Kandidatuppsats. Diskrimineringsersättning som ideell ersättning. Med särskilt fokus på diskriminering och trakasserier av kvinnor

Transkript

1 Kandidatuppsats Diskrimineringsersättning som ideell ersättning Med särskilt fokus på diskriminering och trakasserier av kvinnor Författare: Maja Johansson Handledare: Lottie Ryberg Welander Examinator: Termin: VT 17 Ämne: Rättsvetenskap Nivå: Kandidat Kurskod: 2RV05E

2 Abstract In accordance to the Swedish Act on Discrimination, chapter 5 section 1, a person that violates the forbidden discriminartiongrounds has to pay for the damages in order to compensate the victim for the damage the action caused. Since the Swedish Legal System is controlled by EU-law it is of importance to interpret some of EU directives on discrimination within the Swedish Act. The directives statues that all sanctions on discrimination should be effective, proportionate and dissuasive. The aim of this thesis is to investigate discrimination compensation as a non profit replacement especially regarding the harassment of women. The compensation comprises of an amount of money and came in year 2009 as a new form of sanction for discrimination in Sweden. It has two purposes, to compensate the individual for the violation and to prevent discrimination in society. The Labour Court has interpreted the sanction differently compared to the Supreme Court, where the assessments are more based on statements from the legislature. The investigated practice from the Labour Court shows that the compensation for women is pretty much the same, even if talking about different actions. It does not seem like the judges has discussed the exposure of women which the author means could help fullfilling the aim with the compensation, to prevent discrimination. Keywords: Discrimination, Compensation, Sanction, Violation, Gender 1

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förkortningar Bakgrund Syfte Frågeställningar Metod Rättsdogmatisk metod Genusperspektiv Avgränsningar Disposition 9 2. EU-rätt EU stadgar förbud mot diskriminering EU direktiv mot diskriminering Diskrimineringsersättning i svensk rätt En ny påföljd införs Sambandet med den allmänna skadeståndsrätten Något generellt om skadeståndsrättens reparativa och preventiva funktion Diskrimineringsersättningens syfte och tillämpning Syftet- förhöjda ersättningsnivåer kan vidhålla en preventiv effekt Riktlinjer vid bedömning av diskrimineringsersättning Bedömning av kränkningen Bedömning av preventionspåslaget Praxis från Högsta Domstolen (HD) NJA 2006 s NJA 2014 s. 499 del I NJA 2014 s. 499 del II Sammanfattning HD:s bedömning av kränkningen HD:s bedömning av preventionspåslaget HDs bedömning av diskrimineringsersättningen Slutsats HD:s bedömning Praxis från Arbetsdomstolen (AD) AD 2011 nr AD 2013 nr AD 2013 nr AD 2013 nr AD 2014 nr Sammanfattning AD domar Samspel och differens mellan HD och AD:s bedömningar 29 2

4 7. Diskussion och slutsatser KÄLLFÖRTECKNING 34 3

5 Förkortningar AD Arbetsdomstolen HD Högsta Domstolen EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna FEU Fördraget om den Europeiska Unionen DL Diskrimineringslag (2008:567) DO Diskrimineringsombudsmannen HomO Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning NJA Nytt Juridiskt Arkiv Prop. Proposition 4

