L 75/32 SV Europeiska unionens officiella tidning KOMMISSIONENS BESLUT. av den 16 juli 2003

Transkript

1 L 75/32 SV Europeiska unionens officiella tidning KOMMISSIONENS BESLUT av den 16 juli 2003 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/ T-Mobile Deutschland/O2 Germany: Network Sharing Rahmenvertrag) [delgivet med nr K(2003) 1432] (Endast den tyska texten är giltig) (Text av betydelse för EES) (2004/207/EG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, Germany, tidigare VIAG Interkom GmbH) ett ramavtal av den 20 september 2001 om gemensam användning av infrastruktur och om nationell roaming för tredje generationens GSM-mobiltelefoni ( 3G ) på den tyska marknaden ( avtalet ). I sin anmälan begärde T-Mobile och O2 Germany ( parterna ) antingen ett icke-ingripandebesked enligt artikel 81.1 i EG-fördraget/artikel 53 i EES-avtalet eller ett undantag enligt artikel 81.3 i EGfördraget/artikel 53.3 i EES-avtalet ( 5 ). med beaktande av rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 ( 1 ), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1/2003 ( 2 ), särskilt artiklarna 2, 6 och 8 i denna, med beaktande av den ansökan om icke-ingripandebesked och den anmälan för att erhålla undantag enligt artiklarna 2 och 4 i förordning nr 17 som lämnades in den 6 februari 2002, med beaktande av det sammandrag av ansökan och anmälan som offentliggjorts enligt artikel 19.3 i förordning nr 17 och artikel 3 i protokoll nr 21 till EES-avtalet ( 3 ), efter att ha samrått med Rådgivande kommittén för kartelloch monopolfrågor, med beaktande av förhörsombudets slutrapport i detta ärende ( 4 ), och (2) I februari 2002 offentliggjorde kommissionen ett första tillkännagivande med ett sammandrag av det anmälda avtalet och uppmanade tredje parter att inkomma med synpunkter ( 6 ). Därefter offentliggjordes i augusti 2002 ett tillkännagivande enligt artikel 19.3 i förordning nr 17 där kommissionens preliminära ståndpunkt angavs och tredje parter lämnades tillfälle att framföra sina synpunkter på kommissionens avsikt att fatta ett positivt beslut ( 7 ). I februari 2003 hölls ett kompletterande samråd med de tredje parter som hade svarat på tillkännagivandet enligt artikel 19.3 i förordning nr 17, avseende vissa ändringar av det anmälda avtalet. Detta beslut är det sista ledet i kommissionens beslutsfattande. av följande skäl: 1. INLEDNING (1) Den 6 februari 2002 anmälde T-Mobile Deutschland GmbH ( T-Mobile ) och O2 Germany & Co OHG ( O2 ( 1 ) EGT 13, , s Svensk specialutgåva område 8, volym 1, s. 8. ( 2 ) EGT L 1, , s. 1. ( 3 ) EGT C 189, , s. 22. ( 4 ) EGT C 64,. ( 5 ) Kommissionen har också mottagit en anmälan, som har samband med den nu aktuella, från O2 UK Limited (tidigare BT-Cellnet Limited) och BT3G Limited och från T-Mobile UK (tidigare One2One Personal Communications Limited) av den 6 februari 2002 gällande ett bilateralt avtal om utbyggnad av ett 3G-nät och bilateral 3G-roaming i Förenade kungariket. Detta avtal behandlas separat (ärende COMP/ UK Agreement). Ett beslut i det ärendet fattades den 30 april ( 6 ) EGT C 53, , s. 18. ( 7 ) EGT C 189, , s. 22.

2 SV Europeiska unionens officiella tidning L 75/33 2. PARTERNA (3) T-Mobile är en operatör på området för digitala mobiltelenät och -tjänster i Tyskland som använder GSMstandarder. T-Mobile tillhandahåller GSM-tjänster i Tyskland på grundval av en GSM 900-licens och tilldelades en licens för ett universellt mobilt telekommunikationssystem (UMTS) i Tyskland i augusti 2000 ( 8 ). Företaget ägs till 100 % av T-Mobile International AG, som i sin tur är ett helägt dotterbolag till den etablerade operatören av fasta nät, Deutsche Telekom AG ( DTAG ). (4) T-Mobile International AG är ett internationellt holdingbolag som är verksamt inom mobiltelekommunikationer. Dess största dotterbolag driver mobilnät i Förenade kungariket (T-Mobile (UK) Limited, T-Motion, Virgin Mobile), Österrike, Tjeckien och Förenta staterna. T- Mobile International AG har också dotterbolag med verksamhet i Nederländerna, Ryssland och Polen. Under räkenskapsåret 2001 hade DTAG en omsättning i hela världen på 48,3 miljarder euro och T-Mobile International AG hade en omsättning i hela världen på 14,6 miljarder euro. (5) O2 Germany driver också digitala mobiltelenät och tillhandahåller digitala mobilteletjänster i Tyskland, där företaget gick in på marknaden som den fjärde av fyra operatörer på grundval av en GSM 1800-licens som beviljades 1997, och tilldelades en UMTS-licens i augusti O2 Germany är ett helägt dotterbolag till mmo2 plc, tidigare BT Cellnet limited, ett företag som tidigare kontrollerades av British Telecommunications plc. Koncernen mmo2 driver via sina dotterbolag nät i Förenade kungariket (O2 UK), Tyskland (VIAG som har bytt namn till O2 Germany), Irland (Digifone numera O2 Ireland) och Isle of Man (Manx Telecom). Under det räkenskapsår som avslutades den 31 mars 2002 hade mmo2-koncernen en omsättning på 4,3 miljarder pund sterling (cirka 6,7 miljarder euro). 3. RÄTTSLIG OCH FAKTISK BAKGRUND 3.1 Utvecklingen av tredje generationens mobiltelefoni inom EU (6) I Europa byggde den första generationens mobiltelefoni (1G) på analog teknik. Systemet följdes i början av 90- talet av den andra generationens mobilsystem (2G), som införde digital teknik, nämligen GSM 900 (det europeiska systemet Global System for Mobile Communications) och DCS 1800 (så kallade PCN-tjänster, Personal Communications Networksservices). Både GSM 900- och DCS 1800-tjänster kallas numera ofta ( 8 ) I augusti 2000 beviljade den tyska regeringen sex 3G-licenser efter ett frekvensauktionsförfarande till ett värde av 50,8 miljarder euro. De företag som beviljades licenserna var T-Mobile, Vodafone Mannesmann, E-Plus, Viag Interkom Group, Group 3G och Mobilcom multimedia. Både Group 3G och Mobilcom multimedia har sedan dess upphört med sin 3G-verksamhet och det är inte klart om det kommer att utfärdas nya licenser för deras frekvenser för 3G-ändamål. GSM-tjänster. Standard GSM-kommunikationer är kretskopplade, vilket innebär att det för varje samtal upprättas en fysisk väg som är avsedd för en enda förbindelse mellan de två kommunicerande slutpunkterna i nätet under den tid förbindelsen pågår. Överföringshastigheten för GSM är 9,6 kbit/s (kilobytes per sekund) till 11,4 kbit/s, eller med kompression 14 kbit/s, vilket gör det möjligt att leverera traditionell taltelefoni, textmeddelanden (SMS), e-post och kretskopplade data. (7) För att kunna tillhandahålla ett större utbud av tjänster, som mobil e-post, visuell kommunikation, multimediameddelanden och lokaliseringsbaserade tjänster, håller man på att utveckla förbättrade 2,5G -mobiltekniker som använder mera effektiva paketkopplade kommunikationer för att överföra data i paket till mottagaren (via olika vägar) utan att kräva att en särskild överföringskanal reserveras (genom att använda radioresurser endast när användarna faktiskt skickar eller tar emot data). General Packet Radio Service (GPRS) är en av de viktigaste tekniska plattformarna för 2,5G, som erbjuder konstant uppkoppling, högre kapacitet och paketbaserade datatjänster. Överföringshastigheten för GPRS ligger på mellan 30 kbit/s och 40 kbit/s och med EDGEtekniken på mellan 80 kbit/s och 130 kbit/s, beroende på den specifika användningen. Därigenom blir det möjligt att tillhandahålla tjänster som mobil Internetuppkoppling, mobilradio och lokaliseringsbaserade tjänster ( 9 ). (8) Arbete pågår med att föra in en tredje generation (3G) mobila tekniker, applikationer och tjänster på marknaden ( 10 ). 