Vandringshinder i Dalbergså och Holmsån

Transkript

1 Vandringshinder i Dalbergså och Holmsån Genomgång och bedömning av dammar och vägtrummor Dalbergså Holmsåns vattenråd

2 Innehållsförteckning Uppdraget 3 Underlag och avgränsningar 3 Dalbergså och Holmsåns avrinningsområden 4 Förekommande fiskarter 4 Åtgärdande av vandringshinder- allmänt 5 Dammar i Dalbergså och Holmsån 6 Ål i Dalbergså och Holmsån- generella åtgärder 7 Prioritering av åtgärdande av vandringshinder 8 Dalbergså 9 Frändeforsån 11 Bodaneälven /Flagerån 13 Krokån 17 Storån/Stampälven 19 Teåkesälven 21 Holmsån 24 Tabell vandringshinder (ej vägtrummor) 27 Vägtrummor som vandringshinder 27 Definitiva hinder vägtrummor, inkl tabell 28 Partiella hinder vägtrummor, inkl tabell 29 Genomgång av vägtrummor som kan vara aktuella för åtgärd 30 Dokumentuppgifter och uppgifter om utförare Område: Vänersborg, Färgelanda, Mellerud och Bengtsfors kommuner i Västra Götalands län Rapportens beteckning; Vandringshinder i Dalbergså och Holmsån. Genomgång och bedömning av dammar och vägtrummor. Rapportens beställare: Dalbergså Holmsåns vattenråd. Kontaktperson Barbara Sandell, Dalslands miljökontor Rapportens datum: Utförare: Milva AB, Lars Thorsson Rapportansvarig: Lars Thorsson, Milva AB Foton: Samtliga foton har tagits av Lars Thorsson Omslagsbild: Åsebro Kartorna är publicerade med Lantmäteriets medgivande. Lantmäteriet Gävle Medgivande MEDGIV

3 Uppdraget Dalbergså Holmsåns vattenråd, som är ett samverkansorgan för olika aktörer med intresse av vattenfrågor inom Dalbergså och Holmsåns avrinningsområden, arbetar bl.a. med åtgärder för att höja den ekologiska statusen inom området. Ett led i detta arbete är att inventera och verka för att åtgärda vandringshinder för fisk och annan fauna inom avrinningsområdet. Vandringshinder i form av anlagda dammar finns vid kraftverk, kvarnar och sågar. Dammar kan också ha anlagts för andra syften, ex för att hålla uppe en bestämd sjönivå. Vandringshinder finns också i form av vägtrummor som lagts för högt eller med för stark lutning. Även naturliga hinder i form av vattenfall förekommer. Underlaget avseende vandringshinder finns inlagt i bl.a. vandringshinderdatabasen och biotopkarteringsdatabasen. Det finns dock en del brister och luckor i detta underlag. Dalbergså Holmsåns vattenråd, har gett Lars Thorsson, Milva AB i uppdrag att komplettera den kunskap som finns om vandringshinder inom Dalbergså och Holmsåns avrinningsområde. I uppdraget ingår att besöka de hinder och dammar som är kända inom vattensystemen, undantaget Storån/Stampälven och Teåkersälven där karteringar gjorts tidigare och där befintlig information från dessa skall användas. Vägtrummor som enligt tillgänglig information klassats som vandringshinder skall gås igenom och bedömas. I uppdraget ingår också att göra en rapport som innehåller åtgärdsprioriteringar och åtgärdsbeskrivningar av vandringshindren, både dammar och trummor, inom de olika delavrinningsområdena. Befintliga listor om vandringshinder kompletteras så att de nya uppgifterna kan läggas in i Länsstyrelsens databas för biotopkartering. Inventeringen redovisas också till Dalbergså Holmsåns vattenråd och Länsstyrelsen i form av ifyllda biotopkarteringsprotokoll (protokoll D biotopkartering), exceltabell och fotografier. Underlag och avgränsningar Som underlag för denna sammanställning har biotopkarteringsprotokoll (protokoll D för vandringshinder) från inventeringen, exceltabeller över dammar och vägtrummor, fotografier, anteckningar från fältbesök, samt uppgifter från länsstyrelsens databaser för biotopkartering, vandringshinder och vägtrummor. Dessutom har samtliga kända vandringshinder besökts utom i Storälven/Stampälven och Teåkersälven där tidigare inventeringar finns. De vägtrummor som finns i befintlig databas och klassats som vandringshinder har besökts för att dels kunna göra en egen bedömning, dels för att bedöma åtgärd. Under utredningens gång har ytterligare fyra hinder identifierats. Dessa har besökts och dokumenterats. 3

4 Dalbergså och Holmsåns avrinningsområden Dalbergså och Holmsån är två vattendrag som mynnar i sydvästra Vänern. Storleksmässigt är Dalbergså avrinningsområde klart störst, 832 km 2 med en medelvattenföring på 12,8 m 3 /sek (SMHI). Holmsåns avrinningsområde är 131 km 2 och har en medelvattenföring på 1,7 m 3 /sek. I avrinningsområdena finns många olika typer av vatten, allt från grunda näringsoch fågelrika slättsjöar, t.ex. Stora Hästefjorden i Dalbergså och Gösjön i Holmsån, till mer näringsfattiga sjöar såsom Teåkerssjön i Dalbergså och Näsöln i Holmsån. Vattendragen har till stora delar en mer lugnflytande och svagt strömmande karaktär, men högre upp i vattensystemet förekommer strömmande vattendrag såsom Storälven/Stampälven och Tekersälven i Dalbergså. I några av Dalbergsås sjöar och vattendrag finns flodkräfta och det finns även bestånd av flodpärlmussla och öring. Åarna rinner från ett höglänt skogslandskap ned genom ett låglänt jordbrukslandskap. Skogsmarken utgör nästan hälften av ytan medan jordbruksmarken utgör en tredjedel. Jordbruksmarken står för majoriteten av näringsläckaget och båda åarna har mycket höga halter av både kväve och fosfor i utloppen. Avrinningsområdena tillhör de områden som har högst arealspecifikt kväve- och fosforläckage i hela Göta älvs avrinningsområde. De övre delarna av framförallt Dalbergsås avrinningsområde, framförallt uppströms Långhalmen, Teåkerssjön och Bodanesjön, uppvisar dålig buffertkapacitet mot försurning. I mitten av 1980-talet var ph-värdet i flera vatten under 5,0. Det har pågått kalkningar i området sedan 1960-talet och mer storskalig kalkning sedan 1980-talet. Övergödning är ett stort miljöproblem i såväl Holmsåns som Dalbergsåns avrinningsområden. Flera av sjöarna och vattendragen i båda avrinningsområdena klarar inte kraven på god status med avseende på näringsämnen. För att uppfylla kraven på god status uppskattas behovet vara att minska läckaget av fosfor med ca 11 ton årligen i Dalbergsån och med 1,7 ton i Holmsån. Förekommande fiskarter Det är inte till fullo känt vilka fiskarter som finns i vattensystemen och då speciellt i de nedre delarna av Dalbergså och Holmsån. Vänern med tillrinningar är Sveriges artrikaste vatten. Man räknar med att 38 fiskarter och rundmunnar finns i Vänern (Nationalnyckeln). De arter som kan förekomma i Vänern med tillrinningar är abborre, asp, aspsik, bergsimpa, björkna, braxen, bäcknejonöga, elritsa, faren, flodnejonöga, färna, gädda, gers, gös, harr, hornsimpa, id, lake, lax, löja, mört, nissöga, nors, planktonsik, ruda, sandsik, sarv, siklöja, småspigg, stensimpa, storsik, storspigg, stäm, sutare, vimma, ål, älvsik och öring. Dessutom förekommer signal- och flodkräfta. Många av dessa arter skulle teoretiskt sett kunna gå att påträffa i de nedre delarna av vattensystemen Dalbergså och Holmsån. Av geografiska skäl och spridningsskäl är det dock inte möjligt att påträffa alla arterna, dessutom är miljön och biotoperna/habitaten samt vattenkvalité och vattenmiljö inte passande för flera av arterna. Det skulle dock vara av stort värde att genom undersökningar och olika typer av uppgiftsinsamlande kunna se vilka arter som förekommer. Det finns en kunskapsbrist för både Dalbergså och Holmsån; exempelvis finns inga inrapporterade elfisken till Svenskt elfiskeregister (SERS) 4

