Tillsyn av rivningsavfall

Transkript

1 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Tillsyn av rivningsavfall En studie på kommunal nivå om miljökontorens tillsyn Victoria Beckman Examensarbete i miljöskydd och hälsoskydd Stockholms universitet 2012

2

3 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Stockholms universitet Examensarbete av Victoria Beckman INSTITUTIONENS FÖRORD Denna uppsats är utförd som ett examensarbete vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Examensarbetet ingår som en kurs inom masterutbildningen Miljö- och hälsoskydd, 60 högskolepoäng. Examensarbetets omfattning är 15 högskolepoäng (ca 10 veckors heltidsstudier). Handledare för examensarbetet har varit fil dr Martina Hättestrand, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi samt Lena Ahlgren och Malin Lindkvist, Södra Roslagens miljö- och hälsoskyddskontor. Författaren är ensam ansvarig för examensarbetets innehåll. Stockholm i oktober 2012 Anders Nordström universitetslektor, kursansvarig

4

5 "#$%&$( Tillsyn av rivningsavfall Components in demolition waste, hazardous to the environment, can by deficient handling cause environmental and health problems (Miljösamverkan, 2002; Carlstedt Sylwan, 2002). National supervision projects on demolition waste (Miljöförvaltningen, 2009; Länsstyrelsen, 2011a; Miljösamverkan, 2002) show that supervision within the demolition industry is necessary due to inadequacies in stocktaking and handling of demolition waste. This study is executed by request of Södra Roslagen s Office of Environment and Health (Täby and Vaxholms municipality) who aim to improve their supervisory work. The purpose is to investigate the supervisory responsibility for demolition waste and examine how the supervision is conducted in other municipalities. The function is twofold. First, a compilation of literature on environmentally hazardous components in demolition waste and current legislation on supervision of demolition waste. Secondly, a survey study. For the survey study 50 of Sweden s municipalities were randomly selected. The 18 question survey was sent via to the supervisor of hazardous waste at selected Offices of Environment. All responses were handled confidentially. 43 of the 50 municipalities responded to the survey. Regulations for demolition operations are not included in the Environmental Code, but the account rules in chapter 2, as well as the requirement of self-monitoring and supervision according to chapter 26 should be applied. According to Naturvårdsverket (2012a), the supervision of demolition waste lies on the Environmental Services Committee, and the Building Committee should supervise the demolition procedures and formal elements such as demolition notifications. This study shows that the responsibilities between the Committees are unclear. According to the survey s results, approximately 75 percent of the 43 interviewed Offices of Environment conduct supervision of demolition waste, although the objects are prioritized with regard to character and size. Most of the Offices of Environment consider the supervision satisfactory and that the enterprisers most often handle hazardous waste in a correct manner. The majority of the Offices of Environment nevertheless lack procedures for supervisory control (for instance to coordinate stocktaking and removal of demolition waste), 1/6 of the Offices of Environment use checklists (documentation for example for waste type and its handling, storage and transport) and few perform inspections at the demolition site. One of the interviewed Offices of Environment is very satisfied with the supervision. The mode of operation for this office is characterized by consultation participation and that all demolition cases are referred from the Building Committee to the Office of Environment. Offices of Environment not practicing supervision are found in both small and in a larger municipality. No geographic correlation can be found between these. Six Offices of Environment have had injunctions in demolition cases. In the work in hand recommendations are presented to Offices of Environment who plan to improve their supervision of demolition waste. The recommendations are based on analysis of the responses from the survey study, and results from three regulatory projects (Länsstyrelsen, 2011a; Miljöförvaltningen, 2009; Miljösamverkan 2002). The occasional inadequate and haphazardly executed supervision of the country s municipalities may be owing to the absence of routines in regards to the Town Building Office, time and human resources, or commitment and attitudes amongst those involved. Guidelines to streamline supervision and cooperation between the building and environment departments in regards to demolition waste issues are required (Naturvårdsverket, 2012). Nationally unified stipulations and procedures for supervision of demolition waste will protect our natural environment, facilitate the environmental inspectors work and hopefully influence enterprisers commitment and actions during demolitions. This study is a master s dissertation of 15 credits at the Master s Programme in Environment and Health Protection at Stockholm University. Keywords: control authority on municipal level; demolition waste; legislation on waste; hazardous waste 2

6 )&**&+,&$$+-+.(( Victoria Beckman Miljöfarliga komponenter i rivningsavfall kan vid bristfällig hantering orsaka miljö- och hälsoproblem (Miljösamverkan, 2002; Carlstedt Sylwan, 2002). Nationella tillsynsprojekt över rivningsavfall (Miljöförvaltningen, 2009; Länsstyrelsen, 2011a; Miljösamverkan, 2002) visar att tillsyn inom rivningsbranschen är nödvändig eftersom brister förekommer i inventering och hantering av rivningsavfall. Denna studie är utförd efter önskemål från Södra Roslagens miljö- och hälsoskyddskontor (Täby och Vaxholms kommun) som vill förbättra sin tillsynsverksamhet. Syftet är att utreda vem som har tillsynsansvaret för rivningsavfall, samt undersöka hur tillsynen bedrivs i andra kommuner. Syftet består av två delar. Dels en litteratursammanställning av miljöfarliga ämnen i rivningsavfall och aktuell lagstiftning för tillsyn av rivningsavfall dels en enkätstudie. I enkätstudien har 50 av Sveriges kommuner slumpats fram. Enkäten med 18 frågor har skickats med e-post till ansvarig för farligt avfall vid utlottade miljökontor. Samtliga svar har behandlats konfidentiellt. 43 av 50 kommuner har svarat på enkäten. Bestämmelser för rivningsverksamhet finns inte i miljöbalken, men hänsynsreglerna i kapitel 2 liksom krav på egenkontroll och tillsyn enligt 26 kap. ska tillämpas. Enligt Naturvårdsverket (2012a) ska miljönämnden hantera tillsyn över rivningsavfall, byggnadsnämnden ska bedriva tillsyn över rivningsförfarandet och formella moment som exempelvis rivningsanmälan. Ansvarsfördelningen mellan nämnderna är oklar visar detta arbete. Enligt enkätstudiens resultat bedriver cirka 75 procent av de 43 intervjuade miljökontoren tillsyn av rivningsavfall, dock prioriteras objekten med hänsyn till dess karaktär och storlek. De flesta miljökontoren anser att tillsynen fungerar tillfredsställande och att verksamhetsutövare oftast hanterar farligt avfall korrekt. Ändå saknar majoriteten av miljökontoren rutiner för efterkontroll (för att bl.a. stämma av inventerat och bortforslat rivningsavfall), 1/6 av miljökontoren använder sig av checklistor (dokumentation gällande exempelvis avfallsslag samt dess hantering, förvaring och transport) och få utför inspektion på rivningsplatsen. Ett av de intervjuade miljökontoren är mycket nöjd med tillsynen. Detta kontors arbetssätt kännetecknas av samrådsdeltagande liksom att samtliga rivningsärenden remitteras från byggnadsavdelningen till miljökontoret. De miljökontor där tillsyn inte bedrivs finns i såväl små som i en mycket stor kommun. Ingen geografisk korrelation finns mellan dessa. Sex miljökontor har utfört förelägganden i rivningsärenden. I föreliggande arbete presenteras rekommendationer till miljökontor som vill förbättra sin tillsyn av rivningsavfall. Rekommendationerna baseras på analys av studiens intervjusvar och resultat från tre tillsynsprojekt (Länsstyrelsen, 2011a; Miljöförvaltningen, 2009; Miljösamverkan 2002). Den stundtals bristfälliga och slumpmässigt bedrivna tillsynen i landets kommuner kan bero på avsaknad av rutiner gentemot stadsbyggnadsnämnden, tids- och personalresurser, eller engagemang och attityder hos inblandade. Riktlinjer som effektiviserar tillsynen och samarbetet mellan bygg- och miljöavdelningarna i rivningsavfallsfrågan behövs (Naturvårdsverket, 2012). Nationellt enade villkor och tillvägagångssätt för tillsyn över rivningsavfall kommer skydda vår naturmiljö, underlätta miljöinspektörernas arbete och förhoppningsvis påverka verksamhetsutövares engagemang och agerande vid rivningar. Denna studie utgör ett examensarbete på 15 hp inom magisterutbildningen i miljö- och hälsoskydd vid Stockholms universitet. 3