3G bygger på 2,5G-teknik och integrerar paket- och kretskopplad dataöverföring. Tekniskt kan systemet uppnå en hastighet av 144 kbit/s och kommer med tiden att möjliggöra överföringshastigheter på upp till 384 kbit/s ( 11 ). 3G-tjänster är mobila kommunikationssystem som kan stödja i synnerhet innovativa multimediatjänster bättre än andra generationens system, t.ex. GSM, och som kan kombinera användningen av både markbundna och satellitbaserade komponenter ( 12 ). ( 9 ) Andra mindre utbredda tekniker är WAP (Wireless Application Protocol), HSCSD (High-speed circuit switched data) och EDGE (Enhanced Data GSM Environment). ( 10 ) UMTS (Universal Mobile Telecommunications System) är ett av de viktigaste nya system för tredje generationens mobiltelefoni som håller på att utvecklas inom den ram som definierats av International Telecommunications Union (ITU) och som kallas IMT ( 11 ) De exakta överföringshastigheterna beror på parametrar såsom tidpunkt och lokalisering för samtalet, antal användare inom en cell och vilka applikationer som används, eftersom den tillgängliga hastigheten kommer att delas mellan de olika användarna och applikationerna. ( 12 ) Införande av tredje generationens system för mobil kommunikation i Europeiska unionen: Lägesrapport och förslag till åtgärder (införande av 3G i Europeiska unionen), KOM(2001) 141 slutlig av den 20 mars 2001.

3 L 75/34 SV Europeiska unionens officiella tidning (9) I bilaga I till Europaparlamentets och rådets beslut nr 128/1999/EG av den 14 december 1998 om samordnat införande av ett system för mobil och trådlös telekommunikation (UMTS) av tredje generationen inom gemenskapen ( UMTS-beslutet ) ( 13 ) anges vilka egenskaper som UMTS skall kunna understödja. Det rör sig bland annat om a) multimediakapacitet; fullständig mobilitet och lågmobilitetstillämpningar i olika geografiska miljöer, utöver kapaciteten hos andra generationens system, b) effektivt tillträde till Internet, intranät och andra tjänster baserade på Internetprotokollet, c) talöverföring med hög kvalitet, jämförbar med kvaliteten i fasta nät, d) tjänsteportabilitet mellan 3G-miljöer och e) drift i en miljö med omärkliga övergångar, inklusive fullständig roaming med GSM-nät samt mellan markbundna och satellitbaserade komponenter i UMTS-nät. Eftersom 3G-nät och -tjänster inte finns fullt tillgängliga ännu går det inte att göra en tillförlitlig förteckning över möjligheterna. Exempel på tjänster som förväntas komma är emellertid mobila videokonferenser, mobil videotelefon/videopost, avancerad bilnavigation, digital postorder och olika tillämpningar för handel mellan företag (B2B) ( 14 ). (11) Kommissionen offentliggjorde i mars 2001 ett tillkännagivande där den redogjorde för nuläget och kommande åtgärder för införande av tredje generationens mobiltelefoni i EU ( 17 ). I tillkännagivandet uppmärksammas telekomoperatörernas besvärliga ekonomiska situation i hela EU och de höga kostnader för investeringar i infrastruktur som föranleder operatörer att ingå avtal om gemensam användning av infrastruktur. Slutsatsen i tillkännagivandet är att ekonomiskt fördelaktig gemensam användning av infrastruktur i princip bör uppmuntras, under förutsättning att konkurrensreglerna och annan relevant gemenskapslagstiftning respekteras ( 18 ). I det uppföljande meddelandet På väg mot en fullständig utbyggnad av tredje generationens system för mobil kommunikation från 11 juni 2002 ( 19 ) betonade kommissionen att den skulle fortsätta arbetet i riktning mot att fastställa bästa metoder för delad nätinfrastruktur. Kommissionen offentliggjorde den 11 februari 2003 ytterligare ett meddelande om Elektronisk kommunikation: Vägen till den kunskapsbaserade ekonomin ( 20 ). 3.2 Gemensam användning av nät och nationell roaming (12) 3G-nät kan användas gemensamt på många olika nivåer och kan avse olika grader av samarbete. Hur stort oberoende de berörda operatörerna behåller beror på vilket nätelement som delas och hur stora möjligheter som återstår för dem att installera separata element (planeringsfrihet). Den grundläggande distinktion som är relevant för parternas avtal om gemensam användning av nät är skillnaden mellan radioaccessnätet (radio access network, RAN) och stamnätet. (10) Utvecklingen av tredje generationens mobiltelefoni i EU bygger på den gemensamma UMTS-plattformen, harmoniseringen av radiospektrumet och definitionen av en harmoniserad lagstiftning. Dessa harmoniseringsmål uppnåddes delvis genom Europaparlamentets och rådets generella direktiv 97/13/EG av den 10 april 1997 om gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet ( 15 ). Detta följdes i slutet av 1998 av det ovannämnda (skäl 9) beslutet om samordnat införande av ett system för mobil och trådlös telekommunikation (UMTS) av tredje generationen inom gemenskapen ( 16 ). I beslutet ålades medlemsstaterna att möjliggöra ett införande av UMTS-tjänster på sitt område senast den 1 januari 2002 och betonades den roll tekniska organ som den europeiska post- och teleorganisationen (CEPT) och Europeiska institutet för telestandarder (ETSI) har när det gäller att harmonisera användningen av frekvenser och främja en gemensam och öppen standard för tillhandahållande av kompatibla UMTS-tjänster i hela Europa. ( 13 ) EGT L 17, , s. 1. ( 14 ) Se ( 15 ) EGT L 117, , s. 15. I detta direktiv fastställs förfarandena för beviljande av licenser för tillhandahållande av telekommunikationstjänster och villkoren för beviljandet av sådana licenser. ( 16 ) UMTS-beslutet, se fotnot RAN (13) RAN omfattar mast- och antennanläggningar, site support cabinets ( SSC ) och eltillförsel samt antenner, combiners och transmissionslänkar, Nodes B, dvs. basstationer som tar emot och sänder data tvärs över frekvenser och kontrollerar en viss nätcell, samt radionätkontrollpunkterna (radio network controllers, RNC), som var och en styr flera sådana Nodes B och är förbundna med stamnätet Stamnät (14) Stamnät är den intelligenta delen av nätet och består av mobilväxlar (MSC), olika supportnoder, tjänsteplattformar, kundregister samt drift- och underhållscentrum. Stamnätet är kopplat till det fasta digitala flertjänstnätet (ISDN) och Internet (se figur 1). ( 17 ) KOM (2001) 141 slutlig av den 20 mars 2001, se fotnot 12. ( 18 ) Punkt 4.3 i ovannämnda KOM-dokument. ( 19 ) KOM (2002) 301 slutlig av den 11 juni ( 20 ) KOM(2003) 65 slutlig av den 11 februari 2003.

