Rapportering av dricksvattenkontrollen 2006

Transkript

1 Rapport Rapportering av dricksvattenkontrollen 2006 Kontrollmyndigheternas rapportering av dricksvattenkontrollen av Doris Rosling NATIONAL FOOD ADMINISTRATION, Sweden

2 Produktion: Livsmedelsverket, Box 622 SE Uppsala, Sweden Teknisk redaktör: M Olausson Tryck: Kopieringshuset, Uppsala Uppsala Livsmedelsverkets rapportserie är avsedd för publicering av projektrapporter, metodprövningar, utredningar m m. I serien ingår även reserapporter och konferensmaterial. För innehållet svarar författarna själva. Rapporterna utges i varierande upplagor och tilltrycks i mån av efterfrågan. De kan rekvireras från Livsmedelsverkets kundtjänst (tel ) till självkostnadspris (kopieringskostnad + expeditionsavgift).

3 Innehåll Sammanfattning 3 Bakgrund 4 Definitioner 5 Antal anläggningar 7 Allmänna anläggningar 7 Övriga anläggningar 7 Antal mikrobiologiska respektive kemiska prov 8 Allmänna anläggningar 8 Övriga anläggningar 9 Återkommande anmärkningar 10 Allmänna anläggningar 10 Övriga anläggningar 10 Fluorid 11 Bekämpningsmedel 11 Övriga kemiska anmärkningar 12 Mikrobiologiska anmärkningar 12 Anmärkningar uppdelade på ytvatten och grundvatten i storleksordning 13 Sjukdomsutbrott 13 Kokningsrekommendationer 14 Antal kokningsrekommendationer och dess längd 14 Tidpunkten för kokningsrekommendationer 14 Antal berörda vid kokningsrekommendationer 15 Kontrollbesök och andra aktiviteter 15 Kontrollbesök inspektioner 16 Antal timmar i dricksvattenkontrollen 16 Förelägganden 17 Avsaknad av larm 18 Avsaknad av beskrivning över distributionsanläggningen 18 Övriga kommentarer 18 Tabell Bilaga A, Kommuner Bilaga A, Län

4

5 Rapportering av dricksvattenkontrollen år 2006 Sammanfattning Sammanställningen och utvärderingen av 2006 års rapportering från kontrollmyndigheterna visar att dricksvattnet i allmänna anläggningar i Sverige i de flesta fall är av god kvalitet, men att det finns undantag. Dricksvattenproducenter och den kommunala nämnd som har den direkta kontrollen över dricksvattenanläggningarna behöver visa ett större engageman för att fortsättningsvis kunna bibehålla, eller där det är nödvändigt, förbättra dagens situation. Livsmedelsverkets allmänna uppfattning är att det är de små anläggningarna som generellt sett har ett sämre vatten. Denna uppfattning styrks också av att det oftast är dessa anläggningar som går ut med kokningsrekommendationer. Denna och även tidigare rapporteringar pekar dock i stor utsträckning i motsatt riktning. Med hänsyn till att det görs få analyser är det dock svårt att fånga in till exempel årstidsvariationerna eller tillfälliga förändringar. 35 procent av kontrollmyndigheterna har rapporterat att de inte gjort något besök under år 2006 vilket fortfarande får anses vara en anmärkningsvärt hög siffra. 34 kommuner har valt att inte rapportera, det innebär att 256 myndigheter ingår i denna rapportering. Andelen inspektioner/kontrollbesök varierar mellan noll till fyra per anläggning. Medelvärdet var 0,21. Om alla rapporterande kommuner hade svarat på frågeställningen om antal besök skulle siffran 0,21 kontrollbesök per anläggning öka något. Det är inte troligt att samtliga kommuner som inte besvarat denna fråga inte gjort några kontrollbesök. Motsvarande siffra för år 2005 var 0,30 kontrollbesök per anläggning. Kontrollmyndigheterna använder mellan noll och 143 timmar per anläggning för dricksvattenkontrollen. Motsvarande siffror för år 2005 var mellan noll och 155 timmar per anläggning. Kokningsrekommendationer gavs vid 46 tillfällen i 35 kommuner under år Framförallt var det små anläggningarna med färre än 200 konsumenter som drabbades. Under år 2006 rapporterades två små dricksvattenburna utbrott. Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007 3

6 Variationen i dricksvattenkontrollen mellan kontrollmyndigheterna är fortfarande stor. Enstaka myndigheter kan också ha stora variationer år från år. Flera inspektörer påtalar att de inte hinner med dricksvattenkontrollen eftersom de upplever att tiden inte räcker till. Ett par inspektörer rapporterar att kommunen prioriterar godkännandeprövningar av livsmedelsanläggningar. Dricksvattenkontrollen har därmed blivit eftersatt. Den årliga dricksvattenrapporteringen justerades från och med år 2004 så att den skulle stämma med dricksvattenföreskriften som började tillämpas den 25 december Jämförelser med tidigare rapporteringar görs när det är möjligt. Dricksvattenrapportering från kontrollmyndigheterna till Livsmedelsverket har funnits sedan år Bakgrund Livsmedelsverket har sedan början av 1990 talet begärt in rapporteringar från landets kontrollmyndigheter (kommuner). Livsmedelsverket har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (f.d. Svenska Kommunförbundet) samt kommunrepresentanter utarbetat rapporteringssystemet (Föreskrifterna om rapporteringsskyldigheter för tillsynsmyndigheter SLVFS 2000:25). Enligt 2 skall den kommunala nämnden till Livsmedelsverket lämna uppgifter om kontrollen som verket särskilt beslutat om. Från och med år 2004 har rapporteringen anpassats till att stämma överens med de nya föreskrifterna om dricksvatten, SLVFS 2001:30. Den förändring som skett i rapporteringssystemet är att grupperingen av olika dricksvattentyper är förändrad liksom storleksordningarna på vattenverken. Kontrollmyndigheterna har kunnat rapportera elektroniskt via en lösenordsskyddad blankett. Påminnelser har skett via webbplatsen och e-post. Sista rapporteringsdatum sattes till den 4 februari Ett flertal kontrollmyndigheter hörde av sig efter detta datum och de har fått lämna in rapporteringen på papper i efterhand. Livsmedelsverket har gjort några korrigeringar där det varit uppenbart att vissa resultat saknades. Anledningen till detta var att minska felen i rapporteringen. Resultatet i denna rapportering återspeglar vad kontrollmyndigheterna rapporterat till Livsmedelsverket. Det blir mer och mer vanligt att två eller flera kommuner bildar gemensamma kontrollmyndigheter. Av landets 290 kommuner fanns det under kontrollmyndigheter. I denna rapport används dock begreppet 290 kontrollmyndigheter (kommuner). Av landets 290 kontrollmyndigheter har 256 lämnat in rapporteringen för år Bland dessa finns dessutom ett flertal som endast lämnat svar på några få 4 Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

