Krutbrännaren. Nr Årg 20 BOTANISKA FÖRENING

Transkript

1 Krutbrännaren Nr Årg 20 ÖLANDS BOTANISKA FÖRENING

2 Krutbrännaren Årgång 20, 2011 nr. 3 ISSN Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och utkommer med fyra nummer per år. Medlemsavgiften för 2012 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes in på föreningens postgiro eller bankgiro Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer. Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.). Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan). Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson. Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen: Ulla-Britt Andersson (ordf.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: ullabritt.oland@gmail.com Tommy Knutsson (v.ordf.) Ned. Västerstad 111, Mörbylånga. Tel / E-post: tommy.knutsson@telia.com Thomas Gunnarsson (sekr.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: thomas.gunnarsson.oland@gmail.com Elna Hultqvist (kassör) Slottsgatan 23, Borgholm. Tel / E-post: elna.hultqvist@swipnet.se Tomas Burén Adelgatan 11 A, Kalmar. Tel / E-post: tomas.buren@netatonce.net Kenneth Erlandsson Fatabursvägen 11 A, Kalmar. Tel / E-post: kenneth-erlandsson@telia.com Helena Lager Sandgårdsborg 105, Färjestaden. Tel. 0485/ E-post: helena.lager@gmail.com Håkan Lundkvist Frösslunda 312, Mörbylånga. Tel / E-post: hakan.lundkvist@telia.com Ölands svampflora Ett pågående projekt där vi försöker kartlägga svampfloran på Öland. Avsikten är att få fram så kompletta sockenfloror som möjligt för att därigenom få en bild över arternas utbredning och frekvens. Är du intresserad så skriv eller ring till Tommy Knutsson. Projekt Ölands hotade växter Hjälp oss inventera sällsynta och hotade växter på Öland. Vill du ha en aktuell rödlista, eller äldre fynduppgifter som behöver kontrolleras skriv eller ring till Thomas Gunnarsson. Omslagsbild: Kattfot Antennaria dioica årets inventeringsart 2012 Foto: Thomas Gunnarsson liksom övriga foton om inte annat anges

3 Intressanta fynd från inventeringen säsongen 2011 av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson Böda socken Sallatscikoria Cichorium intybus var. foliosum upptäcktes i mitten av april vid en gemensam exkursion på norra Öland. Strax söder Byxelkrok undersökte vi ett område med en del trädgårdsutkast. Där fanns flera arter Scilla sp. och även en del snödroppar Galanthus sp. som tilldrog sig vår uppmärksamhet. Några ljusgröna bladrosetter påminde en del om plocksallat men vi kunde inte bestämma dem på plats. Tommy Knutsson tog med en planta hem och odlade fram den och fann att det var sallatscikoria. Senare på säsongen återbesökte Jan-Olof Petersson lokalen och kunde konstatera att plantorna växt upp, då var det inget tvivel om artbestämningen. Sallatscikoria är en odlad varietet av cikoria som kan ge frisésallat eller rosésallad (även kallad radicchiosallad). Den lite beska smaken uppskattas av många människor. Äkta endive Cichorium endivia har ibland sammanblandats med sallatscikoria. Gullhavre Trisetum flavescens växte på slåtterängen i Lindreservatet, gräset har få fynd på Öland. Lopplummer Huperzia selago hittades av Bengt Nilsson i en fuktig blandskog söder Getterum. Detta fynd var det första på Öland efter 1998, det var på tiden att den återfanns. Lopplummer har alltid varit sällsynt på Öland. Slokstarr Carex pseudocyperus rapporterades av Crister Albinsson väst Hunderum. Halvgräset förefaller vara något ökande på Öland. Purpurknipprot Epipactis atrorubens hittades av Barbro Otterstedt vid Byrum. Orkidén är känd från området men inte noterad på länge. Myggblomster Hammarbya paludosa återfanns vid Myskekärr av Glenn Nilsson. Det fanns i juli månad ett 10-tal blommande exemplar som senast noterades på lokalen 2004, Ölands enda lokal. Håldådra Myagrum perfoliatum fanns kvar vid Fagerum med tre exemplar till glädje för en del tillresta botanister. Även äkta hjärtstilla Leonurus cardiaca ssp. cardiaca växte på samma lokal. Brunven Agrostis canina och bergven A. vinealis var förr inte skilda arter. Många av Sterners uppgifter om brunven från alvarmark torde vara bergven. I Sterner 1986 är den enda uppgiften om brunven från Böda sn: 1 km VNV Fagerrör (1978). I dagsläget finns 20 rapporter om brunven från inventeringen, från Ås socken i söder till Böda i norr. Gräset växer på mager, fuktig mark såsom skogskärr, sumpskog och friskäng. Bergven växer främst på sandiga avlagringar på alvarmark. Vi har troligen en underrapportering av bergven från vår inventering och behöver mer aktivt söka arten. Både brunven och bergven har småax som oftast har ett borst. De skiljs genom att brunven är glest tuvad 79

4 Brunven Agrostis canina Fynd från Artportalen Lägg märke till koncentrationen av bergven från Stora alvaret. Brunven uppträder främst i mer kalkfattiga trakter på Öland såsom Böda, Glömminge, Kastlösa och Ås socknar. Bergven Agrostis vinealis Fynd från Artportalen och har ovanjordiska utlöpare som ofta är rotslående. Bergven är mer tydligt tättuvad och har underjordiska utlöpare. Bra bild finns i Den nya nordiska floran. Högby socken Dvärgkämpar Plantago tenuiflora växte med ett 50-tal exemplar i en vät nära p- platsen vid Klosterholmen. Detta fynd är hittills det nordligaste av dvärgkämpar under inventeringen. I Sterner 1986 finns många fynd utanför Stora alvaret. Vi har 80 många aktuella fynd från Stora alvaret men sparsamt utanför detta. Dvärgkämpar varierar mycket med årsmånen. Torra vårar är den sparsam och svårupptäckt, då gör den verkligen skäl för namnet. Fler fynd från mellersta och norra Ölands alvarmarker efterlyses! På sydöstra sidan av Hornsjön finns en märklig miljö med tanig tallskog på fuktig sand. Det är gammal sjöbotten som frilagts i samband med sänkningen av Hornsjön och som sedan erövrats av skogen. Vera

