Efter en flygtur uppe bland molnen sa programledaren vidare:

Transkript

1 1/11 BESLUT SB 303/ Dnr: 922, 938, 1057 och 1248/09-20 SAKEN Vetenskapsmagasinet, SVT2, , inslag om molnens betydelse för klimatet; fråga om opartiskhet, saklighet och genmäle/beriktigande BESLUT Inslaget kritiseras men frias. Granskningsnämnden anser att det brister i förhållande till kravet på opartiskhet. INSLAGET I inledningen av programmet sa programledaren bland annat följande: Hej och välkomna till Vetenskapsmagasinet. Kan molnen befria oss från klimatansvaret? Ja, molnen och den kosmiska strålningen, den bär ansvar för den globala uppvärmningen. Det hävdar fysikern Henrik Svensmark, som vi ska granska i kväll. Efter en flygtur uppe bland molnen sa programledaren vidare: Det finns alltså forskare som tror sig ha knäckt molnens gåta. Som tror sig veta vad molnens roll i den globala uppvärmningen är. Men de allra flesta menar i stället att molnen är den stora okända faktorn och att molnens påverkan på klimatet är extremt svår att förstå sig på. Därefter intervjuades en meteorolog som sa att molnen var en av de stora osäkerheterna, kanske till och med den största, för hur klimatet egentligen skulle komma att se ut i framtiden. Meteorologen sa bland annat att låga moln, om de blev fler och tätare, skulle kunna ge en kylande effekt genom att de reflekterade mer solstrålning. Höga moln har generellt sett en värmande effekt. Därefter beskrevs hur moln bildas. Programledaren sa följande: Om molnen kommer att motverka den globala uppvärmningen eller förvärra den, det är frågan. Det är rätt obehagligt att det hela är så oförutsägbart. Kanske är det därför som

2 2/11 så många velat lyssna till tvärsäkra röster. I reportaget som följde presenterade en reporter fysikern Henrik Svensmark med att bland annat säga följande. Om hans teorier stämmer kan mänskligheten frikännas från sitt ansvar för den globala uppvärmningen. En del kallar honom geni, andra säger att han är naiv och klimatpolitiskt farlig. Hur kan en vanlig dansk fysiker ha hamnat mitt i klimatdebattens korseld? Henrik Svensmark berättade om sin bakgrund och karriär. Han sa bland annat att han 1995 hade spekulerat i vad kopplingen kunde vara mellan de anmärkningsvärda sambanden mellan solaktivitet och klimatförändringar som folk hade sett. En dag hade en kollega nämnt kosmisk strålning och Henrik Svensmark hade genast tänkt att det behövdes moln för att fungera och han föreslog därför att det var moln som var kopplingen. Reportern sa att grunden för Henrik Svensmarks resonemang var att jorden ständigt bombarderas av kosmisk strålning och att solens magnetfält skyddar jorden mot strålningen. Henrik Svensmark sa att en ökad solaktivitet gav ett starkare fält vilket ledde till att färre partiklar kunde ta sig in i jordatmosfären. Omvänt innebar det att en mindre aktiv sol ledde till fler partiklar i atmosfären. Reportern sa i detta sammanhang: Hans hypotes var att den kosmiska strålningen hjälper till att skapa de partiklar och små droppar som behövs för att moln ska kunna bildas. Mindre kosmisk strålning skulle då innebära färre moln och eftersom moln reflekterar bort soljus från jorden, skulle det leda till en varmare jord. Henrik Svensmark sa att tanken var att jämföra mätningar av kosmisk strålning och moln. Även om det vid den tiden fanns mycket lite data så hittades ett samband. Henrik Svensmark sa att första gången resultatet offentliggjordes vid en konferens så gav det väldigt starka reaktioner. De som förespråkade idén om en global uppvärmning orsakad av människan välkomnade inte teorin. Reportern sa att uppmärksamheten i massmedia blev enorm och att en av de andra forskarna som började intressera sig för området var Jón Egill Kristjánsson vid universitetet i Oslo. Jón Egill Kristjánsson intervjuades och sa att de undersökte om det fanns några samband och att det för låga moln förelåg ett samband, om än inte så stort. Reportern sa därefter följande. Och nu kunde Svensmark langa upp ett verkligt trumfkort. Den erkände solforskaren Mike Lockwood hade just kommit med nya resultat om solens aktivitet. I filmen Klimatkonflikten, som visades i Sveriges Television 2001, hyllade han Svensmarks forskning. Ett klipp från en intervju med Mike Lockwood visades. Reportern ställde sig frågande till om det verkligen kunde vara så att det var solen och inte växthusgaserna som var ansvariga för den globala uppvärmningen och sa därefter att när fler forskare hade börjat undersöka Henrik Svensmarks teorier

