KYRKA I TIDEN LARS PAUL ESBJÖRN, INDIVIDEN OCH FÖRSAMLINGEN. av docent Cecilia Wejryd, Uppsala

Transkript

1 KYRKA I TIDEN LARS PAUL ESBJÖRN, INDIVIDEN OCH FÖRSAMLINGEN av docent Cecilia Wejryd, Uppsala Lars Paul Esbjörn levde i skiftet mellan två samhällsformer och på två kontinenter. Två gånger under sitt liv bröt han upp ur sitt sammanhang och startade på nytt på den andra sidan Atlanten. Båda gångerna ville han bygga ett lutherskt Zion, en borg för den rena lutherska läran. 1 Vem bygger borgar? Jo, den som känner sig hotad. Varför kände sig en luthersk invandrarpräst hotad i det fria landet på andra sidan Atlanten? Hur kommer det sig att en svenskfödd präst vill bygga en bastion för den evangeliskt lutherska tron i sitt eget hemland som varit evangeliskt kristet i generationer? Bakgrunden: läseriet och väckelsen I och 1840-talets Sverige gav många människor ord åt att de levde i en tid av förändring. Det gamla enhetssamhället byggt på gemensam tro och stabila givna 1 Conrad Bergendoff, Augustana.. A Profession of Faith. A history of Augustana College Rock Island, Ill: 1 Augustana College Library, 1969, s 3.

2 gemenskaper som hushåll, rote, by och socken började ersättas av ett samhälle av individer som själva valde tro och gemenskap. Kyrkan var intimt kopplad till det gamla och till staten. Kyrkans struktur och regelverk svarade inte mot samtidens behov. Det var inte lätt att upprätthålla enhetligheten i tro och bekännelse när folk läste och tänkte själva, slöt sig samman och diskuterade och nya idéer nådde in i landet från andra länder. Banbrytande och viktiga organisationer som bildades under denna tid var religiöst motiverade som Svenska Missions-Sällskapet (1835), Svenska Nykterhets-Sällskapet (1837) och Lunds Stifts Missionssällskap (1845). Religiösa tidningar som Missions-Tidning (1834) och Pietisten (1842) hade många läsare. 2 Under sin första prästtjänst i Östervåla visade L P Esbjörn intresse för sång och musik. 3 Sång i fyrstämmig kör blev ett sätt att både sjunga in ett budskap och att anpassa kyrkomusiken till övergången från ett kollektivt till ett mer individuellt samhällsliv. Som många yngre präster i den svenska kyrkan kom L P Esbjörn att brinna för att människor skulle ta sin kristna tro på allvar. De unga prästerna hade kontakt med metodistpastorn George Scott i Stockholm och genom honom med den amerikanske presbyterianen och nykterhetsivraren Robert Baird. Scott predikade vid ett nykterhetsmöte i Njutånger Året därpå medverkade både han och Baird vid ett stort nykterhetsmöte i Hudiksvall. Lars Paul Esbjörn var sekreterare vid Hudiksvallsmötet. Genom Scott fick Esbjörn ett gott inryck av metodismen. Esbjörns egen tro och hans sätt att arbeta som präst förändrades vid samma tid. Han upplevde vad han själv kallar en sinnesförändring och tog upp tidens nya verksamhetsformer för nykterhet, väckelse och mission. Han var positiv till allmänprotestantisk pietism, helgelseoptimism och missions-, nykterhets- och väckelsemöten vid sidan av kyrkans ordinarie verksamhet. Esbjörn översatte uppbyggelselitteratur från tyska och 2 Anders Jarlert, Romantikens och liberalismens tid, Sveriges kyrkohistoria bd. 6. Stockholm: Verbum Lars Otto Berg och Ragnar Norrman, Fjärdhundra kontrakt Uppsala stifts herdaminne II:7, Uppsala: 2 Stiftshistoriska kommittén i Uppsala 1997, s 508.