4 SV Europeiska unionens officiella tidning L 75/35 (15) Rangordnat efter ökande grad av gemensam användning av nätet kan man skilja mellan gemensam användning av a) anläggningar, vilket sträcker sig från gemensam användning av enskilda mastanläggningar till gemensam användning av hela anläggningsnätet (vilket kräver en enhetlig nätstruktur), och kan omfatta stödjande infrastruktur till anläggningar, såsom site support cabinets ( SSC ), b) basstationer (Nodes B) och antenner, c) radionätkontrollpunkter(rnc), d) stamnät, inklusive mobilväxlar (MSC) och olika databaser, e) frekvenser. (16) Slutligen avser nationell roaming en situation där de samarbetande operatörerna inte använder några nätelement gemensamt, utan endast använder varandras nät för att tillhandahålla tjänster till sina egna kunder. (17) I sin anmälan använder parterna begreppet utvidgad gemensam användning av anläggningar (extended site sharing) för gemensam användning av infrastruktur upp till men inte inklusive Nodes B och RNC (Skäl 15, punkt a)). De använder begreppet gemensam användning av radioaccessnät (RAN) för den gemensamma användningen av hela radioaccessnätet, upp till och inklusive Nodes B och RNC (skäl 15, punkterna a), b) och c)). Parterna planerar inte att använda sina stamnät eller frekvenser gemensamt, men avtalet (i dess ändrade form) omfattar nationell roaming för O2 Germany på T-Mobiles nät inom täckningsområdet på 50 % och ömsesidig roaming för parterna utanför täckningsområdet på 50 %. 3.3 Nationella lagstiftningsramar (18) Förutom gemenskapslagstiftningen måste också tillämpliga nationella licensierings- och lagkrav beaktas i samband med gemensam användning av nätinfrastruktur ( 21 ). Både i de generella nationella bestämmelserna i Tyskland och i villkoren i parternas 3G-licenser fastställs parametrar för gemensam användning av nät. De omfattar bland annat följande: a) Krav på utbyggnad av nät vad gäller faktisk täckning inom ramen för en viss tidsplan, bland annat ett krav på att täcka 25 % av befolkningen före utgången av 2003 och 50 % av befolkningen före utgången av 2005, vilket inte kan uppfyllas genom nationell roaming men däremot med gemensam användning av infrastruktur ( 22 ). b) Allmänna skyldigheter avseende till exempel gemensam användning av anläggningar och antenner som föranleds av planläggningsrestriktioner och miljöhänsyn. c) Begränsningar som gäller omfattningen av gemensam användning av nät, till exempel i samband med gemensam användning av nätintelligens och känsliga kunduppgifter. ( 21 ) Ett antal nationella regleringsmyndigheter i EU har utfärdat riktlinjer om de villkor på vilka gemensamt utnyttjande av infrastruktur kan anses förenligt med de nationella licensieringsoch lagkraven. I Tyskland har Regulierungsbehörde für Telekommunikation und Post (RegTP) publicerat sin tolkning av villkoren för UMTS-tilldelning mot bakgrund av de senaste tekniska framstegen, se RegTP (6 juni 2001), finns på I maj 2001 offentliggjorde Oftel, den brittiska regleringsmyndigheten, meddelandet 3G mobile infrastructure sharing in the UK som finns på infrashare0501.htm. De nederländska och franska regleringsmyndigheterna har offentliggjort liknande vägledande dokument, som finns på deras webbplatser concept notitie nma vw opta umts netwerken pdf och ( 22 ) Den lägsta överföringshastighet som krävs för att uppfylla täckningsskyldigheten skall anges av RegTP efter ytterligare offentligt samråd. I enlighet med tekniska specifikationer för 3Gtjänster förväntas den ligga på omkring eller över 144 kbit/s.

5 L 75/36 SV Europeiska unionens officiella tidning (19) Den tyska regleringsmyndigheten för post och telekommunikationer (Regulierungsbehörde für Telekommunikation und Post RegTP ) är den nationella regleringsmyndighet på telekommunikationsområdet som ansvarar för det anmälda avtalet. RegTP offentliggjorde i juni 2001 en generell vägledning där den förhöll sig positiv till gemensam användning av infrastruktur under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda ( 23 ). (20) RegTP uteslöt särskilt gemensam användning av stamnätet och pooling av frekvenser, men tillät gemensam användning av anläggningar, master, antenner, kablar och combiners samt site support cabinets samt logiskt distinkta Nodes B och RNC ( 24 ) under förutsättning att a) varje licensinnehavare har självständig kontroll över sin egen logiska Node B respektive RNC, b) det inte sker något datautbyte (t.ex. kunduppgifter) utöver vad som krävs för tekniska operationer, c) drifts- och underhållscentrumen är skiljda åt, d) ytterligare egna Nodes B respektive egna RNC kan drivas för att garantera självständighet i fråga om planering, och operatörens egna Node B som uteslutande drivs av denne är kopplade till egna logiska RNC, e) det inte finns någon regional uppdelning av täckningsområden som utesluter att nät och täckningsområden överlappar varandra, dvs. parterna får inte avtala att var och en endast täcker ett visst enskilt geografiskt område och förlita sig på roaming på varandras nät i de områden där deras eget nät inte har täckning. (21) Den 7 december 2001 konstaterade RegTP att parternas ramavtal var i linje med dessa lagstadgade begränsningar, under förutsättning att parterna uppfyllde kraven på logiskt självständig kontroll av Nodes B och RNC. RegTP:s godkännande var dessutom villkorat av rapporteringsskyldigheter angående den geografiska fördelningen av gemensamt använd infrastruktur och av att parterna fullgör sin skyldighet att täcka 50 % av befolkningen ( 25 ). (22) Enligt principen om gemenskapsrättens företräde tillämpas de nationella bestämmelserna och EG:s konkurrensregler parallellt och kumulativt. Nationella regler får inte stå i strid med EG:s konkurrensregler och förenligheten med nationella regler och föreskrifter får inte påverka ( 23 ) RegTP (6 juni 2001), se ( 24 ) Logiskt distinkta betyder att ett enda fysiskt nätelement på grund av sin programmering kan utföra logiskt distinkta operationer för de två näten, som om det vore fråga om två separata Nodes B eller RCS. ( 25 ) Skrivelse från RegTP till Europeiska kommissionen av den 7 december resultatet av en bedömning enligt EG:s konkurrensregler. Därför krävs det en fullständig undersökning av det anmälda avtalet enligt EG:s konkurrensregler. 