Rovdjur orsakar 40 procentiga förluster för våra samebyar

Transkript

1 Sida 1 av 14 Statsrådet Lena Ek Miljödepartementet Stockholm Rovdjur orsakar 40 procentiga förluster för våra samebyar Bakgrund Strömsunds kommun är sedan 2011 en samisk förvaltningskommun. I kommunen bor det cirka 200 samer. Det finns tre samebyar; Ohredahke, Raedtievaerie, Voernese som bedriver renskötsel inom kommunens gränser. Den samiska kulturen och samiska näringar är en mycket viktigt del i kommunens identitet, näringsliv och attraktivitet. Kommunen har ingen direkt roll i renskötsel eller rovdjursfrågor men det finns många andra områden där kommunala beslut kan påverka samernas situation. Exempel på detta är översiktsplan, vindkraft, VA och telekommunikationer. Kommunen har därför fortlöpande dialoger med samebyarna kring aktuella frågor. Kommunens dialog med samebyarna tisdagen den 14 maj innebar också en obehaglig påminnelse om den vardag renskötande samer i vårt område upplever. Under förmiddagen hade det skett en björnattack mot några samer från en av våra samebyar vilket bl.a. skildrades på Expressens förstasida med Björnen slet sönder Örjans kropp -Jag är glad att jag lever. 1 Tidigare under vintern har också byarna drabbats av den berömda Junselevargen inom sitt vinterbetesområde. 1 Se sidan 5 i skrivelsen

2 Sida 2 av 14 Statistik Vad som dock varit tyst om är den statistik som visar på hur olika rovdjurstrycket drabbar de olika samebyarna. Det finns ingen statistik över exakt hur många renar som rovdjursdödas vilket givetvis är omöjligt då denna med sommar- och vinterbeten sker med cirka renar på km 2 dvs. mer än halva Sveriges yta. Enligt en sammanställning från sametingen kan de årliga förlusterna vara mellan och renar, se bilaga Rovdjurens predation på ren sidan 11. Statistiken och ersättningen baseras därför på hur många rovdjur som man bedömer finnas i området. Bedömningen baseras på hur många föryngringar som upptäckts vid rovdjursinventeringarna. Fördjupad beskrivning från Sametinget av detta finns på sidan 7. Om man översätter denna sammanställning till förluster framgår mycket tydligt att våra tre samebyar är de som är hårdast drabbade. Nedan finns ett utdrag från den kompletta tabellen som återfinns på sidan 6 i skrivelsen. I denna statistik finns ingen angivelse av varg för våra tre samebyar; Raedtievaerie, Voernese och Ohredahke. Vitt (1 %) Örn Gult; Lo Blått; Järv Rött; Björn Upp till 40 % (fyrtio procent) av stammen faller varje år offer för rovdjursangrepp. Förluster av denna dignitet innebär bland annat att: De ekonomiska möjligheterna att bedriva rennäring allvarligt riskeras. Ett mycket stort lidande för de djur som angrips. Stora påfrestningar på renskötarna då de ständigt måsta ta hand som döda djur eller resterna av dessa. Risken att som renskötare själv blir utsatt för angrepp från rovdjur ökar.

