Blekingebläddran %OHNLQJHEOlGGUDQ ) UHQLQJHQ %OHNLQJHV )ORUD

Transkript

1 Blekingebläddran 2012 %OHNLQJHEOlGGUDQ ) UHQLQJHQ %OHNLQJHV )ORUD

2 Föreningen Blekinges Flora Föreningen Blekinges Flora bildades för att främja den botaniska verksamheten i landskapet. Föreningen grundades 1994 som en fortsättning på det nyligen avslutade inventeringsprojektet. Vi har möten två gånger per år med föredrag och dessutom exkursioner på våren, sommaren och hösten. Vi ägnar oss åt både blomväxter och olika kryptogamgrupper (mossor, lavar, svampar, alger). Föreningen har dessutom floraväktarverksamhet startade föreningen ett svampprojekt med syfte att inventera främst storsvampar, men även i viss mån mikrosvampar. Vi deltager även i de vilda blommornas dag, med lokala exkursioner i juni månad. För att bli medlem kan du betala in årsavgiften på 100 kr (20 kr för familjemedlemmar) till postgiro: , eller bankgiro: Ange namn och adress, samt att du är ny medlem. Alternativt kan du höra av dig till någon i styrelsen. Ordförande: Bengt Nilsson Trestenav. 5A, Sölvesborg tfn e-post: bengt39@gmail.com Sekreterare: Lars Fröberg Sofiaparken 4E, Lund tfn e-post: lars.froberg@biol.lu.se Kassör: Kjell Petersson Arvid Nilssonsg. 8, Karlskrona tfn e-post: kjell.b.petersson@comhem.se Floraväktaransvarig: Åke Widgren Ronnebyg. 10, Karlskrona tfn (arb) e-post: cotula@gmail.com Svampprojektet: Jonny Svensson Karsahult Pl 81, Ryd tfn e-post: jonny.g.a.svensson@gmail.com Föreningens hemsida: Blekingebläddran För innehåll och författarinstruktioner, se bakpärmen insida. Redaktör: Lars Fröberg, Botaniska Museet, Östra Vallgatan 18, Lund. tfn , e-post: lars.froberg@biol.lu.se Redaktionskommitté: Ingrid Grahn-Nilsson, Joakim Hemberg, Åke Widgren. Omslagsbild: Granspira Pedicularis sylvatica. Foto Kjell Petersson.

3 Blekingebläddran - en botanisk tidskrift för Blekinge Blekinge är ett litet landskap, men har ändå haft en hög botanisk aktivitet genom tiderna. Inte mindre än sju floror har publicerats över landskapet. För snart 50 år sedan startade Blekinges Natur som en biologisk och geologisk årsbok, vilken utgavs under perioden Bland annat Björn Berglund och Lennart Mattsson har varit redaktörer för årsboken. Naturvården har varit ett viktigt tema, men även fågelrapporter, inventeringar och utredningar av olika växt-, svamp och djurgrupper har presenterats. Sedan 2003 har årsboken inte kommit ut, vilket känts som en lucka för många naturintresserade. När fältarbetet till den senaste floran över Blekinge var i det närmaste avslutat, beslutade projekt Blekinges Flora att bilda en botanisk förening. I föreningens aktiviteter ingår möten, exkursioner och floraväktarverksamhet, och sedan 1999 har även ett svampprojekt pågått. Med kallelsen medföljde ofta ett informationsblad, men det kändes som om föreningen ändå inte nådde medlemmarna utanför landskapet. Vi beslutade därför på årsmötet 2011 att starta en botanisk tidskrift. Tidskriften kommer att innehålla rapporter från floraväkteriet och svampprojektet, samt uppgifter om intressanta fynd. Tidigare i år publicerades en komplettering till kärlväxtfloran i Blekinge (Svensk Bot. Tidskr. 106: 67 99), men ytterligare nyfynd och rättelser kan lämpligen presenteras i Blekinge bläddran. Även inventeringar i speciella områden, eller av arter/artgrupper i landskapet är välkomna, liksom systematiska eller ekologiska utredningar som berör Blekinge. Artiklarna kan handla om både kärlväxter, mossor, lavar, svampar och alger. I detta nummer presenteras nyfynd av den rödlistade svampen grönticka, en art som är på tillbakagång men som ändå går att hitta på nya lokaler. Skogsstyrelsen utför inventeringar av skogsområden som en slags uppföljning till nyckelbiotopsinventeringen vilket också presenteras, liksom dystra floraväktarrapporter över granspira och knärot som båda gått tillbaka kraftigt. Vi hoppas att Blekingebläddran kommer att bli intressant att läsa och bläddra i, både för kunniga botaniker och för den växtintresserade allmänheten. Lars Fröberg, redaktör

