Så har jag nu från ateismen fallit ner i den fullständigaste vidskepelse

Transkript

1 AUGUST STRINDBERG Så har jag nu från ateismen fallit ner i den fullständigaste vidskepelse - Strindbergs relation till makterna och Ockulta dagboken, till och med tidsperioden för handlingen i Inferno och Legender. Av: Bo-Eric Hellman Handledare: Nils Eriksson B-uppsats vt 2002 Institutionen för Idé- och lärdomshistoria Göteborgs universitet

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 3 1. Livet före 21/2 1896: Skaldejuvret lämnar plats åt naturvetenskapen Är icke Tyskland ett sämre Sverige? Zum Schwarzen Ferkel 7 2. Antibarbarus Släkten, Swedenborg och Buddha Strindberg, alkemisten och Frankrike min ockulte Vän 9 3. Inferno Vägen till Orfila Ockulta dagboken Ockultismens Zola Swedenborg som handledare Hem till Helfvetet Återkomsten till Paris och tillkomsten av Legender Nemesis Divina 18 SLUTSATSER 19 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 20 2

3 Inledning August Strindberg ( ) är, internationellt sett, kanske den mest berömde och främste svenska författaren genom tiderna. Även idéhistoriskt sett är Strindberg en guldgruva då han på väg mot sekelskiftet utvecklade ett starkt intresse för naturvetenskap, mystik och religion. Det är kring dessa ämnen jag valt att fokusera min uppsats. Strindberg har kännetecknats som trendmedveten och ivrigt strävande efter att framstå som upphovsman till nya svängningar inom litteraturen och har gått igenom flertalet faser av olika sorters inspiration, men syftet med denna uppsats är inte att analysera Strindberg som författare utan som idéförvaltare. Speciellt händelserik blev den kris Strindberg upplevde på 1890-talet då intrycken från religiösa verk blev betydande och samröret med ockulta sällskap blev frekvent. För att använda de ockulta termer Strindberg själv förfäktade bör nämnas att ämnet för denna uppsats är August Strindbergs esoteriske person till skillnad från den exoteriske dvs. den behärskade fasad som Strindberg upprätthöll mot utomstående. Det är denna esoteriske August Strindberg som har fört anteckningarna i Ockulta dagboken, vilken jag har använt som portalverk till uppsatsen; detta pussel av fragment, idéer och upplevelser. Beskrivningen av Strindbergs idéer sträcker sig ofta inte längre än till hans realism, kvinnohat, stormiga kärleksliv och många barn. Faktum är att ingen idé- eller religionshistoriker har givit någon fullfjädrad överblick över de esoteriska idéer och doktriner som de ordenssällskap, vilka ådrog sig Strindbergs uppmärksamhet, förfäktade. Måhända att denna b-uppsats inte fyller detta tomrum, men det gav mig en mening att skriva med Strindbergs ockulta utveckling i fokus och med syftet att ge en grundläggande bild över denna under tidsperioden fram till och med handlingen i Inferno och Legender, dvs. de första årens anteckningar i Ockulta dagboken. Jag ansåg det viktigt att fokusera kring andra aspekter hos Strindberg än hans kärleksliv och kvinnohat då hans relation till högre makter inte har varit ämne för något verk sedan Martin Lamms Strindberg och makterna från Förvånansvärt lite material har skrivits om Ockulta dagboken, trots att den används flitigt och citeras vid flertalet tillfällen utav forskarlagen bakom Nordstedts Nationalupplaga; samlade verk. De mest uttömmande materialet återfinns i artiklar som ingår i Strindbergiana, en essäsamling som utgives årligen av Strindbergssällskapet. I den åttonde samlingen i Strindbergiana skriver Karin Petherick den i ämnet relevanta uppsatsen Hvad betyder det. Hon ingår även i forskarlaget för den kommande utgåvan av Ockulta dagboken som ingår i Nordstedts Nationalupplaga; samlade verk. Att döma av forskningen kring Inferno och Legender i samma serie finns stora förhoppningar på en omfattande förklaring kring de idéer och fenomen som utspelar sig i detta annars så fragmentariska verk. Förmodligen har Strindbergs ockulta intressen inte blivit föremål för en uttömmande avhandling pga. den moderna tidens kritiska förhållningssätt till hans naturvetenskapliga metod. Jag har dock inte tagit till min uppgift att pröva och kritisera riktigheten i Strindbergs idéer och experiment utan valt att fokusera på tänkandet i sig och dess härstamning samt att förstå de intryck Strindberg tog av samtiden och äldre tänkare samt att förstå de bakomliggande faktorerna till Strindbergs utövande och ibland spektakulära uttalanden. Jag har, som redan nämnts, så mycket som möjligt försökt lämna Strindbergs ökända kärleksliv därhän så långt som möjligt, dvs. om det inte spelar någon roll för hans andliga och intellektuella odling. Den som önskar en inblick i hans kärleksliv och dess intriger hänvisar jag till Olof Lagercrantz bok August Strindberg. Det mest uppenbara problemet som uppstår är att tolka de citat och fragment som Strindberg samlat i sin dagbok. Flertalet sidor gestaltar drömmar och iakttagelser i tillvaron som lämnar tecken på en styrande makts ingripanden. Till min ovärderliga hjälp har jag haft Strindbergs Inferno och Legender som åtminstone till de stora dragen är självbiografiska böcker skrivna under de första åren då Ockulta dagboken skrevs ned och vilka utgör min ram för uppsatsen. 3

4 Även Karin Petherick har varit till hjälp i tolkningen av dessa upplevelser, med sin artikel Hvad betyder det? i Strindbergiana, åttonde samlingen. Trots att tyngdpunkten ligger kring perioden för handlingen i Inferno och Legender ansåg jag det nödvändigt att inleda uppsatsen flertalet år före dess tillkomst. Jag fann det logiskt att starta uppsatsen med giftasprocessen då denna markerar en brytning med Sverige och dess följder i Strindbergs utlandsresor och nya kontakterna med andra europeiska idéer. I gymnasieskolans litteraturhistoriska läroböcker anges giftasprocessen som anledning till Strindbergs landsflykt vilket är en fullgod sanning för mig, trots vetskapen att han bott i utlandet redan året innan giftasprocessen. Som komplement till anteckningarna i Ockulta dagboken samt Inferno och Legender har jag använt mig av brev skrivna under den aktuella perioden, framför allt brevsamlingen Min eld är den största. Denna brevsamling var den mest lättanvända jag stötte på under mitt arbete eftersom den är kronologiskt ordnad. Breven var väldigt viktiga av den anledningen att de ofta innehåller idéhistoriskt intressanta samtal kring filosofer och teosofiska fenomen som inte alltid förekommer i de ovan nämnda verken. Ofta har tonen i breven en stor klarhet vilket även det underlättade mitt arbete. Den bok jag läste först var Johan Cullbergs skaparkriser, som jag kom över av en ren tillfällighet i form av det sista exemplaret på bokrean, med ett omslag prytt av Ockulta dagbokens motton. Den ger en översikt över perioden känd som infernokrisen och tiden närmast före. Cullberg riktar in sig på att förklara krisen ur ett psykologiskt perspektiv samt att göra upp med äldre, enligt Cullberg, felaktiga analyser. De stora biografiska verken jag använt är Martin Lamms August Strindberg och Olof Lagercrantz August Strindberg. Av dessa båda förhåller sig Martin Lamm mer på Strindbergs tankemässiga plan och var därför bra att använda som ett översiktsverk. Jag har valt att dela in uppsatsen i fyra huvuddelar där varje del representerar en egen period i Strindbergs liv. Varje period har sedan berikats med flertalet underrubriker. Med denna uppsats hoppas jag sprida lite ljus över en tämligen obekant sida av August Strindberg. 4