6 1.1 Bakgrund Diskrimineringsersättning är en förhållandevis ny påföljd i svensk rätt som infördes i samband med stiftandet av Diskrimineringslagen (2008:567), 1 januari år Påföljden kan kopplas samman med EU-rättsliga direktiv som stadgar att det ska finnas sanktioner som är effektiva, proportionerliga och avskräckande. 2 Den svenska lagstiftaren har ämnat att ersättningen ska ersätta den som utsatts för kränkningen men samtidigt ha ett preventivt, avskräckande syfte. 3 Det dubbelverkande syftet ger diskrimineringsersättningen en särskild karaktär som påföljd. Sveriges lagstiftning är en viktig del i arbetet med att motverka diskriminering i stort och åtgärda problematiken kring ojämställdhet. 4 Denna framställning undersöker diskrimineringsersättning som ideell ersättning, dess bakgrund och funktion samt anför ett genusperspektiv på praxis från AD genom att undersöka vilket värde diskrimineringsgrunden kön tillskrivits vid bedömning av diskrimineringsersättning. 1.2 Syfte Framställningen syftar till att utifrån en rättsdogmatisk metod undersöka diskrimineringsersättning som ideell ersättning, med särskilt fokus på diskriminering och trakasserier av kvinnor. 1.3 Frågeställningar För att uppnå syftet ställs frågeställningar enligt följande; Hur kan diskrimineringsersättning som ideell ersättning förstås i svensk rätt? Hur har AD värderat diskriminering på grund av kön vid fastställande av diskrimineringsersättning? 1 Påföljden var innan Diskrimineringslag (2008:567) ideellt skadestånd. 2 Direktiv 2000/43/EG Artikel 15. Direktiv 2000/78/EG Artikel 17. Direktiv 2004/113/EG Artikel 14. Direktiv 2006/54/EG Artikel 25. Direktiven presenteras i avsnitt Prop. 2007:08:95, Ett starkare skydd mot diskriminering, s Korling och Zamboni, Juridisk metodlära, 2013, s

7 1.4 Metod Rättsdogmatisk metod Denna uppsats frågeställningar och syfte är till stor del beroende av innebörden i de traditionella rättskällorna. Framställningen grundas därför på analys och systematisering av gällande rätt såsom lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin. Rättskällorna används tillsammans och tolkas i enlighet med normhierarkin för att utreda gällande rätt kring diskrimineringsersättningens särart. Följaktligen vilar denna framställning på rättsdogmatisk metod. 5 Normhierarkin i svensk rätt innebär att rättskällorna tillskrivs olika värden beroende på inbördes ordning. Högst upp i normhierarkin återfinns lagar och andra författningar som därmed granskas först. 6 Utdömandet av diskrimineringsersättning regleras i DL 5:1. För att förstå lagregelns uppkomst och bakgrund i svensk rätt presenteras även dess koppling till den allmänna skadeståndsrätten. Vid tolkning av hur diskrimineringsersättning ska förstås i DL 5:1 återfinns vägledning i förarbetena vars syfte är att förklara lagstiftarens intention med lagen. 7 Detta innebär att för att förstå och tolka diskrimineringsersättningens funktion i förhållande till dess syfte presenteras delar av förarbetena till Diskrimineringslagen. Det bör dock poängteras att förarbetena inte har bindande karaktär, i takt med dess stigande ålder tar vanligtvis praxis över 8. Eftersom diskrimineringsersättning är en förhållandevis ny regel i svensk rätt måste ändå lagstiftarens intentioner och syfte i detta fall fortfarande ges stort utrymme. För att skapa förståelse för lagstiftningen de lege lata presenteras för framställningen relevant praxis från HD, högsta domstolen och AD, Arbetsdomstolen. 9 Domarna från HD syftar till att förklara diskrimineringsersättningens bakgrund och verkan i svensk rätt års fall visar förutsättningar och faktorer som tidigare påverkade bedömningen och stipulerade diskrimineringsersättningens tillkomst. De två fallen från 5 Sandgren, Claes. Är rättsdogmatiken dogmatisk? Tidsskrift for Rettsvitenskap, TfR, s Vol. 118, nr 4-5, 2005, s Bernitz, Ulf, m.fl. Finna rätt-juristens källmaterial och arbetsmetoder, 2014, s Korling och Zamboni, Juridisk metodlära, 2013, s Bernitz, Ulf, m.fl. Finna rätt-juristens källmaterial och arbetsmetoder, 2014, s Korling och Zamboni, Juridisk metodlära, 2013, s

