Skolutvecklingen i Kiruna

Transkript

1 C-UPPSATS 2006:035 Skolutvecklingen i Kiruna En vandring från ödemark till samhälle CECILIA HOLMGREN CAMILLA ISAKSSON FORSÉN Samhällsvetenskapliga och ekonomiska utbildningar Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap HISTORIA C 2006:035 ISSN: ISRN: LTU - CUPP--06/ SE

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Avgränsning Frågeställningar Material och Metod Materialdiskussion Metod Skolväsende och skolformer Nationellt Folkskola och högre folkskola Kommunal mellanskola Fortsättningsskola samt ersättningsskola Läroverk Yrkesskola Flickskola Lokalt Folkskola Högre folkskola Kommunal mellanskola Kiruna Praktiska Ungdomsskola Verkstadsskola Husmodersskola Fortsättningsskola samt ersättningsskola Elevers sociala tillhörighet inom de olika skolformerna i Kiruna Folkskola Högre Folkskola Kiruna Praktiska Ungdomsskola Könsfördelning inom de olika skolformerna i Kiruna Folkskola och Ersättningsskola Högre folkskola Kiruna Praktiska Ungdomsskola Resultatsammanfattning Diskussion Käll- och litteraturförteckning Källor Otryckta källor Tryckta källor Litteratur Otryckt litteratur Tryckt litteratur Internet Tidningar Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

3 1. Inledning Under 1800-talet skedde en stor förvandling i Sverige vilket i stort sett innebar en förändring från bondesamhälle till en industristat. Detta kunde inte ha varit möjligt utan ett någorlunda utvecklat skolväsende samtidigt som samhällsutvecklingen i sin tur kom att ställa krav på en anpassning av skolan till det nya samhället. Det var 1800-talet som låg till grund för denna utveckling mot det moderna Sverige. Trots att landet hade fortsatt att förfoga över samma gränser under en längre tid, och då inte heller deltagit i några krig sedan Napoleonkrigen, hände det mycket inom landet under den här tiden. Under 1800-talet fördubblades Sveriges befolkning trots att en tredjedel av befolkningen emigrerade till Amerika. Under samma tid började nya tekniker så som ångmaskinen att användas inom bondesamhället samtidigt som man började bygga järnvägen och båda dessa genombrott ledde till en successiv industrialisering och till bildandet av tätorter. I och med industrialiseringens framväxt växte också många andra institutioner fram som hör till det moderna samhället, så som bank-, post-, telegraf- och telefonväsendet. Dessa institutioner krävde mer kompetent arbetskraft i större utsträckning och allt detta ovanstående ledde i sin tur till att skolväsendet utvecklades. För att kunna ta del utav utbildningen som den nya skolan kunde erbjuda samt få möjlighet till arbete flyttade nu människorna på sig och in i städerna. 1 I och med 1842 års folkskolestadga blev den tidigare läroplikten till skolplikt vilket innebar att alla bygder blev tvungna att inrätta skolor med utbildade lärare samt att alla skulle få en allmän folkundervisning. 2 Även om det var skolplikt så kunde barnen fortfarande få sin undervisning i hemmet så länge som de fick samma kunskaper som gavs i folkskolan 3 förutsatt att de med jämna mellan rum kom till skolan för en kunskapskontroll. 4 Varje lärare hade cirka 70 elever att undervisa vilket gjorde att de elever som hade det lite lättare för sig i skolan fick hjälpa de andra, så kallad växelundervisning. Trots att folkskolan skulle vara obligatorisk var endast hälften av hela landets barn inskrivna i skolan, en trolig förklaring till detta var att barnen i bondesamhället behövdes hemma för att hjälpa till med olika sysslor. 5 I detta industrialiseringens Sverige med nya städer och institutioner som växte upp var det naturresurserna, och då främst malmfyndigheterna, som gjorde att staten valde att rikta sitt intresse mot Norrland och Malmfälten. Där skulle arbetstillfällen erbjudas folket och på så 1 Richardson G, Svensk utbildningshistoria- Skola och samhälle förr och nu (1994), s 40 2 Marklund S, Skolan förr och nu- 50 år av utveckling, (1984), s 13 ff. 3 Richardson G, Svensk utbildningshistoria- Skola och samhälle förr och nu (1994), s 43 4 Richardson G, Ett folk börjar skolan- folkskolan 150 år , 1842 års folkskolestadga (1992), s 28 5 Marklund S, Skolan förr och nu- 50 år av utveckling (1984), s 13 2

4 sätt skulle man förhoppningsvis kunna undvika emigrationen till Amerika som pågick för fullt under den här tiden. Två av de platser som man hittade värdefull och användbar fosforrik malm på var i bergen Luossavaara och Kiirunavaara som låg långt uppe i lappmarkerna där Kiruna stad senare kom att anläggas bildades Luossavaara Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) och gruvbrytningen i Kiruna startade. 6 I samband med detta började människor strömma till och ett samhälle tog form. Från att år 1900 haft en befolkning på 222 personer hade Kiruna år 1904 kommit upp till ett invånarantal på personer, en ökning med invånare. 7 Med människorna kom kravet på att skolundervisning skulle finnas tillgänglig i närheten av gruvan och redan 1900 startades den första skolan i gamla kyrkans lokaler som låg centralt i den nya staden, en lokal avsedd tidigare enbart för gudstjänster och andra möten (till skillnad från före sekelskiftet då det var kyrkan som bedrev utbildning enbart i byarna runt omkring det nystartade samhället) anställdes även den första läraren och vid sin start hade folkskolan 51 elever, ett antal som redan efter drygt två år hade vuxit till 399 elever. 9 Lokalfrågan blev redan ett år efter skolans bildande akut när elevantalet hade ökat så drastiskt att man nu nästan var tvungna att stundtals sitta i varandras knä eller luta sin griffeltavla mot både väggar, golv och kaminer. 10 LKAB: s disponent Hjalmar Lundbohm (disponent ) 11 hade, efter påtryckningar från kyrkoherden Lidström i en av Kirunas närliggande byar Vittangi, låtit bygga upp en permanent skolbyggnad, Bolagsskolan. 12 Förvandlingen från ödemark till samhälle hade påbörjats. 1.1 Syfte Valet av Kiruna som studieobjekt motiveras främst av de speciella förhållanden som kännetecknar samhällets framväxt. Kiruna växer fram som en följd av att en stor naturresurs skall exploateras. Framväxten sker mycket snabbt och under mycket starkt inflytande av det gruvbrytande företaget LKAB. Trots att samhället växer fram i total ödemark och mycket snabbt så sker det under välplanerade och ordnade förhållanden. Denna uppsats avser att med hjälp av litteratur, tidigare forskning samt arkivmaterial, 6 Brunnström L, Kiruna- ett samhällsbygge i sekelskiftets Sverige- del II (1984), s 6 f. 7 Westergren K och Persson C, LKAB: s betydelse för Kiruna Praktiska Ungdomsskolas (KPU) framväxt och tidigare utveckling, (1996), s 16 8 Ljung A, Några drag ur Jukkasjärvi skolhistoria (1942), s 21 9 Lundbohm H, Kiruna skolor (1914), s 3 10 Björkman, J.E., Berättelse över skolorna i Kiruna (1912), s 2 11 Westergren K och Persson C, LKAB: s betydelse för Kiruna Praktiska Ungdomsskolas (KPU) framväxt och tidigare utveckling, (1996), s Björkman, J.E., Berättelse över skolorna i Kiruna (1912), s 4 3

