Distriktssköterskors erfarenheter av att möta förstagångspappor

Transkript

1 Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Omvårdnad/Avdelningen för omvårdnad Annica Moberg Nyström Sofia Sedin Distriktssköterskors erfarenheter av att möta förstagångspappor District nurses experiences of meeting first-time fathers Examensarbete 15 högskolepoäng Specialistsjuksköterska med inriktning mot distriktssköterska Datum: Handledare: Carina Bååth/Elisabeth Kihlström Examinerande lärare: Barbro Renck Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax

2 SAMMANFATTNING (svensk) Titel: Fakultet: Kurs: Författare: Handledare: Distriktssköterskors erfarenheter av att möta förstagångspappor District nurses experiences of meeting first-time fathers Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper, Karlstads universitet Examensarbete med inriktning mot distriktssköterska, 15 hp Annica Moberg Nyström Sofia Sedin Carina Bååth Elisabeth Kihlström Examinerande lärare: Barbro Renck Sidor: 27 Månad och år för examination: Januari 2011 Svenska nyckelord: faderskap, distriktssköterska, anknytning, spädbarn, erfarenheter En tidig kontakt med båda föräldrarna är viktig för barn och det är angeläget att nå både mammor och pappor genom föräldrautbildning. Specifik pappautbildning kan leda till att fler pappor tar ut föräldraledighet samt blir mer delaktiga i omsorgen av sina barn. Många män saknar stöd från samhället efter barnets födelse. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att möta förstagångspappor. Nio distriktssköterskor med minst ett års erfarenhet av arbete på barnavårdscentral intervjuades. Datamaterialet analyserades genom innehållsanalys. I resultatet framkom fem huvudkategorier; samspel, stöd till pappor, föräldragrupper, pappors välbefinnande samt relationer. Varje huvudkategori består av olika underkategorier. Det viktigaste som framkom i resultatet var distriktssköterskors erfarenhet av att pappor ibland inte får vara delaktiga i omsorgen av sina barn, att pappors intresse för att delta i föräldragrupp är större under graviditeten än efter barnets födelse samt att pappor i likhet med mammor kan må psykiskt dåligt efter barnets födelse. I resultatet framkom även en brist på handlingsberedskap vid psykisk ohälsa hos nyblivna pappor samt svårigheter att upptäcka psykisk ohälsa hos pappor. Distriktssköterskorna i studien har stor erfarenhet av att arbeta med nyblivna familjer även om fokus ligger mycket på mamman och barnet. I framtiden kan arbetet mer fokusera på hela familjen. Justerad och godkänd. Datum Examinerande lärare

3 ABSTRACT Title: Faculty: Course: Authors: Supervisors: Examinator: (English) District nurses experiences of meeting first-time fathers Faculty of Social and Life Sciences, Karlstad University Degree project in district nursing, 15 ECTS Annica Moberg Nyström Sofia Sedin Carina Bååth Elisabeth Kihlström Barbro Renck Pages: 27 Early contact with both parents is important for children and it is important to reach out to both mothers and fathers through parental education groups. Parent education program for fathers can lead to more fathers taking parental leave and becoming more involved in the care of their children. A lot of men lack support from the community after the birth of their child. The aim of this study was to illustrate district nurses experiences of meeting firsttime fathers. Nine district nurses with at least one year experience of working in child welfare clinics were interviewed. The data were analyzed by content analysis. The result revealed five main categories; interaction, support for fathers, parental education groups, the wellbeing of fathers, and relationships. Each main category consists of various subcategories. The most important findings were the district nurses experiences of the fact that fathers sometimes are prevented from taking care of their children, the fathers interest in participating in parental education groups are greater during pregnancy than after the birth of their child, and that fathers as well as mothers can have mental health problems after the birth of their child. The result also revealed a lack of preparedness dealing with mental health problems in newly become fathers as well as difficulties to detect mental health problems among fathers. The district nurses in this study have significant experience in working with newly become families even though the mother and child are the focus of attention. In the future their work can focus on the whole family to an even greater extent.

4 Innehållsförteckning Introduktion... 5 Syfte... 8 Metod... 9 Urval... 9 Datainsamlingsmetod... 9 Tillvägagångssätt Dataanalys Forskningsetiska överväganden Resultat Samspel Anknytning mellan pappan och barnet Att inte få vara delaktig Stöd till pappor Involvera pappor Ge råd och stöd Föräldragrupper Pappors varierande intresse för föräldragrupp Pappagrupp Pappors välbefinnande Pappors psykiska hälsa Pappors känsla av otillräcklighet Relationer Förändring av relationen Stärka parrelationen Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Resultatets kliniska betydelse Förslag till fortsatt forskning Slutsats Referenser Bilagor Bilaga 1 Brev till verksamhetschefer Bilaga 2 Skriftlig information till distriktssköterskor Bilaga 3 Intervjufrågor

5 Introduktion Män känner sig ofta oförberedda inför den kommande födseln av sina barn (Hallgren et al. 1999) och Fägerskiöld (2006) menar att männen känner sig mer viktiga under graviditeten än efter barnets födelse och när barnet fötts är pappan inte lika mycket i fokus. Många män saknar även stöd från samhället efter barnets födelse (Fägerskiöld 2006). Enligt Premberg et al. (2008) förbereder sig männen mentalt för sin papparoll när de går på den förberedande föräldrautbildningen. Männen upplever dock att föräldrautbildningen är fokuserad på kvinnornas behov och att de saknar information som är riktad specifikt till pappor. Informationen i föräldrautbildningen berör främst själva förlossningen och männen upplever att det är för lite information om barnskötsel och om det nyfödda barnet (Premberg et al. 2008). Studier har också visat att papporna inte aktivt deltar i föräldrautbildningen efter förlossningen då den främst riktar sig till mödrarna och kallas mammagupp (Premberg et al. 2008). Mäns syn på faderskapet enligt Premberg et al. (2008) är att det är viktigt att behärska sin fadersroll och att det är betydelsefullt för papporna att känna att de kan sköta sina barn utan att deras partner är med. Papporna upplever att de får ta ett nytt ansvar genom att försöka ge barnet en trygg uppväxt i familjen (Premberg et al. 2008). Familjen beskrivs enligt Tomm (1994) som långvariga, engagerade relationer där enskilda individer förhåller sig till varandra. Familjen består av människor som bryr sig om varandra. Kirkevold och Strømsnes (2003) menar att våra egna familjeerfarenheter och hur familjen kulturellt uppfattas i det samhälle vi är en del av utgör vad och vilka en familj är. Synen på vad en familj är har förändrats genom tiderna. Under artonhundratalet och tidigt nittonhundratal var familjerna i allmänhet stora, både inom varje generation och över generationsgränserna. Blodsband och äktenskap har tidigare varit förknippade med familjebegreppet och även de biologiska relationerna mellan enskilda individer har varit centrala. Familjebegreppet kan innehålla olika nivåer, det kan bestå av en kärnfamilj som traditionellt rymmer en mamma, pappa och barn. Ett annat led i kärnfamiljen är att även släkten i flera led ingår så som föräldrar, syskon, faroch morföräldrar samt övrig släkt. Det är inte enbart den biologiska faktorn som har betydelse för vad familjebegreppet står för. Enligt Kirkevold och Strømsnes (2003) finns det många olika definitioner av familjen. De anser att familjen är under ständig utveckling och att den består av en grupp individer som binds samman av olika strukturella, funktionella och/eller känslomässiga band. Familjen växer i samband med barnafödsel eller adoption för att sedan åter krympa då barnen växer upp och flyttar till eget boende. Andra orsaker till att familjen krymper eller utökas är uppbrott ur förhållanden och inledning av nya. Sjuksköterskan möter familjen under olika faser i livet. Barnmorskan har en viktig roll då familjen utökas på grund av barnafödsel, distriktssköterskan på barnavårdscentralen möter familjer i den nya rollen som föräldrar där de har fått en ny uppgift i form av att ta hand om ett spädbarn. Beroende av fas i livet och i vilken situation familjen befinner sig varierar omvårdnadsbehovet (Kirkevold & Strømsnes 2003). Wright et al. (2002) menar att familjen är av betydelse för hälsa och välbefinnande hos varje enskild familjemedlem. Sjuksköterskans kliniska arbete har genomgått en förändring i samband med att familjens deltagande i omvårdnaden har ökat. Vidare 5