5 Krutbrännaren 3 (20) 2011 Kupandmat Lemna gibba vid Lilla Hamn Foto: Göran Wendt och Göran Wendt har rapporterat en hel del intressanta arter från området såsom gotlandsmåra Galium rotundifolium, ryl Chimaphila umbellata, knärot Goodyera repens och ögonpyrola Moneses uniflora. Dessa arter delar sin växtplats med vass Phragmites australis, lite märklig kombination kan tyckas. Göran och Vera Wendt har med sedvanlig entusiasm kastat sig över en ny inventeringsruta 05H7e (Högby kyrka och österut ner mot kusten vid Högby fyr). Detta har resulterat i en hel del intressanta fynd, nedan tecknas en del av dem: ormtunga Ophioglossum vulgatum (ett 10-tal lokaler), låsbräken Botrychium lunaria (tre lokaler), honungsblomster Herminium monorchis (flera lokaler), salepsrot Anacamptis pyramidalis, hårsärv Zanichellia palustris med sina tre varieteter, huvudtåg Juncus capitatus (tre lokaler), vasstarr Carex acuta väst Högby fyr (mycket ovanlig på Öland), ölandsstarr C. ligerica (en lokal), loppstarr C. pulicaris (sex lokaler), trubbstarr C. obtusata (ett 10-tal lokaler), luddstarr C. tomentosa (ny nordgräns på Öland), källgräs Catabrosa aquatica (en lokal, kraftigt minskande på Öland), sandtimotej Phleum arenarium (ett par lokaler), sydsmörblomma Ranunculus sardous (fem lokaler), luddvicker Vicia villosa (en lokal), knutört Anagallis minima (en ny lokal, finns endast tre aktuella på Öland), huvudarun Centaurium erythraea var. capitatum (en ny lokal, finns i Sverige endast på Öland), flockarun C. erythraea var. erythraea (tre lokaler), ljungsnärja Cuscuta epithymum (fyra lokaler), klibbveronika Veronica triphyllos (en lokal), ljungögontröst Euphrasia micrantha riklig vid Sandbybadet (minskande på Öland), gullpudra Chrysosplenium alternifolium ca 600 m OSO Högby kyrka (Ölands rikaste? bestånd, en av Ölands tre lokaler för arten), källarv Stellaria alsine (samma lokal som gullpudra, få aktuella fynd på Öland), rödblära Silene dioica (ovanlig på Öland), skogsbräsma Cardamine flexuosa, kupandmat Lemna gibba 81

6 Strandnål Bupleurum tenuissimum För samtliga utbredningskartor gäller om inte annat anges: Karta till vänster Sterner 1986, karta till höger fynd från Artportalen Lägg märke till hur tydligt de aktuella fynden är koncentrerade till Stora alvaret och östra Ölands sjömark. På mellersta och främst västra delen av Öland verkar strandnål nästan helt ha försvunnit. vid Lilla Hamn, täckte en yta av 1000 m 2 (se bild föregående sida). 82 Källa socken Korsandmat Lemna trisulca fann Börje Ekstam i en branddamm, få fynd på Öland. Han rapporterade också fiskmålla Chenopodium polyspermum vid en åkerväg. Strandvänderot Valeriana sambucifolia ssp. salina växer sparsamt på norra Öland ner till socknarna Alböke-Löt. Börje noterade den på stranden vid Bläsinge sjöbodar. Han fann också på en igenväxande fuktmark storvuxna plantor av grusstarr Carex hirta som mätte 80 cm i höjd, de bör kontrolleras och beläggas. Persnäs socken Börje Wernersson, Barbro Tillander och Anders Magnusson inventerar rutorna 05H5c (Sandvik) och 05H5d (Persnäs). De har även i år gjort en hel del fynd värda att nämnas. I förra numret av Krutbrännaren berättade de om fyndet av bit-

7 terfibbla Picris hieracioides vid Sandvik stenindustri (ny art för Öland). De har även funnit loppstarr (två lokaler), gul näckros Nuphar lutea i en damm 450 m SO Sandvik (2:a fyndet på Öland), purpurknipprot i ett stenbrott vid Persnäsvik (tidigare inga fynd mellan Stenåsa i söder och Högby socken i norr), hartmansstarr Carex hartmanii (två lokaler), vippstarr C. paniculata (tre närbelägna lokaler vid Persnäsvik, få fynd på Öland), rödsäv Blysmus rufus vid Persnäsvik (få aktuella fynd på Öland), morot Daucus carota ssp. sativa, nordknappsäv Eleocharis palustris ssp. palustris, hästsvans Hippuris vulgaris (ganska ovanlig på Öland), strandnål Bupleurum tenuissimum mm. Strandnål hade 2011 ett bra år och hittades totalt på inte mindre 41 lokaler. Troligen gjorde sommarregnen sitt till för att locka fram blomningen av strandnål (se karta). Gästande floraväktare från Skåne kunde i slutet av augusti vid Södviken förevisas 1000-tals blommande sumpgentiana Gentianella uliginosa. På den välbetade strandängen med sina skonor och i dess närhet trivdes också strandnål, ljungsnärja, saltmålla Atriplex pedunculata, saltört Suaeda maritima, glasört Salicornia europaea, dvärgsäv Eleocharis parvula, säfferot Seseli libanotis och stor sötväppling Melilotus altissimus. Backdunört Epilobium collinum växte i närheten (få fynd på Öland). Hartmansstarr hittades av Elna Hultqvist söder Trosnäs. Även honungsblomster växte på sjömarken. Äppelros Rosa rubiginosa har få fynd på östra sidan av Öland, den växte nära havet på en strandäng. Vid Sandvik nära hamnen hittade Jan-Olof Petersson ullranunkel Ranuculus illyricus, ny nordgräns på Öland. Denna stäppväxt har en sydostlig utbredning i Europa, på Öland finns nordliga utpostlokaler. Föra/Alböke/Löt socken Strandfräken Equisetum arvense fluviatile fann Crister Albinsson och Jan-Olof Petersson ost Lofta mosse, hybriden är troligen förbisedd på Öland. Småsnärjmåra Galium spurium ssp. vaillantii uppträder på Öland främst i åkerkanter, den växte norr Lundebytorp. Blommor behövs för en säker artbestämning. De gulgröna kronbladen skiljer den klart från snärjmåra G. aparine som har vita kronblad. Vid ett gemensamt inventeringsläger i början av maj månad var vi inkvarterade hos Gunilla Björkhem, hon har ett sommarhus nära Petgärde träsk. I omgivningarna finns tre obokade rutor så det var intensiva dagar för att täcka upp så mycket som möjligt. Ytterligare en gemensam inventering genomfördes en lördag i augusti månad. De roligaste fynden var: trubbstarr (sex lokaler), östkustarv Cerastium subtetrandrum (flera lokaler, växer ofta på fuktiga kreatursstigar), glansveronika Veronica polita (flera lokaler, se karta nästa sida), låsbräken Botrychium lunaria (två lokaler), skugglosta Bromopsis ramosa (långt till närmast kända växtplats) och balsamblad Tanacetum balsamita. Den sistnämnda växte vid ett gammalt övergivet torp där bara stenmurar kvarstod. Intressant nog har Rikard Sterner noterat balsamblad 1945 från Löt sn mellan landsvägen och Petgärde träsk vilket inte är långt från vår lokal. Ständigt denne Sterner Gunilla rapporterade ramslök Allium ursinum från Kårehamn, ett överraskande fynd. Vid Kårehamn fanns också gammaldags odlade sorter av Narcissus sp., rynkoxbär Cotoneaster bullatus, skogsklocka Campanula 83