4. AVTALET (23) Den 20 september 2001 ingick parterna det anmälda avtalet, som är ett ramavtal som anger huvudvillkoren för deras samarbete om 3G-infrastruktur i Tyskland. Avtalet har ändrats av parterna, särskilt vad gäller roaming. Avtalet har en direkt påverkan på parternas ställning på de tyska marknaderna för i) anläggningar och infrastruktur vid anläggningar för digitala mobilkommunikationstjänster och ii) tillträde i grossistledet till roaming för 3G-kommunikationstjänster. Avtalet kan potentiellt ge spill-over-effekter på närliggande marknader. (24) Syftet med avtalet i dess ändrade form är att uppnå effektivitetsvinster i samband med kapitalinvesteringar och besparingar i driftskostnader, vilket kommer att förbättra parternas ekonomiska situation genom att ge dem möjlighet att uppnå en viss ställning på marknaden, att utvidga den geografiska täckningen men samtidigt begränsa påverkan på miljön samt uppnå en snabbare utbyggnad av 3G-nätinfrastruktur och en tidig lansering av 3G-tjänster. Avtalet lägger grunden för samarbete mellan parterna i fråga om följande: a) Utvidgad gemensam användning av anläggningar: parterna använder varandras anläggningar och delar av infrastruktur vid anläggningar, såsom mastanläggningar, site support cabinets ( SSC ) och eltillförsel, samt eventuellt antenner, combiners och transmissionslänkar inom ett geografiskt område som är tillräckligt stort för att parterna skall kunna fullgöra sin skyldighet att täcka 50 % av befolkningen vid utgången av b) Gemensam användning av radioaccessnät (RAN): parterna använder varandras Nodes B (dvs. basstationer som tar emot och sänder data tvärs över frekvenser och kontrollerar en viss nätcell) och radionätkontrollpunkter (RNC), som var och en kontrollerar ett antal sådana Nodes B och är kopplade till stamnätet. c) Nationell roaming: O2 Germany kommer mellan den 1 januari 2003 och den 31 december 2008 att roama på T-Mobiles nät men inte tvärtom inom O2 Germanys område som omfattas av täckningsskyldigheten på 50 %, med förbehåll för de begränsningar som anges i avsnitt För den del av Tyskland som ligger utanför var och en av parternas skyldighet att täcka 50 % av befolkningen har det avtalats om ömsesidig nationell roaming under avtalets löptid. (25) Parterna kommer att behålla separata stamnät och separat tillhandahållande av tjänster och de kommer inte att använda sina frekvenser gemensamt. Avtalet är inte exklusivt, eftersom båda parterna kan komma överens om utvidgad gemensam användning av anläggningar, om gemensam användning av radioaccessnät och om nationell roaming med tredje parter (klausul 1.3 i avtalet). Nedan redogörs närmare för de viktigaste bestämmelserna i avtalet.

6 SV Europeiska unionens officiella tidning L 75/ Utvidgad gemensam användning av anläggningar 4.2 Gemensam användning av radioaccessnät (26) Vardera parten kommer att bygga upp sin egen nätinfrastruktur men samarbeta på grundval av utvidgad gemensam användning av anläggningar inom ett område som motsvarar deras licensrelaterade skyldigheter att täcka 50 % av befolkningen vid utgången av Enligt avtalet innebär utvidgad gemensam användning av anläggningar gemensam användning av Site Support Cabinets ( SSC ), energikällor och eventuellt antenner, combiners och transmissionslänkar. (27) Avtalet innehåller regler för att avgöra vilka anläggningar som kan bli föremål för gemensam användning. I klausul 2.1 anges att vardera parten först skall utarbeta sin egen utvidgningsplan självständigt. Därefter skall planerna delas upp i planeringsperioder på [...]* ( 26 ), som visar vilka områden T-Mobile och O2 Germany planerar att utveckla. De geografiska områden som parterna anser relevanta för deras individuella utbyggnad av nätet kommer att jämföras med jämna mellanrum, och områden där det finns överlappningar kan identifieras som områden för gemensam användning av infrastruktur. Parternas egna lokala filialer på teknisk nivå kommer att avgöra vilka anläggningar som bör omfattas av utvidgad gemensam användning, på grundval av överväganden om maximerade kostnadsbesparingar. (28) I klausul 3.2 föreskrivs särskilt att parterna inte gemensamt kan äga eller kontrollera de delar som omfattas av den utvidgade gemensamma användningen av anläggningar. Den part som äger eller kontrollerar de ifrågavarande delar som omfattas av gemensam användning av anläggningar måste låta den andra parten använda dem. Enligt klausul 3.3 skall man i ett bilateralt ramavtal om anläggningar, som ännu inte har ingåtts, ange ståndpunkten till gemensam och fördelaktig användning av anläggningar samt reglera kostnaderna (priserna) för dessa. T-Mobile har därefter överfört äganderätten till sina anläggningar på den nybildade separata rättsliga enheten Deutsche Funkturm GmbH, som ännu inte har förhandlat fram villkoren i det aktuella ramavtalet med O2 Germany. Eftersom ett sådant avtal ännu inte har ingåtts och då kommissionen inte har fått närmare uppgifter om dess villkor, förbehåller kommissionen sig rätten att ta ställning till detta avtal vid ett senare tillfälle. Det omfattas under alla omständigheter inte av detta beslut. (30) Avsnitt 4 i avtalet handlar om samarbete i form av gemensam användning av radioaccessnät. Enligt avtalet kan gemensam användning av radioaccessnät omfatta ytterligare gemensam användning av gemensamma fysiska Nodes B och gemensamma fysiska radionätkontrollpunkter (RNC) (för att inte gå utöver den ram som RegTP har fastställt, måste Nodes B och RNC vara logiskt åtskilda). I klausul 4.1 föreskrivs att parterna måste utföra en genomförbarhetsstudie om gemensam användning av radioaccessnät före den 30 juni På grundval av en prövning av genomförbarheten har parterna tills vidare konstaterat att de inte kommer att utöva någon gemensam användning av radioaccessnät, men att de kan komma att överväga sådan gemensam användning på nytt senare. Det föreskrivs i klausul 4.2 att om gemensam användning av radioaccessnät är genomförbart, kommer parterna så snart som möjligt ingå ett avtal om sådan gemensam användning. Eftersom något sådant avtal hittills inte har ingåtts, förbehåller kommissionen sig rätten att ta ställning till denna fråga vid ett senare tillfälle. Den omfattas under alla omständigheter inte av detta beslut. 4.3 Nationell roaming (31) Nationell roaming regleras i kapitel 3 i avtalet (avsnitt 5 11), i dess lydelse enligt tilläggsavtal av den 20 september 2002, den 22 januari 2003 och den 21 maj O2 Germanys roaming på T-Mobiles nät inom täckningsområdet på 50 % (32) Genom tilläggsavtalet av den 22 januari 2003 till det anmälda avtalet har parterna kommit överens om att T- Mobile mellan den 1 januari 2003 och den 31 december 2008 kommer att tillhandahålla O2 Germany (men inte tvärtom) nationell roaming inom det område som motsvarar skyldigheten att täcka 50 % av befolkningen. För roaming inom täckningsområdet på 50 % kommer O2 Germany att erlägga [...]* (se avsnitt 4.3.2). (29) Avtalet innehåller också garantier som gäller utbyte av konfidentiell information. Enligt klausul 2.6 kan endast sådan information utbytas som är nödvändig för det tekniska genomförandet av den utvidgade gemensamma användningen av anläggningar. Annan information får enligt avtalet inte utbytas, särskilt inte kommersiellt känslig kundinformation. ( 26 ) Delar av texten har strukits för att garantera att konfidentiella upplysningar inte lämnas ut; dessa delar är markerade med hakparentes och asterisk. (33) Efter diskussioner med kommissionen har parterna gått med på att begränsa roaming inom det område som omfattas av skyldigheten att täcka 50 % av befolkningen till ett absolut minimum. De har således identifierat tre separata områden (område 1, 2 och 3) inom det aktuella området, där roaming kommer att avvecklas gradvis enligt en avtalad tidtabell i takt med att O2 Germany uppnår en nätkvalitet och en nätdensitet som ger företaget möjlighet att konkurrera effektivt med de övriga licensierade nätoperatörerna. Parterna ändrade avtalet den 21 maj 2003 för att ta in dessa ändringar.

