Bibliografiska uppgifter för Godkända växtskyddsmedel i plantskolekulturer 2008 med beskrivning av skadegörare

Transkript

1 Bibliografiska uppgifter för Godkända växtskyddsmedel i plantskolekulturer 2008 med beskrivning av skadegörare Författare Rudin L. Utgivningsår 2008 Tidskrift/serie Utgivare Huvudspråk Målgrupp Jordbruksverket (SJV) Svenska Rådgivare, praktiker Denna skrift (rapport, artikel, examensarbete etc.) är hämtad från VäxtEko, databasen som samlar fulltexter om ekologisk odling, växtskydd och växtnäring. Utgivaren har upphovsrätten till verket och svarar för innehållet.

2 Godkända växtskyddsmedel i PLANTSKOLEKULTURER 2008 med beskrivning av skadegörare

3

4 Detta kompendium har författats av Lars Rudin, Laurus HortoKonsult, Laholm. Telefon: , , Fax: , e-post: Omslagsbild: Malus Van Eseltine /LR I. ALLMÄN INFORMATION... 3 II. BIOLOGISK BEKÄMPNING I PLANTSKOLOR... 4 III. FYSIKALISKT VERKANDE VÄXTSKYDDSMEDEL... 6 IV. BEKÄMPNING AV SVAMPSJUKDOMAR ) Preparatöversikt ) Förökningssvampar ) Rot- och Rothalssvampar ) Mjöldagg generellt samt rost och svartfläcksjuka på rosor ) Rostsvampar ) Bladmögel ) Skorv ) Kvistdöd och barksvamp på barrväxter ) Tallskyttesvampar ) Bladfläcksvampar ) Gråmögel ) Lagringssjukdomar ) Kräfta ) Rödvårtsjuka ) Vissnesjuka ) Almsjuka ) Bakteriesjukdomar ) Virussjukdomar ) Bristsjukdomar V. BEKÄMPNING AV INSEKTER OCH SKADEDJUR ) Preparatöversikt ) Sugande insekter Bladlöss Sköldlöss Stritar Stinkfly Trips Bladloppor ) Bitande insekter Skalbaggar Bladhorningar Bladbaggar Vivlar Barkborrar

5 Fjärilar Träfjärilar Rotfjärilar Spinnmalar Vecklare Spinnare Mätare Nattflyn Svärmare Tvåvingar Gallmyggor Steklar Sorgmyggor och harkrankar ) Minerande insekter ) Kvalster Spinnkvalster Gallkvalster ) Tabeller över bekämpning av insekter och kvalster A) Sugande insekter B) Bitande insekter C) Minerande insekter ) Jordbehandling, desinfektion, avskräckningsmedel ) Nematoder i plantskolekulturer VI. BEKÄMPNING AV OGRÄS ) Preparatöversikt ) Ogräsbekämpning i plantskolor ) Användning av Herbicider ) bekämpning i frilandskulturer ) bekämpning i containerodling ) Svårbekämpade ogräs VII. BLANDNINGSTABELL OCH DOSERING VIII. VÄRDVÄXTER - SKADEGÖRARE I. Vedartade växter II. Perenner IX. VÄXTPATOLOGISK LITTERATUR

6 I. ALLMÄN INFORMATION Produktansvarig firma/ombud Tabell 1. Telefon, fax- och internetadresser till respektive firma/ombud Firmor Telefon Fax E-post och webbplats BAS BASF AB BAY Bayer Crop Science BIO Biobasiq i Sverige AB DOW Dow Agro Science Sverige AB GRO Gröna Näringens Riksorganisation GUL Gullviks KLA Klarsö LAN Lantmännen LIN Lindesro AB LMI AB Lennart Månsson International MON Monsanto Crop Science Sweden AB NA Nordisk Alkali AB SYN Syngenta Crop Protection AS soren.pagh@basf.com torsten.gillberg@bayercropscience.com sven@biobasiq.se ldinesen@dow.com info@gro.se rune.johnsson@gullviks.se pah@rambo.dk erik.erlandsson@lantmannen.com predator@lindesro.se info@lmiab.com mattias.zetterstrand@monsanto.com info@nordiskalkali.se magnus.jeppsson@syngenta.com Förgiftningar Larmcentralen 112 Giftinformationscentralen Karolinska sjukhuset, Stockholm

7 Yrkesmedicinska kliniker Umeå Örebro Lund Stockholm Observera Detta kompendium är allmänt rådgivande. Det ersätter inte etiketten. Läs därför alltid noga de anvisningar som finns på förpackningen. Växtpatologisk rådgivning/plantskoleväxter LAURUS HortoKonsult Maj-Lis Pettersson Växtskyddslaboratoriet Lars Rudin Inst. f. Ekologi Carl Skottsbergs gata 22B Skolgränd 7, Laholm Box 7044, SLU Box 461, Göteborg Tel Uppsala Tel Fax Tel Fax Mobil Fax Mobil II. BIOLOGISK BEKÄMPNING I PLANTSKOLOR I Sverige, liksom i andra europeiska länder, är biologisk bekämpning i plantskolekulturer under utveckling. Till skillnad från konventionell bekämpning, med pesticider, fordrar biologisk bekämpning ingående kunskaper om såväl patogenens som predatorns livscykel, för att uppnå tillfredsställande resultat. Härtill spelar klimatet under behandlingen en avgörande roll. Förutsättningar Av de biologiska bekämpningsmedel som finns på marknaden idag är endast ett fåtal av potentiellt intresse för svenska plantskolor. Anledningen till detta är att flertalet predatorer fordrar varma och stabila klimatförhållanden för att fungera väl. Detta begränsar användningen i plantskolor, eftersom huvuddelen av produktionen sker under okontrollerbara klimatförhållanden på friland. Den plantskoleproduktion som sker i växthus erbjuder dock vissa möjligheter. Här kan man hämta erfarenheter från andra växthusodlade kulturer där biologisk bekämpning används. Praktiska erfarenheter De predatorer som prövats i svenska plantskolor är bl.a. vanliga rovkvalster (Phytoseiulus persimilis), och tripsrovkvalster (Amblyseius cucumeris) mot spinnkvalster i växthus och på friland. Vidare har nematoder mot larver av öronvivel (Otiorhynchus sulcatus) och sorgmyggor i containerodling, Bacillus thuringiensis mot fjärilslarver samt Biobalans mot svampsjukdomar på rosor och prydnadsbuskar vid containerodling prövats. I det sistnämnda fallet utgörs den aktiva organismen av olika raser av rovsvampen Trichoderma. Av de biologiska preparat som hittills prövats, med undantag för Bacillus thuringiensis, tripsrovkvalster (Amblyseius cucumeris o.swirskii) och vanliga rovkvalster (Phytoseiulus persimilis) finns det än så länge inget som visar ett kontinuerligt tillfredsställande resultat. Detta kan eventuellt bero på felaktig bekämpningsteknik i förening med ogynnsamma klimatförhållanden. Samma erfarenheter har man från andra europeiska länder. 4

