Naturskyddsföreningens syn på EU-kommissionens förslag till ny jordbrukspolitik

Transkript

1 Naturskyddsföreningens syn på EU-kommissionens förslag till ny jordbrukspolitik Naturskyddsföreningen har tagit del av EU-kommissionens lagförslag om hur den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, skall utformas efter vilket presenterades av jordbrukskommissionär Ciolos den 12 oktober Föreningen ser fram mot att senare också få lämna synpunkter på hur reformen skall tillämpas i Sverige samt på hur landsbygdsprogrammet skall utformas. Föreningen har följande synpunkter på förslaget. Sammanfattning Naturskyddsföreningen är mycket kritisk till kommissionens förslag om en ny jordbrukspolitik. Förslaget är ett trendbrott. Tidigare reformeringar har steg för steg lyft fram jordbrukets multifunktionalitet och med ekonomiska medel ökat stödet för kollektiva nyttigheter. Nu tar kommissionen ett steg tillbaka och förslaget gynnar främst jordbrukets produktion och konkurrenskraft med ringa hänsyn till jordbrukets positiva och negativa effekter, samt låter jordbruket åter vara i fokus för CAP på bekostnad av bredare landsbygdsutvecklingsfrågor. Att inte nyttja de 436 miljarder skattekronor som ingår i CAP-budgeten, till att framförallt minska jordbrukets enorma problem när det gäller växthusgaser, övergödning, förlust av biologisk mångfald o s v, vore ytterst anmärkningsvärt. Föreningen anser att den föreslagna förgröningen (miljökrav på inkomststöden) på intet sätt är en tillräcklig åtgärd för att motivera fortsatta inkomststöd. Istället behöver landsbygdsprogrammet förstärkas kraftfullt och på lite längre sikt bör inkomststödet tas bort. Inom ramen för landsbygdsprogrammet behöver miljöåtgärderna vara obligatoriska och medel öronmärkas. Minst 75 % ska omedelbart vikas till miljöåtgärder. Föreningen anser att samma finansieringsprincip skall gälla för pelare 1 som 2. I det liggande förslaget bör möjligheterna för frivillig modulering dubbleras så att minst 20 procent av pengar kan överföras från pelare 1 till pelare 2. Reformen av CAP måste leda till en ny definition av betesmarker som möjliggör att marker med andra fodervärden än gräs, t ex träd och buskar, berättigas till stöd både i första och andra pelaren. 1

2 2/11 Övergripande synpunkter Naturskyddsföreningen anser att ett aktivt jordbruk som utgår från de lokala resurserna behövs i hela Sverige för att komma närmare målen om hållbara produktionsformer. Lantbruket ger oss - förutom livsmedel, bioenergi och andra råvaror - natur- och kulturvärden och andra samhällsvärden som särskild djuromsorg, produktkvalitet osv. Det är dessutom bärare av traditioner och historia. Naturskyddsföreningen tycker att medlemsländerna och Europaparlamentet nu ska utnyttja den reformchans som finns i och med att CAP-förändringen är en del av översynen av EU:s budget. Nu har man chans att ta ett helhetsgrepp och påbörja det omfattande arbetet att förändra CAP bort från omotiverade inkomststöd till legitimerade stöd för produktion av kollektiva nyttigheter och andra samhällsvärden. Naturskyddsföreningen anser att jordbruket skall ersättas ekonomiskt för sin produktion av kollektiva nyttigheter och andra samhällsvärden. Kollektiva nyttigheter, t e x ekosystemtjänster (inklusive biologisk mångfald, ett varierat landskap och kulturvärden) liksom andra samhällsvärden (som djuromsorg, särskild matkvalitet) hanteras inte på den ekonomiska marknaden idag. Därför måste skattemedel avsättas för att ersätta lantbrukare och andra landsbygdsaktörer för de värden de skapar. Naturskyddsföreningen anser att den gemensamma jordbrukspolitiken i princip enbart skall ersätta kollektiva nyttigheter och samhällsvärden, medan marknaden bör hantera resten. Detta ställningstagande innebär m a o att inkomststöden skall tas bort. Dessutom ska priset på maten, bioenergin o dyl spegla hela produktens miljöpåverkan, vilket inte är fallet idag, och därför anser föreningen att det allmänt sett krävs en stärkt miljöreglering och en utvecklad miljöbeskattning. Försämringar i miljön och människors hälsa betalas idag av samhället och tas sällan med när den samhällsekonomiska effekten av utformningen av t ex CAP diskuteras. De lagförslag som kommissionens har presenterat leder inte i rätt riktning utan är snarare en kursändring från tidigare reformer som successivt har förstärkt satsningarna på miljö- och landsbygdsutveckling. Sammantaget bedömer Naturskyddsföreningen att kommissionens förslag försvagar miljö- och landsbygdssatsningen och förstärker traditionell inkomststödspolitik genom att t ex inom ramen för landsbygdsprogrammen i högre grad än tidigare stödja konkurrensförmåga (dvs statsbidrag till investeringar m m), försäkring mot marknadssvängningar m m. Den föreslagna miljöanpassningen av inkomststöden (förgröningen) kompenserar inte uteblivna satsningar. Tvärtom riskerar förgröningen att tas som ett argument för att behålla inkomststöden. Dessutom är risken stor att förgröningen som den föreslås, motverkar att miljömålen uppnås och förhindrar riktade satsningar inom landsbygdsprogrammet och ökar byråkratin.

