Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren

Transkript

1 Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren

2 Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren INNEHÅLL 1. ALLMÄNT Verksamhetsmiljö Myndigheternas tillsynsplaner Arbetsfördelning inom konsumentsäkerhetstillsynen Förändringar i verksamhetsmiljön 5 2. TEMA OCH MÅL FÖR INOM KONSUMENTSÄKERHETSTILLSYNEN Konsumentsäkerhetstillsynens effektivitet Tillsyn över egenkontroll inom konsumentsäkerhetstillsynen Tillsynens synlighet Exceptionella situationer Säkerställande av verksamhetens säkerhet i planeringsfasen Säkerställande av konsumentsäkerhetstillsynens resurser 8 3. INSPEKTIONER INOM KONSUMENTSÄKERHETSTILLSYNEN RISKBEDÖMNING AV TILLSYNSOBJEKT OCH INSPEKTIONSFREKVENS SAMT INSPEKTIONSTID Kriterier för konsumentsäkerhetstillsynen Definition av kalkylmässigt tillsynsbehov Inspektionsfrekvens och -längd PROJEKT INOM KONSUMENTSÄKERHETSTILLSYNEN BEDÖMNING AV GENOMFÖRANDET AV TILLSYNSPLANEN OCH RAPPORTERING AV DEN SAMT TIDTABELLER FÖR DEM 17 BILAGA 1. Inspektionsfrekvens och -tid BILAGA 2. Riktlinjer och anvisningar för tillämpning av konsumentsäkerhetslagen BILAGA 3. Projekt inom konsumentsäkerhetstillsynen

3 1. ALLMÄNT Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) har upprättat ett riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för Om upprättandet av tillsynsprogrammet föreskrivs i 20 i konsumentsäkerhetslagen (920/2011, nedan KoSäL) som trädde i kraft i början av 2012 och i statsrådets förordning om riksomfattande tillsynsprogram för miljö- och hälsoskyddet (den s.k. förordningen om tillsynsprogram, 78/2011). Det riksomfattande tillsynsprogrammet för konsumentsäkerhetstillsynen utgör en del av det gemensamma riksomfattande tillsynsprogrammet för miljö- och hälsoskyddet för och publiceras med det. Programmet publiceras endast i elektronisk form, och det är tillgängligt via konsumentsäkerhetstillsynens extranät och internet. De principer och frågor som behandlas i det gemensamma programmet tas upp i detta tillsynsprogram endast i den mån som de måste behandlas närmare med tanke på konsumentsäkerhetstillsynen. Syftet med tillsynsprogrammet är att styra konsumentsäkerhetstillsynen och planeringen av den. Temat för det gemensamma tillsynsprogrammet är tillsynens effektivitet, vilket är en viktig princip för en framgångsrik konsumentsäkerhetstillsyn. Mer detaljerade uppgifter om detta finns i kapitel 2 i det gemensamma tillsynsprogrammet och i kapitel 2.1 i detta program. Genomförandet av tillsynsprogrammet kommer att utvärderas genom responsen på programmet, och genom att följa upp hur målen i tillsynsprogrammet (kapitel 2 3) för att utveckla konsumentsäkerhetstillsynen uppnås. Information för utvärderingen av tillsynsprogrammet fås från kommunernas rapportering av tillsynsuppgifter samt kommunernas tillsynsplaner och utvärderingar av genomförandet av dem. En väsentlig förändring från det tidigare tillsynsprogrammet är de så kallade tillsynskriterierna i detta program samt de relaterade ändringarna av inspektionsfrekvenser och -tider. Ett tema i det tidigare tillsynsprogrammet var etableringen av ändringarna i konsumentsäkerhetslagstiftningen. I detta tillsynsprogram behandlas tolkningar och riktlinjer relaterade till lagstiftningen i bilaga Verksamhetsmiljö I konsumentsäkerhetslagen (920/2011) föreskrivs om konsumentsäkerhetstillsynens tillsynsmyndigheter och deras uppgifter. Tillsynsmyndigheter är Tukes, Tullen, regionförvaltningsverken och kommunerna. Lagen föreskriver att kommunerna inom sitt område ska övervaka att lagen och bestämmelser och beslut som har utfärdats med stöd av den följs (KoSäL 16 ). Enligt 15 i lagen ska regionförvaltningsverken styra och övervaka tillsynen över konsumentsäkerheten inom sitt område samt utvärdera kommunernas planer för tillsynen över konsumentsäkerheten och genomförandet av dem. Dessutom utövar regionförvaltningsverken för sin del tillsyn över konsumentsäkerheten inom sitt område. Det riksomfattande tillsynsprogrammet för konsumentsäkerhetstillsynen styr kommunernas och regionförvaltningsverkens konsumentsäkerhetstillsyn. I programmet specificeras även de uppgifter som kommunerna handhar under regionförvaltningsverkens styrning Myndigheternas tillsynsplaner Tukes konsumentsäkerhetstillsyn planeras i Tukes verksamhets- och ekonomiplan (VEP) och på årsnivå i resultatavtalet mellan arbets- och näringsministeriet (ANM) och Tukes. Verksamheten planeras i detalj i Tukes årliga resultatplan. Regionförvaltningsverkens styrsystem håller på att reformeras. Finansministeriet tillsatte en arbetsgrupp för att utveckla styrsystemet för regionförvaltningsverken samt närings-, trafik- och miljöcentralerna. Enligt arbetsgruppen borde styrsystemet för regionförvaltningsverken utvecklas så att det blir mer strategiskt, lätt, tväradministrativt och enhetligt. Detta innebär att det gemensamma strategidokumentet och resultatavtalet i fortsättningen skulle vara regionförvaltningsverkens och NTM-centralernas enda avtalsdokument om resultatmålen. De nuvarande operativa resultatavtalen skulle slopas. Utifrån de föreslagna åtgärderna har arbetsgruppen lagt fram ett utkast om nödvändiga ändringar av lagstiftningen avseende regionförvaltningsverken och NTMcentralerna, och beredningen av ärendet framskrider. 3

4 Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren Kommunens tillsynsplan Eftersom konsumentsäkerhetslagen saknar detaljerade bestämmelser om genomförandet av tillsynen styrs konsumentsäkerhetstillsynen i kommunerna av det gemensamma riksomfattande tillsynsprogrammet för miljöoch hälsoskyddet samt det riksomfattandet tillsynsprogrammet för konsumentsäkerhetstillsynen. Lokala särdrag påverkar tillsynen i respektive kommun via riskbedömningen. Kommunerna ska upprätta en plan för regelbunden tillsyn över konsumentsäkerheten. I den kommunala tillsynsplanen för miljö- och hälsoskyddet ska det tas hänsyn till det riksomfattande tillsynsprogrammet för konsumentsäkerhetstillsynen (KoSäL 22 ). Kommunen kan upprätta planen för ett eller flera år. Kommunens tillsynsplan ska ses över och behandlas i ett kommunalt kollegialt organ vid behov, men minst vart tredje år (KoSäL 22 ). Eftersom kommunerna enligt 8 2 mom. i förordningen om tillsynsplaner varje år ska utvärdera genomförandet av tillsynsplanen, rekommenderar Tukes att reviderade och uppdaterade tillsynsplaner godkänns årligen av nämnden. Om inga större uppdateringar gjorts i tillsynsplanen under något enstaka år, är det ändå rekommendabelt att lämna tillsynsplanen till nämnden för kännedom. På detta sätt ser man till att även politiska beslutsfattare hålls informerade om konsumentsäkerhetstillsynens uppgifter, projekt och resurser Arbetsfördelning inom konsumentsäkerhetstillsynen I enlighet med den arbetsfördelning som tillämpas inom konsumentsäkerhetstillsynen ansvarar kommunerna inom sitt område för tillsynen över konsumenttjänsternas säkerhet. Detta omfattar regelbunden och på riskbedömning baserad tillsyn över konsumentserviceobjekt inom området, deltagande i tillsynsprojekt och behandling av anmälningar, behandling av tillsynsfall i exceptionella situationer, omhändertagande av tillsynsfall som tillsynsenheten observerat samt annat arbete som stöder tillsynen. Tillsynen över konsumtionsvarors säkerhet sköts i regel av Tukes och Tullen. Bakgrunden till arbetsfördelningen är mycket pragmatisk eftersom konsumtionsvaror i allmänhet distribueras i hela Finland är det ändamålsenligt att Tukes ansvarar över tillsynen över dem. Tjänsterna tillhandahålls däremot ofta lokalt. Kommunerna har behörighet inom sitt område och även den bästa kunskapen om lokala verksamhetsutövare. Tukes kan i undantagsfall behandla fall relaterade till lokala verksamhetsutövare, till exempel om de har drag av prejudikat och man utifrån dem kan utarbeta tillsynspraxis för andra motsvarande situationer. Regionförvaltningsverken styr vid behov kommunerna i behandlingen av tillsynsfallen. I mer krävande tillsynsfall instruerar Tukes regionförvaltningsverken och kommunerna. Tukes planerar, styr och utvecklar den riksomfattande övervakningen (KoSäL 13 ), ordnar utbildning för konsumentsäkerhetsinspektörer inom den regionala och lokala förvaltningen samt deltar i internationellt samarbete med ANM. Dessutom utarbetar Tukes nationella anvisningar som stöder tillsynen. Regionförvaltningsverken styr den kommunala tillsynen i regionen och ordnar utbildning i relation till sina tillsynsprojekt och vid behov i andra aktuella tillsynsfrågor om vilka avtalas i det årliga resultatavtalet med Tukes. I regionförvaltningsverkens uppgifter ingår även andra uppgifter som specificeras i resultatavtalet. Både kommunerna och regionförvaltningsverken följer inom sina områden upp utvecklingen i anslutning till tillämpningen av konsumentsäkerhetslagstiftningen (nya tjänster och verksamhetsutövare) och inträffade olyckor bland annat via medier. Vid behov vidtas tillsynsåtgärder i dessa fall. Eftersom tillsynen på lokal nivå främst omfattar konsumenttjänsters säkerhet, behöver man normalt inte ta prov. Därför finns det inget separat avsnitt om provtagning i tillsynsprogrammet för konsumentsäkerhetstillsynen. Tukes kan i enstaka fall begära provtagning av tillsynsenheter. Om de praktiska arrangemangen i anslutning till dessa avtalas från fall till fall. Ett enskilt provtagningsbesök är emellertid inte förenligt med konsumentsäkerhetstillsynen och betraktas inte som en sådan inspektion. 4

