Idolen och den funna skatten

Transkript

1 Idolen och den funna skatten Text & Musik av Mancan Akt 1 1. Så tyst som jag kan //. Jag är så tyst som jag kan, så tyst som jag kan, så dom aldrig får veta var jag finns :// 2. Två blåa dörrar Vi är inlåsta du och jag bakom dessa två blåa dörrar Och dom står på led utanför en och en och dom väntar på sin tur Och du säger skrik högt nu Magnus så dom tror att jag slår dig Du vet jag vill egentligen inte slå dig men jag har inget val, du vet ju att det är så Ja, jag vet ja, jag vet ja, jag vet att det är så Ja, jag vet ja, jag vet jag känner ingenting ändå Ja, jag vet ja, jag vet ja, jag vet att det är så Ja, jag vet Jag vet att det är så Och jag ville rista in mitt namn som ett Idolens epitafium Som en stilla tanke från nån som sprungit sina gatlopp längs den här skolgården Så dom aldrig gör så här mot nån annan igen Så dom aldrig mer stänger in någon annan igen Så dom aldrig gör så här mot nån annan igen Så dom aldrig mer stänger in någon annan igen Två blåa dörrar, blåa dörrar stängs igen Två blåa dörrar stannar tiden i historien Två blåa dörrar, blåa dörrar stängs igen Två blåa dörrar låt min pojke komma hem 3. Gummi-Tarzan

2 Så många gånger jag har ändå önskat att det fanns nån som såg åt mig Nån som kunde skydda och som kunde ta dom bort ifrån mig Nån som är stark för min fröken hon ser inte mig Jag har sett min egen spegelbild i den här skolans alla toalettholkar Jag har sett vattnet komma rusande allt närmare ansiktet på mig Jag hör eko av röster och jag slåss för mitt liv Och jag är så rädd jag vill gråta, men jag vågar inte knysta alls Det är ju roligt, det här är Gummi-tarzan. Det här är den där jävla boken som dom provar på mig Det här är Idolen som dom trycker ner i muggholken Han med gitarren som går tidigare från lektionerna ibland Oh Gummi-Tarzan jag hatar dig för vad dom gör mot mig Oh oh oh men alla älskar dig Gummi-Tarzan Oh oh oh men alla älskar dig Gummi-Tarzan Alla älskar dig utom jag Alla älskar dig Gummi-Tarzan utom jag 4. Karro Bara du håller om mig med starka armar och säker hand Bara du håller om mig och vågar kämpa för mig ibland Jag hör att du frågar mig men jag har inga svar som jag kan ge för jag vet inte själv Bara du håller om mig efter dagarnas pisk och eld Bara du låter mig va nåt annat än Idolen och hans tunga dar Jag lever i en evighet där temperaturen sjunker grad för grad, jag blir mer och mer stum Oh Karro, ge mig ditt leende ge mig en hand som inte slår Hjälp mig tyna tillbaka nu ifrån tystnadens frusna dån Jag kan inte säga nånting, jag tar emot du har ju sett det själv, säg, törs du hjälpa mig? Uh uh uh uhuh bara du stannar kvar x 4 Bara du stannar hos mig när dom har plundrat min klosterskatt När dom har förnedrat min Gud och slängt gitarren i nån skitig rabatt Karro, du är min flickvän, den allra första som jag nånsin haft säg, är jag värd nåt för dig ändå, är jag värd nåt ändå? De nya hjältarna har äntrat scen men dom gamla finns alltid kvar Vars monument har begravits i isen, stelt som hjärtat hos en tennsoldat Jag rista in mitt namn i en dörr som de gamla hjältarna inte kunde ta bort, mitt namn är kvar Bara du stannar, bara du stannar kvar x2

