Gamla Industrier längs Svartån i Karbenning Sören Bååth, Västerås

Transkript

1 Gamla Industrier längs Svartån i Karbenning Sören Bååth, Västerås Svartån i Västmanland har sina källflöden i några små sjöar strax nordost om Norberg, vid vägen mellan Norberg och Avesta. En är Svarttjärnen strax norr om vägen, en annan är Värlingen, som överbroas av vägen. Ån flyter därefter samman med vattnet från Målsjön, strax öster om Smedsjön. De ligger bägge på 148 meters nivå över havet. Svartån passerar genom Karbennings socken via ett antal sjöar, däribland Dammen i Olsbenning, De flesta av dessa anläggningar, i och vid ån, är numera försvunna. Av ett antal av dessa finns fortfarande mer eller mindre synbara rester eller ruiner kvar. Några få fungerar ännu i förändrat eller modifierat skick. I boken Beskrifning öfver Wästmanland Med sina Städer, Härader och Socknar af Olof Grau tryckt hos Johan L Horrn, Kungl. Consit. & Gymn. Boktr. i Wästerås 1754 finns bland annat en redovisning av de anläggningar som vid den tiden fanns längs Svartån i Karbennings socken. De hammare, hyttor och härdar belägna i Karbennings socken som Olof Grau nämner i boken är: Andra sjöar som ingår i Svartåns vattensystem är Bågen som ligger 98 meter över havet, Labodasjön på 86 m.ö.h. och Långsjön på 62 m.ö.h. Ån mynnar sedan ut i Hörendesjön vid Norrhörende i Västerfärnebo socken. Den fortsätter därefter vidare söderut från Hörnsjöfors genom Västerfärnebo socken för att slutligen mynna i Mälaren vid Västerås. På vägen genom Karbenning och nordligaste delen av Västerfärnebo tillförs den vatten från ett antal mindre åar och bäckar, däribland Prästhytteån som kommer från Lasjön i Västerfärnebo socken. Längs efter Svartån, ner till Västerås, har från tidig medeltid fram till förra seklet (1900-talet) ett stort antal hyttor, hamrar, sågar, kvarnar och andra anläggningar existerat. Kartan till vänster visar hur ån kommer in längst upp till vänster. Efter passage av Olsbenning flyter ån in i Bågen. Vid Bågens utlopp ligger Karbenning. - Hästbäcks hammarverk, 2 hamrar och 2 härdar, - Örbäcks stångjärnshammare, 1 härd, 1 hytta, - Karbennings stångjärnshammare, 2 härdar, 1 hytta, - Bennebo hammarverk, 2 hamrar, 2 härdar, 1 hytta, - Olsbenning, 2 hamrar, 2 härdar, 1 hytta, - Nickebo stångjärnshammare, 1 härd, 1 hytta, - Nyhyttan (nedanför Örbäcks hammare vid en liten bäck som rinner ut i Hörendesjön) 1 hammare, 1 härd, 1 hytta och en sågkvarn, - Prästhyttan, 1 hammare, 1 härd, 1 hytta (vid Wenån som är en biflod till Svartån, idag kallas den för Prästhytteån). Grau nämner även att det tidigare funnits två stångjärnshammare vid Hökmora och Klingbo, som ligger vid en mindre å, Dalhagsbäcken, som flyter ut i Prästhytteån via Lasjön, och vilka vid denna tid (alltså 1754) var raserade men att en tackjärnshytta fortfarande fanns vid Klingbo. Förutom dessa anläggningar nämner Grau några anläggningar i Norbergs socken vid Svartåns övre flöde: En kopparhytta och en såg vid Nyhyttan vid åns utflöde från Smedsjön. En anläggning han inte nämner, kanske för att den inte existerade då han skrev boken, är Järnhyttan vid en uppdämning mellan Målsjön och Smedsjön, alltså strax uppströms om Nyhyttan. Troligen gjordes uppdämningen efter Ytterligare en anläggning som Grau inte nämner (såvida han inte anser den ingå i Örbäcks anläggning) är Landforsens hytta intill Örbäck strax före Svartåns utflöde i Långsjön; där finns den gamla mulltimmershyttan kvar intakt. Svartåns industrier i Karbenning - S Bååth 1