5 för dessa vattendrag, undantaget de övre delarna av Dalbergså (Teåkersälven och Stampälven). Många av de ovan nämnda arterna kan göra både kortare och längre vandringar i sjöar och kan vandra både uppströms och nedströms i vattendrag, för lek eller födosök eller för att exempelvis hitta områden med gynnsammare temperaturer. De flesta arter har dock begränsade möjligheter att kunna passera forspartier och fall, vilket begränsar deras utbredning. När det gäller inrapporterade provfisken i sjöar inom Dalbergså och Holmsån finns endast uppgifter från Hästefjorden som provfiskats vid sex tillfällen under perioden Vid dessa provfisken noterades följande fiskarter; abborre, björkna, gers, gädda, gös, löja, mört, lake och sarv. Björkna, braxen och gers kan finnas i åarnas lugnflytande partier, liksom id, löja, mört, ruda småspigg, storspigg och sutare. Även sällsyntare arter som faren och vimma kan påträffas i vattendrag, där de leker över vegetationsklädda bottnar. Vissa andra arter såsom asp, elritsa, färna, stensimpa och stäm kan påträffas i vattendrag och leker där, men föredrar mer strömmande vatten med grus- och stenbotten. Arter som har god förmåga att klara hinder som kraftiga forsar och fall är givetvis lax, öring och ål, men även arter som nejonöga (sp) och lake kan klara forsar och fall. I viss mån kan även id, stäm och asp klara vandringshinder i form av mindre forsar och fall. Det är känt att en art som gös gärna vandrar upp i tillrinnande vattendrag för att leka, även om den inte klarar att ta sig förbi forsar och fall i någon nämnvärd omfattning. Åtgärdande av vandringshinder-allmänt Vid åtgärdande av vandringshinder är det viktigt att förutom att tillgängliggöra lek- och uppväxtområden för fisk, även eftersträva att få längre sammanhängande sträckor utan hinder och att koppla ihop värdefulla sträckor med varandra. Detta gynnar alla fiskbestånd, då mer eller mindre alla arter migrerar inom vattensystemet för lek, födosök, övervintring mm. Där det är tätt mellan kraftverken/dammarna bör ett helhetsgrepp tas för att skapa största möjliga biologiska nytta i förhållande till kostnaderna. Att åtgärda ett enstaka kraftverk/damm som vandringshinder i sådana fall ger inte så stor nytta i förhållande till kostnaderna. Områden där kraftverken ligger nära vandra får därför ofta en lägre prioritet när det gäller åtgärder. Generellt bör dock alla kraftverk ses över så att fisk inte skadas i turbinerna vid nedströmsvandring. Turbinintagen bör i första hand förses med rätt utformade galler. I vissa fall kan det också vara så att det finns skäl att inte åtgärda vandringshinder om man vill hindra spridning av icke önskvärda arter, framförallt gäller detta spridning av signalkräfta. 5

6 I flera fall behöver ytterligare kunskaper om vattendraget inhämtas. Ex kan det finnas ytterligare hinder i vattendraget, som inte är kända, ex, äldre dammar eller naturliga fall. Biotoperna är inte heller alltid kartlagda och kunskapsbrister finns om fiskförekomst och annan vattenlevande fauna. I vissa fall kan därför exempelvis elfisken och biotopkarteringar behöva utföras för att öka kunskaperna om vattendragen och få ett bättre underlag för beslut om åtgärder. När det gäller hur hindret skall åtgärdas är ibland lösningen relativt enkel som fallet är med många vägtrummor. Där en vägtrumma ligger för högt och ligger med ett s.k. stalp* i utloppet kan det ibland räcka med att höja upp botten och vattenytan nedströms med hjälp av grus och sten. I andra fall kräver åtgärderna ytterligare utredningar, som exempelvis vid dammar, där projektering alltid måste utföras. Vid dammar finns ibland flera olika alternativ, såsom någon form av teknisk fiskväg eller anläggande av s.k. omlöp. Juridiska och ekonomiska aspekter och ägarens inställning till det som skall göras är naturligtvis också avgörande för vilken lösning man till slut väljer. *stalp= trumman mynnar med fri ände och ett fall Dammar i Dalbergså- Holmsån När det gäller förekomsten av vandringshinder skiljer sig de bägge vattensystemen Dalbergså och Holmsån markant åt; I Dalbergså finns det 26 kända vandringshinder varav 20 utgörs av dammar, många av dem kraftverksdammar, medan det i Holmsån mellan Vänern och Näsöln bara finns en damm (Rönningen vid Ingribyn mellan Näsöln och Nären). Många svenska vattenkraftverk började byggas på 1920-talet och senare. I Dalbergså vattensystem är historiken den att dammarna ofta har funnits där mycket länge, i flera fall tal. Dammarna har använts vid kraftproduktion och kraften har använts främst till kvarn och sågverksamhet. Idag har ofta kvarn- och sågverksamheten upphört, men dammen används i kraftproduktion. I flera fall finns dock fortfarande aktiv kvarn- och sågverksamhet kvar. Flera dammar har försvunnit, men i Dalbergså vattensystem finns fortfarande många dammar kvar som används aktivt. Vid fyra av dem drivs fortfarande en kvarn och vid ett par av dem såg. Eftersom historiken är lång har det också skett en lång anpassning till dammen och den miljö som dammen skapat. Förutom de estetiska aspekter som det innebär med rådande vattenbredd och vattendjup, gäller också att vägar, broar, byggnader mm har anpassats till de vattenstånd som dammarna ger. Det är viktigt att ha med sig dessa aspekter när man diskuterar vandringshinder i Dalbergså vattensystem eftersom man i en förlängning av sådana diskussioner ibland kan hamna i frågeställningen om dammen skall vara kvar eller inte. Förutom en påverkan på den lokala verksamheten (kraftverk, kvarn och såg) skulle en borttagning av de äldre dammarna bl.a. kunna medföra konsekvenser estetiskt och kulturmiljömässigt. I vissa fall skulle borttagande av en damm kunna medföra att skred och sättningar kan uppstå, liksom snabbare ursköljning av sediment och näringsämnen. I vissa andra vattendrag som ex. Klarälven och Gullspångsälven finns kända genuina laxfiskbestånd och en känd historik om tidigare laxfisken. Det är oklart hur det förhöll sig med fiskvandring vid tiden för dammarnas tillkomst i Dalbergså, men det har hittills inte framkommit 6