4 Ingrid Grahn-Nilsson Grönticka i Blekinge Gröntickan har visat en tillbakagående trend under de senaste åren, men Ingrid Grahn-Nilsson poängterar att det ändå går att hitta nya lokaler för arten, så ut och leta! Inledning Grönticka Albatrellus cristatus är sällsynt i hela sitt utbredningsområde, och har i Sverige rapporterats enbart från Småland, Blekinge och Skåne. Enligt European Polypores (Ryvarden & Gilbertson 1993) växer den med lövträd, huvudsakligen ek och bok, och följer ekens utbredningsområde. De flesta biotoper där arten växer är belägna längs stigar och vägar med stort ljusinsläpp. Gröntickan hotas av ändrat skogsbruk, väg- och annan bebyggelse. Flera lokaler har försvunnit speciellt i Skåne. I Blekinge har ändrat skogsbruk, där gran ersätter lövskog, stått för en stor del av minskningen. En stor del av fynden i Blekinge är gjorda i ett område norr om Sännen, och de skånska fynden i Ivösjö-området. Gröntickan klassas i den svenska rödlistan som Starkt hotad (EN). Bedömningen bygger på att svampen har en mycket liten population i landet med få genetiskt unika individer. Risken för utdöende är stor. Beskrivning Gröntickan tillhör släktet fårtickor Albatrellus och är liksom den mycket vanligare fårtickan en marklevande mjuk, köttig ticka med fot och hatt (Fig. 1). Fruktkroppen kan under gynnsamma förhållanden överleva i 3-4 månader medan myceliet är flerårigt. Gröntickan har fått sitt namn av den smutsigt olivgröna-brungröna färgen på hattens ovansida och fot. Den är alltså inte vackert klargrön, vilket man kan förledas att tro av namnet. Hatten kan bli upp till 15 cm bred och 2 cm tjock. Ovansidan är till en början finluden men blir så småningom uppsprucken. Fotens längd varierar från några centimeter till en decimeter och kan vara central eller kantställd. Det är mycket vanligt att flera fruktkroppar är mer eller mindre sammanvuxna. Det nedlöpande porlagret är vitt eller ljusgult med runda 0,3-0,5 mm vida porer (Fig. 1). Svampköttet är vitt och luktar unket men har en mild smak. Gröntickan bör inta kunna förväxlas med någon annan ticka, den brun-gröna ovansidan och det vita porlagret skiljer den från alla andra marklevande tickor i Sverige. Man kan kanske vid första anblicken tro att det är en stor olivgrön kremla man ser, men undersidan avslöjar genast vilken svamp det är. Gröntickan är en mykorrhizasvamp som lever i symbios med bok och ek. I Sverige finns alla kända lokaler i bokskogar med ett undantag: Mjösgöl i Nybro kommun, där bok saknas men ek finns på lokalen. Alla kända lokaler i

5 Blekingebläddran 2012 Fig. 1. Gröntickor vid Nässjön Fruktkroppar är ofta buktiga och gyttrade och spricker så småningom upp. På detaljbilden till höger syns det nedlöpande porlagret. Foton Ingrid Grahn-Nilsson. Norge är ekskogar men i övriga Europa räknas den som en bokskogssvamp. Gröntickan är cirkumboreal med förekomster i Europa, östra Nordamerika och Asien. Livsmiljö Gröntickan är bara funnen i de torrare sydöstra delarna av Sverige; förutom i Blekinge även i nordöstra Skåne och sydöstra Småland. Arten växer i Sverige främst i magra hedbokskogar med lågt ph (Fig. 2). Många lokaler ligger i kanten av skogsvägar eller trampade stigar vilket tyder på att svampen behöver en ljus och varm miljö. Det är också vanligt att lokalerna är belägna i närheten av sjöar (i ett fall nära havet) vilket också bidrar till mildare temperaturer under sommar och höst. I Skåne är gröntickan funnen på Balsberget vid Råbelövssjön, två lokaler vid Oppmannasjön, en vid Kädarp nära Vånga väster om Ivösjön samt två på Ivön. Även i Småland ligger den enda kända lokalen, Mjösgöl, nära en sjö, Allgunnen. I Norge växer arten med ek i ädellövskogar längs sydkusten och i övriga Europa återfinns den oftast i bergsområden i Central- och Mellaneuropa. Svampen verkar undvika Västeuropas fuktiga atlantklimat. I Sverige lever arten på sin nordgräns och det är mycket troligt att dagens gröntickelokaler utgör en liten rest av en mycket mer utbredd förekomst under värmetiden för mer än 4000 år sedan, då klimatet ungefär motsvarade det som nordöstra Frankrike har idag. Det kan till och med vara så att mycel

6 Blekingebläddran 2012 Fig. 2. Järnavik. En typisk gröntickelokal: bokskog, sluttning och grusväg. Det första gröntickefyndet här gjordes 2010 vid den största boken. Foto Ingrid Grahn-Nilsson. på fyndplatser som ligger flera hundra meter från varandra en gång utgjorde ett stort sammanhängande mycel. Ett exempel på detta är kanske lokalerna i Tresjö-området vid Sännen (se nedan). Gröntickan uppges vara sällsynt i alla europeiska länder där den är påträffad och den är rödlistad i tio europeiska länder. Lokaler i Blekinge Fyndplatserna i Blekinge är belägna i Ronnebys och Karlskronas kommuner med en koncentration i området norr om sjön Sännen. Här finns den äldsta kända lokalen, upptäckt av Olof Andersson. På senare år har flera nya lokaler hittats i detta område. Åren 2006 och 2010 har dessutom två lokaler upptäckts i södra delen av Ronneby kommun några kilometer från Bräkne-Hoby. En lokal i Runamo, nära Bräkne-Hoby, upptäckt av Börje Göransson 1989, har inte återfunnits. Enligt uppgift skall gröntickan även ha hittats i Marielund utanför Nättraby år 1945 men jag har ingen information om detta fynd. Sännen-Hallsjön-Listersjön ( Tresjö-området ), Hjortsberga sn År 1960 upptäcktes den första grön tickelokalen vid sjön Sännen av Olof Andersson, känd som Svamp-Olle av många svampintresserade. Svampen växte i den smala bokskogen mellan sjöns norra strand och vägen mot Tving. Här i närheten gjorde Bengt Ignell ett nytt fynd år I början av 1999 upptäckte jag en grönticka vid skogsvägen mellan Sännen och Hallsjön. Det var en stor fruktkropp som växte en halv meter från grusvägen i ett meterhögt bokbuskage. Själva skogen i området utgörs i huvudsak av planterad gran. Därefter har jag och andra svampintresserade besökt fyndplatsen i stort sett varje höst men enda återfyndet gjordes hösten År 2010 gjorde Bengt ett gröntickefynd i bokskogen i Sänneshult vid Listersjöns östra sida. Svampen