3 engelska, bland annat Johan Arndts Sex böcker om den sanna christendomen jemte dess Paradislustgård, och befann sig mitt i en flod av allmänprotestantisk och pietistisk missions- och väckelsenit som bredde ut sig över västvärlden. 4 Esbjörn började nu tydligt arbeta för att kristna, snarast pietistiska, ideal skulle prägla människors liv och vardag. Han kämpade mot det utbredda alkoholmissbruket, mot okunnigheten, mot passiviteten i tron och ville ha en mer personlig pietistisk omvändelsefromhet. Inspirerad av Svenska Missions-Sällskapet och Svenska Nykterhets-Sällskapet var Esbjörn med om att bilda nykterhetsföreningarna i Hille och Oslättfors 1838 och Hille Biträdes- Missionssällskap Nykterhetsarbetet drev han så hårt att han stämdes inför tinget för att han på egen hand beslagtagit brännvinskaggar. De yngre prästerna i Uppsala stift som ville förändring kom i konflikt med äldre ämbetsbröder som var uttalat nykterhets- och väckelsefientliga. 5 Läseriet och den tidiga nykterhetsrörelsen hade så många beröringspunkter att de i det närmaste var en och samma rörelse. Trots att Nykterhets-Sällskapet var en association beskyddad av kungen och styrd av en handfull herrar i Stockholm fick nykterhetsarbetet folklig förankring i Hälsingland. År 1843 hade i det närmaste en femtedel av den totala befolkningen i landskapet avlagt nykterhetslöfte. I sin samtid kända komministrar som Anders Gustaf Sefström i Bjuråker, Per Niklas Lundquist i Maråker och Lars Paul Esbjörn i Oslättfors förenade engagemanget för omvändelsekristendom med nykterhetskamp: det som kritiker i samtiden klumpade ihop som Methodism, Mission och Läserifeber samt Nykterhetsväsende. I äldre forskning har man använt uttrycket 4 L P Esbjörn 22/ till G Th Keyser tryckt i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 237f; L P Esbjörn 30/ till Svenska Missionssällskapet tryckt i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 240ff; Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 16f; Maria Erling och Mark Granquist, The Augustana Story: Shaping Lutheran Identity in North America. Minneapolis: Augsburg Fortress 2008, s L P Esbjörn 6/ till L V Henschen och L P Esbjörn 14/ till G Th Keyser trycka i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 222f och 235f; Gunnar Westin Lars Paul Esbjörn i Svenskt Biografisk Lexikon; Lars Otto Berg och Ragnar Norrman, Fjärdhundra kontrakt Uppsala stifts herdaminne II:7, Uppsala: Stiftshistoriska kommittén i Uppsala 1997, s 506f. 3

4 en komministrarnas revolution i svenskt kyrkoliv för att beskriva den konflikt som följde. De äldre kritiska kyrkoherdarna var påverkade av den lutherska ortodoxin eller av upplysningstidens sätt att ta avstånd från en dualistisk världsbild. Deras kyrkosyner accepterade varken en särskild troende elitgrupp i kyrkoförsamlingen eller känslomässiga utspel. 6 I detta läge klev bonden och väckelseledaren Erik Jansson 1843 in på den hälsingska scenen. Jansson var även verksam i Nora och fick anhängare där. För Jansson var det en strategi att använda sig av befintliga nätverk mellan läsare och att söka sig till platser där det redan fanns väckelse som han kunde ta över och fylla med delvis nytt innehåll. Hans kristendomstolkning med dess skarpa anti-lutherska syndfrihetslära och glorifieringen av gruppens ledare var för absurd i många utomståendes ögon. Han enade i viss mån de mindre och mer läsarvänliga prästerna genom att vara deras gemensamma fiende. Samtidigt misskrediterade Erik Jansson och hans högljudda anhängare för en tid allt vad läseri och väckelse hette i Uppsala stift. Som sentida betraktare tror jag mig i detta se bakgrunden till Noraprästernas generellt sett negativa hållning till läseri och väckelse. I Östervåla som inte direkt berördes av Janssons verksamhet var läget ett annat och prästerna mer väckelsevänliga. Uppenbart är att flera av Janssons samtida väckelsevänliga präster påverkades. De blev mer lutherskt konservativa i sin människosyn och kyrkosyn och såg nyttan med eller behovet av en statlig skyddslagstiftning kring kyrka och tro. 7 Möjligheten: utvandringstanken Erikjansarna utvandrade till Amerika med början 1846 och byggde upp kolonin Bishop Hill i Illinois. Trots att gruppen var illa sedd inspirerade deras emigration andra i närområdet. En grupp av hälsingar som också begav sig till Nordamerika var 6 Cecilia Wejryd, Läsarna som brände böcker: Erik Jansson och erikjansarna i 1840-talets Sverige. Uppsala 2002, s 47ff. 7 Cecilia Wejryd, Läsarna som brände böcker: Erik Jansson och erikjansarna i 1840-talets Sverige. Uppsala