3 3/11 Förslaget innebär också att jordbruket återigen är i centrum för CAP på bekostnad av bredare landsbygdsutvecklingsfrågor. Detta inte bara försvagar möjligheten att skapa en levande landsbygd i EU utan ökar skattebetalarnas ifrågasättande av samhällsnyttan med CAP. Naturskyddsföreningen menar att en fortsatt förstärkning av landsbygdsutveckling på bekostnad av minskade inkomststöd, är en nödvändighet på vägen till ett hållbart jordbruk. Föreningen välkomnar att förslagen fortsatt kräver att miljöersättningarna är en obligatorisk del av landsbygdsprogrammet. Men man måste kräva att minst 75 % av LBP går till dessa programformer, samt att medel öronmärks. Inte minst behövs detta för att klara de mål och direktiv som EU har på miljöområdet. Nedan kommenteras några centrala delar av förslaget mer detaljerat. Budgeten Förslaget innebär i praktiken en budgetförstärkning genom att utöver 317,2 miljarder euros till pelare 1 och 101,2 miljarder euros till pelare 2 för perioden , satsas ytterligare 17,1 miljarder euros (5,1 forskning och innovation; 2,5 livsmedelssäkerhet; 2,8 mat stöd till de mest utsatta; 3,9 kriser inom jordbruket; samt 2,8 i Europas Globaliseringsanpassnings Fond). Den sammanlagda budgeten föreslås alltså bli 435,6 miljarder euros för sjuårsperioden, vilket är en ökning. Naturskyddsföreningen motsätter sig en ökning, särskilt eftersom budgetmedlen fortsatt föreslås att i huvudsak utgöras av inkomststöd, marknadsstöd m m. Föreningen anser framförallt att budgeten ska styras om mot användning för kollektiva nyttigheter men anser också att en sådan utformning borde möjliggöra en totalt sett minskad CAP-budget, vilket skulle frigöra medel för miljösatsningar på annat håll inom EU. Den föreslagna utvecklingen är oförsvarbar, både i perspektivet av att mer av skattebetalarnas medel används och att medlen särskilt fortsätter att gynna ohållbara produktionsformer. Förslag till direktstöd, (COM (2011) 625/3, 2011/0280 (COD)) Inkomststöden till jordbruket, de s k direktstöden föreslås vara kvar och miljöanpassas genom obligatoriska krav på s k förgröning. Nedan kommenteras centrala förslag mer i detalj. Stödtak (capping), art 7 och 11 Naturskyddsföreningen stödjer införande av tak för stödbelopp s k capping, i syfte att maximera miljönyttan av pengarna. Idag går 80 % av pengarna till 20 % av brukarna. De föreslagna taknivåerna kommer dock bara i ringa utsträckning

4 4/11 åtgärda snedfördelningen. Ytterligare skärpningar under sjuårsperioden bör genomföras. Pengarna som genereras av stödtaken föreslås stanna inom respektive medlemsland och skall användas i landsbygdsprogrammet. Naturskyddsföreningen föreslår att de kan användas utan krav på medfinansiering. Aktiva brukare, art 9 Naturskyddsföreningen stödjer att enbart aktiva brukare skall kunna erhålla stöd. Det är dock mycket angeläget att lantbruket och andra landsbygdsaktörer som skapar samhällsnytta i form av natur- och kulturvård, anses som aktiva lantbrukare. Föreningen tolkar den föreslagna skrivningen som att detta är möjligt. Finansiell flexibilitet mellan pelarna, art 14 (f d modulering) De senaste reformomgångarna har inneburit en tvingande s k modulering, d v s överföring av pengar från inkomststöden (pelare 1) till landsbygdsutveckling (pelare 2). I lagförslaget nöjer man sig nu med att ge medlemsländerna en möjlighet att flytta tio procent om man vill. Dessutom blir det tillåtet för vissa länder att göra tvärtom alltså använda pengar som tidigare gått till miljö- och landsbygdsutveckling, till inkomststöd. Sverige är ett av de förslagna länderna som får flytta fem procent från pelare två till ett. Tvärtemot förslaget anser Naturskyddsföreningen att en kraftfull överföring av medel från inkomststöden till landsbygdsprogrammen behövs. Det skulle gynna en verklig miljöanpassning av