7 L 75/38 SV Europeiska unionens officiella tidning (34) Inom följande områden kommer roaming att avskaffas gradvis enligt en särskild tidtabell: a) Område 1 omfattar [viktiga storstadsområden]* regioner som täcker cirka [...]* av den tyska befolkningen. Inom dessa regioner åtar sig O2 Germany att inte roama och T-Mobile att spärra roaming från den 31 december 2005 ( 27 ). (36) I avsnitt 5 i avtalet fastställs de viktigaste principerna för nationell roaming. Enligt klausul 5.3 åtar sig parterna att inte diskriminera andra nationella eller internationella roamingpartner. Dessutom skall ingendera parten behandla den andra partens kunder mindre förmånligt än sin egna kunder. I klausul 5.6 föreskrivs att parterna åtar sig att garantera att samarbetet om roaming inte begränsar konkurrensen mellan parterna när det gäller tillhandahållande av tjänster. b) Område 2 omfattar [mindre storstadsregioner]* regioner [av sekundär ekonomisk betydelse]* som täcker ytterligare cirka [...]* av den tyska befolkningen. Inom dessa regioner åtar sig O2 Germany att inte roama och T-Mobile att spärra roaming från den 31 december 2007 ( 28 ). c) Område 3 omfattar [mindre storstadsregioner]* regioner [av mindre ekonomisk betydelse]* som täcker resterande [...]* av den tyska befolkningen. Inom dessa regioner åtar sig O2 Germany att inte roama och T-Mobile att spärra roaming från den 31 december 2008 ( 29 ). Med avvikelse från denna regel kommer O2 Germany att både inom område 1 och område 2 fortsätta roama i så kallade underjordiska områden fram till den 31 december Enligt tidtabellen har O2 Germany också rätt att roama i underjordiska områden inom område 3 fram till den 31 december 2008 ( 30 ). (37) Avsnitt 6 i avtalet reglerar nationell roaming för O2 Germanys kunder på T-Mobiles 3G-nät. I klausul 6.1 föreskrivs att T-Mobile skall erbjuda O2 Germany nationell roaming under avtalets löptid. O2 Germany har gått med på att köpa en minimikvantitet roamingtjänster av T-Mobile till ett värde av [...]* inom tre år från dagen för lanseringen av 3G-roamingtjänsterna (klausul 6.5). Parterna har lagt fram uppgifter som bygger på erfarenheterna från O2 Germanys roaming på T-Mobiles GSMnät av andra generationen för att visa att detta sannolikt kommer att utgöra en mycket liten andel av O2 Germanys behov. Avsnitt 7 reglerar nationell roaming för T-Mobiles kunder på O2 Germanys 3G-nät. Enligt klausul 7.1 får, men måste inte, T-Mobile köpa 3Groamingtjänster av O2 Germany. Om T-Mobile köper nationella roamingtjänster av O2 Germany, omfattas företaget dock av samma krav på köp av en minimikvantitet som O2 Germany (klausul 7.4) Ömsesidig roaming utanför täckningsområdet på 50 % (35) Utanför täckningsområdet på 50 % har parterna avtalat villkor för ömsesidiga partiinköp av både kretskopplad och paketkopplad nationell roaming. O2 Germany åtar sig att köpa in en minimivolym av sådana roamingtjänster från T-Mobile. T-Mobile får rätt att köpa roamingtjänster av O2 Germany på samma villkor, men har ingen skyldighet att göra det. ( 27 ) I område 1 ingår [...]*. ( 28 ) I område 2 ingår [...]*. ( 29 ) I område 3 ingår [...]*. ( 30 ) Underjordiska områden är områden som ligger i de städer eller regioner som ingår i områdena 1, 2 och 3 och som utgör en del av det underjordiska allmänna transportsystemet (inklusive järnväg och tunnelbana) samt underjordiska köpcentrum, bilparkeringar, tunnlar för fordon och fotgängare och alla andra jämförbara underjordiska områden liksom de områden som ligger direkt ovanför (marknivå), dock endast i den mån det inte är tekniskt möjligt att skilja det underjordiska området och marknivån åt för roamingändamål. (38) I avsnitt 8 i avtalet fastställs särskilda regler för spärrad användning. Enligt klausul 8.3 har den part som tillhandahåller nationell roaming rätt att utestänga den andra partens abonnenter från sitt nät. Den part som använder nationell roaming kan också hindra sina egna kunder från att använda den andra partens tjänster. Detta gäller i de fall där det finns överlappande områden. Avtalet innehåller också information om var de spärrade områdena finns och om under vilka omständigheter parterna kommer att avstå från att spärra användningen. (39) I avsnitt 10 i avtalet fastställs ett tvåprissystem för 3Groaming. Det anges att priserna för kretskopplad 3Groaming (avsedd för mobila taltelefonitjänster) bygger på T-Mobiles respektive O2 Germanys termineringspriser för samtrafik. Grossistpriserna för paketkopplad 3Groaming (avsedd för mobila datatjänster) bygger på ett system med prisrabatter [ retail minus ]* ( 31 ) som beaktar den möjliga framtida utvecklingen av paketkopplade roamingpriser och av efterfrågan. ( 31 ) [...]*