6 menar Wright et al. (2002) att sjuksköterskan i samband med denna förändring har utvecklat nya kliniska färdigheter och ny kompetens för omvårdnad av familjer. Genom att studera hela familjen som en enhet och hur de olika familjemedlemmarna ömsesidigt interagerar med varandra kan sjuksköterskan uppnå de nya kunskaper och kliniska färdigheter som är nödvändiga i familjeomvårdnaden. Utifrån en förståelse av familjens erfarenheter försöker sjuksköterskan hjälpa familjen att få en syn på sina egna resurser och ett sätt att åstadkomma det är att vid varje sammankomst framhålla positiva sidor hos familjen (Wright et al. 2002). Enligt proposition 2007/08:110 En förnyad folkhälsopolitik, har 11 målområden för det nationella folkhälsoarbetet i Sverige utvecklats. Folkhälsoarbetets övergripande mål är att på lika villkor för hela Sveriges befolkning skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa. I det tredje målområdet finns beskrivet att föräldrastöd kontinuerligt ska erbjudas under ett barns hela uppväxt samt att verksamhet som bedriver föräldrastödjande insatser där både barn och föräldrar är delaktiga, som t.ex. familjecentraler, ska uppmuntras. Familjecentralerna ska bedriva en hälsofrämjande verksamhet genom tidigt förebyggande och stödjande i föräldraskapet. Målen för verksamheten ska vara att erbjuda lättillgängligt stöd, stärka sociala nätverk runt barn och föräldrar samt fungera som ett kunskaps- och informationscentrum (prop. 2007/08:110). Enligt Fägerskiöld (2008) upplever männen faderskapet till en början som en kaotisk situation förenad med positiva känslor. Känslan över att bli pappa är överväldigande och det finns en önskan att dela omvårdnaden av det nyfödda barnet. Männen upplever att deras relation till partnern fördjupas efter barnets födelse. Fägerskiöld (2006) menar att nyblivna fäder önskar att sjuksköterskan inom barnhälsovården ska engagera sig i parrelationen samt att parets relation borde följas upp och att föräldrarna ska få samtalsstöd om sådana behov finns. Nyblivna pappor kan känna sig besvikna över att sjuksköterskan inte intresserar sig mer för hela familjen utan enbart fokuserar på det nyfödda barnet. Många pappor vill dela omsorgen av sina barn och det har visat sig att de vill ha en utökad och mer personlig kommunikation med sjuksköterskan inom barnhälsovården. De nyblivna papporna önskar även att sjuksköterskan borde involvera männen i större utsträckning (Fägerskiöld 2006). När papporna besöker barnhälsovården upplever de att sjuksköterskan ofta vänder sig till mammorna med frågor om barnet och vissa män accepterar detta medan andra tar illa upp. De nyblivna papporna anser att barnhälsovården huvudsakligen riktar sig till mamman och att hon anses som den viktigaste personen. Männen upplever att de är tvungna att ta egna initiativ och ställa frågor för att bli involverade i samtal kring barnet. Det har visat sig att männen känner sig nöjda med barnhälsovården och sjuksköterskan när hon engagerar sig i att få papporna mer delaktiga i omsorgen av barnet (Fägerskiöld 2006). Vidare menar Fägerskiöld (2006) att de nyblivna papporna upplever att sjuksköterskan inom barnhälsovården inte har tid för dem utan att hon ofta ger dem skriftlig information istället för praktisk verksamhet. De nyblivna papporna anser att sjuksköterskan borde utgå ifrån att båda föräldrarna har samma betydelse för barnet och papporna betonar att båda föräldrarna har liknande krav på stöd i praktisk verksamhet samt information och rådgivning. En förtroendefull relation mellan fadern och sjuksköterskan är av stor vikt för att papporna ska uppleva stöd i sin föräldraroll. Detta kan även leda till ett ökat deltagande i barnhälsovården (Fägerskiöld 2006). 6

7 Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom (2010) skall en riktad screening för depression hos nyblivna mammor utföras, då de är en vanligt förekommande riskgrupp inom primärvården. Screeningen görs med instrumentet Edinburgh postnatal depression scale i ett EPDS-samtal och innebär att man ställer rutinmässiga frågor om depressiva symtom eller symtom på oro och ångest till den nyblivna mamman. Detta samtal sker oftast då det nyfödda barnet är omkring åtta till tio veckor och samtliga nyblivna mammor i Sverige erbjuds att delta. Syftet är att fler mammor med depression och ångestsyndrom ska upptäckas. Vid en depression hos mamman påverkas inte bara kvinnans hälsa utan också föräldraparets relation vilket kan ge långvariga negativa effekter på barnets utveckling. De flesta depressioner hos nyblivna mammor är av ett lättare slag och går över inom några månader. Det är dock viktigt att ta dessa depressionstecken på allvar då det finns en risk för längre och svårare depressionstillstånd (Socialstyrelsen 2010). För att främja en god psykisk hälsa senare i livet är en trygg anknytning till föräldrarna de första levnadsåren en avgörande förutsättning (prop. 2007/08:110). Karlsson (2008, s. 11) definierar anknytningen som den inre känslomässiga relationen mellan barnet och föräldrarna, eller någon annan nära vuxen. Utvecklingen av samspelet mellan barnet och föräldrarna avgör hur anknytningen utformas och säkerheten som ett barn med trygg anknytning har fått följer oftast barnet hela livet. Hur ett barn knyter an till sina föräldrar påverkar senare i livet sättet att hantera olika livssituationer samt sättet att möta andra människor. Barn med trygg anknytning till sina föräldrar har även goda förutsättningar att själva som vuxna ge sina egna barn en trygg anknytning (Karlsson 2008). Bowlby (1994) beskriver i sin anknytningsteori att föräldrarna ska utgöra en trygg bas som barnet kan återvända till. Barnet kommer under sin uppväxt utforska sin omgivning med allt längre avstånd till sina föräldrar, men de ska finnas där som en trygg hamn att komma tillbaka till. Barn med en trygg anknytning till sina föräldrar får självförtroende att ge sig iväg och utforska med vetskapen att de alltid kan vända hem till tryggheten hos föräldrarna. Föräldrarnas uppgift blir att finnas till hands samt att uppmuntra barnet eller tonåringen. Bowlby (1994) menar att de barn som enligt forskning är mest emotionellt stabila är de barn vars föräldrar alltid har uppmuntrat dem till att vara självständiga samt funnits till hands när barnet behövt dem. Enligt Bowlby (1994) bör föräldrautbildning utgå ifrån exempel och diskussion snarare än föreskrifter och instruktion. Han menar vidare att nyblivna föräldrar kan lära sig om föräldraskap genom att iaktta andra föräldrar och hur de behandlar sina barn samt genom en dialog om föräldrarnas misstag och framgångar (Bowlby 1994). Folkhälsoarbetet i Sverige bör i större utsträckning än tidigare fokusera på barnets behov och trygghet samt stödjande insatser till föräldrar för att på så sätt förmå dem att ge omsorg till sina barn (prop. 2007/08:110). Det finns i Sverige inga specifika lagregler inom området föräldrautbildning, men 1997 utkom en utredning från Socialdepartementet med syfte att undersöka den föräldrastödjande verksamheten (SOU 1997:161). Begreppet föräldrautbildning ersattes av begreppet stöd i föräldraskap och detta innefattar samhällets stöd till föräldrar från tiden för graviditet och genom hela barnets uppväxt. Stödet ska syfta till att utveckla föräldrakompetensen och stärka tryggheten i föräldrarollen. Föräldrarnas egen övertygelse om vad det innebär att vara en bra förälder ska styra utvecklingen av den egna föräldrarollen. I SOU utredningen 7

8 (1997:161) framkom även att en tidig kontakt med båda föräldrarna är av stor vikt för barnet, vilket därmed innebär att det är angeläget att genom föräldrautbildning nå både mammor och pappor. Försöksverksamhet med specifik pappautbildning har genomförts och resultat av detta har visat på att fäder som deltagit i denna typ av verksamhet i större utsträckning har tagit ut föräldraledighet jämfört med pappor som inte deltagit. Detta visar på att det är värdefullt att uppmuntra fäder till att delta i föräldrautbildning även genom de särskilda insatser det innebär att anordna pappagrupper (SOU 1997:161). Det finns ingen systematisk kartläggning av mödra- och barnavårdscentralernas preventiva arbete (Prop. 2007/08:110). Därför finns behov av ökade kunskaper om distriktssköterskors erfarenheter av sitt arbete med förstagångspappor. Syfte Syftet var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att möta förstagångspappor. 8