3 Sida 3 av 14 Allt detta innebär att våra renskötare tappar tilltro till framtiden och kanske slutar med att producera en av de bästa ekologiska produkter som finns, nämligen renen där allt kan tas tillvara för mat, kläder och slöjd. Allt detta pekar även på att ekonomiska ersättningssystem aldrig fullt ut kan ersätta de skador som rovdjuren orsakar. Tvivel Det kan givetvis finnas tvivel på om detta är överdrivna siffror som beskrivs för att väcka uppmärksamhet men forskare vid SLU stärker vår uppfattning att det är ett mycket hårt rovdjurstryck mot rennäringen. Renhjord på väg mot kollaps (se även sida 12 för komplett text) SVT Jämtlandsnytt 2 "Vi är helt bedrövade" Professor Birgitta Åhman vid Sveriges lantbruksuniversitet skulle egentligen forska om renars produktivitet och kondition. Men ganska snart började hon i stället granska den pågående kollapsen av renhjorden som Njaarke sameby just nu genomlever. Rennäringen hårt pressad av rovdjur (se även sida 13 för komplett text) Artikel från Boazodiehtu 3 Öje Danell (Professor emeritus), SLU Antalen stora rovdjur och den sammantagna predationen på ren har ökat kraftigt de senaste åren i hela det nordiska renskötselområdet. Beräkningar av predationstrycket inom det svenska renskötselområdet visar att antalet dödade renar sannolikt överskrider vilket motsvarar mer än % av vinterstammen. Hårdast pressade är samebyarna från Västerbottens län och söderut, renbetesdistrikten i Norge från Troms och söderut (frånsett tamreinlagen), samt renbeteslagen i Kuusamo och Kainuu i sydöstra delen av det finska renbetesområdet. Att ange förluster upp till 40 % är därför ingen överdrift. 2 SVT Jämtlandsnytt 9 april Boazodiehtu, Nyhetsblad om forskning & utveckling i renskötseln Nr

4 Sida 4 av 14 Jämförelser I jämförelse med andra näringar som bedriver djurhållning är ju 40 - procentiga förluster fullständigt absurda. Jämförelserna nedan kan ju också verka som fullständigt absurda men baseras samma förutsättningar som för våra renskötare: Ett travlopp där fyra av tio hästar inte kommer i mål utan ligger döda och halvätna längs banan. När hundägarna kommer till sitt hunddagis på eftermiddagen och finner att 4 av 10 av deras hundar under dagen efter en kvalfull död blivit föda åt rovdjur. Livsmedelsaffären som endast får 60 % av mjölken eftersom 40 % av korna blivit föda åt rovdjur. Hamburgerrestaurangen där fyra av tio bara får bröd med sallad och dressing eftersom fyra av tio slaktdjur hunnit bli dödade av rovdjur innan slakten. Övrigt Det stora antalet rovdjur i vårt område kan också påverka jordbruk med betesdjur samt besöksnäringen eftersom turister inte vågar ge sig ut på vandring i naturen. Sammanfattning Strömsunds kommun vill särskilt peka på de mycket stora förluster som våra tre samebyar årligen drabbas av. Detta är i längden inte hållbart vare sig för rennäringen eller för de renskötande samernas hälsa. En av flera åtgärder för att få ett bättre beslutsunderlag är en ny inventering av alla de rovdjur, framförallt björn, som påverkar samebyarnas möjligheter att bedriva sin renskötsel. Kommunen hemställer därför att regeringen, länsstyrelsen och övriga myndigheter snarast vidtar de åtgärder som erfordras. Gudrun Hansson Kommunalråd (S) Delges även Raedtievaerie, Voernese och Ohredahke samebyar Länsstyrelsen i Jämtlands län Naturvårdsverket Jordbruksverket Sametinget LRF Jägarförbundet SLU