7 några uppgifter om laxfisken och liknande i Dalbergså eller Holmsåns vattensystem, dvs. att lax och öring vandrat upp från Vänern. Däremot har ål fångats fram till 1970-talet. Ålens försvinnande sammanfaller dock med den generella kraftiga nedgång som ålbeståndet drabbades av i hela Europa från 1970-talet och framåt. Ålen började, enligt vad som framkommit, att uppträda i Vänern med tillrinningar efter tillkomst av slussarna vid Trollhättan. När det gäller åtgärder för ål i de bägge vattensystemen se även kapitel Ål i Dalbergså och Holmsångenerella åtgärder. Vid en planering av åtgärdande av dammarna som vandringshinder är det viktigt att ha med sig både historik och konsekvenser av olika åtgärder, liksom att det är viktigt att få klart för sig vilka arter som skulle kunna vandra inom systemet. De egentliga vandringsfiskarna som lax och öring från Vänern finns inte inom systemet och det finns ingen ursprunglig stam att bygga på. Detta gör ju också att en tanke på att öppna upp fiskvandring från Vänern upp genom Dalbergså vattensystemet inte har samma prioritet som exempelvis i Klarälven. Vidare måste det ju finnas lämpliga lek- och uppväxtområden uppströms de hinder man tänker åtgärda. Exempelvis måste strömsträckor med stenbotten finnas i tillräcklig omfattning för arter som öring och asp om det skall vara en rimligt att anlägga en fiskväg. Vad som är känt är att strömsträckor med stenbotten endast finns i begränsad omfattning i de bägge vattensystemen och där de finns är det huvudsakligen högt upp i systemen, främst Storälven/Stampälven och Teåkersälven i Dalbergså vattensystem. I den ekologiska statusklassningen är förekomst av vandringshinder en faktor som medverkar till att god ekologiska status inte uppnås. Åtgärdande av vandringshinder måste dock alltid föregås av en analys över om det finns fiskarter som kan vandra och skulle nyttja en anlagd fiskväg. Kostnaden för åtgärden bör alltid sättas i relation till nyttan. Dammar kan ibland också vara värdefulla för att hindra spridningen av icke önskvärda arter, bl.a. vill man hindra spridningen av signalkräfta till vatten med flodkräfta, för att undvika kräftpest i flodkräftbestånd. Det är viktigt att ha med sig samtliga aspekter vid planering och diskussion om vandringshinder i dessa vattendrag. För att kunna få ett bredare och djupare underlag är det viktigt att förbättra kunskaperna om biotoperna inom vattensystemen, förekommande fiskarter och fiske och då även historiskt. Om framtiden skulle medföra nya kunskaper kan man då göra en förnyad bedömning. Ål i Dalbergså och Holmsån- generella åtgärder Ålyngel kan passera de dammar som finns inom vattensystemet, även om de ibland utgör besvärliga hinder. Intervjuer med dammägare visar dock att man tidigare noterade ål i anslutning till dammarna och ibland även hade ett visst fiske efter ål, vilket bekräftar att dammarna, om än i varierad utsträckning, kan passeras av ålyngel. Gallren vid turbinintagen har mestadels en spaltöppning på ca mm, vilket hindrar många fiskar från att skadas i turbinerna, men är inte tillräckligt för mindre individer av fisk och ål. Att överväga ålyngelledare för uppvandring och förbättring av skyddet för utvandrande ål, skulle därför vara en åtgärd 7

8 som är värd att överväga. Dock finns inga uppgifter om förekomst av ål i vattendragen idag. Ålen verkar i det närmaste ha försvunnit från vattensystemet på 1970-talet, då den stora allmänna nedgången av ål började märkas. Om, som vi hoppas, ålen kommer tillbaka bör det vara rimligt att arbeta för anordningar som generellt gynnar ålens upp- och nedvandring i vattensystemet. De anordningar som är aktuella är ålyngelledare och specialdesignade lutande galler med öppningar som hindrar utvandrande ål att komma i kontakt med turbinerna, samt att man kan köra turbinerna med lägre effekt under toppen för ålens utvandring. Prioritering av åtgärdande av vandringshinder Med utgångspunkt i vad som sagts i kapitlen Åtgärdande av vandringshinder-allmänt och Dammar i Dalbergså- Holmsån följer nedan förslag på hur man kan prioritera åtgärdande av vandringshinder inom de bägge vattensystemen. Karta 1. Dalbergså vattensystem 8

9 Dalbergså Det första vandringshindret man stöter på i Dalbergså är Åsebro kraftverk (f.d kvarn), beläget knappt 10 km från åns utlopp i Vänern. En rimlig utgångspunkt är att man börjar med att öka kunskaperna om vilka arter som finns i Dalbergså nedströms Åsebro kraftverk. Det är bl.a. känt att gös går upp där och flera arter inom karpfamiljen, även asp, men kunskaperna är ofullständiga och det är av intresse att få en mer komplett bild av vilka arter det kan vara frågan om och i vilken omfattning de förekommer. Denna sträcka är närmare 10 km lång, d.v.s. en ganska betydande sträcka. Dessutom rinner biflödet Lillån på från sydost, drygt 4 km nedströms Åsebro. Man kan använda sig av flera olika metoder, såsom intervjuer, historiska efterforskningar, provfisken, fiskfällor etc. Vandringshindret vid Åsebro består av en bred, men inte speciellt hög damm. Bedömningen är att hindret inte är högre eller brantare, än att eventuellt uppvandrande öring eller lax skulle kunna passera dammvallen vid tillräckligt höga vattenflöden. Uppvandrande ålyngel bör kunna passera denna damm utan några större problem. När det gäller andra arter kan det finnas möjligheter att de vid gynnsamma vattenstånd och vattenföringssituationer kan ta sig förbi dammen. Det är dock oklart i vilken omfattning detta sker. Tidigare fanns både kvarn och såg vid Rödjan, ca 1 km uppströms Åsebro. Verksamheten vid Rödjan har dock upphört och dammarna är borta sedan länge. Vid Rödjan finns numera strömsträckor som skulle kunna vara intressanta för flera fiskarter. Det vandringshinder i Dalbergså som man därför i första hand bör se över är Åsebro. Om fisk kan passera vid Åsebro når de strömmarna vid Rödjan, men även det större biflödet Dälpan, ytterligare några mindre biflöden, samt de nedre delarna av Frändeforsån och Krokån. Sammantaget gör detta att det är värt att utreda förutsättningarna och möjligheterna att förbättra möjligheterna för fiskpassage vid Åsebro. 9