5 1.1.3 Förändringar i verksamhetsmiljön Varutillsynen är centraliserad till Tukes Kommunerna har inte längre behörighet avseende tillsyn över kosmetiska produkter (lagen om kosmetiska produkter 492/2013). Tillsynen över dem har centraliserats till Tukes. En framgångsrik produkttillsyn förutsätter uppföljning av utvecklingen av den internationella lagstiftningen och ofta testning av produkter. Dessutom säljs även lokalt tillverkade produkter på ett nationellt plan till exempel i nätbutiker. På grund av ovan nämnda omständigheter har man ansett det vara bäst att hela varutillsynen enligt konsumentsäkerhetslagen centraliseras till Tukes även om kommunerna fortfarande har behörighet avseende tillsynen över konsumtionsvaror. Kommunerna kan även överföra anmälningarna avseende varutillsynen över lokalt tillverkade leksaker och levande ljus till Tukes. Då kan de lokala tillsynsenheterna bättre fokusera på tillsynen över konsumenttjänster Rapport om utveckling och omorganisering av konsumentsäkerhetstillsynen Jyrki Katainens regeringsprogram (2011) och det konsumentpolitiska programmet för innehåller en åtgärd för att reda ut ändamålsenligheten hos organiseringen av tillsynen över konsumenttjänster och olika alternativa sätt för den. I enlighet med det redde ANM ut olika alternativ för en omorganisering av tillsynen över konsumenttjänsternas säkerhet. En utredningsman tillsattes för att överväga och reda ut olika alternativ för organiseringen och utvecklingen. Rapporten om utredningen blev klar i januari 2013 (Kuluttajapalveluiden turvallisuusvalvonnan kehittäminen ja uudelleenorganisointi, TEM raportteja 3/2013). I statsminister Alexander Stubbs regeringsprogram ( ) konstateras det att programmet för Katainens regering för valperioden och dess mål fortfarande gäller. Eftersom stora reformer med omfattande konsekvenser för närvarande pågår inom kommunsektorn, föreslog utredningsmannen i sin rapport att utvecklingen av kvaliteten på tillsynen över konsumenttjänsterna skulle följas upp ytterligare och fortsatta beslut fattas utifrån uppgifterna för Om det utifrån dessa uppgifter skulle anses vara ändamålsenligt att ändra tillsynens nuvarande organisation ansåg utredningsmannen att det var ett beaktansvärt alternativ att centralisera centralämbetsverksstyrningen av den lokala tillsynen till Valvira eller att förstatliga tillsynen över konsumenttjänster och överföra den till regionförvaltningsverken eller Tukes i sin helhet. Utredningsmannens rapport finns på ANM:s webbplats. Om datasystem och kommunikation Elektroniska datasystem infördes redan under det föregående tillsynsprogrammet, och de vidareutvecklas för att motsvara informationsinsamlings- och rapporteringsbehoven. Detta orsakar arbete i både kommunerna, regionförvaltningsverken och centralämbetsverken. Målet är att både verksamhetsutövarna och kommunerna i allt högre grad kunde övergå till elektronisk ärendehantering och att snabba upp kommunikationen och förbättra informationens kvalitet. Även informationssätten ändras. Tukes ger kommunerna aktuell information i ett gemensamt nyhetsbrev för miljö- och hälsoskyddet samt per e-post. De primära kontaktuppgifterna är de uppgifter som tillsynsenheterna lämnat till datasystemet VYHA. För att säkerställa informationsförmedlingen är det viktigt att kommunerna vid behov uppdaterar sina uppgifter. Tukes administrerar också extranätet för tillsynen över konsumentsäkerheten avsett för tillsynsenheterna. Det bildar ett datalager för planering och genomförande av tillsynen. 5

6 Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren TEMA OCH MÅL FÖR INOM KONSUMENTSÄKERHETSTILLSYNEN Åren är temat för konsumentsäkerhetstillsynen tillsynens effektivitet i enlighet med det gemensamma tillsynsprogrammet. Även följande sektorvisa mål har ställts för konsumentsäkerhetstillsynen under programperioden: 1) Tillsynskvalitet och riskbaserad inriktning (kapitel 2.1) 2) Säkerställande av konsumentsäkerhetstillsynens resurser (kapitel 2.2) 3) Etablering av de reformerade tillsynskriterierna (kapitel 4) Dessa mål ska beaktas när tillsynsenheterna planerar den lokala tillsynen, och sätten på vilka de uppnås ska också upptas i tillsynsplanen. Temat och målen beaktas också i resultatavtalen mellan Tukes och regionförvaltningsverken. 2.1 Konsumentsäkerhetstillsynens effektivitet I planeringen och genomförandet av konsumentsäkerhetstillsynen spelar tillsynens effektivitet en stor roll. De resurser som används för tillsynen ska fördelas mellan de objekttyper och objekt som kräver mest tillsyn och där nyttan blir störst. Även verksamhetssätten och metoderna ska väljas utifrån effektivitetskriteriet. I 6 i konsumentsäkerhetslagen räknas upp sådana typer av högrisktjänster som den regelbundna tillsynen i regel borde fokusera på. En del av objekttyperna i förteckningen har sådan karaktär att specificerande anvisningar har utfärdats avseende fördelningen av tillsynen (bl.a. tillsynen över larmtelefoner och vissa kroppsmodifieringstjänster borde endast vara reaktiv). Eftersom de uppräknade objekttyperna dessutom kan innehålla mycket varierande objekt, behövs det lokal riskbedömning vid ett planmässigt genomförande av tillsynen över objekten. Objekt utanför förteckningen övervakas med hjälp av lokal riskbedömning och mottagna anmälningar. Även dessa objekt kan och bör riskbedömas och vid behov upptas i den planmässiga tillsynen. Annat arbete relaterat till konsumentsäkerhetstillsynen är också viktigt: verksamhetsutövarna informeras om principerna för konsumentsäkerhetstillsynen, man skapar samarbetspraxis med näringslivet, intresseorganisationer och andra myndigheter samt ger rådgivning och instruktioner. Med tanke på effektiviteten kan det i vissa fall vara vettigast att till exempel ordna gemensamma möten mellan verksamhetsutövare och myndigheter i stället för att inspektera enskilda objekt. Det är bra att instruera verksamhetsutövare i egenkontroll för att säkerställa säkerheten och uppfyllandet av kraven i lagstiftningen. Tillsynens effektivitet kan även förbättras genom att se över rutinerna, införa nya rutiner, öka tillsynens transparens och utnyttja datasystem. Vid utvärdering av rutiner kan man dra nytta av observationer som gjorts under regionförvaltningsverkens utvärderings- och styrbesök Tillsyn över egenkontroll inom konsumentsäkerhetstillsynen En utmaning för myndighetstillsynen är att det finns så många tillsynsobjekt. Detta leder till att tillsynsmyndigheternas resurser inte räcker till för en traditionell tillsyn som går ut på en mycket minutiös inspektion av objekten. En sådan inspektionsverksamhet är inte nödvändigtvis ens ändamålsenlig. Säkerhetsfaktorer relaterade till utrustning och tekniska lösningar är förvisso viktiga, men objektets övergripande säkerhet spelar en viktig roll. Detta innebär bland annat att verksamhetsutövaren har säkerhetsplaner, personalen har säkerhets- och nödsituationskompetens och utbildning, objektet underhålls planenligt, information ges till användare och vandalism förebyggs. I konsumentsäkerhetstillsynen används termen egenkontroll för att beskriva ovan nämnda säkerhetsåtgärder genom vilka verksamhetsutövaren sörjer för sin omsorgsskyldighet. Att egenkontrollen fungerar i praktiken bör säkerställas, och därför kan inspektionen av objekt inte slopas helt. Egenkontrollsystemet kan utgöra en del av verksamhetsutövarens kvalitetssystem. Säkerhetsdokumentet är ett skriftligt dokument med information om bland annat hur säkerheten och delområdena i egenkontrollsystemet ordnats. När verksamhetsutövaren utvecklar egenkontrollsystemet ska gjorda ändringar upptas i säkerhetsdokumentet. Verksamhetsutövaren ska regelbundet gå igenom och uppdatera säkerhetsdokumentet. Säkerhetsdokumentet kan vara en del av räddningsplanen. Statsrådets förordning 1110/2011 föreskriver om innehållet i säkerhetsdokumentet. Dessutom finns det anvisningar för upprättandet av säkerhetsdokument på Tukes webbplats. 6