5 1) Livet före 21/2 1896: Skaldejuvret lämnar plats åt naturvetenskapen I Sverige är August Strindberg känd som en omstörtningsman och uppviglare. Det var för honom icke obekant att gyckla med kungahuset, med självaste kungen och drottningen, med tidigare regenter samt svenska akademiens lakejer. 1 Han gjorde fräcka parodier av kungens tal och framställde denne som en kulturell kvacksalvare i Det nya riket från Än mer uppmärksammad blev Giftas, från 1884, där Strindberg gjorde narr av bl.a. drottning Sophias engagemang för sedligheten. Moderna tankar i tiden var en förlitan till vetenskap och förnuft som anknöt till sekularisering och framstegstro, som en reaktion mot romantikens dominans under första hälften av 1800-talet. Vikten av att engagera sig socialt blev betydande så som inom liberalism, kulturradikalism, arbetar- och kvinnorörelsen. Kampen för fritt religionsutövande var, förutom sitt eget ändamål, även en symbolisk fråga. Skulle varje individ själv vara herre över sin tro eller skulle den övervakas av kyrka och stat? 2 Med vetskapen om detta kunde det tyckas att utvecklingen stått stilla i ett sekel när Strindberg 1884 åtalades för brott mot Tryckfrihetsförordningen 3 1 moment gällande hädelse mot Gud eller gäckeri av Guds ord eller sakramenten. 3 Åtalet gällde novellen Dygdens lön i första delen av Giftas där det återgavs en nidbild av konfirmationen och nattvardsgången. Bland annat finns där att läsa om Det oförskämda bedrägeriet, som spelades med Högstedts Piccardon á 65 öre kannan och Letterströms majsoblater á 1 kr. skålpundet, vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, Åtalet ansågs inspirerat av drottning Sophia själv, något som aldrig har bevisats. Detta var åtminstone pressens och Strindbergs egen tolkning. Strindberg frikändes och hyllades av liberaler men kände sig inte tillfreds med det kulturella klimatet i Sverige. Lösningen fann han i att bege sig till Frankrike. Strindberg förklarade sig andligen bankrutt och bekände sig som en fullfjädrad ateist. Hans val att lämna Sverige för Europa skulle dock komma att ha en betydande inverkan på hans andliga odling. Redan 1885 hade Strindberg lämnat sin ungdoms gudstro och betraktat sig själv som ateist, däremot behöll han tron på en besjälad och enhetlig värld där tillvaron välver kring jaget, som är centrum. I Sverige infördes 1889 den så kallade munkorgslagen. Lagen var ämnad att straffbelägga den som förleder någon annan till ohörsamhet mot lag eller myndighet 4. Den konservativa regeringen ville i själva verket gå steget längre och lagstifta mot uppvigling. Dessa lagar att reglera hot mot samhällsordningen var riktade mot socialisterna. Begreppet socialist var för staten liktydigt med uppviglare och Strindberg kallade sig till en början socialist Som alla upplysta människor nu för tiden hade Strindberg gjort en bekantskap som kom att få djupa intryck på hans liv och verk: Friedrich Nietzsche och hans övermänniska. Den 1 Bl.a. Carl David af Wirsén 2 Frängsmyr Tore, Svensk idéhistoria: Band 2, Natur och kultur, Stockholm Kärnell Karl-Åke, Strindbergs Lexikon, Liber, Helsingborg Strindberg tog avstånd från det nya testamentet och dess barmhärtighet. Däremot låg katolicismen honom närmare så som den beskrivs av Swedenborg. 4 Frängsmyr Tore, Svensk idéhistoria: Band 2, Natur och kultur, Stockholm Strindberg August, Giftas 1-2, Aldus/Bonniers, Stockholm 1966, Interview sid.26 5

6 omedelbara följden av Strindbergs nietzscheanism blev, enligt brev till Georg Brandes 6, ett omätligt Kristushat. I de följande verken Tschalanda och I Havsbandet ämnade Strindberg rättfärdiga övermänniskans obestridliga rätt att förtrycka och behandla de små som gödsel för de smås eget bästa. 7 I havsbandet påbörjades i maj 1889 i en fiskarstuga på Runmarö i den svenska skärgården där Strindberg fängslades av den undersköna naturen. Samtidigt som han samlade vetenskapligt material till denna roman samlade han även material till sin blivande bok Antibarbarus. Drömmen var vid detta tillfälle att disputera i Köpenhamn och likt Viktor Rydberg erhålla en professur. I ett brev till sin bror Axel den 27:e juli 1889 svär han att lever jag tio år till, är jag professor och riddare av minst sex utländska ordnar. Det var här, i slutet av åttiotalet och vid den nietzscheanska influensens höjdpunkt det uppträdde en ny gudomlighet för Strindberg som avsatte den gamla, naturen. Tidigare framställdes den som slav under människan men blev här ett övermäktigt väsen som helt bestämmer människans öde. Naturen besitter varken förnuft eller en ändamålsenlig vilja och kampen blev att se sammanhanget i den stora oredan. Genom bekantskapen med Ola Hansson hade Strindberg kommit i kontakt med nya strömningar i den franska litteraturen. Redan 1888 hade han vid inlämnandet av Tschalanda meddelat Bonniers att han var på väg att överge Zola 8. Nya förebilder fann Strindberg i Maupassant, Bourget och Poe. I en artikel publicerad i mars 1889 i danska tidskriften Ny jord kritiserade Strindberg den fotografiska realismen och dömde ut det objektiva, som är så älskat av dem som sakna subjekt, av de temperamentslösa, själlösa, som de borde kallas. I stället förhärligar han den stora naturalismen som gladde sig åt naturmakternas kamp. Livet i skärgården blev med tiden outhärdligt och gav upphov till tankar om förföljelser från både naturens avundsamma makter och lokalbefolkningen slog Strindberg följe med sin vän Birger Mörner till Lund och Köpenhamn. Under korrespondens med Bengt Lidforss, en ung naturvetare, våren 1891 blev naturvetenskapen något som tog upp stor del av Strindbergs liv. De höll igång ett naturvetenskapligt samtal via brev. Sommaren tillbringade Strindberg i Sverige, närmare bestämt på Dalarö i sällskap av en målarkoloni bestående av medlemmar i konstnärsförbundet, som t.ex. Anders Zorn, Richard Bergh, Ernst Josephson med flera. Här tog han sig, förutom färgfotograferandet och lerskulpterandet, även an måleriet som blev en viktig beståndsdel i den kommande infernokrisen. Strindbergs tavlor möttes i Sverige av missförstånd och gycklande 9 och gav honom ännu en anledning att på nytt lämna landet. 1.1) Är icke Tyskland ett sämre Sverige? Strindberg kände vid denna tidpunkt att en konstnärlig förnyelse var nödvändig. Den i Tyskland redan bosatta vännen Ola Hansson lockade med en beskrivning av ett kulturhungrigt Tyskland och en försäkran om ett varmt välkomnande vid Strindbergs ankomst. Till skillnad från Sverige, där Heidenstams förespråkade renässans dominerade, hade naturalismen fått fäste i Tyskland och flera av Strindbergs pjäser gick på teatrarna. Detta påverkade säkerligen Strindberg när han hösten 1892 beslöt sig att resa till Berlin. Det enade Tyskland styrdes vi denna tid av en ung Wilhelm II och expanderade kraftigt inom det militära och industrin. Samtidigt blomstrade en längtan efter utländsk kultur och romantik vilket ledde till att flertalet konstnärer och diktare från Östeuropa och Skandinavien 6 Strindberg August, Min eld är den största: Brev , Ordfront, Stockholm 1999, Brev nr. 92, daterat 21/ Lamm Martin, August Strindberg, Hammarström & Åberg, Johanneshov 1986, (brev till Ola Hansson) sid Ibid. sid Lagercrantz Olof, August Strindberg, Wahlström & Widstrand, Nacka 1979 sid