8 SV Europeiska unionens officiella tidning L 75/39 (40) I avsnitt 11 i avtalet fastställs särskilda regler för återförsäljning av nationell roamingkapacitet till tredje man. I klausul 11.1.a fastställs den allmänna regeln att vardera parten har rätt att återförsälja den andra partens roamingkapacitet till tjänsteleverantörer. Detta ligger i linje med parternas skyldigheter enligt nationell lagstiftning och med villkoren i deras 3G-licens om att ge tjänsteleverantörer tillträde ( 32 ). Återförsäljning av roamingkapacitet till operatörer av virtuella mobilnät (Mobile Virtual Network Operators, MVNO ) som tillhandahåller taltjänster till slutanvändare ( 33 ) och av roamingkapacitet till andra licensierade nätoperatörer måste godkännas på förhand av värdoperatören, dvs. den andra parten. identiska med end-to-end -mobiltjänster i den mening som avses i klausul 11.1.b, är denna part skyldig att tillåta att den andra parten tillhandahåller den nationella roamingkapacitet den fått även till sådana tal-mvno. 4.4 Varaktighet (43) Avtalet kommer att gälla till och med den 31 december 2011, varefter det kommer att förlängas automatiskt för en tvåårsperiod om det inte sägs upp av någon av parterna med två års uppsägningstid. 5. RELEVANT MARKNAD (41) Enligt klausul 11.1.b har parterna rätt att ställa den andra partens nationella roamingkapacitet till förfogande för operatörer av virtuella mobilnät för datatrafik (data- MVNO), under förutsättning att dessa operatörer inte använder denna kapacitet till att tillhandahålla slutkunder tjänster som ur kundens synvinkel i allt väsentligt är identiska med en end-to-end -mobiltjänst (tal-mvno). Parterna kan också tillhandahålla roamingkapacitet för taltrafik till data-mnvo som agerar som tjänsteleverantörer. (42) I klausul 11.1.c föreskrivs dessutom att återförsäljningen av roamingkapacitet till andra licensierade nätoperatörer eller till tal-mvno enligt definitionen i klausul 11.1.b förutsätter medgivande från den andra parten. Enligt klausul 11.2 är dock kravet på förhandsmedgivande enligt klausul 11.1.c inte tillämpligt om dessa operatörer av virtuella mobilnät är företag som ingår i den andra partens koncern, under förutsättning att de iakttar de olika prissättningssystemen för tal- och datatjänster. Dessutom gäller enligt klausul 11.3 att om en part själv erbjuder roaming till en tredje part (ej tillhörande koncernen) som är en tal-mvno och tillhandahåller tjänster som ur kundens synvinkel i allt väsentligt är 5.1 Inledning (44) Eftersom avtalet i huvudsak är av teknisk natur och inte har till syfte att begränsa konkurrensen, är det resultatet av avtalet som måste analyseras. Frågan om huruvida avtalet kan ha negativa verkningar på konkurrensen beror inte endast på avtalets art utan även på det ekonomiska sammanhanget, såsom parternas marknadsstyrka och andra omständigheter som rör marknadsstrukturen. För att göra denna analys krävs att man definierar de två relevanta grossistmarknader som direkt påverkas av avtalet och identifierar ett antal andra (potentiella) grossist- och detaljistmarknader som kan påverkas av avtalet. (45) Telekommarknader kan generellt delas in i grossist- och detaljistmarknader. Grossistmarknader består typiskt sett av tillhandahållande av tillträde till nät (eller nätelement) och nättjänster till nät- och tjänsteoperatörer. Detaljistmarknaderna består av tillhandahållande av kommunikationstjänster till slutanvändare ( 34 ). Inom dessa breda kategorier kan snävare marknader definieras, både efter den berörda tjänstens kännetecken och i vilken grad den kan ersättas av andra tjänster på grundval av pris, användning och kundpreferenser, och genom en analys av konkurrensvillkoren och strukturen på utbud och efterfrågan ( 35 ). Med hänsyn till fördelarna med mobilitet ( 32 ) Tjänsteleverantörer (även kallade återförsäljare) är enheter som har tillstånd att erbjuda mobiltjänster direkt till slutanvändarna under sitt eget varunamn (vid marknadsföring, fakturering etc.) på grundval av samtalstid på en tredje mans mobilnät, som de har köpt in på grossistnivå. Den rättsliga grunden för skyldigheten att ge tjänsteleverantörer tillträde till 3G är avsnitt 4 i Telekommunikations-Kundenschutzverordnung, TKV, av den 11 december 1997 (Bundesgesetzblatt I, s. 2910), senast ändrad genom Zweite Verordnung zur Änderung der TKV av den 27 augusti 2002 (Bundesgesetzblatt I, s. 3365) samt avsnitt 15 i de tyska 3G-licenserna. ( 33 ) MVNO är företag som har en egen mobilnätskod och ett eget sortiment av mobila så kallade IMSI-nummer ( International Mobile Subscriber Identity ) eller motsvarande för 3G, men som inte äger någon licens att driva trådlösa frekvenser. ( 34 ) Se Tillkännagivande om tillämpning av konkurrensreglerna på tillträdesavtal inom telesektorn Ramen, relevanta marknader och principer (tillkännagivandet om tillträde) (EGT C 265, , s. 2, punkt 45) och kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (riktlinjerna om betydande marknadsinflytande) (EGT C 165, , s. 6, punkt 64). ( 35 ) Kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning (EGT C 372, , s. 5) och Riktlinjer om tillämpningen av EEG:s konkurrensregler inom telekommunikationssektorn (EGT C 233, , s. 2).