jordbrukspolitiken. Förslaget är med andra långt ifrån tillräckligt och procentsatsen för modulering behöver åtminstone öka till det dubbla, utan att öppna för möjligheten att använda pengar från landsbygdsprogrammet till inkomststöd. Föreningen välkomnar Sveriges ställningstagande att avstå från möjligheten till baklänges modulering. Basstöd, art Kommissionen föreslår att inkomststöden genom successiv utjämning mellan och inom länder omvandlas till ett basstöd till alla lantbrukare. Medlemsländerna får regionalisera basstödet. Naturskyddsföreningen stödjer på kort sikt tanken på ett gemensamt basstöd för alla brukare, en s k flat rate så att pengarna kan användas effektivare ur miljösynpunkt. Ett första steg borde vara att stödet är lika stort inom t ex Sverige. Det är också angeläget att utjämna existerande skillnader mellan länder så att t ex de östeuropeiska EU-länderna får likvärdiga spelregler som övriga medlemsländer. På längre sikt ska basstödet tas bort och stöd bara utgå för produktionen av kollektiva nyttigheter som t ex ekosystemtjänster. Basstödet utgår till stödberättigad mark. Vad som anses som stödberättigad mark styrs delvis av definitionen av permanent gräsmark (betesmark). Vad som anses

5 5/11 vara betesmark har varit en omstridd fråga alltsedan 2007 och skapat problem i Sverige och flera andra EU-länder. Naturskyddsföreningen anser att betesmark i princip skall anses vara den mark som används för foderintag av betande djur, d v s att definitionen måste möjliggöra att annat än gräsvegetation räknas som foder. Föreningen har i samverkan med EFNCP tagit fram en rapport med exempel på effekter på biologisk mångfald av nuvarande definition 2 Förslaget till definition kan tolkas som en öppning i rätt riktning genom skrivningen.it may include other species suitable for grazing (art 4,h), men det är för tidigt att säga om det räcker. Naturskyddsföreningen vill dock understryka att det är centralt för biologisk mångfald hur definitionen och påföljande vägledningsdokument utformas. Miljöanpassning förgröning, art Kommissionen föreslår att 30 % av inkomststödet villkoras med uppfyllnad av tre krav: gröddiversitet, andel betesmark och ekologiska fokusområden. Naturskyddsföreningen ser med stor oro på detta förslag. Föreningen anser att inkomststöden bör tas bort men på kort sikt kan vi acceptera så kallade krav på förgröning om de utformas på ett sätt som gagnar miljön. Den föreslagna förgröningen riskerar i flera fall att motverka detta syfte och snarare försvåra miljöförbättringar i bl.a. Sverige. Som nämndes ovan riskerar den föreslagna förgröningen att leda till att inkomsstödens fortsatta existens berättigas. Det kan också bli svårare att betala för miljöåtgärder i landsbygdsprogrammet om samma åtgärd ingår i förgröningen. Kravet på diversitet innebär att minst tre grödor skall odlas, där ingen av grödorna skall täcka mindre än 5 % av åkermarken och den huvudsakliga grödan inte användas på mer än 70 % av åkermarken. Om hela åkermarken används som permanent gräsmark (vallodling) eller trädas, är man enligt förslaget undantagen från växtföljdskravet. För Sveriges del vore det olyckligt om områden med mycket hög vallandel (skogsoch mellanbygder) odlade i stort sett uteslutande vall istället för att öka spannmålsodlingen. Mer spannmål behövs för ökad produktion av eget foder, vilket är viktigt för att öka den regionala balansen mellan växtodling och djurhållning. En bättre balans ökar möjligheterna att hantera växtnäringen effektivt och undvika läckage. Egen foderproduktion är dessutom en förutsättning för omställning till ekologisk produktion, som har en rad miljöfördelar och dessutom bättre lönsamhet. Mer spannmålsodling ökar landskapsvariationen, vilket gynnar biologisk mångfald /svenska-hagmarker-och-eu/