7 / #,4%$05+-+.( Tillsyn av rivningsavfall "#$%&$())))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))*( +&,,&-.&$$-/-0())))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))1( /-0())))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))6( 7( 8&90%:-5())))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))6( 7)7( 7)*( 67876( 9:#$*&+3&+;#(3: (<( 67878( )$=51=3*#(#$&;( (>( 6787?( *( +D.$4()))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(7I( J( K4$<5())))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(77( L( M4#:3$&$)))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(7*( L)7( N/$$4%&$:%#&,,&-#$?33-/-0()))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(7*( B7676( C-D+-+.#&D,&33( ( B7678( E&.#$-,$+-+.(=*(&D,&33( F( B767?( G-3H4"&350+(IGJK( ( B767L( M3&+N(=1("O..3&.0+(IMJEK( L( B767B( D,&33#,4%=%;+-+.0+(I)P)(8F66QA8<K( B( B767R( 9-5$0+(&D($-33#O+(4D0%(%-D+-+.#&D,&33( R( B767<( ST0*U03(U2(%:$$#,&33( <( B767>( ST0*U03(U2(,4%03:..&+;0+(,%2+(;03$&.&+;0(*-3H45=+$=% >( L)*( O-9?$#$:5/4()))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(*P( B7876( J0;%-D#($-33#O+(&D(%-D+-+.#&D,&33V( A( B7878( WX%(&+#0#($-33#O+0+(,X+.0%&V( ?F( B787?( WX%(,X+.0%&%(%0*-$$0%-+.0+(,%2+(#$&;#"O..+&;#5=+$=%0$(-(%-D+-+.#:%0+;0+V( ?6( B787L( Y03$&%(+-(D-;(#&*%2;#*4$0+V( ?8( B787B( M2(D-350$(#:$$("0;%-D#($-33#O+0+V( ?8( B787R( +D:+;#(1053-#$&(D-;($-33#O+0+V( ??( B787<( WX%(,X+.0%&%(0,$0%5=+$%=33(=1(XUU,43H+-+.(&D(%-D+-+.#:%0+;0+V( ??( B787>( +#0%(+-(&$$(D0%5#&*10$#X$4D&%0+#(1&+$0%-+.(&D(,&%3-.$(&D,&33(#50%(5=%%05$V(?L( B787A( W&%(,4%03:..&+;0+(#50$$(-(%-D+-+.#:%0+;0+V( ?R( B7876F( +#0%(+-(&$$(3&.#$-,$+-+.0+(:%($O;3-.V( ?R( 6( -&3D#(<A(5/#9:##/<-()))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(1H( 6)7( K4$<5(Q(<A(9?339%/$/9()))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(1H( 6)*( >&%.G%(.:-04%&%(/-$4($/33#D-4-B())))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(1R( R7878( [=**X+#$=%305(Z(U0%#=+&3%0#X%#0%(U2(*-3H45=+$=%0+( ?>( R787?( [=+$&5$(*0;(#$&;#"O..+&;#+:*+;0+(Z(%X$-+0%(\(5X+#5&U(=*( &+#D&%#,4%;03+-+.(4D0%($-33#O+0+(&D(%-D+-+.#&D,&33( ?>( R787L( M0%#=+&3%0#X%#0%(Z(0+.&.0*&+.](%X$-+0%(-($-33#O+#U%=0##0+(\($-;#,&5$=%+(7777?A( 6)1( R7?76( [=+$&5$(*0;(#$&;#"O..+&;#5=+$=%0$(Z(%X$-+0%( ?A( R7?78( [=**X+#$=%305(Z(5:+#3&+(&D(5=+$%=33( LF( R7?7?( +#D&%#,%2.&+(Z(X$0"3-D0+(-+,=%*&$-=+($-33(*-3H45=+$=%0+( LF( 6)J( R7L76( ^-;-.&%0(0%,&%0+10$0%(D-;(%-D+-+.#="H05$( L6( 4

8 Victoria Beckman R7L78( M%-=%-$0%-+.&%(D-;(*-3H45=+$=%0+(N(#$=%&(5=+$%&(#*2(%-D+-+.#="H05$( (L6( R7L7?( P4%:+;%-+.(4D0%($-;(Z(.&**&3(5X+#5&U(=1(+O&(%4+(-+=*(*-3H4=*%2;0$( (L8( 6)L( R7B76( J01=D0$(&D(,4%03:..&+;0+(Z(#54$#&**&(0330%(3O14%;&(D0%5#&*10$#X$4D&%0(7(L8( R7B78( )$=%305(U2(5=**X+(Z(U0%#=+&3%0#X%#0%( (L8( R7B7?( P%05D0+#(&D(:%0+;0+(Z(*-+;%0($-33,:330+(&$$(,4%03:..&](&$$-$O;0%( (L?( R7B7L( )&*&%"0$0$(*0;(#$&;#"O..+&;#+:*+;0+(Z(%X$-+0%(=1(#&*%2;( (L?( R7B7B( E&.#$-,$+-+.0+#($O;3-.10$(N(1&+;30;+-+.( (L?( 6)6( H( +3:$#&$#()))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(JL( V?33.G%$49-/-0())))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(JH( +9%/.$3/0(9?33&())))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(JH( ;/0/$&3(9?33&()))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))(JR( ( ( ( 5