5 anhängare till den hyperevangeliske finländske prästen Fredrik Gabriel Hedberg. Det kan vara värt att notera att Hedberg också hade anhängare i Nora. 8 Även hos L P Esbjörn väcktes tanken på att resa till Amerika. I Sverige hade han stor familj och en dåligt betald tjänst som brukspredikant och skolpräst. Hans försök att få en komministertjänst hade misslyckats enligt honom själv berodde det på att han var läsarpräst. Kanske skulle det vara bättre i Amerika för honom och hans familj. Esbjörn bad år 1848 Svenska Missions-Sällskapet att sända ut honom som präst bland utvandrade svenskar och norrmän i USA. Inspirationen till amerikaemigrationen kom enligt Esbjörn från Robert Baird och hans bok om religionsfriheten. Esbjörn reflekterade också över om inte Svenska kyrkan borde ta ansvar för utvandrade svenskar så att de inte skulle förfalla till hedendom i Amerika. Esbjörn föreställde sig nämligen att det skulle ta tid innan emigranterna kunde tillgodogöra sig engelskspråkiga prästers undervisning. I bakgrunden fanns också det kollektiva tänkandet: svenska folket var ett lutherskt folk. 9 Det är tydligt att Esbjörn levde i brytningen mellan ett äldre kollektivt tänkande och den moderna individualismen. Den konservativa svenska eliten ogillade amerikaemigration under talet men den liberala pressen var mindre negativ. Ärkebiskop Wingårdhs första reaktion på Esbjörns utvandringsplaner var uttalat negativ. Han anklagade Esbjörn för att på ett otillbörligt sätt ha värvat emigranter. När missförståndet om påstådd emingrantvärvning undanröjts blev ärkebiskopen mer positiv och uppmanade Svenska missionssällskapet att ge Esbjörn ett resebidrag. Det gjorde sällskapet 300 Rdr. Esbjörn blev Svenska Missions-Sällskapets agent i Förenta Staterna av N. 8 Ernst Newman Hedbergianismen i Sverige Åbo: Åbo Akademi 1931, 45ff; Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 17; Gunnar Westin Lars Paul Esbjörn i Svenskt Biografisk Lexikon. 9 L P Esbjörn 14/ till G Th Keyser och L P Esbjörn 30/ till Svenska Missionssällskapet tryckta i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 235f och 240ff. 5

6 Amerika. 10 Kungl Maj:t gav i april 1849 Esbjörn tjänstledigt från prästämbetet på obestämd tid med rätt att räkna tjänsteår när han verkade som präst för svenskar och norrmän i USA. 11 Dörren tillbaka till Sverige och prästtjänst i svenska kyrkan var således inte stängd när Esbjörn bröt upp från Sverige. I juni 1849 lämnade Esbjörn Sverige tillsammans med sin familj och drygt ett hundra av sina gamla församlingsbor från Hille. 12 Men hur skulle Esbjörn komma in i det amerikanska kyrkolivet? Metodistprästen George Scott hade gjort ett imponerande arbete i Sverige för väckelse, mission och nykterhet. Det hade som sagt gett Esbjörn en positiv bild av metodister. 13 Det var troligen därför Esbjörn valde att ta kontakt med metodistpredikanten Jonas Hedström i Illinois. Hedström var smed och predikant i närheten av Bishop Hill, erikjansarnas koloni. Esbjörn och Hedström fann varandra genom att de båda tog avstånd från Erik Jansson. Hedström bekräftade att det fanns behov av präster bland de invandrade svenskarna. 14 Hedström öppnade vägen in i det svenskamerikanska kyrkolivet. Esbjörn skulle dock med tiden komma att bli mycket kritisk mot Hedström och hans arbete bland svenskamerikanerna L P Esbjörn 30/ till Svenska Missionssällskapet tryckt i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 240ff; C Fr af Wingård 8/ till L P Esbjörn tryckt i Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 37f. 11 Lars Otto Berg och Ragnar Norrman, Fjärdhundra kontrakt Uppsala stifts herdaminne II:7, Uppsala: Stiftshistoriska kommittén i Uppsala 1997, s Lars Otto Berg och Ragnar Norrman, Fjärdhundra kontrakt Uppsala stifts herdaminne II:7, Uppsala: Stiftshistoriska kommittén i Uppsala 1997, s L P Esbjörn 23/1850 till P Wieselgren tryckt i Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 33ff. 14 J J Hedström 30/ till L P Esbjörn tryckt i Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 33ff; L P Esbjörn 29/ till G Th Keyser i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 246f. 15 L P Esbjörn till Norrlandsposten 6/ tryckt i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 6 263ff.