7 frågor. Uppgifterna kommer trots detta att summeras även om några direkta slutsatser ibland inte kommer att dras. Kontrollmyndigheterna som inte rapporterat dricksvattendelen till Livsmedelsverket för år 2006 är I Stockholms län saknas Vallentuna, Salem, Nykvarn, Stockholm och Norrtälje I Uppsala län saknas Östhammar I Södermanlands län saknas Vingåker I Östergötlands län saknas Ödeshög I Kronobergs län saknas Lessebo I Kalmar län saknas Hultsfred I Blekinge län saknas Blekinge Väst (Olofström, Karlshamn och Sölvesborg) samt Karlskrona I Skåne län saknas Svalöv, Staffanstorp, Bjuv och Höör I Västra Götalands län saknas Öckerö, Stenungsund, Munkedal, Lerum, Vårgårda, Gullspång, Töreboda, Göteborg, Uddevalla och Mariestad. I Värmlands län saknas Grums. I Dalarnas län saknas Leksand I Västerbottens län saknas Bjurholm och Vilhelmina I Norrbottens län saknas Övertorneå och Kiruna Sammanställningen över livsmedelskontrollen under år 2006 återfinns i Livsmedelsverkets rapport 15/2007. Definitioner Allmänt grundvatten Anläggningar som avses i lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (1970:244). Med grundvatten (som tas upp från marken) menas även infiltrerat grundvatten (infiltrationstiden ca 14 dagar eller mer). Allmänt ytvatten Anläggningar som avses i lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (1970:244). I ytvatten (sjöar och vattendrag) ingår även blandat yt- och grundvatten. Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007 5

8 Allmänt ytvattenpåverkat grundvatten Anläggningar som avses i lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (1970:244). Ett ytvattenpåverkat grundvatten är ett grundvatten där man får ett tillskott av ytvatten och där infiltrationstiden är för kort för att ändra karaktär från ytvatten till grundvatten (ca 14 dagar). Övriga anläggningar Till övriga anläggningar räknas sådana som inte omfattas av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (1970:244) men som ändå omfattas av dricksvattenföreskrifterna på grund av sin storlek eller att verksamheten är kommersiell eller offentlig. Storleksgränsen är 50 konsumenter eller 10 m 3 per dygn (årsmedelvärden). Exempel på offentlig eller kommersiell verksamhet kan vara livsmedelsanläggningar eller stugbyar för uthyrning med eget dricksvatten. Normal kontroll Vid utgående dricksvatten räknas mikrobiologiska och kemiska prov var för sig, se bilaga 3 i dricksvattenföreskrifterna. Hos användaren/konsumenten räknas den mikrobiologiska och kemiska provtagningen som ett prov. Det är dricksvattenproducenten som har ansvar för att dessa prov tas och analyseras. Frekvens och omfattning ska finnas angivet i egenkontrollprogrammet. Utvidgad kontroll I utvidgad kontroll ingår samtliga parametrar i bilaga 2 i dricksvattenföreskriften, vissa undantag samt provtagningsfrekvensen finns angivna i bilaga 3. Det är dricksvattenproducenten som har ansvar för att dessa prov tas och analyseras. Frekvens och omfattning ska finnas angivet i system för egenkontroll. Offentlig provtagning Kontrollmyndigheten ansvarar för denna provtagning och tas i förekommande fall. Det kan till exempel vara klagomål från konsumenter eller vid inspektion. Utgående dricksvatten från vattenverk En anläggning som avser uppfordring, beredning samt tillhörande reservoarer för förvaring av dricksvatten. Provtagningen gäller det färdigberedda dricksvattnet. Distributionsanläggning Avser rörledningar, pumpar, reservoarer för distribution av dricksvatten. Provtagning sker vid förutbestämda provtagningspunkter enligt system för egenkontroll. 6 Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

9 Problemanläggning En anläggning som har haft upprepande anmärkningar på dricksvattnet vid analys eller där konsumenterna klagat på dricksvattnet. Indelning av vattenverken i storleksgrupper I dricksvattenföreskrifterna delas vattenverken in efter dricksvattenproduktion i kubikmeter (m 3 ) per dag. Det finns dock omräkningsfaktorer till antal konsumenter som får användas. För enkelhetens skull redovisas storleksordningen i denna rapport enbart i antal konsumenter. < = mindre än, > = större än < 10 m 3 omräknas till < 50 konsumenter Mellan m 3 omräknas till konsumenter Mellan m 3 omräknas till konsumenter > m 3 omräknas till > konsumenter Antal anläggningar Allmänna anläggningar Antalet allmänna dricksvattenanläggningar har minskat med 46 sedan föregående år och är år 2006 nere i anläggningar. Även antalet rapporterande myndigheter har minskat vilket är den troliga förklaringen till att antalet anläggningar har minskat. Det tillkommer ytterst få allmänna anläggningar. I tabell 1 finns de allmänna anläggningarna uppdelade i storleksordning och typ av vattenverk. Av de 256 kontrollmyndigheter som rapporterat uppgav 244 myndigheter att de hade minst ett allmänt vattenverk. 74 myndigheter uppgav också att de fick dricksvatten från en anläggning utanför myndighetens ansvarsområde. Övriga anläggningar Från och med den 25 december 2003 försvann begreppet förordnad anläggning. I stället infördes begreppet övrig anläggning. Övrig anläggning är ett vidare begrepp än de tidigare förordnade anläggningarna. Anläggningar som inte omfattas av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (1970:244) men som ändå var kommersiella eller offentliga kontrollerades tidigare oftast genom verksamhetens egenkontroll och redovisades inte som ett enskilt vattenverk. Vissa anläggningar som tidigare varit förordnade blir med de nya föreskrifterna enskilda anläggningar och ska inte längre rapporteras här. Detta är ett tidsödande arbete för kontrollmyndigheterna förordnade anläggningar år 2003 har blivit övriga anläggningar år Det mest troliga är att andelen övriga anläggningar Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007 7