2 Under senare år har en mycket gammal anläggning upptäckts och utgrävts arkeologiskt, Lapphyttan, som ligger strax uppströms om Olsbenning. Inte heller denna anläggning finns omtalad i Graus bok, den var vid den tiden boken skrevs, 1754, sedan länge försvunnen. En rekonstruktion av den, Nya Lapphyttan, har uppförts intill Norbergs tätort. I Brage Lundströms kompendium Hyttor och hamrar i Västmanland från 2008, avsett för studiecirklar, listas följande anläggningar i Svartån. Namn, Socken, Anläggning Norbergs socken Fröbo, Norberg, hammare Håkansbenning, Norberg, hytta Håkans- Fröbenning/Bjurfors, Norberg, hammare Härad, Norberg, hammare Rabbatsbenning, Norberg, hytta och hammare Karbennings socken Bennebo, Karbenning, hytta och hammare Hästbäck, Karbenning, hytta och hammare Högfors, Karbenning, hytta och hammare Hökmora, Karbenning, hammare och hytta Karbenning, Karbenningby, hytta och hammare Klingbo, Karbenning, hytta och hammare Kråkbo, Karbenning, hammare Långsjö/Landforsen, Karbenning, hammare Mattsbo, Karbenning, hammare Nickebo, Karbenning, hammare Olsbenning, Karbenning, hammare Olsbenning/Lapphyttan, Karbenning, hytta Örbäck, Karbenning, hytta och hammare Västerfärnebo socken Bjurfors, Västerfärnebo, hytta och hammare Fors/Hörnsjöfors, Västerf. hytta och hammare Hedbo, Västerfärnebo, hammare Hedåker, Västerfärnebo, hammare Mälby, Västerfärnebo, hytta och hammare Norrhörende, Västerfärnebo, hytta och hammare Prästhyttan, Västerfärnebo, hammare och hytta Sörhörende, Västerfärnebo, hammare Västerby, Västerfärnebo, hammare Västerbykil, Västerfärnebo, hammare och hytta Ålsvarta, Västerfärnebo, hammare Haraker o Skultuna socknar Svanå, Haraker, hammare Skultuna, Skultuna, hammare Som framgår av Graus och denna uppräkning var antalet hyttor och hamrar inom Karbennings sockens gränser påfallande stort. Detta trots att Svartåns vattenflöde åtminstone idag är relativt litet, särskilt i dess övre lopp. Möjligen var det större i gångna tider före olika ingrepp i naturen såsom utdikningar av sjöar och myrar etc. Men en annan orsak var att anläggningarna endast drevs under våren försommaren och ibland hösten då vattenflödet var rikligare. I Karbenning en Bergslagssocken utgiven av Norbergs kommun1984 redovisas kända lämningar efter 23 hyttor och nio stångjärnshamrar, några av dessa dock belägna i Kolbäcksåns tillflödesområde, men man uppger att källorna talar om flera hamrar vars exakta lägen ej kunnat fastställas. Här nedan ges kortfattade beskrivningar av kända anläggningar, de flesta av dem finns synbara lämningar efter, platserna är redovisade i ordning från norr till söder, d.v.s. i den riktning ån strömmar. Ingen av dessa anläggningar är i bruk idag, i något fall har en ny anläggning tillkommit i det vattenfall den gamla hyttan eller hammaren utnyttjade. Svartåns övre flöde i Norbergs socken Svartån rinner som nämnts upp i Norbergs socken och några anläggningar har funnits där. Järnhyttan Järnhyttan ligger vid en uppdämning mellan Målsjön och Smedsjön och finns inte redovisad i Graus bok. Den ligger i den gren av Svartån som kommer från Dammsjön och uppdämningen av Målsjön för att skapa ett fall till Smedssjöns nivå skedde troligen efter 1754 då Järnhyttan inte finns redovisad i Graus bok. Idag återstår endast dammen och slagghögar, men ett torp med namnet finns alldeles intill fallet. Till höger syns dammen och torpet vid Järnhyttan, våren Svartåns industrier i Karbenning - S Bååth