8 år 2014 avser belysa problematiken som kvarstår gällande diskrimineringsersättningens särart genom HDs bedömningsgrunder. Stor betydelse tillmäts även praxis från AD vars syfte är att besvara den andra frågeställningen om hur diskriminering på grund av kön värderats vid bedömningen av diskrimineringsersättning. Domarna från AD berör alla på något sätt diskriminering som kan härledas till kön. Det EU rättsliga material som används i denna uppsats syftar till att kort redogöra för bestämmelser som utgör bakgrunden för påföljd vid diskriminering. För att ge läsaren en översikt av hur de EU-rättsliga reglerna influerat på diskrimineringsersättningens bestämmande presenteras kortfattat de fördrag, konventioner och direktiv som berör diskriminering, vilka innehåller krav på hur påföljden vid överträdelser ska införlivas i medlemsstaternas rättssystem. I framställningens deskriptiva del används strikt rättsdogmatisk metod vilket innebär att de traditionella rättskällorna tillämpas och det aktuella rättsläget presenteras. 10 Metoden innebär att de traditionella rättskällorna tolkas som de är och utrymmet för andra perspektiv och infallsvinklar är således mycket litet. 11 För att förhålla mig kritisk i rättsdogmatisk kontext och söka nya svar anförs ett externt perspektiv på den rättsliga utredningen i uppsatsens analytiska avsnitt genom genusperspektivet. En rättsanalytisk metod möjliggör diskussion och analys utifrån de lege ferenda. 12 Detta ger även utrymme till att utöka källorna till att innefatta även litteratur som inte är strikt juridisk Genusperspektiv Framställningen syftar delvis till att studera vilket värde diskriminering på grund av kön tillskrivs genom diskrimineringsersättningens bestämmande. Kön definieras i diskrimineringslagen som man eller kvinna samt könsöverskridande identitet eller uttryck. 14 Genusrättsvetenskap är forskningen bakom analysen av relationen mellan kön och rätt. Genom förståelsen för genus skapas insikt om hur könsrelationer och diskriminerande handlingar skapar och bibehåller ojämlikheter i samhället. Genus är ett 10 Jareborg, SvJT 2004 s Sandgren, TfR 2005 s. 649 och Olsen, SvJT 2004 s Sandgren, TfR 2005 s Diskrimineringslag (2008:567) 7

9 teoretiskt begrepp som definierar kön som en social konstruktion och innebörden av detta. Förståelsen frigör föreställningar om kön och ger insikt om hur rätten producerar och reproduceras vilket genom hierarkierna och skiljande mellan könen skapar en viss genusordning i samhället. 15 Genusordningen eller maktrelationen synliggör förhållandet mellan kön och rätt vilket uttrycks genom till exempel "den manliga normen" eller den dolda könssegregeringen i samhället. 16 Genusrätten är inte koherent och enhetlig utan ett element som förändras över tid beroende på sammanhang och måste härigenom förstås i sin kontext. Rätten kan sägas ha en normerande verkan, genom att påverka hur människor tänker och blir härigenom även ett styrmedel i de situationer när regler saknas. 17 Lagstiftning är ett viktigt medel för att motverka skillnader mellan könen 18 varför det är av vikt att analysera kön tillsammans med diskrimineringsersättning. Den sociala konstruktionen av kön förklaras även genom "Critical Rase Theory"(CRT). Författaren påvisar rättsvetenskapens samband med dess struktur och kultur vilken påverkar och i sin tur bevarar statusen som tillförskrivits grupper i samhället. CRT har sin grund i critical legal studies, marxsistisk och radikal rättsfeminsim, samt global kritisk rasfeminism. CRT anför att, först när vi förstått vilka begränsningar som finns för en viss kategori av människor kan vi frigöra oss för att arbeta mer effektivt mot reformerna som tillskrivits en viss grupp i samhället. Förståelsen för den sociala konstruktionen ses som en nödvändighet för att förstå och kunna agera mot diskriminering. 19 Lagstiftarens åtgärder med att sudda ut skillnader genom att till exempel ta bort begreppet "ras" från Diskrimineringslagen är enligt CRT ingen lösning. Enligt CRT skapar en sådan åtgärd ett tomrum i svensk lagstiftning genom att domstolarnas riktlinjer vid bedömning av olika handlingar faller bort. När begrepp på detta sätt försvinner riskeras dess historik och innebörd suddas ut genom att det inte längre tillskrivs samma tyngd i svensk rätt. 20 CRT anför en bakgrund till hur rätten påverkar och bevarar statusen för vissa grupper i samhället och härigenom hur "ras" tillförskrivs en viss status. Genom att anföra teorin på frågor om kön dras paralleller och jämförelser mellan teorin och diskrimineringsgrunden kön. Teorin utgör på detta sätt ett verktyg för att analysera rättens påverkan på den sociala konstruktionen kön. 15 Korling och Zamboni, Juridisk metodlära, 2013, s Ibid, s Ibid, s Ibid, s Carlson, Laura, Critical Rase Theory in a Swedish Context. (February 28, 2012) s Ibid s. 49 8

