer av torsk under lekperioden (ett mått på förekomst av lokala bestånd) utfördes hydroakustiska undersökningar och provfisken i två innerskärgårdsområden (Gullmarsfjorden och Havstensfjorden). Material och metoder De hydroakustiska undersökningarna utfördes första kvartalet i Gullmarsfjorden och Havstensfjorden år 29 (figur 11 12). För datainsamling användes ett Simrad EK6 12 khz split-beam ekolod, med en 7 7 svängare av kompositmaterial. Svängaren var monterad på en paravan som bogserades vid sidan om fartyget på 2 meters Figur 11. Karta över undersökningsområdena; a) översiktskarta, b) Gullmarsfjorden, c) Havstensfjorden. Klassificeringen A D representerar uppdelningen i delområden gjord för de statistiska analyserna. 22

23 Figur 12. Exempel på insamlade akustiska data: a) Gullmarsfjorden/Bredungen 9331, och b) Gullmarsfjorden/ Saltkällan Tabell 1. Förekomst (individer/hektar) av stor fisk (målstyrka -32 db dvs > ca 45 cm längd) i de olika områdena. N är antalet analyserade tvärsnitt (totalantal), x w är det viktade medelvärdet för individer/ hektar, s w är standardavvikelsen och CV w är variationskoefficienten. Område Datum Medelvärde Tvärsnittlängd (km) N (totalt) hektar xw individer/ S w CV w Gullmarsfjorden Bredungen (A) (25) 1,2 1,6 1,3 Saltkällan (B) (34),2,63 3,1 Inre 22 Gullmarsfjorden (C) (34) 1,6 1,4,87 Havstensfjorden Syd (A) (31) 7,3 6,7,92 Nord (B) (26),46,64 1, (8),44,64 1, (16),1,19 1,9 Nord totalt (81),36,57 1,6 Byfjorden yttre 13 (C) (38),95 1,7 1,8 Nötesund (D) (12) 2,2 18 8,1 djup. Farten vid datainsamlingen var cirka 4 knop (2, m/s). Positionsdata samlades in parallellt via fartygets GPS-mottagare. Datainsamling utfördes vid tre tillfällen i mars månad. Hydroakustiken utfördes under natten för att i möjligaste mån undvika stimbildning eller att fisken befinner sig alltför nära botten. Inventeringen följer ett systematiskt nät av tvärsnitt med slumpad startposition. Utbredningen av stor fisk baserades på resultaten från Rose & Porter (1996) där målstyrkan -32 db motsvarar ekot av en torsk med totallängd 45 cm. Som tillägg, och delvis som verifiering av de akustiska undersökningarna, genomfördes också provfisken med fiskburar i Havstensfjorden. Tre till sex burlänkar bestående av sex sammankopplade fiskburar placerades ut på tidigare kända fiskeplatser från den 11 mars till den 6 april

24 Resultat Generellt var de uppskattade tätheterna av stor fisk (målstyrka -32 db) mycket låga ( 1,6 individer/ha). Det enda egentliga undantaget var Havstensfjord Syd (delområde A) där tätheten uppskattades till 7,3 ± 6,7 individer/ha (tabell 1). Även i området Nötesund (delområde D i Havstensfjorden) var den uppskattade tätheten något högre, men osäkerheten i denna uppskattning är avsevärd (2,2 ± 18 individer/ha). Den hydroakustiska beståndsuppskattningen visade att tätheterna av stor fisk (målstyrka -32 db dvs > ca 45 cm längd) generellt sett var låg. Detta syns även tydligt på förekomstkartorna (figur. 13). I Gullmarsfjorden verkar det finnas en koncentration av fisk på Bredungen, vid mynningen till Färlevfjorden (A) och en mer diffus koncentration väster om Lilla Bornö (C). Denna uppdelning bör dock tolkas med försiktighet då det saknas data från mellanliggande områden och delområdena undersöktes vid olika tillfällen. I Havstensfjorden finns det en tydlig koncentration av stor fisk i område Syd (område A i figur 11c). Men även här är det omöjligt att säkert avgränsa utbredningen eftersom det inte finns jämförbara data från kringliggande område. Det huvudsakliga syftet med burfisket var att undersöka om det förekommer torsk och eventuell torsklek i området samt om tidigare historiska fångstplatser fortfarande håller torsk. Därför valdes det att fiska på tidigare kända fångstplatser och rikta ansträngningen mot de platser där torsk påträffas. Totalt fångades 52 torskar i burfisket, men fångst per ansträngning låg under en individ per burlänk och dygn. Torsk upp till 51 cm fångades i burarna. Rinnande torsk, vilket indikerar lekmogna individer, fångades under i princip hela provfiskeperioden. Bland övriga arter som fångades var sandskädda, vitling och rödspotta vanligt förekommande. Figur 13. Förekomst av stor fisk (målstyrka -32 db dvs > ca 45 cm längd, antal individer per hektar) i a) Gullmarsfjorden och b) Havstensfjorden baserat på ekointegrering av akustisk data i 1-meters segment längs tvärsnitten. 24