7 Hoten: kyrkor och samfund som inte är tillräckligt lutherska Det var en kulturkrock för Esbjörn att komma till religionsfrihetens Amerika. Glädjen över att slippa den besvärande kopplingen till staten och föråldrade lagrum som konventikelplakatet ersattes snart med en osäkerhet. Nordamerika gav stor frihet för lekfolket men gjorde det svårt för präster och pastorer. 16 Metodistpredikanter, mormonmissionärer, baptister, erikjansare och adventister mötte nyanlända svenskar och erbjöd en mångfald religiösa alternativ. 17 Den allmänna debatten i landet gällde andra frågor än i Sverige. Den heta frågan var slavfrågan. Den delade Nordamerika i en agrart dominerad sydlig del där man ansåg att slavar var nödvändiga för att upprätthålla det ekonomiska systemet och en urban och allt mer industrialiserad nordvästlig del som inte accepterade slaveriet. Under Esbjörns år i landet mynnade motsättningarna ut i inbördeskrig. Bland de svenska invandrare Esbjörn skulle verka bland fanns en mindre grupp slavägare i syd och en växande grupp slavmotståndare i nord och väst. Esbjörn tog tidigt ställning mot slaveriet. 18 Det kom att få konsekvenser för vilka kyrkor och samfund han kunde tänka sig att samarbeta med. När Esbjörn reste till Amerika hade han förhoppningar om att metodistkyrkan i USA skulle stödja honom i arbetet bland de svenska nybyggarna. I New York sökte han upp metodistpredikanten Olof Hedström, bror till Jonas som han tidigare skrivit till. Nu blev det dock klart för Esbjörn att metodisterna inte hade något intresse av att stödja/finansiera hans verksamhet som luthersk präst bland lutherska svenskar i Amerika. Metodisterna hade sina konfessionella förväntningar Maria Erling och Mark Granquist, The Augustana Story: Shaping Lutheran Identity in North America. Minneapolis: Augsburg Fortress 2008, s Maria Erling och Mark Granquist, The Augustana Story: Shaping Lutheran Identity in North America. Minneapolis: Augsburg Fortress 2008, s Alf Åberg, Svenskarna under stjärnbaneret: insatser under nordamerikanska inbördeskriget Stockholm: Natur och Kultur, 1994; Roger Kvist, För adoptivlandets och mänsklighetens sak: svenskarna i Illinois och det amerikanska inbördeskriget Umeå: Norrlands universitetsförlag, L P Esbjörn 7/ till Norrlandsposten tryckt i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 254ff; Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 7