3 3/11 så hade de fått helt olika resultat. Jón Egill Kristjánsson nämnde två nya artiklar som enligt honom påvisade en viss koppling till kosmisk strålning i moln över Storbritannien, och sa att det även fanns en annan studie som var tio år gammal där man studerade molntäcket över Irland utan att hitta något. Vidare fanns det en studie från 2001 över molntäcket över USA under en hundraårsperiod som visade på ett motsatt samband mellan kosmisk strålning och molntäcket. Enligt den studien minskade molntäcket av ökad strålning. Reportern sa därefter följande. Men det finns de som går ännu längre i sitt ifrågasättande av Henrik Svensmarks resultat. Fysikern Peter Laut är numera pensionär på Jylland. Som vetenskaplig rådgivare åt det danska energidepartementet, publicerade han en rapport med hård kritik mot Svensmark. Peter Laut sa att en av Henrik Svensmarks berömda kurvor innehöll en del konstigheter. Reportern sa att Henrik Svensmark 1998 hade publicerat en artikel som blev ett verkligt genombrott för hans teori om den kosmiska strålningens betydelse för klimatet. De satellitdata som visade hur det totala molntäcket följde den kosmiska strålningen fanns bara med till en viss punkt. En graf visades och Peter Laut pekade och sa att de slutar vid en punkt där de ännu hyggligt följer solkurvan. Reportern sa att Henrik Svensmark i en tidigare artikel året innan, hade publicerat samma resultat fast då syntes ytterligare några punkter för satellitdatan. Peter Laut sa att det verkade som de senaste värdena började avvika från teorin. Reportern sa: Mellan 1997 och -98 ser alltså de senaste satellitmätningarna ut att ha försvunnit ur grafen. Just där kurvan verkar börja avvika från teorin. En förstoring av den ena grafen visades. De sista datapunkterna var rödmarkerade. Peter Laut sa att om Henrik Svensmark hade lämnat kvar den lilla avvikelsen så hade intrycket blivit ett helt annat. Därefter följde en intervju med Henrik Svensmark (HS) där följande frågor och svar förekom (i svensk översättning). (Rep) Några markeringar i den här kurvan finns inte kvar. Varför togs de bort eller utelämnades? (HS) Allt ska finnas med (Rep) Man ser en nedåtgående kurva för satellitmätningarna. Det pekar åt det hållet Men här slutar du precis innan kurvan pekar nedåt. Varför visade du bara uppgifterna hit och tog bort de efterföljande? (HS) Jag har inte tagit bort någonting. Men jag minns inte Det är tio år sen jag gjorde kurvorna. Det är ett fint samband. När vi får nyare och bättre uppgifter så finns sambandet kvar. Jag ser inte det som ett egentligt problem. Reportern sa härefter: Henrik Svensmarks senare mätningar handlar inte längre om det totala molntäcket, utan om låga moln, men Peter Lauts invändning är alltså att Svensmark i sina viktiga genombrottsartiklar inte redovisat data på ett rättvisande sätt. Och 2007, tio år efter Svensmarks första resultat publicerades, kom den verkliga nådastöten. Lockwood, som tidigare stött Svensmark, hade fått nya resultat i sina mätningar av solens aktivitet

