Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad

Transkript

1 UV SYD RAPPORT 2007:15 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING 2006 Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad Boplatslämningar från brons- och järnålder Skåne, Lunds stad, Mårtens Fälad 2:7 och Östra Torn 26:14, RAÄ 188 och 189, Lunds kommun Dnr Tyra Ericson Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad 1

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Odlarevägen 5, Lund Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2007:15 ISSN Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Omslagsbild Hus 2 från öster. Foto: Tyra Ericson Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2007 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3

3 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 5 Undersökningens förutsättningar 5 Syfte och metod 7 Resultat 7 Tolkning och åtgärdsförslag 15 Referenser 16 Administrativa uppgifter 16

4 l Häljarp Saxån Eslöv Ö Lundåkrabukten Hofterup Kävlinge Löddeköpinge Furulund Lödde å Kävlingeån Bjärred LUND S Sandby Lommabukten Krankesjön Lomma Dalby Staffanstorp Veberöd MALMÖ Bara Genarp Bunkeflostrand Oxie Yddingesjön Sege å Svedala Fjällfotasjön Vellinge Börringesjön Skurup Skanör Höllviken Falsterbo Ljunghusen TRELLEBORG km Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med undersökningsområdet markerat med en ring. Skala 1: Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad

5 Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad Boplatslämningar från brons- och järnålder Tyra Ericson Sammanfattning En arkeologisk förundersökning har ägt rum inom en ca m 2 stor del av fastigheterna Mårtens Fälad 2:7 och Östra Torn 26:14 i Lunds östra utkant. Förundersökningen omfattade två delområden, varav det norra motsvarar RAÄ 188 och det södra RAÄ 189, båda i Lunds stad. Ytor om sammanlagt m 2 banades av. Härdar, gropar och gropsystem från bronsålder/förromersk järnålder undersöktes, liksom två hus från folkvandringstid. Fyndmaterialet utgörs av flinta, keramik och enstaka djurben. Inledning Lunds kommun har för avsikt att exploatera utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad, beläget i östra utkanten av Lunds stad. Exploateringen avser bostadsbebyggelse. Vid en arkeologisk utredning kunde konstateras tre delområden med förhistoriska boplatslämningar inom utbyggnadsområdet. Två av dessa förordades för bevarande eller förundersökning (Ericson 2000). Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd, utförde därför en arkeologisk förundersökning inom dessa två delområden, som tillsammans omfattar ca m 2. Förundersökningen ägde rum i oktober november 2006 och bekostades av Lunds kommun. Ansvarig för undersökning och rapport var Tyra Ericson. Undersökningens förutsättningar Undersökningsområdet (UO) ligger idag som åkermark. Det består av en platå och övre delen av dess sluttning åt norr (fig. 2). Alven inom området består huvudsakligen av lerig morän men ställvis av silt och sand. Vid utredningen avgränsades de två platserna utifrån förekomst av dels anläggningar, dels slagen flinta. Den södra platsen (RAÄ 189) ligger på toppen och sluttningarna av en markerad höjd, medan den norra platsen (RAÄ 188) är belägen på två avsatser på höjdens nordsluttning. Inom båda platserna påträffades stolphål som tydde på att förekomst av långhus (Ericson 2000). I samband med att Utmarks- Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad 5

6 Registrerad fornlämning, punkt Registrerad fornlämning, yta Exploateringsområde Undersökningsområde Fig. 2 Utdrag ur fastighetskartan med exploateringsområde, de två delområdena samt fasta fornlämningar markerade. Skala 1: Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad

7 vägen fick en ny sträckning omedelbart öster om UO utfördes 2000 en arkeologisk förundersökning, som berörde den östligaste delen av RAÄ 189. Därvid påträffades anläggningar och fynd från bronsålder men även en sländtrissa av järnålderstyp (Månsson 2000). Väster om UO utfördes en arkeologisk undersökning Här påträffades spridda boplatslämningar med dateringar från neolitikum till järnålder (RAÄ 191 och 192, Olsson 2000). En knapp km söder om UO har förundersökts en boplats med härdar och gropar från yngre bronsålder och ett långhus från äldre romersk järnålder (RAÄ Stora Råby 35, Ericson 2007a). Lika långt norr om UO har förundersökts boplatslämningar från yngre bronsålder/förromersk järnålder (RAÄ 195, Ericson 2007b). Syfte och metod Syftet med förundersökningen var att ta fram ett beslutsunderlag som klargör den aktuella fornlämningssituationen på platsen vad gäller fornlämningarnas bevarandestatus, utbredning, innehåll, dateringar och vetenskapliga potential. Matjorden banades av i nio schakt, fem i norr och fyra i söder (fig. 2). Schaktens läge bestämdes utifrån utredningsresultaten. Bland annat lades schakt i anslutning till de stolphål som vid utredningen tolkats som möjligen ingående i en huskonstruktion. Schakt och anläggningar dokumenterades i Riksantikvarieämbetets dokumentationssystem Intrasis. Ett urval av anläggningarna undersöktes till hälften/fjärdedelen, de flesta för hand medan några snittades med maskin. En stensättningsliknande anläggning totalundersöktes utifrån hypotesen att det kunde röra sig om en grav, och grävdes skiktvis. Profilerna ritades i skala 1:20. Prov för 14 C-analyser togs i ett urval anläggningar. Resultat Norra området (RAÄ 188) Platsen omfattar ca m 2. Fem schakt med en sammanlagd yta om ca 1400 m 2 togs upp med maskin (fig. 3). Under matjorden påträffades 23 gropar, 14 härdar och 17 stolphål. Anläggningarna var relativt glest fördelade över ytan. Tre av stolphålen kunde försiktigtvis tolkas som ingående i en huskonstruktion, hus 1, medan åtta stolphål och en härd utgjorde tydligare lämningar av ett annat hus, hus 2 (se nedan). Av övriga anläggningar undersöktes åtta gropar, två härdar och tre stolphål. Flertalet härdar fanns inom den västra delen av området. Längre österut var istället gropar den dominerande anläggningstypen. De flesta undersökta groparna var fyndtomma. Två tolkades som lertäktsgropar och två som vattenhål, för de övriga kunde ingen funktion avgöras. En grop, A449, hade en avvikande fyllning. Anläggningen liknade först en stensättning, och då det inte kunde uteslutas att det rörde sig om en grav undersöktes den inledningsvis som om den varit en grav. Den tolkades sedan som ett vattenhål. Anläggningen var ca 2,2 m i diameter och ca 0,8 m djup. Fyllning en bestod av fem lager sten, mellan stenarna fanns överst med gråbrun lera med täta stänk av röd bränd lera, understa ca 0,3 m grå lera. Två stolphål i norr respek- Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad 7

8 Fig. 3. Norra delområdet med schakt och anläggningar. Skala 1:1000 tive väster kan ha ett strukturellt samband med anläggningen. Träkol från det västra stolphålet har 14 C-daterats till förromersk järnålder (Ua-28208, se tabell 1). Keramiken från A449 är dock snarast från äldre bronsålder. Just A449 svarade för huvuddelen av fynden från det norra området. I den fanns ca 300 g bränd lera, ca 400 g keramik, en flintskrapa och några fragment bränd flinta. Bränd lera och bränd flinta påträffades också i två grunda gropar, 480 och A511, ett tiotal meter från A449. Övriga fynd från det norra området utgörs av en mindre mängd keramik och ett ensamt flintavslag (tabell 2). 8 Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad

9 Hus 1 (fig. 4) Typ: Treskeppigt långhus Väggkonstruktion: - Takkonstruktion: 3 stolphål efter 2 2 parställda stolpar Bockbredd: 2,0 m Riktning: Ö V Längd: ca 5 m bevarat Bredd: - Golvyta: - Fynd: - Analyser: - Anläggningar: stolphål Dateringar: hustypologi: yngre romersk järnålder/ folkvandringstid Fig. 4. Hus 1, plan. Skala 1:200 Endast tre stolphål återstår av det som eventuellt har varit ett hus. De två norra var endast bevarade till ett djup av 4 5 cm, medan det södra var något djupare och innehöll stänk av träkol. Bockbredden antyder en datering till yngre romersk järnålder/folkvandringstid. Området är uppenbarligen hårt plöjt och genomkorsas dessutom av fler täckdiken av vad som framgår av planen. Antingen är huset skadat, eller så har det aldrig varit ett hus utan är tre stolphål som slumpartat hamnat i ett husliknande mönster. Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad 9