5 studera hur en viktig sektor i detta samhälle utvecklades och den sektor som vi valt är skolans. Ett syfte är att undersöka om skolan i Kiruna utvecklades på samma sätt som skolan på det nationella planet eller om det går att finna att utvecklingen i Kiruna i något eller några avseenden avvek från den nationella utvecklingen. Med tanke på den centrala roll som LKAB har och har haft för utvecklingen av Kiruna i stort har uppsatsen även för avsikt att särskilt studera LKAB: s inverkan på skolans utveckling i Kiruna åren vad gäller organisation, finansiering och innehåll. Med tanke på den dominerande roll som gruvan och gruvarbetet fick redan från samhällets tillkomst och med tanke på att Kiruna från starten kom att bli ett, vad arbetslivet beträffar, ytterst mansdominerat samhälle blir det även intressant att studera vilka samhällsgrupper eleverna i de olika skolformerna rekryterades från samt att studera könsfördelningen Avgränsning Avgränsningen, , baseras på att 1890 var det år som den norrländska ödemarken började betraktas i och med att LKAB bildades och den första bostaden i Kiruna byggdes, skolan var då något som LKAB kunde styra över och ansvara för eftersom bolaget hade ett stort inflytande i stadens samhällsuppbyggnad tog kommunen i det nu etablerade samhället över ansvaret för skolväsendet från LKAB som därmed avsade sig allt ekonomiskt ansvar Frågeställningar Ställda frågeställningar berör alla den valda tidsperioden: Hur var skolväsendet organiserat nationellt samt i Kiruna? På vilket sätt och varför har LKAB engagerat sig i samt påverkat utformningen av skolväsendet i Kiruna? Vilka yrkesgrupper fanns representerade bland elevernas föräldrar i de olika skolformerna i Kiruna och visar dessa på några skillnader i de sociala förhållandena bland eleverna? Hur såg könsfördelningen ut mellan de olika skolformerna i Kiruna? 4

6 1.2 Material och Metod Materialdiskussion Redan inledningsvis fann vi ett stort utbud på litteratur och källmaterial och under arbetets gång fann vi sedan ytterligare material som har haft en betydande roll i framställandet av uppsatsen. Som grund för uppsatsen har vi främst arbetat med material från Kiruna Stadsbiblioteks Lapplandssamling där J. Emil Björkmans sammanställningar Berättelse över skolorna i Kiruna (1912) samt Kiruna Högre Folkskola (1916) båda grundligt tar upp samtidens syn på skolutvecklingen i Kiruna och redogör för hur den var upplagd. Björkman kom ursprungligen från Göteborg men blev sänd till Kiruna för att arbeta som överlärare samt fungera som rektor över Kiruna Högre Folkskola under åren Vidare har böckerna Skolan förr och nu- 50 år av utveckling (1984) av Sixten Marklund, fil dr professor samt forskare vid Stockholms universitet och tidigare skolråd i Skolöverstyrelsen, och Svensk utbildningshistoria- skola och samhälle förr och nu (1994) av Gunnar Richardson, fil dr professor vid Linköpings universitet, varit till stor hjälp för att förstå skolväsendets uppbyggnad nationellt och för att sedan få förståelse för det lokala då de behandlar de olika skolformerna så som exempelvis folkskolan samt läroverket. Undersökningar angående skolans utveckling i Kiruna har tidigare gjorts av Karin Westergren, lärare och landstingspolitiker bosatt i Kiruna, och Curt Persson, tidigare kultursekreterare i Kiruna Kommun numera länsmuseichef vid Norrbottens museum, fortfarande skriven i Kiruna. I deras Historia B uppsats LKAB: s betydelse för Kirunas Praktiska Ungdomsskolas (KPU) framväxt och tidigare utveckling från 1996 ger de främst en bild av Kiruna Praktiska Ungdomsskolas utveckling. De visar på LKAB: s del i den samt den skolformens inverkan på Kirunas befolkning och då främst kvinnornas möjligheter till utbildning. De ger även en allmän inblick i skolväsendet nationellt samt i Kiruna under seklets början men stor vikt läggs framför allt på gruvans och den samhällspolitiska utvecklingen. Westergrens och Perssons uppsats lägger alltså sin tonvikt på enbart KPU och sedan själva gruvutvecklingen som LKAB bedrev medan denna uppsats ämnar belysa hela skolväsendets utveckling nationellt men framförallt i Kiruna och hur LKAB hade del i den processen. Tabeller och övriga siffermaterial har främst inhämtats från Kiruna Kommuns Centralarkiv som hade ett välorganiserat och innehållsrikt material att tillgodose oss med. Löneuppgifter har vi funnit i Statistiska Centralbyråns Statistisk Årsbok för Sverige 1929 (1929). 5

7 Övrig litteratur som använts har gett oss antingen en fördjupning i ett visst område eller ett komplement till redan bearbetat material Metod Uppsatsen utgår ifrån en kvalitativ metod där materialet främst har inhämtats från tryckt litteratur men eftersom viss fakta har stärkts med siffermaterial så får uppsatsen även ett inslag av kvantitativ metod. I de fall där det nationella och det lokala har jämförts samt där olika årtal, kön eller yrken och utbildningar har jämförts med varandra har en komparativ variant av metod använts. 6