8 Utvecklingsarbete Utomlands pågår vissa projekt för att utveckla biologisk bekämpning i plantskolekulturer. I Holland har man sålunda försökt bekämpa bladlöss med parasitära getingar och gallmyggor. Dessa försök har varit framgångsrika i växthus, men gett dåliga resultat på friland. Här har man vid bladlusbekämpning haft större framgång med guldögonsländor och en nyckelpigeart samt naturliga predatorer. I Sverige har det under flera år gjorts försök med Tagetes för bekämpning av rotsårsnematoder (Pratylenchus), som spelar en avgörande roll i komplexet jordtrötthet. Dessa försök har gett positiva resultat (se Bekämpning av nematoder sid. 41). Även försök med ferromon-fällor för bekämpning av lövvedborr (Xyleborus dispar), som angriper träd i plantskolan, har gett positiva resultat. Frsök med tripsrovkvalster och vanliga rovkvalster i växthus har också varit positiva. Hur utvecklingen kommer att gå när det gäller frilandsodlade plantskolekulturer i Sverige är helt beroende av den forskning som sker utomlands, eftersom SLU för närvarande saknar resurser på detta område. De odlare som är intresserade av biologisk bekämpning får därför försöka i egen regi. Detta bör dock ske i nära samarbete med de företag som saluför predatorer för biologisk bekämpning. Sammanfattning Sammanfattningsvis kan man säga att biologisk bekämpning i plantskolekulturer i dag, med några få undantag, inte är något ekonomiskt alternativ till konventionell bekämpning. Detta beror på bristande kunskaper, men framförallt på avsaknaden av lämpliga predatorer för svenska klimatförhållanden. För att biologiska metoder skall bli kommersiellt tillämpbara fordras sålunda ett mycket omfattande utvecklingsarbete i form av forskning och försök 5

9 III. FYSIKALISKT VERKANDE VÄXTSKYDDSMEDEL Fysikaliskt verkande växtskyddsmedel är kemiska produkter vars bekämpningseffekt uppnås på enbart fysikalisk väg. De får importeras och hanteras utan att vara godkända av Kemikalieinspektionen. På markanaden finns idag ett stort utbud av fysikaliskt verkande växtskyddsmedel avsedda för bekämpning av svampsjukdomar och skadeinsekter. Flertalet av dessa medel är emellertid inte prövade i jämförande tester, vilket innebär att bekämpningseffekten hos nånga preparat är dåligt dokumenterad. Generellt gäller att fysikaliskt verkande växtskyddsmedel har mycket kort verkningstid och begränsad kurativ effekt. Därför är det viktigt att bekämpningen börjar vid begynnande angrepp och därefter upprepas, som regel varje vecka, till dess att angreppet hävts. En strategi som prövats i vissa plantskolor är att börja bekämpningen med fysikaliskt verkande växtskyddsmedel. Om detta inte ger avsedd effekt övergår man till konventionell bekämpning. Erfarenheterna av fysikaliskt verkande växtskyddsmedel i plantskolekulturer är för närvarande synnerligen begränsade. De odlare som är intresserade är därför som regel hänvisade till att försöka i egen regi. Nedanstående preparat har dock med viss framgång använts vid odling av plantskoleväxter. I. Förebyggande behandling med s.k. växtstärkande preparat Pilzvorsorge, kiselpreparat, 0,5-1,0 %, var 10:e dag. (Lindesro) Basaltmjöl, från bergarten basalt, kiselrik, blandas i torv med 10 kg/kbm. (Bara Mineraler) II. Mot svampsjukdomar Svavel, mjöldagg, 0,2-0,7 %, upprepade behandlingar. Zence, såpa, mjöldagg, 3-5 %, 1 gång per vecka. God effekt i tidigt stadium. (Lindesro). III. Mot skadeinsekter och spinnkvalster. Biodux, såpa, bladlöss, vita flygare, spinnkvalster, 3-5 %, 1-2 veckors intervall. (Lindesro). Florina K, oljeemulsion, sugande insekter och spinnkvalster, 1 %, minst 2 behandlingar. (Bayer) Turex (Bacillus thuringiensis), fjärilslarver, 0,15 %, 1 gång per vecka. (Lindesro ) Klisterskivor o. klister-tejp, för prognos och bekämpning av flygande insekter, främst i växthus. (Flera olika leverantörer). IV. Mot sniglar Ferromol, Snigelfritt m.fl., Järnfosfat, upprepade behandlingar. (Flera olika leverantörer) Exempel på andra fysikaliskt verkande växtskyddsmedel Förutom ovanstående preparat, finns idag på marknaden ett stort utbud av fysikaliskt verkande växtskyddsmedel. Några av dessa kan vara av potentiellt intresse i plantskolekulturer. Som exempel kan nämnas: Agri-50E, propylenglykolaginat, svampsjukdomar och skadedjur. (Biobasiq, Lindesro) Aldecid, gelatin, insekter, kvalster (Apels Ceminvest) Biosept 33, olja från grapefruktkärnor, mjöldagg och andra bladsvampar Botani Gard, insektspatogen svamp, bladlöss, trips, vita flygare (Lindesro) Binab T (Trichoderma), mot svampsjukdomar som, gråmögel, Fusarium, rotsvampar (Lindesro). Eradicoat, stärkelse, spinn, trips, vita flygare, minerarflugor (Biobasiq, Lindesro) Florineum, paraffinolja, vårbehandling mot övervintrande former av insekter och kvalster (Bayer) Rako, rapsolja, insekter, kvalster, mjöldagg (Bayer) Reniderm, fettsyror, svampsjukdomar och skadedjur, (Lindesro) För akktuell listav över andra fysikaliskt verkande växtskyddsmedel se Växtskyddsmedel i eko-odling av frilandsgrönsaker (finns att ladda ner som pdf på Jordbruksverkets hemsida under Växt, miljö och vatten/ ekologisk produktion). För vidare information se produktblad från Biobasiq, Lindesro, LMI m.fl. 6

10 IV. BEKÄMPNING AV SVAMPSJUKDOMAR 1) PREPARATÖVERSIKT Tabell 2. Översikt av preparat mot svampsjukdomar Handelsnamn (verksam substans) Firma* Koncentration eller dosering Behörighetsklass Aliette 80 WG (fosetylaluminium) Amistar (azoxystrobin) Baycor 25 WP (bitertanol) Candit (kresoximmetyl) Chipco Green 75 WG Epok 600 EC (fluazinam, metalaxyl-m) Kumulus DF (svavel) Merpan 80 WG Previcur N (propamokarb) Proplant (propamokarb) Bayer 0,1 % 400 g/kbm Verkningssätt** Anmärkningar K D S 2 L X Rot-och rothalssvampar (Pythium och Phytophthora), Bladmögel Reg. Prydnadsväxter Syngenta 0,1 % 2 L X Rost, Mjöldagg, Rotsvampar, Bladfläcksvampar. (obs! kan skada Malus) Reg. Plantskolor Off-label, GRO Bayer 0,05-0,15 % 2 L X Skorv, Monilia, Hagelskottsjuka, Mjöldagg, Rost, Svartfläcksjuka Bladfläcksvampar. Reg. Plantskolor. Off-label, GRO BASF 0,1 % 2 L X Rost, Skorv, Mjöldagg, Bladfläcksvampar, Hagelskottsjuka, Gråmögel. Reg. Prydnadsväxter i växthus Bayer 0,075-0,1 % 2 L X Gråmögel, Bomullsmögel, Kronröta, Rhizoctonia. Reg. Plantskolor Utgående Nordisk Alkali 0,1 % 2 L X X Reg. Bekämpning av bladsvampar i pensé och rosodling. Off-label, GRO BASF 0.2-0,7 % 3 X Mjöldagg, Skorv, Sidoeffekt mot kvalster. Reg. Prydnadsväxter, Skogsplantskolor, frukt Nordisk Alkali Bayer Nordisk Alkali 0,15 % Mot fruktträdskräfta i kommersiella odlingar sav äpple och päron. Dispens GRO t.o.m ,15-0,25 % 2 L 2 L X X Förökningssvampar (Pythium,Phytophthora). Bladmögel. Reg. Prydnadsväxter 7