3 Nyhyttan Nyhyttan ligger vid Smedsjöns utflöde. Omedelbart nedom sjön förenar sig ån med den gren av Svartån som kommer från Värlingen. Det äldsta belägget för Nyhyttan är från tidigt 1500-tal. Den tillhörde från och med 1680 Ebba Brahe och sedan Beata von Köningsmark, som gav Nyhyttan dess järnstämpel: NBB BK (Norbergs Bergslags Beata Köningsmark). Bilden visar Nyhyttans gjuteri, som det ser ut idag. På 1700-talet uppfördes en kopparhytta som var i drift en kortare tid, en ny masugn och ett gjuteri. Ett nytt gjuteri anlades 1812 där man bl.a. tillverkade rör till vattenledningar och pumpar. Grau säger 1754 att här finns en kopparhytta och en såg. Platsen ligger alldeles intill vägen mellan Karbenning och Norberg som nära följer åns flöde från Spännarhyttan till Olsbenning, och några rester av gjuteriet samt dammanläggningar finns kvar vid sidan vägen. Nyhyttans masugn lades ned 1882 och verksamheten flyttades till den då nyöppnade Spännarhyttan. Nedan utslagsbröster på mulltimmerhyttan vid Nya Lapphyttan. Till höger en bild med vattenrännan ovanför vattenhjulet, vilket drar bälgarna placerade under taket. Masugnen med dess skyddsräcke på masugnskransen, syns längst bak. Svartåns flöde genom Karbennings socken Lapphyttan Den äldsta hittills närmare undersökta hyttanläggningen i Norbergs bergslag är Lapphyttan i Karbenning. Hos befolkningen i Olsbenning har Lapphyttan varit känd i alla tider, men skriftliga belägg för platsens namn finner man först i 1700-talets lantmäterikartor, där platsen var angiven som slåttermark. Hyttan var alltså sedan länge försvunnen när Grau skrev sin bok. Platsen började studeras på 1960-talet men först 1981, och under tre år skedde en fullständig undersökning som syftade till att klarlägga det tidiga bergsbruket i Sverige. Det visade sig att den framgrävda hyttruinen var mycket väl bibehållen vilket gjorde att många nya och tidigare okända omständigheter framkom. Hyttan var en masugn i vilken man framställt tackjärn. Tackjärnet hade även färskats i färskningshärdar belägna på hyttbacken. Ett stort antal malmstycken kunde också tillvaratas på hyttbacken, och den mest förekommande malmen konstaterades vara av Klackbergstyp, men även järnmalm av Hästetyp och Bondgruvetyp förekom. De dateringar med C14-metoden, termoluminicensdatering, föremålsdatering och dendrokronologi som gjorts pekar på att Lapphyttan varit verksam från 1100-talet. Driften startade någon gång mellan 1150 och 1225 och upphörde före 1400-talet. Den bedömning som gjordes av arkeologer och andra undersökare är, att hyttan varit i drift under hela perioden från början av 1100-talet fram till 1300-talet. Därmed är det den äldsta kända masugnen i Europa. Någon fast bosättning har aldrig anlagts, sannolikt har bergsmännen hela tiden varit bosatta i Olsbenning, men man har haft en del arbetskraft anställd som fått Svartåns industrier i Karbenning - S Bååth 3