8 2. Skolväsende och skolformer Detta kapitel tar upp hur skolväsendet såg ut samt behandlar de olika skolformerna var för sig både nationellt och lokalt för att visa på de avvikelser och likheter som förekommer. Det tar även upp på vilka specifika sätt LKAB har haft del i de utvecklingar som Kirunas skolväsende genomgick och varför det involverandet initierades samt avslutades. 2.1 Nationellt Som nämnts i inledningen blev skolplikten i folkskolan obligatorisk i och med 1842 års folkskolestadga men för den sakens skull var inte all undervisning likadant utformad i landet. Inte förrän med normalplanerna som kom 1878, 1889 och 1900 där staten framhöll sina krav på undervisningen började skolstyrelserna organisera sin verksamhet men trots detta hade de flesta skolor egna tim- och kursplaner ända fram till 1919 då en undervisningsplan som gällde för hela landet kom. Undervisningsplanen var den första läroplanen för folkskolan som var metodiskt planerad över hela riket men i komplement till detta fick ändå varje skoldistrikt eller kommun själva utforma läroplanerna så långt fram som till 1958 då 1921 års folkskolestadga slutade att gälla. 13 I 1900 års normalplan fanns en förteckning över de vanligaste skolformerna vilka var; småskola, folkskola och mindre folkskola. Det fanns också särskilda skolformer angivna så som folkskolans högre avdelning, fortsättningsskola och ersättningsskola års folkundervisningskommitté, ledd av den liberale politikern och folkskolläraren Fridtjuf Berg, genomförde många reformer som kom att stärkta folkskolan uppstod skolöverstyrelsen som var en sammanslagning utav folkskolöverstyrelsen och läroverksöverstyrelsen, denna myndighet blev den som ansvarade över skolans fortsatta reformering Folkskola och högre folkskola Folkskolan, som var den obligatoriska skolan för alla barn under denna tid, var sexårig och hade som huvuduppgift att lära eleverna läsa, skriva och räkna men den hade även ämnen så 13 Marklund S, Skolan förr och nu- 50 år av utveckling (1984), s Westergren K och Persson C, LKAB: s betydelse för Kiruna Praktiska Ungdomsskolas (KPU) framväxt och tidigare utveckling, (1996), s 5 15 Marklund S, Skolan förr och nu- 50 år av utveckling (1984), s 15 7

9 som teckning, historia, geografi, kristendom och gymnastik. 16 Denna kommunala skola var avgiftsfri och utvidgades så småningom med en fortsättningsskola. Folkskolan blev den skola som alla de andra högre skolorna byggde på och med det följde vissa förbättringar, exempelvis så blev det en lärare per klass istället för som tidigare att en lärare hade flera klasser, skollokalerna blev bättre och lärarutbildningen genomgick en reform som medförde att det blev hårdare inträdeskrav till den. 17 På många håll i landet fanns även en mindre folkskola som var en lösning för de församlingar som inte hade så mycket pengar. Mindre folkskolan krävde inte, till skillnad från folkskolan, att lärarna skulle vara utbildade utan barnen undervisades med hjälp av läs- och skrivkunniga och oftast ogifta kvinnor vilket blev billigare än med utbildade lärare. Det hände också att den mindre folkskolan inrättades på vissa platser där det redan fanns en folkskola och fungerade då som en förberedelse för denna. Först 1958 försvann de sista mindre folkskolorna. 18 Högre folkskolan var en frivillig skola som byggde på den sexåriga folkskolan. De som gick tre eller fyra år i den högre folkskolan fick möjlighet att avlägga en realexamen som privatister trots att den högre folkskolan inte var jämbördig med läroverken utan följde under den lokala folkskolestyrelsen. Under 1920-, 30- och 40-talen övergick de högre folkskolorna till att bli kommunala mellanskolor, statliga eller kommunala realskolor. 19 Under 1800-talet fanns en debatt om att folkskolan skulle fungera som en bottenskola, detta skulle innebära att alla barn gick i denna för att sedan kunna gå vidare till läroverken. Som det var då var läroverken och folkskolan parallella vilket enligt förespråkarna för bottenskolan kunde skapa klasskillnader. De som siktade på högre studier såsom läroverken gick oftast inte i folkskolan och de som gått folkskola hade inte någon speciell fördel av det när de skulle vidare till läroverk. I mitten av 1890-talet bestämdes dock att elever skulle ha kunskaper motsvarande folkskolans tredje år för att komma in i läroverkets första vilket ledde till att folkskolans första tre klasser fungerade som en bottenskola. 20 Fram till 1950-talet minskade parallellskolsystemet och de gemensamma första skolåren blev fler Wikipedia, Richardson G, Svensk utbildningshistoria- skola och samhälle förr och nu (1994), s Marklund S, Skolan förr och nu- 50 år av utveckling (1984), s Stockholmsuniversitetsbibliotek, Richardson G, svensk utbildningshistoria- skola och samhälle förr och nu (1994) s 61 f. 21 Marklund S, Skolan förr och nu- 50 år av utveckling (1984) s 26 8

10 2.1.2 Kommunal mellanskola Den kommunala mellanskolan infördes 1909 och var en kommunal motsvarighet till den statliga realskolan. Den kommunala mellanskolan som byggde på folkskolan var fyra år vilket gjorde att de elever som tog realexamen hade gått totalt tio år i skolan. 22 Denna skolform infördes främst i de kommuner som inte hade något läroverk vilket gjorde att det på de platserna blev enparallelliga medan det på vissa orter blev tvåparallelliga skolor då folkskolans tre högsta klasser och läroverkens tre lägsta hade samma ålder på sina elever. 23 Den kommunala mellanskolan gjordes bitvis om till en fyrklassig samrealskola Fortsättningsskola samt ersättningsskola Fortsättningsskolan började införas i slutet av 1800-talet och fungerade som en påbyggnad efter fullgjord folkskola. 25 Fortsättningsskolan fungerade som folkskolans sjunde och åttonde år men dessa två senare år var dock frivilliga ända fram till 1936 då det beslutades att det sjunde skolåret skulle vara obligatoriskt och infördes som sådant successivt ända fram till år Fortsättningsskolan hade en allmän och en yrkesbestämd huvudform men det fanns även en tredje form för dem som inte fullgjort folkskolan och det var ersättningsskolan. Ersättningsskolan var ett slags repetitionsskola för de elever som hade gått mindre folkskola eller skolor med halvtidsläsning och därför inte hade fått en fullständig skolgång Läroverk Läroverket uppstod redan under medeltiden med syftet att främst utbilda präster men denna skolform utvecklades senare till två separata delar först uppkom gymnasiet och lite senare i tiden reallinjen. 28 Dessa två har sedan funnits kvar och i och med läroverksstadgan 1905 var dessa två indelningar av läroverket ett faktum. 29 Realskolan var ett lägre stadium som byggde på tre år i folkskolan och som under sex år inriktade sig på en allmän medborgerlig utbildning utan latin medan gymnasiet var tänkt som en förberedelse till högre studier. Efter realskolans 22 Ibid. s Richardson G, svensk utbildningshistoria- skola och samhälle förr och nu (1994) s Anderzén S, Kiruna 100-års boken- del II, Skolans tidiga historia, s Stockholmsuniversitetsbibliotek, Richardson G, Svensk utbildningshistoria- skola och samhälle förr och nu (1994), s Marklund S, Skolan förr och nu- 50 år av utveckling (1984) s Ibid. s Stockholmsuniversitetsbibliotek,