11 Handelsnamn (verksam substans) Scala (pyrimetanil) Behörighetsklass Svavelkalkvätska 30 Be Tilt 250 EC (propikonazol) Topas 100 (penkonazol) Topsin WG (tiofanatmetyl) Firma* Koncentration eller dosering Verkningssätt** Anmärkningar K D S BASF 0,075-0,1 % 2 L X Skorv, Gråmögel Reg. Prydnadsväxter, Äpple, Päron, Jordgubbar Nordisk Alkali 1,5-2 % 1 L X Mot svamp-sjukdomar, inkl. hagelskottsjuka. Reg. frukt-och bärodling Syngenta 0,1 % 2 L X Rost, Tallskyttesvampar, Skorv, Bladfläcksvampar, Mjöldagg Kan ge tillväxthämning på småplantor och perenner. Reg. Prydnadsoch plantskoleväxter i växthus och på friland. Off-label GRO, Nordisk Alkali Nordisk Alkali 0,1 % 2 L X Mjöldagg, Skorv, Rost, Bladfläck-svampar, Svartfläcksjuka, Monilia. Reg. Prydnadsväxter, Äpple, Päron, Jordgubbar 0,1-0,2 % 1 L X Förökningssvampar Bladfläcksvampar, Svartfläcksjuka, Mjöldagg, Gråmögel, Kräfta, Rödvårtsjuka, Barksvamp, Skottdöd, Grentorka, Stjälkröta, Vissnesjuka, Monilia, Skorv. Reg. Prydnadsväxter. *Produktansvarig firma, se sid 3 ** K = Kontaktverkande, D = Djupverkande, S = Systemiskt verkande (bör ej användas under torkperioder). 8

12 2) FÖRÖKNINGSSVAMPAR Symptom: Förökningssvampar är ett samlingsbegrepp för olika svampsjukdomar som kan angripa växterna under förökningsfasen eller ungplantstadiet. Vanligast är Botrytis, Pythium och Phytophthora, men även släkten som Colletotrichum, Cylindrocarpon, Cylindrocladium, Fusarium, Rhizoctonia m.fl. räknas hit. Symptomen är vissnande plantor med mörkfärgade rötter och rothals. Det senare kallas ibland kronröta. Vissa av ovannämnda svampar angriper även stjälkar och skott och orsakar röta eller vissning. Exakta artbestämningar är endast möjliga i laboratorium. Värdväxter: Fröplantor, sticklingar och ungplantor Bekämpning: Förebyggande odlingstekniska åtgärder är viktigt för att förhindra angrepp. Sålunda bör förökningslokalen samt utrustning vara väl rengjorda, eventuellt desinficerade. Vidare bör man alltid använda nytt substrat. Substratet måste vara väldränerande och bevattning bör ske med försiktighet, eftersom dessa svampar i hög grad gynnas av fuktiga förhållanden. Vid kemisk bekämpning rekommenderas att använda en kombination av olika preparat, eftersom blandinfektioner är vanliga. Exempel på sådana kombinationer är: Aliette 80 WG, Previcur N och Proplant, som kan blandas med Topsin WG. Tabell 3. Preparat möjliga att kombinera vid behandling Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Aliette 80 WG (fosetylaluminium) Vattning: 0,5 %, 2 l/kvm Jordinblandning: 0,5 kg/kbm Systemisk, effekt endast mot Pythium och Phytophthoraarter. Transp. uppåt o. nedåt i växten (kan skada Malus) Amistar (azoxystrobin) 0,1 %, motsv. 2l/10 kvm Systemisk effekt mot Previcur N (propamokarb) Proplant (propamokarb) Vattning: 0,25 %, 2-4 l/kvm Jordbehandling: 0,5 %, 3 l/kvm, inarbetas till 10 cm:s djup Phytophthora Systemiskt, effekt endast mot Pythium, Phytophtora och Rhizctonia. Transp. uppåt i växten Topsin WG (tiofanatmetyl) Vattning: 0,05 %, 3 l/kvm Systemisk, effekt mot Cylindrocarpon, Cylindrocladium, Fusarium och Rhizoctonia samt Botrytis. 9

13 3) ROT- OCH ROTHALSSVAMPAR (Pythium-, Phytophthora- och Fusariumarter) Symptom: Pythium och Phytophthora. Hela eller delar av plantan vissnar helt plötsligt. Ofta angrips rötter och rothals, ibland endast vissa skott. Angripna växtdelar mörkfärgas. Typiska symptom i ett tidigt stadium är mörkfärgning av inre vävnader i rötter, rothals och skott. Problem med dessa skadegörare är vanligast vid containerodling. Fusarium. Det mest typiska symptomet är en mjuk rothalsröta, som ger upphov till vissning påminnande om vissnesjuka. Ibland utvecklas även vita eller rosa kuddar av mycel på angripen vävnad. Värdväxter: Många växtslag kan drabbas av Pythium och Phytophthora, speciellt känsliga är: Abies, Acer, Buxus, Calluna, Chamaecyparis, Cotoneaster, Erica, Juniperus, Ligustrum, Syringa, Symphoricarpus, Rhododendron, Ribes sanguineum, Rosa, Taxus och Viburnum. Därtill många perenner, speciellt känsliga är: Achillea, Aconitum, Alchemillea, Campanula, Delphinium, Dicentra, Euphorbia och Hosta. Beträffande Fusarium angrips framför allt: Buxus, Cotoneaster, Cytisus, Forsythia, Fraxinus, Gleditsia, Laburnum, Malus, Platanus, Populus, Robinia, Sorbus och fruktträd. Därtill perenner som Euphorbia, Helleborus, Lavandula, Sedum och prydnadsgräs. Bekämpning: Både Pythium och Phytophthora är algsvampar som lever i vatten och således gynnas av fuktig miljö. Det sistnämnda gäller även Fusarium. Förebyggande åtgärder är viktiga. Sålunda bör känsliga växtslag odlas i genomsläppligt substrat och växterna bör inte stå för tätt. Därtill bör bevattning ske med försiktighet. Vid angrepp måste sjuka plantor omedelbart avlägsnas och destrueras och övriga behandlas förebyggande. Vid kemisk bekämpning är vattning effektivare än sprutning. Nedanstående rekommendationer gäller för välrotade plantor. Tabell 4. Preparat mot rot- och rothalssvampar Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Aliette 80 WG (fosetylaluminium) Vattning: 0,5 %, 2 l/kvm Sprutning: 1 kg/1000kvm Eventuellt upprepad behandling efter 2-4 veckor. Transporteras uppåt o. nedåt i växten. Amistar (azoxystrobin) Vattning: 0,2 %, 150 ml/ liter krukvolym Används mot Phytophthora, i första hand förebyggande (kan skada Malus). Previcur N (prpamokarb) Proplant Vattning: 0,15 %, 5 l/kvm Sprutning: 0,4 l/1000kvm Eventuellt upprepad behandling efter 3-4 veckor. Transporteras uppåt i växten. (prpamokarb) Topsin WG (tiofanatmetyl) Vattning: 0,05 %, 3 l/kvm Spec. mot Fusarium, även i kombination med Aliette 80 WG, Previcur N eller Proplant. Anm. Ovanstående gäller för välrotade plantor, som drabbats av Pythium, Phytophthora och Fusarium. Beträffande övriga svampsjukdomar, som kan angripa ungplantor, hänvisas till avsnitt 2 Förökningssvampar. 10