9 L 75/40 SV Europeiska unionens officiella tidning och de avgifter som betalas för det, kan mobila tjänster generellt sett inte ersättas av fasta tjänster. Mobila och fasta taltelefonitjänster hör därför till olika tjänstemarknader, vilket har slagits fast i ett flertal kommissionsbeslut ( 36 ). koppling mellan terminerande och originerande nät genom transitering över ett eller flera tredje nät). Tillträdestjänster som avser kunders eller andra operatörers användning av ett värdnät eller ett främmande nät är till exempel nationell och internationell roaming och tillhandahållande av samtalstid för återförsäljning. (46) De marknader för nättillträde och nättjänster som främst berörs av detta beslut är följande: a) Marknaden för anläggningar och infrastruktur vid anläggningar för digital mobil radiokommunikationsutrustning. b) Marknaden för tillträde till nationell roaming för 3G-kommunikationstjänster på grossistnivå. Dessutom påverkas marknaderna för tillträde till 3Gtjänster på grossistnivå och de efterföljande detaljistmarknaderna för 3G-tjänster indirekt. 5.2 Marknader för tillträde till mobila nät för återförsäljning 5.3 Marknader som direkt påverkas av avtalet Marknaden för anläggningar och infrastruktur vid anläggningar för digital mobil radiokommunikationsutrustning Produkt-/infrastrukturmarknad (47) Tillträde till fysiska faciliteter såsom anläggningar och infrastruktur vid anläggningar, t.ex. master och antenner samt kanaler, hyrda linjer och ledningsrätter, som ingår som en del i en mobil telenätinfrastruktur, kan utgöra tillträde till särskilda mobila nätmarknader. Dessutom finns grossistmarknader för nättillträde och -tjänster för tillhandahållande av digitala mobilkommunikationstjänster till andra operatörer. Dessa kan grovt indelas enligt följande: a) För det första nättjänster för återförsäljning som avser samtrafik som möjliggör kommunikation mellan användare av olika nät, och b) för det andra nättjänster för återförsäljning som avser kunders och andra operatörers användning av ett värdnät eller främmande nät. (48) Exempel på nättjänster för återförsäljning som avser samtrafik är samtalsterminering (tjänsten att avsluta ett samtal till en slutanvändare), samtalsoriginering (tjänsten att möjliggöra ett samtal från en slutanvändare) samt direkta samtrafiktjänster (tillhandahållande av en direkt fysisk koppling mellan terminerande och originerande nät) och transittjänster (tillhandahållande av en indirekt ( 36 ) Se punkt 66 i riktlinjerna om betydande marknadsinflytande och kommissionens beslut 98/2001/EG i ärende nr COMP/M.1439 Telia/Telenor (EGT L 40, , s. 1), kommissionens beslut av den 12 april 2000 i ärende nr COMP/M.1795 Vodafone Airtouch/Mannesmann (EGT L 40, , s. 1), kommissionens beslut av den 20 september 2001 i ärende nr COMP/ M.2574 Pirelli/Edizone/Olivetti/Telecom Italia (EGT C 325, , s. 12) och kommissionens beslut av den 10 juli 2002 i ärende nr COMP/M.2803 Telia/Sonera (EGT C 201, , s. 19). (49) Både andra och tredje generationens mobila telenät bygger på en cellulär nätarkitektur som baseras på antenner som fördelats över täckningsområdet, som gör att radiosignaler kan tas emot av slutanvändarna och överföras inom en viss cellradie ( 37 ). Operatörerna av andra och tredje generationens mobila telenät behöver anläggningar för att placera dessa antenner och tillhörande infrastruktur vid anläggningen, som master, site support cabinets, elförsörjning, combiners och transmissionslänkar. (50) Att förvärva (antingen köpa eller, vanligare, leasa) sådana anläggningar kräver ett avtal med anläggningens ägare och ett planläggningstillstånd från lokala myndigheter och i vissa fall godkännande från regleringsmyndigheter för att minska risken för radiofrekvensstörningar. Även om antalet fastigheter som kan omvandlas till anläggningar för digital mobilkommunikationsutrustning i teorin är obegränsat, är antalet platser som är lämpliga begränsat på grund av planeringsbestämmelser, hälsoeller miljööverväganden eller begränsat utrymme i hot spots (dvs. i stadskärnor, flygplatser och järnvägsstationer och i underjordiska områden). För att en fastighet skall kunna betraktas som en anläggning måste den kunna användas som en sådan ur teknisk synvinkel, ställas till förfogande i enlighet med lagkrav och passa in i den planerade nätverksarkitektur som är fördelad över täckningsområdet enligt kapacitetsbehoven. ( 37 ) Eftersom 2,5G bygger på en överlagring av befintliga 2G-nät och i Tyskland tillhandahålls av de fyra befintliga 2G-operatörerna (och deras tjänsteleverantörer) analyseras detta inte separat.

10 SV Europeiska unionens officiella tidning L 75/41 (51) Ur ett efterfrågeperspektiv efterfrågas anläggningar för närvarande främst av de fyra operatörer som innehar 3G-licenser i Tyskland och som planerar en utbyggnad av 3G-nät, vilka samtliga även driver 2G-nät ( 38 ). I princip är 2G- och 3G-anläggningar utbytbara, även om tätheten för 3G-nät är högre på grund av arten av de olika frekvenser som används och den ökade kapacitet som krävs för 3G-tjänster och som kräver upp till två gånger så många anläggningar som ett 2G-nät. Bara en begränsad del av efterfrågan på 3G-anläggningar kan därför tillgodoses genom att använda befintliga 2Ganläggningar. Slutligen är utbyggnaden av 3G-nät i Tyskland fortfarande på planeringsstadiet, till skillnad från 2G-nät som redan är helt utbyggda. Med hänsyn till utbyggnadskraven, som innebär att 25 % av befolkningen skall täckas i slutet av 2003 och 50 % av befolkningen i slutet av 2005, är den inledande efterfrågan på anläggningar störst i städer och andra folktäta områden. Även om det finns ett visst utrymme för utbytbarhet mellan olika typer av anläggningar (t.ex. mellan tak och master eller mellan multipla anläggningar som betjänar mindre celler, såsom mikro- eller picoceller, och enstaka anläggningar som betjänar större makroceller) finns det inga andra produkter som kan ersätta 2G- och 3Ganläggningar och -infrastruktur. (52) Ur ett utbudsperspektiv kan tillträde till 2G- och 3Ganläggningar och -infrastruktur i första hand tillhandahållas av 2G- och 3G-nätoperatörer som har lokaliserat, förvärvat och utvecklat anläggningar för att driva sina egna nät. Det beror på att anläggningar i princip kan delas mellan flera operatörer, även om det finns tekniska gränser för hur många operatörer som kan använda en viss anläggning, i de flesta fall upp till tre ( 39 ), beroende på utformningen av den aktuella anläggningen. Det förefaller finnas diversifieringsfördelar på utbudssidan, eftersom nätoperatörer sannolikt föredrar att ha att göra med parter som kan förse dem med största möjliga antal anläggningar med största möjliga antal lokaliseringar för att minimera sök- och transaktionskostnaderna. Operatörerna kan föredra en utvidgad gemensam användning av anläggningar tillsammans andra operatörer som omfattar element av anläggningsinfrastrukturen, och därmed minska kostnaderna ytterligare. Det är slutligen troligt att många av de mest gynnsamma anläggningarna på hot spots, som stadskärnor, redan har utvecklats och därför inte alltid är tillgängliga för nya marknadsaktörer. (53) Det finns begränsat utrymme för operatörerna av sändningsnät att tillhandahålla tjänster. Mobiloperatörer tenderar dock att använda sändningsstrukturer när de lämpar sig för de lokala kraven på tjänsten. Sändningsutrustning är placerad på anläggningar som har en mycket högre nivå på den geografiska täckningen jämfört med täckningskraven för cellulära system. Sändningsanläggningar tenderar följaktligen att vara höga konstruktioner som är högt placerade och som sänder med hög kraftöverföring (tiotals kilowatt) för att nå optimal täckning av befolkningen med användning av ett begränsat antal anläggningar. Mot bakgrund av kapacitetsövervägandena är mobila radionät cellulära till sin natur och varje anläggning tillhandahåller en tillräcklig men begränsad täckning, reducerar störningar mellan cellerna och ger möjlighet att återanvända frekvensfördelningen på andra områden. Storleken på varje cell kan variera från ett par hundra meter till flera kilometer och den faktiska storleken avgörs av den nivå på nätkapaciteten som krävs. Anläggningens höjd och sändningseffekt är de viktigaste faktorerna för att kontrollera cellstorleken med en typisk sändningseffekt på tiotals watt och antennhöjder på mellan 10 och 20 meter. (54) Oberoende företag som specialiserar sig på lokalisering, förvärv och tillhandahållande av anläggningar för användning av tredje man har gått in på marknaden i Tyskland. Andra parter som kontrollerar anläggningar, som offentliga myndigheter eller allmännyttiga företag, kan också gå in på marknaden och har redan gjort det i Tyskland. Vidare har operatörer hittills också förvärvat och hyrt enskilda anläggningar på kommersiell basis direkt från anläggningarnas ägare och fortsätter att göra det. Bortsett från de allmänna planläggningsbegränsningarna, hälsoregler och krav på att minimera elektromagnetiska störningar som nämns ovan finns inga allvarliga rättsliga, lagstadgade eller andra krav som kan hindra ett tidseffektivt inträde på marknaden och därmed hindra substitution på utbudssidan. Inga betydande investeringar eller teknisk expertis som det är ont om krävs för inträde på marknaden. Det är därmed fortsatt möjligt att träda in på marknaden. (55) På grundval av analysen av utbud och efterfrågan ovan bör slutsatsen dras att det finns en marknad för anläggningar och anläggningsinfrastruktur för digital mobil radiokommunikationsutrustning. Geografisk marknad ( 38 ) Även t.ex. digitala sändningsföretag behöver anläggningar och tillhandahållare av TETRA (terrestrial trunked radio) kommer att behöva anläggningar om sådana tjänster börjar tillhandahållas i Tyskland. Hittills delar parterna anläggningar endast med andra 2G/2,5G-operatörer. ( 39 ) En analys över användning av anläggningar av flera operatörer finns på (56) På grundval av strukturen på efterfrågan, dvs. nationellt licensierade operatörer, och eftersom planläggningsreglerna är nationella, är marknaden nationell, dvs. Tyskland.