4 bo i tillfälliga bostäder under den tid de arbetade vid hyttan, vilket troligen rörde sig om så korta tider som ett tiotal dygn per säsong, d.v.s. vår och höst. En replik av hur Lapphyttan sannolikt såg ut har skapats i Norberg och under senare år har man med växlande framgång sökt att tillverka tackjärn där. Olsbenning I Olsbenning har flera anläggningar existerat från 1500-talet och framåt. Det äldsta skriftliga belägget för en hytta i Olsbenning är från första hälften av 1500-talet. Olsbennings övre hytta är upptagen i en förteckning över hyttor i Norbergs bergslag från 1539, den var i drift till 1800-talets slut och relativt välbevarade rester finns idag. Hyttan var stor i jämförelse med andra bergsmanshyttor. Med undantag av en kort tid i början av 1800-talet har hyttan ägts endast av bergsmän. Olsbennings övre hammare anlades i början av 1600-talet och var i drift till mitten av 1800-talet Olsbennings bergsmansgård är en av de finaste i hela Bergslagen. Nordansjö hytta i Olsbenning, fotot antagligen från slutet av 1800-talet. Olsbennings nedre hytta och en hammare anlades under tidigare delen av 1600-talet. Hyttan lades ned redan 1717, men hammaren drevs till slutet av 1800-talet. Inom området finns ruiner av både hyttan och hammarsmedjan. Sista blåsningen i övre hyttan skedde Den nedre hyttan blåstes ned 1717 och all verksamhet flyttades till den övre. Troligen lades båda den övre och den nedre hammaren ned samtidigt med den övre hyttan. Olsbenning är en av Västmanlands och i synnerhet dess bergslags vackraste byar. Den förekommer i skriftliga källor första gången 1539, men den är sannolikt äldre. Där finns många vackra bergsmansgårdar. Den troligen äldsta byggnaden i byn är Gammelgården, som ligger alldeles invid bygatan. Den ursprungliga gården förstördes vid en brand 1799, varvid stora delar av byn brändes ner; en ny byggnad uppfördes då som sägs ha varit i exakt samma stil som den gamla. Den nuvarande mangårdsbyggnaden byggdes troligen på 1840-talet, varvid detaljer från det gamla huset togs tillvara, t.ex. den gustavianska dörren. Olsbennings hytta revs 1887 och på dess plats byggdes en kvarn och en såg. Då sågen lades ned 1917 användes turbinerna till en kraftstation. Elverket försåg hela byn med kraft ända till mitten av 1950-talet. På sommaren vid lågt vattenflöde räckte dock inte kraften till det alltmer ökande elbehovet, så man kunde stundom endast ha strömmen påslagen när man skulle mjölka. När byns nät anslöts till det allmänna elnätet revs turbinen, generatorn och hela huset där de fanns, och idag finns endast rester av grunden samt dammen kvar. Den kan ses från bron i byns mitt. Hyttjärn Rester av en hytta är belägna vid en mindre å eller bäck som kommer från Ösjön och Hyttjärnen och som sedan förenar sig med Svartån i sjön Bågen nedströms om Olsbenning. Hyttan finns inte omnämnd i kända källor, men kol från en slaggvarp har givit en datering omkring Även rester av en fördämning finns uppströms om hyttlämningarna. 4 Svartåns industrier i Karbenning - S Bååth Bennebo hytta och hamrar I en skattlängd av år 1371 omtalas en bergsman i Bennebo Olov in Bennaebodum. Detta är ett av de äldsta belägg som finns på namngivna bergsmän i Norbergs bergslag. Hyttan är omnämnd i förteckningen från Den drevs till Inom området fanns även två hamrar som anlades i början av 1600-talet som drevs till mitten av 1800-talet.