7 växte nära grusvägen som går söderut något hundratal meter från sjön. År 2011 var ett mycket bra gröntickeår. På den äldsta lokalen, den vid Sännen, växte det rikligt med svampar på båda sidor om vägen. Bengt fann dessutom tre nya lokaler/fyndplatser längs vägen mellan Sännen och Hallsjön, två i samma miljö som mitt fynd från 1999 men den tredje lokalen var en 10 meter smal bokskogsridå mellan vägen och Hallsjön. Han upptäckte dessutom en lokal några hundra meter västerut, vid ett hygge på Skogsstyrelsens mark norr om Tvingvägen. Bengts fru Ulla stod för nästa fynd några kilometer åt nordväst vid Stengölsmåla. Här har markägaren nu under våren gjort en viss röjning av gran för att förbättra förhållandena för svampen. Denna röjning ingår i Projekt grönticka som Naturskyddsföreningen i Ronneby driver. Bengt Ignell försöker, som representant för Naturskyddsföreningen, att förbättra hotade gröntickelokaler i samarbete med markägare, med ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen. Bengt har också markerat gröntickelokalerna på ett ovanligt sätt. Vid varje lokal sätter han upp en grön fågelholk på den sida av vägen där svampen är funnen (Fig. 3). Fig. 3. Bengt Ignells orginella markering av gröntickelokaler. Så småningom skall det stå avstånd i meter från Sännen i det ljusa fältet. Foto Ingrid Grahn-Nilsson. Sjöarp, Bräkne-Hoby sn Jag har under många år letat svamp, både matsvamp och utställningssvamp i Sjöarps skogar och ofta gått på stigen med vit markering längs Nässjöns västra sida där jag plockat mycket matsvamp och även vackra och/eller dödligt giftiga svampar till olika svamputställningar. Men aldrig tidigare har jag sett dessa smutsigt grönbruna svampar, vilka i september 2006 växte vid en liten, liggande stenhäll mellan stigen och sjön. De var inte fullt utvecklade, varför jag kände mig osäker och kontaktade vår blekingske svampexpert Arne Ryberg som snabbt bekräftade att detta var grönticka. Platsen ligger ca 500 m norr om sjöns utlopp i Vierydsån. Avståndet mellan sjö och stig är max 10 meter och marken översvämmas mer eller mindre vid högvatten på vårarna. Marken sluttar från en höjd väster om stigen och ned mot sjön. Vid lokalen växer mest bok men också sälg, klibbal och aspsly. År 2006 fanns här ett tiotal fruktkroppar som följdes från mycket tidigt stadium i mitten av september till 7

8 sent in på hösten. Jag har sedan besökt lokalen flera gånger per år utan att göra några återfynd. Järnavik, Bräkne-Hoby sn Lokalen är belägen i bokskog vid en grusbelagd skogsväg som utgör en del av Blekingeleden norrut från Järnaviks naturreservat. Växtplatsen är lätt att hitta på östra sidan av vägen precis norr om ett litet grustag. Även här växer svampen i en sluttning, denna gång upp mot en brant höjd i öster. Skogen utgörs till största delen av bok. På andra sidan av vägen finns inslag av gran och marken är mycket fuktig där. I backen växer svart trumpetsvamp och andra matsvampar så jag hade besökt platsen många höstar men det var först i slutet av augusti 2010 som jag såg en grönticka vid foten av den största boken, 2-3m från vägen. Det blev det enda gröntickefyndet på lokalen Annorlunda blev det 2011 då 16 olika fruktkroppar/fruktkroppsgrupper växte väl avskilda på ett ca 30 m² stort område runt den största boken, där föregående års enda fruktkropp upptäcktes. De första svamparna dök upp sista veckan i augusti och 14 dagar senare var alla 16 fruktkroppar /fruktkroppsgrupper väl utvecklade. Gröntickan i framtiden De senaste årens nya gröntickefynd på flera olika lokaler både i Tresjöområdet och i södra delen av Ronnebys kommun tyder på att svampen är något vanligare än man hittills trott. Nya fyndplatser innebär inte att gröntickan inte längre är hotad. Den finns dock troligen i ytterligare magra bokskogar vid stigar eller grusvägar nära vatten. De nya fynden är gjorda i områden där vi (Bengt resp. Ingrid) bor och letar svamp. Så ut och leta alla svampintresserade! Det största hotet mot gröntickan är utan tvivel den förändring av skogen som sker då bokskog ersätts med granplanteringar. Vi ser vid Hallsjövägen att tickan kan överleva ett antal år i sådan skog om det fortfarande finns kvar en del bokar, även ganska klena, i skogskanten. I och med att granarna blir större, förändras emellertid ljus- och värmeförhållandena negativt för både svamp och bok, och det är stor risk att gröntickan kommer att försvinna från dessa lokaler. Framtiden ser däremot ljusare ut för grönticka i Sjöarp och Järnavik eftersom den på dessa lokaler växer i skogar där boken än så länge dominerar. Tack till Bengt Ignell som deltagit i inventeringsarbetet och Arne Ryberg som hjälpt till med manus. Citerad litteratur Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L European Polypores. 8