14 4) MJÖLDAGG GENERELLT SAMT ROST OCH SVARTFLÄCKSJUKA PÅ ROSOR Mjöldagg (Erysiphe, Microsphaera, Podoshaera, Sphaerotheca, Uncinula m.fl. Symptom: Mjöldagg är en artrik grupp svampar som vid angrepp ger upphov till en vit eller gråaktig beläggning på blad, skott, knoppar eller frukter. I ett senare stadium kan beläggningen bli brunsvart. Mjöldagg kan övervintra i knoppar. Svampen växer i huvudsak på bladens ovansida och på örtartade skott där mycelet sänder in hyfer i vävnaderna och tar upp näring. Svampbeläggningen hämmar tillväxten och misspryder växterna. Värdväxter: Många plantskoleväxter kan drabbas av mjöldagg. Speciellt utsatta är, förutom rosor, arter/sorter inom Acer, Amelanchier, Caragana, Crataegus, Euonymus, Malus, Potentilla, Quercus, Ribes, Vitis m.fl. Även många perenna arter/sorter inom Aconitum, Ajuga, Aster, Centaurea, Coreopsis, Delphinium, Erigeron, Lupinus, Monarda, Phlox, Solidago och Viola m.fl. kan drabbas av mjöldagg. Bekämpning: Angrepp av mjöldagg brukar vara mest omfattande i varma och torra lägen. Därtill anses överdriven kvävegödsling gynna svampen, medan kalium ökar motståndskraften. Det är därför viktigt att försöka optimera odlingsbetingelserna för att motverka angrepp. Det föreligger stora skillnader i mottaglighet mellan olika arter/sorter. Med tanke på att svampen är mycket aggressiv bör odling av de mest känsliga arterna/sorterna undvikas. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder och, beroende på preparatets verkningstid och plantornas tillväxt, upprepas vid behov med dagars intervall. Tidig förebyggande bekämpning av mjöldagg, minskar behovet av senare bekämpning. Använd inte systemiska medel vid förebyggande behandling med tanke på risken för resistens. Risken för resistens ökar vid upprepad användning av samma systemiska preparat. Det är därför viktigt att växla preparat. Rosrost (Phragmidium spp. se 5 Rostsvampar) Svartfläcksjuka (Marssonina rosae) Symptom: Denna sjukdom angriper rosor, främst förädlade sorter. Bladen är först olivgröna, senare uppträder svarta fläckar med diffus strålformig kant. Bekämpning: Undvik känsliga sorter. Vid containerodling bör man använda ett genomsläppligt substrat och odla på väldränerade bäddar. Bevattning bör ske på morgonen så att bladverket hinner torka upp under dagen. Underbevattning minskar infektionstrycket. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder och därefter upprepas med dagars intervall. Observera risken för resistens vid användning av systemiska medel. Systemiska medel bör inte användas förebyggande utan endast kurativt. Växla preparat. Tabell 5. Verksamma preparat mot rost, svartfläcksjuka och mjöldagg Handelsnamn Koncentration Mjöldagg Effekt mot Rost Svartfläcksjuka Anmärkningar Baycor 25 WP 0,05-0,15 % X X X Djupverkande Candit 0,1 % X X X Djupverkande. Endast i växthus. Kumulus DF 0,2-0,7 % X Bör ej användas vid höga temperaturer. Topas 100 EC 0,025 % X X X Systemiskt. Topsin WG 0,1 % X X Systemiskt. 11

15 5) ROSTSVAMPAR (Albugo, Cronartium, Gymnosporangium, Melampsora, Melampsoridium, Phragmidium, Puccinia m.fl.) Symptom: Beroende på art av rostsvamp och värdväxt kan angreppen se mycket olika ut. Sålunda kan sporsamlingarna/rostbildningarna vara rödbruna, gula, orange, svarta (vintersporer) eller vita. Hos vissa arter är sporsamlingarna pulverformiga fläckar på bladens undersida. I andra fall finns sporsamlingarna som svulster på blad och skott, som en filtartad beläggning på bladens undersida eller geleartade bildningar. Vissa arter kan värdväxla. Sålunda värdväxlar de rostsvampar som angriper Crataegus och päron med Juniperus. Typer av rostangrepp hos olika värdväxter: 1. Orange-gula sporkuddar på bladens undersida är den vanligaste typen (ex. Betula, Hypericum, Mahonia, Populus, Rosa, Salix, björnbär samt ett antal perenner) 2. Uppsvällda orange bladfläckar, som på undersidan har borstliknande bildningar (Sorbus, päron). 3. Rödbruna svulster med små utskott på årsskott, bladskaft och blad (Crataegus). 4. Filtartad gulbrun beläggning på bladets undersida (svarta vinbär, pion). 5. Geléartade rödbruna eller gula svulster på grenar och skott, som utvecklas i fuktig väderlek (Juniperus). 6. Ljusa blåsor på bladen som spricker upp, varvid ett vitt pulver frigörs. Vitrost. (Vissa perenner). Värdväxter: De växtslag som angrips av rostsvampar, är bl.a. arter/sorter inom släktena: Betula, Crataegus, Hypericum, Juniperus, Laburnum, Mahonia, Populus, Rosa, Salix, Sorbus samt björnbär, päron och svarta vinbär. Därtill kan en rad olika perenner drabbas av rost, såsom: Alcea, Aquilegia, Campanula, Dianthus, Mentha, Malva, Paeonia, Viola, prydnadsgräs m.fl. samt vitrost på bl.a. Arabis och Aubretia. Bekämpning: Alla rostsvampar är svårbekämpade. De gynnas av fuktig miljö och täta plantbestånd samt frikostig kvävegödsling. En optimering av växtbetingelserna är därför av grundläggande betydelse för att motverka angrepp. Detta innebär bl.a. odling i öppna lägen och bevattning på morgonen, så att bladverket torkar upp så snabbt som möjligt. Därtill återhållsam gödsling. Att avlägsna den ena värden hos värdväxlande arter är tyvärr ingen helt säker bekämpningsmetod, eftersom vissa rostsvampar kan genomföra sin livscykel utan mellanvärd. Kemisk bekämpning av rostsvampar måste påbörjas så snart man ser de första symptomen. Det beror på att den kurativa effekten är begränsad hos de svampmedel som för närvarande finns att tillgå. Vid all bekämpning är det viktigt att använda rikligt med vätska så att hela plantan täcks, även undersidan av bladen. I vissa fall är förebyggande bekämpning enda möjligheten. Detta gäller t.ex. rost på Crataegus. Crataegus kan enligt tyska erfarenheter framgångsrikt bekämpas förebyggande genom behandling med kontaktverkande medel en gång per vecka. Behandlingen pågår från knoppbrytning och 3-4 veckor framåt. Tabell 6. Preparat för kemisk bekämpning av rostsvampar Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Amistar 0,1 % Systemiskt. Förebyggande behandling var 2-3:e vecka Baycor 25 WP 0,05-0,15 % Djupverkande. Förebyggande behandling 1-2 ggr början av juni. Candit 0,1 % Djupverkande. Endast i växthus. Tilt 250 EC 0,1 % Systemiskt. Upprepad behandling var 2-3:e vecka. Kan ge tillväxthämning på småplantor och perenner Topas 100 EC 0,025 % Systemiskt. Upprepad behandling var 2-3:e vecka. 12