5 Idag återstår inga rester av hyttan eller hamrarna, men en dammanläggning finns uppströms om den plats där hyttan låg. Nickebo hytta Nickebo omnämns första gången i källorna 1513, då man talar om en Olof i Nickebo; inget sägs dock om en hytta. Nickebo hytta omnämns i förteckningen från Driften lades ned omkring En hammare anlades under 1600-talet men lades ned 1765 då produktionen flyttades till Siljansfors. Anläggningarna låg vid ån mellan sjöarna Bågen och Labodasjön nära platsen där Karbennings stationssamhälle nu ligger. Karbenningby Karbennings sockenkyrka låg fram till mitten av1800-talet på en höjd strax intill Karbennings by. Den revs när den nya kyrkan byggts. Den enda kända bilden av den gamla kyrkan är en skiss i Graus bok. Den var byggd i trä med en separat klockstapel och blev med tiden både för liten för församlingen och för dålig. Vid Karbenningby har fram till förra sekelskiftet ett antal anläggningar funnits omnämns en Jönis i Karinebönning, något belägg för hyttdrift finns dock inte. Hyttan omtalas första gången i förteckningen 1539, den är belägen vid ett av fallen mitt i byn. Driften pågick fram till föregående sekelskifte, och endast ruiner av hyttan och hyttmuren finns kvar. Karbenningby övre hammare anlades i början av 1600-talet men nedlades redan 1687 p.g.a. stadsmaktens omtanke om skogen, som vid denna tid var en bristvara i Bergslagen. Karbenningby nedre hammare anlades samtidigt med den övre, och hammardriften pågick fram till andra hälften av 1800-talet. Ruiner med stora murar av gråstensblock finns kvar, och uppströms finns en större besparingsdamm. Idag ligger ett modernt mindre helt automatisk styrt kraftverk vid fallet. Hästbäcks gamla hytta 1461 omtalas en Lars i Haesbaekke, men någon hyttdrift finns ej belagd. Hyttan är dock upptagen i förteckningen från omtalas två hyttor i Hästbäck, den ena belägen vid Landforsen. Driften vid den äldre hyttan lades ned senast 1637 och all verksamhet flyttades till den nya hyttan. Endast en slaggvarp återstår av den äldre hyttan. Kartan visar Landforsen ovanför Örbäck samt den övre delen av Långsjön. Hästbäcks nya hytta Hästbäcks nya hytta omtalas första gången 1625 och produktionen vid den gamla överflyttades till den nya senast 1637, där produktionen fortsatte till Landforsens hytta och hamrar Landforsens hytta anlades omkring 1632, den ligger strax före Svartåns utflöde i Långsjön, och var i drift till mitten av 1800-talet. Hyttan är en s.k. mulltimmerhytta. Den nedre delen är i sten och den övre delen i liggande timmer som omger och stöttar själva masugnspipan, utrymmet mellan timret och pipan är fyllt med jord. Hyttbyggnaden är helt bevarad. Dess totala höjd är ca 13 meter. Bilden visar Landfors hytta, en av få kvarvarande restaurerade masugnar. Den ligger vid en liten bäck som mynnar ut i Svartån. Samtidigt med hyttan anlades två hamrar, Hästbäcks övre och nedre, produktionen vid den övre upphörde 1851 då smidet överfördes till Högfors, även i Karbennings socken men i Kolbäcksåns vattenområde, och produktionen vid den nedre upphörde redan 1767 i samband med att Engelsbergs bruk övertog smidet. Örbäcks hammare Örbäcks hammare anlades i början av 1600-talet och var i drift till andra hälften av 1800-talet. Idag återstår endast en slaghög och rester av dammen. Svartåns industrier i Karbenning - S Bååth 5

6 Örbäcks hytta År 1400 omtalas Örbäck första gången då källorna omtalar en Jönis i Örbäck, dock finns inga belägg för någon hyttdrift, men hyttan är upptagen i förteckningen Hyttan låg vid en å som kommer från Dammsjön och mynnar ut i Långsjön, den blåstes ned 1721 då produktionen flyttades till Hästbäcks nya hytta. Två slaggvarpar är de enda resterna idag. Kopparhytta i Skogbyn En kopparhytta har legat i Skogbyn vid en bäck som via Dammsjön rinner ut i Långsjön. Enda resterna idag är ett slaggvarp och en lång dammvall. Nyhyttan Nyhyttan omnämns första gången 1504 och är även med i förteckningen Nyhyttans by ligger vid en bäck som kommer från Stora Dammsjön och rinner ut i Hörendesjön, vilken i sin tur avvattnas av Svartån. Produktionen