10 är större än de tidigare förordnade anläggningarna. Noteras kan också att när samtliga myndigheter rapporterade (före år 2002 då verket påminde myndigheterna tills de rapporterade) var antalet förordnade anläggningar drygt I tabell 1 finns de övriga anläggningarna uppdelade i storleksordning. 106 kontrollmyndigheter uppgav att de hade minst en övrig anläggning i kommunen vilket är en minskning från föregående år då antalet var 122. Antal mikrobiologiska respektive kemiska prov Totalt hade drygt mikrobiologiska prov tagits vilket är en minskning mot år 2005 då drygt prov togs. Det togs även drygt kemiska prov vilket också är en minskning mot år 2005 då drygt prov togs. Proven är tagna i både egenkontrollen (den normala samt den utvidgade) och i den offentliga kontrollen. Se även tabellerna 2a, 3a och 4a. Flera myndigheter har också påtalat att det inte längre är krav att laboratorierna också skickar provsvaren till kontrollmyndigheten. Rapporteringen från prov tagningen är med andra ord inte fullständig. Kontrollmyndigheterna fastställer dock provtagningspunkter och frekvenser för de regelbundna undersökningarna. Kontrollmyndigheten kan komma överens med dricksvattenproducenten att få dessa uppgifter vilket även kan vara en del i kontrollen. Medelvärden för antal analyser, med hänsyn tagen till typ av råvatten och anläggningens storlek, har dock beräknats. Dessa finns redovisade i tabellerna 2b, 3b och 4b. Jämfört med föregående år varierar medelvärdena något både uppåt och nedåt. Allmänna anläggningar Man kan förutsätta att samtliga kontrollmyndigheter hade minst en allmän distributionsanläggning inom sitt kontrollområde även om man inte hade kontroll över något allmänt vattenverk. 238 kontrollmyndigheter eller 93 procent uppgav att det analyserats prov i den normala kontrollen åtminstone på ett allmänt vattenverk eller en distributionsanläggning inom kontrollområdet. Detta är en ökning med två procent sedan föregående år. 198 kontrollmyndigheter eller 77 procent uppgav att det analyserats prov i den utvidgade kontrollen åtminstone på ett allmänt vattenverk eller en distributionsanläggning inom kontrollområdet. Detta är en ökning med tio procent sedan föregående år. 110 kontrollmyndigheter eller 43 procent uppgav att de tagit offentliga prov på åtminstone ett allmänt vattenverk eller en distributionsanläggning inom kontrollområdet. Detta är en marginell minskning med en procent sedan föregående år. 8 Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

11 Om man jämförde kontrollmyndigheter som haft minst en problemanläggning med myndigheter med offentlig provtagning fann man att 109 kontrollmyndigheter uppgav minst en problemanläggning Av de 109 kontrollmyndigheterna som uppgivit minst en problemanläggning uppgav endast 58 myndigheter eller 53 procent att de tagit offentliga prov. Detta var en ökning med två procent mot föregående år. 51 kontrollmyndigheter eller 47 procent hade minst en problemanläggning men de hade inte tagit något offentligt prov. Man kan inte utav detta se att kontrollmyndigheterna i någon större utsträckning med egen provtagning kontrollerat de problem som uppstått på de allmänna dricksvattnen. Det finns heller inget krav att kontrollmyndigheten ska ta offentliga prov vid dessa tillfällen. Det är alltid dricksvattenproducenten som har ansvaret för dricksvattenkvaliteten. En liten ökning av offentlig provtagning har skett vid kontrollmyndigheter med minst en problemanläggning. Övriga anläggningar 106 kontrollmyndigheter uppgav att de hade minst en övrig anläggning. Detta är en minskning med 13 myndigheter sedan föregående år. Flera myndigheter som inte uppgivit sig ha några övriga anläggningar har ändå rapporterat att det tagits prov på sådana. En anledning till detta kan vara att man ännu inte hunnit handlägga alla anläggningar som eventuellt kommer att bli en övrig anläggning. Provtagningen har troligen i många fall fortsatt på före detta förordnade anläggningar. 106 kontrollmyndigheter hade minst en övrig anläggning. 35 av dessa rapporterade minst en problemanläggning. Av de 35 kontrollmyndigheterna (33 procent) som uppgivit minst en problemanläggning uppgav endast 5 myndigheter eller 14 procent att de tagit offentliga prov. Detta är en halvering mot föregående år. 30 kontrollmyndigheter hade minst en problemanläggning men de hade inte tagit något offentligt prov. Ytterligare sex kontrollmyndigheter uppgav att de tagit offentliga prov men inte redovisat någon övrig anläggning. Enligt rapporteringen har kontrollmyndigheterna oftare tagit offentliga prov på allmänna anläggningar (53 procent) när problem uppstått än för de övriga anläggningarna (14 procent). Föregående år var procentsiffrorna 51 respektive 28 procent. De övriga anläggningarna är i allmänhet mindre än de allmänna och därför tas det färre prov på dessa. Det är alltid dricksvattenproducenten som har ansvaret för dricksvattenkvaliteten. Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007 9

12 Återkommande anmärkningar 50 procent av kontrollmyndigheterna hade lämnat in uppgifter om att de hade anläggningar (allmänna och/eller övriga) med anmärkningar på dricksvattnet (127 av totalt 257 myndigheter). Anmärkningarna kunde vara överskridanden av gränsvärden eller att konsumenterna klagat på dricksvattnet. Detta var en ökning från år 2005 då 46 procent av myndigheterna rapporterade anmärkningar. Att man haft anmärkningar behöver inte betyda att konsumenter riskerat att bli sjuka, de flesta anmärkningarna är av estetisk eller teknisk karaktär. Konsumenterna kan dock uppleva det mycket besvärande om dricksvattnet är behäftat med framförallt estetiska problem, till exempel färgat eller grumligt vatten. Sedan ett par år har det blivit nya otjänlighetsgränsvärden för fluorid (1,5 milligram per liter eller mer) och bekämpningsmedel (0,1 mikrogram per liter eller mer för enskilt bekämpningsmedel eller 0,5 mikrogram per liter eller mer för summan av bekämpningsmedlen) därför bad vi kontrollmyndigheterna speciellt att notera överskridanden av dessa ämnen. Allmänna anläggningar Ser man till den totala andelen allmänna anläggningar (2 024) hade 14 procent eller 277 anläggningar någon typ av anmärkning. Vissa anläggningar kunde ha flera olika typer av anmärkningar. Motsvarande siffra för år 2005 var 13 procent. Se även tabell 9. Man kan också förutsätta att samtliga kontrollmyndigheter hade en allmän distributionsanläggning inom sitt kontrollområde även om man inte hade kontroll över något allmänt vattenverk. 109 kontrollmyndigheter uppgav att de hade anmärkningar på denna typ av anläggning. Vissa myndigheter har enbart en anläggning som de hade anmärkning på medan andra myndigheter kunde ha flera anläggningar med anmärkningar. Andelen myndigheter som rapporterar problem på sina allmänna anläggningar har ökat från 100 år 2005 till 109 år Övriga anläggningar Av de övriga anläggningarna hade 5,5 procent eller 80 anläggningar någon eller några anmärkningar. Att de övriga anläggningarna hade en lägre anmärkningsfrekvens beror troligen på att anläggningarna i allmänhet är mindre och antalet prov är färre än för större anläggningar. Det är därför svårare att fånga in problemen på anläggningarna. Se även tabell 9. Av de 106 kontrollmyndigheter som uppgivit att de hade en eller flera övriga anläggningar uppgav 35 myndigheter att de hade minst en övrig anläggning med anmärkningar. Andelen myndigheter som rapporterar problem på sina övriga anläggningar har minskat från 46 år 2005 till 35 år Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