16 6) BLADMÖGEL (Peronospora sp.) Symptom: Bladfläckar med ett glest ludd på undersidan av bladen. Symptomen kan emellertid variera beroende på värdväxt och typ av bladmögel. Bland vedartade växter är bladmögel framförallt ett problem vid odling av rosor i kruka. Symptomen är här purpurröda bruna svarta, oregelbundna markant avgränsade fläckar på bladen. Inte att förväxla med svartfläcksjuka där fläckarna är mörkt olivgröna till svarta med diffus avgränsning. Risken för angrepp av bladmögel är störst på sensommaren i samband med fuktig väderlek. Värdväxter: Vedartade växter: Framförallt rosor, men även Buddleia, Laburnum och Vitis Perenner: Acaena, Alyssum, Arabis, Coreopsis, Galium, Helleborus, Iberis Veronica, Viola m.fl. Bekämpning: Undvik känsliga sorter. Använd genomsläppligt substrat. Odla på väldränerade bäddar. Bevattning bör ske på morgonen så att bladverket hinner torka under dagen. Underbevattning minskar infektionstrycket. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder och därefter upprepas med dagars intervall. Observera risken för resistens vid användning av systemiska medel. Därför bör systemiska medel inte användas förebyggande utan endast kurativt. Växla preparat. Tabell 7. Kemiska preparat mot bladmögel Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Aliette 80 WG 0,25-1,0 % Systemiskt. Epok 600 EC 0,1 % Har kontakt- och systemisk verkan. Enbart i rosodlingar. Previcur N Proplant 0,15-0,25 % Systemiskt. 7) SKORV (Spilocaea sp., Venturia sp.) Symptom: Angrepp av skorv framträder först som olivbruna senare mörkbruna fläckar på bladen. Infektion kan ske redan i maj-juni från övervintrande sporer på skott och grenar eller från angripna fjolårsblad på marken. Senare under växtsäsongen sker sekundärinfektion via s.k. sommarsporer, som utvecklats på angripna blad. Vid tidiga angrepp drabbas även de framväxande årsskotten, som vissnar och dör i topparna. Skorvinfektioner gynnas av fuktig väderlek i synnerhet under maj-juni. Värdväxter: Skorv kan angripa många olika plantskoleväxter, såsom arter/sorter av äpple, päron, Malus, Populus, Pyrachantha, Salix och Sorbus m.fl. 13

17 Bekämpning: Undvik att odla känsliga arter/sorter. Förebyggande åtgärder omfattar nedmyllning av angripna blad efter bladfall på hösten, samt förebyggande bekämpning med kontaktmedel vid knoppbrytning på våren. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder på bladen. Tabell 8. Kemiska preparat mot skorv Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Baycor 25 WP 0,05-0,15 % Djupverkande, effekt även mot angrepp som pågått några dagar. Candit 0,1 % Djupverkande. Endast i växthus. Scala 0,075-0,1 % Djupverkande, kurativt, effekt även vid låga temperaturer (+5 grader) Topas 100 EC 0,1 % Systemiskt, kurativt och förebyggande. Topsin WG 0,1 % Systemiskt, kurativt och förebyggande. 8) KVISTDÖD OCH BARKSVAMP PÅ BARRVÄXTER Kvistdöd (Kabatina sp.) Symptom: Angrepp visar sig som döda skottspetsar eller smågrenar på vilka man kan upptäcka små svarta prickar (sporsamlingar). Symptomen framträder ofta på våren och kan vara en följd av vinterskador. Sjukdomen gynnas av fuktigt klimat. Värdväxter: Kvistdöd eller Kabatina angriper framförallt olika arter/sorter av Juniperus, i synnerhet kinesiska enar. Därtill kan Chamaecyparis och Thuja angripas. Barksvamp (Pestalotia sp.) Symptom: Denna svamp förosakar insnörningar och/eller uppsvällda partier på unga skott, som bryts av och hänger torra och bruna på plantorna. Ibland förekommer angrepp utan deformationer på skotten. Värdväxter: Såväl ungplantor som äldre växter av Chamaecyparis, Juniperus, Taxus och Thuja, kan angripas. Bekämpning av kvistdöd och barksvamp Beträffande Kabatina, undvik att odla känsliga växtslag och då speciellt kinesiska enar. Vid kemisk bekämpning av båda svampsjukdomarna gäller att först skära bort angripna skott och grenar. Behandla därefter med 2-3 veckors intervall under växtsäsongen fr.o.m. juni. Vid behov gör förebyggande behandlingar höst och vår. Tabell 9. Kemiskt preparat mot kvistdöd och barksvamp Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Topsin WG 0,20 % Systemiskt 14

18 9) TALLSKYTTESVAMPAR (Lophodermium sp.) Symptom: Det mest påtagliga tecknet på angrepp av vanlig tallskyttesvamp (L. seditiosum) är att barren faller i förtid. Typiska symptom på barren är gula till rödbruna fläckar som framträder på våren. På sensommaren blir barren bruna och man kan se svarta, drygt 1 mm långa, ovala fruktkroppar/sporsamlingar. På sådana barr ser man ofta även symptom av en annan art av tallskyttesvamp (L. pinastri) i form av mörka band tvärs över barren. Värdväxter: Känsliga växtslag är framför allt Pinus mugo och Pinus silvestris, med sorter och variteter. Bekämpning: Tallskyttesvampar gynnas av fuktig ståndort och våta somrar. Eftersom de Pinus-arter som angrips huvudsakligen odlas i kruka är det viktigt att substratet är genomsläppligt. Vidare måste odlingsbädden vara väldränerad. Det är således en fördel att odla på grusbädd. Vidare bör inte plantorna stå för tätt. Kemisk bekämpning av tallskyttesvamp måste ske förebyggande, eftersom kurativ bekämpning ger dåligt resultat. Spridningen av sporer börjar i slutet av juli och pågår till början av september. Under denna tid måste således bekämpning ske upprepade gånger. Tabell 10. Kemiska preparat mot tallskyttesvamp Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Amistar 0, 1 % Systemiskt Tilt 250 EC 0,1 % Systemiskt. 10) BLADFLÄCKSVAMPAR (Alternaria, Ascochyta, Blumeriella, Colletotrichum, Cylindroclaudium, Diplocarpon, Glomerella, Guignardia, Pestalotia, Phoma, Phyllosticta, Pleiochaeta, Septoria m.fl.) Symptom: Det finns många olika arter av bladsvampar som kan angripa plantskoleväxter och symptomen varierar beroende på art. Sålunda kan angreppen visa sig som bruna eller svarta punkter eller fläckar, vilka ibland flyter samman till större nekrotiska partier. Ibland är fläckarna gula till ljusbruna och omgivna av en mörk rand. Angrepp medför för tidigt bladfall. Vissa bladsvampar kan även angripa skott och skottspetsar, som vissnar och dör. Värdväxter: Ett stort antal vedartade växter och perenner kan angripas av olika bladfläcksvampar. Vedartade växter: Aesculus, Amelanchier, Azalea, Buxus, Calluna, Chanomeles, Clematis, Cornus, Cotoneaster, Crataegus, Cytisus, Euonymus, Genista, Hedera, Juglans, Laburnum, Lonicera, Magnolia, Mahonia, Platanus, Populus, Prunus, Pyrus, Rhododendron, Ribes, Rosa, Tilia, Viburnum m.fl. Perenner: Campanula, Centranthus, Dianthus, Gaillardia, Helleborus, Heuchera, Hosta, Iris, Lavandula, Lewisia, Lupinus, Lythrum, Malva, Pachysandra, Phlox, Primula, Rudbeckia, Sidalcia, Silene, Thalictrum, Trollius, Veronica, Vinca, Viola m.fl. 15