upphörde 1749 och överflyttades till Hästbäcks nya hytta. Under tidigare delen av 1600-talet anlades på platsen även en hammare som var i drift till andra hälften av 1800-talet. Resterna idag är tre slaggvarpar och del av en vattenhjulsränna. Kråkebo hammare Hammaren var belägen nedströms om Nyhyttan vid samma bäck. Driften vid Kråkebo hammare startade vid början av 1600-talet, och upphörde redan på 1680-talet, endast slagg längs bäcken återstår idag. Prästhyttan Prästhyttan ligger vid Prästhytteån som rinner ut i Svartån nedströms om Hörendesjön. Enligt Grau låg här på 1600-talet en hammare med två härdar, men den ena lades ned 1689 medan den andra behölls och fanns kvar år En hytta fanns även vid den tiden. Vissa rester finns kvar. Prästhyttan ligger i Västerfärnebo socken men alldeles nära gränsen till Karbennings socken. Till höger en skiss över stenåldersbosättningar vid Prästhytteån och Prästhyttan. Hökmora och Klingbo hammare och hytta Uppströms om Prästhyttan låg enligt Grau två hammare vid Hökmora och Klingbo och två hyttor i ett mindre vattendrag, Dalhagsbäcken, som flyter ut i Prästhytteån via Lasjön; hamrarna anlades på Gustav II Adolfs tid men var redan 1754 raserade. Av hyttorna finns rester av en masugnspipa och dammanläggningar. Hamrarnas exakta lägen är osäkert. Hökmora och Klingbo ligger i Karbennings socken, men Prästhytteån gör i sitt nedre lopp en sväng mot öster, så att Prästhyttan ligger i Västerfärnebo socken. Gränsen mellan Karbenning och Västerfärnebo går genom Hörendesjön, och åns utflöde från sjön ligger alltså i Västerfärnebo. Upptäcktsfärd längs Svartåns bergsbrukslämningar En upptäcktsresa för att besöka Karbennings bergslagslämningar startar lämpligen i Elsa Anderssons konditori i Norberg. Det är ett synnerligen väl värt ett besök, där man kan både njuta av god förtäring och antika föremål, möbler och inredningsting från Bergslagen. Därefter fortsätter man väg nr 68 mot Avesta men tar strax efter Spännarhyttan till höger på vägen mot Karbenning. Vid Nyhyttan möter man Svartån och följer den sedan. Vägen går delvis alldeles intill ån, delvis på ett visst avstånd från den men aldrig särskilt långt från ån. Av de lämningar av gamla anläggningar som redovisats ovan är några så pass intressanta att de är värda ett närmare besök. Besök rekommenderas vid: Nya Lapphyttan, rekonstruktionen som ligger i Norberg. Där kan man få en god uppfattning om hur malm förvandlades till järn i tidig medeltid. Under sommaren görs stundom försök att tillverka järn på gammalt sätt. Dammen vid mellan Målsjön och Smedsjön vid Järnhyttan och lämningarna av hus och fördämning vid Nyhyttan är lätta att nå från vägen. Olsbenning där vissa lämningar kan ses vid dammen vid åns utlopp ur Dammsjön och där den vackra byn med bergsmansgårdar, speciellt Gammelgården, är sevärd. 6 Svartåns industrier i Karbenning - S Bååth

7 Karbenningby är värd ett besök med gamla bergsmansgårdar; vissa lämningar av masugnspipan kan ses vid fallet i ån mitt i byn. Likaså den nya lilla kraftstationen vid fallet där den övre hammaren låg. Ett besök på den gamla kyrkplatsen kan också vara värt göra, den gamla kyrkans plats är markerad och några gamla gravstenar finns kvar. Källor: Karbenning en Bergslagssocken. Sid Per-Olof Millberg: Hyttor och hamrar. utgiven av Norbergs kommun Järn bryter bygd. Ulf Sörensson och Ann-Charlotte Backlund. Sid Västmanlands Fornminnesförenings Årsskrift1975. Sid Beskrifning öfver Wästmanland med sin städer, härader och socknar av Olof Grau utgiven Hyttor och hamrar i Västmanland. Brage Lundström Ett kurs- och fördjupningsmaterial om gruvor, hyttor och hamrar i Västmanlands län. Eget förlag. Ovan kan man se en hammare enligt en akvarell från 1500-talet. Till höger en Gammal Hytta av W Bernlund. Kartan nedan över Karbenning från 1697, Lantmäteriet T68-1 visar hyttor och hamrar. Längst upp syns Nickebo med en hytta inritad. I mitten syns Kyrkan samt texten Capel samt Karbenning Hytta och Hammar Längst ner till höger Landfors backen och Örbäck med inritad hytta. Svartåns industrier i Karbenning - S Bååth 7