13 Fluorid Måttliga halter av fluorid under gränsvärdet har normalt en positiv effekt på tandstatusen. Skillnaden i halt när fluorid övergår från att ha en positiv till även en negativ effekt är liten. Halter över gränsvärdet (1,5 milligram per liter) innebär ökad risk för tandemaljfläckar (osteofluoros) hos små barn. Grundtanken är att alla (även små barn) ska kunna dricka allt dricksvatten. Vid 34 allmänna anläggningar eller 1,7 procent rapporterades att dricksvattnet var otjänligt på grund av fluorid. Ett flertal av de berörda kontrollmyndigheterna uppgav att dricksvattenproducenterna levererade ett tjänligt dricksvatten med avseende på fluorid till barnfamiljer. Huvuddelen av anläggningarna försörjer färre än 100 konsumenter. Andelen allmänna anläggningar med otjänligt dricksvatten på grund av fluorid har minskat de senaste tre åren från 55 år 2004 till 44 år 2005 och 34 år av de totalt 34 allmänna anläggningarna återfanns även vid 2005 års rapportering på grund av för höga halter av fluorid. Tio anläggningar har tillkommit. 15 övriga anläggningar eller 1,0 procent rapporterade att fluoridgränsvärdet för otjänligt var uppnått eller överskridit. Även för dessa uppgav några kontrollmyndigheter att dricksvattenproducenten ibland levererar ett tjänligt dricksvatten med avseende på fluorid till barnfamiljer. Huvuddelen av anläggningarna försörjer även här färre än 100 konsumenter. Andelen övriga anläggningar med otjänligt dricksvatten på grund av fluorid har minskat de senaste tre åren från 29 år 2004 till 22 år 2005 och 15 år Tio av de totalt 15 övriga anläggningarna återfanns även vid 2005 års rapportering på grund av för höga halter av fluorid. Fem övriga anläggningar har tillkommit. Under en övergångsperiod kan detta vara acceptabelt under förutsättning att producenten under tiden förbereder sig att producera ett dricksvatten med en fluoridhalt på högst 1,5 milligram per liter till samtliga konsumenter. Se även tabell 15. Bekämpningsmedel Bekämpningsmedel räknas också som en förorening och ska inte förekomma i dricksvatten. Gränsvärdet har fastställts mot bakgrund av försiktighetsprincipen. Bland annat kan tillräckligt underlag saknas för att fastställda gränsvärden för enskilda bekämpningsmedel samt för att bedöma risken för eventuella kombinationseffekter om man får i sig flera olika bekämpningsmedel samtidigt. Gränsvärdet bedöms innebära en tillräcklig säkerhetsmarginal mot nivåer där risk för akuta eller kroniska effekter kan förekomma. 13 allmänna anläggningar eller 0,9 procent redovisade otjänligt dricksvatten på grund av bekämpningsmedel. Livsmedelsverkets rapport nr 17/

14 Andelen anläggningar med otjänligt dricksvatten på grund av bekämpningsmedel har minskat under de tre senaste åren från 19 år 2004 till 13 år 2005 och Fyra av de totalt 13 allmänna anläggningarna återfanns även vid 2005 års rapportering på grund av för höga halter av bekämpningsmedel. Nio anläggningar har tillkommit. Gruppen övriga anläggningar hade också problem med bekämpningsmedel i sina dricksvatten. Andelen var något lägre än för de allmänna anläggningarna, fyra övriga anläggningar eller 0,3 procent rapporterade en otjänlig bekämpningsmedelshalt. En av de totalt fyra övriga anläggningarna återfanns även vid 2005 års rapportering på grund av för höga halter av bekämpningsmedel. Tre övriga anläggningar har tillkommit. Även här håller dricksvattenproducenterna på att åtgärda problemen, i flera fall har de under innevarande år (2007) redan installerat kolfilter för att avlägsna bekämpningsmedlet. Se även tabell 16. Övriga kemiska anmärkningar De allra flesta kemiska hälsomässiga anmärkningarna var på grund av fluorid och/ eller bekämpningsmedel. Några kontrollmyndigheter har dock rapporterat fynd av radon, arsenik och nitrat. Även för dessa ämnen måste givetvis dricksvattenproducenten se till att dricksvattnet blir tjänligt. Totalt rapporterades det att 2,8 procent eller 57 av de allmänna anläggningarna hade kemiska hälsomässiga problem. Motsvarande siffra år 2005 var 2,9 procent. Motsvarande siffra för de övriga anläggningarna var något lägre, 2,0 procent vilket även här var jämförbart med år 2005 då procentsiffran var 1, allmänna anläggningar eller 7,2 procent hade estetiska och/eller tekniska problem med sina dricksvatten vilket också är i nivå med föregående år så procentsiffran var 7,0. I gruppen övriga anläggningar hade 29 anläggningar eller 2,0 procent estetiska och/eller tekniska anmärkningar. Även här ligger procentsatsen kvar (2,1) från föregående år. Se även tabell 5. Mikrobiologiska anmärkningar Även mikrobiologiska anmärkningar kan indelas i hälsomässiga respektive estetiskt tekniska anmärkningar. För den sistnämnda gruppen har verket även detta år inte kunnat utläsa några anmärkningar från myndigheternas rapportering. För de allmänna anläggningarna låg de mikrobiologiska hälsomässiga anmärkningarna på 5,8 procent (117 anläggningar) vilket är marginellt högre mot tidigare år då procentsiffran låg på 5,2. För de övriga anläggningarna var anmärkningsnivån något lägre, 2,9 procent vilket också det var något högre än föregående år då motsvarande procentsiffra var 2,2. Se även tabell Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