7 När egenkontrollen fungerar bidrar den inte bara till att förebygga olyckor utan också till att minimera skadorna om en olycka är framme. Eventuella risker har kartlagts och därför kommer de inte som överraskningar. Personalen får bättre självsäkerhet om egenkontrollen fungerar: om man vet hur man ska agera i olika situationer äventyras säkerheten inte på grund av okunskap eller oklara anvisningar. Samarbetet med ansvariga parter och partens egenkontroll undanröjer inte behovet av myndighetstillsyn, men om detta fungerar väl kan det minska behovet av myndighetstillsyn och ge möjlighet att allokera begränsade myndighetsresurser till ställen där behovet är störst enligt riskbedömningen. En effektiv och trovärdig myndighetstillsyn inklusive inspektioner och vid behov administrativa tvångsmedel för att undanröja faror har en central position i säkerställandet av konsumenternas säkerhet. Tillsyn över egenkontroll i objekt där samma verksamhetsutövare administrerar flera objekt av samma typ eller karaktär Samma verksamhetsutövare kan administrera flera objekt av samma typ eller karaktär (med liknande risker). Hit hör många konsumenttjänster som tillhandahålls av kommuner, såsom lekplatser, idrottsplaner och badstränder, och i allmänhet är deras antal stort. Enligt den information som konsumentsäkerhetstillsynen har tillgång till finns det till exempel ca lekplatser och drygt badstränder i Finland. Flera sådana objekttyper ingår också i konsumentsäkerhetstillsynens prioriterade områden. Det är viktigt att de som administrerar tillsynsobjekten uppfyller sina skyldigheter avseende alla administrerade objekt enligt konsumentsäkerhetslagen. I dessa fall kan man dra nytta av att objekten påminner om varandra. I högkvalitativa myndighetsinspektioner som baserar sig på riskbedömning lyfter man fram de säkerhetsbrister som eventuellt anknyter till flera eller alla objekt av samma typ, om inte den ansvariga parten redan observerat dem i sin egenkontroll och vidtagit ändamålsenliga åtgärder. Det är därför relevant att observationer gjorda inom tillsynen om enskilda objekts säkerhet och till exempel administratörens säkerhetsplanering och -ledning utnyttjas och att administratören instrueras att beakta dessa frågor även i andra objekt som administreras. Ändring av inspektionsfrekvensen avseende de objekt som ingår i prioriterade områden och vars egenkontroll fungerar När man nått en situation där administratören av objekten har ett fungerande egenkontrollsystem som säkerställts genom tillsyn, kan inspektionsfrekvensen för dessa administratörers objekt vara lägre än enligt tillsynsprogrammet. Slutsatsen om att egenkontrollen fungerar ska basera sig på en långsiktig uppföljning av egenkontrollen. Att egenkontrollen fungerar ska säkerställas genom inspektion av dokument och fältinspektioner. Inspektionsbesöken till objekten kan inte slopas helt ens när egenkontrollen verkar fungera. De inspektionsfrekvenser som nämns i bilaga 1 kan ändras för sådana objekt som har en verifierad, fungerande och högkvalitativ egenkontroll som garanterar objektens säkerhet. Även administratörerna ska upptas i datasystemen bland objekten. Antalet objekt ska fortfarande hållas uppdaterat. Om det börjar förekomma brister i objekten måste man också vara beredd att höja inspektionsfrekvensen. Mer information om egenkontroll och tillsynen över att den fungerar finns på Tukes webbplats och på extranätet för konsumentsäkerhetstillsynen Tillsynens synlighet I enlighet med det gemensamma avsnittet i tillsynsprogrammet är det viktigt att kommunerna även fokuserar på den lokala konsumentsäkerhetstillsynen för att säkerställa synligheten. Synlighet är en väsentlig del av tillsynens effektivitet. Aktiv, regelbunden och mångsidig lokal information om nationella och regionala projekt och andra aktuella frågor och observationer inom konsumentsäkerhetstillsynen konkretiserar dem för konsumenterna. Då kan de också kräva säkrare tjänster. Miljö- och hälsoskyddets samt konsumentsäkerhetstillsynens synlighet för kommunernas beslutsfattare ska samtidigt främjas. 7

8 Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren Mångsidigare kommunikation och regelbundna kontakter med lokala medier ökar kännedomen om konsumentsäkerhetstillsynen och banar väg för en smidigare informationsförmedling. Till exempel om en maskin i en nöjespark får en funktionsstörning som leder till att passagerare inte kan sig ut ur den överstigs nyhetströskeln nästan alltid. Då vore det viktigt att redaktören på lokaltidningen eller -radiostationen skulle känna till den lokala konsumentsäkerhetstillsynen och kunde kontakta representanter för den för att få ytterligare information Exceptionella situationer Konsumentsäkerhetslagen förutsätter att kommunens tillsynsmyndigheter och Tukes har beredskap för exceptionella situationer genom att i förväg planera de rutiner som de kräver. I praktiken sköter kommunerna detta bäst genom att komplettera kommunens tillsynsplan med anvisningar för exceptionella situationer eller en hänvisning till dem om de finns i andra dokument. Exceptionella situationer inom konsumentsäkerhetstillsynen har visat att det noggrant gäller att planera rutiner, anvisningar och nödvändiga kontaktuppgifter på förhand och att relevanta tjänsteinnehavare ska ha kännedom om dem, för att hantera situationen och sköta mediekontakterna på ett ändamålsenligt sätt. Bra ersättararrangemang utgör inte bara en del av en välfungerande grundtillsyn utan bidrar också till att klara av exceptionella situationer. En tillsynsmyndighets konsekventa och smidiga agerande i exceptionella situationer ökar tillsynens trovärdighet Säkerställande av verksamhetens säkerhet i planeringsfasen Tillsynens effektivitet kan även förbättras genom att främja beaktandet av säkerheten redan när objekten planeras. Samarbete ska i mån av möjlighet bedrivas med verksamhetsutövare, och de bör instrueras och motiveras att uppfylla sina lagstadgade skyldigheter. Säkerhetsaspekter ska beaktas mycket omsorgsfullt när ny utrustning anskaffas, när nya objekt planeras eller byggs eller när befintliga objekt repareras. Vad gäller ny utrustning (t.ex. redskap till lekplatser och utrustning till gym) är det lättast att undvika risker genom att skaffa utrustning som uppfyller säkerhetskraven och genom att montera utrustningen professionellt. Vad gäller objekt som planeras eller byggs ska man även beakta säkerhetsaspekter relaterade till objektets läge (t.ex. livligt trafikerade leder och vattendrag). Det är viktigt att de som planerar, beställer och anskaffar objekt och utrustning samt de som tillhandahåller relaterade tjänster i kommunen är medvetna om detta. Ofta är det också nyttigt att samarbeta med andra kommunala myndigheter såsom byggnadstillsynen. Det är lättare att beakta säkerhetsaspekter när objekt planeras och byggs än när de är färdiga. Då undviker man sådana onödiga situationer som när en tillsynsmyndighet dyker upp efter att till exempel ny utrustning monterats på en lekplats eller ett gym. I sådana situationer kan det komma fram att utrustningens säkerhetsnivå inte nödvändigtvis ens vid anskaffningstidpunkten varit tillräcklig eller att utrustning som i sig uppfyller konstruktionskraven har monterats så att den medför fara för användaren. I detta skede är det i allmänhet svårare och dyrare att rätta till bristerna. Dessa problem kan undvikas om verksamhetsutövarna är medvetna om konsumentsäkerhetslagstiftningens krav och engagerar sig för en säkerhetsinriktad verksamhet. I många fall medför detta inga extra kostnader eller besvär, förutsatt att ärendena sköts korrekt och vid rätt tidpunkt. När man på förhand samarbetar med verksamhetsutövare för att säkerställa tjänsternas säkerhet gäller det att påpeka för verksamhetsutövarna att tillsynsmyndigheter inom konsumentsäkerhet inte har förfaranden för godkännande av tjänster. Det gäller också att påpeka att det kan uppstå situationer där en myndighet trots samarbete på förhand kan vara tvungen att kräva ytterligare åtgärder av verksamhetsutövaren för att garantera säkerheten. Tillsynsmyndighetens uppgifter handlar inte om att ge officiella, detaljerade anvisningar om monteringen av olika slags utrustning eller redskap utan att ge information om säkerhetskraven och -anvisningarna i konsumentsäkerhetslagstiftningen, så att verksamhetsutövaren kan beakta dem från första början. 2.2 Säkerställande av konsumentsäkerhetstillsynens resurser Redan var ett tema i tillsynsprogrammet att säkerställa den dåvarande produktsäkerhetstillsynens resurser. Frågan är fortfarande aktuell. Syftet med att säkerställa resurserna är att tillsynsenheterna ska ha tjänsteinnehavare som specialiserat sig på konsumentsäkerhetstillsyn och vars arbetsuppgifter till största delen eller i varje fall till en betydande del består av uppgifter inom konsumentsäkerhetstillsynen. Specialisering 8