11 femte klass kunde elever som siktade på högre studier gå vidare till gymnasiet för att läsa där i fyra år innan de fick en studentexamen Yrkesskola Yrkesutbildning i form av skolutbildning fanns redan på 1600-talet men inte förrän på talet började främst kommuner och landsting att inrätta fristående yrkesskolor och 1918 kom vissa kommunala praktiska ungdomsskolor och 1921 delade man in de olika yrkesskolorna i olika kategorier; centrala verkstadsskolor och centrala yrkesskolor, kommunala yrkesskolor, enskilda yrkesskolor och företagsskolor och industriskolor. Bestämmelser över hur dessa skulle skötas fanns i respektive års yrkesskolstadgar. Yrkesskolan stod fristående från all annan utbildning men intresset för utbildningsformen kom först under efterkrigstiden Flickskola Under 1800-talets senare del uppkom skolor som skulle ge flickor en förberedelse för deras roll som hustru och mamma. Tanken var att flickorna kunde gå en kurs på sex eller sju år som båda byggde på folkskolan 32 men allt eftersom samhället förändrades började även flickorna ställa krav på tillgång av högre studier för att även de skulle få komma ut på arbetsmarknaden. Som tidigare nämnts öppnades i början på 1900-talet samrealskolor och kommunala mellanskolor vilket gav både flickor och pojkar en likvärdig utbildning men inte förrän 1927 fick flickorna börja gå i läroverken och därmed beredas möjlighet till en högre utbildning. Samtidigt förbättrades också de flickskolor som fanns kvar och gav i sin tur möjlighet till en slutexamen som kallades normalskolekompetens Lokalt När folk började bosätta sig i Kiruna så var det på en plats utan någon som helst samhällsservice eller struktur. Inga gator, ingen belysning och ingen offentlig sektor. LKAB byggde upp och ansvarade för nästan allt i det nystartade samhället eftersom Jukkasjärvi 30 Richardson G, svensk utbildningshistoria- skola och samhälle förr och nu (1994) s Marklund S, Skolan förr och nu- 50 år av utveckling (1984) s 24 f. 32 Ibid. s Richardson G, svensk utbildningshistoria- skola och samhälle förr och nu (1994) s 69 f. 10

12 socken var fattig och inte alls beredd på den stora mängd folk som kom när gruvverksamheten drog igång. 34 Alla skolfrågor i Jukkasjärvisocknen sköttes vid tiden för sekelskiftet 1900 av kyrkoherden, som likväl var skolrådets ordförande, samt av tre övriga ledamöter i skolrådet som alla var bosatta i Vittangi. I maj 1902 beslutade kyrkostämman för att underlätta skolrådets tillsyn (...) [att] tillsätta en skolnämnd, för vars konstituerande valdes en skolrådsledamot, som har att fungera såsom ordförande i bemälda nämnd, järnvägspastor A.N. Juliebö, och till ledamöter disponent Hj. Lundbohm och ingenjör C.I. Asplund. Nämnden skulle fungera som skolråd för inte bara Kiruna utan även för byarna efter järnvägslinjen och verksamheten där. Att döma av skolnämndens sammansättning kunde ansatsen för att få en lösning på skolfrågorna i socknen därmed påbörjas. Socken hade inte möjligheter, vare sig finansiellt eller utrymmesmässigt, att ordna med tillräckliga skollokaler när invånarantalet hastigt växte till hundratalet med en hel del barn i skolåldern som följt sina föräldrar norröver. Alla dessa barn behövde garanteras en undervisning 35. LKAB tog på sig det uppdraget och byggde snabbt upp skola på skola, både småskola och folkskola. Förutom att upprätta skolor så tog även LKAB på sig ansvaret för nästan allt annat som rörde det allmänna i samhället såsom; polis, telegraf, post, kyrka, sjukhus och brandstation, antingen via finansiella medel eller genom att upplåta lokaler för respektive ändamål vilket av folket ansågs som en naturlig del i framåtskridandet precis som det hade varit med utvecklingen av skolan. 36 Som motiv för sin vilja att stödja skolundervisningen i Kiruna hade man att ännu inte: antalet skolpliktiga inom kommunen mantalskrifna barn blifvit så stort att skolfrågan bör anses såsom kommunens angelägenhet, men de hade i och med detta en hållhake för att kommunen skulle få nyttja skollokalerna som LKAB byggt upp nämligen den att LKAB fick vara medbestämmande vid tillsättandet af de lärare som skola undervisa och bo i det nya huset. Det var dels en ekonomisk följd men främst en strategi för LKAB så att de skulle kunna vara delaktig i danandet av det nya samhället 37 då Lundbohm ansåg att den viktigaste stöttepelaren i ett samhällsbygge var just att det fanns en fungerande skola. Det var LKAB som stod för lärarlönen från då den enda anställda läraren hade ansvaret för 51 elever, varav 28 av dessa var barn till LKAB: s anställda. Statens Järnvägars anställda som hade 15 barn i skolan stod för material och lokalkostnader under samma period 34 Barck Å, Kirunas första sekel- en 100-årskrönika (1999), s Björkman J.E., Berättelse över skolorna i Kiruna (1912), s 1 f. 36 Barck Å, LKAB 100 år (1990), s Anderzén S, Kiruna 100-års boken- del II, Skolans tidiga historia (1999), s 323 f. 11