9 Metod Vald metod för studien är kvalitativ intervjustudie. Enligt Polit och Beck (2008) är en kvalitativ forskningsdesign flexibel och strävar efter en uppfattning av helheten i det som studeras. I kvalitativ forskning utvecklas forskningsdesignen under hela forskningsprocessen och designen framträder allteftersom forskaren efter hand fattar beslut baserade på reflektioner över resultatet (Polit & Beck 2008). En kvalitativ ansats valdes för att beskriva distriktssköterskornas erfarenheter av att möta förstagångspappor. Urval Urvalet var strategiskt och skedde genom att distriktssköterskor på samtliga barnavårdscentraler i två medelstora svenska städer tillfrågades om deltagande i studien. Inklusionskriterier för medverkan i studien var att informanterna skulle vara utbildade distriktssköterskor med minst ett års yrkesverksamhet på barnavårdscentral för att ha hunnit få erfarenhet av arbete med nyblivna pappor. Distriktssköterskorna skulle även större delen av sin arbetstid vara verksamma på barnavårdscentral. En förfrågan om tillstånd till genomförande av studien (bilaga 1) skickades till respektive barnavårdscentrals verksamhetschef alternativt enhetschef, som sedan tillfrågade distriktssköterskor från varje barnavårdscentral om medverkan i studien. Efter godkännande från verksamhetscheferna mejlades distriktssköterskor information om studien samt en förfrågan om deltagande i studien (bilaga 2). Distriktssköterskorna kontaktades sedan via mejl och telefon och tillfrågades om de önskade medverka. De distriktssköterskor som valde att delta informerades både skriftligt och muntligt om att de när som helst och utan förklaring kunde välja att avsluta sin medverkan i studien. Totalt kontaktades tio verksamhets- respektive enhetschefer som alla gav sitt godkännande till genomförande av studien och som i sin tur tillfrågade 26 distriktssköterskor på 11 olika barnavårdscentraler om medverkan i studien. Av dessa distriktssköterskor visade tio intresse av att delta i studien och de var fördelade på fem barnavårdscentraler. Under studiens gång valde en distriktssköterska att avsluta sin medverkan och därmed blev antalet informanter slutligen nio och bortfallet blev en. Åldern på distriktssköterskorna som medverkade i studien var år och medelåldern var 49 år. Den distriktssköterska som hade arbetat kortast tid på barnavårdscentral hade arbetat ett år och den med längst erfarenhet hade arbetat på barnavårdscentral 34 år. Medianvärdet för antalet arbetade år på barnavårdscentral var fem. Samtliga distriktssköterskor var kvinnor. Intervjuerna genomfördes inom loppet av två månader under våren Datainsamlingsmetod För insamling av datamaterial motsvarande studiens syfte användes en semistrukturerad intervjuguide (bilaga 3) med både öppna och slutna frågor. Intervjuguiden bestod av totalt 18 frågor. De första fyra frågorna var bakgrundsfrågor som kartlade informanternas ålder och antal år som de arbetat som distriktssköterska. Resterande frågor undersökte hur distriktssköterskorna arbetade med förstagångspappor. Intervjuguiden var uppbyggd runt fyra frågeområden som berörde distriktssköterskans första möte med den nyblivna pappan, föräldragrupper, stöd för pappor samt hur 9

10 distriktssköterskan arbetade utifrån ett familjeperspektiv. Sist i intervjuguiden fanns frågan om distriktssköterskan hade något övrigt att tillägga. Två av frågorna hade följdfrågor. Tillvägagångssätt Innan intervjuerna utfördes fick distriktssköterskorna skriftlig information om studien och dess syfte, beräknad tidsåtgång till intervjuerna samt hur intervjuerna skulle genomföras. Författarna utförde fem intervjuer var och intervjuerna föregicks inte av någon gemensam provintervju. Varje intervju pågick mellan 30 minuter till en timme. Intervjuerna utfördes i enrum vid ett och samma tillfälle med enbart intervjuaren och distriktssköterskan närvarande med hänsyn till sekretess och konfidentialitet. Distriktssköterskorna bestämde själva datum och tid för intervjuerna efter hur det passade med deras schema och intervjuerna ägde rum på distriktssköterskornas arbetsplatser under arbetstid. Polit och Beck (2008) menar att det viktigaste vid val av plats för intervjuer är att intervjuaren och informanten i möjligaste mån ska få vara ostörda samt sitta i avskildhet. Samtliga intervjuer spelades in på band med hjälp av diktafoner och skrevs sedan ner ordagrant i sin helhet inför analys. Dataanalys Insamlat datamaterial analyserades med innehållsanalys i enighet med Elo och Kyngäs (2008). Syftet med innehållsanalys är att uppnå en komprimerad och bred beskrivning av ett fenomen och resultatet av analysen är kategorier eller begrepp som beskriver fenomenet. Induktiv innehållsanalys är att föredra då det inte finns tillräckligt mycket tidigare kunskap eller enbart fragment av kunskap (Elo & Kyngäs 2008). Författarna till denna studie har följt den induktiva innehållsanalysens åtta steg i enighet med Elo och Kyngäs (2008). Analysprocessen i induktiv innehållsanalys delas in i tre faser; förberedelse-, organiserings- samt rapporteringsfasen. Genom att välja vilken enhet som ska analyseras startar förberedelsefasen. För att få grepp om analysmaterialet ställs frågor så som; vad hände och när hände det? varför? samt vem berättar vad som hände? (Elo & Kyngäs 2008). Steg ett i innehållsanalysen var att välja ut vad som skulle analyseras och steg två var att läsa igenom det skrivna materialet flera gånger (Elo & Kyngäs 2008). De utskrivna intervjuerna lästes igenom flera gånger av båda författarna för att få en helhetsbild av datamaterialet. I analysprocessens nästa steg observerades likheter samt skillnader i textmaterialet och anteckningar noterades i kanten av texterna. Elo och Kyngäs (2008) menar att noteringar och rubriker som skrivs i materialet vid genomläsning kallas öppen kodning. I steg fyra sammanställdes noteringarna gemensamt av författarna och ett kodningsschema utformades genom att citat från textmaterialet lyftes fram. I steg fem sorterades citat med liknande innehåll under rubriker. Steg sex var att bilda kategorier och underkategorier. Elo och Kyngäs (2008) menar att ord som är karaktäristiska för innehållet i varje kategori används för att benämna dessa. Genom att sammanföra flera underkategorier med likartat innehåll kunde antalet underkategorier reduceras i steg sju. I det sista steget sammanställde författarna gemensamt det huvudsakliga innehållet i varje underkategori och därmed bildades fem huvudkategorier; samspel, stöd till pappor, föräldragrupper, pappors välbefinnande samt relationer. Dataanalysens steg och faser finns beskrivna i figur 1. 10

11 Fas 1 Förberedelsefas Val av vad som ska analyseras Genomläsning av material flera gånger Fas 2 Organiseringsfas Markering av likheter och skillnader i textmaterial (öppen kodning) Sammanställning av noteringar - uttagning av citat Sortering av citat med liknande innehåll Bildande av kategorier och underkategorier sker genom att innehåll abstraheras Sammanförande av kategorier med liknande innehåll Fas 3 Rapporteringsfas Bildande av huvudkategorier Figur 1. Beskrivning av dataanalysens steg och faser modifierad utifrån Elo och Kyngäs (2008). Forskningsetiska överväganden Skyddet för individen i forskning kan kategoriseras i fyra huvudkrav: informationskravet, samtyckekravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002). Distriktssköterskorna gav sitt informerade samtycke till intervjuerna samt blev informerade skriftligt och muntligt om att de när som helst under studien kunde avsluta sin medverkan. Polit och Beck (2008) beskriver begreppet informerat samtycke som en etisk princip, vilken gör gällande att forskare ska informera deltagarna i en studie om eventuella risker och fördelar med studien och att deltagarna därefter frivilligt ska medge sitt deltagande. Enligt humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets [HSFR] (1990) princip om informationskrav skall det i informationen till deltagarna tydligt framgå att allt material som samlas in enbart ska användas till forskningen och inte tjäna något annat syfte. Inspelade intervjuer och anteckningar förvaras så att inga obehöriga kan komma åt materialet. Enligt Karlstads universitet (2002) ska primärmaterial så som ljudupptagningar bevaras i tio år i institutionsarkivet och därefter destrueras. I enighet med HSFR:S princip om konfidentialitetskrav (1990), som betonar vikten av att enskilda människor inte ska kunna identifieras i en studie samt att utomstående inte på något sätt ska kunna komma åt uppgifterna från studien, informerades distriktssköterskorna om att det material som framkom under intervjuerna inte skulle kunna härledas tillbaka till enskilda individer och på intet sätt kunna påverka deras arbete. 11

12 Resultat Distriktssköterskornas erfarenheter framkom i analysen som fem huvudkategorier; samspel, stöd till pappor, föräldragrupper, pappors välbefinnande samt relationer. Varje huvudkategori består av olika underkategorier. Figur 2 illustrerar huvudkategorier och underkategorier. Stöd till pappor Involvera pappor Ge råd och stöd Föräldragrupper Pappornas varierande intresse för föräldragrupper Pappagrupp Pappors välbefinnande Pappors psykiska hälsa Pappors känsla av otillräcklighet Samspel Anknytning mellan pappan och barnet Att inte få vara delaktig Distriktssköterskans erfarenheter Relationer Förändring av relationen Stärka parrelationen Figur 2. Resultatets huvudkategorier och underkategorier. Samspel Distriktssköterskorna observerade samspelet mellan pappan och det nyfödda barnet när papporna var med vid besöken på barnavårdscentralen och vid det första besöket i samband med inskrivningen på barnavårdscentralen, vilket oftast skedde i de nyblivna föräldrarnas hem. Samspelet mellan pappan och barnet framkom i underkategorierna anknytning mellan pappan och barnet samt att inte få vara delaktig. Anknytning mellan pappan och barnet Distriktssköterskorna hade erfarenhet av att en tidig anknytning mellan pappan och barnet var av stor vikt för den framtida relationen dem emellan. I resultatet framkom att de flesta pappor knyter an till sitt barn ganska tidigt och distriktssköterskorna noterade pappornas anknytning till sina barn genom att titta på hur de svarade upp mot barnets signaler. Detta gjorde de genom att titta på hur papporna interagerade med sina barn i vardagliga situationer så som vid skötbordet på barnavårdscentralen. De observerade hur papporna tog i sina barn, hur de såg på sina barn och om de var lyhörda för barnens behov. då ser man hur de behandlar, hur de är mot sitt barn, hur de klär av och på, hur de ser på barnet. (Distriktssköterska nr 7) 12