9 betraktas som eftersträvansvärt med tanke på tjänsteinnehavarnas motivation och tillsynens effektivitet. Varje tillsynsenhet borde ha åtminstone en tjänsteinnehavare som specialiserat sig på konsumentsäkerhetstillsyn och en kompetent ersättare. Frågan om säkerställandet av resurserna anknyter också till att tillsynen är avgiftsbelagd. Tillsynsenheten ska säkerställa att förutsättningarna att ta ut avgifter för planmässig tillsyn existerar och att avgifter de facto tas ut. Den planmässiga tillsynen omfattar också tillsynsprojekt när deltagandet i dem på förhand har beaktats i kommunens tillsynsplan eller när tillsynsprojektet hänför sig till en objekttyp som man även i övrigt planerat att övervaka. De allmänna principerna för debitering av avgifter även för resor behandlas i det gemensamma avsnittet i det riksomfattande tillsynsprogrammet för konsumentsäkerhetstillsynen. Restiden inkluderas inte i inspektionstiden, men det är viktigt att uppskatta och beakta tiden i de sammanhang där man planerar och uppskattar de resurser som behövs för konsumentsäkerhetstillsynen. Den genomsnittliga restiden varierar mellan tillsynsenheterna. Om upprättandet av tillsynsplaner och utvärderingen av genomförandet föreskrivs genom förordning (665/2006). I samband med utvärderingen borde bland annat fördelningen av inkomsterna från inspektionerna uppskattas enligt förordningen. Att tillsynen är avgiftsbelagd är en viktig del i säkerställandet av tillsynsresurserna, även om avgifterna inte täcker alla tillsynsutgifter. Enligt riktlinjerna i det gemensamma riksomfattande tillsynsprogrammet för miljö- och hälsoskyddet ska även kommunens tillsynsplan för konsumentsäkerheten upprättas enligt tillsynsbehovet. Detta innebär att utfallet av tillsynen anger direkt hur väl tillsynsbehovet enligt de så kallade tillsynskriterierna uppnåtts. Det är viktigt att man i kommunens tillsynsplan för konsumentsäkerheten tydligt lyfter fram den del av konsumentsäkerhetstillsynen som baserar sig på riskbedömning och som åtminstone borde genomföras under planens implementeringstid. På detta sätt kan man säkerställa att eventuella avvikelser från den behovsbaserade planen inte sker slumpmässigt utan riskbaserat och planmässigt. I enlighet med riktlinjerna i det gemensamma tillsynsprogrammet kan man även med tanke på genomförandet av kommunens tillsynsplan för konsumentsäkerheten med hjälp av riskbedömning göra en inspektionsplan som beaktar de tillgängliga resurserna. I utvärderingen av genomförandet av tillsynsplanen använder man som referenspunkt det tidigare nämnda tillsynsbehovet som är förenligt med tillsynskriterierna. Flera kommuner och regionförvaltningsverk har behov av större resurser för konsumentsäkerhetstillsyn för att kunna sköta de lagstadgade tillsynsuppgifterna tillräckligt effektivt. Enligt tillsynsuppgifter som samlats in från kommunerna är underskottet i relation till det kalkylmässiga tillsynsbehovet betydande. Genom att beräkna det nödvändiga nationella resursbehovet för konsumentsäkerhetstillsyn enligt tillsynskriterierna (kapitel 4) utifrån insamlingen av uppgifter 2012 verkar det som om den kalkylmässiga miniminivån skulle uppnås med en arbetsinsats på 54,8 årsverken. År 2012 användes 18,6 årsverken till konsumentsäkerhetstillsyn, dvs. underskottet var 36,2 årsverken. Sedan 2014 har 64 tillsynsenheter inom miljöoch hälsoskyddet varit verksamma. Om tillsynsbehovet var jämnt fördelat skulle det motsvara 0,86 årsverken per tillsynsenhet. Detta är otillräckligt med tanke på de större tillsynsenheterna, men det kan vara tillräckligt för en del enheter. Tillsynsenheterna bör uppskatta tillsynsbehovet mer detaljerat på lokalplanet. Det är viktigt att säkerställa resurserna: - i samband med utvärderingen av genomförandet av tillsynsplanen aktivt informera beslutsfattarna (ämbetsverkets ledning, nämnden, kommunens ledning) om de orsaker som påverkat genomförandet av tillsynsplanen samt jämföra den genomförda tillsynen med tillsynsbehovet enligt riskbedömningen - se till att tillsynen är avgiftsbelagd - komma med förslag till tjänster och arbetsuppgifter som borde besättas - komma med budgetförslag avseende genomförandet av den reaktiva tillsynen - föreslå utbildningsanslag som behövs. 9