9 /+30;+-+.( Tillsyn av rivningsavfall År 2008 togs 3,3 miljoner ton bygg- och rivningsavfall omhand i Sverige, varav tio procent utgjorde farligt avfall (Länsstyrelsen, 2011). För att undvika miljöproblem är det av stor vikt att miljöfarliga komponenter i byggmaterial, som exempelvis kadmium, kvicksilver, freon, bly och PCB (Miljösamverkan, 2002; Miljöförvaltningen, 2009; Carlstedt Sylwan, 2002), uppmärksammas vid rivning och omhändertas. Dessa ämnen kan annars kontaminera annat material eller spridas i naturen (Miljöförvaltningen, 2009). Enligt plan- och bygglagen och miljöbalken är den som utför en rivningsåtgärd skyldig att sortera avfallet (Länsstyrelsen, 2011a). Genom sorteringen kan problem inom miljö- och hälsoskyddsområdet undvikas tack vare att det miljöfarliga avfallet inventeras och omhändertas på plats (Miljösamverkan, 2002). Dessutom kan EUs avfallspolicy och den nationella lagstiftningens strävan mot ett kretsloppssamhälle uppfyllas, tack vare att lämpliga fraktioner i rivningsavfallet återvinns eller återanvänds (Carlstedt Sylwan, 2002). För att kontrollera att lagstiftningen följs och att avfallshanteringen sker på korrekt sätt, är tillsyn inom rivningsbranschen nödvändig (Miljöförvaltningen, 2009). Södra Roslagens miljö- och hälsoskyddskontor (Täby och Vaxholms kommun) konstaterade i en behovsutredning år 2012 att de behöver mer kunskap om hur tillsyn av rivningsavfall skall utföras (SRMH, 2012), eftersom de anser att tillsynen i Täby och Vaxholms kommuner inte fungerar tillfredsställande. Miljökontoret har efterfrågat en utredning av vem som har tillsynsansvaret för rivningsavfall. De vill också veta om det finns goda exempel från andra kommuner där tillsynen fungerar bra, i syfte att hitta bra arbetsmetoder som kan implementeras i miljökontorets egen tillsynsverksamhet. Den här studien, som utgör mitt examensarbete på 15 hp inom magisterutbildningen i miljöoch hälsoskydd vid Stockholms universitet, har utförts efter önskemål från Södra Roslagens miljö- och hälsoskyddskontor. 6 (J&5.%X+;( 676 Y0,-+-$-=+(N(9&;(:%(&D,&33(=1(%-D+-+.#&D,&33V( Eftersom den svenska rättsutvecklingen inom avfallsområdet följer EG-rätten har begreppet avfall definierats här och sedan införlivats i svensk rätt genom miljöbalken och avfallsförordningen. I ramdirektivet för avfall (75/442/EEG) finns en liknande definition som den i miljöbalkens 15 kap. 1 : Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Regeringen meddelar föreskrifter om avfallskategorier enligt första stycket. (Rubenson, 2008). För att ett objekt ska klassificeras som avfall krävs således att det dels tillhör en avfallskategori, dels att innehavaren av objektet ska göra sig av med det, eller avser eller är skyldig att göra sig av med det. För att identifiera bygg- och rivningsavfall behövs avfallsförordningens (SFS 2011:927) bilaga 4. Där redogörs för olika typer av bygg och rivningsavfall i kapitel 17 (SFS, 2011). I stort sett innebär rivning att en hel byggnad inklusive stommen rivs, men det handlar om rivning även då en del av ett hus ska tas bort, som exempelvis en veranda. Utrivningsarbeten räknas som ändring av byggnad, så lagmässigt kan alltså en byggnad 6

10 Victoria Beckman rivas utvändigt eller invändigt utan att det räknas som en rivning, förutsatt att stommen står kvar. Dock räknas det som rivning om grunden ska finnas kvar och ska användas till en ny byggnad, eller om ett hus ska flyttas till en ny plats (Boverket, 2011). 678 ^-;-.&%0("0;%-D+&($-33#O+#U%=H05$(4D0%(%-D+-+.#&D,&33( Nedan beskrivs tre exempel på nationella tillsynsprojekt över rivningar som har bedrivits under 2000-talet. Tillsyn vid rivning av Länsstyrelsen i Västmanlands län (Länsstyrelsen, 2011a), Stockholms stads Farligt avfall vid rivning Tillsynskampanj (Miljöförvaltningen, 2009), samt Projekt rivningsavfall 2002 av Miljösamverkan Västra Götaland (Miljösamverkan, 2002) Västmanlands län Tillsynsprojektet som ägde rum under , riktades in på hanteringen av avfall och bestämmelser i miljöbalken. Förutom att öka kunskapen om hanteringen av avfallet var syftet med projektet en korrekt hantering av rivningsavfall. Mycket av det framtagna materialet i rapporten säger sig vara hämtat från andra projekt, däribland de två andra projekten i Stockholms stad och Västra Götaland. Tillsyn bedrevs av sex kommuner på 19 rivningsobjekt. De sex kommunerna representerades av fyra miljökontor. Några erfarenheter och resultat av projektet: - Rivningsbranschen är ovan vid tillsyn, men välkomnar den. - Brister i materialinventeringen och/eller rivningsplan konstaterades vid tio av 19 objekt. - Riktlinjer från Kretsloppsrådet (ett nätverk inom bygg- och fastighetssektorn med syfte att uppnå en hållbar byggd miljö och som dessutom fungerar som kontaktorgan för intressenter i sektorn gentemot Miljödepartementet och olika myndigheter) för rivning var bekant vid hälften av tillsynsbesöken. - Vid tillsynsbesöken uppdagades brister i hanteringen av farligt avfall samt brister i sorteringen av övrigt avfall vid fem objekt. - Vid granskning av slutredovisningar konstaterades vid ett fall att bortforslade fraktioner inte stämde överens med materialinventeringen. - Tillstånd att transportera farligt avfall saknades i ett fall. För att underlätta tillsynsarbetet i de olika processtegen, fick de deltagande miljökontoren förslag från projektansvariga på tillvägagångssätt (figur 1). 7