4 4/11 som helt förändrade hans slutsatser. Mike Lockwood sa att förklaringen att solens magnetfält styrde klimatet kunde ha varit en godtagbar förklaring fram till 1985, men att det därefter inte stämde. På fråga från reportern om det innebar att hans tidigare stöd till Henrik Svensmarks teorier inte längre gällde svarade Lockwood att det innebar att förändringarna i magnetfältet hade gått åt fel håll sedan 1985, vilket satte en gräns för hur viktig Henrik Svensmarks effekt kunde vara för klimatet. Reportern läste upp ett citat för Henrik Svensmark från baksidan av en bok som han hade skrivit: samspelet mellan moln, sol och kosmisk strålning tycks ha större påverkan på klimatet än koldioxid skapad av människan och frågade därefter Henrik Svensmark om han höll med om det. Henrik Svensmark svarade att det fanns flera faktorer som pekade på att solens aktivitet hade haft stor betydelse som historiskt sett tycks ha påverkat klimat, så ur det hänseendet ansåg han att uttalandet stämde. Jón Egill Kristjánsson kommentar till det upplästa citatet var Det är oseriöst. Rent ut sagt. Mike Lockwood sa att han önskade att det var sant men att vilja något inte förändrade den vetenskapliga verkligheten. Programledaren sa därefter följande. För bara några veckor sen publicerade Henrik Svensmark ytterligare en forskningsrapport, där han ännu en gång visar mätningar som tyder på att kosmisk strålning kan påverka molnbildningen. Men att effekten skulle kunna ha betydelse för den pågående klimatförändringen, det är en övertygelse som Henrik Svensmark blir allt mer ensam om i forskarvärlden. Inslaget avslutades med att programledaren bland annat sa följande. Ja, visst hade det varit skönt om Svensmarks forskning hade stämt, så vi hade sluppit ifrån klimatansvaret. Men molnen fortsätter att vara det osäkra kortet i klimatmodellerna, så vi kommer att bli tvungna att fortsätta att skära ner på växthusgaserna, det lär vi inte komma undan. ANMÄLAN Fyra anmälningar har kommit in mot inslaget. Tre av anmälarnas kritik kan i huvudsak sammanfattas i följande punkter. Inslaget befäster påståendet att jordens klimat styrs av luftens koldioxidhalt. Det finns inga empiriska bevis för att koldioxidutsläppen orsakad av människan är den drivande orsaken till eventuell klimatförändring. Inslaget får det att framstå som om vetenskapssamhället i stort menar att den kosmiska strålningen saknar inverkan på jordens klimat. Inget sägs om att historiska köldperioder de senaste 1000 åren sammanfaller med perioder av solfläcksminima. Henrik Svensmark framställs felaktigt i inslaget som skyldig till

5 5/11 vetenskapligt fusk. Henrik Svensmark tillskrivs vidare ståndpunkter som han inte har. Han menar inte att hans teori är den enda förklaringen till den globala uppvärmningen och har heller aldrig påstått att han vet allt om molnens inverkan på klimatet. Vetenskapsmagasinets bild av Henrik Svensmark och hans forskning är osaklig. Programledarens avslutande kommentarer ger intryck av att Henrik Svensmarks forskning är full av felaktigheter. Den fjärde anmälaren, NN, är chef vid National Space Institutet vid Danmarks Tekniska Universitet (DTU Space) där Henrik Svensmark är verksam. Han anser att Henrik Svensmark i inslaget ogrundat anklagas för att i en vetenskaplig artikel från 1998 ha tagit bort data ur en graf som inte passade in i hans teori. Detta är en felaktig anklagelse som kan få allvarliga konsekvenser för Henrik Svensmarks vetenskapliga karriär och för DTU Spaces rykte. Grafen som publicerades 1998 skiljer sig från grafen som publicerades 1997 genom att de representerar olika molndata. Skillnaden mellan graferna beror på olika tillvägagångssätt för att undvika påverkan av molnbildning på grund av tropiska stormar över haven. I artikeln från 1997 framgår att endast data mellan 22,5 grader nordlig och sydlig bredd har utelämnats, medan den vanliga definitionen för de tropiska regionerna ligger mellan 23,5 grader nordlig och sydlig bredd. Eftersom graferna representerar olika data finns det inget vetenskapligt skäl att fokusera på skillnaderna under ett fåtal månader. Henrik Svensmark blev aldrig tillfrågad varför graferna skilde sig åt. Likheten mellan de två graferna var nog enligt NN orsaken till att Peter Laut trodde att de var identiska. NN kontaktade Sveriges Television (SVT) innan programmet sändes och bad att de inte skulle sända intervjun med Henrik Svensmark eftersom denne inte ville medverka i ett inslag tillsammans med Peter Laut. Efter programmet har SVT enligt NN presenterats med bevis för att anklagelsen om att Henrik Svensmark tagit bort data ur en graf är fel, men SVT har enligt NN trots detta inte beriktigat den felaktiga anklagelsen. PROGRAMFÖRETAGETS YTTRANDE SVT anser att inslaget inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet. Programföretaget anser vidare att NN:s begäran om beriktigande inte har handlagts i strid med bestämmelsen och anför i huvudsak följande. I inslaget belystes frågan om molnen kan ha betydelse för den globala uppvärmningen. Programledaren gjorde bland annat en flygtur bland molnen över