10 Hus 2 (fig. 5 och omslagsbild) Typ: Treskeppigt långhus Väggkonstruktion: - Takkonstruktion: 8 stolphål efter 4 2 parställda stolpar Bockbredd: 1,8 2,0 m Riktning: Ö V Längd: minst 11 m Bredd: - Golvyta: - Fynd: - Analyser: 14 C Anläggningar: stolphål, härd Dateringar: hustypologi: yngre romersk järnålder/folkvandringstid, 14 C: folkvandringstid (Ua-28206, se tabell 1) Hus 2 Fig. 5. Hus 2, plan. Skala 1: Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad

11 Lab. nr. Anl. nr. Anl. typ Material 14 C-ålder BP Kal. 1 sigma Kal. 2 sigma Period (1 sigma) Ua härd, S omr. träkol, lönn (egen-ålder > 30 år) Ua härd hus 2, N omr. Ua stolphål hus 3, S omr. Ua stolphål invid grop 449, N omr. träkol, ek (egenålder > 30 år) träkol, björk (egenålder> 30 år) träkol, ask (egenålder > 30 år) 2575± BC (65,8), BC (2,4) 1595±30 AD (26,2), AD (42,0) 1540±30 AD (36,2), AD (1,6), AD (30,4) 2370± BC (68,2) Tabell C-analyser (siffror inom parantes anger sannolikhet för tidsintervall) BC (75,3), BC (11,2), BC (7,9), BC (1,0) AD (95,4) AD (95,4) BC (10,9), BC (3,1), BC (81,3) yngre bronsålder folkvandrings-tid folkvandrings-tid förromersk järnålder Hus 2 låg på en markerad avsats på nordsluttningen, där två stolphål påträffats redan vid utredningen. Fyra par stolphål efter takbärare kunde dokumenteras. Stolphålen varierade i djup mellan 0,04 och 0,24 m och var fyllda med grå humös silt. Området var stört av flera recenta diken och det är inte uteslutet att huset varit längre åt öster och/eller väster. Den östligaste bocken har något mindre bockbredd än de övriga, vilket antyder att den takbärande konstruktionen har varit svagt konvex. Husets östra del bestod av två spann med en längd av vardera ca 3 m. I den västra delen var ett längre spann, ca 4 m långt, med en centralt placerad härd. Träkol från härden har 14 C-daterats till folkvandringstid (Ua-28206, se tabell 1), vilket överensstämmer med den hustypologiska dateringen. Huset kan jämföras med en stor grupp mindre långhus från yngre romersk järnålder/folkvandringstid som har 4 5 bockar. Dessa hus har ofta oregelbunden stolpsättning så att ett större rum med plats för en härd bildas i husets västra del (Artursson 2005 s. 110f). Södra området (RAÄ 189) Platsen omfattar ca m 2. Fyra schakt med en sammanlagd yta av ca m 2 togs upp med maskin (fig. 6). Under matjorden påträffades 14 gropar, 2 härdar och 49 stolphål. De flesta stolphålen var koncentrerade till en yta med relativt siltig undergrund nära toppen av kullen, medan övriga anläggningar framför allt fanns på dess sydsluttning. Sju av stolphålen kunde tolkas som ingående i en huskonstruktion, hus 3 (se nedan). Av övriga anläggningar undersöktes sex gropar, en härd och 22 stolphål. Tre av groparna var gropsystem. De snittades alla med maskin, liksom en större grop. Dessa fyra anläggningar var belägna i områden med lerig undergrund och tolkades som lertäkter. Fyndmaterialet var i samtliga anläggningar mycket sparsamt och utgjordes av en mindre mängd rabbad keramik, bränd lera, enstaka djurben och enstaka flintavslag (tabell 2). Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad 11