3 Uh uh uh uhuh bara du stannar kvar x 4 Uh uh uh uhuh bara du stannar kvar x 3 5. Född av solen Och du lät mig sitta för mig själv ibland, med mina tankar och mina ord Och du sa att jag blir nog nån sorts författare, en vacker dag när jag blir stor Och jag riktade bilder som jag gav åt dig ibland, för jag älskade din musik och din sång Jag fick en gitarr sen och lärde mig spela till sist, men det vet du nog inget om Långt bort hör jag dig skratta med mig, långt bort ser jag dig le emot mig Långt bort minns jag min rikedom Och jag saknar den som du var emot mig, ja, jag saknar den som du var emot mig Och jag önskar att du visste något om vem jag blev Cecilia x3 Kanske anade du att isen skulle en dag växa upp, och ta stryptag om min sång Ja, jag var Idolen men jag blev född av solen en gång och det förblev min hemlighet Och att det finns en Gud någonstans i Ryssebacken, som lät mig gömma mig i sig Som såg vem jag var och som såg till att jag överlevde, en Gud som skriver den här sången med mig Långt bort hör jag dig skratta med mig, långt bort ser jag dig le emot mig Långt bort minns jag min rikedom Och jag saknar den som du var emot mig, ja, jag saknar den som du var emot mig Och jag önskar att du visste något om vem jag blev, Vem jag blev, vem jag blev, vem jag blev 6. Något som dom ville ha Så ringde klockan och alla sprang ut nerför stentrappen Nu kom rasten nu kom leken nu kom gatloppen Jag tog mi tillflykt bakom gödselstacken eller i ryssebacken och hörde drevet bakom mig ropa under komendanternas ord Hade jag nåt som dom ville ha x3...dom som jagade...och som slog Och jag låg underst i en hög av barn som alla skrek Idolen mitt ansikte pressedes mot asfalten och knytnävar slog Hade jag nåt som dom ville ha x3... som jagade...och som slog

4 Något som dom ville ha x3 Rockigt parti: Hade jag nånting som ni ville ha, hade jag någonting som var ert? Fanns det nånting som ni hata i mig, kanske var det glasögonen som var fel Hade jag fula kläder eller lukta jag skit eller bara som klipp och skuren för stryk Hur jag än gömde mig hitta ni mig, ingen nåd bara sprakar och slag Lugnt parti: Hade jag något som ni ville ha, fanns det nåt ni ville ta ifrån mig? (På detta ligger en enstämmig tjejkör som sjunger refräng melodin på mmmm) Ref Något som ni ville ha 7. Var jag inte mer älskad än så? Oh Mamma, Pappa, var fanns ni genom alla dom där åren för mig Varför fick jag aldrig den där kramen jag hade behövt så väl? Gigantiska bokstäver formar ett väldigt varför stående inför mig nu Ett ord vars förklaring är dolt, som inte går att förstå Säg, fröken Margareta har du något minne kvar av mig idag? Jag var han de alltid slog i matkön som du skyddade...tills du inte orkade mer För mig gör det så ont nu att inse att jag var inte mer älskad än så Att min smärta osynliggjordes och mitt skri tystnade och dog Var jag aldrig mer älskad än så, var jag aldrig mer älskad än så Än att ni lämna ut mig till hyenorna och sen blundade, jag hade en blomma i håret och mitt leende men var jag inte mer älskad än så Var jag aldrig mer älskad än så, var jag aldrig mer älskad än så Det gör så ont att se tillbaka nu och se det som en gång levde Nu när isen smälter och jag vågar uppleva vad jag egentligen kände 8. Tusen barnaröster