8 Esbjörn var också upprörd över att metodister och presbyterianer tillät slavägare och slavhandlare att vara medlemmar. 20 Trots denna missräkning gav sig Esbjörn och hans familj av västerut och slog sig ner i Andover i Illinois. Där bildade han hösten 1849 en liten svensk luthersk församling och en nykterhetsförening. Många svenskar som redan var i Amerika drogs till Bishop Hill. De som fann Erik Janssons lära för extrem anslöt sig till Jonas Hedströms metodistiska församling. Enligt Esbjörn ställde Hedström inga krav på bättring och omvändelse för inträde i församlingen. I den omgivningen var det inte någon vidare marknad för lutheraner. Många av emigranterna kopplade samman det lutherska med kyrkligt tvång och krav på syndamedvetande. 21 Esbjörn fick under de första åren ekonomiskt understöd av American Home Missionary Society som var grundat av kongregationalister och reformerta samfund för att verka bland nybyggare i Amerika. Det fungerade inte i längden. Att basera sin ekonomi på bidrag från icke-lutheraner underminerade hans trovärdighet i lutherska kretsar. 22 Vilka alternativ fanns? När svenskar tidigare utvandrat till USA hade de kyrkliga frågorna lösts på skilda sätt. När Sverige var en kolonialmakt (om än liten) och hade kolonin New Sweden i Delaware, sände moderlandet präster som betjänade svenska undersåtar på andra sidan Atlanten. 23 Nu var det inte längre fråga om en koloni utan svenskar som 1932, s 18; Maria Erling och Mark Granquist, The Augustana Story: Shaping Lutheran Identity in North America. Minneapolis: Augsburg Fortress 2008, s L P Esbjörn till Svenska Missionssällskapet publicerat i Missions-Tidning n:o 6 (juni) 1850 s 44ff tryckt i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 258ff; L P Esbjörn 23/ till P Wieselgren tryckt i Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 42ff. 21 L P Esbjörn till Svenska Missionssällskapet publicerat i Missions-Tidning n:o 6 (juni) 1850 s 44ff och L P Esbjörn till Norrlandsposten 6/ tryck i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 258ff och s 263ff; L P Esbjörn 23/ till P Wieselgren tryckt i Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 42ff. 22 L P Esbjörn till Svenska Missionssällskapet publicerat i Missions-Tidning n:o 6 (juni) 1850 s 44ff tryckt i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 258ff; Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s Daniel Lindmark, Ecclesia Plantanda: Swedishness in colonial America (Kulturens frontlinjer, 52) Umeå: Institutionen för litteraturvetenskap och nordiska språk, Umeå universitet,

9 lämnat hemlandet för att bli amerikanska medborgare. Då menade sig kyrkan i Sverige inte ha något direkt ansvar för dem. 24 Ett försök att lösa problemet stod utvandraren Gustaf Unonius för. Han och några vänner hade rest till Amerika tidigt på 1840-talet och slagit sig ner i Pine Lake, Wisconsin. I Amerika studerade han teologi och prästvides för Anglikanska kyrkans amerikanska variant, den Episkopala kyrkan. Han hade inte stöd från svenska kyrkans ärkebiskop i detta. Den episkopala kyrkan liknade i sin struktur den svenska (med biskopar) men skilde sig från den svenska i fråga om läran den var inte en luthersk kyrka bildade Unonius en skandinavisk församling i Chicago. Unonius såg sig som den som representerade hemlandskyrkan i det nya landet men han vann få anhängare och saknade stöd från Sverige. 25 Ingen av de tidigare prövade modellerna passade Esbjörn. De svenska invandrarnas kyrka i USA skulle inte vara en underavdelning till den svenska, inte heller ansluta sig till metodismen eller den icke-lutherska episkopala kyrkan. Hon skulle vara en renlärig luthersk kyrka. Den behövde inte efterlikna svenska kyrkans organisationsform men skulle behålla och till och med renodla den lutherska läran. Till det kom Esbjörns önskan att så kallat andeligen döde människor varken skulle få vara medlemmar i församlingen eller ha tillträde till nattvarden. 26 Detta ledde till konflikter. Esbjörn tog ställning mot Unonius och hans arbete bland svenskar i Nordamerika. Det gick så långt som till åtal och Esbjörn tvingades till en förnedrande uppgörelse. Esbjörns kamp mot baptister som konkurrerade om svenskarna blev också hård. Det är inte utan att det går att ana den 24 C Fr af Wingård 8/ till L P Esbjörn tryckt i Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 37f. 25 Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 14f. 26 L P Esbjörn till Svenska Missionssällskapet publicerat i Missions-Tidning n:o 6 (juni) 1850 s 44ff tryckt i Gunnar Westin Brev från L P Esbjörn i KÅ 1946, s 258ff; I svaren från svenska präster som kallades till Amerika av L P Esbjörn framgår kritiken mot Svenska kyrkan och mot moderniteten. Se F Kock 15/ till L P Esbjörn m.fl. tryckt i Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 81ff. 9