11 Tillsyn av rivningsavfall V<-$&9$(,45( "D00A4%%4( 2-.G%( $/33#D-#"4#G94$( C/33#D-#"4#G94$( /+,=%*0%&(=*( $-33#O+#"0#45( /+,=%*0%&(=*( 5%&D(U2( #3X$%0;=D-#+-+.( J-,=.&(#3X$N %0;=D-#+-+.#N(((((((( "3&+50$$( J=5&($-;(,4%( $-33#O+#"0#45]( ;:%(0D0+$X033( 5D&3-$0$#&+#D&% %-D+-+.#&+*:3& +(*0;("-3&.=%( I%-D+-+.#U3&+]( *&$0%-&3N -+D0+$0%-+.](\( &+&3O#U%=$=5=33 K( [=+$%=330%&(&$$( XUU.-,$0%(-( *&$0%-&3N -+D0+$0%-+.(=1( %-D+-+.#U3&+( 4D0%0+##$:** 0%( [=+$%=330%&( A493/#$&( I*0;( &D,&33##3&.]=1( ;0##(1&+$0%-+.](,4%D&%-+.(=1( $%&+#U=%$K(=1(( +=$0%&(;0( &D,&33##3&.(#=*( &+.0#(-( %-D+-+.#U3&+0+(( ^&(*0;(5&*0%&( +D:+;( 1053-#$&( Y03&(X$(#3X$N %0;=D-#+-+.#"3 &+50$$( 9-;("%-#$0%_( X$,4%(,4%03:..&+;0]( *-3H4#&+5$-=+# &DN.-,$(0330%( "O..10%%0+#( #3X$%0;=D7(\( "0.:%( 5=*U30$$0%-+.& %(D-;("01=D( [=+$%=330%&(&$$( &D,&33##3&.(-( *&$0%-&3-+D7(\( %-D+-+.#U3&+( %0;=D-#&$#( `D0%0+##$:** 0%(-+D0+$0%&;(\( %0;=D-#&;( *:+.;(&D,&33V( [=+$%=330%&(&$$( $%&+#U=%$4%0%( &D(&D,&33(1&%( $-33#$2+;a&+*:3 &+(,4%(&$$(54%&( &D,&33a,&%3-.$( &D,&33( [=+$%=330%&(&$$( &D,&33#*=$$&.&% 0+(1&%(;0( $-33#$2+;(#=*( 5%:D#a1&%(.H=%$( &+*:3&+(=*( D0%5#&*10$0+((( Figur 1. Förslag på förfarande vid tillsynsarbete vid tillsynsprojektet Tillsyn vid rivning i Västmanlands län. Källa: Länsstyrelsen, 2011a. Modell utformad av Victoria Beckman Stockholms stad Syftet med denna kampanj, som bedrevs under 2007 och 2008, var att bedriva tillsyn över avfallshanteringen inom rivningsbranschen och se till att det farliga avfallet hanterades rätt. 45 rivningsobjekt var inkluderade i kampanjen. Några erfarenheter och resultat av kampanjen: - I och med att ansvaret har flyttats till den kvalitetsansvarige är stadsbyggnadskontoret sällan ute på tillsyn. De har därför begränsade möjligheter att granska och bedöma inkomna handlingar. - Kvaliteten på materialinventeringar och rivningsplaner varierade mycket. - El-avfall betraktades inte alltid som farligt avfall. - Uppgifter om hur olika avfallsfraktioner ska omhändertas saknades ibland. - Det förekom att rivningsplanen var standardiserad och inte baserades på en inventering för den aktuella fastigheten. - Dokument för godkänd transportör och mottagare saknades emellanåt. - Vid inspektion på plats saknades ofta en samlad redovisning över var det farliga avfallet hittats och hur det omhändertagits. - Kylskåp hanterades ovarsamt och inte alltid inlåst och separerat från övrigt avfall. Slutsatser från kampanjen är att det i rivningsbranschen hanteras stora mängder farligt avfall och att dess hantering ofta är undermålig. Förutom brister i dokumentationen påpekas det i rapporten att egenkontrollen är dålig och därför bör tillsyn inom rivningsbranschen fortsätta att prioriteras. Vidare konstateras att det till stor del är engagemanget hos kvalitetsansvarig och entreprenör som är avgörande för ett korrekt 8

12 Victoria Beckman förfarande, och inte påståendet att stora företag med mer resurser skulle sköta sig bättre än de små företagen. Förslag på förändringar som kan göras för att utöka tillsynsarbetet diskuteras i rapporten (figur 2). buu3o#+-+.($-33( #$&;#"O..+&;#5=+$=%( =*(D&;(#=*(0,$0%#45#( -(-+5=*+&(1&+;3-+.&%]( $(0T(*0;(1H:3U(&D(0+( 1053-#$&( Y03$&.&+;0(-($-;-.&( #&*%2;(-(D-##&( %-D+-+.#U%=H05$( W-$$&(,30%(D:.&%(,4%(&$$( +2(U2.20+;0( %-D+-+.&%]($(0T( %-D+-+.#,4%0$&.( P4%":$$%&;( $-33#O+( b+;0%#45&(1x%( 5D&3-$0$#&+#D&%-.&( &%"0$&%](-+,=%*0%&( "0%4%;&(,4%D&3$+-+.&%( =1("=3&.(,4%(&$$(.0+0%0%&(,4%":$$%-+.&%((( Figur 2. Förändringar som kan utöka tillsynsarbetet enligt tillsynsprojektet Farligt avfall vid rivning i Stockholms stad. Källa: Miljöförvaltningen, Modell utformad av Victoria Beckman. Enligt rapporten var samarbetet gällande bygg- och rivningstillsyn givande och bör fortsätta. Det poängteras också i rapporten vikten av en nationell samsyn eftersom flera entreprenörer som jobbar med rivningsavfall verkar över hela landet Västra Götaland Under våren 2002 deltog sju av länets kommuner i Miljösamverkans pilotinsats Avfallshantering i samband med rivning/ombyggnation, vilket var upptakten till en större insats som skulle omfatta hela länet till hösten I denna tillsynskampanj deltog 20 kommuner i en enkätundersökning, medan tre kommuner var aktiva i projektet som resulterade i 25 inspektioner. Flera av de kommuner som inte deltog menade att det inte bedrivits några rivningsärenden i kommunen vid tillfället för projektet. Några erfarenheter och resultat av kampanjen: - Samverkan mellan miljö- och byggkontor verkar vara liten. - Vid inspektion på plats fungerade inventeringen av det farliga avfallet endast vid 1/5 av rivningsobjekten. - Vid mindre ombyggnationer låter byggherren den kvalitetsansvarige göra inventeringen istället för att anlita en professionell inventerare. - Inventeringen av asbest fungerar bäst till skillnad mot visst el-avfall. - Det var svårt att göra inspektion vid rätt tidpunkt vilket försvårade kontrollen av utsortering och hantering av farligt avfall. - Kontrollen om upprättade transportdokument gjordes bara vid två rivningsobjekt. - Utsorteringen av brännbart material fungerade mycket bra på nästan alla rivningsarbetsplatserna. 9