7 drog sig till Tyskland. 10 Perioden kring sekelskiftet präglades av en idealistisk motvåg framkallad av den hittills rådande materialismen. Dock infann sig inte den skönlitterära produktiviteten i Berlin och Strindberg kom allt mer att utveckla det naturvetenskapliga intresse han burit med sig från de senaste åren, till viss del ett resultat av bekantskapen med Darwin. 1.2) Zum Schwarzen Ferkel Zum Schwarzen Ferkel var namnet på den krog där Strindberg gärna höll till tillsammans med unga författare och artister under framför allt hösten Krogens egentliga namn var G. Türkes Weinhandlung und Probierstube, uppkallad efter ägaren Gustav Türke. Lokalen tjänade som en diskussionsklubb och ryktescentral. Här diskuterades hur man skulle rensa sig från den naturalistiska surdegen 11 och hur man skulle finna formeln för den kommande erans konst- och litteraturverk. För Strindberg liknades Zum Schwarzen Ferkel med Röda rummet under en tid med stormigt krogliv, erotiska förvecklingar och klen produktivitet. Kort därefter, i januari 1893, träffade Strindberg sin blivande fru Frida Uhl. De gifte sig i maj 1893 och i Juni samma år begav sig Strindberg till Rügen där några Ferkelbröder skulle tillbringa sommaren. Detta blev till en tid fylld av naturvetenskapliga äventyr som för en tid ställde diktningen åt sidan. Framför allt hängav sig Strindberg åt att författa sitt kommande verk Antibarbarus. 2) Antibarbarus På hösten 1892 hade monismens främste profet Ernst Haeckel hållit ett föredrag i Berlin där han framställde en teori om att grundämnena var en utvecklingsprodukt av ett antal uratomer. Det nämnvärda i detta sammanhang var att alkemisternas gamla dröm om en ämnesförvandling kunde se sitt förverkligande. Haeckel grundade sin teori på Darwins utvecklingslära om att alla djur och växter utvecklats från en och samma urcell. Detta skulle gälla allt liv på jorden, organiskt som oorganiskt. 12 Detta tilltalade Strindberg som under månaderna på Rügen trängde ner i den monistiska filosofins mysterier och författade sitt första naturvetenskapliga verk, Antibarbarus. Antibarbarus var Strindbergs första stora alkemiska skrift med vilken han ämnade omkullkasta hela den härskande kemin. På titelbladet kan man läsa Strindbergs avsikt att bekräfta Darwins och Haeckels monistiska lära om naturens allhet och helhet. Tonvikten lade Strindberg på att bevisa att svavlet inte är ett grundämne utan kan sönderdelas, med kol som en utav beståndsdelarna. I bokens inledning förklarar sig Strindberg vara alkemist och citerar Albertus Magnus, Paracelsus och deras tyska tronföljare. När Antibarbarus kom ut 1894 blev detta slutet på bekantskapen med Lidforss som gav boken en katastrofal recension i Dagens Nyheter. Lidforss antydde en begynnande galenskap hos Strindberg i hans ambitioner. Detta såg han som ett knivhugg i ryggen, då Lidforss tidigare uttryckt sin entusiasm för Strindbergs naturvetenskapliga experiment. I våldsam vrede vände Strindberg honom ryggen. 10 Ibid. sid Lamm Martin, August Strindberg, Hammarström & Åberg, Johanneshov 1986, sid Lagercrantz Olof, August Strindberg, Wahlström & Widstrand, Nacka 1979, sid

8 2.1) Släkten, Swedenborg och Buddha Under sommaren 1893 mottog paret Strindberg en inbjudan från Fridas mor Marie Uhl 13 (född Reischl) att gästa familjens sommarhus vid Mondsee i Österrike. Marie Uhl hängav sig åt vissa ockulta intressen och det var här som Strindberg skulle komma i kontakt med Swedenborg, vilken han under hösten 1896 kom att ägna omfattande läsning då han återvände till Österrike. I november mottog makarna Strindberg ytterligare en inbjudan, denna gång från Fridas morföräldrar Cornelius och Marie Reischl bosatta på godset Dornach nära Armstetten. De accepterade inbjudan som skulle innebära en tillvaro i lyx. Strindberg fann här stor inspiration i vetskapen om att själve Paracelsus en gång verkat i närheten. Det var här som Strindberg tog de första stegen i dennes riktning emot ett högre mål, nämligen att hitta en enhet inte enbart i kemin utan i hela den skapade världen. Bengt Lidforss var ännu vid denna tidpunkt (nov. 1893) fortfarande hans bäste brevvän och gav i egenskap av naturvetenskapsman Strindberg bekräftelse på naturvetenskapliga arbeten. Det var även Lidforss som fått uppdraget att översätta Antibarbarus till tyska. I Dornach fanns även tid över för annat. I sann nietzscheansk anda lekte Strindberg med tanken att öppna en ny krog med det självklara namnet Zum August Strindberg. Krogen var tänkt att inredas i hädisk övermänniskostil med ett skelett av en kvinna som ett biologiskt bevis för hennes lägre status, ett altare med en bibel utrustad med kondong som bokmärke och ett ljus som pekpinne. Höga ljud, skrik och fyrverkerier skulle tillåtas och anständiga fruntimmer utvisas. Zum August Strindberg skulle präglas av självförgudning och tillbedjande av de högsta väsendet, Jaget. 14 Då Lidforss inte längre räknades bland vännerna kom ungdomsvännen Leopold Littmansson att bli hans främste brevvän och översättare. Littmansson var bosatt i Frankrike och kunde förtälja om Strindbergs framgångar i Paris med premiären av Fodringsägare 15. I breven till Littmansson återfinns även en slags ordpyramid av indisk härkomst kallad trimurti. Trimurti är ett hinduistiskt fenomen som gestaltar de tre gudarna Brahma, skaparen, Vishnu, upprätthållaren och Shiva, förstöraren, en form utav helig treenighet, och spelar en betydande roll inom teosofin. Strindberg tog en närmast faderlig och vägledande ton till Littmansson och använder trimurtin som en ordlek där de tre kanterna i pyramiden beklädes med var sitt ord som läses uppifrån, till höger och sedan nedåt till vänster för att tillsammans bilda en kort utsaga eller lärdom. I korrespondens med Littmansson grundlade han den omtalade idén om att grunda ett kloster. I klostret skulle råda full frihet. Rika ynglingar skulle söka sig hit där det fanns bibliotek, ateljéer, laboratorium, orgelsal och trädgård. Ideologin var ingalunda kärlek och omtanke för mänskligheten, endast individens utveckling varför det endast skulle antagas växande- eller elitmänniskor. Inga kvinnor fick vistas i klostret. Strindberg hade till och med valt ut en geografisk plats att belägga klostret på, Ardennerna. 16 I Cornelius Reischls bibliotek kom Strindberg i kontakt med skrifter om Buddha. 17 De buddhistiska skrifterna gjorde stort intryck på Strindberg. I brev till Leopold Littmansson är Buddha frekvent återkommande, som för Strindberg personifierar härsklystnad, kraften och driften att härska och det starka jaget. 18 Det är sannerligen med detta som grund han såg Nietzsche, Schopenhauer, Feuerbach och Hartmann som sina buddhistiska läromästare. 13 Ibid. sid Ibid. sid Cullberg Johan, Skaparkriser, Natur och kultur, Borås 1992, sid Ibid. sid Lagercrantz Olof, August Strindberg, Wahlström & Widstrand, Nacka 1979, sid Min eld är den största: Brev , Ordfront, Stockholm 1999 Brev nr