10 svenskkyrkliga gamla kollektiva synen bakom Esbjörns agerade de svenska invandrarna var hans hjord vare sig de själva ville det eller ej. 27 Under 1850-talet lärde Esbjörn känna de amerikanska lutheranerna. Bland dem rådde motsättningar mellan å ena sidan mer liberala allmänprotestantiskt påverkade grupper som funnits i landet en tid och å andra sidan nyinvandrade konservativa lutheraner. Esbjörn insåg att den kyrkoorgansiation han ville ha inte fanns. Temporärt gillade han läget och fick 1858 tjänst som lärare (professor) vid de mer liberala lutheranernas läroverk och pastorsutbildning. De svenska församlingarna gick med i The General Synod. Esbjörns dogmatiska lutherdom passade dock vare sig i skolan eller i synoden. År 1860 lämnade Esbjörn och hans skandinaviska studenter skolan. Det blev startskottet till att bilda en egen synod. 28 Borgen: Augustana, värnet för den lutherska läran I Jefferson, Rock County, Wisconsin samlades 18 präster (däribland 12 svenska) och 15 lekmannaombud för lutherska skandinaviska församlingar i början av juni De bildade Augustanasynoden, Evangelisk-Lutherska Augustana-Synoden i Nord- Amerika. Organisationen fick namn efter den oförändrade Augsburgska bekännelsen som de lutherska protestanterna med Philiph Melanchthon i spetsen lagt fram vid riksdagen i Augsburg 1530, 330 år tidigare. Augsburgska bekännelsen = Confessio Augustana skulle gälla som gemensam trosurkund för alla dess församlingar. Grunden för borgen var därmed lagd. Synoden skulle bli det Zion som skulle värna den lutherska läran bland Amerikas svenskättlingar. 29 Trots att det var en lågkyrklig pietistiskt färgad fromhetstyp som kom att prägla den svensk-amerikanska kyrkan var det den rena läran som märkte ut 27 Gunnar Westin Lars Paul Esbjörn i Svenskt Biografisk Lexikon. 28 E Carlsson 7/ till P Wieselgren tryckt i Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 94f; Gunnar Westin Lars Paul Esbjörn i Svenskt Biografisk Lexikon. 29 Maria Erling och Mark Granquist, The Augustana Story: Shaping Lutheran Identity in North America. Minneapolis: 10 Augsburg Fortress 2008, s 36.

11 Augustana i förhållande till andra amerikanska samfund. Augustana betonade den rena läran på ett sätt som mer påminde om den lutherska ortodoxin än om pietismen. 30 Lars Paul Esbjörn skapade förutsättningarna för Augustana genom att han tog avstånd från andra sätt att vara kyrka för svenska invandrare i Amerika. Han var ivrig och intellektuell och han hade utvecklats till att bli en konfessionell lutherskt teolog. Dessutom hade han en enastående förmåga att bli osams med folk. Esbjörn var inte mannen som fick förtroende att leda Augustana synoden. Han var igångsättare och sedan lämnade han plats för andra ledare. Det var dags att återvända till Sverige. En borg för den rena lutherska läran i Östervåla? Lars Paul Esbjörn besökte Sverige sommaren1862 bland annat för att samla in pengar till Augustanasynodens prästseminarium som han var ledare för. Under Sverigevistelsen sökte han kyrkoherdetjänsten i det regala pastoratet Östervåla. Församlingen var inte obekant för honom. Han hade varit pastorsadjunkt i Östervåla i mitten av 1830-talet. 56 år gammal och med erfarenhet från kyrkligt arbete i Sverige och Nordamerika tillträdde han kyrkoherdetjänsten Under Esbjörns år i USA hade det hänt mycket i kyrkan i Sverige. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, EFS, (1856) hade bildats och fungerade som samordningsorgan för skriftspridning, inomkyrklig väckelse och mission. Konventikelplakatet från 1726 som förbjudit religiösa samlingar utanför hushållet och sockenkyrkan hade år 1858 ersatts av konventikelförordningen som endast 30 Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s L P Esbjörn till O C T Andrén 27/5 1862och L P Esbjörn till P Wieselgren 7/ tryckta i Gunnar Westin Emigranterna och kyrkan. Brev från och till svenskar Amerika , Stockholm: SKD, 1932, s 105ff och 107ff; Lars Otto Berg och Ragnar Norrman, Fjärdhundra kontrakt Uppsala stifts herdaminne II:7, Uppsala: Stiftshistoriska kommittén i Uppsala 1997, s