6 6/11 Linköping och intervjuade en forskare i meteorologi vid Stockholms universitet, som beskrev hur blandade resultat datorberäkningar över molnens betydelse för klimatet gett. Därefter granskades den danska forskaren Henrik Svensmark, en av de mest framgångsrika klimatskeptiska forskarna. Henrik Svensmark har bland annat gjort sig känd som försteförfattare till boken The Chilling Stars. Han har uppmärksammats som en av de få framstående klimatskeptiker som publicerats i peer review-granskade vetenskapliga tidskrifter. Han har hållit en hög profil inom vetenskapen och medierna genom att hävda att hans studier visar att den kosmiska strålningen har avgörande betydelse för molnbildningen och därmed för jordens klimat. Han har på detta sätt gjort anspråk på att förstå hela klimatsystemet och hans slutsatser står i motsats till den i dag etablerade teorin. Det råder ingen tvekan om att solens aktivitet har påverkat klimatet på jorden i ett geologiskt tidsperspektiv. Detta var inte föremål för den aktuella granskningen i Vetenskapsmagasinet. Den gällde huruvida den kosmiska strålningen kan vara huvudförklaringen till de klimatförändringar vi ser på senare tid. I Vetenskapsmagasinet presenterades Henrik Svensmarks omstridda teori och skildrade hur vetenskapssamhället, som från början förhöll sig intresserat, med tiden blivit alltmer skeptiskt. SVT:s svar på anmälarnas kritik mot inslaget kan i huvudsak sammanfattas i följande punkter. I dag finns ett massivt vetenskapligt stöd för teorin att utsläppen av växthusgaser förstärker den naturliga växthuseffekten och att detta redan har märkbar effekt på klimatet i världen. Detta har stöd i mätningar av klimateffekter under det senaste århundradet. Teorin om att växthusgaser påverkar klimatet underbyggs även av massiv forskning. Redaktionen är emellertid fullt medveten om att forskningen inte är en demokratisk process där den som vinner flest anhängare vinner. Henrik Svensmark har utmanat de etablerade teorierna och redaktionen gjorde en granskning för att se om hans forskning kan rubba den nu etablerade. I inslaget framgår att det finns flera belägg för att kosmisk strålning har betydelse för molnbildningen och därmed klimatet än den som Henrik Svensmark presenterar. Eftersom inslaget handlade om dagens klimatförändringar kan skyllas mer på kosmisk strålning än utsläpp av växthusgaser var det inte relevant att beskriva hur den kosmiska strålningen kan spåras i tidigare klimatförändringar (paleodata). Henrik Svensmarks teori om molnbildning presenteras på ett noggrant och sakligt sätt i programmet. Till stor del berättar Henrik Svensmark själv om sin teori. I speakertexten ges de pedagogiska förklaringar som krävs för att man ska förstå den mekanism som Henrik Svensmark anser sig ha funnit. Uppgiften att Henrik Svensmark har fått allt mindre stöd i forskarkretsar