8 cervicaria och ett stort, vackert bestånd av tovsippa Anemone sylvestris. Bägarnattskatta Solanum physalifolium var. nitidibaccatum hittades av Barbro Otterstedt. Hon gjorde flera andra trevliga fynd under året ex. trubbstarr på flera lokaler, vaxnycklar Dactylorhiza incarnata var. ochroleuca (ovanlig så långt norrut på Öland), ljungsnärja (ny lokal), paddfot Asperugo procumbens, gurkört Borago officinalis, desmeknopp Adoxa moschatellina mm. Ölands skärgård Öland har inte många öar runt sin kust. Vi har tidigare skrivit om inventeringen av öarna norr om Ölandsbron (se Krutbrännaren 2008:2 sid ). I Föra/Alböke socken finns två större öar Sillgrund och Kåreholm. Båda har fågelskydd varför de får besökas under senare delen av säsongen. Den 9 augusti hade fågelskyddet upphört och vi for ner förbi Husvalla. Bilen parkerades utom räckhåll för de nyfikna ungdjuren som gör ett gott jobb Luddveronika Veronica opaca verkar fortfarande vara ganska ovanlig på Öland. Arten växer främst i något sandiga åkrar men kan nog vara förbisedd. De högproduktiva och välsprutade åkrarna i Mörbylångadalen hyser i dagsläget knappast någon luddveronika. Det kan löna sig att leta efter arten även sent på säsongen efter att åkern skördats men innan den plöjts då flera åkerogräs kan blomma om. 84

9 på den välbetade sjömarken. Med hjälp av vår uppblåsbara gummibåt tog vi oss ut ur den leriga viken och rodde mot Sillgrund. På denna ö fann Mats Björling säsongen 2010 kotula Cotula coronopifolia och det var denna sydafrikan som lockade oss. Framme på ön konstaterade vi snabbt att det fanns gott om vackert blommande kotula och andra växter. Vi beslöt oss därför att göra en förteckning över samtliga arter som gick att identifiera så här års. Ön består av sanddyner (främst i väst och sydväst), en lerig vik som vetter åt nordväst och östra sidan har lite grövre klappersten. Den är långsträckt i nordväst-sydostlig riktning och mäter 700 x 200 m. På dess mellersta del häckar skarv, både på marken och i de fåtaliga träd som finns. Fyndet av bitterkrassing Lepidium latifolium var det mest anmärkningsvärda. Arten är mycket sällsynt på Öland med enda aktuella lokalen längst i norr på nordvästra udden (Böda Glansveronika Veronica polita har ökat kraftigt och växer främst i kultiverad gräsmark såsom gräsmattor, torrängar och liknande miljöer. Mer sällsynt uppträder den i åkrar, på jordhögar och andra ruderatlokaler. Arten är funnen på de flesta av Ölands kyrkogårdar. Ska man hitta glansveronika gäller det att vara ute tidigt på säsongen (april) då den lättast går att finna. Senare på året försvinner den/torkar bort från sina ofta väldränerade växtplatser. Lägg märke till hur arten följer västra och östra Landborgen. 85

10 Grönkulla Dactylorhiza viridis Orkidén förefaller ha minskat något på Öland. I övriga delar av södra Sverige har arten gått starkt tillbaka. Lägg märke till koncentrationen av fynd runt Penåsa, Kastlösa sn där arten har sitt hot spot. Även naturbetesmarker på östra Öland kan utgöra växtplatser för grönkulla. Säsongen 2011 var gynnsam, grönkulla noterades från flera nya lokaler. sn) där den växer på klapperstranden. I Sterner 1986 finns notering om bitterkrassing från Föra sn på en holme utanför Husvalla funnen av Johan Peter Rosén 1816, belägg finns i Uppsala. Detta måste avse Sillgrund, återfynd efter 195 år! Jordgubbe Fragaria x ananassa var också oväntat men flera plantor växte mitt på ön. Nästa år planerar vi besöka Kåreholm och göra en liknande inventering. 86 Alböke socken Trubbstarr hittades på en torräng norr Bruddesta av Kerstin Östbring. Hon fann även taggkörvel Anthriscus caucalis norr Äleklinta, strandnål. och kalkbräken Gymnocarpium robertianum, den sistnämnda på en ny lokal. Hålnunneört Corydalis cava växte vid Äleklinta på en av sina nordligaste lokaler på Öland. Kalkkrassing Sisymbrium supinum hittades som åkerogräs på en träda strax söder p-platsen vid Djurstad träsk. Plantorna såg helt an-

11 Bolmört Hyoscyamus niger Arten är rödlistad (NT) men är på Öland fortfarande relativt vanlig. Den växer främst i olika ruderatmiljöer såsom på jordtippar. Den kan även sällsynt uppträda som åkerogräs. Fynd från Artportalen norlunda ut än när de växer på alvarmark. Dessa plantor hade ett upprätt växtsätt och var stora och frodiga. På alvarmark växer kalkkrassing tätt tryckt till marken och plantorna är ofta småväxta. Köping socken Grönkulla Dactylorhiza viridis hade ett bra år och hittades bl.a. vid Köpings klint av Karin Wiklund. På Öland rapporterades grönkulla under året från 17 lokaler (se karta). På en fuktig stig nära Skedemosse gård växte dikeslånke Callitriche stagnalis och klolånke C. hamulata (båda mycket ovanliga på Öland). Borgholm Vid en jordtipp nära Furuhäll växte bl.a. höstanemon Anemone hupehensis, indiankrasse Tropaeolum majus, ballongblomma Nicandra physalodes, bolmört Hyoscyamus niger (se karta), citronmeliss Melissa officinalis, äppelmynta Mentha longifolia suaveolens, lejongap Antirrhinum majus, präriesolros Helianthus laetiflorus och rosenskära Cosmos bipinnatus. På en gräsmatta utanför Beijers byggmaterial i Borgholm växte ett rikt bestånd av åkermadd Sherardia arvensis. Det blommade fint under Ölands skördefest i slutet av september. Räpplinge socken Gyllenbjörnbär Rubus aureolus är ett krypbjörnbär som på Öland förefaller ha sin huvudsakliga förekomst i de västra socknarna från Algutsrum och norrut till Räpplinge. Åke Rühling fann gyllenbjörnbär vid Borgehage by. Han rapporterade också strandrödtoppa Odontites litoralis vid Borgehage badplats, det finns få fynd av arten på Öland. Högsrum/Långlöt/Gärdslösa socken En gemensam exkursion gjordes till Karums by där vi vandrade den nyanlagda leden runt området. Vi fann bl.a. tidigblommande ängsvädd Succisa pratensis. Elna Hultqvist har rapporterat klubbstarr Carex buxbaumii, trubbstarr, skogskorn Hordelymus europaeus, gullhavre, småfruktig jungfrukam Aphanes australis (få aktuella fynd) och jordkastanj Bunium bulbocastanum från sin Mittlandsruta. 87