12 förbjöd religiösa sammankomster som konkurrerade med församlingens gemensamma gudstjänst eller splittrade i fråga om läran. Detta gjorde det möjligt för väckelse- och missionsintresserade präster och andra att bilda lokala och regionala missionsföreningar. Vanligen kanaliserade de sina missionsgåvor via EFS och ofta fanns det en eller flera syföreningar knutna till missionsföreningarna. Information om syföreningen som arbetsform spreds först via Missions-Tidning under och 1850-talen. Från andra hälften av 1850-talet blev arbetsformen allmänt brukad och en självklarhet inom den Stiftelserelaterade verksamheten. 32 Esbjörns nya arbetsfält i Nordöstra Västmanland hade berörts av läseri och väckelse. Kollportörer och resepredikanter som Oscar Ahnfelt hade besökt bygden. Läseriet fick fäste. Sammankomster utanför husandaktens ram med bibelläsning, bön och lekmannapredikan ägde rum flera gånger i veckan. Väckelsevågen ledde i Östervåla till konflikt mellan kyrkoförsamlingens ledning (kyrkorådet) och väckelsefolket. Kyrkorådet ansåg att väckelsen var ett hot mot samhällsordningen och ville använda tvångslagar mot sammankomsterna och predikanterna. Ärendet kom via domkapitlet ända upp till Kungl. Maj:t. Dessa två höga instanser beslöt att endast ingripa mot de predikanter som sade sig ha lämnat Svenska kyrkan och blivit baptister. Att väckelsen var stark och utan stöd i församlingsledningen kan man också se av det förhållandevis stora och tidiga missionhusbygge som ägde rum redan Det Östervåla Esbjörn kom till 1864 var således religiöst splittrat och i konflikt. I det läget var upplevelserna från USA relevanta: Esbjörn hade redan varit präst i ett mångkonfessionellt sammanhang. Det var erfarenheter som hans samtida svenska kollegor helt saknade. I USA började Esbjörn att bygga en borg för den rena lutherska läran. I Östervåla blev han ett av två provinsombud för EFS och ordförande för Nordöstra Västmanlands läns missionsförening (NÖVLM) som 32 Anders Jarlert, Romantikens och liberalismens tid, Sveriges kyrkohistoria bd. 6. Stockholm: Verbum 2001, s 163ff och 206. Cecilia Wejryd, Svenska kyrkans syföreningar Stockholm: Verbum 2005, s 61ff. 33 E J Ekman, Inre missions historia tredje delen förra hälften Stockholm: E J Ekmans förlagsexpedition 1900, s 1814ff. 12

13 omfattade socknarna Östervåla, Nora, Huddunge, Harbo, Enåker och Västerlövsta. I Kiell Tofters artikel om Esbjörn som väckelsepräst och väckelseorganisatör i Östervåla kan man läsa mer om detta. Tidigare hade det funnits missionsföreningar i några av socknarna men det var under Esbjörns tid som den regionala organisationen bildades. Esbjörns betoning av den så kallat rena lutherska läran i kombination med ett personligt ställningstagande var viktiga beståndsdelar i denna organisation. NÖVLM syftade till att behålla väckelsen inom kyrkan och att med större kraft kunna utbreda evangelium bland folket. 34 Organisationsformen förening svarade mot behoven i övergången mellan kollektivt och individbaserat samhälle. Under Esbjörns tid som NÖVLM:s ordförande hade organisationen inte anställda predikanter utan kolportörer. Provinsombuden hade ansvar för kolportörerna i en sin provins och resande kolportörer skulle ta kontakt med provinsombudet när de kom till en ny ort. På andra håll i landet förekom det att väckelsepräster fungerade som predikantutbildare. Esbjörns bakgrund som seminarielärare i Nordamerika gör att det är rimligt att tänka sig att han delgav koportörerna/predikanterna någon form av dogmatisk skolning. NÖVLM var inte anslutet till EFS men lämnade ekonomiskt bidrag till Stiftelsens mission och verksamhet inom landet. Enskilda NÖVLM:are betraktade sig själva som stiftelsefolk och i ledningen fanns provinsombud för EFS. En av EFS grundare, prästen Hans Jakob Lundborg, låg bakom att det sedan tidigare fanns syföreningar i missionsföreningens verksamhetsområde. 35 Under resor i landet och genom artiklar i Budbäraren propagerade Lundborg under slutet av 1850-talet och början av 1860-talet för arbetsformen syförening. Syföreningarna var i Lundborgs 34 E J Ekman, Inre missions historia tredje delen förra hälften Stockholm: E J Ekmans förlagsexpedition 1900, s 1814; Richard Levinson, Andliga livsrörelser i Nora: en historik med anledning av Nora missionsförsamlings 75-åriga tillvaro Nora: Nora Missionsförsamling 1953; Lars Otto Berg och Ragnar Norrman, Fjärdhundra kontrakt Uppsala stifts herdaminne II:7, Uppsala: Stiftshistoriska kommittén i Uppsala 1997, s Richard Levinson, Andliga livsrörelser i Nora: en historik med anledning av Nora missionsförsamlings 75-åriga tillvaro Nora: Nora Missionsförsamling 1953, s 31.