9 Joakim Hemberg Skogsstyrelsens uppföljning av biologisk mångfald Skogsstyrelsen utför en uppföljning av nyckelbiotopsinventeringen för att bevara den biologiska mångfalden. Joakim Hemberg, som jobbar med inventeringen presenterar metodik och preliminära resultat. Syfte och omfattning Skogsstyrelsen ansvarar för uppföljning och utvärdering av miljökvalitetsmålet Levande skogar. En stor och viktig del inom detta mål är att bevara skogarnas biologiska mångfald. Både samhället och skogsnäringen satsar stora resurser på åtgärder för att bevara och förstärka den biologiska mångfalden. Exempel på åtgärder och mål är formella och frivilliga avsättningar av skyddsvärda biotoper, ökad andel gammal skog och lövskog, ökad mängd död ved osv. Skogsstyrelsen följer löpande upp vilket genomslag dessa åtgärder och mål har i skogsbruket, men vi vet inte särskilt mycket om vilka effekter arbetet har på den biologiska mångfalden. Skogsstyrelsen startade 2009 en omfattande inventering av biologisk mångfald i skog med höga naturvärden. Inledningsvis inventeras nyckelbiotoper. Dessa representerar även olika skyddsformer som naturreservat biotopskyddsområden, naturvårdsavtal, frivilliga avsättningar och Natura områden. Syftet med uppföljningen är att beskriva nuläget och att följa upp vilka förändringar som sker på lång sikt. Inventeringen sker i hela landet och är tänkt att pågå åtminstone i 10 år framöver och omfatta minst 1000 utlottade nyckelbiotoper. En nyckelbiotop är ett område med en speciell naturtyp som har stor betydelse för skogens flora och fauna och som hyser, eller kan förväntas hysa rödlistade arter. Totalt kommer ca inventerare att arbeta med uppföljningen och kostnaden är beräknad till ca fem miljoner kr per år. Metodik (fritt efter Wijk 2011) Metodiken är anpassad för områden på mellan ett halvt och två hektar. I större nyckelbiotoper avgränsas ett inventeringsobjekt på högst ca två hektar. Inventeringen utförs alltid av två personer med mycket goda artkunskaper. Till att börja med mäts objektet in med måttband och kompass. Samtidigt noteras aktuell markanvändning längs objektets ytterkanter. Sedan görs en kvantitativ inventering av träd- och buskskiktets sammansättning längs transekter (totalt kvm). I transekterna mäts även mängd och kvalité av stående eller liggande död ved. Avslutningsvis söks hela inventeringsobjektet igenom systematiskt och samtliga påträffade signalarter och rödlistade arter registreras. Samtliga organismgrupper ingår 9

10 Blekingebläddran 2012 Fig 1. Platt fjädermossa Neckera complanata är en relativt vanlig signalart i Blekinges nyckelbiotoper. Den hittas främst på gamla träd i bokskogar och blandade ädellövskogar. Foto Joakim Hemberg. i inventeringen, men fokus ligger på kärlväxter, mossor, lavar, svampar och vedinsekter eftersom detta är de grupper där inventerarna har goda och väl kalibrerade kunskaper. Inventeringen är kvantitativ genom att man räknar antalet substrat (levande träd, död ved) där arterna förekommer. Marklevande arter kvantifieras med ett frekvensmått. För samtliga arter noteras fördelningen inom objektet, vilket gör att man kan utläsa om de är spridda eller koncentrerade. Särskilda s.k. nyckelelement som grova träd och grov död ved mäts in även om de inte hyser signalarter eller rödlistade arter. 10 Preliminära resultat och slutsatser I medeltal hittas drygt 20 signalarter och rödlistade arter per nyckelbiotop. Detta ger en mycket tydlig fingervisning om att nyckelbiotoperna verkligen har en stor betydelse för bevarandet av biologisk mångfald i skogslanskapet. Hittills har 7 av totalt 14 utlottade nyckelbiotoper i Blekinge inventerats inom ramen för denna uppföljning. I merparten av dessa nyckelbiotoper domineras trädskiktet av ädellövträd, framförallt ek, bok och avenbok. Endast ett av de inventerade objekten har utgjorts av barrdominerad skog. De mest frekventa signalarterna i de Ble-