5 Sida 5 av 14 Bilaga Expressens förstasida

6 Sida 6 av 14 Grund för ersättning baserat på rovdjursförekomst

7 Sida 7 av 14 Bilaga Förklaring till hur rovdjursförluster kan beräknas Vad är en föryngring? Hur räknas lodjursföryngringar? Hur sker utbetalningar och med hur mycket ersätts en rovdjursföryngring? Hur beräknas björn och örnpopulationen? Hur beräknas predation och förluster? Det kan vara svårt att snabbt kunna förstå hur rovdjursföryngringar räknas, hur utbetalningar sker och hur predation och förluster beräknas. Därför görs nedan en snabb förklaring av ovanstående begrepp. I Sametingets toleransnivårapport kan man utläsa att det mellan åren fanns 20,4 registrerade lodjursföryngringar inom hela området för de tre samebyarna Raedtievaerie, Voernese och Ohredahke. Vad är den lodjursföryngring? En lodjursföryngring är en lodjurshona med årskull. Hur räknas lodjursföryngringar? För att lodjursföryngringen skall säkerhetsställas skall den registreras av anställd personal vid länsstyrelserna i respektive län. Lodjursföryngringen skall spåras i minst 2 km och ingen annan lodjursföryngring får finnas inom en 2 mils radie. Finns en annan lodjursföryngring inom 2 mils radie, sett ur ett 360 graders perspektiv från spåret, räknas detta som samma föryngring. Under 2012 har lodjursföryngringarna ökat i antal inom de tre berörda samebyarna. Antalet registrerade och godkända lodjursföryngringar var under ,65 stycken (varav 10,17 i Jämtlands län) Alla kan förstå att det inte kan finnas ett ojämnt antal föryngringar inom ett område. Men det ojämna antalet beror på att varje föryngring kan finnas inom ett gränsområde och därför röra sig mellan olika samebyars betesområde. Lodjursföryngringen delas då mellan samebyarna och därför kan antalet bli ojämnt som under 2012 då det finns 25,65 lodjursföryngring och 7,5 järvföryngringar. Varje föryngring finns inom samebyns betesområde. Det betyder alltså att föryngringen lever där renen lever. Samebyn får inte tillgodoräkna sig eller betalt för föryngringar som lever där samebyn inte befinner sig.

8 Sida 8 av 14 Hur sker utbetalningar och med hur mycket ersätts en lodjursföryngring? För varje registrerad föryngring får samebyarna en ersättning på kronor. Riksdagen har beslutat om nivån på ersättningen. Det är alltså riksdagen som beslutat att det skall utgå kronor per föryngring. Samtidigt budgeterar staten en summa för samtliga rovdjur. Idag räcker inte den summa som regeringen avsatt för alla registrerade rovdjur. Om staten avsatt 1 miljon kronor och bestämt att varje föryngring skall ges kronor räcker inte pengarna när länsstyrelsen finner 6 föryngringar. Det är den situation som nu råder. Eftersom det anslag som staten avsatt för rovdjuren idag inte täcker kostnaden för de registrerade rovdjuren tas idag mellanskillnaden för saknad ersättning från myndigheten Sametingets förvaltningsanslag, det s.k. främjande av rennäringen. Ett anslag som är avsatt för att betala bl.a. löner till Sametingets personal, renmärkesregistret, Tjernobylersättningar, prisstöd till slaktade renar och upprätthållande av riksstängsel. Detta betyder att myndigheten Sametinget får dra ner på den verksamhet de enligt regleringsbrev skall genomföra för att den enskilde renskötaren inte ytterligare skall drabbas. Hur beräknas björn och örnpopulationen? Örn och björn är arealbaserade. Det betyder att den budgeterade summan som utbetalas för björn och örnskador fördelas mellan samebyarna utefter deras geografiska storlek. Systemet tar ingen hänsyn till att Strömsunds kommun är ett mycket björntätt område. Våra fjäll är arealmässigt små i jämförelse med Norrbottens fjäll och vår ersättning är därför ringa. Tourpons sameby har ett arealmässigt fjällområde på 4977 km 2 medan Frostvikenbyn Raedtievaerie har 647 km 2 fjällområde (s.k. åretruntmarker). Sammanlagt utbetalas ca kronor årligen till de tre samebyarna i vår kommun. Till den minsta utgår 8000 kronor. Detta kan jämföras med den närliggande samebyn Vilhelmina södra som får 6 gånger mer i ersättning än Frostvikenbyarna. Hur beräknas predation och förluster? Det kan synas mycket att en sameby skulle lida rovdjursskador motsvarande 40 %, men samebyarna själva argumenterar för att siffrorna idag är betydligt högre. Något som talar för detta är det minskade antalet ak-

