Ref 66. RÅ 1991 Ref 66 RÅ 1991

Transkript

1 Ref 66 Ref 66 Fråga om kammarrätt ägt hålla muntlig förhandling och avgöra mål om beredande av vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) trots att vårdnadshavaren varit närvarande endast genom ombud. 35 första stycket lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga; 14 förvaltningsprocesslagen (1971:291) Vice ordföranden i socialnämnden i Ystads kommun beslutade den 5 december 1990 att omedelbart omhänderta Ann S:s dotter Linda, född 1990, enligt 6 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Beslutet fastställdes av länsrätten i Malmöhus län den 19december Den 2 januari 1991 ansökte socialnämnden om att Linda skulle beredas vård enligt 1 andra stycket och 2 LVU. Till stöd härför anförde socialnämnden att Ann S på grund av missbruk och psykisk instabilitet inte var i stånd att ge Linda erforderlig omvårdnad. Socialnämnden anförde vidare att Ann S hade ett akut vårdbehov innan Linda föddes. Socialnämnden hade övervägt åtgärder enligt LVM för henne. Linda föddes fjorton dagar för tidigt. Kvällen innan hade Ann S druckit amfetamin. Ann S saknade bostad och hon skulle avtjäna fängelsestraff för rattfylleri. Enligt vårdplanen skulle Linda placeras på barnhem under en kortare tid och därefter långvarigt i fa- 215

2 Ref 66 miljehem. - Vid muntlig förhandling den 15 januari 1991 bestred Ann S bifall till socialnämndens ansökan. Hon anförde att hon vid några tillfällen tagit amfetamin men att det inte var fråga om missbruk. Ann S medgav dock att det fanns ett visst vårdbehov för Linda under en övergångstid. Hon samtyckte därför till att Linda placerades på barnhem under en sexmånaders period eller i familjehem tills Ann S avtjänat sitt fängelsestraff. - Linda S:s offentliga biträde och länsstyrelsen tillstyrkte bifall till socialnämndens ansökan. Länsrätten i Malmöhus län ( , ordförande Wallberg) yttrade: Enligt 1 andra stycket LVU skall den som är under 18 år beredas vård enligt denna lag, om någon av de situationer som anges i 2 föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den som har vårdnaden om honom. Enligt 2 samma lag gäller att vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. - I utlåtande den 13 december 1990 och vid sakkunnigförhör har t f överläkaren Anders Löfström uttalat bl a följande. Ann S har en personlighetsstörning som nedsätter hennes förmåga att uthärda normala frustrationer i samspelet med andra människor och ökar hennes benägenhet att använda amfetamin vid sådana tillfällen. Ann S saknar dels förmåga att själv ta hand om sitt barn dels tillräcklig insikt om sin oförmåga. Hon saknar vidare stöd från barnets fader och tillräckligt stöd från andra personer i sitt sociala nätverk. Ann har nog förutsättningar att kunna utgöra ett stöd för Linda i livet men inte i någon framskjuten position. En familjehemsplacering föreslås för Linda. - Av vad som har framkommit i målet beträffande Ann S:s personliga egenskaper, hennes missbruksbild och förhållanden i övrigt finner länsrätten att hon inte själv kan erbjuda Linda erforderlig trygghet och omvårdnad. Linda behöver därför beredas vård utom hemmet. Ann S har inte lämnat något samtycke till upprättad vårdplan, vilket innebär att Linda inte kan beredas behövlig vård på frivillig väg. Förutsättningar föreligger därför för beredande av vård enligt LVU. - Länsrätten förordnar med stöd av 1 andra stycket och 2 lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga att Linda S skall beredas vård enligt denna lag. - Länsrätten förordnar att domen skall gälla omedelbart. I besvär yrkade Ann S att länsrättens dom skulle upphävas och förnekade missbruksproblem. Hon samtyckte till att Linda fram till ett års ålder bodde i det nuvarande familjehemmet. Efter denna tid skulle hon ensam ha ansvaret för Linda. Socialnämnden bestred ändring och anförde bl a följande. Med tanke på att Ann S aldrig tidigare haft ett fast arbete, att hon tidigare påbörjat AMUutbildning men avbrutit denna efter kort tid, att hon under graviditeten inte sökt någon som helst hjälp för att ordna upp sin situation, att hon själv klart uttryckt att hon inte gärna söker hjälp samt att hon saknar socialt nätverk bedöms hon ha små förutsättningar att förändra sin situation inom ett års tid. Hon har inte besökt Linda sedan den 6 januari 1991 och har avböjt erbjudande om att träffa familjehemsföräldrarna. Försök har gjorts att motivera Ann S till fortsatt kontakt med Linda och familjehemmet men hon har svårt att förstå att detta har någon positiv betydelse för Linda. Barnets offentliga biträde bestred bifall till besvären. 216