13 Hjälper han till att ta av och klä på, försöker han prata med barnet. Man ser lite grann hur han tar i sitt barn. (Distriktssköterska nr 4) mycket det här med kroppsspråk, hur de tar i barnen, hur de är med barnen. (Distriktssköterska nr 8) Flera distriktssköterskor hade erfarenhet av ett nära samarbete med öppna förskolan och de menade att det var lättare att notera pappans samspel med sitt barn där än vad det var på barnavårdscentralen. På öppna förskolan kunde distriktssköterskorna se anknytningen mellan pappan och barnet på ett mer naturligt sätt och även iaktta hur de fungerade tillsammans i en större grupp. Vi har också en öppen förskola här en våning upp. Där är vi en eftermiddag i veckan. Där ser man lite mer samspelet mellan föräldrar och barn än man gör här. (Distriktssköterska nr 2) där [på öppna förskolan] ser man ju andra saker än vad man ser i ett enskilt besök därför att där ser man hur barnet och föräldrarna fungerar i grupp också. (Distriktssköterska nr 3) För att underlätta en tidig anknytning mellan pappan och barnet kunde distriktssköterskorna prata med föräldrarna om vad pappan kan göra och att även han kan ge barnet närhet. Distriktssköterskorna talade med nyblivna pappor om att även om de inte kan tillgodose det ammande barnets matbehov så är det viktigt för barnet att få vara nära pappan t.ex. genom att barnet kan få sova på pappans bröst. då [vid hembesöket] pratar jag om anknytning överhuvudtaget och poängterar pappans roll i anknytningen. Jag brukar prata om hud mot hudkontakten att den kan pappan också stå för. (Distriktssköterska nr 3) jag talar om att det är viktigt att även om de inte kan tillfredsställa matbehovet att de är med och bär barnet så mycket som möjligt och att de får sova på bröstet och vara nära pappan också för just den första tiden är anknytningen viktig. (Distriktssköterska nr 5) Att inte få vara delaktig Distriktssköterskorna hade erfarenhet av att mammorna ibland hindrade papporna i samspelet med barnen. När mamman ammade barnet kunde det leda till att pappan inte fick bli delaktig i omsorgen av barnet. de tar nog inte för sig riktigt utan låter mamman ta det första och kanske också på grund av det här med amningen att det bara är mamman som kan sköta det. Sen väntar de väl lite på sin tur. (Distriktssköterska nr 2) Mamman går upp så i barnet och allt runt omkring att de glömmer bort att papporna finns och släpper inte till (Distriktssköterska nr 1) Distriktssköterskorna försökte på olika sätt förbereda männen på att det ofta blir så när barnet ammas och ge papporna förslag på vad de kan göra istället. En distriktssköterska hade mött en pappa som såg till att ta tillvara på de stunder då barnet inte ammades och på så sätt bli delaktig i omsorgen av barnet. Distriktssköterskorna som upplevde att papporna kom i skymundan förklarade detta med att mammorna enbart fokuserade på barnet och inte lät papporna delta i omvårdnaden av barnet. Distriktssköterskorna 13

14 påtalade vikten av att mamman måste låta pappan få en chans att ta sin roll som pappa och att mamman ibland måste ta ett steg tillbaka. En del är väldigt försiktiga tycker jag också och kanske inte får ta rollen att bli pappa. En del mammor blir väldigt omhändertagande också så ibland är det nästan synd om vissa pappor för de vill, men de får inte chansen. Alla släpper inte till. (Distriktssköterska nr 1) Vid några intervjuer framkom erfarenheter av att mammorna ibland lade sig i hur papporna skötte om sina barn t.ex. genom att de stod bredvid när pappan bytte blöja och påpekade att han glömt smörja in barnet med salva. Distriktssköterskorna försökte därför påtala att pappan kan ta hand om sitt barn lika bra som mamman, även om detta innebär att pappan och mamman sköter sitt barn på olika sätt. Att man inte ska stå tillbaks och låta mamman göra det mesta utan man måste känna att jag är pappa, jag är lika delaktig, jag kan det här lika bra, även om jag vänder blöjan bakochfram eller sätter på fel tröja till fel byxor, så gör det ingenting. (Distriktssköterska nr 4) Vikten av att uppmuntra papporna att ta sin roll betonades, vilket även påtalas i föräldragruppen. och det pratar vi också om i föräldragrupper, det här att låta papporna ta hand om barnet och sköta och byta på dem och lägg er inte i hur det blir gjort då Vi försöker påtala det då i föräldragruppen att låt dem göra på sitt sätt och det blir lika bra (Distriktssköterska nr 2) Distriktssköterskorna uppmuntrade papporna till att ta ut sin föräldraledighet och påpekade vikten av att vara tillsammans med sitt barn samt att vara delaktig från början. hur viktigt det är senare i livet att båda är delaktiga första året. Jag tror man vinner mycket på om pappan är hemma också att de får en kontakt som håller ganska långt framåt att man är delaktig. (Distriktssköterska nr 1) Stöd till pappor Distriktssköterskorna arbetade hela tiden med att försöka stödja och hjälpa mammor och pappor i deras nya uppgift som föräldrar. Ofta upplevde de att det var mamman som var huvudpersonen i barnets liv i början, men distriktssköterskorna påtalade vikten av att pappor är minst lika viktiga i omhändertagandet av barnet. Hur distriktssköterskorna gav stöd till nyblivna pappor framkom i de två underkategorierna; involvera pappor samt ge råd och stöd. Involvera pappor Distriktssköterskornas erfarenhet var att det historiskt sett har varit mycket fokus på mammorna och barnet och de ansåg att det är viktigt att jobba med hela familjen för att även involvera papporna i omsorgen av barnet. Distriktssköterskorna arbetade på olika sätt för att genomföra detta. Några av distriktssköterskorna uppmuntrade det positiva papporna gjorde t.ex. genom att bekräfta ett positivt samspel mellan pappan och barnet. Och sen får man försöka uppmuntra det man ser är bra. Och säga till exempel, titta nu tittar han på pappa och se vad glad han ser ut, att barnet ser att du är intresserad av honom. (Distriktssköterska nr 4) 14

15 jag tycker att man kan förstärka det man ser är bra. Det är sällan det inte är någonting som är bra. Man fokuserar på det som man ser fungerar för att bekräfta ett positivt samspel (Distriktssköterska nr 6) För att involvera de nyblivna papporna i omvårdnaden av barnen försökte några av distriktssköterskorna på ett påtagligt sätt engagera papporna genom att t.ex. ge barnet till pappan efter vägning. Distriktssköterskorna vände sig medvetet till papporna vid samtal samt pratade med mammorna om pappan när han inte var närvarande för att pappan skulle bli mer involverad i sitt barn. Jag måste varje dag försöka tänka på att jag är medveten om att få in pappan i hela samtalet. (Distriktssköterska nr 3) Man kan ju försöka få dem mer delaktiga genom att säga att nu kan du ta barnet medan jag gör det här eller du kanske kan lägga honom på vågen. Att man kan försöka få honom att bli delaktig och göra saker med barnet. (Distriktssköterska nr 4) Ge råd och stöd Då mycket fokuseras kring mamman och barnet i början efter barnets födelse och för att mamman ofta blir huvudpersonen i barnets liv påtalade distriktssköterskorna vikten av att vara lyhörd för att identifiera pappornas behov av stöd och kunskap. Distriktssköterskorna uppmärksammade deras behov genom att lyssna på vilka frågor papporna ställde samt se på vad deras kroppsspråk uttryckte. Om de är med här och man ser att det ser lite tafatt ut eller att de verkar lite frågande, man får försöka på något sätt att höra, Har du några frågor? Eller Är det något du funderar över? Få dem att öppna sig lite och prata lite. (Distriktssköterska nr 4) Distriktssköterskorna betonade vikten av att våga ställa frågor om det fanns misstanke om ett ökat behov av stöd och kunskap hos den nyblivna pappan. I vissa fall där pappor visat en stark osäkerhet var det viktigt för distriktssköterskorna att försöka ge dem mer trygghet och stärka dem i papparollen. vissa ställer mer frågor och visar mer oro och dem försöker man ge mer trygghet och stärka dem i det för många gånger har de ändå svar på sina frågor och har ändå idéer och tankar och då försöker man lyfta fram det och stärka dem i det (Distriktssköterska nr 8) Distriktssköterskornas erfarenhet var att papporna ville vara delaktiga i barnens liv och att de var väldigt engagerade. De upplevde att pappor är mer intresserade nu än förr av omsorgen av sina barn och att pappor syns mer idag på barnavårdscentralen. Distriktssköterskorna upplevde att detta var en positiv utveckling och uppmuntrade papporna i sin föräldraroll. Föräldragrupper Alla distriktssköterskor hade egen erfarenhet av att hålla föräldragrupper, men endast ett fåtal av distriktssköterskorna hade själva haft specifika pappagrupper. Erfarenheter av föräldragrupper framkom i underkategorierna pappornas varierande intresse för föräldragrupper samt pappagrupp. 15