15 Anmärkningar uppdelade på ytvatten och grundvatten och i storleksordning Ser man till anmärkningsfrekvensen för grundvattnen för de olika storleksgrupperna fann man skillnader. Det var som vanligt de två minsta grupperna, de upp till 500 konsumenter som hade flest kemiskt hälsomässiga anmärkningar. Anledningen till detta är troligtvis att det är de mindre anläggningarna som fortfarande har problem med förhöjda halter av framförallt fluorid. Gruppen med konsumenter är den grupp som hade flest mikrobiologiska anmärkningar. För det allmänna ytvattnet hade de största anläggningarna med fler än konsumenter flest mikrobiologiska anmärkningar. Det förekom flest kemiska anmärkningar för gruppen med konsumenter. Det förväntade resultatet var att det är de minsta anläggningarna generellt skulle ha flest anmärkningar, inte enbart de kemiska hälsomässiga anmärkningarna. Provtagningsfrekvensen spelar nog här en stor roll, eftersom det tas fler prov på stora anläggningar. Detta gäller dricksvatten både från yt- och grundvatten. Denna uppfattning stöds också av att kokningsrekommendationer oftare förekommer på små anläggningar än på stora. Se även tabellerna 6 och 7. I gruppen övriga anläggningar rapporterades det flera anmärkningar på stora anläggningar än på mindre. Återigen spelar nog provtagningsfrekvensen en stor roll, eftersom det tas fler prov på stora anläggningar. Även här förväntades det att de mindre anläggningarna skulle ha flest anmärkningar. Se även tabell 8. Sjukdomsutbrott Rapporteringen av sjukdomsutbrott till följd av kvalitetsbrister på dricksvattnet görs nu på en speciell blankett. På den blanketten har endast upptagits fem tillfällen med några få insjuknade. Alla dessa tillfällen hänförde sig till enskilda brunnar och som varken var kommersiella eller offentliga. Dessa anläggningar lyder därför inte under dricksvattenföreskrifterna. Rapporteringen om sjukdomsutbrott har även jämförts med Smittskyddsinstitutets (SMI:s) uppgifter samt uppgifter som kommer Livsmedelsverket till del utanför rapporteringssystemet. Under år 2006 redovisades två dricksvattenburna sjukdomsutbrott. Ett 15-tal personer insjuknade vid varje tillfälle. Den ena var en allmän och den andra en övrig anläggning. Båda var grundvatten. Under föregående år rapporterades inga dricksvattenburna utbrott. I tabell 14 finns tidigare misstänkta dricksvattenburna utbrott redovisade. Livsmedelsverkets rapport nr 17/

16 Kokningsrekommendationer Livsmedelsverket anser att det är ett allvarligt tillbud som inträffat om kontrollmyndigheten eller dricksvattenproducenten går ut med kokningsrekommendationer. En kokningsrekommendation måste alltid ses som att ett allvarligt problem uppstått i produktionen. Om man hamnat i en krissituation är det naturligtvis bättre att gå ut med en kokningsrekommendation än att hoppas på att inget allvarligt ska inträffa, men återigen får detta inte enbart ses som en enkel försiktighetsåtgärd. Detta ställer till stora problem för konsumenterna även om de är tacksamma för att de blir uppmärksammade på problemen med dricksvattnet. Även under år 2006 förekom kokningsrekommendationer utan att det ingår i denna statistik. Livsmedelsverket har i flera fall endast via tidningsartiklar fått kännedom om kokningsrekommendationerna, dessa har inte tagits med i denna rapportering. Antal kokningsrekommendationer och dess längd Kokningsrekommendationer berörde 46 anläggningar vid 35 kommuner. Detta är något färre än föregående år. Av de 46 anläggningarna år 2006 var 33 allmänna och de resterade 13 var övriga anläggningar. Se även tabell 10. Under åren har antalet kokningsrekommendationer varierat mellan 46 och 71. Kokningsrekommendationens längd under år 2006 var allt från en till 100 dagar. Kokningsrekommendationen på mellan fem till tio dagar var vanligast under år 2006, se tabell 11, där även tidigare års resultat finns redovisade. Rekommendationen på 100 dagar förekom på en övrig anläggning med 55 anslutna konsumenter. För en allmän anläggning förekom som mest en kokningsrekommendation på 73 dagar med anslutna konsumenter. Dricksvattenproducenten måste sätta in tillräckliga resurser för att i framtiden undvika dessa orimligt långa perioder av kokning av dricksvattnet hos konsumenten. Tidpunkten för kokningsrekommendationer Under augusti till och med november månad gavs ovanligt många kokningsrekommendationer, 33 stycken eller 72 procent av rapporterade kokningsrekommendationer för hela året. Detta var sannolikt en följd av det myckna regnandet under denna period. Under de senaste åtta åren har huvuddelen av kokningsrekommendationerna ägt rum mellan juli till och med oktober. Se även tabell 12. Årligen återkommande problem som ger anledning till kokningsrekommendationer måste leda till att extra resurser i förebyggande syfte vidtas för att undvika att samma olägenheter upprepas i framtiden. 14 Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

17 Antal berörda konsumenter vid kokningsrekommendationer Rapporteringen visade att det endera var vattenverket som släppte ut undermåligt dricksvatten eller så uppstod problemen ute i distributionsanläggningen. Ibland var det enbart några fastigheter i en större distributionsanläggning som var berörda. Vid de flesta tillfällen var andelen drabbade konsumenter få, 72 procent eller 33 kokningsrekommendationer berörde färre än 200 konsumenter, 83 procent eller 38 kokningsrekommendationer berörde färre än 500 konsumenter. I tabell 13 finns även föregående års resultat redovisade. För att få ett mått på omfattningen kan man multiplicera antalet drabbade konsumenter med antalet kokningsrekommendationsdagar vid varje enskilt tillfälle och addera dessa. Under år 2006 blev denna siffra persondagar. Man kan säga att var 33:e konsument som fick dricksvatten från en allmän eller övrig anläggning blev uppmanad att koka sitt dricksvatten under en dag under året på grund av att det vatten som levererades inte uppfyllde de mikrobiologiska krav som är fastställda. Detta är det näst lägsta värdet som redovisats sedan frågan ställdes i rapporteringen. Största anledningen till detta var att de flesta anläggningarna som drabbades av kokningsrekommendationer var små. Var 33:e konsument under år 2006 Var 23:e konsument under år 2005 Var 8:e konsument under år 2004 Var 47:e konsument under år 2003 Var 12:e konsument under år 2002 Var 16:e konsument under år 2001 Var 17:e konsument under rår 2000 Var 20:e konsument under år 1999 Var 10:e konsument under år 1998 Att andelen konsumenter som blivit uppmanade att koka sitt dricksvatten varierar så mycket mellan åren beror på att vissa år råkar stora anläggningar ut för ett sämre dricksvatten mikrobiologiskt och man går då ut med kokningsrakommendationer. Kontrollbesök och andra aktiviteter För tredje året i rad får kontrollmyndigheten utöver att rapportera antalet inspektioner/kontrollbesök också rapportera antalet timmar som myndigheten lagt ner på dricksvattenkontrollen. Från och med 2004 års rapportering kommer både allmänna och övriga anläggningar att vara med vid beräkningen av kontrollbesöken per anläggning. Vid tidigare rapporter har endast allmänna anläggningar räknats med eftersom de Livsmedelsverkets rapport nr 17/