3 Ref 66 Kammarrätten höll på begäran av Ann S muntlig förhandling i målet. Ann S infann sig dock inte till förhandlingen. Kammarrätten i Göteborg ( , Rydin, Monell, referent, Ståhlgren samt nämndemännen Andersson och Elvefors) yttrade: Vid den muntliga förhandlingen i kammarrätten har bl a följande framkommit angående Ann S:s situation efter länsrättens dom. Fram till den 2 april avtjänade hon ett fängelsestraff för rattfylleri på kriminalvårdsanstalten Tygelsjö. Redan under vistelsen där påbörjade hon en AMU-utbildning som billackerare. Hon skötte utbildningen hyggligt men skrevs ändå ut den 29 april eftersom utbildningen var utan egentlig mening på grund av att hon i vart fall för närvarande inte kan få körkort. Hon lämnade inte tillbaka nyckeln till den elevbostad hon disponerade under utbildningstiden. Den 30 april besökte hon rådgivningsbyrån i Ystad och berättade då bl a att hon "haschat" under vistelsen på AMU. Hon nämnde också att hon just då inte orkade med Linda utan hade nog av att klara sin egen situation. Ävenså uppgav Ann S att hon inte hade för avsikt att inställa sig till kammarrättens muntliga förhandling. Enligt socialnämnden har hon ingen fast bostad och hennes ekonomiska förhållanden är okända. Dock har hon inte sökt socialt bistånd. - På begäran av socialnämnden har vid förhandlingen doktor Anders Löfström hörts som parts sakkunnig. Han har därvid i allt väsentligt upprepat sina uttalanden från förhöret i länsrätten. Kammarrätten gör följande bedömning. - Av handlingarna i målet framgår att det vid tiden för länsrättens dom förelåg förutsättningar för att bereda Linda vård enligt LVU. - Det som framkommit i kammarrätten om Ann S:s nuvarande levnadsförhållanden och situation i övrigt får anses visa att allvarliga brister i hennes förmåga att tillgodose redan grundläggande behov hos den nu ca sex månader gamla Linda alltjämt föreligger. Ann S har visserligen lämnat samtycke till att Linda får vistas i det nuvarande familjehemmet under ett år men att modern därefter själv önskar vårda dottern med hjälp från socialnämndens sida. Det saknas emellertid förutsättningar för att kunna tidsbestämma behoven hos ett så litet barn som det här är fråga om. Det lämnade, tidsbegränsade samtycket garanterar således inte den vård som Linda behöver. Kammarrätten delar därför länsrättens bedömning att behövlig vård inte kan beredas Linda utan ett förordnande med stöd av LVU. Beslutet att bereda Linda vård enligt denna lag skall därför stå fast. - Kammarrätten avslår överklagandet. Domen i denna del gäller omedelbart. I besvär yrkade Ann S att regeringsrätten med undanröjande av kammarrättens dom skulle visa målet åter till kammarrätten för ny handläggning, alternativt med ändring av domen lämna socialnämndens ansökan om vård av Linda S utan bifall. Till stöd för sin talan anförde Ann S att kammarrätten gjort sig skyldig till grovt rättegångsfel genom att avgöra målet trots att hon själv inte erhållit kallelse till den muntliga förhandlingen och därför inte kunnat höras personligen. I besvären till kammarrätten hade hon begärt att bli hörd, eftersom det var angeläget att hon själv lämnade sina uppgifter. Hennes ombud anmälde också hinder mot förhandlingen i kammarrätten. Att i vart fall grund för ett bifall till nämndens ansökan om vård inte föreligger framgick av de förhållanden som Ann S anfört i besvärsinlagen till kammarrätten och av vad som noterats i kammarrättens dom. 217