12 Stolt trampört 88 Krutbrännaren 3 (20) 2011 av Tomas Burén Den 17 augusti inventerade jag längs kusten norr om Stora Rör. Ca 1 km NO om Stora Rörs hamn ( / ) hittade jag en högvuxen trampört på ett ohävdat strandparti. Eftersom man enligt inventeringsinstruktionen ska ta en del belägg av trampörter passade jag på att samla två plantor. Jag hann inte själv studera belägget närmare, utan tog med det till Erik Ljungstrand på den gemensamma beläggsgranskningen den 12 november. Han identifierade då växten som stolt trampört Polygonum aviculare ssp. excelsius, en växt som främst är funnen på Västkusten och som inte är uppgiven från Öland tidigare. Jag gjorde inga noggranna noteringar om växtplatsen, men noterade vanlig åkermolke, daggsvingel, gulkämpar, rödklint, gulsporre, flockfibbla, röllika, spjutmålla, flenört och vass på samma lokal, inom några få meter, vilket ger en indikation på hur stranden såg ut. Stränder med liknande vegetation är vanliga, så det finns goda möjligheter att hitta stolt trampört på fler lokaler. Stolt trampört är endemisk för Norden. Den är känd från flera lokaler längs södra Norges kust (första fyndet 1857). Sista decennierna förefaller den vara ökande i Norge. I Danmark är den realativt nyligen påträffad på några öar i Stora Bält (1986). Det första belagda svenska fyndet är från Nord-Koster i Bohuslän (1966). I landskapet finns enligt den nyligen utkomna Bohusläns flora 37 fynd från 17 rutor. Den upptäcktes i Blekinge 2005 vid nordspetsen på ön Långören, Tornhamn sn. I rödlistan från 2010 är den placerade i kategorin EN (starkt hotad). Stolt trampört växer i skyddade lägen på främst ohävdade havsstränder. Ofta finner man växten i den så kallade driftvallen där den kan växa tillsammans med strandmålla Atriplex littoralis, krusskräppa Rumex crispus och åkermolke Sonchus arvensis. Den liknar främst busktrampört P. bellardii eller rysk trampört P. patulum, dessa två taxa är tillfälligt inkomna i Norden. Stolt trampört är storvuxen (30-80 cm hög) och kännetecknas av ett upprätt växtsätt. Bladen är smala och snärpslidorna är långa och upplöses i fibrer. Blomställningen är gles med små blad. Nöten är mörkbrun och något utskjutande. Med sina glesa blomställningar kan den något likna bitterpilört Persicaria hydropiper vid ett första påseende. Stolt trampört bör aktivt eftersökas på ohävdade strandängar på främst västra Öland. Glömminge socken Skånskt mannagräs Glyceria notata har få aktuella noteringar. På Öland har den en SV-utbredning (se karta) men den kan nog vara förbisedd. Tomas Burén fann gräset i ett dike väst Isgärde. Nära avtaget till Österskog växte hylsnejlika Petrorhagia prolifera, en art som förefaller ha ökat på Öland (se karta nästa uppslag). Sammetsbockrot Pimpinella saxifraga ssp. nigra har nu hittats på flera lokaler från Resmo socken i söder till Glömminge i norr. Den växer främst längs vägkanter men sällsynt också i åkerkanter. Ost Isgärde fanns en åker som var alldeles blå av riddarsporre Consolida regalis (se bild). I samma åker växte också sammetsbockrot, bolmört och sanddådra Camelina microcarpa.

13 Krutbrännaren 3 (20) 2011 Skånskt mannagräs Glyceria notata Som synes förefaller arten ha minskat kraftigt på Öland. Kanske kan den vara förbisedd? Granska kritiskt alla mannagräs som du hittar på västra delen av Öland. Enligt Sterner 1986 växer skånskt mannagräs främst i diken vilket också de aktuella fynden tyder på. Riddarsporre Consolida regalis ost Isgärde sommaren

14 Hylsnejlika Petrorhagia prolifera verkar ha blivit vanligare på Öland. Den behåller sina ställningar på västra Landborgen i Räpplinge/ Högsrum socknar. På Karums alvar och östra Ölands sandstäpp finns också några rika lokaler. Dessutom tillkommer många nyfynd från Stora alvaret. Orsaken till detta är svårförklarad, betades den tidigare bort så att den inte hittades av di gamle botanisterna? Även längst i norr tillkommer några lokaler. 90 Philadelphus och Deutzia på Öland Thomas Karlsson har i Svensk Botanisk Tidskrift 105(2): beskrivit schersminer, hortensior och deutzior. Under säsongen har därför extra fokus lagts på att belägga det som tidigare slentrianmässigt kallats för doftschersmin Philadelphus coronarius. Med hjälp av Erik Ljungstrand har fynden kunnat bestämmas. Det visade sig att vi förutom doftschersmin också har fynd av kameliaschersmin P. x virginalis, storblommig schersmin P. inodorus, småblommig schersmin P. x lemoinei och gordonschersmin P. lewisii. Strävdeutzia Deutzia scabra växte sommaren 2011 på skräpmark vid avtaget till Skarpa Alby, Sandby sn. Det är första och enda fyndet av detta släkte på Öland. Av hortensior Hydrangea sp. har vi hittills inga noteringar. Algutsrum socken Blågull Polemonium caeruleum hittades av Jan-Olof Petersson på en bullervall SV Aledal. Även blek fetknopp Sedum

15 Sandsenap Diplotaxis tenuifolia anges som tämligen sällsynt i Sterner Den har ökat men inte så kraftigt som mursenap. Växer på ruderatliknande mark såsom sandtag, jordtippar och liknande. Odlas och säljs som vildrucola. Krutbrännaren 3 (20) 2011 Mursenap Diplotaxis muralis anges som tämligen sällsynt i Sterner Mursenap förefaller vara under stark spridning speciellt på alvarmark. Den växer främst i bart vittringsgrus där annan vegetation i stort sett saknas. Även en del åkerogräs växer på liknande sätt på alvarmark ex. mjukdån Galeopsis ladanum, rödmire Anagallis arvensis och småsporre Chaenorhinum minus. Det ska bli spännande att se om mursenap kan erövra även de nordliga alvarområdena på Öland. Båda kartorna: Fynd från Artportalen hispanicum rapporterades från en vägkant i Algutsrum samt fingerhirs Digitaria ischaemum vid Joels udde. Krysantemum Chrysanthemum grandiflorum växte nära Strandskogens bilskrot (utkast i tallskog), funnen av Erik Ljungstrand och ny art för Öland. På en jordtipp ost Saxnäs växte buketthirs Panicum capillare, romersk riddarsporre Consolida ajacis, sandsenap Diplotaxis tenuifolia (se karta) och kaplobelia Lobelia erinus. På en nyröjd enbuskmark på vägen förbi Hönstorp blommade 12 plantor med våradonis Adonis vernalis. Hade röjningen gjort att de plötsligt blommade upp och visade sig? Vi har aldrig tidigare noterat dem trots att vi kört förbi många gånger i adonistid. Krokusar, snödroppar och snöklockor på Öland Våren 2011 samlade vi efter uppmaning från Torbjörn Tyler en del belägg av Crocus, Galanthus och Leucojum. De skickades sedan till Lund och vi fick de flesta bestämda. För att bestämma kro- 91

16 Snökrokus Crocus tommasinianus vid Ås kyrka kusar ska helst rotknölen tas med. Hur den är uppbyggd är ibland avgörande för bestämningen. Vid Hildeborgsavtaget, Torslunda sn, finns flera krokusarter i den nyröjda betesmarken. Där växte snökrokus C. tommasinianus, blå bägarkrokus C. biflorus, bägarkrokus C. chrysanthus och hybriden dem emellan C. x hybridus. Vid Högsrum kyrka växte gullkrokus C. x stellaris och vårkrokus C. vernus. Inte mindre än 243 fynd av krokus från 2011 finns inrapporterade från Öland, vår ö är lökarnas land. Av snödroppar kunde vi belägga snödroppe G. nivalis, turkisk snödroppe G. elwesii (båda från flera lokaler) och grön snödroppe G. woronowii (en lokal i Gärdslösa). Dessutom ett par fynd av G. plicatus x nivalis (Högsrum respektive Långlöt kyrka) och ett av G. elwesii x nivalis (Lerkaka kvarnrad, Runsten sn). Sammanlagt finns 217 fynd av snödroppar 92 från 2011 på Artportalen. Av snöklocka L. vernum hade vi två belägg från den rika lokalen vid Ytterby, Egby sn. Ett visade sig vara varieteten vernum och det andra var. carphaticum! Torslunda socken Flitige Jan-Olof fann honungslök Nectaroscordum siculum i en vägkant vid Björnhovda. Andra arter som han rapporterat under året är vinterportlak Claytonia perfoliata, blomsterlin Linum grandiflorum, gul vallört Symphytum tuberosum, alpsockblomma Epimedium alpinum, sömntuta Eschscholzia californica, äkta kastanj Castanea sativa och blomstertobak Nicotiana x sanderae. N. Möckleby socken Judekörs Physalis alkekengi och rajsvingel Festuca pratensis x Lolium perenne hitta-