9 Buddha bet sig kvar i Strindbergs liv som en ikon även under infernotiden. I Inferno bekänner han att inga heliga skrifter gör starkare intryck än de buddhistiska. 19 Strindberg tilltalades även av att Buddha visade modet att avstå från sin hustru och sitt barn, då han befann sig i blomman av sin livskraft, till skillnad från Jesus som undvek alla tillåtna fröjder i denna värld. Även den hinduistiske Brahmanen fick på detta vis en plats i Strindbergs tillvaro då denne indiske prästs liv delas in i fyra stadier: prästlärjunge, husfader, eremit och asket. Efter att ha fullgjort sin plikt som husfader och fortplantat sig skulle han överge sin familj och sitt hem för meditation och asketiska övningar. I breven till Littmansson utsätts både Jesus och kristendomen för stark kritik för sin handlingslösa och fromma ideologi. 20 Strindberg värderade den alstring av energi som följde ett liv i återhållsamhet. I ett brev till Littmansson, daterat 14/7 1894, 21 framgår vikten av detta leverne för Strindberg Jag erkänner att ett famntag hos en qvinna erinrar om födselglädjen när en ny tanke kläckes en skön bild bubblar upp, men den otillfredsstälda könsdriften och halfhungern omsätta sig i andlig kraft. Stadgarna i Strindbergs kloster vilade på värderingar av samma mått: att genom nedsättandet af levnadskostnaden till minimum emanciperar sig från näringssorgerna så att han kan vexa fritt till det högsta utvecklingsstadiet af menniska ) Strindberg, alkemisten och Frankrike Strindbergs rastlösa konstnärssjäl längtade iväg från den skyddade vekstaden i Dornach och tanken att resa blev mer påtaglig. Tyskland tycktes förbrukat och Strindberg hade fått kännedom om kemister i Frankrike som arbetade i samma anda. Strindberg blev övertygad om att alkemin på nytt etablerat sig starkt i Frankrike och inledde korrespondens med franska alkemister. Under tiden blev lyxlivet i Dornach allt mer påfrestande för Strindberg. I valet mellan ett lyxliv eller ett liv i möjlig fattigdom väljer han det senare och lämnar tryggheten i Österrike, likt Buddha och Brahmanen. Då vännen Littmansson befann sig i Versailles blev detta första anhalten i återkomsten till Frankrike i augusti Övertygad om sin framgång med svavlet fann Strindberg mod att i sann alkemistisk anda ta sig an Jod. Uppgiften, som Strindberg förtäljer i Inferno, var att bevisa att det gick att härleda bensen ur Jod. Vidare skulle han även gå över till alkemins främsta problem: guldet. Guldmakeriet blev även en del i hans kommande förföljelsekris. Möjligheten att omkullkasta hela världsekonomin betydde att alla finansmän i hela världen sannerligen skulle sammansluta sig för att komma över hans planer. Litterärt sett var Strindberg inte utan framgångar i Frankrike. Flera verk översattes och Fadren sattes upp i december 1894 och fick mycket bra kritik. Vid denna tid var industrialismen i full blomning och de tekniska framgångarna avlöste varandra i ett högt tempo. Industrialiseringen förde med sig att folk sökte sig från landsbygden till städerna där det fanns arbetstillfällen. Stadskärnan förfinades och slummen bredde ut sig i utkanterna och 1889 uppfördes Eiffeltornet i Paris som en demonstration på teknikens framgångar. Under 1800-talet hade naturvetenskapens tron besuttits utav biologin, med Darwin i spetsen. Nu kom istället kemin att ta dess plats, bl.a. till förmån för sökandet efter alternativa energikällor. 19 Inferno, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 37, Sthlm 1994 sid Exempel återfinns i Min eld är den största: Brev , Ordfront, Stockholm 1999 Brev nr Ibid. Brev nr Ibid. 9

10 2.3) min ockulte Vän Trots att de aldrig träffades kom Torsten Hedlund ( ) att bli en viktig gestalt i Strindbergs liv som andlig mentor och rådgivare. Hedlund var teosof, bokförläggare och ekonomichef vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Enlig vad Strindberg själv förtäljer i Inferno upptog Hedlund kontakten genom ett brev 1890 med anledning av I havsbandet. I denna bok tyckte sig Hedlund finna punkter som stämde överens med teosofernas och blev nyfiken på Strindbergs åsikt om den ockulta läran och Isisprästinnan Madame Blavatsky 23. Teosoferna ville ersätta religionens tro med kunskap om gudomen och dess lära hade inslag av kabbalistisk ockultism med drag ur hinduism och buddhism. I oktober 1895, efter återkomsten från en sommar i Ystad, tog Strindberg på allvar upp Hedlund som brevvän. Hedlund gav Strindberg ekonomiskt stöd för en ny bok om ett nytt världsallt, Antibarbarus högstämde efterföljare. 24 Det första resultatet blev Sylva Sylvarum (skogarnas skog) som gavs ut i januari 1896 samt två häften med titeln Jardin des plantes. Utgångspunkten i skrifterna är den stora oordningen där man kan finna insikten om ett oändligt sammanhang. Strindberg går dock inte till panteism utan för fram konkreta iakttagelser som bevis på ett samband mellan den oorganiska världen och den organiska. Skogstemat är hämtat från Bacon, men kan även härledas till Dantes skog. Korrespondensen ägde inte rum utan meningsskiljaktigheter. I Inferno beklagar sig Strindberg över Hedlunds predikningar om karmaläran. Strindberg tilltalades inte av den kollektivistiska Guden, tog bestämt avstånd ifrån den mekanistiska läran och vägrade acceptera Hedlunds teorier om ett straff vilket grundade sig på en abstrakt summa av flera människors öden efter de att den utjämnats inbördes. 3.) Livet i Frankrike var ingalunda endast konstruktivt. Från och med november 1894, i samband med att Frida Uhl reste från Paris, trädde Strindberg in i en destruktiv fas allmänt känd som Infernokrisen vilken skulle råda i tre år framöver. Sin fru kom han aldrig mer att träffa. Samtidigt hade han även kallats till sedlighetsrättegång i Berlin för En dåres försvarstal och lagens arm var något som oroade Strindberg enormt. Främlingsfientligheten hade även den etablerat sig i Frankrike då Dreyfusrättegången ägde rum och presidenten Sadi Carnot mördats av en anarkistisk attentatsman. Varje utlänning sågs som en potentiell attentatsman och Strindberg fick i flertalet intervjuer bekräfta att han ej experimenterade med explosiva ämnen, speciellt efter en sjukhusvistelse som ryktades bero på förmodade brännskador orsakade av missöden i laboratoriet, något som diagnostiserades som psoriasis. En våg av förföljelsemani, som till det mesta bestod av förmodade mordförsök, tilltog. Strindberg började nu förbereda generalangreppet mot den härskande kemin. Han tog kontakt med de största alkemisterna och ockultisterna i Paris och arbetade outtröttligt med nya 23 Helena P. Blavatsky bildade 1875 The Theosophical Society i USA, tillsammans med Henry S. Scott, i syfte att sammanfatta de kända religionernas vishet. 24 Lagercrantz Olof, August Strindberg, Wahlström & Widstrand, Nacka 1979, sid

11 experiment på sitt hotellrum, men även i laboratoriet på sjukhuset Sorbonne. 25 Alkemin accepterade inte att det periodiska systemets grundämnen skulle utgöra de minsta beståndsdelarna. Alkemins monistiska sökande gällde att finna en enhetlig styrande princip som är mera kontrollerbar än den metafysiska De texter Strindberg skrev under våren 1895 tar upp ämnen som botanik, geologi, astronomi, magnetism och spektralanalys. Han umgås nästan dagligen med målaren Gauguin. Till dennes utställningskatalog författar han förordet, i vilket han lägger fram sitt eget program om Titanen (Gauguin) som i sin avundsjuka på Guds skapelse själv ägnar sin lediga tid till egna skapelser. - Strindberg, i färd med att framställa guld Överansträngning, jod och svavel sätter sina spår och sommaren 1895 tillbringade Strindberg som redan nämnt i Ystad hos Dr. Anders Eliasson i rekreationssyfte. Väl tillbaka i Paris tilltog behovet av att se tillvaron ur ett mystiskt-religiöst perspektiv. Den så länge negligerade alkemiuppgiften att framställa guld började nu bli dominerande för Strindberg 26. Med stöd av skolkemins främsta företrädare i Frankrike utförde han en mängd experiment. Huvudexperimentet var att härleda guld ur ammoniakaliskt järnsulfat. Experimenten blev för Strindberg ett medel att visa tillvarons enlighet och att bevisa vissa filosofiska uppfattningar. 27 I enlighet med Strindbergs egen klosteridé försöker han undertrycka de vegetativa och animala funktionerna för att befordra de affektiva och intellektuella. 28 Han meddelar i brev till Torsten Hedlund, daterat 18/9 1895, att han framgångsrikt levt i celibat sedan november 1894 då Frida lämnade Paris, ty att experimentera inom alkemin betyder att ge sig underjordens våld och det förutsätter sinnets rening. 29 På våren 1896 hade banden till ockultisterna i Paris växt sig starkare. Strindbergs närmsta kontakt i Paris ockulta sfär var alkemisten François Jollivet Castelot, utgivaren av L Hyperchimie och grundaren av Association Alchimique de France. 30 Jollivet Castelot var även den som hade introducerat Strindberg i Martinisternas tidskrift. I dessa kretsar togs verkligen Strindbergs kemiska experiment på allvar. Strindberg kom att medarbeta i den alkemiska tidskriften L Hyperchimie men skrev även artiklar i den ockultistiska L Initiation. Han hyllades i dessa kretsar för sina insatser och blev hedersledamot av Association Alchimique de France och erhöll även ett erbjudande att bli lärare vid det ockultistiska universitetet 31. L Initiation var en ockultistisk tidsskrift som utgavs i Paris av läkaren, författaren och även ledaren för den vetenskapliga ockultismen, Dr. Papus. I denna tidsskrift hade Strindberg nämnts som landsman till Swedenborg i samband med en recension av Sylva Sylvarum. Swedenborg ansågs vara läromästaren i det ockultistiska ordenssällskapet l Ordre Martiniste för vilket L Initiation var ett språkrör. Papus 25 Cullberg Johan, Skaparkriser, Natur och kultur, Borås 1992, sid Ibid. sid Ibid. sid Ibid. sid Ibid. sid Gavel-Adams Lotta, Strindberg som Ockultismens Zola, Strindbergiana: åttonde samlingen, Atlantis 1993, Stockholm sid Ur Torsten Måtte Schmidts introduktion till Ockulta dagboken 11