11 Blekingebläddran 2012 Fig. 2. Liten ädellav Megalaria laureri är klassad som starkt hotad och har en stor del av sin svenska population i Blekinge. Foto Joakim Hemberg. kingska objekten är buskstjärnblomma Stellaria holostea, fällmossa Antitrichia curtipendula, platt fjädermossa Neckera complanata (Fig. 1) samt de små skorplavarna glansfläck Arthonia spadicea och rostfläck A. vinosa. En typisk nyckelbiotop i Blekinge är relativt rik på intressanta lavar och mossor, men fattig på intressanta kärlväxter. Undantag från denna regel är bördiga och/eller källpåverkade områden. Uppföljningen har i Blekinge framförallt resulterat i ett stort antal fynd av rödlistade epifytiska lavar. Bland särskilt intressanta fynd kan nämnas: almorangelav Caloplaca luteoalba (EN) och röd pysslinglav Thelopsis rubella (VU) på bokar i Ryssbergets naturreservat i Sölvesborgs kommun; nyfynd av kort parasitspik Sphinctrina turbinata (VU) på avenbok vid Elleholm i Karlshamns kommun; samt rikliga bestånd av liten sönderfallslav Bactrospora corticola (VU) och ädelkronlav Pachyphiale carneola (VU) på senvuxna ekar på Vångsö i Ronneby kommun. Dessutom har vi gjort ett nyfynd av liten ädellav Megalaria laureri (EN; Fig. 2) i Lösen, Karlskrona kommun, vilket är det östligaste fyndet på Sveriges fastland. Sentida inventeringar i länet tyder på att en betydande del av artens svenska population finns i Blekinge (Hemberg 2011). I vårt inventeringsobjekt på ca två hektar i Ryssbergets naturreservat påträffades liten ädellav på ett tjugotal bokar, vilket innebär att den sannolikt finns på hundratals träd i reservatet som helhet. När det gäller svampar, mossor och kärlväxter har vi ännu inte gjort några riktigt tunga fynd. Värt att nämna är dock två nya lokaler för skogsknipprot Epipactis helleborine (Elleholm och 11

12 Brännarebygden) samt en mycket rik förekomst av fjällsopp Strobilomyces strobilaceus vid Elleholm. I tabell 1 visas den fullständiga artlistan från inventeringsobjektet vid Elleholm. Detta är ett för Blekinge relativt otypiskt objekt i den meningen att kärlväxterna är den dominerande artgruppen. Området utgörs till största delen av ädellövskog som domineras av gammal avenbok och bok. Dessutom ingår ett alkärr som delvis är källpåverkat. Det enda barrskogsobjektet som inventerats i Blekinge är ett grandominerat område i Brännarebygden i Olofströms kommun. De roligaste fynden i detta område var stor revmossa Bazzania trilobata och brandticka Pycnoporellus fulgens (VU). Även grönpyrola Pyrola chloranta noterades, men den växte utanför nyckelbiotopen och togs inte med i inventeringen. Den ovan nämnda skogsknipproten i Brännarebygden påträffades inte i denna granskog utan i ett annat inventeringsobjekt, som utgjordes av en almdominerad bördig lund. Citerad litteratur Gärdenfors, U Rödlistade arter i Sverige. ArtDatabanken SLU. Hemberg, J Skyddsvärda lavar i Blekinge nyupptäckta naturvärden i nationell toppklass. Svensk Bot. Tidskr. 105: Wijk, S Uppföljning av biologisk mångfald i skog med höga naturvärden. Skogsstyrelsen. [ swedishepa.se/en/start/om-naturvardsverket/dokumentation-fran-seminarier/miljoovervakningsdagarnaseptember-2011/] 12 Tabell. 1. Artlista från Skogsstyrelsens uppföljning av biologisk mångfald i en nyckelbiotop vid Elleholm i Karlshamns kommun. Tabellen visar rödlistade arter (Gärdenfors 2010) och signalarter. Området som omfattar ca 2 ha inventerades av författaren och David Göransson i augusti Kärlväxter Tandrot Cardamine bulbifera Bäckbräsma Cardamine amara Skärmstarr Carex remota Skogsknipprot Epipactis helleborine Myskmadra Galium odoratum Storrams Polygonatum multiflorum Buskstjärnblomma Stellaria holostea Lundstjärnblomma Stellaria nemorum Mossor Fällmossa Antitrichia curtipendula Stubbspretmossa Herzogiella seligeri Västlig husmossa Loeskeobryum brevirostre Krusig ulota Ulota crispa Lavar Glansfläck Arthonia spadicea Rosa lundlav Bacidia rosella (NT) Lönnlav Bacidia rubella Grå skärelav Schismatomma decolorans (NT) Kortskaftad parasitspik Sphinctrina turbinata (VU) Svampar Hasselsopp Leccinium pseudoscabrum Gulmjölkig storskål Peziza succosa Fjällsopp Strobilomyces strobilaceus Insekter Bokborre Ernoporicus fagi (tidigare NT)