17 des vid Dörby när vi egentligen var ute efter jordstjärnor. Dessutom växte vit kattost Malva pusilla vid en gödselbrunn. Söder Bläsinge i en betesmark växte tidigblommande slåtterblomma Parnassia palustris, den blommade redan i början av juni året då snärjorna slog till Ljungsnärja Cuscuta epithymum hade ett bra år. Inom Karumreservatet, Högsrum sn, rapporterade Björn Folkesson hela åtta större bestånd av ljungsnärja. Tomas Burén, Jan-Olof Petersson och Kerstin Östbring fann flera, rika förekomster av ljungsnärja nära Österskog, Glömminge sn. Biotopen var främst ohävdad, alvarliknande mark. Drygt 30 rapporter inkom under året. Även nässelsnärja Cuscuta europaea hade ett fantastiskt år. Kurt- Anders Johansson och Rolf-Göran Carlsson hittade stora bestånd av nässelsnärja längs gamla järnvägsvallen i N. Möckleby socken. (se kartor denna och följande sida) Ljungsnärja Cuscuta epithymum Trots det goda året 2011 med flera nyfynd förefaller det som ljungsnärja gått tillbaka på Öland. Arten är rödlistad (VU) och minskar även i övriga Sverige. Glömminge och Högsrum socknar har merparten av de öländska lokalerna. Torrängar som hävdas måttligt utgör de viktigaste biotoperna för arten. Även vägkanter, strandvall och fd banvall är noterade som växtplatser för ljungsnärja. 93

18 Nässelsnärja/Strandsnärja Cuscuta europaea Som synes är nässelsnärja mer ovanlig på Öland än ljungsnärja. Vanlig nässelsnärja C. europaea ssp. europaea är markerad med svarta prickar och strandsnärja C. europaea ssp. halophyta med röda på den högra kartan. Kanske är det bara ståndorten som skiljer dem åt? Att hitta någon säker skiljekaraktär verkar svårt. Vanlig nässelsnärja växer främst i gårdsmiljöer/vägkanter och oftast på brännnässla Urtica dioica. Strandsnärja växer på stränder på mer högvuxen vegetation. De röda prickarna till synes i Kalmarsund markerar rika bestånd av strandsnärja på öarna norr om Ölandsbron. Den vänstra kartan från Sterner 1986 visar enbart fynd av vanlig nässelsnärja. Vickleby socken Capellagården har en område västerut där diverse jordhögar bjudit på en del fynd under året. Mikael Gemsiö fann bärmålla Chenopodium foliosum som ny för Öland. Andra arter som noterades var: blåverbena Verbena hastata, jätteverbena V. bonariensis, järnört V. officinalis och äkta vallört Symphytum officinale. Resmo socken I vägkanten vid Resmo krukmakeri växte mörk jättevallmo Papaver bracteatum, rapporterad av Anders Svensson. På ett ruderatområde NNO Resmo kyrka fanns bl.a. klättervildvin Parthenocissus quinquefolia, koreansk anisisop Agastache rugosa och ullig hjärtstilla Leonurus cardiaca ssp. villosus. 94

19 Nässelsnärja Cuscuta europaea ssp. europaea vid Bettorpsavtaget, N. Möckleby sn Dansk stensöta nu också på Öland! Dansk stensöta Polypodium interjectum upptäcktes av Erik Ljungstrand 2010 som ny för Sverige. Han gjorde fyndet på Kullaberg i nordvästra Skåne. Samma år hittades arten också i Bohuslän. Drygt ett år efter upptäckten hade Lunds botaniska förening en exkursion till Kullen. Ledare var Erik så vi beslöt oss för att följa med för att på plats lära oss hur dansk stensöta växer. Vi ville se om det redan i fält fanns några möjligheter att ana sig till att detta var något annat än stensöta P. vulgare. På två lokaler fick vi se dansk stensöta men inte var den lätt att skilja ut i fält. I sin artikel i SBT 104:6 (2010) beskriver Erik några fältkaraktärer för dansk stensöta. Den ska ha jämförelsevis stora blad som är hopsnörpta i sin övre del (beroende på att de övre bladflikarna abrupt minskar i storlek). De nedre bladflikarna är längre än de mellersta och bladflikarna avslutas i en vass spets. Sporgömmena utvecklas senare och är åtminstone i början ovala, hos stensöta är de mer runda. För att kunna skilja arterna måste lagom mogna sporangier undersökas i mikroskop, en nog så tidskrävande uppgift. I mikroskopet räknar man antalet tunnväggiga basalceller och tjockväggiga annulusceller hos sporangier. Dansk stensöta har 2-4 basalceller och 6-10 annulusceller. Stensöta har 1 (sällan 2) basalceller och annulusceller. Redan hösten 2010 hade vi samlat misstänkt hybridstensöta P. interjectum x vulgare från Resmokorridoren, Resmo sn. Hybridstensöta har 1-2 basalceller och 9-15 annulusceller, hälften av sporangierna är felslagna. Efter Skånehelgen beslöt vi oss för att söndagen 23 oktober göra en gemensam exkursion för att ta belägg av stensöta längs Resmokorridoren i hopp om att finna den danske. Vi gick i flera timmar och tog belägg av Polypodium från 95

20 ca 15 lokaler, de flesta växtplatserna var belägna i igenväxande karstsprickor. Väl hemma undersökte vi alla beläggen och sorterade ut några intressanta som Erik fick undersöka när han hjälpte oss med bestämningar av årets fynd. Det visade sig att en lokal i början av Resmokorridoren, Resmo sn, var dansk stensöta ( / ). Dessutom hade vi fyra belägg med hybridstensöta. Så nu måste vi alla ut och leta stensötor. Titta främst efter storvuxen stensöta i lite udda och rikare miljöer såsom karstområden, ädellövskog och liknande ställen. Ävjebrodd Limosella aquatica Den regnrika sensommaren 2011 gjorde att ävjebrodd trivdes. Inte mindre än 41 noteringar om arten finns från rekordåret. Fynd från Artportalen Stenåsa socken Ost Frösslunda växte rosmarinvide Salix repens ssp. rosmarinifolia och hartmansstarr på en igenväxande tokfuktäng. En ny lokal för kärrtörel Euphorbia palustris hittades ost Ebbelunda. Sam Skällberg fann en ny, rik lokal för källgräs ost Stenåsa, i ett kvävepåverkat dike. Ost Brunneby långt från havet fann vi saltnarv Spergularia salina. Kastlösa socken Ost Lunda var det gott om ljungögontröst Euphrasia micrantha, ävjebrodd Limo- 96 Ävjebrodd Limosella aquatica Bild ur Oпределителб ВбIсших растений Беларуси