6 6/11 Utöver miljöskäl finns såväl ett resursbesparande motiv som sysselsättningsskäl att förbättra chanserna att utveckla regionala produkter. Mer odling av fler grödor över hela landet där klimat och årsmån tillåter ger underlag för förädling, besöksnäring osv. I ett europeiskt perspektiv kan det föreslagna diversitetskravet vara utmärkt. Men för att undvika olyckliga, miljöskadliga effekter regionalt bör man möjliggöra regional anpassning så länge inte grundtanken med förslaget äventyras. Det andra kravet i förgröningspaketet gäller att den andel mark som 2014 användes som permanent betesmark skall bevaras. Naturskyddsföreningen anser att referensåret ska sättas till senast 2012 för att undvika att värdefulla permanenta gräsmarker plöjs upp och en intensifiering sker. Detta är vanligt förekommande i flera länder, t ex Irland, och resulterar i förlust av biologisk mångfald. Det tredje kravet anger att varje lantbruk skall avsätta 7 % av sin areal, exkl betesmark, som s k ekologiskt fokusområde. Som fokusområde räknas troligen träda, landskapselement, skyddszoner m m. Att öka variationen i områden med monokulturer är nödvändigt för att klara ekosystemtjänsterna. Naturskyddsföreningen välkomnar kommissionens förslag om krav på ekologiska fokusområden så länge inkomststöden är kvar. Kommissionen föreslår att ekologisk produktion skall undantas från kraven på förgröning, vilket Naturskyddsföreningen stödjer. Man bör dessutom undanta lantbrukare som har ersättningar för omfattande miljöåtaganden från förgröningskraven. Naturskyddsföreningen saknar en viktig del i kommissionens förslag på miljöanpassningskrav krav på att öka odlingen av proteingrödor i syfte att minska behovet av import av soja. Om inte förgröningen kan hantera denna fråga, är det lämpligt att utnyttja möjligheten att ge ett kopplat stöd till proteingrödor. I sista hand bör landsbygdsprogrammet utökas med ersättning för proteingrödor. Det är också rimligt att ställa krav på att jordbruket bör minska sin användning av fossila bränslen som en del av förgröningen av inkomststöden. Stöd till missgynnade områden, art Kommissionen föreslår att även inom pelare ett skall särskilt stöd utgå till lantbruk i områden med särskilt svåra naturgivna förutsättningar. Det är fortfarande oklart vad Kommissionen avser med naturgivna förutsättningar. Naturskyddsföreningen välkomnar särskilt stöd till lantbruk med sämre naturgivna förutsättningar, men vill betona att stödet måste gynna kollektiva nyttigheter, och anser att kriterierna bör utgå från begränsningar som sätts av klimat, bördighet, osv samt gleshet. Kopplat stöd, art 38 41

7 7/11 Lagförslaget föreslår att produktionsstöd återinförs under vissa villkor till i stort sett alla sektorer utom vallodling. Stödet föreslås bara utgå till utpekade regioner eller särskilda brukningsformer som är centrala av ekonomiska, sociala eller miljömässiga skäl. Naturskyddsföreningen menar att det finns miljöskäl att ersätta vissa produktionsformer. Det kan t ex vara fortsatt betesdrift förslagsvis dikor för att gynna biologisk mångfald, vilken i sin tur är central för även andra ekosystemtjänster. En annan angelägen produktion är att öka Europas odling av proteinfodergrödor för att försöka minska importen av soja från t ex Brasilien. Sojaodlingen har flera negativa miljöeffekter, t ex utarmning av biologisk mångfald i Syd. Andra möjliga produktionsformer att stödja vore High Nature Vale-farming och lantbruk inom Natura 2000-områden. Men den föreslagna skrivningen möjliggör att medlemsländerna anger i stort sett vad som helst som särskilt angeläget att stödja. Om stödet inte är tydligt kopplat till miljöfördelar, kvalificerar det inte i WTO:s gröna box. Föreningen föreslår därför att stödet för Sveriges del begränsas till produktionsformer som bidrar till att en miljökvalitetsmålen uppnås. Stöd till