13 Tillsyn av rivningsavfall Vid en helhetsbedömning av hur rivningsarbetet har skötts, är det rivningsplan och sortering av fraktioner på rivningsplatsen som fungerat bäst, medan den kvalitetsansvariges kontroll av rivningsarbetet och avfallshantering har fungerat mycket dåligt (dock med undantag från de riktigt stora rivningsarbetsplatserna). Eftersom varken byggherre eller kvalitetsansvarig verkar finnas på plats regelbundet under rivningar, är det den enskilda entreprenören som får ta ansvaret. För att effektivisera tillsynen föreslås några rekommendationer i rapporten (figur 3). Y-#5X$0%&(=3-5&( *O+;-.10$0%#(&+#D&%( D-;( %-D+-+.a=*"O..+&;(((( JO..+&;#+:*+;0+(&+#D&%&%(,4%( 3=D.-D+-+.](,4%("01&+;3-+.(&D( %-D+-+.#&+*:3&+](5&3303#0($-33( #&*%2;](5=+$%=330%&%(&$$(%-D+-+.0+( X$,4%$#(%:$$( G-3H4+:*+;0+(X$4D&%($-33#O+(*0;( #$4;(&D("3(&(GJ](D-350$(0+;&#$( *4H3-..4%#(=*(5:++0;=*(=*( %-D+-+.#="H05$(,-++#( buu%:$$&(%x$-+0%(,4%( 5=**X+-5&$-=+(( JO..+&;#+:*+;0+("4%(&33$-;( %0*-$$0%&(%-D+-+.#&+*:3&+($-33( *-3H45=+$=%0$((( JO..+&;#5=+$=%0$(&D.4%(+:%( %-D+-+.#U3&+(5%:D#](;-#5X$0%&( $-33#&**&+#(,4%(D-35&(,&33(;0$(#5&(.:33&( E:..($O+.;(D-;( XUU,43H+-+.(&D( %-D+-+.#&%"0$0$( )&*D0%5&(D-;(#&*%2;( G-3H45=+$=%0$("4%(1&(*4H3-.10$(&$$( ;03$&(D-;(#&*%2;( D,&33#,%2.=%(\( "O..10%%0+#a5D&3-$0$#&+#D&%-.#( &+#D&%(0+3-.$(GJ("4%(3O,$&#( Y-#$%-"X0%-+.(&D(1053-#$&(*0;( &D,&33##3&.(,4%(5D&3-$0$#&+#D&%-.( EO,$(,%2.&+(=*(1X%(%-D+-+.#U3&+( 5=**0%(&$$(5=**X+-0%&#(*0;( ;0(#=*(#5&(X$,4%&(H=""0$( EO,$(,%2.&+(=*(D0*(#=*(#5&( X$,4%&(-+D0+$0%-+.0+(&D(,&%3-.$( &D,&33(\(D-350+(5=*U0$0+#(;0++0( 1&%((( Figur 3. Förändringar som kan effektivisera tillsynsarbetet enligt tillsynsprojektet Projekt rivningsavfall 2002 i Västra Götaland. Källa: Miljösamverkan, Modell utformad av Victoria Beckman. 8 )O,$0( Denna studie har som syfte att besvara följande frågor: Vilka ämnen med möjliga miljö- och hälsoeffekter kan förekomma i rivningsavfall? Vad säger lagstiftningen om tillsynsansvar för hanteringen av rivningsavfall? Hur fungerar tillsynsprocessen av rivningsavfall vid kontaktade miljökontor? Finns det exempel från miljökontor där förelägganden har skett? 10

14 Victoria Beckman Genom en litteratursammanställning kommer jag redovisa ämnen som är klassade som farligt avfall, och som kan ingå i rivningsavfall. Jag har också belyst relevanta delar av svensk lagstiftning som behandlar rivningsavfall. Information om miljökontorens tillvägagångssätt och deltagande i rivningsprocesser är inte tillgänglig via skriftliga källor. Därför har jag genom en enkätstudie undersökt ett urval av Sveriges miljö- och hälsoskyddskontors tillsyn och tillvägagångssätt i de rivningsprocesser som handläggs i kommunerna idag (2012).? D.%:+#+-+.&%( Ett korrekt omhändertagande och transporterande, samt säker förvaring av olika fraktioner av rivningsavfall är en viktig del i diskussionen om avfallet. I litteratursammanställningen över avfallsfraktioner kommer dock fokus ligga på det farliga och miljöstörande avfallet som kan skapa olägenheter för såväl miljö som människors hälsa. Annat avfall som också genereras vid rivningar och kräver rätt sortering och hantering kommer alltså inte belysas i denna studie. Jag kommer inte heller fördjupa mig i den, för vissa avfallsfraktioner, nödvändiga och säkra förvaringen. Att byggbranschen har en stor påverkan på rivningsavfallet i och med valet av byggmaterial, kommer inte utredas närmare i detta arbete. Inte heller de arbetsmiljöaspekter som kan uppkomma vid rivningar (Arbetsmiljöverket, 2012) kommer behandlas i studien. Enkätstudiens undersökning är begränsad till Sveriges kommuner och berörda miljöoch hälsoskyddskontor. Eftersom det finns 290 kommuner i Sverige och denna studie har en tidsram på 45 arbetsdagar, har en begränsning av antalet kontaktade kommuner varit nödvändig. Urvalet av kommuner har skett genom slumpmässig lottning. L G0$=;( Litteratursammanställning För att utföra denna sammanställning har jag använt mig av ett eget urval av relevant litteratur från myndigheter (Boverket, Institutet för miljömedicin, Länsstyrelser, Naturvårdsverket m.fl.), och aktuella lagtexter (bl. a Avfallsförordningen, Miljöbalken samt Plan- och bygglagen). Genom att använda mig av rättsdatabasen Infosoc vid Södra Roslagens miljö- och hälsoskyddskontor har jag sökt efter nationella rättsfall för att exemplifiera förelägganden inom rivningsavfallsområdet. Sökord jag använt mig av är rivningsavfall, transport av rivningsavfall, farligt avfall, avfallsförordningen, PCB, asbest. Samtliga träffar på dessa sökord som varit relevanta inom området rivningsavfall finns presenterade i denna studie. Enkätstudie Eftersom information om miljökontorens tillvägagångssätt och deltagande i rivningsprocesser inte är tillgänglig via skriftliga källor, har undersökningsmetoden för den här delen av studien av förklarliga skäl blivit enkäter via e-post, samt komplettering via telefonintervjuer i de fall respondenter inte svarat eller behövt ett förtydligande av frågan. Enkäten adresserades till ansvarig för farligt avfall. Meddelandet innehöll en förtydligande bakgrund om studiens syfte och där framgick också att alla enkätsvar skulle behandlas konfidentiellt. Urvalet av kommuner har skett genom lottning. Eftersom Stockholms stad, samt de ingående kommunerna i Västra Götaland och 11

