Medeltidens vattenledning fortfarande brukbar vid Skinnskatteberg,

Transkript

1 Medeltidens vattenledning fortfarande brukbar vid Skinnskatteberg, För tidningens läsare presenteras härmed fyra stycken åldriga Skinnskattebergsbor: Cecilia Gustafsson 70 år. Märta Gustafsson 67 år. Johan Albin Gustafsson 65 år. Ebba Gustafsson nära 56 år. Vad ålder beträffar, är den ej särdeles hög, men att kvartetten är syskon samt hållit ihop och bott tillsammans inom ett litet område vid Bruket Skinnskatteberg alltsedan barndomen, även deras föräldrar har varit trogna samma lilla område, detta hör säkert till det mera ovanliga. Signaturen har åtskilliga gånger observerat den rörliga vattenledningen på så sätt kom tanken att göra ett besök hos syskonen Gustafsson för en liten

2 intervju. Detta blev en mycket intressant pratstund, som förde tankarna åter kring sekelskiftet. På så sätt kom idén att låta tidningens läsare få del av samtalet. Herr Gustafsson berättar: Våra föräldrar bodde också hela sin levnad här vid Skinnskatteberg. Bostaden var då en tid i s.k. Västeråsbyggningen samt en tid i Kvarnbyggningen vid Bruket. Så blev det en liten stuga på ett rum ledig, som tidigare stod just där järnvägen nu går, men flyttades på sidan. Det var år 1899 vi flyttade dit. Vi var en tid 9 stycken i den stugan, nämligen: mormor, far och mor, samt 6 syskon. Av dessa är nu en syster i Amerika sedan Där blev hon snart gift och har det bra. Hon var på besök hos oss åren 1949 och En äldre bror är bosatt i Avesta. Far hade sitt arbete mest vid ladugården, där även förekom div. körningar med häst. Betalningen var då 1 ½ riksdaler per dag. Arbetstiden var från kl.6 fm. till kl.7 em. Vi kan ej minnas att vi ändå led av svält. Far och mor kunde räkna ut så det gick ihop. En stor gris slaktades varje höst, även någon kalv ibland. Så bakades bröd i bagarstugan vid kvarnen. Då jag var 6 år, råkade jag ut för en stor olycka. Jag var med far uppe på höskullen och skulle med en krok hjälpa far att ta loss hö. Kroken släppte

3 hastigt och jag föll handlöst ner på stillbordet, ett fall på 2-3 meter, och jag slog mig mycket illa, med påföljd att benet blev brutet, eller höften ur led. Då jag ej fick den läkarvård som skadan behövde, blev jag halt på benet för hela livet. Skadan förvärrades ju äldre jag blev, så 1937 kunde jag ej arbeta längre, då höften blev helt hoplåst. Då sjukpenningen tog slut fick jag en förtidspension av 8 kr. i månaden, vilken ökade efterhand. Mor dog år 1903,yngsta syster var då 9 månader och äldsta syster 17 år. Far dog år Jag började arbeta vid 10 års ålder med vallning av kor. Äldsta systern började arbeta vid 15 års ålder vid trädgårdsmästare Andersson. Det blev långa dagar även då. Betalningen var 25 öre per dag, vilken ökade något efterhand med 5 öre i taget. Då jag blev stor arbetade jag även vid ladugården samt var ute och plöjde och körde, något lättare arbete fanns ej på den tiden. Jag hade så ont i mitt skadade ben, att jag måste ligga och vila efter vägen, då jag skulle gå hem om kvällarna. Skor och strumpor kunde jag ej få av mig själv, och det måste jag ha hjälp med även nu av mina systrar. År 1921 blev jag uppsagd, eller permitterad, fanns ej arbete åt ungkarlar. Jag började då arbeta åt en lantbrukare vid Baggbrotrakten för2 kr per dag, men då jag slutade på hösten fick jag ej ut hela avlöningen. Det ej utbetalade beloppet uppgick till 100 kr. År 1922 blev det arbete på vägbygget till Riddarhyttan. Därefter fick jag börja på jordbruket och ladugården igen tills jag ej kunde hålla på längre. Högsta betalningen jag hade var 3 kr per dag, på grund av mitt raka ben. Den 4/12 år 1930 fick vi flytta från den lilla gamla, då mycket dåliga

4 stugan, till denna som vi nu bor i. Vi har det så bra här, sedan det blev reparerat. Förut rann det vatten genom taket och det var ej trevligt. Den smalaste av systrarna fick krypa på vinden och sätta under pytsar att samla upp det mesta av vattnet i då det regnade. Nu har vi det även bättre ekonomiskt, då tre av oss har folkpension. Syster Ebba är anställd hos kommunen med skolstädning. Fröken Ebba Gustafsson berättar: Även jag började arbeta ganska ung vid trädgården. Åren före 1939 var timpenningen uppe i 35 öre. Jag städade och eldade i skolan vid gamla apoteket i 8 år. Jag började kl 6 på morgonen. Det blev omkring 3 timmar på morgonen och 2 timmar på eftermiddagen, för detta arbete erhöll jag då 54 kronor i månaden. Jag har städat skolorna i 17 år, nu är förtjänsten 87 kr per månad. Fröken Cecilia Gustafsson säger med glimt i ögat: Ja, nog har det varit knappt med slantar många gånger, att köpa det nödvändigaste för livsbehovet, men vi är glada att vi ej någon gång behövt anlita den kommunala myndigheten om