9 Sida 9 av 14 tiva renskötare inom samebyarna. I snitt har en renskötare per år slutat med renskötseln inom våra samebyar och det ekonomiskt svåra läget (konkurser och skuldsättning) är den vanligaste orsaken. Idag betalas en stor del av rovdjursersättningarna direkt ut till kronofogdemyndigheten från samebyarnas kassörer. De samer som är äldre och vill sluta med renskötseln har ställts inför faktumet att det idag inte finns en marknad för livdjur. Rent konkret handlar det dock bara om matematik. Utgår vi från 2012 års siffror med 25,64 lodjursföryngringar och 7,5 järvföryngringar så blir resultatet följande. Forskningen har tre olika modeller. Vi utgår här ifrån de studier som finns tillgängliga och som genomförts av Henrik Andrén vid Sveriges Lantbruksuniversitet vid Grimsö forskningsstation. Forskaren arbetar utifrån att lodjuren har en låg, medel, eller hög predation. Vilken av grupperna som är gällande beror på vad lodjuret äter. Äter lodjuret nästan ingen ren så är givetvis predationen på ren låg. Detsamma gäller järv. Forskningen visar även att lodjur i högre mån än järv äter ren. Forskningen brukar lyfta fram att lodjuren föda består av 60 % ren medan järven 13 %. En lo river i snitt 6,4 djur per vecka, enligt forskningen. Men det är alltså 6.4 djur och det betyder inte att alla dessa djur alltid är renar. Det är utifrån detta man kan höja och sänka predationen. Sammanlagt lyfter forskningen att de 145 registrerade lodjursföryngringarna varje år dödade djur åren Men frågan är hur många av dessa rivna djuren är renar? Forskningen visar dock att den vanligaste födan är ren. Ca 60 % bör vara ren. Om så är fallet bör en medel predation vara gällande. Det betyder en predation där ca renar rivs av lodjursföryngringarna varje år. Men låt oss först utgå ifrån att lodjuren bara äter 20 % ren. Vi utgår från en låg predation. Vi utgår också från att inget annat lodjur än de registrerade loföryngringarna i kommunen river en enda ren. Vi utgår ifrån att björnen inte river en enda ren. Att Junselevargen inte river en enda ren. Det skulle betyda att de registrerade lodjuren, som finns registrerade där renen befinner sig river 6,4 djur per vecka. Vid en låg predation av ren rivs 9792 djur i hela Sverige. Det blir 1,2 renar per vecka. Alltså 20 % av lodjurets matbehov.

10 Sida 10 av 14 Frostvikenbyarna har till sametinget rapporterat att de har 7000 renar. De har tillåtelse att ha 8500 renar men varje höst räknas renarna och Sametinget begär in dessa siffror och nu har Frostvikenbyarna ett minskat renantal. Det finns inget egenintresse att sänka renantalet då var sameby betalar ut rovdjursersättning utifrån gällande renantal. Har du som enskild individ många renar får du alltså mer betalt. Om lodjursföryngringen då äter 1,2 djur per vecka av Frostvikens renar åt de sammanlagda lodjursföryngringarna upp 1600 djur Det betyder att om ingen annat djur än dessa föryngringar äter den lägsta summan av djur som finns inom forskningen tas 22,8% av renarna i Frostvikenbyarna av lodjuren. Varje år. Gör vi samma beräkning med låg predation gällande registrerad järv inom Frostvikenbyarna och slår samman siffrorna av lodjursföryngringsförluster och järvförluster hamnar den totala rovdjursförlusten på närmare 25 %. Då har fortsatt inte räknat in att något annat djur, inga andra lodjur, inga björnar, inga örnar eller vargar tar en endaste ren. Nu är det orealistiskt att tro att inget annat djur i hela kommunen river en enda ren. Det är också orealistiskt att förutsätta att just kommunens lodjur skulle äta mindre renar än de studerade lodjuren inom andra samebyar. Vi vet exempelvis att samebyarna förlorat djur både till Junselevargen som till björnar. Vi utgår därför från att lodjuren faktiskt har den av forskningen fastslagna medelhöga predationen. Fortsatt räknas dock inga andra djur in än de registrerade lodjursföryngringarna. Inga andra lodjur tar en enda ren. Trots att de inte registrerade lodjuren är i klar majoritet. De flesta lodjur blir aldrig godkända i en registrering, många lodjur har inga ungar. Men utgår man från att bara de registrerade lodjuren river renarna och gör det i enlighet med forskningsstudier av andra lodjur revs 59 % av samebyarnas djur under 2012 av registrerade lodjur. Detta utan att järvskador, björnskador, vargskador eller andra lodjur räknats in. Utgår man också från att samebyarna hade haft det renantal de har tilllåtelse att ha, skulle skadorna uppgå till 49 % av renhjorden. Tar man då in järvföryngringarna som registrerats 2012, den arealbaserade björnen och örnen och räknar med att samebyn har det högsta antalet renar man får ha, blir siffran rivna renar 60 %. Men då har ingen tagit med i