bomullsodling, art Naturskyddsföreningen anser att stöd till bomullsodling i Europa ska avslutas eftersom det riskerar verka handelshindrande för utvecklingsländerna. Särskilt stöd till småbrukare, art Kommissionen föreslår att lantbrukare vars totala EU-stöd ligger mellan 500 och 1000 euros, skall erhålla stödet utan krav på miljöanpassning (förgröning). Föreningen anser att man inte ska göra skillnad på små och stora lantbruk. Om ett lantbruk gynnar eller skadar miljön beror inte främst på storleken utan på brukningsmetoderna. Innan man tar ställning till om det är rimligt att undanta små lantbruk eller ej, bör man analysera vilka som berörs och vilka produktionsmetoder de har. För Sveriges del är det troligen inte så många lantbruk, medan det i Polen, Rumänien m fl är många fler som berörs. Landsbygdsprogrammet, LBP, (COM (2011) COD)) Förslaget till nytt landsbygdsprogram skiljer sig från det nu gällande programmet på många sätt, t ex utgår indelningen i programområden axlar och öronmärkning av anslag per axel. Överlag har det nya förslaget större tyngd på konkurrenskraft och innovation än tidigare, vilket med föreslagen utformning riskerar att ske på bekostnad av miljön. Enligt förslaget skall LBP bidra till att stärka lantbrukets konkurrenskraft, uthållig förvaltning av naturresurser, klimatåtgärder, och en territoriellt jämn utveckling av landsbygden.

8 8/11 Målen skall nås genom sex prioriteringar (art 5), vilka bl a lyfter fram kunskapsöverföring, marknadsanpassning, konkurrensförmåga, riskhantering, naturresursförvaltning, klimatanpassning och fattigdomsminskning. Tematiska delprogram tillåts om de riktar sig till unga lantbrukare, småbrukare, bergsområden eller syftar till att producent och konsument kommer närmare varandra. En rad krav ställs på hur medlemsländerna utformar sina LBP, bl a skall behoven av skötsel av Natura 2000 tillgodoses och klimatåtgärder och anpassning integreras i programmet. Andra frågor som betonas är förenkling, rådgivning och särskilda satsningar på samverkan mellan brukare. Rådgivning, art 16 Naturskyddsföreningen välkomnar satsningen på rådgivning men anser att gratis rådgivning inte ska utgå för företagsekonomiska åtgärder utan enbart kring frågor som rör samhällsnytta, t ex miljöförbättringar. Det är självklart att man inte skall erhålla gratis rådgivning för att klara existerande lagkrav. Ytterligare ett skäl att betala för rådgivning är att man som kund ställer krav på det som man betalar för. Det vore värt att pröva att utveckla mer behovsanpassad rådgivning i stil med skötselplanerna, på andra områden. Kvalitetssystem, art 17 Stöd föreslås utgå för nya deltagare i kvalitetsprogram, t ex Krav-certifiering. Naturskyddsföreningen anser att om ett sådant system skall inrättas bör alla som deltar erhålla stöd för certifieringskostnader, inte bara nya deltagare. Stödet ska också vara tidsbegränsat enligt föreningens mening. Investeringsstöd, art 18 och 21 Investeringsstödet är centralt för LBP, men för att bidra till LBP:s måluppfyllelse ska investeringsstöd bara utgå om investeringen är miljönyttig, anser föreningen. Verktyg för att bedöma detta kan vara en miljökonsekvensbedömning, checklistor och mål för vilka identifierade miljöförbättringar som eftersträvas. Man bör också kunna ge investeringsstöd för att uppfylla skärpta miljö- och djuromsorgskrav. I utvärderingen av dagens landsbygdsprogram pekade man på att investeringsstöd i hög grad har gått till investeringar som ändå skulle blivit av, d v s var kända och företagsekonomiskt lönsamma. Det är inte acceptabelt. Försäkring mot katastrofer, art 19 Naturskyddsföreningen invänder mot förslaget att inkludera försäkringsstöd för naturkatastrofer inom ramen för CAP. Detta bör hanteras på den privata marknaden. Om det ska vara med så ska det hanteras inom ramen för pelare 1.