21 sella aquatica (se karta) och hästskoräkor Triops cancriformis. Crister Albinsson fann tallfibbla Hieracium scandinaviorum, en av de mer ovanliga skogsfibblorna på Öland. Annars verkar 90 % av alla skogsfibblor hos oss vara sylfibbla H. subulatidens. Bland hagfibblorna är de vanligaste hagfibbla H. triviale och pinnfibbla H. neopinnatifidum. Från Dalby lund rapporterade Tommy Knutsson att flera av lundalmarna Ulmus minor i reservatet visade tydliga tecken på almsjuka. Hulterstad socken En ny lokal för renlosta Bromus arvensis upptäcktes nära Görans dämme, ost Hulterstad. Detta åkerogräs är i dagsläget mycket svårfunnet på Öland. Hos ett exemplar av vitblommig björnloka Heracleum sphondylium var tyvärr alla blommor och kronblad likstora varför vi fortfarande har kvar att upptäcka vit björnloka H. sphondylium ssp. sphondylium på Öland. Åkerböna Vicia faba ssp. minor odlas en del och dök upp på en jordtipp. I en sprängd damm till kreaturen växte krypfloka Helosciadium inundatum, ny lokal. Mikael Gemsiö hade tipsat oss om en rik lokal för nålkörvel Scandix pectenveneris. På en jordtipp växte tusentals plantor med nålkörvel, en lite udda lokal. Det ska bli spännande och se om arten kan hålla sig kvar. På åkrar ost om Skärlöv hade Mikael hittat flera, rika lokaler för nålkörvel. Frågan är vad bonden odlade på åkern, det var mer ogräs än gröda men det kan göra en botanist glad och rädda hans/hennes dag. Åkermadd, jungfrukam Aphanes arvensis och riddarsporre växte i samma åker. I Skärlöv fann vi spansknäva Geranium endressii i en vägkant, ny art för Öland. På en traktorväg som löpte över en strandvall upptäcktes alvarmalört Artemisia oelandica, en ovanlig växtplats för vår endemiska malört. Botaniska fynd efter den hårda vintern Under sensommaren-hösten 2011 fick vi flera rapporter från personer som hittat mystiska växter i sina trädgårdar. Samtliga hade matat fåglar med olika sorters vildfågelfröblandning den ovanligt långa, kalla och snörika vintern Som ett resultat dök det upp allehanda växter som man normalt inte finner i en villaträdgård exempelvis nio rapporter av malörtsambrosia Ambrosia artemisiifolia från Högby i norr till Hulterstad i söder. Denna växt har ett pollen som är starkt allergent och som kan leda till besvärlig astma. Bovete Fagopyrum esculentum hittades på tre lokaler liksom hampa Cannabis sativa. Iva Iva xanthiifolia står nära malörtsambrosia och lär också kunna ge upphov till allergier, både vid direkt hudkontakt och om pollen inandas. Under sensommaren inkom fyra rapporter av växten, det var första gången som den säkert sågs på Öland. Även lindmalva Abutilon theophrasti, ljust gullfrö Xanthium strumarium ssp. strumarium, svinamarant Amaranthus retroflexus, havre Avena sativa och solros Helianthus annuus kan skyllas på fågelmatning. Den långa vintern medförde troligen att importörerna av fågelfröblandningar fått vända sig till andra leverantörer som kanske inte varit lika noga med att rensa blandningarna fria från ogräsfrön. S. Möckleby socken I ett dike söder vattenverket i S. Möckleby fann Bengt Hallberg blågrönt mannagräs 97

22 Piggfrö Lappula squarossa På dagens Öland finner man piggfrö endast på alvarmark där den växer i bart vittringsgrus. Förr kunde den också uppträda som åkerogräs men detta förekommer inte numera. Arten är rödlistad (EN). Lägg märke till koncentrationen av lokaler i främst Sandby och S. Möckleby socknar. Det finns till synes lämpliga miljöer för piggfrö på stora delar av Stora alvaret men trots detta är den svårfunnen. Glyceria declinata, andra fyndet på Öland. Han upptäckte också klockjulros Helleborus foetidus vid Bergstigen och eldtorn Pyracantha coccinea vid Pilekulla. Vid en gemensam exkursion hittades flera lokaler för småtörel Euphorbia exigua och piggfrö Lappula squarrosa (se karta) ost Albrunna. I ett lerigt vattenhål växte rödlånke Lythrum portula, andra fyndet på Öland under inventeringen. Dessutom fann vi flockarun och två nya lokaler för timjansnyltrot Orobanche alba. 98 Ventlinge socken Anders Svensson fann bukettnarciss Narcissus medioluteus vid Grönhögen, första fyndet på Öland. Vid Grönhögens industriområde växte kinesisk poppel Populus simonii som odlats från början men nu var självföryngrande. Ås socken Väst Näsby fann Åke Rühling på alvarmark mörkt lingonoxbär Cotoneaster atropurpureus, den växte längs en stenmur.

23 Kanadabinka Conyza canadensis Samtliga kartor visar: den vänstra Sterner 1986, den högra fynd från Artportalen Bild ur Oпределителб ВбIсших растений Беларуси Kanadabinka noterades första gången på Öland 1947 vid Färjestaden, Torslunda sn. Det var Torbjörn Westermark som gjorde fyndet, belägg finns i Uppsala. Sedan spred sig arten raskt med hjälp av järnvägen och betecknades i Sterner 1986 som tämligen allmän. Växtplatserna uppges vara banvallar, vägkanter, grustag, soptippar och industriområden. Kanadabinka har fortsatt sin expansion och verkar i dagsläget även vara vältetablerad i de två nordligaste socknarna. De biotoper där arten påträffas är oftast människoskapade. Den kan växa på kanten av bevattningsdammar, i grus/sandtäkter, på grusiga parkeringsplatser, jord/stentippar, i trädgårdsland mm. Ibland kan den också uppträda i mer naturliga miljöer såsom på sanddyner vid havet. Flera av fynden är gjorda på sandiga åkrar speciellt om de ligger i träda. Notera hur kanadabinka i stort sett saknas på Stora alvaret. De rapporter från alvarmark härrör sig från områden som röjts och där arten kan uppträda på brännfläckar. Något förvånande är avsaknaden av fynd från sydöstra Öland. Beror det på en lägre inventeringsaktivitet? 99

24 Taggsallat Lactuca serriola Bild ur C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens Flora Taggsallat har en exponentiell utveckling på vår ö. Den är belagd från Öland redan 1854 av Alfred Ahlquist, belägg finns på Riksmuseet. Före 1980 fanns endast ett handfull fynd men därefter skedde en snabb expansion. I Sterner 1986 anges den som tämligen allmän. På den vänstra kartan ser man hur arten på 1980-talet följde väg 136 längs den västra sidan av Öland. Växtplatserna uppgavs vara vägkanter, grustag och skräpmark. I dagsläget hittar man taggsallat i diverse ruderatmiljöer såsom stenbrott, jordtippar eller där man 100 utfört grävarbeten. Den kan också växa i vägkanter, på ladugårdsplaner och i åkerkanter. Mer sällsynt dyker den upp i mer naturliga miljöer såsom på klapperstensstränder. Stora alvaret erbjuder inte några lämpliga miljöer för taggsallat. För övrigt verkar den jämnt spridd över hela Öland. Växten räknas till de s.k. kompassväxterna. Den riktar in sina blad så att de ska få så liten exposition som möjligt mot solens uttorkande strålar. Detta är en strategi som utvecklats för varmare trakter än våra.