25 Den hydroakustiska beståndsuppskattningen visade att tätheterna av stor fisk generellt sett var låg, men att det fanns stor bottenfisk i både Gullmarsfjorden och i Havstensfjorden, område Syd. Metoden förutsätter dock att starka ekon (målstyrka -32 db) kan antas härröra från stor fisk. Baserat på resultaten från Rose & Porter (1996) är målstyrkan -32 db för en torsk med totallängd 45 cm men även andra stora fiskar som lyrtorsk (bleka), gråsej, havsöring och marina däggdjur har en målstyrka -32 db. Det går alltså inte att enbart utifrån hydroakustiska mätningar utesluta andra arter än torsk. I övervakningssyfte bör dock antagandet kunna användas under förutsättning att någon verifiering av artsammansättningen (t.ex. provfiske med burar) utförs för att styrka observerade förändringar. Provfisken med burar i Havstensfjorden följde mönstret från tidigare års trålprovtagningar i området vilket betyder att sannolikt består ekona med målstyrka -32 db företrädesvis av torsk. Slutsatser om demersala fiskbestånd Fiskbestånden i Kattegatt och Skagerrak har gått starkt tillbaka. Nedgången har varit som mest utpräglad under de tre fyra senaste decennierna (Degerman 1985, Pihl & Ulmestrand 1988, Svedäng 23, Svedäng & Bardon 23, Cardinale & Svedäng 24, Svedäng et al. 24, 21a, Hagberg 25, Anon. 29a, b). Många lokala bestånd i kustområdet har försvunnit, kanske de allra flesta. När provfisken återigen genomfördes i kustområdet efter två till fyra decenniers uppehåll visade dessa att ingen vuxen bottenfisk kunde påträffas längs Kattegatts och Skagerraks kustzon, oavsett när på året fisket bedrevs eller var (Svedäng et al. 24). Föreliggande rapport ställer frågan huruvida den trålgränsutflyttning som genomfördes 24, samt övriga restriktioner på fisket som infördes samtidigt eller efter 24, har resulterat i en återhämtning/ återkolonisation av kustzonen i Skagerrak och Kattegatt. Svaret på denna fråga måste bli ett nej. De förändringar som observerats för torsk, vitling, kolja och rödspotta, kan inte på något relevant sätt kopplas till den utflyttade trålgränsen eller till ett generellt lägre fisketryck. Med några få undantag är situationen i kustområdet i stort sett densamma som den före trålgränsutflyttningen, d.v.s. som åren Detta trots en tidvis hög förekomst av ungfisk innanför den utflyttade trålgränsen. De tillfälliga förbättringar i biomassa som observerats under enstaka år perioden 24 28, både vid kusten och i havet utanför, hör samman med en bra rekrytering från utsjön (Svedäng & Svenson 26). Att dessa båda områden uppvisar samma mönster tyder på att kustområdet och öppna havet utanför kusten är kopplade till varandra i populationsdynamiskt hänseende, d.v.s. att de flesta fiskarna i kustområdet härstammar från utsjölekande bestånd som utnyttjar kustområdet som uppväxtområde under de första åren av sin levnad. Därefter vandrar fisken ut till områden utanför kusten (Svedäng et al. 27). Detta kan åskådliggöras av årsklassen av torsk 23 som var stark i hela Skagerrak, vilket även kunde konstateras längs större delen av Bohuskusten (Svedäng & Svenson 26). Året efteråt ökade förekomsten av ettårig torsk dels i kustnära områden, dels i områden ut mot utsjön. Denna årsklass försvann sedan från de kustnära områdena under 25, samtidigt som förekomsten av fisk i området utanför kusten visade en ökning av tvåårig torsk. Knutsen et al. (23) har genom genetisk karaktärisering kunnat visa att starka årsklasser i Skagerrak till stor del härstammade från havslekande bestånd i Nordsjön/västra Skagerrak. Märkningsförsök på torsk i området vid Skagerrakkusten visar vidare att när torsken uppnår könsmognad vid ca 3 års ålder, så sker en utvandring mot västra Skagerrak/Nordsjön, företrädesvis under lekperioden (Svedäng et al. 27). En liknande utvandring från 25