9 9/11 Skogsåtgärder, art Stöd föreslås kunna utgå till beskogning. Det är viktigt att detta stöd inte blir obligatoriskt eftersom vissa delar av EU snarare har igenväxningsproblem än brist på skog. I Sverige anger lagen att återbeskogning skall ske efter avverkning, vilket utesluter stöd för beskogning. Dessutom är det god lönsamhet för skogsbruk jämfört med jordbruk så det finns ingen anledning att använda CAP-medel för att konkurrera ut jordbruk i regioner som redan har för lite jordbruk. Grundprincipen inom hela EU bör vara att ett eventuellt stöd begränsas till ersättning för den merkostnad som plantering av trädslag som är mer gynnsamma för biologisk mångfald innebär. Kriteriet biologisk mångfald ska ses i ljuset av alla de miljöer, inklusive intilliggande vattenmiljöer, som skogens utformning påverkar. Ett kompletterande kriterium (till biodiversitet) skulle kunna vara att genom ändrad trädslagssammansättning öka skogsbeståndets resiliens, i ljuset av klimatförändringen (t ex att bättre tåla stormar och översvämningar). M a o, Naturskyddsföreningen anser att till normal återbeskogning skall det inte utgå något stöd inom EU utan i botten ska ligga den vedertagna merkostnadsprincipen. I likhet med för jordbrukssektorn anser Naturskyddsföreningen att ersättning för skador vid katastrofer m m inte skall ingå i CAP. Däremot skulle ersättning kunna utgå för merkostnader, som syftar till att genom förbättrad resiliens förebygga katastrofer. Föreningen anser att stöd till investeringar rörande nya skogstekniker, förädling och marknadsföring för skogssektorn inte skall inkluderas. Om skogsfrågan skall vara en del av landsbygdsprogrammet ska stödet begränsas till miljöförbättrande åtgärder. Däremot stödjer föreningen arbetet med att lägga fast EU-gemensamma hållbarhetskriterier för uttag/produktion av biobränsle. Sådana kriterier är mycket viktiga för att säkerställa att omställningen till förnybar energi inte innebär att vi ytterligare accelererar förlusten av biologisk mångfald från framför allt skogliga ekosystem, och för att säkerställa god konkurrensneutralitet. Detta är ett bra exempel på där styrmedlet mot målet inte bör vara stöd eller ersättningar utan primärt ett tydligt, gemensamt regelverk. Miljöersättningar, art 29 Naturskyddsföreningen välkomnar att kommissionens CAP-förslag kräver att medlemsländerna inrättar miljöersättningsprogram i hela landet som möjliggör för såväl lantbrukare som andra brukare att delta i programmen. Det är nödvändigt med en öronmärkning av medel för miljöersättningarna. Eftersom miljöersättningarna medfinansieras av varje medlemsland är det nödvändigt att länderna avsätter tillräckligt med nationella medel. Naturskyddsföreningen uppmanar den svenska regeringen att inte urholka dagens landsbygdsprogram, utan

10 10/11 tvärtom utvidga det för att t ex även täcka in fler angelägna miljö- och landsbygdsutvecklingsfrågor. Ekologisk odling, art 30 Förslaget innebär att ekologiska producenter fortsatt kan få ersättning för sina miljöåtgärder. Naturskyddsföreningen anser att fortsatt stöd till ekologisk produktion är ett kostnadseffektivt sätt att nå många av de uppsatta målen i CAP, samt svenska miljökvalitetsmål. Natura 2000, art 31 Naturskyddsföreningen anser att förvaltningen av Natura 2000-nätverket primärt skall inriktas på vissa åtgärder där det finns ett mervärde med EU-gemensam finansiering (primärt LIFE-medel). Naturskyddsföreningen föreslår att Sverige fortsatt tillämpar LBP-ersättningar för hävd (betesdrift och slåtter) i naturliga fodermarker i Natura 2000-områden som en del av landsbygdsprogrammet. I en framtida situation där inkomststöden har tagits bort och betydligt större budget finns för landsbygdsprogrammet, kan man överväga att inkludera ersättning för motsvarande åtgärder i skogsmark (skötsel, hävd, återskapande och nyanläggning) i syfte att uppnå målen med Natura-områdena, och/eller biologisk mångfaldsmål generellt i Natura 2000-områden. Däremot bör inköp och ersättningar vid bildande av områdesskydd i jord och skog, i syfte att säkerställa Natura 2000-områden, inte i dagsläget ingå i LBP utan hanteras med nationella medel. Mindre gynnade områden, art Kommissionen väljer att fortsätta erbjuda att ersätta lantbruk i mindre gynnade områden inom ramen för LBP, trots förslag om ett liknande stöd i pelare ett. Det är oklart hur man avser att dessa två ersättningsformer skall samverka. Det är dessutom oklart vilken typ av områden som kan ingå eftersom ett kriterium föreslås vara områden med särskilda svårigheter, vilket ger stort tolkningsutrymme. Naturskyddsföreningen menar att enbart naturgivna förutsättningar skall ingå i kriterierna och att programformen ska rymmas inom pelare 1. De föreslagna kriterierna kräver att områdena skall vara bergiga om de ligger söder om 62:a breddgraden, eller vara särskilt relevanta för natur- och miljövård, för att vara ersättningsberättigade. Naturskyddsföreningen menar att beroende på tolkning av skrivningarna riskerar stora områden i Sverige med sämre förutsättningar, t ex skärgården, eventuellt att uteslutas. Djurvälfärdsstöd, art 34 Naturskyddsföreningen välkomnar möjligheten att ersätta extra satsningar utöver lagnivån på djurvälfärd. Men vid val av programform bör man ta med i beräkningen huruvida husdjursproduktionen är långsiktigt hållbar eller ej. Samverkan mellan djurvälfärd och miljöfrågor bör ingå i bedömningen. M a o skulle betesbaserad nöt- eller lammproduktion lämpa sig för att särskilda satsningar utarbetades.

11 11/11 Miljöåtgärder i skogen, art 35 Naturskyddsföreningen stödjer fortsatta satsningar på miljöåtgärder i skogen. Förslag på viktiga områden att stödja är satsningar på biologisk mångfald genom t ex ökat inslag av lövskogsplanteringar, skydd av brynmiljöer, gläntor osv. Riskhantering försäkring, art Kommissionen föreslår att ett nytt element i LBP en ekonomisk riskförsäkring införs. Det föreslås kunna ges som stöd för att täcka premiekostnader för försäkringar för skörde- och produktionsförluster vid klimatförändringar och olika patogenangrepp; premier till skördeskadefonder; samt för att täcka inkomstvariationer. Naturskyddsföreningen motsätter sig detta förslag. Försäkringsfrågor ska hanteras av marknaden och inte av skattebetalarnas medel. Det är inte stödåtgärder som bidrar till de utpekade målsättningarna och bör exkluderas från förslaget. Om det ändå kommer med skall det hanteras inom ramen för pelare 1. LEADER, art 42 LEADER är en metod för regional utveckling, vilken idag finansieras från olika fonder och behöver en bättre samordning. Stöd till LEADER ska snarare hanteras av regionalfonden än av jordbruksfonden. Pris för innovation, art 56 Att lyfta fram goda exempel är givetvis ett bra sätt att entusiasmera och driva frågor på. Men Naturskyddsföreningen är kritisk till nyttan av att lagstifta om en sådan fråga. Risken är stor att man inte når sitt syfte utan snarare låser in medel. Föreningen föreslår att det är ett förslag på åtgärder som existerande landsbygdsnätverk kan välja att ägna sig åt, och inte en obligatorisk del av lagförslaget. Övrigt Naturskyddsföreningen välkomnar den fortsatta satsningen på partnerskap och nätverk. Det är angeläget att partnerskapen blir rådgivande med en reell möjlighet att påverka. När det gäller det föreslagna nätverket för innovation så är Naturskyddsföreningen tveksam till nyttan av ett särskilt nätverk för denna fråga. Det är också anmärkningsvärt att förslaget om ett innovationsnätverk helt har uteslutit det civila samhället. Mikael Karlsson ordförande Gun Rudquist chef för avd för hav, jordbruk och juridik