Skinskattebergs Jernbruk.

Transkript

1 Skinskattebergs Jernbruk. Hedströmmen, ett idogt vattendrag har med sina små och större tillflöden lämnat drivkraft åt ett trettiotal hyttor (masugnar), ett sjuttiotal hammarsmedjor. Dessutom till ett mångfald kvarnar och sågar, en av fallsträckorna heter Kyrkströmmen. Kyrkströmmen förbinder Övre och Nedre Vättern och utnyttjades intensivt på 1600-talet. Smedjor och hammare låg tätt, vilket kartan över Skinnskattebergs Bruk visar. Den äldsta hammarsmedjan var i bruk år 1576 och ägdes av Henrik Skrifvare. Under 1500-talet uppmuntrade Gustaf Wasa tillkomsten av v nya järnbruk, så att vidareförädling av av tackjärn kunde ske i Sverige. Stångjärn, plåtar och trådämnen tillverkades och var en inkomstbringande exportvara. Bruken byggdes där god vattenkraft och tillgång på träkol fanns som behövdes i stora mängder. Staten tog ut en produktionsskatt i form av färdiga varor. En hammarskatt på t.ex. 1 skeppund motsvarar 170 kilo i varor. Skatten omfattade ungefär cirka en procent av produktionen.

2 Den första brukspatronen blev Fredrik Gyllenborg ( ) Han startade uppbyggnaden av Skinnskattebergs Bruk. Hans far hette Jacob Gyllenborg och adlades av Karl XI p.g.a. goda insatser vid den landsomfattande reduktionen, (indragning till staten). Fredrik Gyllenborg ärvde sin faders arrenderätt till prästhamrarna i Skinnskatteberg och Baggå. Han kom därigenom in i bygdens historia och köpte ytterligare andel i smedjor. Vid Skinnskattebergs Bruk anlades plåtsmedja, valsverk, järntråddrageri och knipphammare. Fredrik Gyllenborg påbörjade även en kanal som skulle förbinda Övre och Nedre Vättern för båttrafik och vara försedd med slussar. Kanalen blev aldrig färdigställd men man kan ännu se lämningar av den mellan Sotvreten och Bårn. Fredrik Gyllenborg hade även en del uppdrag i Stockholm. Han var bl.a. i Riksbankens ledning och stor låntagare där. Efter kriget mot Ryssland försattes bruket i konkurs. Riksbanken blev nu ny ägare. Wilhelm Hising köpte bruket år Nu påbörjades även bygget av herrgården. Bygget tog lång tid att färdigställa, 20 år, så Wilhelm Hising fick ej uppleva invigningen, han dog 1780.

3 Wilhelm Hising dy. Var en duktig mineralog. Under studietiden blev han bekant med, den senare världsberömde kemisten Jöns Jacob Berzelius. Tillsammans upptäckte dom år 1803 ett nytt grundämne, som döptes till Cerium. Tungstenen som innehöll cerium kom från Bastnäsfältet i Riddarhyttan. Familjen Heijkenskiöld blev år 1852 nästa ägare av bruket. Under Thor Heijkenskölds skickliga ledning gav bruket mycket god avkastning. År 1880 upphörde driften vid de fyra smedhamrarna. Anläggningen byggdes om till valsverk. Lönsamheten sjönk emellertid och år 1909 lades driften helt ned. En nära 400-årig järnbrukshistoria var tillända.

4 Skinnskattebergs Bruk omkring Smältsmedjan närmast, ovanför syns sågverket och till vänster arbetarbostäder. Mittemot sågverket på andra sidan strömmen skymtar valsverket.

5 Journalerna månadsvis för bruket omfattar brukets räkenskaper. År 1877 hade brukshandeln ungefär 200 hushåll som kunder, varav 50 från tätorten. Här köptes råg malt, salt, sill och tobak. Redan på 1770-talet kunde man hos brukshandeln köpa tyger tillverkade i Borås. Västgötaknallarna gjorde tydligen affärer på många platser, trots långa besvärliga transporter. Förövrigt var bruket självförsörjande då det gällde livsmedel, potatisåkrar var det gott om. Vid varuköp kvittades kostnaden mot innestående fodringar i form av löner för utförda arbeten åt bruket. Överskottet togs ut som kontanter. Oftast var det dock underskott vid månadens slut. Arbetslönerna var mycket låga. Ur räkenskapsboken för år 1776 betalades för ved, 15 kronor för 300 kors. (1 kors= 1 kubikmeter). Timmerflottning i tre dagar betalades med 3,75 kr. Lastning vid Harnäs av 671 centner tackjärn från pråm betalades med 3,35 kr. (1 centner= 42,5 kilo). Några aktuella livsmedelspriser: Söt mjölk, 6,5 öre/liter Potatis, 3 öre/kg Salt, 3 öre/kg Socker, 108 öre/kg Sirap, 54 öre/kg Vete, 13 öre/kg. Råg, 9 öre/kg. Korn, 8 öre/kg. Malt, 6 öre/kg. Brännvin, 90 öre/liter.

6 Bomullstyg, 42 öre/m Lärft, 61 öre/m. I räkenskapsböckerna finns många andra intressanta uppgifter. Bland annat finner man att ångslupen Skinnskatteberg gjorde två extra resor till Uttersberg, ersättningen var två kronor. Priset på djur på 1870-talet var förhållandevis högt. Man betalade för två stycken 4-åriga hästar 1700 kronor, dragoxar kostade 500 kronor/par. En ko kunde man köpa för 80 kronor. På tillverkningskontot för tackjärn hade påförts kosnaden för 15 kannor brännvin och 4 kannor ättika under september månad 1876! Man frågar sig av vilken anledning? Vid genomgång av namnen på bruksanställda förekommer namnet Norström hos 11 manfolk, Damberg hos 6 personer, Norrman 6, och Backström hos 5 personer. I journalen finns upptaget kunder från cirka 60 gårds och byanamn. Se bifogad förteckning. Gårds och byanamn år 1860: Alderkärret, Aspmo, Aspbo, Billsjön, Björnbo, Bredsjön, Bondtorp, Bromsberg, Darsbo, Damkärn, Emthyttan, Ersbo, Fagersta, Finntorp, Främshyttan, Finngården, Falterröjdingen, Fasttorpet, Grillstorp, Gerån, Geråkärn, Hedkärra, Harnäs, Kattfallet, Krabo, Kärrgeten, Kniptorp, Kullen, Lermansbo, Ljusenberg, Långviken, Lexsjöberg,

7 Lexnäbben, Lindbo, Lexsjöbo, Moren, Mortorp, Pilbo, Röjdingen, Piltorpet, Sandva, Sundet, Skräddarbo, Snälltorp, Tegelbruket, Trålsbo, Wetterskoga, Valtarbo.