16 Pappornas varierande intresse för föräldragrupper I analysen framkom att pappornas intresse för att delta i föräldragrupper varierar. Distriktssköterskorna påpekade att pappornas intresse var större innan barnet var fött och att det därmed var större uppslutning till föräldragrupperna som hölls på mödravårdscentralen än vad det var på grupperna som hölls på barnavårdscentralen. Det var ingen av distriktssköterskorna som egentligen kunde säga varför det var så, men en av dem trodde att det kunde bero på att många par bara tänker fram till förlossningen och att pappan innan och under förlossningen har en klar roll och vet vad han förväntas göra. En annan faktor som belystes var att papporna hade svårt att komma ifrån sina arbeten, då föräldragrupperna oftast var förlagda till dagtid. Jag upplever att intresse finns, att papporna är väldigt intresserade, att de vill vara med men att man sitter fast lite i det traditionella att man har svårt att ta ledigt från jobbet även fast man får ta föräldraförsäkringsdagar för att kunna delta i föräldragrupper. (Distriktssköterska nr 6) De flesta distriktssköterskor trodde att det skulle komma fler pappor till föräldragrupperna om grupperna förlades till kvällstid, men problemen då skulle vara att distriktssköterskorna skulle behöva arbeta på kvällen och att kvällstid kanske inte skulle bli det bästa för barnen, som behövde komma i säng. Det fanns erfarenhet hos några av distriktssköterskorna att hålla föräldragrupper på kvällstid, men det framkom att det inte kom fler pappor ändå. sen tror jag inte att det skulle komma fler om det var på eftermiddagen eller kvällen för jag vet att x har haft på eftermiddagen och väldigt sent men det kom inte mer pappor för det. (Distriktssköterska nr 9) En del pappor arbetade skift och hade då möjlighet att aktivt delta i föräldragrupper oavsett vilken tid på dagen de ägde rum. Det fanns erfarenhet av att många pappor tog tillvara på de tillfällen då de kunde vara med. Det fanns även en trend att om det kom många pappor vid första tillfället av föräldragruppen, så var uppslutningen av pappor även stor resterande gånger föräldragruppen hölls. Pappagrupp Det fanns positiva erfarenheter av att dela in föräldrarna i mindre grupper så att mammorna och papporna fick samtala enskilt. Distriktssköterskorna menade att diskussionerna blev annorlunda om det bara var pappor i en grupp. De distriktssköterskor som hade erfarenheter av att arbeta med specifika pappagrupper hade en positiv bild av detta och även av att arbeta med en manlig pappagruppsledare. I nuläget fanns det dock inte så många manliga pappagruppsledare på barnavårdscentralerna. Distriktssköterskornas erfarenheter var att det har varit en engagerad pappa som hållit i dessa grupper och att det då har varit ett öppet klimat i gruppen där de har kunnat prata om det mesta. De påtalade vikten av att det helst skulle vara en manlig gruppledare då de ansåg att diskussionerna blev annorlunda och mer öppna om grupperna leddes av en man än om det var de själva som ledde gruppen. Distriktssköterskorna uttryckte det positiva med att pappor får träffas och utbyta erfarenheter med andra pappor som är i samma situation. 16

17 Positivt är väl egentligen detsamma som med mammagruppen att de träffar andra i samma situation att man får ja att man kan lyfta fram sina problem och så uppmärksammar man då att ja, ja, alla har ju liknande problem som mig, det tror jag skulle vara bra för papporna också. (Distriktssköterska nr 9) att få träffa andra för det är ju likadant med mammor att man vill träffa andra i samma situation som har samma bekymmer och glädjeämnen och det är därför många mammor träffas på öppna förskolan. Det är ju så man får träffa andra, man får diskutera, man får prata med likasinnade och det är väl likadant med pappor att de vill träffas och prata med killar i samma situation. (Distriktssköterska nr 4) Distriktssköterskorna i studien upplevde att papporna fanns mer närvarande på barnavårdscentralen i allmänhet och i föräldragrupper i synnerhet när barnet var runt ett år då de flesta barn slutat amma och papporna tog ut sin föräldraledighet. Jag kan tycka att det kommer mer pappor när barnet är runt ett år för då är de oftast hemma och är pappalediga och då kan man ha en grupp med nästan bara pappor. (Distriktssköterska nr 9) Pappors välbefinnande Att få barn och bli en familj är en förändring av livet som kan påverka båda föräldrarnas välbefinnande och psykiska hälsa. Distriktssköterskornas erfarenheter av pappors välbefinnande framkom i underkategorierna pappors psykiska hälsa och pappors känsla av otillräcklighet. Pappors psykiska hälsa Distriktssköterskorna var medvetna om att pappor i likhet med mammor kan bli deprimerade när barnet är nyfött, då de hade tagit del av ny forskning som visar detta. Deras egen erfarenhet av nyblivna pappor med depression var dock inte så stor. Detta kunde bero på att det oftast var mammorna som kom med barnet under de första månaderna vid besöken på barnavårdscentralen och att det därmed kunde vara svårt att fånga upp pappor med depression. Distriktssköterskorna påpekade också att det inte finns något bedömningsformulär för att upptäcka depressioner hos pappor. De nyblivna mammorna får fylla i EPDS-formulär när barnet är åtta till tio veckor, men inget liknande finns ännu för pappor. Det framkom att de nyblivna papporna har ifrågasatt varför endast mammorna får fylla i ett formulär om det psykiska välbefinnandet. jag tror att jag har hört att det finns någon tanke på att utarbeta ett screeningsystem som den screening som vi gör på mammor då. När det gäller postpartumdepressioner att det är någonting som man tittar på att man ska börja göra på män, det tycker jag borde vara en självklarhet egentligen (Distriktssköterska nr 6) Det rådde även oklarhet om vart pappor som mår psykiskt dåligt ska vända sig. Några distriktssköterskor kunde ta hjälp av barnpsykologen eller vårdcentralens kurator, men många av distriktssköterskorna visste inte vad de skulle göra för att hjälpa pappor med psykisk ohälsa. Jag vet ju inte hur jag ska göra idag utan då får jag ju ta reda på det då och självklart ska han ha hjälp också om man nu märker att det är ett stort problem, men jag har inte gjort det än och oftast är det någon av föräldrarna 17

18 som har det och ja, pappan är väl inte riktigt i fokus tyvärr. (Distriktssköterska nr 8) Det finns ingenting för papporna och det vet jag att vi har pratat om men det är ingen som gör någonting åt det. (Distriktssköterska nr 9) För att distriktssköterskorna skulle kunna upptäcka pappor med psykisk ohälsa krävdes en god relation mellan distriktssköterskan och den nyblivna pappan och att distriktssköterskan var lyhörd för hela familjens behov. Några av distriktssköterskorna arbetade med en integrerad barnavårdscentral, vilket innebar att de delade sin arbetstid mellan vårdcentralens barnavård och sjukvård. De distriktssköterskor som arbetade på det sättet hade erfarenhet av att se hela familjen och kunna hjälpa familjen oavsett om det gällde barnet eller välbefinnandet hos övriga familjemedlemmar. Jag försöker hela tiden även om pappan inte är med eller mamman, att dra in dem indirekt i samtalet och höra hur det fungerar och försöka vara lyhörd till om det behövs mera stöd. (Distriktssköterska nr 5) Eftersom vi inte bara har haft barnavården utan också sjukvården, så har man ju många gånger kommit i kontakt med hela familjer. Både farmor och mormor och många i släkten. De ringer till mig på BVC om det gäller barnet och de ringer till mig om de är sjuka själva. Man får kännedom om familjen på ett väldigt bra sätt. Då ringer de till mig även om de inte mår bra själva så är det ju oftast jag som svarar och tar det samtalet också och man får väldigt bra kontakt och man känner dem rätt så väl och de känner mig. (Distriktssköterska nr 4) Pappors känsla av otillräcklighet Distriktssköterskorna hade erfarenhet av att pappor ibland uttryckt att de kunde känna sig otillräckliga då barnet var svårtröstat och endast blev lugnt då mamman lade det till bröstet. Papporna kunde känna sig undanskuffade i samband med amningen och såg det ibland som ett misslyckande när de försökt trösta barnet länge och så fort mamman tog det och ammade det blev det nöjt. mycket det här om amning och de känner sig otillräckliga, det är ju mamman oftast som kanske duger och när de liksom inte vet hur de ska bete sig upplever jag det, hitta sin roll kan jag tänka mig som pappa (Distriktssköterska nr 8) Relationer Distriktssköterskornas erfarenheter av hur papporna ser på relationer och vad distriktssköterskorna gör för att hjälpa familjen med att stötta parrelationen framkom i underkategorierna förändring av relationen samt stärka parrelationen. Förändring av relationen Distriktssköterskorna hade erfarenhet av att det var viktigt att samtala med nyblivna föräldrar om hur relationen mellan mannen och kvinnan förändras och hur rollerna kan bli annorlunda i samband med barnets födelse. det tar tid att bli en familj, att små barn tar mycket tid, att relationerna, att det påverkar relationen. Jag tror att medvetandegöra det tror jag är jätteviktigt. (Distriktssköterska nr 7) 18