10 Bild 1. Åsebro Karta 2. Dalbergså/Frändeforsån 10

11 Frändeforsån I Frändeforsån ligger tre aktiva kraftverk på en sträcka om knappt 15 km (Hvena kvarn, Östby kvarn och Forsane kvarn). Vid två av dessa finns även kvarnverksamhet (Hvena och Forsane) och vid en av dem såg (Forsane). Fallhöjden är liten på sträckan och andelen strömsträckor är därför starkt begränsad i Frändeforsån upp till sjön Östra Hästefjorden. Mot bakgrund av detta och vad som sagts under kapitlen Åtgärdande av vandringshinderallmänt och Dammar i Dalbergså- Holmsån är bedömningen att det åtminstone i nuläget är låg prioritet att anlägga fiskvägar/fiskpassager förbi de kraftverk som finns i Frändeforsån upp till Östra Hästefjorden. Skulle nya kunskaper om faunan, biotoper eller historik komma fram finns det givetvis möjligheter att göra en förnyad bedömning. Bild 2. Hvena kvarn 11

12 Bild 3. Östeby kvarn Bild 4. Forsane kvarn 12

13 Bodaneälven/Flagerån Bodaneälven avvattnar sjöarna Långhalmen och Rådanesjön/Bodanesjön och rinner ut i Stora Hästefjorden. I denna delgren av Dalbergså finns ett aktivt kraftverk; Rotenäs kvarn, belägen nära Bodaneälvens utlopp i Stora Hästefjorden. Vid Rotenäs fanns tidigare både kvarn och såg. Rotenäs kvarn har utgjort en viktig barriär för att hindra uppströmsspridning av signalkräfta i systemet. Tyvärr har det dock visat sig att flodkräftorna trots detta drabbats av kräftpest. Det är vidare oklart om det finns/funnits några fiskarter som vandrar från Stora Hästefjorden vidare upp i Bodaneälven. Eftersom det inte finns några ytterligare kraftverk uppströms skulle tanken på en fiskpassage vid Rotenäs kunna vara intressant. Frågan om eventuell fiskpassage vid Rotenäs bör dock föregås av fördjupad utredning om biotoper och fisk- och kräftbestånd uppströms. Aspekten bevarande av flodkräftan måste vara en viktig utgångspunkt vid en sådan planering, samt givetvis om det finns arter som skulle kunna vandra mellan Hästefjorden och Bodaneälven. I nuläget är det dock tveksamt om det finns tillräckliga motiv att planera för en fiskväg vid Rotenäs kvarn. Tillsvidare är därför bedömningen att frågan om fiskväg/fiskpassage vid Rotenäs har en lägre prioritet. Precis som för Frändeforsån gäller att om nya kunskaper om faunan, biotoper eller historik kommer fram finns det givetvis möjligheter att göra en förnyad bedömning. Bild 5. Rotenäs kvarn 13

14 Karta 3. Bodaneälven och Flagerån Ytterligare uppströms finns en regleringsdamm i vattendraget mellan Långhalmen och Rådanesjön/Bodanesjön, men inget kraftverk. Vattendraget som är kort, bara några hundra meter, håller strömsträckor nedströms hålldammen, men inte uppströms. Dammen har betydelse för miljön för de hus som ligger där och har sannolikt betydelse för stabilitet av slänterna för husen. Eftersom det inte finns några aktiva kraftverk skulle tanken på en fiskpassage vid denna regleringsdamm kunna vara intressant. Frågan om eventuell fiskpassage vid regleringsdammen i Rådanefors bör dock föregås av fördjupad utredning om biotoper och fisk- och kräftbestånd. Tillsvidare är prioriteringen av fiskväg vid regleringsdammen mellan Långhalmen och Rådanesjön/Bodanesjön låg. Nya kunskaper kan dock innebära en förnyad bedömning. 14

15 Bild 6. Hålldammen i Rådanefors Högst upp i vattensystemet rinner Flagerån som mynnar i sjön Långhalmens södra del. I detta vattendrag verkar numera inga aktiva dammar eller kraftverk finnas kvar, däremot har ett par dammar eller dammrester identifierats. I den nedre delen finns Nättjebacka gamla kvarn, en kvarn som dock ej längre är i bruk. Uppströms finns en damm i närheten av Nättjebacka; Stensbergs gamla kraftverk. Detta kraftverk är ej heller längre är i bruk. Flagerån är inte inventerad, varför det kan finnas ytterligare vandringshinder i form av dammar och dammrester. Det är därför av intresse att genomföra en inventering av Flagerån och öka kunskaperna om vandringshinder, biotoper och fiskbestånd och naturvärden i övrigt. Genom att skapa fria vandringsvägar i Flagerån skulle fiskbestånden kunna stärkas, samtidigt som fisk kan vandra mellan ån och den nedströms liggande sjön Långhalmen. 15

16 Bild 7. Nättjebacka gamla kvarndamm Bild 8. Stensbergs gamla kraftverk 16

17 Krokån I Krokån som avvattnar Örsjön finns tre dammar inom en sträcka på ca 4 km; Krokfors kvarn, Bön och Assarebyns kvarn och såg. Vid samtliga dammar finns kraftverk som är i bruk. Vid två av dem finns aktiva kvarnrörelser (Assarebyn och Krokfors) och vid ett av dem även en såg (Assarebyn). Krokån rinner samman med Frändeforsån, drygt 4 km uppströms Åsebro. Fallhöjden i Krokån är låg och där det finns fallhöjd ligger dammarna. Andelen strömsträckor är efter vad som framkommit begränsad. P.g.a. av de relativt låga fallhöjderna skulle det dock inte vara särskilt komplicerat att anlägga fiskpassager vid Assarebyn och Krokfors, vid Bön krävs dock en lite större insats. Dock finns även hinder nedströms (Åsebro). Mot bakgrund av vad som sagts ovan och under kapitlen Åtgärdande av vandringshinder- allmänt och Dammar i Dalbergså- Holmsån är bedömningen att det åtminstone i nuläget är låg prioritet på att anlägga fiskvägar/fiskpassager förbi de kraftverk som finns i Krokån. Skulle nya kunskaper om faunan, biotoper eller historik komma fram finns det givetvis möjligheter att göra en förnyad bedömning. Bild 9. Assarebyns kvarn och såg 17