11 L 75/42 SV Europeiska unionens officiella tidning Grossistmarknaden för tillträde till nationell roaming för 3G-kommunikationstjänster Geografisk marknad Produkt-/tjänstemarknad (60) Med hänsyn till att licens till 3G-nät ges nationellt och med hänsyn till prisskillnaderna mellan nationell och internationell roaming är den relevanta marknaden nationell, dvs. Tyskland. (57) Mobil roaming äger rum när abonnenter använder sina mobiltelefoner, eller mer specifikt det SIM-kort (subscriber identification module) som identifierar abonnenterna, på ett annat mobilt nät (värdnät eller främmande nät) än det som de abonnerar på och som utfärdat deras SIM-kort (hemnätet). Roaming kan vara antingen nationell eller internationell. I båda fallen bygger den på avtal mellan operatören av hemnätet och operatören av värdnätet om tillhandahållande på grossistnivå av roamingtillträde till det främmande nätet, som hemnätet sedan överför som en tjänst på detaljistnivå till abonnenterna. Marknaden för nationell roaming skiljer sig dock från marknaden för internationell roaming, bland annat för att den inte involverar avtal mellan utländska operatörer, eftersom den inte bygger på de standardavtal som tagits fram inom GSM Association ( 40 ) och eftersom priserna skiljer sig åt betydligt. (58) Trots en möjlig inledande överlappning mellan 2G-, 2,5G- och 3G-tjänster till slutanvändarna kommer, ur ett efterfrågeperspektiv, återförsäljning av nationell roaming för 3G-kommunikationstjänster att vara skild från 2G- eller 2,5G-roaming, eftersom utbudet på både de tal- och datatjänster som kan tillhandahållas på grundval av 3G-roaming är större och annorlunda, med tanke på att betydligt högre överföringshastigheter kommer att finnas tillgängliga (dvs. i praktiken från 144 upp till 384 kbit/s för 3G jämfört med mellan 20 och 60 kbit/s för 2,5G och mellan 9 och 14 kbit/s för 2G). En fullständigare diskussion om de relevanta tal- och datatjänsterna förs i ett separat avsnitt nedan. 5.4 Andra grossist- och detaljistmarknader som kan påverkas Grossistmarknader som kan påverkas Produkt-/tjänstemarknad (61) Det finns ett flertal andra möjliga grossistmarknader för 3G-nättjänster och -nättillträde som kan påverkas av avtalet, till exempel marknaden för tillhandahållande av tillträde till samtalstid för återförsäljning till tjänsteleverantörer, en marknad som finns i Tyskland och bygger på lagenliga skyldigheter. Tillträde till samtalstid för återförsäljning liknar nationell roaming, eftersom det på samma sätt rör ett värdnäts tillhandahållande av nättillträde och minuter (samtalstid) för återförsäljning. Sådant tillträde tillhandahålls tjänsteleverantörer av licensierade mobiloperatörer i Tyskland som ett villkor i deras licenser ( 41 ). Skillnaderna mellan de två formerna av tillträde är att en mobilnätoperatör som förlitar sig på nationell roaming själv kan avgöra vilket utbud av tjänster som skall finnas tillgängliga för abonnenterna och kan tillhandahålla tjänster som inte finns tillgängliga för värdnätets kunder. En tjänsteleverantör kan emellertid endast återförsälja det tjänsteutbud som den nätoperatör erbjuder som tillhandahåller samtalstiden. (59) Ur ett utbudsperspektiv kommer endast operatörer av 3G-nät eller andra parter som kan tillhandahålla den relevanta typen av tillträde till sådana operatörers 3G-nät att kunna tillhandahålla tillträde till nationell roaming för 3G-tjänster för återförsäljning. Med tanke på licenskraven är hindren för inträde på marknaden, frånsett sekundärt inträde som grundas på tillträdesrättigheter till ett befintligt 3G-nät, absoluta. Tillträde till nationell roaming för 3G-kommunikationstjänster för återförsäljning utgör därför en avgränsad produkt/tjänstemarknad. (62) En annan grossistmarknad som kan påverkas är marknaden för samtalsorigineringstjänster, där leverantörer av tjänster för förval köper rätten att få tillträde till mobilnät av nätoperatörer för att under eget ansvar originera samtal som de terminerar. Denna marknad tycks inte finnas för närvarande i Tyskland, men den finns i andra medlemsstater, t.ex. Förenade kungariket. Det är möjligt att det dessutom kommer att utvecklas nya former av tillträde till 3G-nät och -tjänster för återförsäljning som kan komma att utgöra separata relevanta marknader. ( 40 ) GSM Association består av över 690 olika 2G- och 3Gnätoperatörer, tillverkare och leverantörer som kollektivt utvecklar tekniska plattformar för att få trådlösa tjänster att fungera sömlöst, med särskild inriktning på roaming och driftskompatibilitet, se ( 41 ) Se avsnitt 4 i Telekommunikations-Kundenschutzverordnung, TKV, av den 11 december 1997 (Bundesgesetzblatt I, s. 2910), senast ändrad genom Zweite Verordnung zur Änderung der TKV av den 27 augusti 2002 (Bundesgesetzblatt I, s. 3365) samt avsnitt 15 i de tyska 3G-licenserna.