19 Jag kan tänka mig att om man kan få in det här lite mer med hur man har det tillsammans, vad som händer när man blir förälder från att ha varit ett par för sig, att det blir en sådan omställning i en familj. (Distriktssköterska nr 4) Distriktssköterskorna hade även erfarenhet av att det var viktigt för papporna att diskutera relationer inte bara med sin partner utan också med andra män kanske i en pappagrupp. De menade också att män pratar om relationer på ett annat sätt än kvinnor och att det blir andra diskussioner om kvinnorna inte är närvarande. jag tror att man ser på relationer på ett annat sätt och pratar relation på ett annat sätt som män och kvinnor. (Distriktssköterska nr 3) Stärka parrelationen Då det nyfödda barnet upptar mycket av föräldrarnas tid och fokus försökte distriktssköterskorna påtala vikten av att stärka parrelationen genom att uppmuntra föräldrarna till egentid. Det kunde handla om att få tid för varandra utan bebisen eller få tid var och en på egen hand. Både egen tid och tid som par utan bebis upplevdes som stärkande för relationen mellan mannen och kvinnan. hur har ni det som mamma och pappa? T.ex. försöker uppmuntra dem till liksom, får ni någon tid tillsammans? Kan farmor och farfar passa barnen så ni liksom kan gå på bio, äta och mysa hemma... (Distriktssköterska nr 8) När barnet börjar bli så stort så det är lättare att lämna bort det är det viktigt att göra saker tillsammans som par (Distriktssköterska nr 5) Det framkom också att parrelationen diskuteras i föräldragrupperna och att distriktssköterskorna redan före barnets födelse försöker förbereda paren på att relationen kan förändras efter barnet är fött och att det är viktigt att vårda parrelationen. det har vi nu i mödravårdsgrupperna att vi bjuder in en som pratar just om parrelationen. Hur viktigt det är att man inte glömmer bort den i det hela. Jag tror den biten blir mer och mer viktig att man inte glömmer bort sig själv i det hela. (Distriktssköterska nr 1) 19

20 Diskussion Syftet var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att möta förstagångspappor. I resultatet framkom de fem huvudkategorierna samspel, stöd till pappor, föräldragrupper, pappors välbefinnande och relationer. Det viktigaste i resultatet var distriktssköterskors erfarenhet av att pappor ibland inte får vara delaktiga i omsorgen av sina barn, att pappors intresse för att delta i föräldragrupp är större under graviditeten än efter barnets födelse samt att pappor i likhet med mammor kan må psykiskt dåligt efter barnets födelse. Resultatdiskussion I kategorin samspel beskrev distriktssköterskorna hur de noterade anknytningen mellan den nyblivna pappan och barnet. Distriktssköterskorna ansåg att en tidig anknytning mellan pappan och barnet var av stor vikt för den framtida relationen dem emellan. Detta resultat kan jämföras med en studie gjord av Keskin och Cam (2010) som visar att en trygg anknytning är viktig för ett barns psykologiska välbefinnande samt för barnets sociala och emotionella utveckling. När anknytningen mellan barnet och föräldrarna i barndomen inte har varit bra kan det leda till ett upprepat dåligt anknytningsmönster i tonåren (Keskin & Cam 2010). Detta ligger i linje med Bowlbys (1994) anknytningsteori där han beskriver det som att barn som har avvisande, försumliga eller okänsliga föräldrar i sin utveckling kommer följa ett avvikande spår, i vilket de riskerar psykisk ohälsa och sammanbrott när de stöter på allvarliga motgångar. Distriktssköterskorna hade erfarenhet av att papporna ibland inte får vara delaktiga i omvårdnaden av barnet då mammorna ammar barnet. Fägeskiölds studie från 2008 visade liknande resultat där det framkom att nyblivna pappor kände att de kom i skymundan när deras partner ammade bebisen och de hade blandade känslor till ammandet då de å ena sidan ville att barnet skulle ammas för att det är bäst näringsmässigt för barnet, men å andra sidan kände de sig försummade vid amningstillfällena. I resultatet framkom erfarenheter av att en del mammor gick upp så fullkomligt i barnet att papporna ibland kände sig åsidosatta. Barclay och Lupton har i en studie från 1999 intervjuat 15 australiensiska män vid fyra olika tidpunkter efter födelsen av deras första barn. De flesta av männen lade inte ner speciellt mycket tid och energi på att lära känna sitt barn och möta dess behov. Detta berodde oftast på att fäderna var tvungna att arbeta, men några av männen hindrades i samspelet med barnet av sin partner. En man ansåg inte att det var passande för män att delta i omvårdnaden av barnet (Barclay & Lupton 1999). Resultatet i Barclay och Luptons studie från 1999 inte är helt implementerbart i Sverige då Australien skiljer sig åt kulturellt och traditionellt från Sverige, men det är ändå intressant att många fäder i Barclay och Luptons studie kände sig åsidosatta i likhet med vad som framkom i resultatet av distriktssköterskornas erfarenheter. Distriktssköterskans stödjande funktion framkom i underkategorierna; involvera pappor samt ge råd och stöd. Distriktssköterskorna strävade efter att involvera pappor i omvårdnaden av barnet genom att uppmuntra och stötta dem samt positivt bekräfta samspelet mellan pappan och barnet. St John et al. (2005) menar att hälso- och sjukvårdspersonal kan uppmuntra nyblivna föräldrar till att fatta medvetna beslut om hur de vill strukturera sina liv så att de inte enbart anammar traditionella roller. Detta är 20

21 framförallt viktigt under barnets första levnadsveckor, då framtida mönster fastställs. Vidare menar St John et al. (2005) att förståelsen av fäders erfarenheter och synsätt bidrar till att identifiera bättre sätt att förbereda samt stödja männen till en engagerad fadersroll. Den mest effektiva åtgärden kan vara att uppmuntra föräldrarna till att diskutera sina förväntningar på föräldraskap och stöd (St John et al. 2005). Distriktssköterskorna arbetade aktivt med att uppmuntra papparollen genom att betona för föräldrarna att både mamman och pappan kan sköta om barnet lika bra och att det inte spelar någon roll om det är enligt mammans eller pappans sätt som omvårdnaden av barnet utförs. Distriktssköterskorna hade erfarenheter av att pappornas intresse för att delta i föräldragrupp var större före barnets födelse än efter. Orsakerna till detta var oklara, men en möjlig förklaring kunde vara att fler fäder skulle komma till föräldragrupperna om de hölls på kvällstid. Erfarenheterna av detta gick isär, då några av distriktssköterskorna hade erfarenhet av att hålla föräldragrupp på kvällstid, men att detta ändå inte ökade närvaron av pappor. I likhet med erfarenheterna hos distriktssköterskorna framkom i en studie gjord av Premberg et al. (2008) att papporna upplevde att tiderna för föräldraträffar var svåra att komma på, då mötena oftast var på dagtid och männen hade arbeten att sköta. En av distriktssköterskorna i denna studie menade att det kan vara så att männen tänker fram till förlossningen och förbereder sin roll i den och hur de ska kunna stödja sin partner och sen ser de inte förbi det datumet i sin planering. Premberg och Lundgrens studie från 2006 visade att männen gick på föräldrautbildning som sällskap till sina kvinnor och de såg inte föräldrautbildningen som den primära källan till kunskap utan de sökte istället information på internet, läste böcker samt ställde frågor till släkt och vänner. Papporna hade önskemål om att informationen skulle vara riktad mer mot dem samt att de skulle få tillfälle att ställa frågor och inte bli förbisedda, vilket de ansåg att de blev av gruppledaren (Premberg & Lundgren 2006). Premberg och Lundgren (2006) menar att en grupp riktad till enbart pappor kan vara av värde vid någon tidpunkt under föräldrautbildningen, då männen ansåg att föräldrautbildningen var utformad efter kvinnans behov och de upplevde att en viktig del av föräldrautbildning var att dela erfarenheter med andra män i små grupper. Distriktssköterskorna hade liknande erfarenheter av att det är positivt för nyblivna pappor att få utbyta erfarenheter med varandra i mindre grupper samt att riktade pappagrupper kan vara en värdefull del av föräldrautbildningen. I resultatet och i underkategorin pappors psykiska hälsa framkom att distriktssköterskorna var medvetna om att pappor i likhet med mammor kunde bli deprimerade när barnet var nyfött, då det finns studier som visar detta. Distriktssköterskornas egen erfarenhet av att möta pappor med en depression var dock inte så stor och de upplevde att det fanns en svårighet att upptäcka depressioner hos papporna. Enligt Goodman (2004) är mammornas depression efter barnets födelse en viktig orsak till att även papporna drabbas av depression. Melrose (2010) menar att så många som en fjärdedel av männen vars partner drabbats av depression efter barnets födelse själva är utsatta för ökad risk att drabbas av depression. Detta kan vara viktig kunskap för distriktssköterskorna att ta del av då det kan vara till hjälp att lättare upptäcka psykisk ohälsa även hos papporna. Enligt Goodman (2004) kan sambandet mellan mammors och pappors depression vara att gemensamma sociala faktorer inverkar. Det är därför viktigt att se till helheten runt en familj i enighet med Wright et 21