12 betecknade sitt ordenssällskap som vetenskapligt, intellektuellt och spiritualistiskt. Vidare hävdades att man varken skulle befatta sig med politiska eller religiösa frågor, trots att deras agenda specificerade Frimurarna, prästerskapet och judarna som sina största fiender. 32 I umgänget med Parisockultisterna blev Strindberg övertygad om att han besatt magiska krafter att förgöra sina fiender, men han var emellertid försiktig med att ansluta sig till rörelsen i rädsla för att de skulle söka komma åt hans alkemiska hemligheter ) Vägen till Orfila Det var på Hotel Orfila, rue d Assas 60, som Strindberg skrev de första raderna i Ockulta dagboken den 21:a februari Strindberg var övertygad om att en osynlig hand styrde hans steg i tillvaron och återger i Infernos andra kapitel hur han fick upp ögonen för Hotellet. 34 Det var under en morgonpromenad som Strindberg iakttog initialerna A.S. på ett butiksfönster, svävande på ett vitt moln med en regnbåge ovanför. Han erinrar sig då ett ställe i Genesis: Jag skall sätta min båge i skyn och den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden. 35 Detta gjorde honom salig. Senare under samma promenad stannar han till utanför en bokhandel där han plockar upp en bok, utan att tänka på vilken. Det är en gammal kemibok av M.J.B. Orfila. Strindberg slog upp en sida på måfå och fann ett citat som kom att styrka hans tes att svavel inte är ett grundämne. I samma kapitel i Inferno återfinner man Strindbergs bekännelse Så har jag nu från ateismen fallit ner i den fullständigaste vidskepelse. 36 Två veckor senare promenerade han på Montparnassekyrkogården o och fann en vit marmormedaljong som föreställde dragen av en gammal lärd man. En inskrift avslöjade att det var Orfila, kemist och toxikolog. Veckan därefter passerade han längs rue d Assas förbi ett gammalt, klosterliknande hus med en stor skylt där det stod: Hotel Orfila. Övertygad om att en osynlig hand hade styrt Hotel Orfila hans väg till Hotellet tog han dess råd och flyttade in på Orfila. Detta blev hans hem i ett halvår framöver och till Strindbergs förtjusning togs inga kvinnor emot på Hotellet. 4.) Ockulta dagboken Ockulta dagboken kan ses som ett ofantligt pussel med sina tillägg och utrop men inleds med klarhet och en samling citat som utgör bokens måtton. Jag vill speciellt nämna två utav dem för att ge en inblick i Ockulta dagbokens natur och andemening. Det första är ett citat av diktaren PB Shelley: Om Gud har talat, hvarför är då verlden icke öfvertygad? 32 Gavel-Adams Lotta, Strindberg som Ockultismens Zola, Strindbergiana: åttonde samlingen, Atlantis 1993, Stockholm, sid Ur Torsten Måtte Schmidts introduktion till Ockulta dagboken 34 Inferno, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 37, Sthlm 1994, sid Ibid. sid Ibid. sid.37 12

13 Citatet kan mycket väl förklaras av att Strindberg, uppmuntrad av sin vän Dr. Papus, såg som sin uppgift att levandegöra naturen som dött under händerna på de lärde 37, med andra ord att vetenskapen drivit ut själen och gudomligheten ur naturen till förmån för oändliga spekulationer med syfte att avmystifiera dess fenomen. Människorna kunde allstå inte vara nöjda eftersom de försökte förklara världen och dess fenomen ur ett själslöst och mekanistiskt perspektiv, ett synsätt som enligt Strindberg inte kunde ge tillfredställelse då det var ett felaktigt sätt. Strindberg ville genom sina experiment hitta den allstyrande principen i tillvaron och se de ännu obegripliga komponenterna i naturen, föra in de osynliga makterna 38 i vetenskapen och därmed naturen. Detta passade även in i den då pågående idéströmningen där naturväsendet Pan spelade en framträdande roll. Skogsguden Pan hör ursprungligen hemma i den grekiska mytologin. Han tillskrevs sinnlighet och livsglädje. Det påstods även att Pan var ett uttryck för naturens alstrande kraft och han fick under 1880 och 90-talen stor betydelse som motiv och symbol i den europeiska litteraturen utgavs i Berlin en känd konst- och litteraturtidskrift med namnet Pan i vilken flera av Strindbergs vänner medverkade; enligt olika traditioner associerades Pan med natur, livsglädje, sexualitet och sågs som en personifikation av den rena instinkten. Pan avbildades med klövar, bockhuvud och bockhorn delvis förmänskligad och ofta spelandes på panflöjten. I Inferno finns en passage där Strindberg sett tjusningen med den konst som naturen (i dagligt tal slumpen) och makterna skapat genom att ikläda sig mänskliga former, ett uttryck för Strindbergs stora naturalism. Makterna kan manifestera sig på olika sätt, bl.a. i träets molnliknande fibrer som mänskliga gestalter eller, som här, i den tillknycklade kudden. En ny konst upptäckt efter naturen! Den naturalistiska clairvoyansen! Varför spotta på naturalismen när den på detta sätt inviger ett nytt skede och begåvats med möjligheten att växa och utveckla sig? Gudarne komma tillbaka och det stridsrop som höjes av författare och konstnärer: tillbaka till Pan! har ekat så högt att naturen vaknat upp igen efter sin profana sömn! Ingenting sker i denna värld utan makternas samtycke; och naturalismen blev till, så varde då naturalismen, varde den återfödseln av harmonien mellan materien och anden. 39 I ett brev daterat 6/ redogör Strindberg för sina metoder inom denna nya konstform: inga seancer, inga medier! Endast observera naturen och icke frukta att förstå, icke frukta tro allt möjligt! 40 Detta skulle även kunna tolkas som ett resultat av den i Österrike påtalade inspirationen av Paracelsus. Paracelsus talade mycket om betydelsen av att lära känna naturens dygder. Dessa fördolda verkande krafter, individuella som människan, bekantade man sig bäst med genom flitigt umgänge i naturen eller experimenterande i laboratoriet. Den erfarne och igenkännande kunde tolka naturens tecken precis som det är möjligt att avläsa en människas karaktär av hennes yttre. Detta utgjorde en kärna i Paracelsus signaturlära då en örts utseende kan vara ett tecken på vilken sjukdom den är verksam mot. Det andra citatet är hämtat ur Talmud. Talmud betyder på hebreiska studium eller lära och är namnet på judarnas stora efterbibliska skriftsamling. Första delen av Talmud sammanfattar judarnas muntliga tradition som ett komplement till bibelns skrifter. Den andra och större delen är en kommentar till den första där man finner de skriftlärdes diskussioner och lagtolkningsfrågor. 37 Inferno, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 37, Sthlm Makterna är Strindbergs benämning på den osynliga hand som styr tillvaron. 39 Inferno, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 37, Sthlm 1994 sid Min eld är den största: Brev , Ordfront, Stockholm 1999, Brev nr