18 förordnade anläggningarna i de dåvarande dricksvattenföreskrifterna hade mindre kontrollomfattning. I de nuvarande dricksvattenföreskrifterna finns inte denna skillnad mellan allmänna och övriga anläggningar. Samma regler gäller. I timantalet ingår bland annat inspektionsverksamheten, samråd med dricksvattenproducenterna, ritningsgranskning samt att vara behjälplig vid problem vid dricksvattenproduktionen och kontakt med konsumenterna. Mycket tid har också gått till att bedöma om anläggningar ska omfattas av dricksvattenföreskriften eller ej. Utöver detta ska varje anläggning godkännas eller registreras enligt den nya lagstiftningen som började gälla från januari Kontrollbesök inspektioner Med kontrollbesök/inspektioner menas här de kontrollbesök som kontrollmyndigheten gör på livsmedelsanläggningar, i detta fall vattenverk. Endast provtagning räknas inte som ett kontrollbesök. Dessa kontrollbesök ska inte blandas ihop med den egenkontroll som dricksvattenproducenten själv utför. Av de 220 kontrollmyndigheterna som svarat på denna fråga visade det sig att 77 myndigheter eller 35 procent inte gjort ett enda kontrollbesök. Hänsyn har tagits till de kontrollmyndigheter som inte har något vattenverk. Motsvarande siffror för åren 2005 till 2003 var 20, 22 respektive 27 procent, det vill säga andelen myndigheter som inte gjort något enda kontrollbesök minskade fram till år 2005 för att därefter öka. Under år 2006 genomfördes 725 kontrollbesök vilket motsvarar 0,21 kontrollbesök per anläggning (2 024 allmänna och övriga). Under år 2005 genomfördes kontrollbesök vilket motsvarar 0,30 kontrollbesök per anläggning. Andelen rapporterande kommuner som inte svarat på denna fråga har ökat. Om alla rapporterande kommuner hade svarat på denna fråga skulle siffran 0,21 kontrollbesök per anläggning öka något. Det är inte troligt att samtliga kommuner som inte besvarat denna fråga inte gjort några kontrollbesök. Spridningen mellan kontrollmyndigheterna är stor allt från noll inspektioner till fyra inspektioner per anläggning. Se även bilaga A och tabell 17. Antal timmar i dricksvattenkontrollen För tredje gången fick kontrollmyndigheten besvara frågan om hur många timmar myndigheten arbetat med dricksvattenkontrollen de vill säga inte enbart kontrollverksamheten. Av de 233 myndigheterna som besvarat denna fråga rapporterade 17 myndigheter eller 7,2 procent att de inte lagt ner någon tid alls under år 2006 på dricksvattenkontrollen. Föregående år var motsvarande siffra åtta eller 3,3 procent. Under år 2006 lades timmar ner på dricksvattenkontrollen vilket motsvarar 4,2 timmar per anläggning (2 024 allmänna och övriga). Under år 2005 var motsvarande siffror 5,1 timmar per anläggning. Om alla rapporterande kommuner hade svarat på denna fråga skulle siffran 4,2 timmar per anläggning 16 Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

19 öka något. Det är inte troligt att samtliga kommuner som inte besvarat denna fråga inte arbetat med dricksvattenfrågor. Spridningen mellan kontrollmyndigheterna var orimligt stor allt från noll timmar till 143 timmar per anläggning. Se även bilaga A och tabell 18. Några kommuner har sannolikt lagt ner mycket tid på arbetet med att bedöma om anläggningar som tidigare varit förordnade eller andra vattenverk ska omfattas av dricksvattenföreskrifterna. Om detta arbete inte är slutfört redovisas enbart timmar och kanske inga övriga anläggningar alls. Den tid som kontrollmyndigheterna i snitt lägger ner på dricksvattneanläggningarna är fortsättningsvis liten, men variationerna mellan kommunerna är stor. Förelägganden Antalet förelägganden fortsatte att ökat under år kontrollmyndigheter lade förelägganden på 95 vattenverk, motsvarande siffra för år 2005 var 88. Fram till år 2003 har andelen förelägganden varit någorlunda konstant och som mest varit 32 stycken för att därefet öka. En ny typ av förelägganden inkom under år 2006 vilket beror på att alla livsmedelsanläggningar (inklusive dricksvattenanläggningar) ska godkännas enligt ny lagstiftning. 16 stycken eller 17 procent rörde sig om att myndigheten önskade in handlingar för att kunna godkänna eller registrera anläggningen. 64 stycken eller 67 procent, av föreläggandena hade med system för egenkontroll att göra. Det rörde sig om allt från att avsaknad av program till att de på grund av att inte vara ändamålsenliga måste förändras. Andra orsaker hade med mikrobiologisk och kemisk kvalitet att göra. Några kontrollmyndigheter hade lagt föreläggande på grund av att barriärer saknas eller att det inte tagits några prover i den utvidgade kontrollen. Föreläggandena kunde också innehålla flera orsaker. Föreläggandena berodde under år 2006 på (antal) Mikrobiologiska orsaker i huvudsak (9) Kemiska orsaker i huvudsak (2) Avsaknad av larm (1) Problem med systen för egenkontroll (64) Godkännande/registrering (16) Avsaknad av barriärer (7) Det är i huvudsak olika kontrollmyndigheter som utfärdar förelägganden, det vill säga det som påtalades ena året åtgärdas till nästa år. 224 av de 242 rapporterande myndigheterna eller 93 procent hade inte utfärdat något föreläggande rörande dricksvatten under år 2006, se bilaga A. Livsmedelsverkets rapport nr 17/