4 Ref Prövningstillstånd meddelades. Regeringsrätten ( , M Sjöberg, Tottie, von Bahr, Billum Stegard, Lindstam) yttrade: Av handlingarna framgår att kallelse till muntlig förhandling den 14 maj 1991 i kammarrätten avsändes den 26 april till Ann S under hennes i målet uppgivna postadress samt till hennes ombud och offentliga biträde i målet, advokaten Alf Lindskog. Kallelsen synes ha avlämnats till postbefordran som ordinär delgivning med brev jämte bilagt delgivningskvitto. Alf Lindskog erhöll enligt kvitto del av kallelsen den 29 april. Något delgivningskvitto från Ann S återkom inte till kammarrätten. I kallelsen hade angivits att den omständigheten att hon inte inställde sig personligen inte utgjorde hinder för målets handläggning och avgörande. Enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall rätten tillse att mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver; rätten anvisar vid behov hur utredningen bör kompletteras och får avvisa överflödig utredning (8 ). I syfte att främja utredningen kan rätten förordna om muntlig förhandlig (9 ). Klagande skall kallas till förhandlingen, varvid rätten i fråga om enskild klagande får förelägga denne att inställa sig personligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaro ej utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande (14 ). I mål om beredande av tvångsvård skall enligt 35 första stycket LVU länsrätten och kammarrätten hålla muntlig förhandling, om detta inte är uppenbart obehövligt. Muntlig förhandling skall dock alltid hållas, om någon part begär det. I motiven anförs att mål som nu sagts ofta är av djupt ingripande natur för den enskilde och att det ansetts vara ett viktigt rättssäkerhetsintresse att målen inte avgörs på handlingarna i den enskildes frånvaro (prop 1989/90:28 s 124). Såvitt avser frågan om vilken utredning som erfordras och om enskild part skall närvara personligen vid den muntliga förhandlingen gäller förvaltningsprocesslagens bestämmelser. För den händelse rätten finner parts närvaro obehövlig sägs i förarbetena till lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga - vars bestämmelser om muntlig förhandling överensstämmer med motsvarande bestämmelser i LVU - att parten själv får ta ställning till om han vill närvara vid förhandlingen (prop 1979/80:1 del As 595). Av de återgivna bestämmelserna får anses framgå att enskild part förutsatts normalt komma att vara personligen tillstädes vid en muntlig förhandling i mål om beredande av vård enligt LVU och att, om hans personliga närvaro inte anses nödvändig, den enskilde i vart fall genom kallelse bereds möjlighet att närvara vid förhandlingen. Av rättens befogenheter med avseende på utredningen i målet följer emellertid att muntlig förhandling i vissa fall bör kunna hållas inte bara när den enskilde valt att inte personligen inställa sig utan också när endast hans ombud blivit kallad till förhandlingen. Frågan om muntlig förhandling kan hållas när den enskilde inte är personligen närvarande får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet och med beaktande av vilken betydelse närvaron skulle kunna antas ha för utredningen i målet. I förevarande mål hade vid tidpunkten för den muntliga förhandlingen i kammarrätten Ann S redan hörts vid sådan förhandling i länsrätten. Ann S:s befullmäktigade ombud var närvarande vid förhandlingen och kunde föra hennes talan i målet. Vad som från Ann S:s sida hade anförts om behovet av hennes egen närvaro var endast att hennes personliga omständigheter var

5 viktiga för målets avgörande och att rätten borde få bilda sig en egen uppfattning om henne. Med hänsyn till nu angivna omständigheter och till den övriga utredning som fanns tillgänglig kan någon befogad invändning inte riktas mot kammarrättens åtgärd att hålla muntlig förhandling och avgöra målet i Ann S:s frånvaro. Kammarrätten har alltså inte genom denna åtgärd begått något rättegångsfel. Inte heller i övrigt har Ann S visat att sådant fel har förekommit. Såvitt avser frågan om grund föreligger för att bereda Linda S vård enligt LVU delar regeringsrätten kammarrättens bedömning. Regeringsrätten bifaller inte besvären. Föredraget , föredragande Sohl, målnummer Litteratur: prop 1979/80:1 del A, s595; prop 1989/90:28, s