18 Bild 10. Bön Bild 11. Krokfors kvarn 18

19 Karta 4. Dalbergså med nedre delen av Frändeforsån och Krokån Storån/Stampälven I Storån/Stampälven som rinner mellan Kabbosjön och Örsjön finns enligt tillgängliga uppgifter bl.a. öring, flodpärlmussla och flodkräftor. Enligt tillgängliga register och övriga handlingar finns sex vandringshinder i Storån/Stampälven, varav fyra utgörs av anlagda dammar, ett är en dammrest och ett är ett naturligt hinder. Med start nedströms vid Örsjön och i riktning uppströms mot Kabbosjön är hindrena följande: Gunvarbyn, Tonsberg öst (naturligt), Tonsberg, Svartefallet (dammrest), Forsebol och Stampen. Hindrena i Storån/Stampälven har inte besökts inom detta uppdrag (undantaget Svartefallet), utan bedömningarna har gjorts utifrån tillgänglig information. Svartefallet fanns inte med i befintliga register och har därför besökts (Lars Thorsson). Vid besöket kunde konstateras att några dammrester ej längre fanns kvar, endast ett naturligt fall- och forsområde. Av tillgängligt underlag framgår att hindren Gunvarbyn, Tonsberg, Forsebol och Stampen är definitiva hinder för öring och att Tonsberg ost och Svartefallet är partiella, men passerbara hinder för öring. Tyvärr är uppgifterna i registren inte kompletta avseende verksamheten vid respektive damm. De huvudsakliga uppgifter som finns är; fallhöjd, naturligt/ej naturligt, samt en bedömning av hindrets svårighetsgrad som fiskpassage. Vid Gunvarbyn, Forsebol och Stampen finns dock aktiva kraftverk (uppgift författaren). När det gäller dammen vid Tonsberg behöver kompletterande information inhämtas, bl.a. om användningen. Även informationen om övriga dammar bör kompletteras. 19

20 Karta 5. Storån/Stampälven Fallhöjden i Storälven/Stampälven är ganska hög och det finns därför strömsträckor i vattendraget, även om en del av dessa utnyttjas i kraftverk och har dämts in. Enligt uppgifter i MKB (miljökonsekvensbeskrivning) för Forsebol, som Vattenfall AB lät ta fram för förnyat tillstånd för Forsebol kraftverk (2014) finns uppgifter om att en biotopkartering utförts för Storån/Stampälven (år 2005). En del data finns från denna kartering, men ingen rapport. I Storälven/Stampälven finns bl.a. öring och flodkräfta, men även ett bestånd av flodpärlmussla. Med tanke på dessa stora värden borde den första utgångspunkten givetvis vara att 20

21 åtgärda vandringshindren så att de blir passerbara åtminstone för öring. Frågan är dock inte alls så enkel. För Storån/Stampälven och Teåkersälven uppströms har ett kräftskötselområde bildats i syfte att bevara och utveckla flodkräftbeståndet. I skötselplanen är en central åtgärd att hindra spridning av signalkräftor från Örsjön och vidare upp i Storån/Stampälven och vidare upp i Teåkersälven. Trots insatserna för flodkräftan har kräftpestutbrott skett uppströms, men insatser har utförts för att bygga upp beståndet igen. I skötselplanen poängteras vikten av att dammen vid Gunvarby kvarn (hindret närmast Örsjön) består, vilket gör att det inte är aktuellt att skapa fiskpassage/bygga fiskväg här. Dammen utgör en spärr mot att signalkräftor och fisk kan sprida sig uppströms och därmed kunna sprida kräftpesten. Det kan dock vara av intresse att se över möjligheterna till fiskväg/fiskpassager vid övriga hinder, för att gynna öringbeståndet och därmed även indirekt flodpärlmusselbeståndet i älven. Det är dock viktigt att planer på fiskpassager och fiskvägar harmonierar med arbetet att bevara flodkräftan inom systemet. Vidare måste man bedöma om det funnits hinder på platsen även före kraftverkens tillkomst. En annan generell faktor som är viktig att se över när det gäller kraftverk är hur regleringen sker. Stora fluktuationer och korttidsregleringar är negativa för vattendragets fauna. Teåkersälven I Teåkersälven som har sin upprinnelse i Marsjön vid Bäckefors och rinner ner till Teåkerssjön finns bl.a. öring, flodkräftor och flodpärlmussla. Vattendraget har stora naturvärden och är prioriterat när det gäller åtgärder som gynnar dessa bestånd. Hindrena har inte besökts inom detta uppdrag, utan bedömningarna har gjorts utifrån tillgänglig information. I vattendraget finns enligt en biotopkartering som utfördes 2013, fem vandringshinder i Teåkersälven. Dessutom finns en regleringsdamm mellan Teåkerssjön och Kabbosjön. Nerifrån och upp är vandringshindren i Teåkersälven följande; - Källsvikens regleringsdamm mellan Teåkerssjön och Kabbosjön, - Första hindret man stöter på i egentliga Teåkersälven är Bäcken; en damm som enligt uppgifter i rapport från biotopkarteringen utgör definitivt hinder för öring. Enligt samma rapport finns dock en fiskväg vid denna damm. Hindrets passerbarhet för fisk är därför avhängigt av fiskvägens funktion, vilken bör utredas - Gärdet, en äldre dammkonstruktion med trädstockar som utgör hinder. Hindret är dock passerbart för öring. - Kårud; utgörs av ett raserat betongfundament som med tiden samlat på sig grovdetritus, lera och sand. Hindret har ingen användning. Hindret har klassats som definitivt för öring. - Nyfors; utgörs av en damm med ett mindre vattenkraftverk. Hindret har klassats som definitivt för öring. - Bäckefors kraftstation; definitivt hinder för öring 21

22 Karta 6. Teåkersälven Med tanke på de stora värden som finns i Teåkersälven med främst öring, flodkräfta och flodpärlmussla är det hög prioritet på olika åtgärder som gynnar dessa bestånd. Precis som i Storälven/Stampälven nedströms borde den första utgångspunkten vara att åtgärda vandringshindren så att de blir passerbara åtminstone för öring. Frågan är dock inte heller i detta fall så enkel. När det gäller vandringshinder kan de även utgöra viktiga spärrar mot spridning 22

23 av signalkräfta och därmed kräftpest. Noterbart är att det byggts en fiskväg vid Källsvikens regleringsdamm mellan sjöarna Kabbosjön och Teåkerssjön för att fisk skall kunna vandra. Denna fiskväg har dock sedermera stängts av för att hindra fiskvandring och därmed riskera spridning av kräftpest. Vid besök i samband med detta uppdrag var fiskvägen fortfarande stängd (april 2016). När det gäller öring och flodpärlmussla är det dock viktigt att ha så mycket fria fiskvägar som möjligt som gynnar öringbeståndet och därmed indirekt även flodpärlmusselbeståndet, men när det gäller flodkräfta är det viktigt med spärrar som utgör hinder för spridning av signalkräfta och även eventuellt smittad fisk. Dessa olika mål inom Teåkersälven är således inte alldeles enkla att förena. Fiskevårdsinsatserna måste därför harmoniera, så att åtgärder inte planeras för att gynna öring och flodpärlmussla som sedan riskerar att missgynna flodkräftan. Båda flodkräfta och flodpärlmussla är med på artdatabankens rödlista. Utgångspunkten bör dock vara att om man bestämmer att en damm skall tjänstgöra som spridningsbarriär så bör fiskpassage ordnas vid övriga hinder i den mån det är relevant sett till kostnader och nytta. En annan faktor som är viktig att se över när det gäller kraftverk är hur regleringen sker. Stora fluktuationer och korttidsregleringar är negativa förvattendragets fauna. Bild 13. Källsvikens regleringsdamm 23