10 Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren INSPEKTIONER INOM KONSUMENTSÄKERHETSTILLSYNEN Enligt den gällande arbetsfördelningen inom konsumentsäkerhetstillsynen (kapitel 1) hänför sig tillsynen och inspektionerna på lokalnivån till lokala konsumenttjänster. Prioriterade områden inom tillsynen över konsumenttjänster är objekt med stora risker. Syftet med inspektionen av ett tillsynsobjekt är att säkerställa att tjänsteleverantören har sett till att tjänsten inte äventyrar konsumenternas säkerhet och att kundsäkerheten faktiskt upprätthålls och utvecklas. Tillsynsmyndighetens uppgift går inte ut på att hitta på sätt genom vilka risker relaterade till tjänsten kan undanröjas, utan verksamhetsutövaren ska kunna visa genom vilka åtgärder en tillräcklig säkerhetsnivå uppnås och bevaras. I en situation där säkerheten inte kan garanteras på något sätt, bör verksamhetsutövaren avhålla sig från att tillhandahålla tjänsten. Vid inspektioner borde man komma ihåg att granska objektet (t.ex. ett gym) utifrån den övergripande säkerheten (som tjänst) och i stället för enskilda anordningars tekniska säkerhet framför allt fästa uppmärksamhet vid egenkontroll och administration. Inspektionerna kan dock inte slopas helt, eftersom genomförandet av egenkontrollen och administrationen i praktiken måste säkerställas genom stickprovsliknande inspektioner. Viktiga aspekter med tanke på den övergripande säkerheten till exempel på en lekplats är ett relevant säkerhetsdokument, tillräckligt ofta förekommande planmässiga underhållsbesök, inhägnad kring området enligt riskbedömningen, en barnsäker port, informationstavla för lekplatsen samt en säker placering av redskapen och lekplatsens skick. En allmän definition av inspektionens innehåll beskrivs i det gemensamma avsnittet i det riksomfattande tillsynsprogrammet för miljö- och hälsoskyddet. I rapporteringen av tillsynsuppgifter för konsumentsäkerhetstillsynen räknas endast sådana tillsynsåtgärder som inspektioner om vilka en inspektionsberättelse avfattats (Förvaltningslag, 434/2003, 39 ). En mall för inspektionsberättelsen och instruktioner finns på konsumentsäkerhetstillsynens extranät under Mallar. Under Arbetsinstruktioner på konsumentsäkerhetstillsynens extranät finns en allmän anvisning för inspektion av konsumenttjänsters säkerhet. Även checklistor finns på extranätet för konsumentsäkerhetstillsynen. Vid inspektionerna utnyttjas dessutom eventuella säkerhets- och tillsynsanvisningar för olika serviceobjekttyper samt tillsynspraxis. Tillsynsanvisningarna finns på Tukes webbplats -> Konsumentsäkerhet -> Material / Anvisningar för konsumentsäkerhetsövervakning. Gemensamma inspektioner Med gemensam inspektion avses inom konsumentsäkerhetstillsynen en inspektion som utförs av representanter för flera myndigheter under samma inspektionsbesök i samma tillsynsobjekt. Gemensamma inspektioner kan utföras till exempel i tillsynen över publikevenemang och programtjänster. Vid till exempel inspektioner av publikevenemang är det bra att överväga samarbete med bland annat räddningsmyndigheterna och polisen. Att olika myndigheter inspekterar ett objekt samtidigt har ingen betydelse för bland annat den tid som fastställts för inspektion av till exempel ett publikevenemang. Förfaranden som gynnar gemensamma inspektioner rekommenderas. En inspektion som utförs tillsammans av flera myndigheter är nyttig för alla parter. Kombinerade inspektioner Med kombinerad inspektion avses inom konsumentsäkerhetstillsynen ett inspektionsbesök där samma hälsinspektör samtidigt inspekterar ett objekt med stöd av två eller flera lagar om hälso- och miljöskydd. I och med bildandet av samarbetsområden har man strävat efter att varje tillsynsenhet skulle ha en hälsoinspektör som specialiserat sig på konsumentsäkerhetstillsyn. Inspektioner inom konsumentsäkerhetstillsynen har i och med allt mångsidigare tjänster blivit mer krävande, och därför är kombinerade inspektioner inte alltid ett realistiskt alternativ till exempel beroende på tidtabellerna. Kombinerade inspektioner kan utföras om tillsynsenheten anser att det är en bra arbetsform med tanke på en vettig användning av resurser, men det rekommenderas allt mer behovsrelaterad prövning av inspektioner som utförs med stöd olika lagstiftning under samma besök. 10

11 4. RISKBEDÖMNING AV TILLSYNSOBJEKT OCH TINSPEKTIONSFREKVENS SAMT INSPEKTIONSTID Termen riskbedömning definieras i konsumentsäkerhetslagen, och med den avses identifiering av faror samt fastställande av riskernas omfattning och bedömning av deras betydelse. Vid inspektion av ett tillsynsobjekt bedöms riskerna relaterade till tjänsten. Tukes har tagit fram en preliminär riskbedömning enligt objekttyp, utifrån vilken de genomsnittliga inspektionsfrekvenserna och -tiderna har definierats för inspektionsobjekt inom de prioriterade områdena för olika objekttyper (bilaga 1). I den preliminära riskbedömningen har man så väl som möjligt utnyttjat omfattande information om risker med objekttyperna, inträffade olyckor och tjänsternas karaktär (t.ex. föränderlighet, användargrupper, förhållanden) samt beaktat synpunkter av både utomstående experter och tillsynsmyndigheter avseende risker med objekten. Inspektionsfrekvenserna och -tiderna för objekt som inte ingår i de prioriterade områdena definieras genom riskbedömning vid tillsynsenheten. Det finns en hel del avvikande tillsynsobjekt och -målgrupper inom objekttyperna. Tillsynsenheten ska utföra riskbedömning av tillsynsobjekten och vid behov höja eller sänka inspektionsfrekvensen för objekten. Även inspektionstiderna varierar mellan olika objekt. Grunderna för riskbedömning inom konsumentsäkerhetstillsyn finns i följande dokument på konsumentsäkerhetstillsynens extranät under Arbetsinstruktioner: - Grunder för riskbedömningsarbetet - Riskbedömning, social- och hälsovårdsministeriets publikation - Riskbedömning i tillsynsobjekt som är förenliga med KoSä-lagen, del 1 och 2. På grund av att objekten inom konsumentsäkerhetstillsynen varierar en hel del är anvisningarna för riskbedömningen inte detaljerade riskanalysmetoder utan snarare råd för en mångsidig riskkartläggning i bedömningen från fall till fall. När risker bedöms måste man ha en uppfattning om vad som kan hända, en hurdan fara det handlar om, hur sannolikt det är att risken realiseras och hur många personer som då utsätts för fara. Riskfaktorerna från den allvarligaste till den lindrigaste är risk för liv, bestående skada, skada som blir bättre/läker, lindrig skada/liten incident, harm/upprördhet och egendomsskada. Även olägenheter som uppstår under en längre tid bör beaktas. Det gäller också att komma ihåg att beskrivningar av risker i medier inte alltid motsvarar den uppfattning som en tillsynsmyndighet som utför systematisk riskbedömning har. 4.1 Kuluttajaturvallisuusvalvonnan valvontakriteeristö Kuluttajaturvallisuusvalvonnan niin kutsuttu valvontakriteeristö on uudistettu ja sisällytetty osaksi valvontaohjelmaa. Merkittävimpänä muutoksena uudistuksessa on valvonnan resurssitarpeen arvioimiseen käytettävän laskentatavan muutos sekä painopistealueen valvontakohteiden tarkastustiheyksien sekä keskimääräisten tarkastusaikojen tarkistaminen. Painopistealueiden kohteiden tarkastustiheydet ja -ajat on esitetty liitteessä 1. Valvontakriteeristön päivitys on tehty Tukesin valvontakokemusten, kunnista ja aluehallintovirastoista saatujen valvontatietojen sekä valvontakriteeristöstä annetun palautteen perusteella. Kohdetyyppejä koskevat valvontakriteeristön muutokset viedään myös YHTI-tietojärjestelmään. Sähköisten tietojärjestelmien hyödyntämistä myös laskennallisen valvontatarpeen arvioimisessa selvitetään Kriterier för konsumentsäkerhetstillsynen De så kallade tillsynskriterierna för konsumentsäkerhetstillsynen har reformerats och införlivats i tillsynsprogrammet. En av de största reformerna är ändringen av beräkningen av resursbehovet för tillsynen och justeringen av inspektionsfrekvensen för tillsynsobjekten och de genomsnittliga inspektionstiderna inom det prioriterade området. Inspektionsfrekvenserna och -tiderna för objekt inom de prioriterade områdena beskrivs i bilaga 1. Uppdateringen av tillsynskriterierna har gjorts utifrån Tukes tillsynserfarenheter, tillsynsuppgifter från kommunerna och regionförvaltningsverken samt responsen på tillsynskriterierna. Ändringarna av tillsynskriterierna för objekttyperna förs också in i datasystemet YHTI. Möjligheten att använda datasystem även i bedömningen av det kalkylmässiga tillsynsbehovet är under utredning. 11