22 al. (2002) som menar att familjen är av betydelse för hälsa och välbefinnande hos varje enskild familjemedlem och genom att studera hela familjen som en enhet och hur de olika familjemedlemmarna ömsesidigt interagerar med varandra kan sjuksköterskan uppnå nya kunskaper som är nödvändiga i familjeomvårdnaden. Enligt Condon et al. (2003) är depression efter barnets födelse dubbelt så vanligt hos kvinnor jämfört med män. Orsaken till denna skillnad är inte helt tydlig, men en orsak kan vara att män i mindre utsträckning än kvinnor söker vård vid en depression. I resultatet av distriktssköterskors erfarenhet av pappors psykiska hälsa framkom att nyblivna pappor har ifrågasatt varför endast mammor får fylla i ett formulär om det psykiska välbefinnandet. Användandet av ett bedömningsinstrument över det psykiska välbefinnandet hos nyblivna pappor kan hjälpa distriktssköterskorna att upptäcka depressioner även hos män, då de kan vara mindre benägna att rapportera depression än nyblivna mammor. Distriktssköterskorna påpekade att EPDS-screening borde finnas även för pappor. I likhet med resultatet menar Melrose (2010) att sjuksköterskor kan öka allmänhetens medvetenhet av depressioner hos män efter barnets födelse genom information samt EPDS-samtal även för männen. Det rådde oklarhet bland distriktssköterskorna om vart pappor som mår psykiskt dåligt ska vända sig. Några distriktssköterskor kunde ta hjälp av barnpsykologen eller vårdcentralens kurator, men många av distriktssköterskorna visste inte vad de skulle göra för att hjälpa de pappor som mår psykiskt dåligt. Melrose (2010) menar att uppföljningen av nyblivna fäder och information till dem om vart de ska vända sig om de behöver hjälp är av stor vikt för behandling av depression hos nyblivna pappor. Ett förslag är att det tas fram handlingsplaner för hur distriktssköterskorna kan hjälpa pappor med psykisk ohälsa. Metoddiskussion Enligt Polit och Beck (2008) är det viktigaste vid intervjuteknik att vara en god lyssnare. Särskilt viktigt är det att inte avbryta informanterna, att inte dela med sig av sina egna erfarenheter, vägleda dem eller erbjuda dem råd eller åsikter. Intervjuaren ska heller inte låta flytet i dialogen vara bundet till intervjufrågorna även om en intervjuguide används (Polit & Beck 2008). Ingen gemensam provintervju genomfördes, vilket i efterhand kan ses som en nackdel då detta kunde ha förbättrat intervjutekniken genom att intervjuarna hade fått mer erfarenhet av intervjusituationen samt att frågeguiden kunde ha provats ut innan och eventuellt finjusterats. En svårighet med den kvalitativa intervjun var att inte ställa ledande följdfrågor baserade på den egna förförståelsen. Graneheim och Lundman (2004) menar att texter som bygger på observationer och intervjuer formas i ett samspel mellan forskaren och deltagarna. Varje text innehåller meddelanden som ska tolkas och beskrivas. Forskarens tolkning påverkas av hans eller hennes bakgrund, vilket innebär att tolkningen därmed är en balansgång (Graneheim & Lundman 2004). Då författarna är yrkesverksamma sjuksköterskor med viss egen erfarenhet av arbete på barnavårdscentral var denna balansgång mellan den egna förförståelsen och en opartisk tolkning stundtals utmanande. En fördel med förförståelsen var att informanterna inte behövde förklara allting grundligt och detta kan ha lett till ett bättre flyt i dialogen samt att informanterna kunde känna sig mindre nervösa inför intervjuerna då det var en sjuksköterska som intervjuade dem. I brevet som mejlades ut till enhets- och verksamhetscheferna (bilaga 1) beskrevs att distriktssköterskorna skulle ha minst tre års erfarenhet av arbete på barnavårdscentral, 22

23 men då tillräckligt många informanter inte gick att rekrytera med detta som inklusionskriterium ändrades det till att distriktssköterskorna skulle ha minst ett års erfarenhet av arbete på barnavårdscentral. De flesta distriktssköterskor har arbetat minst tre år på barnavårdscentral. En distriktssköterska valde att avsluta sin medverkan i studien, men inga försök gjordes att rekrytera någon ny informant i hennes ställe, då datamaterialet ansågs mättat. Några av distriktssköterskorna hade inte avsatt tillräckligt med tid trots information om intervjuns beräknade tidsåtgång, vilket gjorde att de blev lite stressade. Intervjuarna försökte ändå i möjligaste mån bevara det egna lugnet och inte skynda på informanterna. Vissa av distriktssköterskorna verkade som att de upplevde intervjuerna och frågeställningarna som känsliga ämnen samt att de kände det som att deras verksamhet och de själva granskades. Några distriktssköterskor antog en defensiv roll, vilket kan ha påverkat deras svar på intervjufrågorna. För att undvika att informanterna skulle känna sig granskade försökte författarna bygga upp ett förtroende mellan sig själva och informanterna samt var noga med att både skriftligt och muntligt betona för informanterna att inget av det de sa skulle kunna spåras tillbaka till dem eller på något sätt påverka dem i deras arbete. Polit och Beck (2008) menar att det krävs avsevärd skicklighet i intervjuteknik för att genomföra bra intervjuer och att det är viktigt att få informanterna att känna sig trygga så att de utvecklar ett förtroende för den som intervjuar. En av metodens svagheter var att några intervjuer var svåra att lyssna av från inspelningarna på grund av dålig ljudkvalitet. En del ord i intervjuerna var svåra att höra och därmed blev transkriberingen inte alltid ordagrann. Detta kan i värsta fall ha lett till att resultatet blev förändrat, dock var det inte så många ord som inte gick att höra alls, så det torde inte påverka det slutliga resultatet. Metoden att spela in intervjuerna var inte enbart negativ utan den underlättade även då transkriberingen blir mer adekvat vid bandade inspelningar än om intervjuerna antecknas för hand. En styrka med intervju som metod var att författarna och informanterna träffades under intervjun och förde en dialog, under vilken eventuella missförstånd inför frågeställningarna kunde justeras omedelbart. Intervjuerna ägde rum på distriktssköterskornas arbetsplatser, vilket gjorde att de kunde känna sig trygga under intervjuerna. För att säkerställa validiteten i resultatet arbetade författarna gemensamt med datamaterialet och dokumenterade noggrant alla steg i analysprocessen så att materialet blev replikerbart. Inget relevant material uteslöts från resultatet. För att forskningsresultatet ska vara trovärdigt menar Graneheim och Lundman (2004) att kategorier och teman bör innefatta relevant data och inga viktiga data ska oavsiktligt eller systematiskt uteslutas, ej heller ska irrelevant data inkluderas. Resultatets kliniska betydelse Författarna har uppmärksammat att det inte finns tillräckligt med forskningen om faderskap och uppföljning av nyblivna förstagångspappor i Sverige. Forskning har gjorts i andra länder men författarna till denna studie menar att de kulturella 23

