Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet. Gymnastik- och idrottshögskolan

Transkript

1 FRÅN Kungl. Gymnastiska Centralinstitutet TILL Gymnastik- och idrottshögskolan En betraktelse av de senaste 25 åren som del av en 200-årig historia Redaktör Suzanne Lundvall Gymnastik- och idrottshögskolan Stockholm 2014

2 Innehållsförteckning Del I En självständig idrottshögskola i Stockholm Från institution till en högskola för idrottens, skolans 11 och samhällets behov Suzanne Lundvall Mellan akademi och profession 29 Suzanne Lundvall Jubileumsåret 76 John Fürstenbach Studentkåren Olof Unegård Del II Utbildning Lärarprogrammet 90 Jane Meckbach & Bengt Larsson Hälsopedagogprogrammet 108 Eva Andersson, Staffan Hultgren, Lena Kallings & Eva Kraepelien Strid Tränarprogrammet 117 Anna Tidén & Jane Meckbach Sport Management 123 Eva Kraepelien Strid & Åsa Bäckström Från magisterkurs till masterexamen 127 Jane Meckbach & Maria Ekblom Från idrottsgrenar till idrottslära 133 Gunnar Teng 6

3 Ledarskap 146 Urban Bergsten & Jan Seger Laboratoriet för Tillämpad Idrottsvetenskap 154 Johnny Nilsson Undervisning inom rörelse, hälsa och miljö 161 Peter Schantz Del III Forskning Forskningen vid GIH åren Peter Schantz Fysiologisk forskning åren Björn Ekblom Fysiologisk forskning åren Jan Henriksson Fysiologisk forskning åren Kent Sahlin Fysiologisk forskning åren Eva Blomstrand Historisk forskning 207 John S. Hellström & Leif Yttergren Pedagogisk forskning 210 Lars-Magnus Engström, Håkan Larsson, Suzanne Lundvall & Karin Redelius Psykologisk forskning 240 Peter Hassmén & Göran Kenttä Forskning inom rörelselära 245 Toni Arndt Forskning inom temaområdet rörelse, hälsa och miljö 253 samt humanbiologi Peter Schantz 7

4 Sport innovation 263 Johnny Nilsson Forskarutbildning i idrottsvetenskap 272 Håkan Larsson Om forskningens dolda krafter och exemplet Berit Sjöberg 275 Peter Schantz Del IV GIH:s lokaler Idrottshögskolans lokaler 282 Yvonne Wessman GIH:s nybyggnation Dimiter Perniklijski Världens äldsta idrottsbibliotek 292 Anna Ekenberg & Karin Jäppinen Del V Konstnärlig utsmyckning Smideskonstverket Bollande egyptiska danserskor 303 Karin Törngren Svävar, driver 305 Helena Isoz Korssittande flickan som statyett 309 Suzanne Lundvall Författarförteckning 312 8

5 Idrottshögskolans lokaler Så började det Yvonne Wessman Etableringen av Idrottshögskolan (IH) som statlig högskola innebar många utmaningar. En av dem, som IH delade med flera av de mindre högskolorna i Stockholm, var att lokalmässigt motsvara förväntningarna i en expanderande verksamhet. Idrottshögskolans utbildningar var och är lokalkrävande; det går inte att bedriva idrottslärarutbildning, hälsopedagogutbildning eller tränarutbildning utan tillgång på idrottshallar, gymnastiksalar, bad, bollplaner, rum för styrketräning mm. Till det skall läggas att den forskningsanknytning som utbildningarna behöver ställer speciella krav på laboratorier för kliniska försök liksom på up to date lärosalar. IH:s etablering sammanföll också i tiden med utvecklingen av IT som hjälpmedel i undervisningen och som stöd i studenternas arbete med de teoretiska delarna i utbildningen, inte minst när de skulle skriva sina examensarbeten. Lokalsituationen när GIH blev IH De lokaler som fanns att tillgå initialt var huvudbyggnaden med reception, några lärosalar, biblioteket, arbetsrum för högskoleledningen och några få lärarrum, studenternas uppehållsrum, ett personalrum med köksdel och en restaurang. I förlängningen av den byggnaden fanns idrottshallar, gymnastiksalar, skåphallar för studenternas tillhörigheter, lärarrum, vaktmästeri och GIH-badet. Bredvid huvudbyggnaden fanns en äldre tegelbyggnad, där fysiologilärare och forskare inom det området hade sina arbetsrum och några mindre laboratorier. Dessa personer, liksom några som hade sina arbetsrum i en byggnad på andra sidan Lidingövägen, var forskningsmässigt och lokalmässigt lierade med Karolinska Institutet (KI). I par- 282