12 Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren ) Tillsynsbehovet hos objekt inom prioriterade områden (bilaga 1), baserar sig på - dessa objekts antal inom tillsynsenhetens område, och - fastställda inspektionsfrekvenser och -tider för prioriterade områden 2) Den övriga arbetsmängden som konsumentsäkerhetstillsynen kräver beräknas med en koefficient. Det estimerade preliminära värdet på koefficienten är 1,7. Tillsynsenheten kan ändra värdet på koefficienten i intervallet 1,5 2,0 till exempel årligen beroende på hur behovet av konsumentsäkerhetstillsyn antas förändras. Summan av de olika objekttypernas produkter i punkt 1 multipliceras med koefficienten, vilket resulterar i ett estimat på det totala behovet av tillsynsresurser. I kalkyler relaterade till bedömning av resursbehovet kommer man att använda datasystem så mycket som möjligt. Objektens inspektionsfrekvenser och -tider, antalet objekt och den använda koefficienten matas in i datasystemen. Tillsynsenheterna kan inom de fastställda gränserna ändra dessa värden utifrån riskbedömningar och tillsynserfarenheter. Då använder datasystemet de värden som kommunen angett för beräkningen av resursbehovet. Om man inte använder de utgångsvärden som centralämbetsverken meddelat ska man använda dessa förvalda inspektionsfrekvenser och -tider i systemet Inspektionsfrekvens och -tid På grund av lagstiftningen har man ansett det vara motiverat att bevara de inspektionsfrekvenser och genomsnittliga inspektionstider som fastställts för typerna av serviceobjekt. De har uppdaterats i detta tillsynsprogram för att motsvara den kunskap man har i dag. Även de nuvarande kommunala systemen och rapporteringen ska i fortsättningen bygga på inspektionsfrekvenstänkandet. Systemet YHTI innehåller de inspektionsfrekvenser som centralämbetsverket fastställt för typerna av serviceobjekt inom det prioriterade området, men vid behov kan inspektionsfrekvensen ändras enligt objekt utifrån en lokal riskbedömning. Eftersom riskbedömningen vid tillsynsenheten är objektspecifik kan olika inspektionsfrekvenser användas för olika objekt inom samma objekttyp. Om kommunen ändrat inspektionsfrekvenserna utvärderas genomförandet av tillsynsplanen enligt de ändrade inspektionsfrekvenserna. Systemet YHTI erbjuder kommunens tillsynsmyndighet ett verktyg för upprättande och uppföljning av tillsynsplaner. Om man ser till att uppgifter registreras noggrant och att inspektionsfrekvenserna motsvarar objektens nuläge möjliggör systemet en aktuell uppföljning av objektens inspektionstidtabeller. Det gäller dock att notera att en tillsynsmyndighet i regel alltid bör reagera om man får kännedom om en allvarlig olycka eller nya riskfaktorer för konsumenternas säkerhet (eller vid behov till exempel på grund av anmälningar av konsumenter eller observationer gjorda under andra inspektioner). Följande inspektionsfrekvenser används: 1) Årligen, inspektionsfrekvens 1 2) Vart annat år, inspektionsfrekvens 0,5 3) Vart tredje år, inspektionsfrekvens 0,33 4) Vart fjärde år, inspektionsfrekvens 0,25 5) Vart femte år, inspektionsfrekvens 0,2 6) Ej anmälningsskyldiga objekt*, i regel tillsyn utifrån anmälningar *) Anmälningsskyldigheten enligt 6 i KoSäL omfattar inte övriga konsumenttjänster och inom till exempel gruppen programtjänster inte sådana tjänster vars risk kan betraktas som liten och som enligt konsumentsäkerhetslagen inte omfattas av anmälningsskyldigheten eller inom gruppen simhallar och badhotell små simbassänger för morgon- och kvällsdopp på hotell. Eftersom YHTI-systemet automatiskt ger alla objekt inom ifrågavarande objekttyp den inspektionsfrekvens som centralämbetsverket fastställt måste inspektionsfrekvensen för dessa specifika objekt lokalt ändras till noll. För att kommunernas tillsynsresurser enligt aktuell information ska räcka till för tillsyn över objekttyper med stora risker och över de prioriterade områdena, har man ansett det vara möjligt att minska inspektionsfrekvensen för följande objekttyper: - gym. Detta på grund av att det finns gymkedjor, vilket kan utnyttjas i inriktningen av tillsynen. Det har inte heller inträffat särskilt många olyckor i objekten jämfört med deras antal. 12

13 - kartingbanor. Det har inte skett särskilt många olyckor inom kartingtjänster fram till slutet av simhallar/utebassänger/badhotell/etc. Tillsynen över hälsoskyddet i frågavarande objekt är ganska tät. Konsumentsäkerhetstillsynen fungerar i regel i samma enhet som hälsoskyddet. Således kan man förvänta sig att konsumentsäkerhetstillsynen lättare får kännedom om bristerna i objektets konsumentsäkerhet. Detta stöder den regelbundna konsumentsäkerhetstillsynen, och därför kan inspektionsfrekvensen vara lägre. - tatuering, piercing och andra tjänster för kroppsmodifiering. Dessa tjänster är inte nödvändiga för konsumenterna, och de övervakas också med stöd av hälsoskyddslagen. - larmtelefontjänster. Största delen av larmtelefontjänsterna övervakas med stöd av socialvårdslagen. - enskilda lekplatser. Största delen av lekplatserna hör till verksamhetsutövaren som har flera administrerade objekt. Då är en fungerande egenkontroll en kritisk faktor med tanke på säkerheten. I sådana fall gäller det att satsa på tillsyn över egenkontrollen och inspektioner av den, varvid inspektionsfrekvensen för verksamhetsutövarens egenkontroll är en gång om året, och när egenkontrollen fungerar kan inspektionsfrekvensen för enskilda lekplatser sänkas och inspektioner göras i form av stickprov. Vad gäller andra objekttyper är inspektionsfrekvenserna oförändrade. Sänkning/höjning av inspektionsfrekvensen utifrån lokal riskbedömning Inspektionsfrekvenstänkandet utgår från att den lägsta möjliga inspektionsfrekvensen för objekt som omfattas av den planmässiga tillsynen är en gång per fem år (inspektionsfrekvens = 0,2). Vad gäller övriga objekt utgår man i sin tur från att de endast övervakas utifrån anmälan. Inspektionsfrekvensen kan ändras utifrån lokal riskbedömning. Här följer exempel på faktorer som inverkar på inspektionsfrekvensen. Faktorer som höjer inspektionsfrekvensen: - olyckor eller allvarliga tillbud, utifrån vilka man kan dra slutsatsen att det finns säkerhetsbrister i verksamheten (de senaste åren) - negativa tillsynsobservationer (t.ex. brister enligt inspektionsberättelsen har inte rättats till inom den angivna tiden) - företagets egenkontroll fungerar inte (negativ inställning till förbättring och utveckling av säkerheten, man reagerar inte på ett relevant sätt på olycksfall, säkerhetsdokument har inte upprättats eller är inte heltäckande till väsentliga delar, olycksfallsbokföring används inte, konsumenter får inte relevant information, tjänsten har inte anmälts enligt 8 trots incidenter - betydande förändringar i verksamheten eller dess omfattning. Faktorer som sänker inspektionsfrekvensen: - egenkontrollen fungerar i praktiken och den har säkerställts genom inspektioner - säkerhetsdokumentet är håller utmärkt eller åtminstone god standard och utvecklas aktivt - inga större brister eller försummelser i verksamheten har upptäckts i samband med tillsynen - antalet inträffade olyckor och tillbud i relation till tjänstetypen är måttligt och verksamhetsutövaren har visat sig kunna hantera dem - förebyggandet av och beredskapen för olyckor är i skick - verksamhetsutövaren har rätt inställning till säkerhetsfrågor - verksamheten är småskalig men välskött. När inspektionsfrekvensen ändras utifrån lokal riskbedömning ska det göras kontrollerat ett steg uppåt eller nedåt i taget på skalan för inspektionsfrekvenser om det inte finns särskilda grunder till större ändringar. Ändringar av inspektionsfrekvensen ska basera sig på tillsynsobservationer och en uppskattning av hur väl objektets säkerhet omhändertagits. Även objekt som i regel endast övervakas utifrån anmälan kan och bör utifrån en riskbedömning införlivas i den planmässiga tillsynen, varvid tillsynsenheten fastställer en inspektionsfrekvens för dem. När dessa objekt sedan ingår i tillsynsplanen kan även inspektionsavgifter tas ut av dem. 13

14 Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren Den tid som används för planmässiga inspektioner är inte samma sak som den tid som används för planmässig tillsyn. Till exempel kan man redan på förhand planera och uppskatta den tid som går åt till utbildningar, uppdateringar av tillsynsplanen etc. Däremot är till exempel exceptionella situationer, anmälningar, handläggning av anmälningar av nya objekt etc. arbete som inte planerats på förhand. Vad gäller inspektionstiderna har man ansett det vara motiverat att minska längden på följande inspektioner: - nöjesparker och motsvarande objekt, skidcenter och kartingbanor. På motsvarande sätt har man ansett det vara motiverat att öka längden på följande inspektioner: - skateboardramper och cyklingsplatser av motsvarande typ, badstränder och vinterbadplatser samt publikevenemang. Inspektionstiderna är riktgivande, och den realiserade inspektionstiden beror på objektet. Den uppskattade tiden kan över- eller underskridas. 5. PROJEKT INOM KONSUMENTSÄKERHETSTILLSYNEN Beroende på tillsynsobjekten är tillsynsprojekt antingen en del av den regelbundna tillsynen över de prioriterade områdena eller av tillsynen över andra objekt. Projekten är tidsmässigt avgränsade helheter som effektivt kartlägger och förbättrar säkerhetsnivån för en viss typ av tillsynsobjekt. Vid valet av tema för projekten beaktas till exempel nya typer av objekt och tjänster, risker eller olyckor relaterade till vissa typer av objekt, ändringar i lagstiftningen avseende objekt eller andra förändringar i säkerhetskulturen. Vid de inspektioner som ingår i ett projekt agerar man som vanligt, dvs. vid behov används tillsynsmetoder för att undanröja faror som hotar konsumenterna. Det är viktigt att notera att anmälningsskyldiga objekt enligt 6 i konsumentsäkerhetslagen och den planmässiga tillsynens eller projektens objekt inte nödvändigtvis sammanfaller. Ett bra exempel på detta är det riksomfattande tillsynsprojektet från 2011 som fokuserade på korgbollskorgars och fotbollsmåls säkerhet på allmänna bollspelsplatser. Temat för projektet valdes utifrån en riskbedömning, dvs. kända olyckor och faktorer relaterade till underhållet av allmänna bollspelsplatser. Eftersom dessa objekt inte är föremål för den regelbundna konsumentsäkerhetstillsynen, var det motiverat att förbättra objekttypens säkerhet genom ett projekt. För att främja konsumentsäkerhetstillsynens effektivitet och synlighet förväntas tillsynsenheterna aktivt delta i regionala och nationella tillsynsprojekt. Regionförvaltningsverken ansvarar för informationen om styrningen och resultaten av regionala projekt. Tukes ansvarar för styrningen av riksomfattande projekt med stöd av regionförvaltningsverken. Styrningen av tillsynsprojekt omfattar i regel specifikt projektmaterial för ändamålet. Tukes informerar också för sin del om inledningen av riksomfattande projekt och resultaten av dem. Projekten under 2015 inklusive teman och tidtabeller finns i bilaga 3 till detta program. De finns också på konsumentsäkerhetstillsynens extranät under Projekt Information om projekten under 2016 publiceras senare på extranätet. En tillsynsenhet kan för sig eller tillsammans med andra tillsynsenheter ordna egna tillsynsprojekt. Behovet av projektet avgörs utifrån riskbedömning. Tillsynsprojekt är ett bra sätt för att ingripa i lokala säkerhetsproblem. På konsumentsäkerhetstillsynens extranät finns anvisningar för egna projekt: Projekt -> Tillsynsenheternas egna tillsynsprojekt. 14