7 7/11 bekräftas i intervjuer i inslaget med forskarna Jón Egill Kristjánsson och Mike Lockwood. Peter Laut kritiserar i inslaget Henrik Svensmarks sätt att använda olika delar av den satellitdata som visar hur det totala molntäcket varierar. Varken Peter Laut eller Vetenskapsmagasinet anklagar Henrik Svensmark för forskningsfusk. Däremot pekar Peter Laut på att man genom att välja olika dataset kan få variationer i molntäcket att passa in sämre eller bättre på variationen i mängden kosmisk strålning. I den första grafen, som publicerades 1997, syns början på en avvikelse i korrelationen mellan det totala molntäcket och den kosmiska strålningen. I grafen, som publicerades 1998, syns inte längre denna avvikelse. Eftersom mätningar som publicerats senare visar att avvikelsen i den första grafen bara är början på ett totalt sammanbrott i korrelationen mellan det totala molntäcket och den kosmiska strålningen är frågan om varför denna avvikelse inte längre syns i Henrik Svensmarks publikation från 1998 relevant. Henrik Svensmark ger inget svar på frågan när den ställs till honom i inslaget, trots att frågeställningen upprepas och han av reportern fått frågor om hur satellitdatan utvecklar sig åren efter 1992, 1993 på telefon redan någon vecka innan intervjun ägde rum. Peter Lauts kritik mot Henrik Svensmarks sätt att använda satellitdata är mer omfattande än den del som redovisades i inslaget. Vetenskapsmagasinet valde att publicera den del av denna omfattande kritik mot publikationerna från 1997 och 1998 som gick att tydliggöra och låta Henrik Svensmark bemöta. Att diskussionen om hur data ska tolkas gällde även andra delar av Henrik Svensmarks forskning framgick även av bakgrundsintervjun som redaktionen gjorde med atmosfärfysikern Jón Egill Kristjánsson. Peter Laut och Henrik Svensmark har tidigare offentligt rört denna diskussion med följd att Henrik Svensmark anmält Peter Laut till den danska Forskningsstyrelsen (UVVU). Henrik Svensmark fick upprepade gånger frågan om de datapunkter som inte finns med. Till slut svarade han i inslaget att han inte mindes, vilket för redaktionen framstod som märkligt eftersom frågan har varit uppe för offentlig diskussion tidigare. Det påstås inte i inslaget att Henrik Svensmark anser att kosmisk strålning är den enda förklaringen till klimatförändringarna. Det som sägs är att Henrik Svensmark påstår att den kosmiska strålningen bär ansvar för den globala uppvärmningen, det vill säga är huvudförklaringen. Texten på baksidan av Henrik Svensmarks senaste bok The Chilling Stars. A New Theory of Climate Change som citeras i inslaget är ett exempel på uttalanden från Henrik Svensmark som styrker programledarens formulering i påannonsen. Programledarens sammanfattning att effekten skulle kunna ha betydelse för den pågående klimatförändringen, det är en övertygelse Henrik Svensmark blir alltmer ensam om i forskarvärlden grundar sig framförallt på två saker: För det första att flera forskare, liksom Jón Egill Kristjánsson,

8 8/11 som länge sysslat med molnbildning från början tyckte att Henrik Svensmarks teorier var så intressanta att de själva började undersöka sambandet mellan kosmisk strålning och molnbildning, men sedan kom fram till att de inte kunde se ett lika tydligt samband som Henrik Svensmark hävdar finns. Detta uttrycks tydligt i programmet av Jón Egill Kristjánsson. För det andra att de variationer i solens aktivitet som styr den kosmiska strålningen nu går åt fel håll för att kunna förklara uppvärmningen av jorden. Mike Lockwood är ett exempel på en solforskare som från början tyckte Henrik Svensmarks teori kunde stämma men han har på senare år helt omvärderat sin tidigare ståndpunkt eftersom variationen i solens aktivitet sedan en tid gått åt motsatt håll. Att flera forskare fortfarande intresserar sig för om den kosmiska strålningen kan ha en viss påverkan på molnbildningen betyder inte att samma forskare anser att denna påverkan på molnen skulle kunna ha betydelse för den pågående klimatförändringen, vilket Henrik Svensmark hävdar. Programledaren sammanfattar de delar av Henrik Svensmarks forskning som granskats i programmet. Slutsatsen är att hans teori inte visat sig stämma, nämligen att den kosmiska strålningen skulle ha en så stor betydelse för molnbildningen att det kan påverka klimatet på ett avgörande sätt. Programledarens formulering visst hade det varit skönt om Svensmarks forskning hade stämt grundar sig på att redaktionen i sin granskning inte funnit vetenskapligt stöd för de slutsatser Henrik Svensmark drar att den kosmiska strålningens effekter