13 Tabell 1 nedan. 44 Tabell 1. Översikt över folkskolor och elevantal i Kiruna men från och med läsåret 1901/02 hade LKAB tagit över samtliga kostnader som skolväsendet i Kiruna medförde. 38 Det var helt naturligt både för bolaget och för stadens invånare att LKAB skulle stå för skolutvecklingen både finansiellt och beslutsmässigt då det i huvudsak var deras anställdas barn som det handlade om. 39 Av boende i Kiruna under denna tid ansågs det som ett privilegium att få vara bosatt just där eftersom det fanns så bra möjligheter till utbildning på orten, närmaste skola 1899 låg nämligen i Jukkasjärvi 18 kilometer bort på en väg som inte var redo att färdas på dagligen. 40 Formellt var skolan kommunens sakfråga men bolagets insatser sågs som självklara då de ekonomiska bidragen skulle se till så att skolväsendet blev så bra som det fanns krav på från LKAB: s sida. 41 År 1932 utsågs den första politiska folkskolestyrelsen i Kiruna. Till ordförande utsågs LKAB: s dåvarande disponent C.G Granström som vid 50-års jubileet av folkskolan i Vittangi hälsades välkommen med orden: Alla veta vi, vilken, utomordentlig insats bolaget lagt i dagen i denna sockens skolväsen tog så kommunen över skolverksamheten och skolfrågorna i Kiruna, efter det att LKAB i en skrivelse till kommunen visat sitt missnöje med de minskade statliga bidragen till deras skolverksamhet och därmed krävde att skolor som mottog elever från hela kommunen skulle tas över av kommunen. LKAB skulle inte längre stå för några kostnader utöver de bidrag som staten gav dem Folkskola Kiruna folkskola hade alltså som tidigare nämndes i inledningen startats i samband med samhällets grundande 1900 och genomgick de närmaste åren en betydande utveckling med utökat antal klasser och skolhus och en explosionsartat ökning av elevantalet så som kan ses i Skolavdelnings antal 2 * 17 Barnantal *varannan dags läsning Källa: Björkman J.E., Berättelse över skolorna i Kiruna (1912), s Anderzén S, Kiruna 100-års boken- del II, Skolans tidiga historia (1999), s Hägg K, Kvinnor och män i Kiruna (1993), s 68 ff. 40 Björkman J.E., Berättelse över skolorna i Kiruna (1912), s 2 41 Björkman J.E., Kiruna högre folkskola: (1916), s Anderzén S, Kiruna 100-års boken- del II, Skolans tidiga historia (1999), s Frank G, Kiruna (1950), s Lundbohm H, Kiruna skolor (1914), s 3 f. 12

14 Kiruna hade trots flertalet avlägsna byar bara ett fåtal ambulerande skolor. Resurser lades på fasta skolor så att alla skulle få ta del utav undervisningen, detta trots att det totalt sett i resten av länet under början av sekelskiftet fanns en stor andel flyttande skolor så som kan ses i Tabell 2 nedan: Tabell 2. Översikt över antalet skolor i Jukkasjärvi församling samt Norrbottens län vid Fasta folkskolor Flyttande folkskolor 1905 år slut. Fasta mindre folkskolor och småskolor Flyttande mindre folkskolor och småskolor Jukkasjärvi församling Norrbottens län Skolhus Källa: Lindberg A, Folkundervisningsväsendet i norrbottens län- dess utveckling under tiden (1914), s 31 Disponent Lundbohm ansåg ganska snart att grundandet av folkskolan inte var nog eftersom eleverna bara var tretton år när de lämnade skolan och därmed inte kunde få någon vettig sysselsättning förrän de fyllt 20 år och kunde börja arbeta i gruvan. Han var besluten att ordna det så att ungdomarna inte skulle: förekomma en förvildning som ofelbarligen följer av en påtvingad sysslolöshet och som knappast har någon annan generell orsak. Det skulle ordnas så att en skola efter den obligatoriska folkskolan skulle inrättas Högre folkskola Kiruna Högre Folkskola uppkom 1905 genom en skrivelse som disponent Hjalmar Lundbohm, skrev till den dåvarande skolmyndigheten, skolnämnden i Kiruna: Som bekant har Kiruna för närvarande omkring 4,000 invånare, av vilka något över 500 utgöras av skolpliktiga barn. Då nu den hit inflyttade befolkningen till övervägande del består av helt unga människor, så kommer med all säkerhet barnantalet att under de närmaste åren ökas betydligt, och därav följer, att ett för varje år växande antal barn i åldern år kommer att utexamineras från folkskolan. I bolagets arbeten komma endast några få minderåriga att kunna erhålla sysselsättning, då det till och med är mycket svårt att åt något större antal ynglingar i åldern år giva ett arbete, som är väl avpassat efter deras kroppskrafter. Då vidare någon förvärvsmöjlighet utanför den, som bolaget kan erbjuda, icke finnes och kan knappast komma att uppstå, så kan det lätt komma att inträffa, att en stor del av de halvvuxna 45 Ibid. s 4 ff. 13

15 ungdomarna, som lämna folkskolan, till följd av brist på passande arbete komma att utvecklas på ett sätt, som är mindre lämpligt både för dem själva och för samhället, såvida icke åtgärder vidtagas för att bereda dem sysselsättning, tills de komma till den åldern, att de kunna utföra gruvarbete eller söka arbete på annan ort. Intet torde vara mera ägnat att avhjälpa denna olägenhet än en skola, i vilken meddelas undervisning åt gossar i praktiska läroämnen och eventuellt i något hantverk samt åt flickor i matlagning och kvinnlig slöjd, en skola, som kunde bereda de från folkskolan utexaminerade barnen sysselsättning i åldern år samt giva en för deras verksamhet mera solid basis än den, som meddelas i folkskolan och i hemmen, där deras uppfostran ofta är bristfällig. En sådan skulle för övrigt kunna anordnas så, att de barn, som skola sändas till städernas högre läroverk, där kunde vinna den första utbildningen. 46 Lundbohm påpekade även vikten av att undervisningslokalerna skulle vara väl anpassade för både flickor och pojkars framtida yrkesutbildningar, att det skulle finnas ett skolkök och lokaler för teoretiska ämnen och att bolaget, LKAB, skulle stå för uppbyggnaden av lokalerna. Vid öppnandet av skolan var inte lokalerna så som det från början var tänkt utan man använde sig till att börja med av ett hus som funnits kvar från tiden då man byggde järnvägen och som senast används som tingshus och polisstation. 47 I denna första högre skola var tanken att undervisningen skulle fungera ungefär på samma sätt som i övriga svenska högre folkskolor men det fanns några skillnader, exempelvis att det svenska språket och naturkunskapen fick mer tid i undervisningsplanen medan kristendomskunskap helt tagits bort. Att kristendomen togs bort berodde på att Lundbohm inte ville stöta sig med de olika religioner som redan fanns etablerade i samhället så som læstadianism samt samernas tro. Både lärare och lärarinnor samt ingenjörer från LKAB undervisade i den högre folkskolan trots att elevantalet den första terminen bara var 16 flickor och 2 pojkar var en tredjedel av alla timlärare från LKAB utöver de tretton ordinarie lärarna eller lärarinnorna. 49 Det visade sig dock snabbt att många av dem som började inte fullföljde utbildningen då den ansågs för lång samtidigt som pojkarna lockades av den ringa inkomst de kunde få utav ett arbete utanför gruvan och flickorna i sin tur behövdes i hemmet Björkman J.E., Kiruna högre folkskola: (1916), s 5 47 Ibid. 48 Ibid. s 6 49 Kiruna Högre Folkskola- Katalog läsåret (1912). 50 Björkman J.E., Kiruna högre folkskola: (1916), s 6 14