24 Bild 14. Fiskväg vid Källsviken (tagen ur bruk) Holmsån Till skillnad från Dalbergså vattensystem är förekomsten av dammar och vandringshinder i Holmsån mycket liten. Det finns endast ett kraftverk i Holmsåns vattensystem, vid Rönningen, N Ingribyn, beläget mellan Näsöln och Nären. Från sjön Nären till Holmsåns utlopp i Vänern är dock fallhöjden mycket liten, vilket gör att strömsträckor saknas. Mellan Näsöln och Nären är dock fallhöjden större, ca 24 meter, därav kraftverkets placering. I bäcken mellan Näsöln och Nären släpps en minimitappning. Det är av intresse att denna minimitappning är tillräckligt stor för att bäcken skall ha en fungerande ekologi. Kunskaperna om fiskbestånd och biotoper behöver dock förbättras för att bedöma om det skulle vara relevant att planera för en fiskväg vid kraftverksdammen vid Rönningen. Vattendragen som rinner till Näsöln; Sjögobäcken, bäck vid Heden och möjligen ytterligare ett par andra mindre vattendrag bör inventeras med avseende på förekommande fiskarter, vandringshinder och biotoper. I bäck vid Heden finns rester av två äldre kvarnar (ej i bruk), samt en äldre stenbro. Dessa utgör partiella hinder för vandrande fisk. Det är i sammanhanget viktigt att vara medveten om att hela byn Rönningen har en lång anpassning både med avseende på vägar och byggnader till dagens damm och vattenstånd. 24

25 Med dagens kunskapsläge om vattensystemet avseende biotoper och fiskbestånd är prioriteten låg avseende fiskväg vid Rönningen. Dock bör anordningar som gynnar ålens upp- och nedvandring genomföras. Karta 7. Holmsåns vattensystem Bild 15. Dammen vid Rönningen, N Ingribyn 25

26 Bild 16. Fallet vid Hedens gamla kvarn (nedre), Hedenbäcken (tillflöde till Näsöln) 26

27 Vandringshinder inom Dalberså vattensystem (ej vägtrummor) Id Löpnr XKOORD* YKOORD* Vattendrag Lokalnamn Typ av hinder Hinder 2 Anm Vatten ,3 Dalbergså Åsebro Verksdamm krv partiellt svårpasserbart DÅ ,6 Dalbergså Rödjan Kvarn, såg (fd) passerbart raserad DÅ Frändeforsån Hvena kvarn Verksdamm krv definitivt DÅ ,9 Frändeforsån Östeby kvarn Verksdamm krv definitivt f.d. kvarn och såg DÅ ,5 Frändeforsån Forsane kvarn Verksdamm krv, kvarn, såg definitivt DÅ ,7 Bodaneälven Rotenäs kvarn Verksdamm krv definitivt f.d. kvarn och såg DÅ ,5 Bodaneälven Rådanefors Regl. damm krv fd definitivt ej krv DÅ Flagerån Nättjebacka kvarn Kvarndamm (f.d) definitivt ej i bruk DÅ ,1 Flagerån Stensberg 1 Verksdamm krv (f.d.) partiellt ej i bruk DÅ ,4 Krokån Assarebyns kvarn & såg Verksdamm krv, kvarn, såg partiellt DÅ ,2 Krokån Bön Verksdamm krv definitivt DÅ ,8 Krokån Krokfors kvarn Verksdamm krv, kvarn kolla DÅ Storån Gunvarby kvarn Damm definitivt DÅ Storån Tonsberg öst Vattenfall (naturligt) passerbart DÅ Storån Tonsberg Damm definitivt DÅ Storån Svartefallet Naturligt partiellt f.d. damm DÅ Storån Stampen Damm definitivt DÅ Teåkersälven Bäcken Damm definitivt omlöp finns, funktion? DÅ Teåkersälven Gärdet Damm passerbart DÅ Teåkersälven Kårud Damm passerbart? DÅ Teåkersälven Nyfors Damm definitivt DÅ Teåkersälven Bäckefors bruk Verksdamm krv definitivt DÅ Holmsån Rönningen Verksdamm krv definitivt HÅ Hedenbäcken Hedens nedre kvarn 1) F.d kvarn partiellt ej i bruk HÅ Hedenbäcken G:a stenbron Äldre väg partiellt igensatt inlopp under bron HÅ Hedenbäcken Hedens övre kvarn 1) Naturligt partiellt ej i bruk, raserad HÅ DÅ= HÅ= *Sweref 1) namnet är osäkert 2) bedömt utifrån hur öring kan passera hindret Dalbergså Holmsån Vägtrummor som vandringshinder Länsstyrelsen i Västra Götalands län har låtit utföra en inventering av vägtrummor inom Dalbergså och Holmsåns avrinningsområden. I denna inventering har trummorna i huvudsak bedömts med avseende på om de utgör vandringshinder för fisk. Av utredningen framgår att man totalt inventerat 208 vägtrummor inom Dalbergså och Holmsåns vattensystem. Av dessa har 16 vägtrummor bedömts utgöra definitiva hinder för öring och 22 trummor partiella vandringshinder för öring. Ett av objekten har inte kunnat bedömas. Att ett vandringshinder bedöms utifrån öringens möjligheter att klara att passera hindret betyder inte att det måste finnas öring i det aktuella vattendraget, bedömningen är ett mått på hindrets svårighetsgrad. Klassas hindret som definitivt för öring betyder det egentligen att inga fiskarter förutom ål, klarar att ta sig förbi hindret. De vägtrummor som klassats som definitiva eller partiella vandringshinder i nämnda inventering har besiktigats i fält för att kunna göra en bedömning vilka av dem som kan vara aktuella för åtgärdande. Alla trummor som klassats som vandringshinder har inte samma prioritet för åtgärdande. Om exempelvis en felaktigt lagd trumma ligger i ett vattendrag/dike som är för litet, d.v.s. periodvis torkar ut och har mycket små biologiska värden eller om trumman ligger i ett område där långa kulverteringar/täckdikningar finns både uppströms och nedströms är det ingen större mening med att åtgärda vägtrumman, även om den utgör vandringshinder. 27