14 Om du vill lära känna det osynliga, så iakttag med öppen blick det synliga Denna lärdom kom även att prägla Strindbergs nya konstnärliga metod som kom att blomma upp under de kommande åren, att se sammanhang i det som till synes verkar vara tillfälligheter. En läsning utav Ockulta dagboken ger intrycket av ett entusiastiskt sökande efter att förena världens disparata fenomen till en enhet. Karin Petherick som ingått i ett långvarigt översättningsarbete av Ockulta dagboken har gjort iakttagelser i Strindbergs dagboksanteckningar om hans djurupplevelser. Hon förundras över Strindbergs förtroliga umgänge med djur, eller åtminstone hans öppna blick för dem. Djuren styrdes även de av en högre makt, som betydelsebärare för en gudomlig ordning. 41 För vad är, som Petherick frågar sig i sin artikel, Strindbergs siffermagi, alkemi, korrespondenser, hans encyklopediska faktasamlande och systematiseringar annat än ett sökande efter en fullkomlig enhet som styr tillvaron? Denna fascination över djurens betydelse kan, menar Petherick, härledas till tidens fabler med besjälade djur. Vare sig Strindberg finner att iakttagelserna är viktiga i en yttre mening eller på ett privat plan är inte det primära. Det väsentliga är att han håller sig till sin ockulta lära som han så klart finner uttryckt i Talmud-citatet. I Ockulta dagboken återfinns även en mängd illustrationer. Dessa erbjuder än intressantare visuella bevis på naturens dolda språk 42. Till denna kategori hör hans tankar om Y-King (ett fynd från ett supplement till Leibnitz Theodicé). Strindberg ritade av tri-grammen hos Y-King den 4/ som representerar de jordiska elementen och utgör en baskod för skapelsens under. 43 Linjerna får Strindberg att tänka på de skånska bondspelmännens sätt att stämma sina fioler i A E A E, dvs. i kvinter och kvarter. Detta tolkades som en ockult företeelse då han fastslog att spelmännen stämmer sin fiol så men ogerna, emedan det är demoniskt Jfr: Kabbala om att sammanföra det naturen åtskiljt: Perverst! Wagner är Satanist. Satanism = att tro Gud vara ond [Kabbala.]. 44 Angående Wagner kan sägas att han sågs som en förnyare på musikdramatikens område, som sökte sammansmälta tonkonst, diktning och skådespelarkonst till en ny konstart som han kallade Gesamtkunst (Allkonstverk). För ockultisterna hade siffror en djup och helig betydelse. Bokstäver kunde genom diverse manipulationer uttryckas Sida 54 i Ockulta dagboken med siffror. Spelkort var även av betydelse. Den ledande ockultisten Dr. Papus (Gérard Encausse) och även utgivaren av L Initiation skrev om tarokkort som biblarnas bibel för zigenarna. Detta skulle ha varit ett arv förmedlat sedan urminnes tider Petherick Karin, Hvad betyder det, Strindbergiana: åttonde samlingen, Atlantis 1993, Stockholm 42 Ibid. 43 Ibid. 44 Strindberg August, Ockulta dagboken, Faksimilutgåva, Stockholm 1977, sid Petherick Karin, Hvad betyder det, Strindbergiana: åttonde samlingen, Atlantis 1993, Stockholm 14

15 Strindberg har bevisligen tagit stort intryck av spelkortens betydelse då de förekommer frekvent genom Ockulta dagboken. Varje tal har sin egen innebörd. Strindberg återger även emellanåt en användning av bibeln som en slags kortlek som han slår i på måfå den sida han slår upp innehåller som oftast ett svar på egna osäkerheter. 4.1) Ockultismens Zola Under våren 1896 var umgänget med ockultisterna i Paris som mest förekommande för Strindberg. I slutet av april skickade han in prov på sitt framställda guld till Papus. Månaden efter publicerade L Initiation att Strindbergs guldexperiment hade bekräftats som sann. Strindberg stod högt i kurs hos Martinisterna och blev efter detta påtänkt som medlem i orden, något som han dock avböjde. 46 Han framställdes som den stora svenska alkemisten, Swedenborgs landsman. Strindberg blev mer och mer övertygad om den ockulta litteraturens möjligheter. Planerna att skriva en bok om de ockulta upplevelserna tog sig uttryck i ett frekvent citerat brev till Torsten Hedlund från 23:e augusti 1896: Ni sade nyligen att man söker: Ockultismens Zola. Der känner jag kallelsen. Men i stor hög ton. Ett poem på prosa kalladt Inferno Inferno skrevs på franska mellan 3/5 och 17/ och var anpassad till landets läsekrets som dominerades av ockulta idéer. Det franska litteraturklimatet befann sig vid denna tid inte på samma plan som det svenska och Strindberg fruktade att Inferno inte skulle uppskattas i Sverige. För att lindra smällen valde han att ta bort det mysteriespel som inledde den franska upplagan. Mysteriespelet heter De Creatione et Sententia vera Mundi (Om världens skapelse och sanna mening) och hade som syfte att i Frankrike framställa Strindberg som en föregångare till den litterära satanism som var på modet i Frankrike runt Mysteriespelet har översatts och ingår i den nyutgivna (1994) versionen av Inferno i Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk. Inferno bör ses som till hälften ett självbiografiskt verk och till andra hälften en ockult roman. Förläggaren som gav ut Inferno i Frankrike var Chamuel, en utav de mer framstående medlemmarna i L Ordre Martiniste. Chamuels förlag specialiserade sig på att ge ut ockult litteratur ) Swedenborg som handledare Sommaren 1896 återvände Strindberg till Dr. Anders Eliasson, närmare bestämt i augusti. Här skulle han erhålla en inbjudan från Frida Uhl s moder Marie Uhl att tillbringa en tid i Österrike tillsammans med parets dotter Kerstin. Under återbesöket hos Marie Uhl, som var strängt katolsk, tog Strindberg del av hennes bibliotek och ägnade sig åt omfattande Swedenborgläsning. Vid denna tidpunkt hade brevväxlingen med Hedlund börjat vackla 50. Hedlund försökte påverka Strindberg i teosofernas riktning så som den förkroppsligades av Mme Blavatsky och detta upprörde honom. I november 1896 bröt Strindberg definitiv med Hedlund i hårda ordalag brevledes: Er herrsklystnad, er egoism, er profetstorhetsmani är det 46 Gavel-Adams Lotta, Strindberg som Ockultismens Zola, Strindbergiana: åttonde samlingen, Atlantis 1993, Stockholm sid Enligt anteckningar i Ockulta dagboken 48 Inferno, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 37, Sthlm 1994 sid. 380 (Kommentarer) 49 Gavel-Adams Lotta, Strindberg som Ockultismens Zola, Strindbergiana: åttonde samlingen, Atlantis 1993, Stockholm sid Cullberg Johan, Skaparkriser, Natur och kultur, Borås 1992, sid

16 största jag sett [---] Och ni har fått en annan mission: att plåga, fresta och motstå. 51 Tanken ligger nära till hands att Strindberg var i behov av en ny andlig handledare efter brytningen med Hedlund. Han blev nu även misstänksam mot sina ockulta vänner i Paris för att på magisk väg sätta käppar i hans hjul för att erövra guldmakeriets hemligheter. Av Eliasson tilldelades han, enligt Ockulta dagboken, Viktor Rydbergs studie av Germansk Mytologi ur vilken han lär sig hur häxorna arbetar med framkallandet av oväder och dylikt, något som Strindberg kände sig utsatt för. Denna saknade rollen av handledare kom att fyllas av Emanuel Swedenborg. I Inferno berättar Strindberg för oss hur han vid återföreningen med sin dotter Kerstin upplever ett återuppvaknande likt Dr. Fausts. Detta blev en vändpunkt för honom då alkemi och ockultism ej längre kom att ha första prioritet. Viktigare blev istället att följa vägvisaren ur krisen, Swedenborg, och ta vara på den skrivarlust som gjort sig påmind. Strindberg hade läst Honoré de Balzacs roman Seraphita som var Swedenborgskt inspirerad. Balzac talade om Swedenborg som nordens Buddha vilket väckte Strindbergs nyfikenhet. Det första tecknet på en Swedenborgsk övertygelse i Ockulta dagboken är de anteckningar som återfinnes den åttonde september Detta skrevs efter Strindberg fått läsa Swedenborgs antologi Theologische Werke oder dessen Lehre von Gott, der Welt, dem Himmel, der Hölle, der Geisterwelt und dem zukünftingen Leben. 52 Strindberg för här ivriga anteckningar om sina iakttagelser hos Swedenborg. Speciellt fascinerades han av dennes beskrivning över helvetet som föreföll vara identiskt med landskapet i Klam där Strindberg för tillfället befann sig och närmar sig slutsatsen att helvetet är i högsta grad verkligt, beläget här på jorden. Strindbergs intryck av Swedenborg är att han förkrossar mig genom sin naturalism i beskrivningarne. Anteckningarna i Ockulta dagboken 8/ avslutas med en citation av Swedenborgs grundsatser för himlen och helvetet: - Helvetets grundsatser: Herrsklystnad og sjelfkärlek: Kärlek till andras egendom och verldskärlek; kärlek till utsväfning - Himmelens grundsatser: Herrsklystnad med godt ändamål: Kärlek till gods och guld för dess nyttiga bruk; Kärlek till äktenskapet Att Strindberg skulle kunna finna sig själv i dessa grundsatser kan tyckas underligt. Svaret fanns i att han såg sig själv som ett avskräckande exempel för mänskligheten och identifierade sig med Infernos tredje motto från 1 Timoteusbrevet I:20: Och bland dessa äro Hymeneus och Alexander, vilka jag överlämnat åt Satan, på det att de genom denna tuktan skulle lära sig att icke mera häda. Strindbergs vokabulär i brev och dagboksanteckningar visar att han är en av de invigda i den franska ockultismens föreställningsvärld. 53 Strindberg delar upp sin person i två kategorier. I de sanna ordalagen använder han begreppet esoterisk för den ena, vilket betyder för de invigda. Den esoteriske Strindberg är den hemlighetsfulle, ockultistiska och privata person som för Ockulta dagboken. Den andra personen är exoterisk och försöker hålla god min, dvs. den personlighet Strindberg försöker upprätthålla inför sitt sociala nätverk. Denna indelning tillsammans med diverse avhandlingar 54 har lett till en felvriden bild 55 av Strindberg som schizofren. 51 Min eld är den största: Brev , Ordfront, Stockholm 1999 Brev nr Teologiska verk eller dess lära om Gud, världen, himlen, helvetet, andevärlden och det kommande livet 53 Ur Torsten Måtte Schmidts introduktion till Ockulta dagboken 54 Två exempel är Karl Jaspers och Alfred Storch 55 Slutsatsen att Strindberg vore schizofren avfärdas bestämt av psykoanalytikern Johan Cullberg i Skaparkriser 16