15 Tillsyn av rivningsavfall Västmanlands län har bedrivit tillsynsprojekt av rivningsavfall, har dessa kommuner inte ingått i lottningen, utan 50 kommuner har slumpats fram av landets övriga. De 18 enkätfrågorna (se intervjuformulär i bilaga 1) till berörda kommuner har varit utformade som flervalsfrågor att kryssa i, för att öka chansen till fler medverkande respondenter. Vid varje fråga har det dock lämnats utrymme för respondenten att frivilligt skriva kommentarer. Vissa av enkätfrågorna kan möjligtvis uppfattas som något känsliga av respondenterna då de berör samarbetet med handläggare på byggnadsavdelningen samt efterfrågar ett redogörande för hur tillsynsarbetet i kommunen ser ut. För att kringgå detta eventuella problem, kommer därför varken kommuner eller respondenter namnges i studien. Till de kommuner som inledningsvis inte svarade på enkäten, sände jag först ytterligare en påminnelse via e-post, sedan försökte jag följa upp frågorna muntligt per telefon. Jag har också bett de berörda miljökontoren att bifoga eventuella förelägganden i sina enkätsvar för att exemplifiera fall. Alla dessa exempel har också behandlats konfidentiellt i denna studie. För att visualisera mina resultat från enkäterna, har jag illustrerat svaren med hjälp av cirkeldiagram och staplar och bifogat kompletterande texter. B B76 C0#X3$&$( E-$$0%&$X%#&**&+#$:33+-+.( Rivningsavfall I byggsektorn används cirka olika material och kemiska produkter (KEMI, 2007) och därmed alstras stora mängder blandat avfall i och med exempelvis rivningar, ombyggnader och renoveringar. Avfallsstatistiken från 2008 visar att mängden farligt avfall från bygg- och rivningssektorn uppgår till tio procent, men även det avfall som inte klassas som farligt avfall enligt avfallsförordningen SFS 2011:927, behöver dock inte utgöras av ofarligt avfall (Naturvårdsverket, 2012). Det avfallet bör och kan många gånger återvinnas eller återanvändas. Även så kallat gråzonsavfall kan förekomma. Det är avfall som befinner sig mellan ofarligt och farligt, och som kan vara svårt att skilja från återvinningsbart inert (som inte förändras fysikaliskt, biologiskt eller biologiskt) material (Carlstedt Sylwan, 1999). Även förorenade jord- och muddermassor kan uppkomma i stora mängder vid rivningar (Miljösamverkan, 2009). I avfallsförordningens SFS 2011:927 bilaga 4 (SFS, 2011) listas bygg- och rivningsavfall och även det som består av blandningar med farliga ämnen. I takt med vår ökade konsumtion, snabbare omsättning av varor, materialens komplexitet och större varuimport från andra länder med sämre kemikaliekontroll ökar också risken för exponeringen av farliga ämnen (SOU 2012). Samtidigt kan ovisshet och okunskap om gårdagens material bli ett problem då många rivningar består av äldre byggnader med material som inte används idag (Carlstedt Sylwan, 1999). För att uppfylla kraven i plan- och bygglagen samt miljöbalken behöver alla som river sortera avfallet. Sorteringen gör det inte bara möjligt att särskilja det farliga avfallet, återanvända och återvinna mera material, utan bidrar också till en mindre mängd avfall som ska deponeras (Carlstedt Sylwan, 2002). I Kretsloppsrådets riktlinjer för hantering av avfall vid rivning (Kretsloppsrådet, 2007) står: Det farliga avfallet samt el-avfallet ska tas om hand på rätt sätt. 12

16 Victoria Beckman Övrigt avfall ska sorteras enligt den branschgemensamma basnivån för källsortering (figur 4). Sorteringen av övrigt avfall ska möjliggöra bästa möjliga hantering enligt prioriteringstrappan, avfallshierarkin (se avsnittet om EU). Figur 4. Basnivå för avfallsfraktioner vid rivning. Källa: Kretsloppsrådet, Genom att klassa och sortera avfallsfraktioner utifrån avfallsförordningens bestämmelser kan material tas omhand enligt avfallshierarkin, men enligt Boverket (2004) finns det ibland brister vad beträffar kompetens hos de som inventerar rivningsavfallet, hos kvalitetsansvariga och även hos myndigheter Farligt avfall I Miljö- och hälsoutredningen 2008 för Stockholms stad (Miljöförvaltningen, 2009) framgår att byggmaterial utgör en betydande utsläppskälla för flera giftiga ämnen med negativa effekter på miljön. Kemikalieinspektionen (KEMI, 2007) beskriver hur olika kemiska ämnen tillsätts i byggvaror för att åstadkomma olika funktioner eller egenskaper, men att dessa ämnen inte är avsedda att frigöras från varandra. Detta kan dock ske vid uttjänta varor om de inte omhändertas på rätt sätt. Exempel på giftiga ämnen i rivningsmaterial är koppar i vattenrör och tak, el-avfall med bly, oljor, och bromerade flamskyddsmedel (Miljöförvaltningen, 2009). Upptäcks det vid rivningen att byggnaden är förorenad med ämnen som kan medföra skada eller olägenhet för hälsa eller miljö, ska detta anmälas till miljöförvaltningen innan saneringsstart. Exempel på föroreningar i byggnader kan vara kvicksilver i rör eller fogar och halkfria golv av PCB som ska avlägsnas (Stockholms stad, 2012). Avfallsförordningens bilaga 1 (SFS, 2011) innehåller en förteckning över de egenskaper som gör att avfall ska anses vara farligt. Förutom egenskaper som är hälsoskadliga, cancerframkallande, ekotoxiska, giftiga och allergiframkallande, kan det också handla om exempelvis brandfarliga och explosiva egenskaper. I samma förordning, bilaga 4 kap. 17, redogörs för olika typer av bygg- och rivningsavfall och de ämnen som klassats som farliga ämnen i avfallsförordningen är markerade med asterix (*) och klassificerade enligt förordning (EG) nr 1272/2008. Lagstiftningen säger att farligt avfall ska sorteras ut från annat avfall och inte blandas med varandra. 13

17 Tillsyn av rivningsavfall Material med negativa effekter för miljö och/eller hälsa Idag (2012) saknas betydande kunskaper om kemiska ämnen, även om vissa av ämnena har dokumenterat kända negativa effekter på hälsa och miljö. I Kemikalieinspektionens produktregister finns mer än kemiska ämnen registrerade, men det finns fler oregistrerade ämnen, bland annat i byggnadsmaterial (Miljömål, 2012a). Vi står också inför dilemmat med den så kallade Cocktaileffekten, då okända samverkanseffekter mellan två ämnen kan orsaka en större negativ effekt än ämnena var för sig (Carlstedt Sylwan, 1999). Även om miljöstörande rivningsavfall sällan är akuttoxiska (giftig redan vid kort exponering), är det långtidseffekter vi kan förvänta oss av ämnen som är persistenta (har lång livslängd), bioackumulerbara (ansamlas i levande organismer) och toxiska. Eftersom dessa ämnen ackumuleras långsamt i miljön blir spridningen mer diffus och störningar i organismer får fördröjd effekt, exempelvis kan tumörer uppträda efter flera år, eller genförändringar uppkomma i nästa generation (Carlstedt Sylwan, 1999; 2002). En liten del av det miljöstörande rivningsavfallet är klassat som farligt avfall enligt avfallsförordningen (SFS 2011:927). Trots det kan miljöstörande avfall fortfarande vara skadligt för såväl miljö som hälsa och bör därför omhändertas som farligt avfall enligt försiktighetsprincipen i miljöbalkens 2 kap. 1 (Stockholms stad, 2006) Lista med ämnen och material som kan orsaka miljö- och hälsoproblem Här nedan följer en genomgång av några ämnen och material som är förekommande i rivningsavfall och som har negativa effekter för miljö och hälsa. Förutom de ämnen, material samt deras förekomst som beskrivs i listan, finns andra aktuella ämnen och material i rivningsavfall som också ska tas om hand så det inte sprids i miljön till mark, luft och vatten. Urvalet av listade ämnen har gjorts genom att ta de som mest omskrivits i den litteratur jag tagit del av. Ämnen och material presenteras i bokstavsordning. Asbest Asbest är ett samlingsnamn på flera fibrösa, kristallina silikatmaterial (Kemikalieprojekt, 2002). Egentligen är asbest snarare ett arbetsmiljöproblem än ett miljöproblem (Kemikalieprojekt, 2002) och trots att materialet inte är toxiskt kan det ge sjukdomar som asbestos, tumörsjukdomen mesoteliom och lungcancer genom inandning av asbestfibrerna (Länsstyrelsen, 2011). Förutom att asbest är billigt, har materialet bra hållbarhet, det är bullerdämpande, värmetåligt och isolerande, vilket kan förklara att det har använts flitigt i byggbranschen (Kretsloppsrådet, 2007). Tack vare sina värmeisolerande egenskaper kan asbest förekomma i kyl- och värmeanläggningar runt rör, i aggregat, i ventilationsanläggningar eller som brandskydd (t ex. branddörrar, brandskyddande plattor) och värmeisolering. Akustik och golvplattor, fogmassor, och kakelfix är andra exempel på användningsområden (Kretsloppsrådet, 2007). Eternit, så kallat asbestcement, har också använts såväl utomhus som inomhus till väggbeklädnad (Luleå kommun, 2008). Stora mängder asbest, till ton per år, användes i byggbranschen fram till förbudet 1976 (Kemikalieprojekt, 2002) och trots att den största användningen av materialet förekom mellan 1950 till 1976, har det återfunnits i byggnader så sent som 1982 (Kretsloppsrådet, 2007). I avfallsförordningen (SFS 2011:927) står bygg- och rivningsavfall som innehåller asbest upptaget som farligt avfall enligt och (SFS, 2011) och vid asbestrivning krävs dessutom anmälan till Arbetsmiljöverket (Naturvårdsverket, 2012a). 14