25 Vitplister Lamium album Bild ur C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens Flora Vitplister noterades första gången på Öland i början av 1800-talet av Abraham Ahlquist i hans Flora Runsteniensis. Men spridning gick långsamt och i Sterner 1986 anges arten som spridd. Notera på den vänstra kartan hur koncentrerad vitplister förefaller ha varit i socknarna N. Möckleby och Runsten. Växtplatserna anges vara gårdsmiljöer, vägrenar och diverse skräpmark. Vitplister är under viss expansion, speciellt förefaller den ha etablerat sig på västra Öland. Den håller sina ställningar väl i Runsten och N. Möckleby socknar. Däremot har den svårt att komma norr om Borgholm. Även sydöstra Öland har fåtaliga fynd. På Artportalen anges biotoperna vara skräpmarker såsom jordhögar, stentippar och liknande. Vitplister växer också mer sällsynt på åkermark och i trädgårdsland. I mer naturliga miljöer kan den uppträda i skogsbryn. Det blir spännande att se om arten framöver kan etablera sig på norra Öland. Vitplister har en gammal tradition som medicinalväxt. Torkade växtdelar användes utvärtes vid svårläkta sår. 101

26 Lammöron Stachys byzantina Bild ur M. Wright Trädgårdens prydnadsväxter 102 Lammöron noterades första gången på Öland 1908 av Oskar Sternvall, belägg finns i Lund. Primärfyndet är från S. Möckleby socken där arten anges växa i branter vid S. Möckleby. I Sterner 1986 anges arten som tämligen sällsynt. Ursprungligen har den odlats som prydnadsväxt men kan om betingelserna är de rätta sprida sig och expandera. Området söder och norr om Sandvik, Persnäs sn, hyser huvudbestånden av lammöron på Öland. Den växer på klapperstensstranden söder Sandvik, i området med stenbrytning norr Sandvik och längs vägkanter som löper genom området. Längs väg 136 förbi Smedby kyrka är arten etablerad i vägkanter och känd från lokalen sedan Övriga öländska lokaler anges vara diverse skräpmarker, vägslänter och liknande. Både bin och fjärilar besöker ofta lammöron för att proviantera pollen och nektar. Ullbin bygger bon av bladens hår. Odla gärna arten i din trädgård så dukar du bordet för insekterna och kan njuta av de bevingade besökarna.

27 Uppländsk vallört Symphytum x uplandicum Blomkronor (längdskurna) av från vänster till höger S. asperum, S. uplandicum, S. officinale Bild ur T. Lagerberg Vilda växter i Norden Uppländsk vallört är hybriden mellan fodervallört S. asper och äkta vallört S. officinale. Den är fertil och variabel till sitt utseende. Med tiden har den blivit betydligt vanligare än sina föräldraarter. Den sprider sig lätt och kan bli ett besvärligt ogräs om den får fäste i trädgården. På Öland noterades den 1876 av Nils Otto Sillén vid Ottenby, Ås socken. Belägg finns i Stagneliusskolans herbarium, Kalmar. Därefter finns fåtaliga fynd fram till 1970 då en viss expansion anades. I Sterner 1986 anges den som tämligen allmän. Miljöer där den påträffas är främst i vägrenar men den uppges även ha etablerat sig i havsstrandsgrus. Uppländsk vallört är idag väl spridd på Öland och noterad från samtliga socknar. Växtplatserna är främst av ruderatkaraktär såsom jordtippar, utkast o dyl. Även vägkanter och ohävdade betesmarker kan hysa växten. Fodervallört S. asperum har inte några säkra fynd på vår ö efter 1980-talet. Äkta vallört S. officinale har några enstaka aktuella fynd från Öland. Den är en gammal medicinalväxt som bl.a. använts för att snabba på läkningen av benbrott. 103

28 Kärrbräken Thelypteris palustris Kärrbräken i karstsprickor väst Möckelmossen Kärrbräken är i Sterner 1986 angiven som tämligen allmän, detta förefaller inte stämma med dagens utbredningsbild. Ormbunken växer i sumpskogar men också i kärr, gärna bland bestånd med vass Phragmites australis eller ag Cladium mariscus. Vid Knisa mosse, Persnäs sn, växer den ute bland träskets agtuvor. Vid Hornsjöns strand, Högby sn, växer den i kanten av vassbältet. Den är också uppgiven från vattenfyllda karstsprickor i Vickleby, Resmo, Stenåsa och Segerstad socknar. Vi har bara kännedom om en lokal i karstsprickor på 104 Stora alvaret, väst Möckelmossen. Kanske har hydrologin ändrats på Stora alvaret? Vi tycker oss sällan hitta de vattenfyllda karstsprickor där kärrbräken skulle kunna trivas. Många ormbunkar växer i karstsprickor, vanligast är träjon Dryopteris filix-mas, murruta Asplenium ruta-muraria och kalksvartbräken A. trichomanes ssp. quadrivalens. Till de mer ovanliga hör kalkbräken Gymnocarpium robertianum och grönbräken Asplenium viride. Några lokaler för kärrbräken noterades vid våtmarksinventeringen på 1990-talet, de bör återbesökas.

29 Klasefibbla Crepis praemorsa Bild ur C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens Flora Klasefibbla är i senaste rödlistan 2010 förd till kategorin NT. På Öland omnämndes växten först av Abraham Ahlquist i hans Flora Runsteniensis I Sterner 1986 anges växtplatserna som lövängar, mera sällan öppen ängsmark. Även betesmark och vägrenar uppges som ståndorter. Klasefibbla anges som ojämnt spridd med förekomster främst inom Mittlandsområdet. Koncentrationen till Mittlandet är i dagsläget än mer påtagligt. De flesta växtplatser är beskrivna som lövskog, slåtteräng, i kanten av kärr och på vägrenar. Klasefibbla är i sen tid även funnen på Stora alvaret där den växer i kanten av kalkkärr och tokfuktängar. Några nordliga utposter finns också. Med sin bladmassa som är koncentrerad till en bladrosett förstår man att klasefibbla är anpassad till slåtter. Måttligt hävdade betesmarker kan också hysa arten. Dagens vägrenar kan utgöra en substitut för förlorad slåttermark. Man finner rika bestånd av klasefibbla vid infarten till Gråborg, Algustrum sn, där den växer i just vägrenen. 105