6 ken runt IH låg också några mindre paviljonger, där några lärarrum hade tillskapats. Som om inte detta var nog, fick den nya högskolan hyra in sig i en del av Tennisstadion på Fiskartorpsvägen för att lösa behovet av lokaler för delar av administrationen, en olägenhet för både studenterna och personalen. Det var å ena sidan en relativt väl sammanhållen verksamhet rent fysiskt men såväl lärare som studenter och administrativ personal pressades av den uppsplittring som trots allt fanns; det kändes trångt, det saknades marginaler, om man ville komplettera med ny verksamhet och det fanns få naturliga träffpunkter för personalen. Planerna tar fart Svenska universitet och högskolor fick strax efter Idrottshögskolans etablering en ny styrmodell med decentralisering av ansvar för planeringsoch utvecklingsfrågor. Det innebar t. ex. att högskolan på ett tydligare sätt än tidigare fick ansvar för förvaltningen av sin ekonomi, innefattande att också ekonomiskt ansvara för sina lokaler. Hyresvärden blev det nybildade Akademiska Hus AB, som från Byggnadsstyrelsen tog över universitetens och högskolornas lokalbestånd. Det var sålunda till Akademiska Hus och dess Stockholmskontor IH vände sig med önskemål om bättre lokaler. IH hade inledningsvis tur i så motto att Akademiska Hus uppdrog åt arkitekten Johan Celsing att i samarbete med IH arbeta fram ett förslag till tillbyggnad med plats för lärosalar, laboratorier, lärarrum mm. Det kändes inspirerande att samarbeta med Johan Celsing. Han var lyhörd för IH:s behov samtidigt som hans förslag gestaltningsmässigt kändes rätt i miljön. För att få rimlig ekonomi i nybyggnadsprojektet sökte IH samarbete med KI, som var berett att bära vissa kostnader utifrån det utbildnings- och forskningssamarbete, som de båda lärosätena utvecklade. Försöken att få Sveriges Olympiska Kommitté att samverka rann dessvärre ut i sanden. 283

7 Hinder på vägen Det förslag till tillbyggnad som utarbetades skulle ligga i parken ner mot Stadion, parallellt med Lidingövägen. Ungefär samtidigt som det tog form intensifierades arbetet med att bilda Nationalstadsparken. Många personer och organisationer var engagerade i detta. En viss dragkamp utkämpades om hur starka restriktionerna skulle vara i anslutning till parken. Idrottshögskolan låg och ligger i det område som 1995 blev Nationalstadsparken. Den planerade tillbyggnaden av IH var enligt Stockholms stadsbyggnadsansvariga för hög. Den skulle inte harmoniera med Stadion och tornet i vyn från Lidingövägen norrut, menade man. Det innebar att Johan Celsing fick utarbeta ett förslag till en lägre byggnad. Också det förslaget förkastades av Stockholms stad vid underhandsförfrågan om bygglov. Nu hade restriktiviteten vad gäller byggande i anslutning till Nationalstadsparken accelererat. Akademiska Hus och IH fick veta, att en tillbyggnad av högskolan sannolikt inte skulle tillåtas i det planerade läget sydöst om huvudbyggnaden. Dags att titta norrut Men skam den som ger sig. Nu inleddes försök att dels lösa en del akuta lokalfrågor, dels söka nya vägar att få en långsiktigt hållbar utbyggnad. Olika förslag prövades, t. ex. att förlägga en del av verksamheten till f.d. Almänna BB i närheten av IH. Ett annat förslag som dök upp och förkastades var att flytta en del av IH till lokaler som blev tillgängliga, när sjuksköterskeutbildningen flyttade från KI:s område till Huddinge. Ett annat alternativ var att flytta någon del till Bosön. Men inget alternativ bar. Samtidigt inleddes en ny fas i det mer långsiktiga arbetet, nämligen att pröva, om en utbyggnad skulle kunna göras på norrsida, i sluttningen ner mot Östermalms IP. Akademiska Hus inbjöd tre arkitektkontor att utarbeta var sitt förslag till tillbyggnad i norrläge. Denna tävlan ledde till tre i och för sig intressanta förslag men inget av dem var sådant att IH och Akademiska Hus ville gå vidare med det. Däremot innehöll förslagen var för sig kva- 284

8 litéer, som skulle kunna kombineras i en norrlösning. Att en utbyggnad norrut skulle vara möjlig rent fysiskt framgick på ett bra sätt av de tre förslagen. Däremot återstod frågan om Stockholms stad skulle ge bygglov för det nya läget. Kreativitet under tiden Nöden är uppfinningarnas moder, heter det. Och kreativiteten att förbättra lokalsituationen i avvaktan på tillbyggnaden tog sig många uttryck. Så skapades datorsalar till studenterna i källarplan och i en ombyggd lärosal, grupprum inreddes på läktare i gymnastiksalar och idrottshall, något lärarrum inreddes till kollegierum, några mindre laboratorier tillskapades och ett styrketräningsrum inreddes. Det så kallade Jönssons hus, tidigare bostad för vaktmästare Åke Jönsson med familj, gjordes om till ett trivsamt ställe för sammanträden och liknande aktiviteter. Så fick högskolestyrelsen en fast punkt och behövde inte som tidigare forcera trapporna i Stadiontornet för att träffas. Slutligen fick IH kort efter år 2000 möjlighet att hyra övervåningen i läktarbyggnaden vid Östermalms IP. Det innebar också att IH kunde påverka utformningen av våningsplanet och hur det skulle inredas. På det sättet fick IH tre nya lärosalar, ett antal lärarrum och ett uppehållsrum. Ekonomi Här kan det vara på sin plats att med några ord beröra ekonomin kopplad till lokalerna. IH planerade målmedvetet för att expandera lokalerna. I det låg också att skapa en ekonomisk plattform. Den byggdes upp successivt. Med Utbildningsdepartementets goda minne fick IH behålla de överskott som uppstod dels till följd av att utbyggnaden dröjde, dels som resultat av god hushållning och viss uthyrning av idrottslokaler kvällar och helger. De medlen skulle komma väl till pass senare. Mer om detta i det kommande kapitlet av Dimiter Perniklijski. 285