11 Sida 11 av 14 beräkningen alla andra icke registrerade rovdjur eller det faktum att samebyarna idag rapporterar in ett minskat antal djur inom sina byar. Det kan således låta mycket att 40 % av renhjorden rivs av rovdjur varje år inom kommunens samebyar. Men siffran är troligtvis betydligt högre än så. Svenska Lantbruksuniversitetet beskriver detta som en kollapsfas. En fas då renhjorden av sig själv, även utan rovdjur, kommer att minska i storlek. Idag klarar sig renskötare genom att överta andra renskötares renar, andra renskötare som av ekonomiska orsaker tvingats sluta. På detta sätt kan en enskild renskötare överleva men renhjorden minskas stadigt. Bilaga Rovdjurens predation på ren 4 Henrik Andrén (SLU Grimsö Forskningsstation) och Jens Karlsson (SLU Viltskadecenter) har tagit fram siffror över renpredation för lo, järv (Hendrik Andrén), björn och varg (Jens Karlsson). Baserat på dessa siffror har uppskattningar gjorts av hur många renar som dödas per år av de fyra rovdjursarterna. Låg pred. Hög pred. Medel pred. Lo Järv Björn ,5 Varg ,5 Totalt I tabellen har forskarna redovisat siffror i antal dödade renar per rovdjursindivid per år förutom varg som angetts i totalt antal fällda renar per år. Siffran har sedan multiplicerats med antalet rovdjur i rovdjurspopulationerna. Populationsdata har hämtats från Kindberg (2010) för björn och Viltskadecenter (2010 & 2010/11) för lo och järv. För Björn har endast 50% av björnstammen använts. (Björn prederar nästan uteslutande på renar under kalvningsperioden. Björnen måste därför befinna sig på samma plats som kalvningslandet under ca. 1 månads tid i maj-juni. Därför har endast 50% av stammens population använts) 4 Sametinget Toleransnivå för rennäringen med avseende på förekomst av de stora rovdjuren

12 Sida 12 av 14 Bilaga Renhjord på väg mot kollaps Texten från "Vi är helt bedrövade" Professor Birgitta Åhman vid Sveriges lantbruksuniversitet skulle egentligen forska om renars produktivitet och kondition. Men ganska snart började hon i stället granska den pågående kollapsen av renhjorden som Njaarke sameby just nu genomlever. Publicerad 9 april :00 Uppdaterad 9 april :17 - Jag blev verkligen förvånad. Jag trodde inte att det dog så många renar, säger hon. Från 2007 och framåt har hon samlat in data om samebyns renar. Och statistiken visar att antalet renar sjunker drastiskt. Av de märkta vajor som hon följt genom de åren finns inte många kvar. Bara en fjärdedel kvar I den grupp som har sitt vinterbete kvar i fjällterräng fanns enbart 26 procent av de märkta vajorna kvar sommaren På fem år hade alltså 74 procent av de märkta vajorna försvunnit. - Det beror främst på rovdjuren, säger Birgitta Åhman. Samtidigt hinner inte renhjorden återreproducera sig. - Det betyder att kapitalet man tar av kraschar väldigt fort, säger Birgitta Åhman. Tillfällig lindring Hennes rapport presenterades nyligen för länsstyrelsen i Jämtland. Kort därefter fick samebyn tillstånd för skyddsjakt på flera lodjur. - Det kanske lindrar tillfälligt men det är ingen långsiktig lösning, säger Birgitta Åhman. Något som samebyn håller med om. - Vi är helt bedrövade, säger Dana Fjällberg, ordförande i samebyn.