10 1.5 Avgränsningar Framställningen syftar till att undersöka påföljden diskrimineringsersättning i svensk rätt varför nationell rätt främst kommer beröras. Det EU-rättsliga materialet begränsas till att presentera vilken betydelse EU har för lagstiftningen på området samt vilka krav och förpliktelser detta medför i svensk rätt, till följd av Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen (EU). Avseende den praxis som berörs från AD begränsas denna till domar där käranden givits bifall om diskrimineringsersättning. HD praxis syftar, som ovan nämnts, till att förklara diskrimineringsersättningens bakgrund och verkan i svensk rätt varför några specifika domar har valts ut. Övrig praxis på området har av ovan angivna skäl selekterats bort. För att klargöra bakomliggande orsaker till diskrimineringsersättningens uppkomst och funktion redogör uppsatsen kortfattat för skadeståndsrättens preventiva funktion men avstår därmed från en djupare diskussion kring detta. 1.6 Disposition I det första avsnittet presenteras uppsatsens syfte och metod. Sedan följer en kort redogörelse av relevant EU-rätt på området. I det tredje avsnittet behandlas den svenska, nationella rätten kring diskrimineringsersättningens bakgrund och funktion. I avsnitt fyra och fem presenteras praxis från HD och AD. Avsnitt 6 påvisar skillnader och likheter i domstolarnas bedömning av diskrimineringsersättning. Uppsatsen avslutas sedan med en reflekterande del där diskrimineringsersättningen analyseras utifrån ett genusperspektiv. 9

11 2. EU-rätt 2.1 EU stadgar förbud mot diskriminering Sverige är som medlem i Europeiska Unionen (EU) förpliktigat att införliva unionsrätten i det svenska rättssystemet vilket innebär att svensk lag måste tolkas i ljuset av EU-rätten. 21 I fördraget om den europeiska unionen (FEU) stadgas i artikel 6 unionens mål, värden och grundprinciper. Artikeln beskriver att de rättigheter, principer och friheter som stadgas genom Den Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (Rättighetsstadgan) och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) tillsammans med medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner ska ingå i unionsrätten som allmänna rättsprinciper. Unionen stadgar förbud mot diskriminering på flera fronter, bland annat i artikel 14 EKMR och artikel 21 i rättighetsstadgan. Artiklarna är bindande regler för medlemsstaterna, gällande rättighetsstadgan avseende den del av EU rätten som regleras av unionsrätten. Artikel 14 i EKMR stadgar att de rättigheter individer har i enlighet med konventionen inte får särskiljas på grund av någon av de skyddade diskrimineringsgrunderna. Sedermera beskriver artikel 21 i rättighetsstadgan ett förbud mot all diskriminering mot de skyddade diskrimineringsgrunderna. För att motverka diskriminering inom unionen antog EU fyra direktiv vilka är baserade på de allmänna rättsprinciperna i FEU, Rättighetsstadgan och EKMR. Nedan följer en kort presentation av de fyra direktiven och dess syfte samt relevanta regler för införlivandet av sanktionerna i de nationella rättssystemen. 2.2 EU direktiv mot diskriminering Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett ras eller deras etniska ursprung. (Direktivet mot etnisk diskriminering) Rådets direktiv om likabehandling syftar till att fastställa en ram för att motverka diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung för att införliva principen om 21 Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 1 kap 10. Bernitz, Ulf och Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, 2014, s