14 tappning en självstyrande grupp som gav kvinnor möjlighet att arbeta för mission, skaffa sig kunskap, demokratisk träning och mötas för bön, bibelläsning och gemenskap. I NÖVLM:s område anordnade syföreningarna missionsauktioner två gånger per år. Bidragen till EFS mission stödde Sveriges första inhemska missionärsutbildning och de av EFS i mitten av 1860-talet utsända missionärerna till Eritrea/Etiopien. EFS mission i Eritrea/Etiopen lade grunden för EECMY (Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus) som idag ser sig som ett värn för den rena läran. 36 Esbjörns arbete inom NÖVLM slutade med att han drog sig tillbaka från föreningens styrelse. Om det berodde på hans vacklade hälsa eller på konflikt framgår inte av källorna. 37 Lars Paul Esbjörns sammanhang I Svenskt biografiskt lexikon skriver Gunnar Westin att Esbjörn levde tämligen obemärkt i sitt lantpastorat. Det stämmer säkert om man ser historien ur ett nationellt uppifrån perspektiv. Lokalt var Esbjörn en av grundarna till den organisation som gav struktur till det sena 1800-talets och 1900-talets invidvidbaserade frikyrklighet. Den som är intresserad av att försöka förstå hur Svenska kyrkan hanterade den nya tidens utmaningar kan lära en hel del av Esbjörn. Under de senaste århundradena har den framväxande moderniteten utmanat kyrka och kristen tro på en rad fält. En äldre religiös världsbild hotades av en vetenskaplig världsbild, den lutherska enhetskulturen ersattes av kulturell och religiös mångfald och det moderna samhället eftersträvade åtskillnad mellan privat och offentligt. Det jag lyft fram ovan har berört de två senare punkterna. Esbjörn 36 öppnad 17/1 2009; öppnad 17/ E J Ekman, Inre missions historia tredje delen förra hälften Stockholm: E J Ekmans förlagsexpedition 1900, s

15 arbetade med hur en tidigare icke ifrågasatt majoritetskyrka skulle kunna hantera mångfald och gå från ett kollektivt tänkande till att se människor som självständigt tänkande och handlande subjekt. Genom sitt liv och sina individuella val visar han också på behovet av att reflektera över hur den enskildes liv och lära står i relation till varandra. Cecilia Wejryd Jag är präst, universitetslektor i kyrko- och missionsstudier med pastoralteologi vid Uppsala universitet och docent i kyrkohistoria. Tillsammans med min man Lars-Ove Sjöstedt, kyrkoherde och kontraktsprost, och våra barn Samuel, David, Hanna och Maria bor jag i Balingsta utanför Uppsala. Min avhandling Läsarna som brände böcker (2002) handlar om en särpräglad svensk väckelsegrupp i Mellansverige på 1840-talet. Gruppen utvandrade 15

16 till USA och byggde upp en koloni i Illinois. Frågor om sekter, enfald och mångfald, hur moderniteten upplevs som ett hot och samtidigt är en möjlighet och risker med starka ledare är högintressanta i min avhandling och för mig. Vidare har jag skrivit Svenska kyrkans syföreningars historia. Mer än 160 års syföreningshistoria visade sig vara ett spännande sätt att se på kyrkan på gräsrotsnivå och ur kvinnors perspektiv. I boken Svenska kyrkans syföreningar (2005) kan man läsa om denna tidigare ofta obeaktade folkliga sida av Svenska kyrkans liv. På senare tid har jag arbetat med att ur ett historiskt perspektiv se på kvinnor som aktörer i församlingen. Det har bland annat resulterat i ett par artiklar om prästfruar. 16