19 Bekämpning: Bladfläcksvampar gynnas av hög luftfuktighet och därför är risken för angrepp störst under nederbördsrika perioder. Bevattning av känsliga växtslag bör ske på morgonen så att bladverket hinner torka upp under dagen. Underbevattning vid containerodling minskar infektionstrycket. Kemisk bekämpning måste påbörjas så snart de första symptomen uppträder. Upprepade behandlingar med dagars mellanrum är ofta nödvändigt. Växla preparat för att undvika resistens. Tabell 11. Preparat för kemisk bekämpning mot bladfläcksvampar Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Amistar 0,1 % Systemiskt. Risk för resistens, växla preparat. (Kan skada Malus) Baycor 25 WP 0,05-0,15 % Djupverkande. Candit 0,1 % Djupverkande. Endast i växthus. Topas 100 EC 0,1 % Systemiskt. Topsin WG 0,1 % Systemiskt. Ekdöd eller Sudden oak death (SOD) (Phytophthora ramorum.) Ekdöd är en relativt ny smittsam svampsjukdom klassificerad som karantänsskadegörare av EU:s Växtskyddsmyndighet. Det förekommer även hybrider mellan Phytophthora ramorum och andra Phytophthora-arter. Dessa går under beteckningarna A1 och A2. Till skillnad från andra Phytophthoraarter sker infektion inte via rotsystemet utan via skott och blad. Sjukdomen betraktas numera som etablerad på den europeiska kontinenten samt i England och USA. I Sverige har P. ramorum hittills konstaterats i ett fåtal fall på Rhododendron inköpta från andra EU-länder. Symptom: Bladnekroser, vissnande skott eller mörkfärgning av kambiet. Symptomen varierar emellertid med värdväxt. Exempel på typiska symptom: Rhododendron och Pieris, bladnekroser vid bladbasen och längs huvudnerven, ofta v-formad. Viburnum, vissnesymptom som orsakas av stambasröta. Blad som vissnar i bas eller topp först. Värdväxter: I Europa har angrepp hittills huvudsakligen konstaterats på Rhododendron, Pieris och Viburnum. I USA är däremot antalet värdväxter betydande, inte minst olika ek-arter och därav namnet på sjukdomen. Bekämpning: Sjukdomen går inte att bekämpa på annat sätt än genom destruktion (bränning) av angripna plantor. Även odlingssubstratet måste destrueras. Eftersom det rör sig om en karantänskadegörare gäller anmälningsplikt till Jordbruksverket vid misstanke om angrepp av P. ramorum. 16

20 11) GRÅMÖGEL (Botrytis sp.) Symptom: Problem med gråmögel kan framförallt uppstå vid odling av plantskoleväxter i växthus, men även på friland under nederbördsrika perioder då luftfuktigheten är hög. Symptomen är plötsligt vissnande blad, årsskott och blommor. Senare utvecklas det typiska grå till gråbruna mycelet. Angripna skott vissnar först i toppen. Värdväxter: Praktiskt taget alla plantskoleväxter kan drabbas av gråmögel. Speciellt utsatta är växterna under förökningsfasen, men även äldre plantor kan drabbas. Känsliga växtslag är bl.a. Abies, Calluna, Cornus, Erica, Hibiscus, Lonicera, Magnolia, Picea och Rosa. Därtill är en rad perenner som Aconitum, Anemone, Astillbe, Gypsophila, Helianthus, Lavandula, Liatris, Paeonia, Sedum m.fl. känsliga. Bekämpning: Förebyggande åtgärder mot gråmögel i växthus innebär att vattning sker på morgonen så att bladverket hinner torka upp under dagen samt luftning för att minska luftfuktigheten. Likaså bör man vara återhållsam med kvävegödsling, eftersom lös växt lättare leder till angrepp. Kemisk bekämpning bör sättas in så snart man ser de första angreppen, eftersom svampen är mycket aggressiv. Därtill det viktigt växla preparat efter några behandlingar för att undvika resistens Tabell 12. Kemiska preparat mot gråmögel Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Candit 0,1 % Djupverkande, fukta plantorna ordentligt. Endast i växthus. Scala 0,075-0,1 % Kontaktverkande, även vid låga temperaturer (+5) Topsin WG 0,1 % Systemiskt. Växla preparat efter några behandlingar. 12) LAGRINGSSJUKDOMAR (Botrytis cineria, Fusarium-arter) Symptom: Den vanligaste lagringssjukdomen som drabbar plantskoleväxter är gråmögel. Det grå mycelet utvecklas framför allt på dåligt förvedade växtdelar som rötter och skottspetsar. Om gråmögel påträffas under lagring är detta ett tecken på att temperaturen i lagret varit för hög, dvs. 0 C eller högre. Värdväxter: Många plantskoleväxter är känsliga för gråmögel under lagring. Speciellt känsliga är Cotoneaster, Ligustrum, Spiraea, Rosa m fl., eftersom de avmognar sent på hösten. Därtill är många perenner känsliga för gråmögel under lagring. Bekämpning: Den viktigaste åtgärden mot lagersjukdomar är att hålla temperaturen i kyllagret vid -1 C samt att lagra in väl avmognade plantor. Känsliga växtslag bör lagras luftigt och placeras på ett sådant sätt att de är lätt tillgängliga för inspektion. Man bör emellertid undvika att sänka temperaturen under -1 C, eftersom detta medför torrare luft och risk för torkskador på inlagrat växtmaterial. Även vid -1 C kan luften i lagret bli torr, vilket motverkas genom att vid behov vattna golvet men ej växterna. Förebyggande kemisk bekämpning av växande kulturer bör ske ett par veckor före upptagning och inlagring. Efter lagringssäsongens slut bör lagret rengöras grundligt med högtryckstvätt och desinficeras med t ex Mennoter-forte, Glu-Cid eller Deosan Flora. Tabell 13. Preparat för behandling innan inlagring Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Topsin WG 0,2-0,3 % Behandling före inlagring. 17