5 Jag lever i en apokryfisk tvåsamhet, där vreden skriker transparent i harmoni Som ett sorts elvispat Yin och Yang, en gråfärgad cocktail mer berusande än sprit Jag är mellan, bakom, och alldeles för mycket, jag är för lite i en ranglig balans Jag är lugn och städad och jag är fin, jag har apokalypsens larm i min väna blick Det är ett världskrig mellan tangent ett och två på min mobiltelefon, när jag slår numret hem till mig själv Ännu ett sjöslag låg dolt under golven i min restaureringsprocess Tusen barnaröster gapar i mig Varmisar del 1 Och hon vill veta allt, om jag är varm eller kall Och hon undrar om jag är arg, arg på min far? Arg på min mor? Hon fick berättelsen, en kopia av dagboken, hon är stum och bleknar allt mer Men jag känner ingenting, jag känner ju ingenting Ska man va så här, ska man må så här och hon säger tack för allt du sagt Tack ännu en gång, tack för din historia Jag var, jag var Idolen och det du hör är min kärlekssång En serenad för en liten pojke i en kokong Jag var, jag var Idolen i en isvärld där det aldrig blev vår med en smärta så stumm att orden föll stelfrusna ur min mun Jag var, jag var Idolen och i min ryggsäck låg sockyplast Och en liten handduk som dom virade om min hals Jag var, jag var Idolen och var så rädd för omklädningsrum där våta handdukar snurrades till piskor och sen blev jag inslängd i en dusch Alla varmisar har tagit slut och barn köpte häxans kalla kårar Och hon berättar historien för mig och jag sjunker ner genom åren Men det har frusit i mina spår och jag ser bilder i isen Jag ser dom jaga Idolen men allt är som bedövat av kylan Som en kall och klar istid för länge sen, i en film utan ljud Vintermörker faller på barn av frost under midnattssol där alla varmisar tog slut Jag var, jag var Idolen och kunde inte alls förstå hur allting allting frös, hur allt blev tyst vår korridor Jag var, jag var Idolen och jag hade nästan glömt mitt namn var jag Idolen eller någon annan...jag tror jag försvann talparti

6 (om jag ska ha med detta så ska verserna talas av 4 olika talare) * Han var Idolen och han var alltid jagad...fick alltid stryk * Han gick oftast sist på bussen och satt så långt fram som han kunde * Han var Idolen och dom pissade på honom där i skogen...bakom skolan * Han låste in sig på toaletten när rasten kom...och dom skrek Idolen och försökte bryta upp dörren Jag var, jag var på flykt i vinterdisen från dom som slog från dom som skratta, från dom som drack av häxans blod Jag var, jag va---r Oh ohoh finns det en varmis för mig? Oh ohoh finns det en varmis för mig, en varmis för mig, finns det frid för mig? Oh ohoh finns det ändå en varmis för mig? Oh ohoh finns det ändå en varmis för mig, en varmis för mig, finns det frid för mig? Ge mig frid. Frid (Instrumentalt mellanspel) 10. Kan man älska Idolen? Om du kommer mamma, om du kommer tillbaks Om du kommer pappa, om du kommer tillbaks Om ni kommer, om ni kommer tillbaks Säg att ni älskar mig, snälla, säg att ni älskar mig Att ni älskar mig snälla säg att ni älskar mig fast jag var Idolen Kan man älska Idolen, kan man älska Idolen? Kan man älska Idolen, kan man älska Idolen?

7 Häxan Kan ni minnas mig, kan ni höra mig Labyrinter av tid ekar mot kalla väggar Där i all tomhet och smärta ber jag att få synas igen Begravd för länge sen, i en frasrostig minnescell Fryser hjärtat men blodet vill pumpa än Tio år gick så sakta sen häxan kom och sålde sin avkommas bröd Finns det nån varmis kvar,?finns det nån varmis kvar? Karro var finns du nu, kan du höra mig Jag från gröna huset vid gatans slut Jag som försökte lära mig att spela gitarr för dig Tog du också de kalla kårar som Häxan kom och bjöd alla barnen på Där de vuxna stod och stirra med avundsjuka och hunger i sin blick Och sen lura de vuxna till sig Den dårskap som häxan sått bland de fagra små Okunskapens sötma förgiftar kärlek och naturlig lek Jag stod där och frös Och min livspåse var nästan tom