18 Victoria Beckman Batterier Se vidare avsnittet om kadmium och kvicksilver. Blybatterier, nickel-kadmiumbatterier och kvicksilverhaltiga batterier klassas som farligt avfall enligt avfallsförordningen i (SFS, 2011). Bly Pb Tungmetallen bly är bioackumulerbar och kan i höga halter orsaka kronisk förgiftning (Kemikalieprojekt, 2002), men även i lägre halter kan det uppstå skador på lever, njurar, nervsystem och dessutom fosterskador (Kretsloppsrådet, 2007; Carlstedt Sylwan, 2002). Inom byggbranschen förekommer bly i metallisk och organisk form och eftersom metallen är billig och lätt bearbetas, har den använts flitigt i byggsektorn. År 2002 kom största delen av blyavfallet på ton per år från rivningsverksamhet (Carlstedt Sylwan, 2002). Framförallt i hus byggda före 1970 finns metalliskt bly i fogar på avloppsrör (Kemikalieprojekt, 2002) och i kabelhöljen på el- och teleledningar (Kretsloppsrådet, 2007). Men bland annat bör tak, grundisolering och fönsterinfattningar också undersökas innan rivning eller renovering av äldre byggnader (Kemikalieprojekt, 2002). Metalliskt bly är egentligen inget farligt avfall, men ska sorteras separat och lämnas till återvinning av bly (Stockholms stad, 2006). Däremot är organiska blyföreningar, som kan förekomma som tillsats i vissa färger, klassificerade som farligt avfall beroende på viktprocent (Kretsloppsrådet, 2007). Förutom att fungera som färgpigment, har de organiska blyföreningarna också fungerat som stabilisatorer i plast (Carlstedt Sylwan, 2002) i exempelvis PVC-baserade mattor, fogmassor och kablar (Stockholms stad, 2006). Dock ska det inte längre förekomma i svenska produkter enligt Kretsloppsrådet (2007). Bromerade flamskyddsmedel För att undvika spridning av bränder i byggnader och att plastmaterial antänds, tillsätts flamskyddsmedel i exempelvis polystyren-isolermaterial, eldon och kablar, men det kan även förekomma i färger och olika sorter av lim. Eftersom det i Sverige inte tillverkas flamskyddsmedel, blir det svårare att utan kemisk analys fastställa innehållet i material och vid återvinning av dessa material kan ämnena okontrollerat spridas (Carlstedt Sylwan, 2002). Enligt institutet för miljömedicin (IMM, 2005) står de bromerade flamskyddsmedlen för 25 procent av den totala mängd flamskyddsmedel som globalt tillverkas varje år, vilket är drygt en halv miljon ton. Risken att de når ut i miljön sker via produkters hela livscykel, från produktion, via användning och till avfallshantering eller förbränning (Naturvårdsverket, 2009). Vid förbränning kan bromerade föreningar bildas och som påminner om dioxinernas (se avsnittet om PVC-plaster) toxicitet, varför det är viktigt att undvika deponibränder och att förbränningen sker på ett kontrollerat sätt med rätt rökgasrening så ämnen inte bildas och sprids i miljön (Carlstedt Sylwan, 2002). Naturvårdsverket (2009) menar att PBDE (ett av de mest använda bromerade flamskyddsmedel) finns lagrat i ekosystemen, i sjösediment och undersökta djurarter. Detta tyder på att ämnet trots allt kommer ut okontrollerat i naturen. Bedömningen av hälsoeffekter är osäker då det saknas kunskap om ämnena, men eftersom ämnena har strukturella likheter med exempelvis PCB, att ämnena är persistenta, ansamlas i vävnader, anrikas i näringskedjor samt visar effekter vid djurförsök, gör att det enligt institutet för miljömedicin (IMM, 2005) finns anledning att misstänka att allvarliga problem kan uppstå på grund av bromerade flamskyddsmedel. 15