12 likabehandling i medlemsländerna. 22 Påföljder för överträdelser mot de nationella regler som antas i enlighet med direktivet kan bestå av skadestånd och ska enligt artikel 15 vara effektiva, proportionella och avskräckande Rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling(arbetslivsdirektivet) Arbetslivsdirektivet syftar till att fastställa en generell ram för att motverka diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Även detta direktiv utfärdades i syfte att genomföra principen om likabehandling i medlemsländerna. 24 I inledningen till direktivet och i artikel 17 stadgas att påföljderna för överträdelser av nationella regler som baseras på detta direktiv ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. I samma artikel stadgas också att medlemsländerna är skyldiga att vidta alla åtgärder som behövs för att syftet med sanktionen ska uppnås Rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till tillhandahållande av varor och tjänster. Förevarande direktiv syftar till att fastställa en ram för motverkandet av könsdiskriminering när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten inom privat och offentlig sektor samt för offentliga organ. Syftet är också att genomföra principen om likabehandling av kvinnor och män i medlemsländerna. 26 I artikel 8.2 anges att medlemsländerna i sina nationella rättsordningar ska införa nödvändiga regler som säkerhetsställer en faktisk och effektiv kompensation eller gottgörelse för förlust och skada till den utsatta. Detta ska vara avskräckande och stå i proportion till skadan som åsamkats den utsatta. Vidare anges att en i förväg fastställd övre gräns inte får begränsa kompensationen. I artikel 14 stadgas också bestämmelser för påföljd vid överträdelser av de nationella bestämmelser som 22 Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett ras eller deras etniska ursprung. Artikel Direktiv 2000/43/EG, artikel Rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling. Artikel Direktiv 2000/78/EG artikel Rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till tillhandahållande av varor och tjänster. Artikel 1 och 3. 11

13 antas till följd av direktivet. Påföljder kan bestå av skadestånd och ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning av flera tidigare direktiv) Förevarande direktiv infördes år 2006 i syfte att säkerhetsställa jämställdhet i arbetslivet och är en sammanslagning av flera tidigare direktiv. 28 Direktiven behandlade olika delar av området kring jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet varför man av tydlighetsskäl sammanförde delarna till ett direktiv. Det nuvarande direktivet ska säkerhetsställa att principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet genomförs. 29 Likt artikel 8.2 i Direktiv 2004/113/EG stadgas regler för bestämmande av kompensation och gottgörelse, vilka återfinns i artikel 18. Även här är syftet att säkerhetsställa att den utsatta får faktisk och effektiv gottgörelse eller kompensation för förlust och skada som denne blivit åsamkad till följd av könsdiskriminering. Åtgärderna ska vara avskräckande och stå i proportion till skadan och får inte vara begränsade till en fastställd övre gräns. Undantaget till ovanstående är om arbetsgivaren kan visa att den enda skadan sökanden har lidit är att arbetsgivaren vägrat överväga den sökandes ansökan. Detta undantag skiljer artiklarna i direktiven åt. I artikel 25 stadgas vidare att sanktionerna kan vara skadestånd och ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande Direktiv som lagstiftningsform Direktiv är en central lagstiftningsform inom unionsrätten, vilken förpliktigar medlemsstaterna att anpassa den nationella lagstiftningen utefter kraven i direktiven Direktiv 2004/113/EG artikel Tidigare direktiv på området var Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillträde till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. Rådets direktiv 86/378/EEG av den 24 juli 1986 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om företags-eller yrkesbaserade system för social trygghet. Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män och Rådets direktiv 97/80/EG av den 15 december 1997 om beivsbörda vid mål om könsdiskriminering. 29 Direktiv 2006/54/EG artikel Direktiv 2006/54/EG artikel Bernitz, Ulf och Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, 2014, s