5 hjälp. Då det gäller bostad har vi skriftligt på att vi skall bo fritt där vi bor, tills vi dör eller så länge vi kan sköta oss själva. Skall bara nämna: En gång skulle vi slakta en gris, men vi hade ej 3 kr som slaktaren skulle ha. Ur en tablettask som blivit köpt, ramlade ett litet kort att hämta ut 5 kr på. Det måste nog vara Gud som hjälpte oss även den gången, såsom många andra gånger. På vilket sätt användes den korta fritid under syskonen Gustafssons ungdomstid? Jo, det fanns nog någon då också svarar fröken Cecilia. Det brukade vara logdans vid vissa bondgårdar. Till midsommar iordningställdes en dansbana vid Stenkastbacken. Patron Heijkenskjöld bestämde då, att blev det ej slagsmål kunde banan få stå kvar till Söndagen efter. Hetast tillväga gick det då ungdomar från Skinnskatteberg och Riddarhyttan möttes upp vid Emthyttan. Då brukade det ibland förekomma stenkastning mellan bruksborna vid Stenkastbacken, namnet lever kvar. Vidare förekom större sammandragningar på somrarna, då godtemplarna hade stormöten. Då användes stora lövade pråmar, dragna av ångbåten, som transportmedel å sjön Vättern från bl.a. Uttersberg. Så fanns även tillfällen att samlas till s.k. läsarmöten. Det fanns även då predikanter, som då och då kom på besök, bl. a. kan nämnas Olle Olsson Stor Olle, Erik Olsson samt Hilda Duva. Mötena brukade lysas ut i stugorna, något senare i Betel. Det kom så mycket folk så största delen fick stå utanför. De instuvade besökarna fick sitta på allehanda möbler. På den tiden fanns det behov hos folk att höra Guds ord. Det fanns även några som brukade sjunga och spela på dessa möten. Då kom även hemmagjorda instrument till bruk och vi som lyssnade var nöjda och glada för denna omväxling från det vanliga. Den 10:e augusti 1884 var Skinnskattebergs Friförsamlings födelsedag. Denna firades i trädgårdsmästare C A Anderssons bostad.

6 Ja så kanske något bör nämnas om smedjan vid bruket inflikar Albin. Där arbetade många smeder med svett och möda för en blygsam ersättning. Men sorgen blev stor, då det meddelades att smedjan skulle läggas ned. Detta skedde år De flesta arbetarna fick genom Patron Heijkenskjölds försorg arbete på andra platser runt om i landet. Nu är det andra tider. På frågan hur är det nu, är det några särskilda önskemål, som ligger på hjärtat, nu i dessa dagar? Flera röster hörs: Vi trivs så bra i vår stuga, det är så lugnt och skönt att bo lite för oss själva, men det är sämst att det är så långt att hämta vatten, det är att gå en smal stig över banan, förbi backen och ägan där gamla stugan stod, över landsvägen mot storskogen, där en källa med gott och fint vatten är belägen. Det har ju gått hitintills, men vi är ej unga längre, det blir mer och mer mödosamt. Vintertid måste även snöskottning förekomma på denna långa väg. Så nog vore vi mycket tacksamma om vi på något sätt kunde få vattenfrågan löst på vår ålderdom slutar syskonen Gustafsson i korthet en skiftande levnadsskildring.

7 Till detta vill signaturen endast tillägga: Vid kontroll av vattenvägen, är denna 400 meter. Att hämta vatten vid källan varje dag under ca: 30 långa gånga år, blir många mil tillsammans. Det finns visserligen vatten vid en närbelägen granne, men detta är ej mer än det knappt räcker för nämnda granne. Så finns vattenpost på ledningsnätet nere vid bruket s.k. Västeråsbyggningen, något närmare, men då istället svåra motbackar. Ej lätt för gamla att bära vatten där.

8 Vid besöket meddelades, att säker slagruteman utpekat att vatten finns alldeles utanför stugan på ringa djup. Så jag hoppas med syskonen Gustafsson att denna viktiga fråga blir löst till de gamla kämparnas fördel. Sist vill jag till läsekretsen framföra syskonen Gustafssons mycket försynta önskan nummer två. Denna berör en blygsam vädjan om hjälp till en ny radio. Den nu befintliga är av mycket gammal modell och dålig kvalitet. Riddarhyttan 16/ Axel Persson Box 201 Föräldrar till syskonen Gustafsson var Ladugårdskarl och Oxdräng Johan August Gustafsson född i Gisslarbo Malma församling , död av hjärtlidande vid Skinnskattebergs bruk och Anna Sofia Nordin född i Björnbo Skinnskattebergs församling , död av lungsot vid Skinnskattebergs bruk. Föräldrarna gifte sig i Skinnskattebergs församling, 1:a lysningssöndagen Vigselförrättare var Comminister Axel Anshelm Lagerström vid Comministergården Näset. Johan August var Dagkarl i Darsbo och Anna Sofia var Piga vid Skinnskattebergs Bruk. Ur vigselboken: Bruden oäkta. Modern Anna Sofia Nordin i Björnbo insänder före vigsel sitt skrifteliga samtycke. Brudens Morbroder Byggmästare P.E. Nordin närwarande vid lysningsuttagande. Barn: August Theodor Gustafsson född i Darsbo , död i Avesta Hanna Cecilia Gustafsson född vid Skinnskattebergs Bruk , död i Skinnskatteberg Märtha Concordia Gustafsson född vid Skinnskattebergs Bruk , död i Skinnskatteberg

9 Johan Albin Gustafsson född vid Skinnskattebergs Bruk , död i Skinnskatteberg Emma Sofia Gustafsson född vid Skinnskattebergs Bruk , död i USA. Ebba Margreta Gustafsson född vid Skinnskattebergs Bruk , död i Skinnskatteberg