12 Fig. 6. Södra delområdet med schakt och anläggningar. Skala 1:1000 Hus 3 (fig. 7 8) Typ: Treskeppigt långhus Väggkonstruktion: - Takkonstruktion: 7 stolphål efter 4 2 parställda stolpar Bockbredd: 2,1 2,4 m Riktning: Ö V Längd: minst 9 m Bredd: - Golvyta: - 12 Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad

13 Fynd: - Analyser: 14 C Anläggningar: stolphål Dateringar: hustypologi: yngre romersk järnålder/folk vandringstid, 14 C: folkvandringstid (Ua-28207, se tabell 1) Fig. 7. Hus 3, plan. Skala 1:200 Hus 3 var beläget på toppen av en markerad höjd, och var den enda konstruktion som kunde urskiljas i det virrvarr av stolphål som fanns inom en relativt begränsad yta. Sju stolphål efter fyra par takbärare kunde konstateras; där det södra stolphålet i det västligaste paret skulle ha funnits var istället ett recent dike. Den stora mängden diken på platsen medför att det inte går att säga om huset haft en längre utsträckning åt väster. Stolphålen varierade i djup mellan 0,16 och 0,30 m, vilket innebär att de var djupa jämfört med många av de närliggande stolphålen. De var fyllda med brungrå humös silt eller lera och hade i de flesta fall en jämförelsevis liten diameter, oftast ca 0,2 m. De tre spannen är alla ca 3 m långa. Bockbredden i den östligast bocken är, liksom i hus 2, något mindre än i de andra, vilket antyder att den takbärande konstruktionen har varit svagt konvex. Träkol från det sydöstligaste stolphålet har daterats till folkvandringstid (Ua , se tabell 1), vilket överensstämmer med den hustypologiska dateringen. Även detta hus kan utifrån bockbredd och stolpsättning jämföras med gruppen mindre långhus från yngre romersk järnålder/folkvandringstid (se ovan). Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad 13

14 Fig. 8. Hus 3 från väster. Foto: Tyra Ericson fyndnr material sakord antal vikt (g) anmärkning påträffas i 1 flinta avslag/avfall 1 25 A449 2 flinta avslag/avfall 3 26 A449 3 bränd lera bränd lera 292 A449 4 keramik kärl A449 5 keramik kärl 5 80 mynning A449 6 keramik kärl 1 10 botten A449 7 keramik kärl 1 4 mynning A449 8 keramik kärl 1 37 A449 9 keramik kärl 3 35 matskorpa A keramik kärl 9 51 A keramik kärl 3 7 A flinta avslag/avfall 1 1 A bränd lera bränd lera 74 A flinta avslag/avfall 1 10 A keramik kärl 2 5 A ben avfall 2 8 A ben avfall 2 1 A ben avfall 1 8 A flinta avslag/avfall 3 15 A flinta avslag/avfall 1 7 A flinta avslag/avfall 2 34 A keramik kärl 3 24 rabbad A bränd lera bränd lera 4 A1271 Tabell 2. Fynd. F1 15 är från det norra området och F16 23 från det södra. 14 Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad

15 Tolkning och åtgärdsförslag Den norra platsen tolkas som en ensamgård från folkvandringstid. Till denna fas kan endast Hus 2 knytas med säkerhet, men det är rimligt att en del av de övriga anläggningarna härrör från gårdens brukningstid. Fynd och en 14 C-datering visar att olika aktiviteter ägde rum på platsen redan under bronsålder/förromersk järnålder. Då endast en anläggning, A449, var fyndförande är flertalet anläggningar odaterade. Flertalet stolphål var grunda, vilket visar på relativt dåliga bevaringsförhållanden för anläggningar. Anläggningstätheten var inte heller särdeles hög. Platsens fyndfattighet och det faktum att den innehåller blandade tidsskikt bidrar också till att den i jämförelse med andra boplatser i östra Lund inte bedöms ha tillräckligt stor vetenskaplig potential för att en fortsatt undersökning ska vara motiverad. Den södra platsen tolkas också i första hand som en ensamgård från folkvandringstid. Gårdarna kan ha existerat samtidigt men det är också möjligt att de utgör två faser av samma bebyggelseenhet. Förundersökningen av platsens östra del gav en preliminär datering till yngre bronsålder (Månsson 2000). 14 C-datering av en härd samt förekomst av rabbad keramik i det största gropsystemet ansluter till denna datering. Även den södra platsen har alltså blandade tidsskikt, och är dessutom ännu mer fyndfattig än den norra. Inte heller denna plats bedöms, i jämförelse med andra boplatser i östra Lund, besitta tillräckligt stor vetenskaplig potential för att en fortsatt undersökning ska vara motiverad. Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad 15