13 Sida 13 av 14 Bilaga Rennäringen hårt pressad av rovdjur Artikel från Boazodiehtu, Nyhetsblad om forskning & utveckling i renskötseln Nr (18) Öje Danell (Professor emeritus), SLU Oje.Danell@slu.se Antalen stora rovdjur och den sammantagna predationen på ren har ökat kraftigt de senaste åren i hela det nordiska renskötselområdet. Beräkningar av predationstrycket inom det svenska renskötselområdet visar att antalet dödade renar sannolikt överskrider vilket motsvarar mer än % av vinterstammen. I Norge och Finland rör det sig om minst respektive dödade renar, vilket motsvarar mer än 10 % av renantalet. Stadigvarande predation på dessa nivåer beräknas ge förluster i slaktledet på över renar i Sverige och minst i vardera Norge och Finland. Att slaktförlusterna är större än antalet dödade renar beror på att vajor som dödas måste ersättas med nya honkalvar och att man därmed missar 2-3 år av produktionen. Beräkningarna av rovdjursförluster utgår från officiella inventeringsresultat och trender i rovdjursantal under en följd av år, samt på predationstakter (antalet dödade renar per rovdjursindivid), som skattats på olika sätt och kompletterats med erfarenhetsbaserad kunskap i de fall forskningsbaserade resultat saknas. I Sverige beräknas lodjur och järv tillsammans svara för nära två tredjedelar av predationen, medan i första hand björn står för resten. I Norge räknar man med att lodjur och järv svarar för omkring 90 % av den sammanlagda predationen. Där är örn också en viktig predator, framför allt i norr. I Finland är björn den dominerande predatorn och beräknas stå för minst hälften predationen i de mellersta och östra delarna av renskötselområdet och något mindre i norr. Lodjur och järv svarar för ca % av den totala predationen och örn är en viktig predator norrut mot Finnmark. Varg tar också en del ren (10 % av den totala predationen), särskilt i sydligaste delen, mot ryska gränsen (där står den för omkring 20 %).

14 Sida 14 av 14 I alla tre länderna är det stora skillnader i predationstryck mellan norr och söder, dels beroende på skillnaderna i rovdjurssammansättning och rovdjurstäthet, dels på stora skillnader i rentäthet. Hårdast pressade är samebyarna från Västerbottens län och söderut, renbetesdistrikten i Norge från Troms och söderut (frånsett tamreinlagen), samt renbeteslagen i Kuusamo och Kainuu i sydöstra delen av det finska renbetesområdet. I dessa områden har predationen sannolikt, och i något fall bevisligen, passerat gränsen för påbörjad kollaps av renhjorden. Det innebär att renantalet riskerar att minska i en accelererande takt. I Finnmark, Norrbottens län, utom fjällkedjan, och större delen av finska Lappi är situationen mindre pressad beroende på något lägre rovdjurstäthet och högre renantal. Den geografi ska överensstämmelsen i rovdjurstryck mellan Sverige och Norge kan förklaras av att länderna i princip berörs av samma rovdjurspopulationer. För svensk del beräknas de ekonomiska konsekvenserna i primärproduktion vara tre till fyra gånger större än den senaste rovdjursersättningen om 61 miljoner kronor. Detta till följd av starkt reducerade slaktintäkter i kombination med ökade driftskostnader. I stora delar av renskötselområdet hotas därför renskötseln av ekonomisk kollaps. Förlusterna i förädlingsledet, till följd av den starkt reducerade tillgången på renkött, beräknas vara av samma storleksordning. Allvarliga sociala effekter av rovdjuren finns belagda bland annat i undersökningar från Umeå universitet och Södra Lapplands forskningsenhet. I den södra halvan av renskötselområdet är situationen värst, och där är situationen för rennäringen också ytterst labil, eftersom predationen riskerar att överskrida det som är biologiskt hållbart. När gränser för biologisk hållbarhet överskrids kollapsar enskilda samebyars renhjordar, vilket kan vara svårt att hejda utan drastiska åtgärder när det gäller rovdjursbestånden.