15 6 BEDÖMNING AV GENOMFÖRANDET AV TILLSYNSPLANEN OCH RAPPORTERING AV DEN SAMT TIDTABELLER FÖR DEM Information om rapporteringen av utvärderingen av tillsynsplanen och tillsynsplanerna samt tidtabellerna för dem finns i kapitel 2 i det gemensamma riksomfattande tillsynsprogrammet. För att underlätta behandlingen av genomförandet av tillsynsplanen i olika organ och för att förtydliga olika frågor är det bra att avfatta en kort skriftlig sammanfattning av utvärderingen av genomförandet, i vilken åtminstone de punkter som räknas upp i förordningen om tillsynsplaner lyfts fram: - antalet inspektioner enligt typ av tillsynsobjekt, - inspektionernas omfattning, - antalet provtagningar enligt typ av tillsynsobjekt (inom konsumentsäkerhetstillsynen i allmänhet 0), - fördelningen av inkomsterna från inspektionerna. I sammanfattningen är det också bra att lyfta fram andra väsentliga och aktuella tillsynsfrågor, såsom tillsynsresursernas tillräcklighet i relation till det kalkylmässiga behovet nu och i framtiden. I utvärderingen av genomförandet av tillsynsplanen gäller det också att beakta uppnåendet av tillsynens tema och mål samt bland annat omständigheter relaterade till inspektion av tjänsteleverantörers egenkontroll. Vid behov anges orsaker eller motiveringar till varför mål inte uppnåtts och presenteras åtgärder genom vilka målen uppnås under följande rapportperiod. Även i det gemensamma avsnittet i tillsynsprogrammet finns anvisningar för utvärderingen av genomförandet. Enligt målet ska regionförvaltningsverken utvärdera kommunernas tillsynsplaner en gång under tillsynsprogramperioden och komma med en sammanfattning av utvärderingen av genomförandet av tillsynsplanerna varje år. 15

16 Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren BILAGA 1. Inspektionsfrekvens och -tid Tillsynsobjekt Inspektionsfrekvens Inspektionstid Skidcenter eller annan skidanläggning 1 6 Badstrand 1 3 Vinterbadplats 1 3 Inomhuslekplats som egen tjänst 1 5 Nöjes-/temapark, tivoli, cirkus, zoo eller husdjurspark 1 6 Skateboardramp och cyklingsplats av motsvarande typ 0,5 4 Programtjänst 0,5 6 Ridstall och andra ridtjänster 0,5 6 Simhall/utebassäng/badhotell/motsvarande 0,5 5 Publikevenemang 0,5 *) 4 Klättercenter/-vägg, ej programtjänst 0,33 5 Kartingbana 0,33 5 Gym 0,25 4 Lekplats eller-park, invånarpark 0,25 4 Tatuering, piercing och andra tjänster för kroppsmodifiering 0,2 3 Larmtelefon och andra motsvarande tjänster 0 0 *) kalkylmässigt inspekteras vart annat publikevenemang med betydande risk. Tukes ansvarar för tillsynen över konsumtionsvaror och deras tillverkare. Även om man i YHTI-systemet kan registrera uppgifter och vissa lokala tillverkares objekt och tillsyn över dem ska dessa uppgifter registreras endast i särskilda fall. Kommunernas inspektionsfrekvens för objekt inom varutillsynen är 0. 16

17 BILAGA 2. Riktlinjer och anvisningar för tillämpning av konsumentsäkerhetslagena Anmälningsskyldighet Enligt 6 i konsumentsäkerhetslagen ska verksamhetsutövare som tillhandahåller vissa tjänster göra en skriftlig anmälan till den kommunala tillsynsmyndigheten när verksamheten inleds, förändras och när verksamhetsutövaren byts. Anmälningsskyldigheten är inte retroaktiv utan gäller endast inledning av verksamhet, väsentliga förändringar i tjänster och byten av verksamhetsutövare från och med Syftet med anmälningsförfarandet är att det ska vara mycket lätt. Den kommunala tillsynsmyndigheten ska ta emot anmälan och lämna en mottagningsanmälan till verksamhetsutövaren. Den kommunala tillsynsmyndigheten behöver i regel inte vidta tillsynsåtgärder eller fatta administrativa beslut på grund av anmälan. Verksamhetsutövaren behöver inte heller vänta på myndighetens mottagningskvittering innan tillhandahållandet av tjänsten kan inledas. Tukes har tagit fram en mall för mottagningsbrevet som finns på extranätet. Enligt lagen ska kommunen ta ut en avgift för handläggningen av anmälan för att täcka handläggningskostnaderna. Avgiften ska fastställas i prislistan och den får inte vara högre än kostnaderna för handläggningen av anmälan (t.ex. kontroll av att anmälan är korrekt ifylld, begäran av eventuella kompletterande uppgifter, sändning av mottagningsbrev, registrering av uppgifterna i datasystemet). Tjänstens verkliga säkerhet kan inte bedömas enbart utifrån anmälan och detta är inte heller syftet. Syftet med anmälan är att få information om tillsynsobjekt och registrera objekten i datasystemen för att därigenom införliva objekten i den planmässiga tillsynen. Inspektion behöver inte göras på grund av handläggning av anmälan, men om man ibland vill göra det och ta ut en inspektionsavgift, gäller det att förbereda mottagaren för det genom till exempel följande klausul: Efter att ha gjort anmälan enligt 6 i konsumentsäkerhetslagen har verksamhetsutövaren upptagits i den planmässiga tillsynen, och verksamhetsutövaren kan bli föremål för ett inspektionsbesök med stöd av konsumentsäkerhetslagen, för vilket en avgift enligt kommunens prislista tas ut. Anmälningsförfarande för kringresande tjänsteleverantörer Tukes har utfärdat anvisningar för kommunerna avseende anmälningsförfarande enligt 6 för kringresande tjänsteleverantörer. Till sin karaktär är anvisningen en rekommendation och ålägger inga skyldigheter för kommunernas tillsynsmyndigheter. Med kringresande tjänsteleverantörer avses verksamhetsutövare som tillhandahåller sina tjänster på flera tillsynsenheters område vid olika tidpunkter. Till exempel ett tivoli eller en cirkus är en kringresande tjänsteleverantör. Det kan också handla om en verksamhetsutövare som besöker olika evenemang eller orter. Med kringresande tjänsteleverantörer avses inte sådana verksamhetsutövare som regelbundet tillhandahåller tjänster på en och samma plats en gång om året. Exempel på sådana tjänster är musikfestivaler och andra publikevenemang som regelbundet ordnas på samma plats. Inte heller tillhandahållare av sådana programtjänster under vilka man tillfälligt vistas på en annan tillsynsenhets område betraktas som kringresande tjänsteleverantörer. Exempel på sådana tjänster är snöskoter- och paddlingssafarier. På Tukes webbplats och extranät finns en anvisning för att lätta upp anmälningsförfarandet för kringresande tjänsteleverantörer. Säkerhetsdokument Enligt 7 i konsumentsäkerhetslagen förutsätter alla typer av tjänster som räknas upp i 6 upprättande av ett säkerhetsdokument oberoende av när tillhandahållandet av tjänsten inletts. Även om verksamhetsutövare i anmälan om inledning eller förändring av verksamheten förutsätts lämna uppgifter om upprättande av säkerhetsdokument och när den senast uppdaterats, förväntas den kommunala tillsynsmyndigheten inte i detta skede ta del av innehållet i säkerhetsdokumentet och det behöver inte heller fogas till anmälan. Tillsynsmyndigheterna för konsumentsäkerheten tar del av säkerhetsdokument vid behov och i samband med inspektionsverksamheten. 17