16 Referenser Artursson, M Böndernas hus. I: Carlie, A. (red.) Järnålder vid Öresund. Band 1. Specialstudier och syntes, Skånska spår arkeologi längs Västkustbanan, s Ericson, T Arkeologisk utredning. Utmarksvägen. Skåne, Lunds stad, Utmarksvägen område 1 3. RAÄ UV Syd Rapport 2000:54. Ericson, T. 2007a. Arkeologisk förundersökning Utbyggnadsområde 125 Linero III. Boplatslämningar från yngre bronsålder och äldre järnålder. Skåne, Stora Råby socken, Linero 1:9, RAÄ 35, Lunds kommun. RAÄ UV Syd Rapport 2007:7. Ericson, T. 2007b. Arkeologisk förundersökning Utbyggnadsområde 129 Östra Torn IV. Boplatslämningar från bronsålder och äldre järnålder. Skåne, Lunds stad, Östra Torn 26:15, RAÄ 195, Lunds kommun. RAÄ UV Syd Rapport 2007:11. Månsson, S Arkeologisk förundersökning. Brons- och järnålder vid Utmarksvägen. Skåne, Lunds stad, Utmarksvägen. RAÄ UV Syd Rapport 2000:100. Olsson, M Arkeologisk utredning och undersökning. Två bosättningar vid en bäck. Skåne, Lunds stad, Mårtens Fälad 2:6 och 26:14. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2000:62. Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: , Projektnummer: Undersökningstid: 23 oktober 7 november 2006 Projektgrupp: Tyra Ericson, Sven Hellerström, Thomas Andersson Underkonsulter: Hyrman AB, Sydschakt Exploateringsyta: m 2 (varav m 2 i norr/raä 188 och m 2 i söder/raä 189) Undersökt yta: m 2 (varav m 2 i norr/raä 188 och 1000 m 2 i söder /RAÄ 189) Läge: Ekonomiska kartan, blad 2C 5h Koordinatsystem: Lunds lokala Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6174,24 y 1343,00 Höjdsystem: RH 70 Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 9 ritfilmer med profilritningar och specialplaner i skala 1:20 Dokumentationshandlingar som förvaras hos Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd, RAÄ, Lund: Digitalt dokumentationsmaterial för Intrasisprojekt S2006:034 Fynd: Fynd nr 1 23, inlämnade till Lunds Universitets Historiska Museum (LUHM) med LUHMnr Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad

17 UV Syds rapportserie Huseby. Skatelövs sn. Småland FU Bengt Söderberg 2. Utredning i Örja kyrkby. FU Katalin Schmidt Sabo 3. Vägdragning i Södra Vallåkra. Kvistofta sn. FU Katalin Schmidt Sabo 4. Asmundtorp 29:3. FU Tyra Ericson 5. Oxie 54:6. FU Thomas Andersson 6. Saxtorp 6:51 och 6:53. AU Sven Hellerström 7. Utbyggnadsområde 125, Linero III. St. Råby sn. FU Tyra Ericson 8. Boplatslämningar och gravar i Gröstorp. Järrestads sn. FU Nathalie Becker 9. Väg E6 Trelleborg Vellinge. Ett motorvägsbygge. FU Bengt Jacobsson 10. En välbevarad äldre järnåldersgård i Uppåkraboplatsens omland. FU Tyra Ericson 11. Utbyggnadsområde 129 Östra Torn IV. Lund FU Tyra Ericson 12. Boplatslämningar i Borgeby. SU Bengt Jacobsson 13. En medeltida tegelugn i Dalby. FU Tyra Ericson 14. Tidigneolitikum vid Dalby. FU Sven Hellerström 15. Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad. Lund. FU Tyra Ericson