på klimatet är större än koldioxidens. SVT:s svar på NN:s kritik kan i huvudsak sammanfattas i följande. I speakertexten sägs att data försvinner ut ett diagram mellan år 1997 och 1998 när kurvan verkar börja avvika från teorin. I inslaget fick Henrik Svensmark frågan varför data tagits bort eller utelämnats. Han svarade då att han inte tagit bort någonting. Han hade givetvis möjligheten att ge en förklaring till varför kurvorna såg ut som de gjorde, men gjorde det inte. Han fick frågan igen, vidhöll att inget tagits bort, men sade sig inte minnas. En uppgift som förvånade redaktionen eftersom frågan tidigare varit uppe för kritik, bland annat av Peter Laut. De två graferna bygger på en liten aning olika mätningar. Båda är troligen korrekta. Men samtidigt som den första mätserien började ge en avvikande trend valde Henrik Svensmark att ändra på reglerna. När han mätte på ett något annat sätt fortsatte kurvan på ett sätt som styrkte hans tes. Detta bedömde redaktionen som relevant att beskriva, men det betyder inte att redaktionen har anklagat Henrik Svensmark för fusk. NN begärde två månader efter sändning skriftligen ett beriktigande. Saken gällde inslagets påstådda anklagelse att Henrik Svensmark hade manipulerat data. Programansvarig vid SVT svarade skriftligt att hon inte såg något skäl till en rättelse eftersom det inte påståtts i inslaget att Henrik Svensmark fuskat eller manipulerat data. Redaktionens bedömning var att Henrik Svensmark

9 9/11 vid intervjutillfället givits en tillräcklig möjlighet att besvara reporterns frågor. Om Henrik Svensmark då hade förklarat att han av vissa skäl ändrade sin mätmetod mellan åren 1997 och 1998 hade det gett reportern möjlighet att ställa följdfrågor kring detta. Redaktionen har förståelse för att forskare måste utveckla sina metoder när kunskap läggs till kunskap, men fann det i detta sammanhang märkligt att Henrik Svensmark vid intervjutillfället inte mindes varför han bytt mätmetod just när den tidigare mätserien inte stämde med hans teori. När begäran om rättelse kom nära två månader efter sändning bedömde redaktionen att det inte var befogat med någon rättelse. Henrik Svensmark hade ju dessutom sagt i inslaget att han inte tagit bort några data. När anmälaren inte var nöjd med detta svar erbjöd den programansvariga att en text kunde läggas på Vetenskapsmagasinets webbsida. AKTUELLA BESTÄMMELSER SVT ska bedriva programverksamheten opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i televisionen (5 i sändningstillståndet). Kravet på opartiskhet innebär enligt Granskningsnämndens praxis att om allvarlig kritik riktas mot en klart utpekad part ska den kritiserade få bemöta eller kommentera kritiken. Som regel ska detta ske i samma program eller inslag, antingen genom att den kritiserade själv medverkar eller genom att en kommentar från honom eller henne redovisas. Kravet på opartiskhet tillämpas enligt nämndens praxis i princip fullt ut på programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i ett program kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Bestämmelsen innebär bland annat att en programledare eller reporter inte får göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor. Kravet på saklighet innebär främst att uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta och att framställningen inte får vara vilseledande, till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas. SVT ska ge den som har ett befogat anspråk på att bemöta ett påstående tillfälle till genmäle (17 i sändningstillståndet). Ett genmäle ska sändas så snart det kan ske i eller i anslutning till program av samma eller likartad karaktär som det som anmärkningen avser. SVT ska beriktiga uppgifter som förekommit i ett TV-program när det är befogat (6 kap. 3 radio- och TV-lagen). Nämnden får besluta att ett programföretag som brutit mot villkor i sitt sändningstillstånd eller mot bestämmelsen om beriktigande på lämpligt sätt ska offentliggöra nämndens beslut (10 kap. 8 radio- och TV-lagen).