13 Åke Widgren Floraväktarna i Blekinge 2011 Hittills uppnådda resultat från floraväktarverkasmheten rapporteras här av Åke Widgren; status för knärot och granspira, vilka dock inte är floraväktararter, ges också i separata artiklar var ett bra år för floraväktarna i Blekinge. Sammanlagt rapporterades uppgifter i Artportalen från mer än 450 lokaler för rödlistade floraväktararter, vilket gör 2011 till ett av de mest aktiva åren någonsin sedan verksamheten startade. Antalet aktiva floraväktare har under året varit ca 15, men det mesta inventeringsarbetet har gjorts av två personer, Bengt Nilsson och Kjell Petersson. Den nationella statistiken för floraväkteriet är trevlig läsning. Det totala antalet floraväktarlokaler som hittills registrerats i Blekinge (1 juni 2012) uppgår till 2 769, omfattande 126 olika taxa, vilket innebär att Blekinge trots sin ringa areal ligger på sjätte plats av länen. Leder gör Västra Götaland följt av Kalmar, Skåne, Jönköping och Halland. Det totala antalet uppgifter (fynd) som registrerats i Blekinge är 6 969, vilket ger en femteplats. De specialinventeringar av sumpmaskros Taraxacum intercedens och liten kärrmaskros Taraxacum litorale som påbörjades 2010 fortsatte framgångsrikt under 2011, och många nya fynd gjordes av båda arterna. De fyra kända lokalerna för revig blodrot Potentilla anglica återinventerades för första gången på många år, med positivt resultat. Det mest överraskande var att en tidigare okänd växtplats söder om Listershuvud med plantor hittades. Liksom under 2010, gjordes en stor satsning på vanlig backsippa Pulsatilla vulgaris ssp. vulgaris. Kända lokaler som inte blev kontrollerade 2010 besöktes, men även ett flertal nya fynd registrerades. Sammanlagt blev drygt 160 lokaler besökta. Totalinventering gjordes även av nästan alla kända växtplatser i Blekinge för granspira Pedicularis sylvatica. Arten är visserligen ingen ordinarie floraväktarart, men misstankar om att den minskat kraftigt gjorde att vi valde att prioritera den. Resultatet var nedslående, och arten har av allt att döma försvunnit från många av sina tidigare växtplatser (se artikel i detta nummer). Den återfanns endast på 12 lokaler, men kan givetvis ha missats i något område. Totalinventering gjordes slutligen av alla kända lokaler för knärot Goodyera repens. Inte heller den är en ordinarie floraväktarart. Däremot var den utsedd till årets växt av SBF. Resultaten var lika nedslående som för granspira (se artikel i detta nummer). Förutom de ordinarie floraväktararterna i hotkategorierna CR (akut hotade), EN (starkt hotade) och VU (sårbara), samt ett fåtal arter i kategorin NT (nära hotade) har vi i Blekinge valt att även följa två växter som ännu inte 13

14 är rödlistade. Det är brudsporre Gymnadenia conopsea, med ca 10 aktuella lokaler i länet, som Kjell Petersson har floraväktat under många år, och backjungfrulin Polygala vulgaris ssp. collina. Den sistnämnda har sina enda kända växtplatser i Sverige på Sturkö och Möcklö i sydöstra Blekinge. I nuläget är 6 lokaler kända, varav tre hittades under Under 2012 fortsätter vi eftersöket av sumpmaskros och liten kärrmaskros. En utförlig artikel om den förstnämnda är planerad till nästa nummer av Blekingebläddran, våren Vi kommer också att göra en samlad inventering av alla våra lokaler för kal knipprot Epipactis phyllanthes, samtliga i Sölvesborgs kommun, samt kontrollera ett antal lokaler för dvärglin Radiola linoides och knutört Lysimachia minima vilka hittades under landskapsflorainventeringen på 1980-talet men som inte återbesökts sedan dess. Även om Blekinge tillhör de mesta aktiva floraväktardistrikten i landet behöver vi bli fler. Vem som helst kan bli floraväktare. Kontakta mig om du är intresserad! Låt oss hoppas på ännu ett framgångsrikt floraväktarår! Åke Widgren, Ronnebygatan 10, Karlskrona Tel E-post: cotula@gmail.com Åke Widgren Knärot årets växt 2011 Lokalerna för knärot återinventerades förra året med nedslående resultat - den blev endast återfunnen på cirka en femtedel av sina tidigare kända lokaler. Den försvinner främst på grund av modernt skogsbruk. Knärot Goodyera repens (Fig. 1) var utsedd till årets växt 2011 av Svenska Botaniska Föreningen. Arten är rödlistad som nära hotad (NT) i den nationella rödlistan (Gärdenfors 2010). Knärotens minskningstakt i landet har beräknats till 15 % de senaste 60 åren, och under de kommande 60 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 %. I artfaktabladet (Olsson 2011) anges modernt skogsbruk som det största hotet. Arten växer främst i mossrika barrskogar med lång kontinuitet, och försvinner snabbt 14 när de grunt liggande jordstammarna exponeras för solljus och torka efter en avverkning. Detsamma sker när skogen stormfälls, och de senaste årens stora stormar (Gudrun och Per) med efterföljande uppröjningar har med all säkerhet varit mycket negativa för arten i södra Sverige. Även kvävenedfall som gynnar vissa arter av gräs, bland annat kruståtel, är ett hot. Inventeringen i Blekinge I Blekinge återbesöktes nästan samtliga