28 Trummor som bedömts som definitiva hinder Av de 18 vägtrummor som bedömts som definitiva vandringshinder för öring (inkl. en trumma som ej kunde bedömas i inventeringen) i Länsstyrelsens underlag faller två trummor bort då de utgörs av dubbletter. Kvar är således 16 vägtrummor, varav 10 ligger inom Dalbergså vattensystem och 6 inom Holmsåns vattensystem. Efter en genom gång av dessa objekt blir bedömningen att ingen av dem är aktuella för åtgärd eller att de i vart fall har låg prioritet för åtgärdande. Detta kan synas något märkligt, men de identifierade objekten utgör antingen inget hinder alls (passerbart för alla fiskarter och även groddjur) eller så är vattendraget/diket för litet (torkar periodvis ut) eller så finns det omfattande kulverteringar/täckdikningar i anslutning till trumman och det egentliga hindret består i huvudsak av kulverteringarna/täckdikningarna. Många av de aktuella objekten ligger också i vatten som bedöms ha små biologiska värden (grävda diken i jordbruksmark). Ett av de utpekade objekten (definitivt hinder) utgörs av vägtrumman, väg 2064, vid pumpstationen vid Rösebo ingående i markavvattningsföretaget för Hästefjorden (se bild 17). Detta är i första hand inte en fråga om att vägtrumman utgör vandringshinder, trummans utformning måste kopplas ihop med skötsel och villkor för markavvattningsföretaget. Denna fråga bör därför studeras separat och sättas in i ett bredare sammanhang. I tabellen nedan visas en översikt av de trummor som klassats som definitiva vandringshinder för öring enligt Länsstyrelsens underlag. Genomgång av vägtrummor som klassats som definitiva hinder enligt Länsstyrelsens underlag Löpnr Idnr Väg N-koord E-koord Typ ø cm Plats Anm Åtgärd Vatten brunnar 0 S Åsnebyn täckdiken både upp- och nedströms, ej aktuellt nej HÅ trumma 120 SO Åsnebyn utgör ej hinder, grävda diken upp-nedströms nej HÅ trumma 60 N Grinstad, mot Rörkärr utgör ej hinder, grävda diken upp-nedströms nej HÅ brunnar 0 N Grinstad, mot Klätten täckdiken både upp- och nedströms, ej aktuellt nej HÅ trumma 30 Mellerud, SO för litet, ej aktuellt nej HÅ halvtrumma 220 Mellerud, SO utgör inget hinder nej HÅ Bro 0 Rotenäs kvarn kraftverksdamm finns i damminventeringen 1) DÅ trumma 20 biflöde Ölebäcken, Kabbo för litet, ej aktuellt nej DÅ trumma 40 biflöde Ölebäcken, Kabbo för litet, ej aktuellt nej DÅ trumma 60 SO Örsjön nära Krokfors inget vatten, ingen trumma, rätt koordinater? nej DÅ Trumma/trummor 25 Ö St Hästefjorden Rössebo för litet, ej aktuellt nej DÅ Bro 0 Rådaneforsbron utgör inget hinder nej DÅ Stenvalvsbro 0 Gamla stenvalvsbron Rådanefors utgör inget hinder nej DÅ Trumma/trummor 80 Röseboviken Hästefjord pumpstationen för Hästefjorden 2) DÅ Trumma/trummor 210 Dälpan NV Brålanda utgör inget hinder nej DÅ Trumma/trummor 80 Tveten SO Frändefors utgör inget hinder nej DÅ 1= Allmän väg 1) detta objekt behandlas i avsnitten om dammar 2= Enskild väg 2) vägtrumman utgör def. vandringshinder, men utgör 3= Skogsväg/traktorväg del i markavvattningsföretaget (pumpstationen) för DÅ= Dalbergså Hästefjorden och utgör en särskild frågeställning HÅ Holmsån 28

29 Bild 17. Vägtrumman, väg 2064, vid pumpstationen mellan Röseboviken och Futtenkanalen. Trummor som bedömts som partiella hinder Av de 22 vägtrummor som bedömts som partiella vandringshinder för öring i Länsstyrelsens underlag ligger 12 inom Dalbergså vattensystem och 10 inom Holmsåns vattensystem. Vid en genom gång av dessa objekt är bedömningen att 9 av dem skulle kunna vara aktuella för åtgärd. 13 av objekten utgör antingen inget hinder alls (passerbart för alla fiskarter och groddjur) eller så är vattendraget för litet eller så det finns omfattande kulverteringar i anslutning till trumman. Många av de aktuella objekten ligger också i vatten som bedöms ha små biologiska värden (grävda diken i jordbruksmark). Se bedömning för respektive objekt i tabell nedan. 29

30 Genomgång av vägtrummor som klassats som partiella hinder i Länsstyrelsens underlag Löpnr Idnr Väg N-koord E-koord Typ ø cm Plats Anm Åtgärd Vatten Bro N Dalbergså, N Qvantenburg bro, ej hinder nej DÅ Trumma 200 V Brålanda Dälpan ej hinder nej DÅ Trumma 150 S Grinstad k:a dubbeltrumma, ej hinder nej DÅ Trumma 120 Rearsbyn, Ö väg 45, Ö Åsnebyn ej hinder, men trumma under traktorväg 300 m väst hinder 1 ) ja HÅ jv Trumma 80 Järnvägstrumma V Mellerud järnvägstrumma, ej hinder nej HÅ Trumma 60 Grusväg N trumma 21 ej hinder nej HÅ Trumma 120 NO Grinstad k:a ej hinder nej DÅ Trumma 120 Råskog, Grinstad utgör hinder, vattnet rinner under trumman ja DÅ Bro S Mellerud bro, ej hinder nej HÅ Trumma 120 Järns k:a SO Mellerud ej hinder nej HÅ Trumma 100 NV Åsebro ej hinder nej DÅ Trumma 50 V Grinstad k:a dubbeltrumma, ej hinder nej DÅ Bro SO Grinstad k:a bro, ej hinder nej DÅ Trumma 80 Skakerud utgör hinder ja DÅ Trumma 200 Rönningen Näsöln Trumman är def. hinder, kraftverkstuben ligger här, bäcken nej HÅ rinner i trumman <100 m S, vilken inte utgör hinder Trumma 10 Rönningen Näsöln, behöver ej besökas För liten trumma, ej besökt nej HÅ Trumma 220 Erikstad; Äckerudsbäcken Partiellt hinder, järnväg + lokalväg ja HÅ Trumma 80 Båsane Partiellt hinder, litet vattendrag ja HÅ Trumma 50 Båsane Partiellt hinder, litet vattendrag ja HÅ Trumma 40 V Bleken Hakerudsälven Partiellt hinder, litet vattendrag ja DÅ Trumma 50 V Bleken Hakerudsälven Partiellt hinder, litet vattendrag ja DÅ Trumma 50 Hoverängarna Partiellt hinder, litet vattendrag ja DÅ Koordinater enl Sweref 1 Allmän väg DÅ= Dalbergså 2 Enskild väg HÅ = Holmsån 3 Skogsväg/traktorväg jv Järnväg 1) trumman väst Rearsbyn som utgör hinder har koordinaterna Genomgång av vägtrummor som kan vara aktuella för åtgärd Generellt Inför ett eventuellt åtgärdande av vägtrummorna som vandringshinder bör det vid samtliga objekt göras en fördjupad bedömning göras avseende vattendragens värde och om ytterligare vandringshinder finns i anslutning till trummorna. En bedömning avseende kostnad/nytta bör också göras. Nr 18, Idnr 3595, Rearsbyn Den trumma vid Rearsbyn som angetts som vandringshinder (Idnr 3595) utgör inget vandringshinder för fisk eller groddjur. Däremot finns det i samma vattendrag (ca 300 meter västerut) en trumma, som utgör vandringshinder. Denna trumma ligger vid en avfart från vägen till åkrarna. Se bild 18. Denna trumma ligger för högt och slutar med ett fall. Trumman är i dåligt skick och har glidit isär, varför det finns skäl att åtgärda denna trumma. Byter man trumman skall denna läggas lägre så att hindret försvinner. 30