19 Tillsyn av rivningsavfall CFC, HCFC, HFC Klorfluorkarboner kallas ofta för freoner och består av syntetiska kolväten, där väteatomerna ersatts med fluor eller klor (Carlstedt Sylwan, 2002). Freoner är långlivade och mycket kraftiga växthusgaser. Genom utsläpp uttunnas ozonlagret i stratosfären, vilket bidrar till flera negativa effekter för levande organismer i och med att den skadliga ultravioletta strålningen som når jorden ökar. Bland annat försämras planktonproduktionen och växternas fotosyntes påverkas negativt (Länsstyrelsen, 2011). En ökad UV-strålning orsakar också fler fall av hudcancer, ögonsjukdomar och skador på människans immunförsvar (Kretsloppsrådet, 2007). Före förbudet 1995 användes CFC som köldmedium i kyl- och frysprodukter, men stora mängder har också använts för att blåsa upp cellplast, i exempelvis isolerskivor eftersom de har en god isolerande förmåga (Carlstedt Sylwan, 2002). Freonerna kan också förekomma i övrigt isolermaterial, flytande golv, markskivor i grund och isolering av fjärrvärmerör (Kemikalieprojekt, 2002). Genom förordningen SFS 1988:716 förbjöds det år 1991 och 1995 att använda CFC som blåsgas i cellplastmaterialen hårdpolyuretan (PUR) och extraderad polystyren (XPS) (Kemikalieprojekt, 2002). Efter förbudet ersattes CFC med HCFC, så kallad icke fullständigt halogenerade klorfluorkarboner med mindre ozonförtunning (Carlstedt Sylwan, 2002). HFC är ett tredje köldmedium som ersatt de två tidigare nämnda. Trots att HFC inte är ozonnedbrytande är det fortfarande en kraftig växthusgas (Stockholms stad, 2006). Kyl- och frysskåp samt annan utrustning och byggmaterial som innehåller CFC, HCFC eller HFC klassas och hanteras som farligt avfall (ibid). El-avfall Enligt Svenska Miljöemissions data (SMED, 2010) är el-avfall en av de snabbast växande avfallsfraktionerna både nationellt och globalt. El-avfallet kan vid felaktig hantering orsaka negativa konsekvenser för såväl människan som miljön eftersom det kan innehålla ämnen som exempelvis bly, bromerade flamskyddsmedel, kadmium, kvicksilver och PCB (Stockholms stad, 2006). Dessutom kan en stor del av materialet i elektroniska produkter återvinnas och ska därför omhändertas på ett korrekt sätt. I förordning om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (SFS 2005:209) finns i bilaga 1 en förteckning över de produkter som omfattas av producentansvar. Exempel på produkter som inte omfattas av producentansvar är fasta installationer och maskiner, t ex. elcentraler, elpannor, varmvattenberedare, luftkonditionering, fjärrvärmecentraler, flödesmätare, reläer och termostater (Kretsloppsrådet, 2007). Avfall från elektrisk och elektronisk utrustning klassas i vissa fraktioner enligt avfallsförordningens (SFS 2011:927) bilaga 4 enligt kapitel 16 och 20 (SFS, 2011). Eftersom det kan vara svårt att avgöra vad el-avfallet exakt innehåller är det viktigt att allt detta avfall transporteras till och omhändertas av en yrkesmässig och godkänd förbehandlingsanläggning (Stockholms stad, 2006; Kretsloppsrådet, 2007). Kadmium Cd Tungmetallen kadmium är ett grundämne som finns naturligt i alla jordar, men som i höga halter är giftigt (Naturvårdsverket 2009a). Hos däggdjur bioackumuleras kadmium effektivt i njurar och lever (Sterner, 2010) och det är njurarnas funktion som först drabbas av de negativa effekterna (IMM, 2011b). Ämnet kan vara cancerframkallande och i miljön är det mycket toxiskt på vattenlevande arter och mikroorganismer (Sterner, 2010). Studier visar också samband mellan kadmium och benskörhet samt skelettfrakturer vid låga exponeringsnivåer (Naturvårdsverket, 2009a). Förutom hos rökare, där kadmium effektivt absorberas i lungan och på så vis bidrar till högre 16

20 Victoria Beckman exponering än hos icke-rökare, exponeras människor framförallt av kadmium via föda som exempelvis spannmålsprodukter, grönsaker, rotfrukter, vissa skaldjur och svampar (IMM, 2011b). Eftersom kadmiums halveringstid hos människan är cirka tio till 30 år, byggs halterna av ämnet upp under lång tid och effekterna blir inte märkbara förrän senare i livet (IMM, 2011b). Kadmium erhålls som biprodukt vid zinkframställning och vid återvinning av metall ur skrot (IMM, 2011b). Under och 1970-talen användes kadmium som glasyrer till keramiska material (kakel och klinker), i legeringar, som stabilisator eller pigment i plastmaterial, då främst i nyanser av gult, orange och rött, men även senare i våtrumstapeter, plastgolv, plaströr, laminatinredning, pigment i äldre färgskikt med mera (Carlstedt Sylwan, 2002; Kretsloppsrådet, 2007). Användningen i plast och som ytbehandling av byggnadsbeslag förbjöds 1982 (Kretsloppsrådet, 2007), men import av kadmiumbaserade varor kan förekomma (Carlstedt Sylwan, 2002). Trots att användandet är hårt reglerat, är det fortfarande tillåtet att använda kadmium i bland annat nickel-kadmiumbatterier (NiCd), som vid felaktig avfallssortering kan sprida ämnet i miljön (Naturvårdsverket 2009a). Kemisk analys är nödvändig för att få kunskap om ett material innehåller kadmium, och för att avgöra om materialet är klassat som farligt avfall måste varje kadmiumförening mängdas, eftersom avfallsförordningen (SFS 2011:927) klassar olika former av kadmium med olika gränsvärden (Kretsloppsrådet, 2007). Kvicksilver Hg Kvicksilver är en lättflyktig, toxisk metall som ackumuleras i kroppen (Länsstyrelsen 2011). Metallen hör till de särkilt farliga ämnen som ska fasas ut inom ramen för miljömålet Giftfri miljö, och 2009 infördes förbud av användning av metallen, med undantag av exempelvis ljuskällor (IMM, 2011c). Genom exempelvis avfallsförbränning, utlakning från soptippar och utsläpp från industrier sprids det oorganiska kvicksilvret till miljön, där det omvandlas till metylkvicksilver som är mycket giftigt (Naturvårdsverket, 2010a). Kvicksilver anrikas i näringskedjan och den största källan till vår exponering utgörs av fisk vi äter (IMM, 2011c). Förutom att metylkvicksilver kan skada det centrala nervsystemet, som är speciellt känsligt i vissa utvecklingsfaser, visar epidemiologiska studier på samband mellan hög exponering av metylkvicksilver och hjärt- och kärlsjukdomar, å andra sidan finns studier som visar att intag av fisk motverkar hjärt- och kärlsjukdomar (IMM, 2011c). Idag (2006) förekommer kvicksilver mest i elektriska installationer och mätinstrument som exempelvis tidreläer, termometrar, lysrör, termostater och oljemätare (Stockholms stad, 2006). Förekomst av kvicksilver kan också finnas i avloppsledningar och vattenlås vid lokaler som skolor, sjukhus, laboratorier samt industrier. Det kan också finnas kvar amalgam (som till ca 50 procent består av kvicksilver) i avloppsledningar vid befintliga eller nedlagda tandläkarmottagningar (Kretsloppsrådet, 2007). Enligt Naturvårdsverkets rapport om kvicksilverinventering (Naturvårdsverket, 2003), ägde den största kvicksilveranvändningen rum fram till 1970-talet, för att sedan minska. Kretsloppsrådet (2007) menar dock att nyinstallation av olika produkter med mekaniska eller elektriska funktioner förekom in på 1990-talet. I avfallsförordningen (SFS 2011:927) står kvicksilver i bygg- och rivningsavfall upptaget som farligt avfall enligt (SFS, 2011). PVC-plaster Plaster är polymerer som blandats med tillsatsmedel för att åstadkomma önskvärda egenskaper, som exempelvis styvhet och beständighet (Kretsloppsrådet, 2007). 17