16 Höstterminen efter Lundbohms skrivelse, år 1906, kunde man börja använda sig av de nya skollokalerna som bättre liknade Lundbohms tidigare önskemål, det vill säga att den nya skolan skulle ha skolkök, två slöjdsalar för flickornas slöjd, laboratorium för kemi, en fysiksal och även lägenheter för lärarinnorna. De salar som var tilltänkta för kemi och fysik började användas först 1908 då brist på lokaler på folkskolan hade gjort att man fram till nu använt salarna till folkskolelever istället. Man började även vid denna tid införa ett främmande språk i undervisningen nämligen tyska började man fundera på en delning av skolan där eleverna skulle kunna specialisera sig och på så sätt skulle man få dem att stanna kvar och fullfölja utbildningen. Tanken var att uppdelningen skulle leda till en teoretisk del med en realexamen som avslutning och två praktiska delar som skulle fungera som yrkesutbildning, en del som lämpade sig för pojkar och en för flickor. Beslutet angående den totala omorganisationen dröjde dock då riksdagen hade planer på att införa kommunala mellanskolor och man ville invänta och först se vad det beslutet blev. Viss del av skolan i Kiruna genomgick ändå en liten förändring så att pojkar och flickor som tidigare hade haft alla lektioner tillsammans nu skildes åt vid vissa lektioner så som matematik, modersmål, naturlära och linearritning. Dessa lektioner anpassades även till deras yrkesutbildning samtidigt som pojkarna fick mer snickeritid. Denna lilla omorganisation visade att det fanns ett behov av en yrkesskola både för pojkar och för flickor eftersom mer än dubbelt så många pojkar än innan omorganisationen anmälde sig. Tanken var även att utbildningstiden på yrkesskolan skulle vara kortare samt att ämnena skulle vara mer praktiska. Riksdagen beslutade dock redan samma år att inrätta de planerade kommunala mellanskolor och fram till 1910 utvecklades skolan i Kiruna i enlighet med beslutet så att den bestod utav tre avdelningar, detta för att kunna användas som en högre folkskola men även för att passa in på Kiruna stads utgångspunkter och behov. De tre delarna stod dock fortfarande under LKAB: s ledning. Den teoretiska delen av den högre folkskolan kom att fungera som en kommunal mellanskola samtidigt som skolan fick två yrkesinriktade delar; yrkesskolan för pojkar och husmodersskolan för flickor beslöt LKAB att slutgiltigt dela upp Kiruna Högre Folkskola i tre delar. En teoretisk del som var för både pojkar och flickor vilken samma år gjordes om till en kommunal mellanskola som Jukkasjärvi kommun tog över. Ansvaret för de övriga två delarna som var praktiskt inriktade, en verkstadsskola för pojkarna och en husmodersskola flickorna, blev alltså LKAB: s. 52 Uppfostran för de kroppsarbetande unga ansågs vara ett måste på de vilket 51 Ibid. 52 Ibid. s 7 ff. 15

17 ledde till att LKAB gick in och inte bara initierade utan även stödde och bekostade den utvidgningen av skolsystemet som innebar att Kiruna Praktiska Ungdomsskola- KPU startades Kommunal mellanskola Den teoretiska avdelningen bestod av fyra årskurser helt i enlighet med riksdagens beslut om en kommunal mellanskola men eftersom inte skolan hade ansökt om examinationsrätt var eleverna tvungna att resa till Gällivare eller Luleå för att som privatister avlägga realexamen Kiruna Praktiska Ungdomsskola Eftersom disponent Hjalmar Lundbohm ansåg att Kiruna bara kunde bli världens bästa samhälle genom att ge de unga i gruvsamhället möjlighet till en bra utbildning startades på hans initiativ KPU, landets första yrkesskola, i Kiruna 55 med inspiration och kunskaper till yrkesskolan hämtade främst från Holland och Amerika av honom själv under några av hans många resor. 56 KPU bildades för att ge ungdomarna en utbildning i ett specifikt yrke, en utbildning som var direkt utformad helt efter Kirunas förutsättningar och krav. 57 Från skolan skulle LKAB få sin arbetskraft vilket de slog ett slag för redan under pojkarnas tidiga åldrar när de under somrarna erbjöd dessa lättare arbeten utomhus. Att dessa pojkar redan under ung ålder lärde sig att göra rätt för sig och bidra med nytta till bolagets verksamhet skulle göra dem till duktigare arbetare längre fram. 58 För att komma in på yrkesskolan krävdes fullständig folkskolekurs men det var även det enda krav som ställdes på de sökande. 59 Bolagets framgångar var beroende av att man fick välutbildad och effektiv arbetskraft och det var disponent Lundbohm väl medveten om. 60 Ett sätt för bolaget att visa på att man verkligen ansåg skolan vara en del av företaget var genom de årliga offentliga rapporteringar som gjordes om hur var och en av eleverna låg till. Där redogjordes för deras insatser, vad de producerat och hur de skött sig, ibland till och med återgivet med hjälp av bilder. Denna slags kontroll gjorde att skolan fick en viss prägel av att vara just ett företag där eleverna även i 53 Eriksson U, Gruva och arbete. Kiirunavaara , Avsnitt I (1991), s Westergren K och Persson C, : s betydelse för Kiruna Praktiska Ungdomsskolas (KPU) framväxt och tidigare utveckling, (1996), s Barck Å, LKAB 100 år (1990), s Björkman J.E., Kiruna högre folkskola: (1916), s Westergren K och Persson C, LKAB: s betydelse för Kiruna Praktiska Ungdomsskolas (KPU) framväxt och tidigare utveckling, (1996), s Hägg K, Kvinnor och män i Kiruna (1993), s Björkman J.E., Kiruna högre folkskola: (1916), s Eriksson U, Gruva och arbete. Kiirunavaara , Avsnitt I (1991), s