17 4.3) Hem till Helfvetet I slutet av november 1896 kom så Strindberg att lämna Österrike för att ta strid med sina demoner på annan ort och försöka nå försoning med makterna. Resans slutmål blev Lund, något som Strindberg beskriver med följande ord i Inferno Det finns nittio städer i Sverige och till den som jag avskyr mest ha makterna dömt mig. 56 Det är fr.o.m. ankomsten till Lund i december 1896 som handlingen i Legender utspelar sig. Väl där kan man ur Legender skilja att ungdomen i Lund tagit intryck av hans frigörande idéer i de tidiga verken, något som förbryllar honom då han lagt dessa idéer på skräphögen till förmån för Swedenborg. De som hyllade honom i Lund var nu hans meningsmotståndare. I Lund stötte han på många gamla bekanta, bl.a. botanikern Bengt Lidforss. Lidforss gick numera i spetsen för den radikala studentklubben De Yngre Gubbarne och var den som lånade Strindberg familjens ex av Swedenborgs Arcana Coelestia (Himmelska hemligheter), vilken är hans allegoriska tolkning av moseböckerna. Denna kom att tjäna som en citatbank under arbetet med Inferno och Legender. Swedenborgstudierna i Lund genererar idén om tuktoanden. Tuktoandarna är de tillrättavisande andar som förekommer i Swedenborgs De telluribus in mundo nostri solari. 57 (Om planeterna i vårt solsystem) Här fann Strindberg förklaringen på den förföljelse han ansåg sig utsatt för under de senaste åren. Det var alltså inte frågan om onda människor utan en välvillig högre makt. Det var i och med denna upptäckt som förföljelsemanin började mattas av. Genom Swedenborg hade Strindberg kommit att se jorden som en straffanstalt. Denna idé kan dock även ses i relationen med Kierkegaards Öieblikket som inspirerade Strindberg särskilt. 58 Här talas det om livet som en straffanstalt i vilken människan måste utså svåra lidanden för av människan ofta okända synder. Martin Lamm hänvisar, i sin biografi August Strindberg, till Schopenhauer som även han pratar om jorden som en botgöringsort, en straffanstalt eller penal colony. 59 Här finns en viss tendens att se jorden inte bara som en straffanstalt för synder begångna i jordelivet utan även som botgöringsort för synder i tidigare liv, ett slags karmatänkande. I Legender ägnar Strindberg ett kapitel åt en redogörelse för sina studier i Swedenborg. Han radar upp de verk som betytt mest 60 och hur de ledsagar honom ur den kris fylld av lidelser han upplevt sedan mitten av 1890-talet. Meningen med lidandet som tuktoandarna utsätter människorna för har som syfte att förbättra jaget 61, eller som Strindberg klarare uttrycker sig i Inferno: Och makternas avsikter? Människotypens fullkomnande; framalstrandet av övermänniskan, der Übermensch, anbefalld av Nietzsche, detta tuktospö, i förtid utslitet och kastat på elden. 62 Swedenborgs berättelser om sina drömmar såg Strindberg som sin frälsning som förlöste honom från de nattmaror han hemsökts av. Han liknade Swedenborg vid Virgilius, som ledsagade honom genom helvetet Inferno, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 37, Sthlm 1994, sid Legender, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 38, Sthlm 2001, sid. 285 (Kommentarer) 58 Lamm Martin, Strindberg och makterna, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, Stockholm, sid Ibid. 225 (not) 60 Arcana Coelestia, Apocalypsis revelata, Himmelens och Helvetets Under, Om den Äktenskapliga kärleken 61 Legender, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 38, Sthlm 2001, sid Inferno, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 37, Sthlm 1994 sid Legender, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 38, Sthlm 2001, sid

18 4.4) Återkomsten till Paris och tillkomsten av Legender Augusti 1897 återvände Strindberg till Paris för en sju månader lång vistelse. Det var under denna vistelse han författade Inferno del två, Legender. Huvudsyftet med resan var att placera Inferno hos den franske förläggaren Chamuel. Minnena från Paris var starka och han återknöt till de gamla bekanta plasterna. Under hösten i Paris fortsatte han med sina guldexperiment som vållat stor uppmärksamhet hemma i Lund, dessa experiment som endast skymtar förbi i Legender. Vidare fortsatte han i sin alkemiska anda och utvecklade en silver- och kopparsyntes i diskussion med Jollivet-Castelot, redaktören för L Hyperchimie. 64 8/ antecknar Strindberg i Ockulta dagboken om en ny bekantskap i form utav Allan Kardec. Strindberg syftar på hans bok Andarnes bok och utvecklar mötet i Legender: Det är ju Swedenborg och framför allt Blavatsky, och när jag överallt återfinner min kasus kan jag ej dölja för mig att jag är spiritist. Jag är spiritist! 65 Denna tillfredställelse blir dock kortvarig då Strindberg vaknade en natt i smärtor och slungade ut boken genom fönstret i övertygelse om att han ej hade makternas tillåtelse att rota i deras hemligheter. Legender består av flertalet bekännelser och sanningar som inte alltid följer varandra. Samtidigt som Strindberg finner inre frid i Swedenborgs texter är det fortfarande andra sidor som vägrar släppa taget. I bokens åttonde kapitel gör Strindberg avbön och förnekar sitt förflutna då han anser sig straffad för sin tidigare gudlöshet. I kapitel nio är övermänniskotonen åter tillrättalagd och Strindberg blir i det närmaste profetisk när han konstaterar att: Guds söner nedstego till jorden och äktade de dödliges döttrar, som födde barn. Och från denna blandras härstammade jättarne och alla ryktbara män, krigare, statsmän, författare, konstnärer. [ ] Se där, vi äro gudar. Strindberg förde anteckningar i Ockulta dagboken fram till 11/ då han lämnar Röda Huset vid Karlaplan och flyttar in i Blå Tornet på Drottninggatan 85 som blev hans sista bostad. Blå Tornet är idag Strindbergmuseets residens. På omslaget står Denna bok får aldrig tryckas! Detta är min sista vilja! Som måste uppfyllas! Ockulta dagboken låg i mer än femtio år efter Strindbergs död under dubbla sigill i Kungliga biblioteket i Stockholm och de få utvalda forskare som fick se den betraktades som djärva nedstigare i en underjord med svavelångor och demoner. 66 Dock hade Strindberg vidtagit åtgärder för att försäkra sig om att den inte skulle förbli otryckt. 4.5) Nemesis Divina Problemet återstår att se vad som ligger bakom de makter som dikterar Strindbergs tillvaro, de makter som innehas av ett väsen som Strindberg satt över både Gud och Lucifer, nämligen Den Evige. Det mest förekommande fenomenet i Ockulta dagboken är oomtvistligt den osynliga handen, som talar till Strindberg genom tecken i naturen och genom oförklarliga motgångar. Denna teori att naturforskaren tror på en guds omedelbara ingripande i människors öden kan härledas till Strindbergs kontakt med Carl von Linnés anteckningar om Nemesis Divina, den gudomliga vedergällningen. 64 Legender, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 38, Sthlm 2001, sid Legender, Nordstedts Nationalupplaga, samlade verk 38, Sthlm 2001, sid Lagercrantz Olof, August Strindberg, Wahlström & Widstrand, Nacka 1979, sid