10 10/11 GRANSKNINGSNÄMNDENS BEDÖMNING Granskningsnämnden konstaterar inledningsvis att det inte ingår nämndens uppgifter att pröva omständigheterna kring tillkomsten av ett program eller inslag. Nämnden vidtar därför ingen åtgärd med anledning av NN:s anmälan i den delen. Granskningsnämnden har i beslut (SB 220/10) uttalat att FN:s klimatpanels slutsats, att det pågår en global uppvärmning som med stor sannolikhet är orsakad av människans utsläpp av växthusgaser, har ett mycket brett stöd bland såväl klimatforskare som ledande politiker. Att SVT sänder program eller inslag som utgår från denna grundsyn kan inte i sig anses strida mot kravet på opartiskhet. Att SVT gör en granskning av teorier som anses utmana den etablerade grundsynen, som i det nu aktuella inslaget, strider inte mot sändningstillståndet. Henrik Svensmark medverkade själv i inslaget och berättade om sin teori. Det framgick att hans teori var omstridd och att senare mätningar, enligt andra experter, visade på att effekten av den kosmiska strålningen inte var av sådan betydelse för klimatet som Henrik Svensmark gett uttryck för. Nämnden kan mot denna bakgrund inte finna att programledarens något värderande kommentarer strider mot kravet på opartiskhet och saklighet. Det påstods inte uttryckligen att Henrik Svensmark skulle ha gjort sig skyldig till forskningsfusk. Det kan dock konstateras att Peter Lauts kritik mot att Henrik Svensmark inte redovisat data på ett rättvisande sätt lyftes fram, och att reportern följde upp den kritiken i inslaget. Enligt nämndens mening gavs härigenom en bild av att Henrik Svensmark medvetet presenterat i vart fall vissa data på ett inkorrekt sätt i syfte att undanhålla uppgifter som inte talade för hans teori. Henrik Svensmark fick visserligen en fråga om varför data tagits bort ur en viss graf, men det framgick inte av inslaget att det rörde sig om två olika grafer baserade på olika mätmetoder. Detta innebär att han inte i tillräcklig utsträckning gavs utrymme att kommentera den bild som gavs av honom och hans forskning. Inslaget brast därmed i förhållande till kravet på opartiskhet. Nämnden anser dock att bristen inte var så allvarlig att den medför att inslaget strider mot kravet på opartiskhet i SVT:s sändningstillstånd. NN:s begäran till SVT Granskningsnämnden har i tidigare beslut uttalat att det i vissa fall inte går att dra någon tydlig gräns mellan instituten beriktigande och genmäle. Nämnden bedömer att NN:s framställan till SVT främst handlade om att få tillfälle att bemöta anklagelserna som enligt NN riktades mot Henrik Svensmark i inslaget, det vill säga ett genmäle. Nämnden konstaterar att fokus i inslaget inte låg på NN eller DTU Space. Det fanns därmed enligt nämnden inte skäl för SVT att tillmötesgå NN:s begäran.

11 11/11 Detta beslut har fattats av Kerstin Calissendorff, Jan-Erik Billinger, Pia Brandelius, Maria Edström, Jesper Strömbäck, Annika Åhnberg (skiljaktig) och Henrik Jermsten efter föredragning av Tarek Touma. Den skiljaktiga meningen framgår nedan. På Granskningsnämndens vägnar Kerstin Calissendorff Tarek Touma SKILJAKTIG MENING Ledamoten Annika Åhnberg var skiljaktig. Enligt hennes mening borde fjärde stycket i beslutet under Granskningsnämndens bedömning utgå och tredje stycket ha följande lydelse. Henrik Svensmark medverkade själv i inslaget och berättade om sin teori. Det framgick att hans teori var omstridd och att senare mätningar, enligt andra experter, visade på att effekten av den kosmiska strålningen inte var av sådan betydelse för klimatet som Henrik Svensmark gett uttryck för. Nämnden kan mot denna bakgrund inte finna att programledarens något värderande kommentarer strider mot kravet på opartiskhet och saklighet. Nämnden kan inte heller i övrigt finna att anmälarnas kritik innebär att inslaget strider mot kravet på opartiskhet och saklighet i SVT:s sändningstillstånd. Detta är en elektronisk kopia av beslutet. Namnunderskrifter finns på originalhandlingen som förvaras hos nämnden.