20 Avsaknad av larm Dricksvattenföreskrifternas 4 föreskriver larm vid viss beredning. Detta krav har funnits sedan år I Livsmedelsverkets vägledning till 4 beskrivs i allmänna ordalag betydelsen av att ha larm som varnar för problem vid dricksvattenproduktionen. Det kan till exempel vara vid driftstopp av desinfektionsmedel. Vid år 2006 års rapportering uppgav 17 kontrollmyndigheter (av 218 rapporterande) eller åtta procent (se bilaga A) att larm saknades, på minst en anläggning. Föregående år var andelen något högre, nio procent och för år 2004 var andelen elva procent. Att jämföra ytterligare bakåt i tiden låter sig inte göras eftersom nya grupper av anläggningar troligtvis finns med samt att andra grupper inte längre ingår sedan år Livsmedelsverket förutsätter dock att andelen anläggningar som saknar larm fortsätter att minska. Avsaknad av beskrivning över distributionsanläggningen Dricksvattenföreskrifternas 6 föreskriver att det skall finnas beskrivningar över distributionsanläggningarna. Detta krav har funnits sedan år 1995 men från och med 25 december 2003 gäller bestämmelsen nu enbart allmänt dricksvatten. I Livsmedelsverkets vägledning till 6 beskrivs i allmänna ordalag betydelsen av att ha en beskrivning av distributionsanläggningen. Det kan till exempel användas vid underhålls- och reparationsarbeten samt vid förnyelseplanering. Vad som ingår i dessa beskrivningar kan variera något från olika typer av distributionsanläggningar. 96 procent eller 209 kontrollmyndigheter (av 218 rapporterande), anser att de hade tillräckliga beskrivningar på samtliga distributionsanläggningar. Motsvarande siffra för år 2005 var 92 procent och för år 2004 var andelen ytterligare något lägre, 91 procent. Se även bilaga A. Livsmedelsverket förutsätter dock att andelen distributionsanläggningar som saknar beskrivning fortsätter att minska. Övriga kommentarer Det har kommit in många kommentarer på dricksvattenrapporteringen. Många har synpunkter på att rapporteringen är alldeles för omfattande och tidskrävande. Flera kontrollmyndigheter påtalade också att de inte längre får kopior på analysresultaten från egenkontrollen eftersom det inte längre är obligatoriskt. Myndigheten har heller inte krävt in dessa resultat. Kontrollmyndigheten kan 18 Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

21 komma överens med dricksvattenproducenten att få dessa uppgifter vilket även kan vara en del i kontrollen. Mycket tid åtgår fortfarande till att informera om de nya föreskrifterna. Handläggning av de tidigare förordnanden om de i fortsättningen blir en övrig anläggning eller hamnar utanför systemet har också tagit mycket tid liksom att fånga in nya anläggningar som inte tidigare omfattats av den tidigare dricksvattenföreskriften. Många myndigheter har också lagt ner mycket tid på att godkänna/registrera dricksvattenanläggningar och begära in eller revidera systemen för egenkontroll. Många kontrollmyndigheter håller fortfarande under år 2006 på med att gå igenom vilka anläggningar som ska omfattas av dricksvattenföreskrifterna. Mycket arbeta på detta kvarstår alltså. Flera inspektörer påtalar att de inte hinner med dricksvattenkontrollen eftersom de upplever resursbrist, tiden räcker inte till. Ett par inspektörer har också påtalat att godkännandeprövningar av livsmedelsanläggningar har varit prioriterat inom kommunen. Dricksvattenkontrollen har därmed blivit eftersatt. Noteras kan också att dricksvattenburna utbrott numera endast ska rapporters på en speciell rapporteringsmall. Tanken är att man kontinuerligt ska rapportera misstänkta/verifierade dricksvattenutbrott till Livsmedelsverket. Rapporteringen finns på vår webbplats / offentlig tillsyn / matförgiftningar rapportering. Tabeller Tabell 1 Antal vattenverk år 2006 Vattentyp Antal konsumenter < >5000 Allmänt grundvatten Allmänt ytvatten Allmänt, ytvattenpåverkat grundvatten Övriga anläggningar Livsmedelsverkets rapport nr 17/

22 Tabell 2a Antal prov i egenkontrollen vid utgående dricksvatten år 2006 Mikrobiologi Kemi < > < > Grundvatte n Ytvatten Tabell 2b Medelvärden från samtliga anläggningar för antalet mikrobiologiska och kemiska prov gjorda i egenkontrollen för utgående dricksvatten under år 2006 Mikrobiologi Kemi < > < > Grundvatte 2,8 3,6 5,5 14 1,2 1,5 2,1 10 n Ytvatten 4,1 5, ,0 0,84 4,5 13 Tabell 3a Antal prov hos konsumenten i egenkontrollen år 2006 Normal kontroll Utvidgad kontroll < > < > Allmänt Övrigt* I detta resultat ingår även eventuella provtagningar vid utgående dricksvatten. Tabell 3b Medelvärden från provtagning hos användaren/konsumenten vid egenkontroll hos användaren vid normal resp. utvidgad kontroll år 2006 Normal undersökning Utvidgad undersökning < > < > Allmänt 2,6 3,2 6,2 43 0,58 0,68 1,2 5,2 Övrigt* 0,74 2,0 1,7 87 < 0,10 0,33 0,23 12 * I detta resultat ingår även eventuella provtagningar vid utgående dricksvatten. 20 Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

23 Tabell 4a Antal prov i den offentliga provtagningen år 2006 Typ av vatten Mikrobiologi Kemi < > < > Allmänt, grundvatten Allmänt, ytvatten Övrigt vatten Tabell 4b Medelvärden för den offentliga provtagningen år 2006 Typ av vatten Mikrobiologi Kemi < > < > Allmänt, grundvatten 0,11 0,17 0,74 1,9 0,13 0,12 0,38 1,1 Allmänt, ytvatten <0,10 0,14 0,95 4,5 <0,10 <0,10 0,36 2,5 Övrigt vatten 0,10 0,35 <0,10 8,0 <0,10 0,16 <0,10 5,5 Tabell 5 Allmänna och övriga anläggningar med återkommande anmärkningar år 2006 Anmärk allmänna övriga ningstyp Antal % Antal % Mikro (h)* 117 5,8 42 2,9 Mikro (e,t)* Kemi (h)* 57 2,8 29 2,0 Kemi (e,t)* 145 7,2 29 2,0 Samtliga# ,5 Tabell 6 Allmänna grundvatten med anmärkningar uppdelade i storhetsordning år 2006 Anmärkningstyp 430 grundvatten 764 grundvatten 421 grundvatten 152 grundvatten samtliga grundvatten < > Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Mikro (h)* 22 5,1 44 5,8 35 8,3 4 2, ,9 Mikro (e,t)* Kemi (h)* 20 4,7 23 3,0 10 2,4 4 2,6 57 3,2 Kemi (e,t)* 31 7,2 48 6,3 37 8,8 11 7, ,2 Samtliga# Livsmedelsverkets rapport nr 17/

24 Tabell 7 Allmänna ytvatten samt ytvattenpåverkat grundvatten med anmärkningar uppdelade i storleksordning år ytvatten < ytvatten ytvatten ytvatten > samtliga ytvatten Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Mikro (h)* 1 2,5 2 3,1 4 5,2 5 6,6 12 4,7 Mikro (e,t)* Kemi (h)* Kemi (e,t)* 1 2,5 2 3, ,9 18 7,0 Samtliga# 2 5,0 3 4, ,7 Anmärkningstyp Tabell 8 Övriga anläggningar med anmärkning uppdelade i storleksordning år 2006 Anmärkningstyp övriga 255 övriga 31 övriga 4 övriga samtliga övriga < > Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Mikro (h)* 17 1,5 24 9,4 1 3,2 42 2,9 Mikro (e,t)* Kemi (h)* 10 0, ,5 29 2,0 Kemi (e,t)* 12 1,0 16 6,3 1 3,2 29 2,0 Samtliga# 31 2, ,2 80 5,5 Tabell 9 Anläggningar med anmärkningar eller andra problem i procent, År Allmänna anläggningar Övriga anläggningar Förordnade anläggningar Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