24 skillnaderna är så stora att forskningsresultaten inte går att tillämpa i Sverige. Under verksamhetsförlagd utbildning på barnavårdscentral har författarna observerat att mycket fokus läggs på de nyblivna mödrarna och deras relation till barnet samt att det finns en brist på familjeperspektiv i omvårdnaden. Denna studie kan leda till mer kunskap om distriktssköterskans funktion i att stötta nyblivna pappor i föräldraskapet. Förslag till fortsatt forskning Framtida forskning kan fokusera på hur hälso- och sjukvården kan göra pappor mer delaktiga i omvårdnaden av sina barn samt hur psykisk ohälsa hos nyblivna pappor kan upptäckas och behandlas. Ett steg i detta kan vara att även utföra EPDS-samtal med nyblivna pappor och inte enbart med de nyblivna mammorna. Distriktssköterskor kan också få en viktig roll i att sprida information om depressioner hos pappor samt ta fram handlingsplaner för hur pappor bäst ska tas om hand och vilken hjälp det finns att få för pappor med psykisk ohälsa. Då det i resultatet framkom en trend i föräldragrupperna av att om det kom många pappor vid den första träffen fortsatte det ofta vara så även resterande tillfällen, vilket gör det intressant att ta reda på hur distriktssköterskorna ska få pappor att delta vid första föräldragruppstillfället och vad som kan vara intressant för pappor att diskutera i föräldragruppen, så att de kommer fler gånger. Slutsats I resultatet framkom en brist på handlingsberedskap vid psykisk ohälsa hos nyblivna pappor samt svårigheter att upptäcka psykisk ohälsa hos pappor. Distriktssköterskornas stödjande funktion belystes i flera av kategorierna och erfarenheterna av att stödja samt handleda pappor var stor även om det inte uttrycktes i just de termerna. Distriktssköterskorna i studien har stor erfarenhet av att arbeta med nyblivna familjer även om fokus ligger mycket på mamman och barnet. I framtiden kan arbetet mer fokusera på hela familjen och förhoppningsvis kan papporna få en självklar roll även de första månaderna i barnets liv och därmed kan pappor också uppmuntras till att engagera sig mer i föräldragrupper eller riktade pappagrupper. 24

25 Referenser Barclay, L. & Lupton, D. (1999). The experiences of new fatherhood: a socio-cultural analysis. Journal of Advanced Nursing, 29 (4), Bowlby, J. (1994). En trygg bas Kliniska tillämpningar av bindningsteorin. Stockholm: Natur och Kultur. Condon, T., Boyce, P. & Corcindale, C. (2003). The First-Time Fathers Study: a prospective study of the mental health and wellbeing of men during the transition to parenthood. Australian and New Zealand Journal of Psychiatry, 38, Elo, S. & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing, 62 (1), Fägerskiöld, A. (2006). Support of fathers of infants by the child health nurse. Scandinavian Journal of Caring Science, 20, Fägerskiöld, A. (2008). A change in life as experienced by first-time fathers. Scandinavian Journal of Caring Science, 22, Goodman, J. (2004). Paternal postpartum depression, its relationship to maternal postpartum depression, and implications for family health. Journal of Advanced Nursing, 45 (1), Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, Hallgren, A., Kihlgren, M., Forslin, L. & Norberg, A. (1999). Swedish fathers involvement in and experiences of childbirth preparation and childbirth. Midwifery, 15, Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (1990). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. [Elektronisk]. Tillgänglig: [ ]. Karlstads universitet (2002). Bevarande- och gallringsplan för forskningsmaterial. Dnr 230/02. [Elektronisk]. Tillgänglig: %20och%20gallringsplan%20f%C3%B6r%20forskningsmaterial%20230%2002.pd [ ]. Karlsson, K. (2008). Anknytning om att tolka samspelet mellan föräldrar och små barn. Stockholm: Gothia Förlag. 25

26 Keskin, G. & Cam, O. (2010). Adolescents strengths and difficulties: approach to attachment styles. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 17 (5), Kirkevold, M. & Strømsnes, K. (2003). Familjen i ett omvårdnadsperspektiv. Stockholm: Liber. Melrose, S. (2010). Paternal postpartum depression: How can nurses begin to help? Contemporary Nurse, 34 (2), Polit, D. & Beck, C.T. (2008). Nursing research generating and assessing evidence for nursing practice. (8 uppl.). Philadelphia, Pennsylvania: Lippincott Williams & Wilkins. Premberg, Å. & Lundgren, I. (2006). Fathers experiences of childbirth education. Journal of Perinatal Education, 15 (2), Premberg, Å., Hellström, A-L. & Berg, M. (2008). Experiences of the first year as father. Scandinavian Journal of Caring Science, 22, Proposition 2007/08:110 SoU11 Socialutskottets betänkande - En förnyad folkhälsopolitik. [Elektronisk]. Tillgänglig: [ ]. Socialstyrelsen (2010). Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom [Elektronisk]. Tillgänglig: [ ]. SOU 1997:161 Stöd i föräldraskapet: Betänkande av Utredningen om föräldrautbildning. [Elektronisk]. Tillgänglig: [ ]. St John, W., Cameron, C. & McVeigh, C. (2005) Meeting the challenge of new fatherhood during the early weeks. Journal of Obstetric, Gynecologic, and Neonatal Nursing, 34 (2), Tomm, W. (1994). Beyond 'family models' family as dialogical process in a cultural house of language. Journal of Feminist Family Therapy, 6 (2), Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Wright, L.M. Watson, W.L. & Bell, J.M. (2002). Familjefokuserad omvårdnad. Lund: Studentlitteratur. 26

27 Bilaga 1 Brev till verksamhetschefer Fakulteten för samhälls och livsvetenskaper Avdelningen för omvårdnad Förfrågan till verksamhetschef om tillstånd att genomföra examensarbete. Vi är två studenter som studerar till specialistsjuksköterska med inriktning mot distriktssköterska vid Karlstads universitet och som nu i slutet av vår utbildning ska skriva ett examensarbete. Syftet med examensarbetet är att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med förstagångspappor. Vi ber därför om tillstånd att genomföra intervjuer med distriktssköterskor verksamma på er barnavårdscentral. Vi ber också om tillstånd att intervjuerna får genomföras på distriktssköterskornas arbetstid. Vi planerar att intervjua distriktssköterskor med relevant specialistutbildning och minst tre års erfarenhet av arbete på barnavårdscentral. Varje intervju beräknas ta cirka en timme. Intervjun kommer att bandinspelas och senare skrivas ut av oss. Vi önskar Er hjälp med att tillfråga distriktssköterskor. Cirka en vecka efter att detta mail skickats till dig kommer vi kontakta dig för att få besked om namnuppgifter på tillfrågade distriktssköterskor. Deltagande är frivilligt och distriktssköterskan har rätt att avbryta när helst hon/han önskar. Allt material kommer behandlas konfidentiellt. Resultatet kommer presenteras så att ingen enskild person kommer att kunna identifieras. Datamaterialet kommer hanteras enligt Bevarande- och gallringsplan för forskningsmaterial Dnr 230/02, vilket innebär att det förvaras 10 år vid institutionens arkiv, Karlstads universitet. Därefter förstörs materialet. Resultatet kommer att redovisas till Er barnavårdscentral. Våra handledare är: Leg.sjuksköterska, Fil.dr, Universitetslektor Distriktssköterska, Fil Mag, Universitetsadjunkt Carina Bååth Elisabeth Kihlström Karlstads universitet Karlstads universitet Vid frågor kontakta någon av undertecknade. Annica Moberg Nyström , Sofia Sedin ,

28 Bilaga 2 Skriftlig information till distriktssköterskor Fakulteten för samhälls och livsvetenskaper Avdelningen för omvårdnad Förfrågan om deltagande och informationsbrev inför examensarbete Vi är två studenter som studerar till specialistsjuksköterska med inriktning mot distriktssköterska vid Karlstads universitet och som nu i slutet av vår utbildning ska skriva ett examensarbete. Syftet med examensarbetet är att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med förstagångspappor. Verksamhetschef har gett tillstånd att genomföra intervjuer med distriktssköterskor under arbetstid. Om Du accepterar att medverka så kommer vi att intervjua Dig vid ett tillfälle. Beräknad tidsåtgång är cirka 60 minuter. Intervjuerna kommer att spelas in på bandspelare och skrivas ut ordagrant av oss Deltagande är frivilligt och Du har rätt att avbryta när helst Du önskar. Allt material kommer att behandlas konfidentiellt. Resultatet kommer presenteras så att ingen enskild person kommer kunna identifieras. Datamaterialet kommer hanteras enligt Bevarandeoch gallringsplan för forskningsmaterial Dnr 230/02, vilket innebär att det förvaras 10 år vid institutionens arkiv, Karlstads universitet. Därefter förstörs materialet. Resultatet kommer att redovisas till Er barnavårdscentral. Vi kommer att kontakta dig via telefon inom två veckor efter att du fått detta mail för att bestämma tid och plats för eventuell intervju. Våra handledare är: Leg.sjuksköterska, Fil.dr, Distriktssköterska, Fil Mag, Universitetslektor Universitetsadjunkt Carina Bååth Elisabeth Kihlström Karlstads universitet Karlstads universitet Vid frågor kontakta någon av undertecknade. Annica Moberg Nyström , Sofia Sedin ,