31 Karta 8. Trumma väst Rearsbyn Bild 18. Trumma 300 m väst Rearsbyn. Trumman ligger för högt och är i dåligt skick. 31

32 Nr 38, Idnr 4009, Råskog, Grinstad Den aktuella vägtrumman utgör partiellt vandringshinder för fisk och groddjur. Vid lägre flöden rinner allt vatten under trumman. Trumman slutar också med ett mindre stalp (se bild 19). Det kan även finnas skäl att byta eller lägga om trumman för att vattnet inte skall erodera botten och åstadkomma sättningar. Byter man trumman skall denna läggas lägre. Om trumman inte byts bör botten höjas nedströms trumman. Karta 9. Trumma 4009, Råskog, Grinstad Bild 19. Trumma Råskog, Grinstad. Trumman ligger för högt. Vattnet rinner under trumman. 32

33 Nr 67, Idnr 3563 Skåkerud, Erikstad Den aktuella vägtrumman utgör ett partiellt vandringshinder för fisk och groddjur. Trumman ligger för högt och slutar med ett mindre stalp. Dock är vattendraget mycket litet och det är knappast aktuellt med fisk i vattendraget. Eftersom det mynnar täckdiken nedströms trumman är det knappast möjligt att höja bäckbotten och vattenytan nedströms, då detta riskerar att påverka dräneringarna. Den åtgärd man kan göra är därför att byta trumman och lägga den djupare. Karta 10. Trumma 3563, Skåkerud, Erikstad Bild 20. Trumma Skåkerud. Trumman ligger för högt i litet vattendrag/dike. 33

34 Nr 89, Idnr 3516, Erikstad Den aktuella vägtrumman utgör ett svårforcerat vandringshinder. Trumman ligger för högt och slutar med ett ganska högt stalp på ca 0,4 meter. Trumman ligger under både järnväg och den lokalväg som går parallellt med järnvägen. Detta innebär att trumman åtminstone delvis är ett ansvar för Trafikverket. Att byta ut trumman mot en större trumma som läggs djupare är troligtvis ett mycket kostsamt projekt med tanke på järnvägen. Det kan dock vara möjligt att åtgärda vandringshindret genom att höja bäckbotten nedströms. Frågan bör dock utredas närmare avseende vattendragets värde och eventuell påverkan på dräneringar. Åtgärden bör också projekteras. Karta 11. Trumma 3516, Äckerudsbäcken, Erikstad Bild 21. Trumma under järnväg och lokalväg; Äckerudsbäcken. Trumman ligger för högt. 34

35 Nr 98 (idnr 3106) och 99 (idnr 3101), Båsane, Dalskog De bägge aktuella vägtrummorna i Båsane utgör partiella hinder och ligger något för högt. Den övre (98) ligger under den enskilda vägen som går mellan Dalskog och Tångebyn och den nedre (99) går under en skogsväg strax väster om vägen. Dessutom finns en äldre stentrumma som till stora delar är igensatt. Vattendraget mynnar i Båsebäckens västra gren. Vattendraget är sannolikt för litet för fisk, men har betydelse för groddjur och andra vattenlevande organismer. Om vattendraget skall åtgärdas bör ett helhetsgrepp tas på samtliga dessa hinder. Överbyggnaden på trummorna är liten och det är därför en relativt enkel åtgärd att lägga om trummorna och lägga dem lägre. Noterbart är dock att den nedre trumman har mindre diameter (ø50 cm) än den övre (ø80 cm). Karta 12. Trummor som utgör vandringshinder vid Båsane, Dalskog 35

36 Bild 22. Trumma 98 under enskild väg. Bild 23. Trumma 99 under skogsväg, mynnande vid igensatt stentrumma. 36

37 Nr 164 (idnr 2818) och 165 (idnr 2800), V Bleken De bägge aktuella vägtrummorna vid Västra Bleken ligger i litet vattendrag i Hakerudsälvens övre delar. Vattendragen är så litet att de knappast har något värde för fisk, men har ett värde för groddjur och andra vattenlevande organismer. Trummorna ligger för högt och de slutar med ett stalp. Vattendraget är rätat och omgrävt på stora delar. Även ett parti är kulverterat nedströms. Ett eventuellt åtgärdande bör föregås av en fördjupad bedömning av vattendragets värde. Karta 13. Trummor som utgör vandringshinder vid V Bleken Bild 24. Trumma 164 under lokalväg. Trumman ligger för högt. 37

38 Nr 190, Idnr 1671, Hoverängarna Den aktuella vägtrumman utgör inget större vandringshinder då det ligger rätt i den nedre delen men något för högt i inloppet. Problemet uppstår således vid lägre flöden. Trumman borde dock ha lagts lägre från början. Den åtgärd som eventuellt skulle göras är att lägga trumman lägre. Vattendraget är dock litet och har begränsade biologiska värden. Karta 14. Trumma som utgör vandringshinder vid Hoverängarna Bild 25. Trumma 190 under enskild väg. Trumman ligger för högt i inloppet. 38

39 Källor Intervjuer med dammägare, fiskerättsägare och övriga lokalboende Databasen för provfiske i sjöar Databaser och Excellistor - Nationell vandringshinderdatabas - Databas biotopkartering - Databas vägtrummor VISS (Vatteninformationssystem Sverige) Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Miljökonsekvensbeskrivning för utförda och planerade åtgärder vid Forsebol regleringsdamm och kraftstation. Sweco Hot mot flodpärlmusslan i Västra Götalands län. Undersökning av sju vattendrag med flodpärlmussla. Sportfiskarna Biotopkartering av Teåkersälven Sportfiskarna Kräftskötselområde Teåker. Hushållningssällskapet Värmland

40 Milva AB Göteborgsvägen 11B Uddevalla Tfn Tfn Lars