25 Tabell 10 Andelen kokningsrekommendationer uppdelning i allmänna, förordnade och övriga anläggningar, År Ant. allmänna Ant. övriga Ant förordnade 2006* * Fördelade på 35 kommuner Tabell 11 Kokningsrekommendationernas längd, i dagar, År < > Tabell 12 Månad då kokningsrekommendationen började, År Livsmedelsverkets rapport nr 17/

26 Tabell 13 Antal kokningsrekommendationer uppdelade i storlek på anläggningen År < > Totalt Tabell 14 Dricksvattenburna utbrott A = Allmänt, F = Förordnat, Ö = Övrigt från och med 2004 År Vattentyp Ytv. Grundv. Sjuka Agens Totalt Anlägg Allmänt 1 15 E-coli, enterokocker Övrigt 1 15 E-coli Allnänt Övrigt 2004 Allnänt 2 16 Okänt Övrigt 1 14 E-coli Allmänt Campylobakter Förordnat 1 2 Okänt Allmänt Calicivirus Förordnat okänd, 3 calicivirus Förordnat Calicivirus Allmänt Okänt Förordnat 2 55 Okänt Allmänt Okänt Allmänt Okänt Allmänt Okänt Förordnat 2 12 Okänt Livsmedelsverkets rapport nr 17/2007

27 Tabell 15 Antal anläggningar med 1,5 milligram fluorid per liter eller mer uppdelade i storleksordning år Antal anläggningar <50 50-< < < < < Tabell 16 Antal anläggningar med 0,1 mikrogram bekämpningsmedel eller mer per liter uppdelade i storleksordning år Antal anläggningar <50 50-< < < < <

28 Tabell 17 Antal kontrollmyndigheter Kontrollbesöksfrekvens per anläggning under åren <0,10 0,10-0,30-0,50-1,0-<2,0 2, Antal besök per anläggning, myndighetsvis Tabell 18 Antal kontrollmyndigheter Kontrollmyndighetens arbetstid per anläggning under åren <1,0 1,0-3,0-5,0-8,0-15,0-40, Arbetstid i timmar per anläggning, myndighetsvis

29 Förklaring till Bilaga A, kommun respektive län Allmänt grundvatten = Även infiltrerat grundvatten ingår Allmänt ytvatten = Även blandat yt- och grundvatten Ytvattenpåverkat grundvatten = Ett grundvatten som får ett tillskott av ytvatten som inte hunnit få karaktär av grundvatten Övriga anläggningar = Anläggningar som inte är allmänna men som ändå omfattas av dricksvattenföreskrifterna Drv fr. annan k:n = Vattenverket ligger utanför kommungränsen Egen Alm. = Prov tagna på allmänt dricksvatten i egenkontrollen Utv. Alm. = Utvidgad provtagning på allmänt dricksvatten i egenkontrollen Off Alm. = Offentlig provtagning på allmänt dricksvatten Egen Ö = Prov tagna på övrigt dricksvatten i egenkontrollen Utv. Ö = Utvidgad provtagning på övrigt dricksvatten i egenkontrollen Off. Ö = Offentlig provtagning på övrigt dricksvatten Inspektion = Antalet kontrollbesök/inspektioner som kontrollmyndigheten gjort Antal timmar = Antal timmar som kontrollmyndigheten lagt ner på dricksvattenkontrollen totalt Insp/anlägg = Antal kontrollbesök/inspektioner per anläggning som kontrollmyndigheten gjort Tim/anl. = Antal timmar som kontrollmyndigheten lagt ner per anläggning Anläggn. m. anm. = Antal anläggningar som fått anmärkningar uppdelade i allmänna respektive övriga anläggningar Föreläggande = Har tillsynsmyndigheten lagt något föreläggande mot vattenverken Larm saknas = Saknas något larm på vattenverken Besk. saknas = Saknas några beskrivningar av distributionsanläggningen i kommunen Kokning = Antal kokningsrekommendationer i kommunen J = Ja N = Nej

30 Bilaga A, Kommun A=<50 personer B= personer C= personer D=>5000 personer 2006 års Allmänt Allmänt ytvatten Allmänt, ytvattenpå- Övriga Drv fr. In- Antal Insp/ Tim/ Anläggn. Före- Larm Besk. Kokgrundvatten verkat grundvatten anläggningar annan Egen Utv. Off Egen Utv. Off spek- timmar anlägg anl. m. anm. lägg- sak- sak- ning rapportering A B C D A B C D A B C D A B C D k:n Alm. Alm. Alm. Ö Ö Ö tion Alm. Ö ande nas nas Stockholms län AB 114 Upplands Väsby J J J N N N N N 115 Vallentuna 117 Österåker 2 31 J J N J J J N ,424 2 J N N N 120 Värmdö 6 1 J J J J , N N N 3A 123 Järfälla 1 1 N J J J J N N N N N N 125 Ekerö J J J N J N N ,615 7,7 4 2 N N N N 126 Huddinge 1 J J J N J N N N N N N 127 Botkyrka N J J N J N N - - N N N N 128 Salem 136 Haninge J J J N , J 138 Tyresö J J N J N N N 139 Upplands Bro J N N N N N N ,1 - - N N 140 Nykvarn 160 Täby 4 J J N N , N N N N 162 Danderyd J N N N N N N 163 Sollentuna 3 J J J J , N N N N 180 Stockholm 181 Södertälje N J J N J J N 15 0,385 1 N N N N 182 Nacka 5 J J N N - - N N N N 183 Sundbyberg J J J J 25 1 N N N N 184 Solna 1 J J J J N N N N 186 Lidingö 1 J J J N N N N N N N 187 Vaxholm J J J N N N 188 Norrtälje 191 Sigtuna 3 10 J J J J J J N ,385 7,7 2 N N N N 192 Nynäshamn N J J N , N N N N Uppsala län C 305 Håbo N J J J J J J ,09 2,5 - - N N N N 319 Älvkarleby 1 1 N J J J 1 N N N N 330 Knivsta 1 5 J J N N J N N N 360 Tierp N J J N J J N ,5 1 N N N 380 Uppsala N J J N J J N ,02 2,6 9 J N 1A 381 Enköping J J J J J J J , N J N N 382 Östhammar Södermanlands län D 428 Vingåker 461 Gnesta J J J N N N N ,57 1 N N N 480 Nyköping N J J N N N N , N J N N 481 Oxelösund J J J N J N N N N 482 Flen N J J N J N N , N N N N