15 kända lokaler, de flesta från 1980-talet då inventeringsarbetet för Blekinges Flora pågick som intensivast. Några är dock påträffade så sent som under 2000-talet. Det totala antalet knärotslokaler i Blekinge, som idag är registrerade i Artportalen, uppgår till 63. Av dessa är 52 kända sedan tidigare, och 11 nyfunna under Inventeringsresultatet var dystert. Arten återfanns på endast 11 av de 52 äldre lokalerna. På 13 av de lokaler där arten inte gick att återfinna hade skogen avverkats (kalhygge, kraftig gallring eller tät plantering efter kalavverkning). På två av lokalerna var marken uppbökad av vildsvin. I två av rapporterna finns kommentaren igenvuxet. På tre av lokalerna var den gamla skogen intakt, men någon knärot gick ändå inte att återfinna. Fyra av de lokaler där knärot fortfarande finns kvar ligger i skyddade områden (naturreservat, biotopskyddsområden eller områden med naturvårdsavtal). Resultatet från inventeringen i Blekinge 2011 visar att knärot är en art som gått kraftigt tillbaka sedan 1980-talet. Tillbakagången uppgår till 79 %, vilket är mycket större än den minskningstakt som beräknats nationellt i samband med rödlistningsbedömningen Knärot är ingen ordinarie floraväktarart, men det är ändå angeläget att alla fynd av arten rapporteras så de blir tillgängliga och hänsyn kan tas i samband med skogsbruksåtgärder. Uppgifterna är även viktiga underlag i planeringen av nya biotopskydd, naturreservat och naturvårdsavtal. Fig 1. Knärot från Djurtorp, Ronneby kommun. Foto Joakim Hemberg. Citerad litteratur Gärdenfors, U. (red.) 2010: Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Olsson, K.-A Faktablad: Goodyera repens knärot. ArtDatabanken, SLU. < se/artfakta/speciesinformationdocument/goodyera_repens_ pdf> Publicerat Hämtat Åke Widgren, Ronnebygatan 10, Karlskrona Tel E-post: E-post: cotula@gmail.com 15

16 Kjell Petersson Granspira Blekinge Lokalerna för granspira återinventerades förra året med nedslående resultat - den blev endast återfunnen på cirka en tredjedel av sina tidigare kända lokaler. Främsta orsaken för tillbakagången är minskad hävd. Dock verkar arten ha ett bra år i år. Granspira Pedicularis sylvatica är en två- eller flerårig, halvparasitisk ört, som blommar i juni-juli. Fröna sprids med hjälp av myror. Arten tillhör familjen snyltrotsväxter (Orobanchaceae). Dess nära släkting kärrspira P. palustris är inte rödlistad, men har gått tillbaka i Sydsverige och är mycket ovanlig i Blekinge. Granspira växer främst i fuktig till blöt, beteshävdad gräsmark i Blekinge. Optimalt ska marken vara kvävefattig och ha sur markreaktion. De största hoten mot granspiran är igenväxning, skogsplantering och gödsling. Granspira är i Sverige utbredd i de södra och sydvästra delarna, med enstaka förekomster norrut till Dalarna. Den finns i Danmark på Jylland och i Norge norrut till Trondheim. Den finns i västra Europa söderut till Spanien och österut till Polen, och i England är den relativt vanlig. Förra året började jag att systematiskt eftersöka granspiran på de kända lokalerna och fick med mig Bengt Nilsson och Ivar Björegren i sökandet. Resultatet var nedslående. Av totalt 55 genomsökta lokaler hittades granspiran endast på 18 lokaler, alltså 33 procent. Nu i vinter har jag hittat gamla uppgifter om ytterligare 8 lokaler, varav 5 16 är kontrollerade i år. Av de lokaler där vi inte hittade någon granspira, är det bara ett fåtal där jag tror att arten kan ha förbisetts. I de allra flesta fall har granspiran gått ut på grund av dålig hävd. Det behövs inte lång tid av ohävd för att den ska försvinna. Problemet med igenväxning är ju allmänt i hela Sverige, då vi har alldeles för få betesdjur att tillgå och slåttern har minskat drastiskt. Den generation som slått eller haft bete på dessa marker har blivit för gammal och de yngre brukarna har inte motivation att sköta markerna på det gamla sättet, då det inte är någon ekonomi i det. Även om man återupptar hävden på redan igenväxta marker är det inte säkert att granspiran kommer tillbaka eftersom fröreserven är liten (Bekker & Kwak 2005). Jag misstänker också att fröna har kort grobarhetstid. Granspiran är rödlistad i kategori NT, nära hotad (Gärdenfors 2010). Men trenden att minskningen är så stor gäller hela Sydsverige, så det är sannolikt att den klassas upp till VU, sårbar och blir floraväktarart 2015 då en ny rödlista ska komma. När den här artikeln skrivs har vi påbörjat sökningen på de lokaler vi inte var på 2011 och Ivar Björegren har nu hittat den största lokalen i Mörbohult