18 Kuluttajaturvallisuusvalvonnan valtakunnallinen valvontaohjelma vuosille Administrativa tvångsmedel I 6 kap. i konsumentsäkerhetslagen anges administrativa tvångsmedel som en tillsynsmetod. Med konsumentsäkerhetslagen som trädde i kraft i början av 2012 utökades de kommunala tillsynsmyndigheternas tillgängliga tillsynsmedel avsevärt. I tillsynen ska principerna enligt 6 i förvaltningslagen (434/2003) iakttas. Särskilt viktiga principer med tanke på konsumentsäkerhetstillsynen är principerna för proportionalitet och ändamålsbundenhet. I kommuner kan fullmäktige ge den kommunala tillsynsmyndigheten rätt att delegera behörighet avseende flera tillsynsmetoder till en underlydande tjänsteinnehavare eller sektion. (KoSäL 16 2 mom.). Kommunernas tillsynsmedel omfattar korrigerings- eller rättelseåtgärd, temporärt förbud, förbud, avbrytande av verksamhet, tvångsutförande och åläggande att lämna information samt vite och hot om tvångsutförande eller avbrytande. Av dem ska beslut om temporärt förbud, avbrytande av verksamhet och tvångsutförande överlämnas till Tukes för slutligt avgörande. Enligt 17 i konsumentsäkerhetslagen har en kommunal tjänsteinnehavare i brådskande fall där faran är allvarlig och akut rätt att tillgripa ovan nämnda tillsynsmedel, även om sådan behörighet att använda dem inte har överförts på honom eller henne. Efter ett beslut som tjänsteinnehavaren fattat med stöd av 17 ska han eller hon överföra ärendet om beslutets innehåll, dvs. beroende på det använda tillsynsmedlet för avgörande antingen till kommunens tillsynsmyndighet (korrigerings- eller rättelseåtgärd, förbud) eller till Tukes (temporärt förbud, avbrytande av verksamhet och tvångsutförande). Tillsynsenheten ska se till att de nödvändiga delegeringarna har gjorts, så att tillsynsmedlen kan användas effektivt i brådskande fall. Avtal om tillsynsansvar mellan tillsynsenheter Med stöd av 16 3 mom. i konsumentsäkerhetslagen kan en kommun med en annan kommun eller en samkommun komma överens om att en uppgift som enligt denna lag ska skötas av kommunen eller dess myndighet och där behörighet får delegeras till en tjänsteinnehavare ska anförtros en annan kommuns eller en samkommuns tjänsteinnehavare, som då sköter uppgiften under tjänsteansvar. En samkommun får ingå ett avtal som avses ovan med en annan samkommun, om medlemskommunerna i samkommunen gett sitt samtycke till det. Ett sådant förfarande kan vara nyttigt i till exempel tillsynen över sådana tjänster som tillhandahålls på flera tillsynsenheters områden (t.ex. kartingtjänster vars banor ligger på två kommuners område). Tillsynsansvar för larmtelefontjänster I 13 punkten i 6 1 mom. i konsumentsäkerhetslagen nämns larmtelefontjänster som en anmälningsskyldig tjänst. De säkerhetstjänster som kommuner och privata aktörer erbjuder inklusive larmtelefontjänster är dock till sin karaktär tjänster som hör till socialvårdslagstiftningens tillämpningsområde. På utrustning som används för larmtelefontjänster tillämpas lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar (1015/2001). Enligt Tukes uppgifter tillhandahölls inga larmtelefontjänster inom konsumentsäkerhetslagens tillämpningsområde i Finland i början av Det anses inte nödvändigt att inrikta planmässig övervakning på larmtelefontjänster som eventuellt ingår i konsumentsäkerhetslagens tillämpningsområde, utan kommunernas konsumentsäkerhetsmyndigheter ges instruktionen att endast övervaka dem reaktivt, dvs. av särskild orsak och utifrån anmälningar. På Tukes webbplats finns en promemoria om tillämpning av olika lagstiftning på larmtelefontjänster. Beteckningar för tillsynsobjekt och inriktning av tillsynen Vissa termer för objekt som används i konsumentsäkerhetslagen är inte entydiga. En sådan term är familjepark. I konsumentsäkerhetslagen jämställs familjepark med nöjespark, men i dag verkar det som om begreppet i talspråk främst används för stora lekparker och invånarparker, som till sin karaktär främst påminner om det prioriterade området lekplatser. Det är viktigt att komma ihåg att det använda begreppet inte i sig avgör om objektet hör till lagens tillämpningsområde eller objektets klassificering, utan det som är avgörande är de tjänster som tillhandahålls i objektet. Om till exempel en familjepark påminner mer om en nöjespark inspekteras den som nöjespark, i övrigt hör den till 18

19 gruppen lekplatser. I konsumentsäkerhetstillsynen inspekteras stränder dessutom som badstränder om de facto används som badstränder, även om de inte är det enligt definitionerna i till exempel hälsoskyddslagen. Vad gäller dessa övriga badställen kan inspektionsfrekvensen enligt tillsynsenhetens riskbedömning vara lägre än för sådana badstränder som har större risker och som eventuellt övervakas med stöd av hälsoskyddslagen. När tillsynen inriktas till andra badställen ska bland annat tillsynens effektivitet beaktas. Inspektion av objekt som omfattas av hemfriden I 10 i grundlagen (731/1999) föreskrivs om skyddet för privatlivet och hemfriden. Enligt 10 3 mom. i grundlagen kan det dock genom lag bestämmas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. Om en tillsynsmyndighet planerar att inspektera ett objekt som omfattas av hemfriden, ska inspektionsrätten basera sig på en författning på lagnivå. De behörigheter som olika lagar om miljö- och hälsoskydd ger för att inspektera objekt som omfattas av hemfriden avviker från varandra. I 28 i konsumentsäkerhetslagen (920/2011) föreskrivs om rätten att utföra inspektioner. Rätten sträcker sig till gårdsområden som omfattas av hemfriden om verksamhet som hör till konsumentsäkerhetslagens tillämpningsområde utövas där. Inspektioner får dock inte med stöd av konsumentsäkerhetslagen utföras i sådana lokaler och utrymmen som används för permanent boende såvida det inte finns skäl att misstänka hälsobrott som avses i 44 kap. 1 i strafflagen (39/1889). Det gäller också att komma ihåg att en verksamhetsutövare inte kan ge samtycke till inspektionsbesök i bostadslokaler på de andra invånarnas vägnar. Det är rätt sällan som konsumenttjänster tillhandahålls i egentliga bostadslokaler, men vissa tjänster, såsom tatueringstjänster, kan tillhandahållas hemma hos verksamhetsutövaren. Om tjänsterna tillhandahålls i sådana lokaler och utrymmen som används för permanent boende, ger konsumentsäkerhetslagen inte rätt att utföra inspektioner utan brottsmisstankar. Vad gäller sådana objekt kan man dock utföra dokumenttillsyn, till exempel genom att be om säkerhetsdokument. 19

20 Riksomfattande tillsynsprogram för konsumentsäkerhetstillsynen för åren BILAGA 3. Projekt inom konsumentsäkerhetstillsynen 2015 Riksomfattande tillsynsprojekt 2015 Temat för det riksomfattande tillsynsprojektet 2015 är simhallars och badhotells säkerhet. Regionala tillsynsprojekt 2015 Regionförvaltningsverket i Södra Finland: Utveckling av utvärderings- och handledningsbesöken inom konsumentsäkerhetstillsynen Regionförvaltningsverket i Östra Finland: Vinterbadställens säkerhet, januari mars Regionförvaltningsverket i Lappland: Vinterbadställens säkerhet Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland: Utveckling av och pilotprojekt för utvärderings- och handledningsbesöken n inom konsumentsäkerhetstillsynen Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland: Utveckling av utvärderings- och handledningsbesöken inom konsumentsäkerhetstillsynen Regionförvaltningsverket i Norra Finland: Skidåkningstjänsters säkerhet, januari mars Utveckling av utvärderings- och handledningsbesöken inom konsumentsäkerhetstillsynen 20