19 Andemeningen var att inte utmana ödet, inte skryta med sin framgång och lycka, eftersom detta skulle bereda den egna undergången i form utav den hämnande gudomliga vedergällningen. Med hjälp av empiriska observationer inom botanik och zoologi ville Linné läsa och tyda rättfärdigheten i Guds straffande, finna en slags balans i naturens hushållning. Nemesis är hämndens gudinna i grekisk mytologi, men bär hos Linné drag ur gamla testamentet då mottot för vedergällningen är öga för öga och tand för tand. Nemesis Divina hade dock intet att göra med kristna föreställningar utan representerade för Linné snarare en frigörelse från kyrkan. 67 Vedergällningen tog formen av straff redan i detta livet och nödvändigtvis inte på syndaren själv. Straffet kunde tillmätas barnen så långt som till tredje och fjärde led. Detta var ett tredje synsätt på jorden som en straffanstalt. Nemesis Divina ålade inte endast straff utan ingrep, som ovan nämnt, i människors öden. Strindberg var övertygad om att han, likt Linné stod under en guds 68 mäktiga beskydd. Slutsatsen var att samme gud som skyddade honom även måste nedgöra hans fiender. I essän Nemesis Divina ur Vivisektioner ger oss Strindberg en lista på de av hans fiender som dukat under på ett eller annat sätt. Under fyra år hade sju dött, en förpassats till dårhus och sex förlorats. Slutsatser Strindberg var radikal och spektakulär i Sverige och att komma på kant med både kungahuset och kyrkan kan nog anses som mer än tillräckligt för att strykas ur kandidatlistan till nobelpriset. Bekräftelse på sin gudssyn fick Strindberg hos Nietzsche. Bekantskapen med Nietzsche och hans övermänniska framstår som en utav de viktiga influenserna i Strindbergs utveckling då dessa övermänskliga ideal sammanslaget med Buddha utgör en plattform för hans värderingar som fanns kvar under hela perioden för denna uppsats. Han fann rättfärdigande på detta sätt sitt leverne både under sin tid som naturvetare, alkemist och ockultist samt som fullfjädrad Swedenborgare. Under författandet av I havsbandet kan vi se att Strindberg levde ute i skärgården i direkt kontakt med naturen, precis så som alkemisten Paracelsus rekommenderade. Det är då högst förståeligt varför insamlandet till material inför Antibarbarus inleds i samband med I Havsbandet och att Paracelsus förekommer i inledningen till densamme som en utav de stora inspiratörerna. Paracelsus återkommer även under vistelsen i Österrike då Strindberg går från att hitta kemins enhet till enheten i skapelsen. I Tyskland på 1890-talet stod det klart att Strindbergs naturvetenskapliga intressen härstammade ifrån Darwin och Haeckel med sina utvecklingsteorier som främjade alkemins sökande efter den gällande principen, sökandet efter att rasera den moderna kemins stöttepelare; grundämnena. Kärleken till Frida Uhl blev vägen till hans bekantskap med Swedenborg. Under de första årens anteckningar i Ockulta dagboken syns fortfarande tecken på att Strindberg attraherades av ockultism och alkemi. Ockultism för honom innebar studiet av de fenomen som ej kan förnekas men ej heller kan förklaras. Han kom emellertid inte att acceptera ockultism som ett begrepp för sin egna aktiviteter. Enligt honom själv bedrev han naturvetenskapliga experiment för att bevisa själens existens och att materien endast var en tillfällig omklädnad. 67 Lindroth, svensk lärdomshistoria: Frihetstiden, Nordstedts 1997 sid. 236ff. 68 Stavningen av gud med litet g var säkerligen medveten från Strindbergs håll, då gudomligheten var oidentifierad 19

20 Onekligen var det även viktigt för Strindberg att betraktas som en förelöpare inom det han tog sig an. Med största sannolikhet var ockultismen inget undantag då det kom på modet och betraktades som den nya vetenskapen vid sekelskiftet Att det ockulta tänkandet var på modet i Frankrike kan även härledas till den senaste utgåvan av Inferno, ingående i Nationalupplagan för hans samlade verk. Här återfinns det mysteriespel, som inte tidigare tagits med i den svenska upplagan. Vid sitt återbesök i Österrike kom Strindberg i betydande kontakt med Swedenborg och fann de svar han sökte med anledning av sin vacklande hälsa. Även i Swedenborgs tuktoandar återfinns den Nietzscheanska övermänniskan som ett försök att rättfärdiga andarnas avsikter med att orsaka lidande. I Paris styrdes Strindbergs tillvaro hela tiden av osynliga makter, utan identitet. Tron på denna makt tycks det synnerligen som han förvärvat hos Carl von Linné anteckningar om Nemesis Divina. Detta kan även spåras till de anteckningar som Strindberg förde i Ockulta dagboken under perioden för handlingen i Inferno och Legender. De kan ses som en smältdegel av framför allt idéer från Emanuel Swedenborg och Carl von Linné. Makterna finns där hela tiden och ger honom tecken på kommande händelser, i naturen på dagarna och i drömmarna på natten och dagboken genomsyras av behovet att strukturera och förstå dessa tecken, precis i enlighet med citatet ur Talmud. Jag har även pekat på Paracelsus som en utav de större inspiratörerna. Denna alkemist som i verken av Lamm och Lagercrantz endast nämns en gång i vardera. Det får väl anses som allmänt känt att Strindberg vistades till större delen i större städer, varför det då går att förstå hans besatthet när han väl mötte naturen under arbetet med I Havsbandet. Som jag tidigare nämnt i inledningen anser jag Strindberg vara en idéhistorisk guldgruva, och mitt intresse har växt sig större för varje dag jag arbetat med uppsatsen och kommer säkerligen fortsätta att växa en tid fram över. Jag har ingen förståelse varför det skrivits så lite material om denna esoteriske sida av Strindberg. Käll- och litteraturförteckning Cullberg Johan, Skaparkriser, Natur och kultur, Borås 1992 Frängsmyr Tore, Svensk idéhistoria: Band 2, Natur och kultur, Stockholm 2000 Gavel-Adams Lotta, Strindberg som Ockultismens Zola, Strindbergiana: åttonde samlingen, Atlantis 1993, Stockholm Kärnell Karl-Åke, Strindbergs Lexikon, Liber, Helsingborg 1985 Lagercrantz Olof, August Strindberg, Wahlström & Widstrand, Nacka 1979 Lamm Martin, August Strindberg (1948), Hammarström & Åberg, Johanneshov 1986 Lamm Martin, Strindberg och makterna, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, Stockholm, utgiven i serien Olaus-Petri-föreläsningar, 1936 Meidal Björn och Johansson Carl-Olof, Vänligen August Strindberg: Ett år Ett liv i brev, Prisma, 1999 Värnamo Petherick Karin, Hvad betyder det, Strindbergiana: åttonde samlingen, Atlantis 1993, Stockholm Strindberg August, Ockulta dagboken, Faksimilutgåva, Stockholm 1977 Strindberg August, Inferno: Nationalupplaga, samlade verk, Nordstedts, Stockholm 1994 Strindberg August, Legender: Nationalupplaga, samlade verk, Nordstedts, Stockholm 2001 Strindberg August, Min eld är den största: Brev , Ordfront, Stockholm 1999 Strindberg August, Giftas 1-2, Aldus/Bonniers, Stockholm