17 Fig 1. Lokal för granspira vid Torhamns udde; arten växer här i sänkor på en kustnära fukthed vilket är en ovanlig biotop i Blekinge. Foto Kjell Petersson. med 1150 ex, samt Dalanshult med 900 ex, Kullans naturreservat med 890 ex, och Skälmershult med 620 ex. Jag har hittat 920 ex i Törnåkra. Vi har några lokaler med ex: Mörbrohult, Ire naturreservat, Älmteryds naturreservat och naturreservatet Torhamns udde (Fig. 1). Detta betyder att de flesta stora lokalerna finns på reservatsmark. Även i Uttorp på Sturkö med 100 ex är det naturreservat. Hagatorpet med 150 ex och Totasjö med 120 ex är Natura 2000-områden. Övriga 6 lokaler har mellan 75 och 15 plantor vilket innebär att granspiran lätt kan försvinna från dessa lokaler. I Blekinge finns granspiran nästan bara på lokaler som betas. Så för att inte arten ska minska ytterligare är det viktigt att betet fortsätter. Lokalerna får inte heller gödslas. Dessutom har vi granspira som floraväktarart i länet och kommer att ha fortsatt kontroll av lokalerna. En reflektion jag gjort är att antalet plantor kan variera kraftigt mellan åren på en lokal. Exempelvis hade lokalen vid Mörbohult 242 ex 2011, medan den i år hade hela 1150 ex. Vid Hagatorpet observerades arten 2010, men inte 2011, och i år fanns 150 plantor. Över huvud taget verkar det vara ett bra år för granspiran i år, då de fem största lokalerna hittats Variation i populationsstorlek mellan olika år har även observerats i Tjeckien (Petru 2005). Lokalen i Törnåkra, som är den största i östra Blekinge verkar ohävdad, eller eventuellt svagt hävdad. Där finns inte så mycket andra höga växter som kan kväva ner granspiran. Så även övriga växter som finns på en lokal påverkar granspirans chans att överleva. Citerad litteratur Bekker, R.M. & Kwak, M.M Life history traits as predictors of plant rarity, with particular reference to hemiparasitic Orobanchaceae. Folia Geobotanica 40: Gärdenfors, U Rödlistade arter i Sverige. ArtDatabanken SLU. Petru, M Year-to-year oscillations in demography of the strictly biennial Pedicularis sylvatica and effects of experimental disturbances. Plant Ecology 181:

18 Fyndrapporter Botrychium lunaria månlåsbräken (Fig. 2). Augerum s:n, S om Bökegöl (RN: ) hagmark, 6 juni 2012, Kjell Petersson. Carex vaginata slidstarr. Jämshög s:n, Hängdovakärret (RN: ) kanten av översilningskärr, 6 juni 2012, Bengt Nilsson & Gunnar Ohlsson. Kyrkhult s:n, N om Gäddesjön (RN: ) kanten av en tallmyr, 6 juni 2012, Bengt Nilsson & Gunnar Ohlsson. Kyrkhult s:n, N om Möllesjön (RN: ) kärr i en granskog, 3 juni 2012, Bengt Nilsson, Åke Svensson & Charlotte Wigermo. Ophioglossum vulgatum ormtunga (Fig. 3). Augerum s:n, Ekebacken, NO om Flymen ( ) 200 ex på ängs/betesmark, 16 juni 2011, Kjell Petersson. - Enda kända inlandslokalen i Blekinge. Lecanora sublivescens blå halmlav (VU; fig. 1). Listerby s:n, Almö, Hammarholm (RN: ) cirka 3 kvadratdecimeter på grov ek, 27 maj 2012, Joakim Hemberg. - Andra fyndet i Blekinge. Rättelse: Taraxacum intercedens sumpmaskros. Materialet från Mjällby s:n, Torsö är ombestämt till östersjömaskros T. balticum av Håkan Wittzell. Därmed finns arten endast i östra Blekinge, västerut till Möcklö. 18 Fig 1. Blå halmlav Lecanora sublivescens. Foto Joakim Hemberg.

19 Blekingebläddran 2012 Författarinstruktioner Detta är föreningens medlemshäfte och skickas ut en gång per år, under våren. Vi presenterar intressanta fynd och ger en rapport från floraväkteriet. Dessutom ges referat från föreningens aktiviteter och andra botaniska aktiviteter med anknytning till föreningen. Vi publicerar även specialinventeringar, samt diverse systematiska utredningar som har anknytning till landskapet. Manus kan skickas till föreningens redaktör, Lars Fröberg lu.se). När ni skickar in era bidrag måste bilder och tabeller skickas separat från textdokumentet. Inga indrag eller andra formateringar behöver göras i manusdokumentet och nya stycken kan markeras med en tomrad. Manus skall vara redaktören till handa senast den 15 mars. Blekinges Flora finns till försäljning för 200 kr. Boken är på 800 sidor med cirka 250 färgbilder och 750 utbredningskartor, och kan beställas på Svenska Botaniska Föreningens kansli, Norbyvägen 18 A, Uppsala; tlf: ; epost: sbf@sbf.c.se. Det går även bra att höra av sig till någon i styrelsen för böcker. Fig 2. Månlåsbräken Lunaria rediviva. Fig 3. Ormtunga Ophioglossum vulgatum. Foto Kjell Petersson. Foto Kjell Petersson. 19

20 Blekingebläddran År 2012 ISSN Innehåll 3 En ny botanisk tidskrift 4 Grönticka i Blekinge 9 Skogsstyrelsens uppföljning av biologisk mångfald 13 Floraväktarna i Blekinge Knärot - årets växt Granspira i Blekinge 18 Fyndrapporter 20