18 framtiden skulle kunna beredas jobbmöjligheter som gruvarbetare eller inom annan verksamhet i LKAB Verkstadsskola På den fyraåriga verkstadsskolan lärde sig alla under det första året, som fungerade som ett prövoår, gemensamt om metallarbete samt snickeri. Eftersom alla i folkskolan inte hade haft möjligheter till att ha någon metallslöjd utan bara träslöjd så skulle prövoåret ge alla en chans att prova på båda dessa delar innan de skulle välja ett yrke. Pojkarna valde sitt yrke tillsammans med målsman och lärare under andra skolåret för att sedan undervisas i det valda yrket i skilda grupper under resten av utbildningens tid. Om en elev gjort sitt bästa men på grund av olika förutsättningar, så som exempelvis att kroppen inte utvecklats tillräckligt för att klara av det hårda arbetet och därmed underkänts, kunde han vid mån av plats i verkstäderna få chans till ett extra provår. Många av de arbeten som utfördes i metallverkstäderna var sådant som direkt gick till LKAB medan det som gjordes i snickeriverkstäderna var till största del möbler av olika slag som gick först och främst till skolan. 62 Då pojkarna arbetade i skolverkstäderna fick de betalt. Tio öre i timmen under den första terminen i årskurs två och 24 öre under den sista terminen i år fyra och till dem som visat sig vara särskilt skickliga delades en extra premie ut vid varje terminsavslutning Husmodersskola Flickornas husmodersskola var tvåårig, där skulle de bli förberedda för allt som hörde hemmet till varför den inte bara var till för de flickor som just lämnat folkskolan utan även för äldre flickor som för länge sedan lämnat den. Det fanns inte heller någon minimiålder för då skulle risken finnas att färre anmälde sina döttrar till skolan eftersom föräldrarna ville få barnen från hemmen så fort som möjligt ifall dessa hade möjlighet till att börja tjäna sitt eget uppehälle. Medelåldern vid inträde låg dock oftast kring 14 år. 64 Förutom den praktiska undervisningen hade flickorna även undervisning i modersmålet, räkning, hälsolära, barnavårdslära, medborgarkunskap, hushållsbokföring, teckning, sång och gymnastik. För de 61 Hägg K, Kvinnor och män i Kiruna (1993), s Björkman J.E., Kiruna högre folkskola: (1916), s 11 f. 63 Linder H, Kiruna Praktiska Ungdomsskola - redogörelse för vårterminen 1923 och läsåret (1924), s 2 ff. 64 Björkman J.E., Kiruna högre folkskola: (1916), s 14 17

19 som ville läsa vidare efter husmodersskolan kunde man efter 1921 söka till yrkeskurser i husligt arbete där man fick en mer fullständig utbildning i olika hushållssysslor Fortsättningsskola samt ersättningsskola 1921 kom beslut på att ett frivilligt sjunde år vid folkskolan skulle erbjudas eleverna och detta blev sedan obligatoriskt 1923 medan en fortsättningsskola inrättades i Kiruna först 1927 med både en praktisk och en allmän inriktning. 66 I Kiruna fanns det under en tio års period en ersättningsskola som både pojkar och flickor sökte sig till efter att inte ha fullgjort sig hela eller bitvis av folkskolan antingen på grund av sjukdom, inflyttning, utomlandsvistelse eller annat förhinder. Genom ersättningsskolan fick även dessa 100 elever, så som redovisas nedan i tabell 3, en chans att få folkskoleundervisning och därmed en acceptabel skolgång: Tabell 3. Översikt över antalet elever som gått i ersättningsskola Pojke Flicka Källa: Hufvud- Bok Barn födda , Centralarkivet: Kiruna Kommun. 65 Linder H, Kiruna Praktiska Ungdomsskola - redogörelse för vårterminen 1923 och läsåret (1924), s 2 ff. 66 Westergren K och Persson C, LKAB: s betydelse för Kiruna Praktiska Ungdomsskolas (KPU) framväxt och tidigare utveckling, (1996), s 46 18

20 3. Elevers sociala tillhörighet inom de olika skolformerna i Kiruna Detta kapitel tar först upp hur fördelningen med avseende på föräldrarnas yrken mellan de som gick i de olika skolformerna i Kiruna såg ut. Var och en av yrkesgrupperna kommer sedan att kopplas ihop med en social status som baserar sig på den inkomst som yrkesgruppen hade och därefter redogörs för de eventuella skillnader som förekom inom respektive skolform. 3.1 Folkskola I tabell 4 (se bilaga 1) kan avläsas vilket yrke föräldrarna hade hos de elever som startade skolan 1905 samt År 1905 valdes ut därför att det är de första noteringarna som finns över skolgången i Kiruna medan 1921 valdes på grundval av att det då skedde ytterligare ett viktigt steg i Kirunas skolutveckling det året det vill säga, den högre folkskolan delades upp i tre delar och KPU bildades. Yrkeskategorierna bland elevernas föräldrar delas upp i sex klasser baserade på tabell 4 (se bilaga 1). Klasserna respresenterar de områden som yrkena ligger inom. Det som har att göra med gruvarbete, järnvägen, industrin, service/hushåll/tjänstesektorn, handeln samt tjänstemän. Fördelningen däremellan blir som följer (eftersom det är ett stort tidsspann tas årtalet som ligger mittemellan de två upp, (1913) när det talas om lön per år, för att få fram ett snitt): Tabell 5. Olika yrkesgruppers fördelning av föräldrar samt dess snittlöner.* Yrkesgrupp Antal Antal föräldrar i Snittlön kronor/år föräldrar procent Gruvarbeten ,5% 1 136,22 Järnvägen 83 19% 956,34 Industrin % 1 256,64 Service/hushåll/tjänstesektorn 53 12% 216** Handeln 20 4,5% 855,44 Tjänstemän 27 6% 2064 * Löneuppgifter baserar sig på snittlöner för hela riket. ** Många hade dock fri kost och logi. Kontors- och bankpersonal tjänade 2 787,50 kronor /år Källa för löneuppgifter: Statistiska centralbyrån, Statistisk Årsbok för Sverige 1929 (1929), s 230 ff. 19