14 Kraven riktar sig till medlemsländerna och därmed inte direkt till enskilda. Medlemsländerna ska inom föreskriven tid införliva kraven i direktiven för att det önskade resultatet ska uppnås, form och tillvägagångsätt för genomförande är upp till varje land att bestämma. Så länge det tilltänkta resultatet med direktivet uppnås får alltså medlemsländerna fria händer att lagstifta på det sätt som är lämpligast för landets rättssystem. 32 EUs direktiv mot diskriminering utgör alla fyra minimidirektiv vilket innebär att de stadgar en lägsta nivå av krav för medlemsländernas lagstiftning. Medlemsländerna har, på detta sätt utrymme att lagstifta till en högre skyddsnivå men får alltså inte gå under den lägsta nivå som direktivet stipulerar. Den här typen av direktiv är lämpliga när medlemsstaternas ambitioner skiljer sig åt och när direktiven berör ämnen som är av närmast politisk karaktär. 33 Två av direktiven stadgar att det inte får fastställas en i förväg bestämd övre gräns för kompensationen. 34 Alla fyra direktiv utgår från samma gemensamma krav för sanktioner vid diskriminering, att påföljden ska vara effektiv, proportionerlig och avskräckande. 32 Bernitz, Ulf och Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, 2014, s Ibid, s Direktiv 2004/113/EG Artikel 8.2 och Direktiv 2006/54/EG Artikel 18. Se avsnitt och

15 3. Diskrimineringsersättning i svensk rätt 3.1 En ny påföljd införs År 2009 infördes en ny lag i svensk rätt, Diskrimineringslagen vilken kom att ersätta ett antal tidigare lagar som tillsammans utgjort ett skydd mot diskriminering. I samband med att den nya lagstiftningen stiftades infördes också en ny särskild sanktion för diskriminering, diskrimineringsersättning. Innan lagändringen genomfördes var påföljden för överträdelser av diskriminering skadestånd vars syfte var att motsvara den kränkning handlingen inneburit för den utsatta. 35 Diskrimineringsersättning ska, i likhet med den tidigare påföljden, utbetalas som ett belopp som ersätter den kränkning handlingen inneburit för den utsatta men har även ett preventivt, förebyggande syfte, att avskräcka från diskriminering. 36 Diskrimineringsersättningen kan på detta sätt sägas ha ett dubbelverkande syfte och återfinns i Diskrimineringslagens 5 kap. I Diskrimineringslagen 5 kap 1 stadgas att; "Den som bryter mot förbuden mot diskriminering eller repressalier eller som inte uppfyller sina skyldigheter att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier eller sexuella trakasserier enligt denna lag ska betala diskrimineringsersättning för den kränkning som överträdelsen innebär. När ersättningen bestäms ska särskilt syftet att motverka sådana överträdelser av lagen beaktas (lagstiftarens kursivering). Ersättningen ska betalas till den som kränkts av överträdelsen". Vidare stadgas att arbetsgivare inte får diskriminera en arbetstagare eller någon som söker arbete, fullgör praktik eller är inhyrd personal. 37 Arbetsgivare som bryter mot ovanstående eller som utsätter arbetstagare för repressalier är förpliktigade att betala ersättning för den förlust som uppkommer. 38 Vid bedömning av belopp för ersättning vid överträdelser av Diskrimineringslagen har utgångspunkten historiskt sett varit den allmänna skadeståndsrätten. Eftersom kränkningsersättning vid diskriminering till viss del har en annan funktion än skadestånd vid brott ansåg lagstiftaren att kopplingar till den allmänna 35 Se 25 Jämställdhetslag (1991:433) 36 Prop. 2007:08:95, Ett starkare skydd mot diskriminering, s Diskrimineringslag (2008:567) 2 kap Diskrimineringslag (2008:567) 5 kap 1 2 st. 14