21 13) KRÄFTA (Nectria galligena) Symptom: Symptomen består av bruna-rödbruna insjunkna barkpartier på grenar och stammar. Ofta uppstår angreppen i anslutning till snittytor eller skadad bark. Sommartid utvecklas vita kuddlika sporsamlingar på angripna partier och vintertid knappnålshuvudstora mörkröda fruktkroppar. Värdväxter: Kräfta angriper framförallt fruktträd som äpplen och päron. Vissa äpplesorter är speciellt känsliga, som t.ex., Cox Orange, Cox Pomona, Gravensteiner, Ingrid Marie, Lobo, Åkerö m.fl. Därtill kan arter/sorter inom Acer, Betula, Carpinus, Chaenomeles, Corylus, Fagus, Fraxinus, Juglans, Malus, Populus, Quercus, Ribes, Salix och Sorbus angripas av olika Nectria-arter. Bekämpning: Kräfta, som är släkt med rödvårtsjuka, är en typisk svaghetsparasit. Väldränerad växtplats, rätt beskärningsteknik och återhållsam gödsling motverkar angrepp (se under rödvårtsjuka). Infektion sker via bladärren i samband med bladfall på hösten eller via barksår. Vid angrepp på skott och grenar skall dessa beskäras 5-10 cm under angreppsstället. Vid angrepp på stammen måste träden destrueras. Förebyggande kemisk bekämpning sker vid bladfall på hösten. Under denna period görs två behandlingar. Den första vid % bladfall, den andra vid % bladfall. Eventuellt görs ytterligare en behandling före knopputveckling på våren. Likaså kan angrepp förebyggas genom behandling av snittytor med Lac- Balsam. Tabell 14. Preparat som kan användas vid förebyggande behandling Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Lac-Balsam Appliceras med pensel Förebyggande behandling av sår- och snittytor. Topsin WG 0,1-0,2 % Vidhäftningsmedel bör tillsättas. Risk för resistens vid upprepade behandlingar. Godkänd endast i prydnadsväxter. Merpan 80 WG 0,15 % Dispens. äpple och päron 14) RÖDVÅRTSJUKA (Nectria cinnabarina) Symptom: Rödvårtsjuka är en sårparasit med mycket typiska symptom. Under försommaren vissnar och dör yngre skott till följd av barknekroser på grenar och stammar. I den döda barken utvecklas cinnoberröda, vid torka svagt rödaktiga, knappnålshuvudstora fruktkroppar. Svampen är en saprofyt, men ett angrepp kan sprida sig från död till frisk vävnad. Värdväxter: Rödvårtsjuka är framförallt ett problem vid odling av stamträd som Acer, Aesculus, Carpinus, Fagus, Sorbus, Tilia, Ulmus m fl. I synnerhet Acer är mycket känslig. Därtill kan vissa buskar som Amelanchier, Ribes, Spirea m.fl. angripas. Bekämpning: Svampen är en svaghetsparasit som framförallt angriper skadade växter eller växter i dålig kondition. Angreppet kan sålunda vara en följd av frostskada, torka, dålig dränering, beskärning vid fel tidpunkt eller med felaktig teknik. Förebyggande åtgärder är viktiga, eftersom effektiva kurativa bekämpningsmedel saknas. Sålunda måste känsliga växtslag hanteras med omsorg och inte utsättas för torka eller mekaniska skador. Vidare måste växtplatsen vara väldränerad, men växterna får å andra sidan inte lida brist på vare sig vatten eller näring. 18

22 Vid problem med rödvårtsjuka bör beskärning ej ske under våren, eftersom risken för infektion via snittytorna är störst i april maj i synnerhet i samband med savstigning. Juli-september anses vara den minst kritiska perioden för angrepp, varför beskärning bör ske under denna tid. Angripna grenar skärs in på frisk ved. Dessutom är det viktigt att allt avklippt material, såväl sjukt som friskt, avlägsnas från odlingen. Förebyggande kemisk bekämpning kan ske enligt nedan. Det är dock viktigt att behandling sker så snart som möjligt efter beskärning, d.v.s. redan samma dag, eftersom svampen är mycket aggressiv. Tabell 15. Preparat för förebyggande behandling mot rödvårtsjuka Handelsnamn Koncentration Anmärkningar Lac-Balsam Appliceras med Förebyggande behandling av sår- eller snittytor. pensel Topsin WG 0,1-0,2 % Vidhäftningsmedel måste tillsättas. Endast registrerad i prydnadsväxter. Barksvamp (Tubercularia vulgaris; konidie-form av Nectria cinnabarina) Symptom: Sjukdomen, som på tyska kallas Grodhud, är släkt med rödvårtsjuka och visar sig som partier med ljus knottrig bark ofta på stammens solsida. Under barken är de angripna vävnaderna mjuka och mer eller mindre brunfärgade. Förekommer bl.a. på Acer, Fagus, Malus, Sorbus och Tilia. Barknekros (Diaporthe spp.) Symptom: På stammens solsida uppstår ett rödbrunt vertikalt band av död vävnad. Övrig bark är ofta onormalt ljusfärgad. Förekommer bl.a. på Betula och Tilia. Barkfläcksvamp (Pyrenochaeta pubescens) Symptom: På skott, grenar och stammar hos unga träd uppstår oregelbundna rundaktiga fläckar, som är bruna till mörkbruna och ibland omgivna av en ljusare kant. Förekommer bl.a. på Tilia. Askskottsjuka (orsakas primärt av Charla fraxinea, men även andra svamparter kan ge liknande symptom: som t.ex. Cytospora, Cytophoma, Fusarium, Fusicoccum, Nectria och Sphaeropsis) Symptom Vissnande bruna-ljusbruna toppskott som lätt kan förväxlas med frostskador. Därtill ljusbrunabruna fläckar eller partier på grenar och stammar som senare sjunker in och spricker upp. Bekämpning av barksvampar: Ovanstående fyra svampsjukdomar bekämpas, förebyggande och kemiskt, som rödvårtsjuka ovan. 15) VISSNESJUKA (Verticillium spp.) Symptom: Typiska symptom på vissnesjuka är plötslig vissning hos blad och unga skott. Skadebilden syns framförallt vid höga temperaturer med stor avdunstning. Detta beror på att svampen växer i ledningsbanorna och försvårar vattentransporten. Under perioder med lägre temperaturer och mindre avdunstning kan symptomen försvinna. Ett annat typiskt symptom framträder om ett angripet skott skärs av vid basen. På vedartade växter syns då en mörk ring i veden. Andra symptom är förminskade blad, som ibland gulfärgas. Svampen angriper oftast via sår på rötterna och gynnas av fuktig dåligt dränerad mark. Därtill kan, i fuktig väderlek, sporer bildas på andra ovanjordiska växtdelar vilket bidrar till att sprida svampen. Likaså 19