21 Tabellen visar på att det är stora skillnader mellan föräldrarnas löner men ändå finns alla dessa samhällsklasser representerade i skolan så som sig bör då det handlar om den obligatoriska folkskolan. I tabellen kan även avläsas att andelen föräldrar i klassen procentuellt sett domineras av gruvarbetare medan tjänstemännen samt handeln var underrepresenterade. Enbart 27 föräldrar av 443 var tjänstemän och hade cirka kronor i inkomst per år men eftersom de var så pass få så innebar det inte automatiskt att de sociala förhållandena skilde sig åt markant. I Kiruna hade anställda vid LKAB och SJ högre löner jämfört med anställda med likvärdiga arbetsuppgifter i övriga landet, exempelvis så hade en ortdrivare i Kiruna en snittlön på åtta kronor och femton öre per dag jämfört med en ortdrivare i Malmberget som i snitt bara tjänade sju kronor och trettien öre per dag. 67 Arbetarna kom därför troligen närmare tjänstemännen i löner men glappet fanns ju naturligtvis där om än i liten skala (sex procent av alla föräldrar). Med hänvisning till tabell 4 (se bilaga 1) är således de fem vanligast förekommande yrkena totalt under de två utvalda åren: gruvarbetare (123), arbetare (53), banvakt (20), änka (17) och stationskarl (12). I fall det ger en bild av sociala förhållanden måste undersökas genom att jämföra dessa yrkesgruppers årslöner under den tidsperioden: Arbetare: Lön för arbete inom blandad industri = 1 256,64 kr/år. Banvakt: Lön för arbete inom järnvägsdrift = 956,34 kr/år. Gruvarbetare: Lön för arbete inom malmbrytning = 1 136,22 kr/år. Stationskarl: Lön för arbete inom järnvägsdrift = 956,34 kr/år. 68 Änka: Ingen uppgift. Uppgifterna visar på att alla de vanligaste yrkena låg inom samma kategori, det vill säga alla var arbetare av något slag och hade därmed liknande sociala förhållanden. 3.2 Högre Folkskola I tabell 6 (se bilaga 2) kan avläsas vilket yrke elevernas föräldrar som gick i första klass på Kiruna Högre Folkskola läsåret hade. För att kunna koppla ihop eleverna som hade börjat folkskolan 1905 med de elever som sedan började den högre folkskolan, och med hjälp av föräldrarnas yrken därmed jämföra deras sociala förhållanden, borde valet av år ha 67 Barck Å, Kirunas första sekel- en 100-årskrönika (1999), s Statistiska centralbyrån, Statistisk Årsbok för Sverige 1929 (1929), s 230 ff. 20

22 blivit 1911 men då inget material från det året fanns att finna så valdes det år som låg så nära som möjligt det vill säga läsåret Yrkeskategorierna bland elevernas föräldrar delas upp i sex klasser baserade på tabell 6 (se bilaga 2). Klasserna respresenterar de områden som yrkena ligger inom. Det som har att göra med gruvarbete, järnvägen, industrin, service/hushåll/tjänstesektorn, handeln samt tjänstemän. Fördelningen däremellan blir som följer (snittlönen baseras på år 1913): Tabell 7. Olika yrkesgruppers fördelning av föräldrar samt dess snittlöner.* Yrkesgrupp Antal Antal föräldrar i Snittlön kronor/år föräldrar procent Gruvarbeten 13 19,5% 1 136,22 Järnvägen 7 10,5% 956,34 Industrin 19 28% 1 256,64 Service/hushåll/tjänstesektorn 8 12% 216** Handeln 2 3% 855,44 Tjänstemän 18 27% 2064 * Löneuppgifter baserar sig på snittlöner för hela riket. ** Många hade dock fri kost och logi. Kontors- och bankpersonal tjänade 2 787,50 kronor /år Källa för löneuppgifter: Statistiska centralbyrån, Statistisk Årsbok för Sverige 1929 (1929), s 230 ff. Tabellen visar på att yrkesgruppen med industrimän och den med tjänstemän dominerar medan handeln är mycket underrepresenterad. Här har tjänstemännens barn i förhållande till de övriga det bättre ställt och då de utgör en så pass stor andel av klassen så borde en skillnad i det sociala förhållandet märkas trots att det totala antalet arbetare fortfarande är i majoritet. Med hänvisning till tabell 6 (se bilaga 2) är således de fyra vanligaste yrkena (det femte vanligaste yrket valdes att lämnas utanför då det var så många kategorier som hamnade inom den ramen): gruvarbetare (13), stenhuggare (5), maskinist (4) och smed (4). I fall det ger en bild av sociala förhållanden måste undersökas genom att jämföra dessa yrkesgruppers årslöner under den tidsperioden: Gruvarbetare: Lön för arbete inom malmbrytning = 1 136,22 kr/år. Stenhuggare: Lön för arbete som stenhuggare = 903 kr/år. Maskinist: Lön för arbete som maskinförare = 1 273,28 kr/år. Smed: Lön för arbete som smed = 832 kr/år Ibid. 21

23 Uppgifterna visar på att alla de vanligaste yrkena låg inom samma kategori, det vill säga alla var arbetare av något slag och hade därmed liknande sociala förhållanden. Allmänt för den högre folkskolan i Kiruna var att de flesta eleverna hade en arbetarbakgrund. Ungefär hälften utav alla flickor på den teoretiska linjen hade föräldrar i arbetarklassen men arbetsklassungdomar fanns representerade på alla linjer inom den högre folkskolan. Utmärkande var dock att arbetarklassens pojkar gick i yrkesskolan medan barn till högutbildade föräldrar så som ingenjörer och lärare valde att gå i mellanskolan i stället Kiruna Praktiska Ungdomsskola I tabell 8 (se bilaga 3) kan avläsas vilket yrke elevernas föräldrar som gick i första klass på Kiruna Praktiska Ungdomsskola läsåret hade. För att kunna koppla ihop eleverna som hade börjat folkskolan 1921 med de elever som sedan började KPU, och med hjälp av föräldrarnas yrken därmed jämföra deras sociala förhållanden, borde valet av år ha blivit 1927 men då inget material från det året fanns att finna så valdes det år som låg så nära som möjligt det vill säga läsåret Yrkeskategorierna bland elevernas föräldrar delas upp i sex klasser baserade på tabell 8 (se bilaga 3). Klasserna respresenterar de områden som yrkena ligger inom. Det som har att göra med gruvarbete, järnvägen, industrin, service/hushåll/tjänstesektorn, handeln samt tjänstemän. Fördelningen däremellan blir som följer (snittlönen baseras på år 1927): Tabell 9. Olika yrkesgruppers fördelning av föräldrar samt deras årslöner.* Yrkesgrupp Antal Antal föräldrar i Snittlön kronor/år föräldrar procent Gruvarbeten 19 30% Järnvägen 14 22% Industrin 15 24% Service/hushåll/tjänstesektorn 4 6% Handeln 1 2% Tjänstemän 10 16% * Löneuppgifter baserar sig på årslöner för hela riket. Källa för löneuppgifter: Statistiska centralbyrån, Statistisk Årsbok för Sverige 1929 (1929), 230 ff. 70 Hägg K, Kvinnor och män i Kiruna (1993), s 70 22