30 Låsbräken Botrychium lunaria Bild ur C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens Flora Låsbräken är i senaste rödlistan placerad i kategorin NT. I Sterner 1986 anges arten vara tämligen allmän, detta verkar vara en överdrift för dagens situation. Biotoperna är torrängar och gräshedar på kalkfattig grund såsom sandfält och havsstränder. Låsbräken är hävdgynnad. Mer sällsynt kan den växa i lövskog speciellt i hässlen. Liksom andra växter som uppträder i lundmiljö är den även funnen i karstsprickor på Stora alvaret. Sällsynt är den funnen i gles granskog! På västra delen av Öland verkar låsbräken helt ha försvunnit från de betade strandängar där den tidigare växte. Få områden på västra kusten betas i nuläget. Desto vanligare har det blivit med diverse bebyggelse ofta påfallande strandnära. Låsbräkenarter är omvittnat svårfunna och varierar också i antal beroende på årsmånen. Hittar du en Botrychium-art kan det löna sig att leta efter en annan. Vem återfinner rutlåsbräken B. matricariifolium på Öland? Senast sågs den 1942 vid Karlevi strandängar, Vickleby sn. På Öland växer mycket sällsynt dvärglåsbräken B. simplex och höstlåsbräken B. multifidum. 106

31 Blåmunkar Jasione montana Bild ur C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens Flora Primärfyndet på Öland gjordes av själva Carl von Linné under hans öländska resa Det var vid Grankulla, Böda sn, som han noterade arten. Blåmunkar uppges i Sterner 1986 vara ojämnt spridd och uppträder på kalkfattig sand- och grusmark. Betesmarker, ödeåkrar och vägrenar uppges vara växtplatser för blåmunkar. Det är fascinerande att se hur konstant den verkar vara på Öland. Blåmunkar är en gammal bofast växt som redan etablerat sig i sina lämpliga miljöer på Öland och verkar kunna hålla sig kvar där. Vid vår inventering uppges växtplatserna vara sandgräshedar, ljunghedar och sandig tallskog. Men blåmunkar växer också i sandiga åkrar, sandtag och på sandstränder. Sanden kan ibland vara mer kalkrik, vi har sett blåmunkar dela sin växtplats med tofsäxing Koeleria glauca. En art som växer i liknande miljöer men som förefaller vara något ökande på Öland är vittåtel Aira caryophyllea. Besökare på Öland som är mindre botaniskt bevandrade sammanväxlar Stora alvarets prydnad bergskrabba Globularia vulgaris med blåmunkar. 107

32 Spenslig ullört Logfia minima Bild ur Eesti Taimede Määraja Spenslig ullört uppges i Sterner 1986 som ojämnt spridd. Den växer på kalkfattig sand i trädor och ödeåkrar. Vart har den spensliga ullörten tagit vägen? Stämmer den höga bilden ser inte framtiden ljus ut på Öland. Växtplatserna anges på Artportalen vara sandtag, sandig åker, sandig trädesmark och ruderat. Endast 14 fyndplatser finns rapporterade efter Spenslig ullört skiljs från ullört L. arvensis på att holkfjällen har kal, glänsande spets. Hos ullört är holkfjällen håriga ända ut i spetsen. Vi bör aktivt eftersöka spenslig 108 ullört främst på de många tidigare fyndlokalerna på västra Öland. Lokaler värda att besöka är Aledal (Algutsrum sn), Linsänkan (Glömmninge sn), Skedemosse (Gärdslösa/Köping sn) och Rällaområdet (Högsrum sn). Alla inventerare tackas för en god insats under inventeringssäsongen. Nästa år fortsätter vi arbetet med att få fram aktuell kunskap om kärlväxtfloran på Öland.

33 Karta till vänster från Sterner 1986 Krutbrännaren 3 (20) 2011 Karta till höger Fynd av knärot från 2011 rapporterade på Artportalen Knärot årets växt 2011 Knärot Goodyera repens var utsedd till årets växt av Svenska Botaniska föreningen. På Öland gjordes primärfyndet av Magnus Gustaf Sjöstrand 1849 vid Rälla. Växtplatserna anges i Sterner 1986 vara mossiga tallskogar, ibland även granskog. Antalet blomstjälkar varierar kraftigt mellan åren. Knärot är flerårig och känslig för modernt skogsbruk, vid slutavverkning försvinner den direkt. Det ytligt liggande rotsystemet torkar ut när det exponeras för mer solljus vilket gör att orkidén dör. Den kan också skadas rent mekaniskt av skogsmaskinerna. På Öland är den under 2011 funnen i tallskogen belägen längs landsvägen mellan byarna Gårdby och Dörby (Gårdby och N. Möckleby sn). Vid Rälla tall (Högsrum sn) är den också funnen samt i de nordliga socknarna Högby och Böda (flera lokaler). Knärot är förr noterad från de västra socknarna Kastlösa-Vickleby men där är den inte återfunnen. Under 2011 inkom rapporter om 10 lokaler för knärot samt två utan återfynd på tidigare kända lokaler. Nyfynd för Öland, ringlös smörsopp av Elna Hultqvist Under den pågående inventeringen av Ölands kärlväxter i min ruta kom jag den 28 augusti 2011 till ett ganska hårt nyröjt område norr om byn Kvistorp i Mittlandskogen. Det fanns spår från maskiner kvar på den betade, glesbevuxna torrängen. Nästa alla enar var bortröjda. Inom 50 meter sluttar marken svagt västerut mot fuktängar. På traktorväg genom området upptäckte jag en solitär svampkropp uppvuxen genom rotgyttret från en kapad en. Några få meter bort växer en tall Pinus sylvestris. Direkt norr om området finns en skyddande, mindre granskog. Väl bekant med grynsopp Suillus granulatus såg jag att denna fruktkropp var annorlunda. Den 109

34 hade mörkare, nästan kolsvarta gryn på den något ribbade foten och vid fotbasen fanns en zon med väl synligt ljust rosa mycel. Hatten var rådjursbrun med inväxta trådar på den vid detta tillfälle torra hattytan. Hatten hade varit slemmig vilket syntes på fastklibbade förnarester. Inventeringsintresset för kärlväxter avtog raskt och bilvägen hem kändes längre än de vanligtvis snabbt avverkade 15 km. Med svamplitteraturens hjälp blev jag snabbt övertygad om att detta var den ringlösa smörsoppen Suillus collinitus. En kontroll med Tommy Knutsson och senare Mikael Jeppson bekräftade detta och därmed vet vi nu att arten även finns på Öland. Arten beskrivs och diskuteras i en artikel i Svensk Mykologisk Tidskrift år 2006 nr 2 av författaren Mikael Jeppson. I artikeln finns en nyckel som beskriver de makroskopiska skillnaderna mot smörsopp Suillus luteus och grynsopp Suillus granulatus. Bl.a. har den förstnämnda ring, vilket Suillus collinitus saknar och grynsoppen har en gulaktigt vitgrå fotbas till skillnad från S collinitus vitgrå-rosa bas. Huvudutbredningen är enligt artikelförfattaren i Central- och Östeuropa, medan förekomsterna i Skandinavien får anses vara utposter åt norr på lokaler där klimatet kan bjuda på tillräckligt varma och relativt torra lägen med kalkhalt. Arten verkar vara mykorrhizabildande med framförallt tall Pinus sylvestris men även andra tvåbarriga tallarter. Tidigare fynd finns rapporterade från Småland 1 lokal, primärfynd Elias Fries ca I Artportalen fanns inlagt rapporter från Gotland, Skåne, Östergötland och Närke. Under nästa säsong bör arten eftersökas på Öland. Litteratur: Jeppson, Mikael Mera om Suillus collinitus. Svensk Mykologisk Tidskrift 27(2): Ringlös smörsopp Suillus collinus Foto: Elna Hultquist 110