23 kan smittspridning ske i samband med beskärning. Svampen övervintrar som mycel eller s.k. sklerotier i marken, alternativt på angripna växter eller växtdelar. Värdväxter: Antalet växtslag som angrips av vissnesjuka är begränsat, men i gengäld är sjukdomen vanlig, i synnerhet utomlands, på vissa trädslag som Acer, Aesculus och Tilia. Därtill kan vissnesjuka förekomma på Carpinus, Cotinus, Fagus, Forsythia, Fraxinus, Laburnum, Magnolia, Rhus, Ribes, Robinia, Rosa, Sorbus, Syringa och Ulmus. Av perenner är det framför allt följande som kan drabbas: Achillea, Aconitum, Aster, Campanula, Chrysanthemum maximum och morifolium, Helianthus, Liatris, Lupinus, Paeonia och Viola. Bekämpning: Vissnesjuka måste bekämpas förebyggande genom friskt plantmaterial och frisk jord. Angripna plantor måste avlägsnas och destrueras. Växtföljden är viktig och jordprov bör tas före plantering på fält där sjukdomen konstateras tidigare, eftersom smittan kan finnas kvar under många år. Likaså bör inte potatis användas som förkultur, eftersom denna gröda gynnar utvecklingen av Verticillium utan att själv skadas. Därtill anses rotsårsnematoder (Pratylenchus) kunna bidra till att sprida svampen genom de skador de åstadkommer på rötterna. I Holland har man med viss framgång odlat sudangräs (sort Giant ) som saneringsväxt vid problem med vissnesjuka. Gräset, som kan bli 2-3 m högt, slås och brukas ner grönt i slutet av sommaren vilket leder till en jäsningsprocess varvid bl.a. blåsyra bildas. Denna syra har desinficerande verkan, även mot nematoder. Andra alternativ är behandling med Basamid. Kurativ kemisk bekämpning med Topsin WG (0,2 %), måste ske på ett tidigt stadium, vid begynnande angrepp, för att ha effekt. 16) ALMSJUKA (Ophiostoma spp.) Almsjuka är en form av vissnesjuka som drabbar släktet Ulmus. Angreppen orsakas av att en svamp som växer i trädens ledningsbanor förhindrar vattentransporten med vissning och död som följd. Av denna svamp förekommer två arter. Den aggressiva arten som kan döda ett stort träd på ett par år och den mindre aggressiva, som har ett mera utdraget infektionsförlopp. Sjukdomen sprids av en liten skalbagge, almsplintborren (Scolytus spp.), som angriper stammar och grenar på sjuka träd och lägger ägg i veden under barken. Spridningen sker genom att svampsporer fastnar på skalbaggens kropp och förs vidare till friska träd. Den mindre aggressiva arten konstaterades i Frankrike på 1920-talet, medan den aggressiva nådde England från Kanada på 1960-talet. Härifrån har den sedan spridits över Europa. I Sverige konstaterades första fallet av almsjuka i början av 1980-talet i SÖ Skåne. Därifrån har sjukdomen sedan spridits till övriga Skåne och upp längs Västkusten. Almsjuka finns även i Mälardalen och på Gotland. Symptom: De första symptomen på almsjuka är att delar av kronan, utgående från vissa grenar, först får gula och senare bruna blad som faller i förtid. Om en gren, som visar dessa symptom, sågas av kan man i snittytan se mörka fläckar i ring. Unga skott på angripna grenar böjer sig krokformigt. Så småningom infekteras hela trädet som vissnar och dör efter några år. Alla arter/sorter av Ulmus som för närvarande odlas i Sverige kan angripas. Bekämpning: Effektiva kurativa metoder saknas, varför angripna träd måste avverkas och destrueras så snart som möjligt för att förhindra vidare spridning. Beträffande den framtida användningen av Ulmus finns numera utländska resistenta typer som t.ex. Columnella, Regal och New Horizon. 20

24 17) BAKTERIESJUKDOMAR Antalet bakteriesjukdomar, som kan angripa växter är omfattande, men vid odling av plantskoleväxter är det framför allt följande sjukdomar som kan förekomma. Tabell 16. Sjukdomar som orsakas av bakterier Skadegörare Värdväxter Bladbakterios (Xantomonas hederae) Hedera Symptom: Kantiga till runda bruna fläckar med en ljusare vattnig kant. Svarta fläckar på skotten Bakteriekräfta (Xantomonas sp.) Populus, Salix Symptom: Skott och stam får uppsprickande sår som på våren utsöndrar bakterieslem. Blötröta (Erwinia carotovora) Iris Symptom: Angripna plantor drabbas av blötröta på rötter, rothals, stjälk och blad Päronpest (Erwinia amylovora) Symptom: Plötsligt vissnande skott, blad och blommor, som blir svartbruna. Toppen på årsskott blir kraftigt böjd. Sprickor på äldre skott där bakterieslem kan sippra ut under perioder med hög luftfuktighet och hög temperatur. Infektionstrycket brukar vara störst i början av sommaren vid ovannämnda väderleksbetingelser, men angrepp kan även förekomma på sensommaren, i augsept. Syrenbakterios (Pseudomonas syringae) Symptom: 1) Brunsvarta fläckar på skott och blad. Bladfläckarna är ofta kantiga, ibland vattniga och omgivna av en ljus zon. Amelanchier, Chaenomeles, Cotoneaster, Cydonia, Crataegus, Malus, Pyrachanta, Sorbus, äpple, päron m.fl. 1) Cornus, Cotoneaster, Euonymus, Forsythia, Hedera, Magnolia soulangiana, Prunus (hagelskottsjuka), Syringa, päron. Även Astillbe, Delphinium, Dictamnus. 2) På stammen hos hästkastanj uppstår sprickor som övergår i blödande sår, varvid vätskan ger upphov till rostbruna fläckar. Stam- o. bladbakterios (Pseudomonas sp.) Symptom: Vissa skott får gula till rödaktiga blad. Skott och stammar får insjunkna mjuka fläckar. Drabbade växter vegeterar ej på våren eller vissnar plötsligt under växtsäsongen. Rotkräfta (Agrobacterium sp.) Symptom: Knölar eller svulster på rötterna, både centralt och perifert. 2) Aesculus ( Blödarsjuka ) finns ej i Sverige ännu, men omfattande angrepp i Holland har förekommit under senare år. Cotoneaster, Magnolia, Mahonia, Prunus Rosaceae t.ex. Cotoneaster, Chaenomeles, Malus, Rosa, Sorbus, äpple, päron, körsbär, hallon m.fl.. Även Euonymus Forsythia, därtill Chamaecyparis o. Taxus Bekämpning: Vid angrepp av bakteriesjukdomar är det viktigt att försöka förhindra att sjukdomen sprids. Angripna växter och växtdelar skall därför avlägsnas från odlingen och destrueras för att förhindra vidare spridning. Risken för spridning är störst i samband med nederbörd, hög luftfuktighet och hög temperatur. Vid containerodling medför underbevattning och odling i växthus mindre infektionstryck. 21

25 18) VIRUSSJUKDOMAR Virussjukdomar förekommer ibland på plantskoleväxter i Sverige. Symptomen kan vara mer eller mindre typiska och visar sig ofta som olika former av gulfärgning på bladen. Typiska symptom är mosaikmönster, ringar eller linjer samt smala deformerade blad. Ibland kan flera olika virussymptom förekomma på samma växtslag. Därtill finns ett stort antal latenta ej synliga viroser. Tabell 17. Virussjukdomar som förekommer i plantskoleväxter Virustyp/Symptom Värdväxter Mosaikvirus Clematis, Daphne, Euonymus, Forsythia, Hibiscus, Symptom: Gula till gulvita ofta oregelbundna fläckar Hydrangea, Ligustrum, Philadelphus, Populus, Rosa, på bladen som är skarpt avgränsade mot grön vävnad. Sambucus, Sorbus, Spiraea, Syringa samt hallon, Ibland förekommer gröna fläckar i gulfärgade partier. äppleträd, grundstammar och plommonträd m.fl. (Vanligaste virustypen) Anemone, Aquilegia, Aster, Astillbe, Hosta, Dianthus, Iris, Lilium m.fl. Ringmosaik Daphne, Euonymus, Juglans, Ligustrum, Lonicera, Symptom: Gulaktiga ringformationer på bladen Linjemosaik Symptom: Gula oregelbundna linjer på bladen eller gulfärgning längs nerverna. Smala och deformerade blad Symptom: Deformerade blad, ofta smala med oregelbundna kanter. Philadelphus, Rhodendron, Rosa m.fl. Paeonia. Clematis, Crataegus, Daphne, Euonymus, Forsythia, Laburnum, Magnolia, Rosa, Sorbus, Syringa samt plommon- och päronträd m.fl. Aconitum Buddleia, Hydrangea samt hallon och sv.vinbär m.fl. Phlox. Bekämpning: Virussjukdomar kan inte bekämpas på annat sätt än genom förebyggande åtgärder, vilket innebär friskt växtmaterial och frisk jord. Största smittorisken är överföring via förökningsmaterial. Därtill kan infektion ske i samband med beskärning samt via sugande insekter eller frilevande nematoder i jorden. Vid virusangrepp är det viktigt att försöka förhindra att sjukdomen sprids. Angripna växter och växtdelar skall därför avlägsnas från odlingen och destrueras. 22