16 skadeståndsrätten bör undvikas varför den särskilda påföljden för överträdelser av diskrimineringslagen infördes, diskrimineringsersättning. 39 Trots införandet av Diskrimineringsersättning och därigenom avståndstagandet från jämförelser med den allmänna skadeståndsrätten påtalar HD i NJA 2014:499 att diskrimineringsersättningen till viss del kan likställas med kränkningsersättning. 40 Eftersom den allmänna skadeståndsrätten är relevant för diskrimineringsersättningens bakgrund och funktion i svensk rätt kommer vissa utgångspunkter i skadeståndsrätt kortfattat beröras. 3.2 Sambandet med den allmänna skadeståndsrätten Något generellt om skadeståndsrättens reparativa och preventiva funktion Den svenska skadeståndsrätten har såväl reparativa som preventiva funktioner. Den reparativa funktionen syftar till att skydda den skadelidande medan den preventiva syftar till att få den skadeståndsskyldige mer försiktig i fortsättningen. 41 Person och sakskador har en reparativ funktion genom att den skadelidande parten ersätts med en summa som ska täcka förlusten. Beloppet ska, vid sakskada resultera i att den skadelidande kan återanskaffa egendomen samt vid personskada motsvara kostnaderna för sjukvård eller till exempel förlorad inkomst på grund av förlusten. Med skadeståndsrättens reparativa funktion åsyftas således tiden efter den skadegörande händelsen. Den preventiva delen handlar om att förhindra att skador inträffar i framtiden. 42 Ideell skada omfattar skador som inte kan mätas i pengar såsom till exempel kränkning av någons integritet eller fysiskt och psykiskt lidande i samband med personskador. För att ersätta den icke-ekonomiska skadan krävs som princip uttryckligen lagstöd. Utgångspunkten i svensk skadeståndsrätt är att ersättning endast lämnas för ekonomisk skada som avser till exempel inkomstförlust. 43 Vid ideell skada såsom vid kränkningsersättning ska beloppet ersätta kränkningen som uppkommer när handlingen sker medan ersättning för personskada som nämnts ovan syftar till att täcka lidandet efteråt. Kränkningsersättningens syfte är således att den skadelidande ska kompenseras 39 Prop. 2007:08:95, Ett starkare skydd mot diskriminering, s NJA 2014: Bengtsson, Bertil, Skadeståndsrätt-några huvudlinjer, 1994, s Hellner och Radetzki, Skadeståndsrätt, 2014, s Prop. 2000/01:68 Ersättning för ideell skada, s.17 15

17 för den kränkning av den personliga integriteten som handlingen resulterat i. 44 Grundprincipen vid bedömning av skadeståndet är som ovan nämnts att den skadelidande parten ska befinna sig i samma situation som om skadan aldrig skett vilket ofta innebär att man vid beräkning får det exakta värdet tillbaka. Eftersom kränkningsersättning inte kan fastställas i pengar på samma sätt som vid ekonomisk förlust är bedömningen vid ideell skada avsevärt svårare Diskrimineringsersättningens syfte och tillämpning Syftet- förhöjda ersättningsnivåer kan vidhålla en preventiv effekt Den nya påföljden ansågs kunna höja ersättningsnivåerna vid diskriminering. Regeringen menar att diskrimineringsersättningen bör uppgå till ett högre belopp än skadestånd vid kränkningsersättning i brottmål eftersom den preventiva funktionen i civilrättslig mening också måste värderas. I propositionen jämför man med en påföljd vid brottmål vars preventiva funktion avser att avskräcka från brott som till exempel fängelsestraff. Vid diskriminering utgår ersättningen, men utan sådana efterföljande påföljder vilket motiverar den högre nivån. Eftersom det är vanligt att talan i mål om diskriminering riktar sig mot en juridisk person till skillnad från en enskild gärningsman i ett brottmål kan den högre nivån motiveras ytterligare med att den tilltalade måste anses ha större ekonomiska resurser. 46 HD hänvisade i praxis innan diskrimineringsersättningens införande till att utan särskilt lagstöd kan man inte frångå de ersättningsnivåer som gäller för skadestånd i enlighet med allmän skadeståndsrätt. 47 I propositionen påtalar regeringen risken för att det preventiva syftet helt uteblir vid sådana bedömningar vilken man anser undanröjs när diskrimineringsersättning införs. Detta eftersom påföljden skapar förutsättningar för domstolarna att döma till en högre ersättning vid diskriminering som sedermera krävs för att uppnå dess preventiva verkan. Med hjälp av den förhöjda nivån ansågs dess dubbelverkande syfte kunna vidhållas. En tillräckligt hög kostnad för att diskriminera menade man kan motverka exempelvis företagsekonomiska överväganden att diskriminera. I propositionen talar man om företag som inte anställer en homosexuell man då man tror att kunderna har ett negativt synsätt på homosexuella. Sådana 44 Prop. 2000/01:68 s Hellner och Radetzki, Skadeståndsrätt, 2014, s Prop. 2007:08:95, Ett starkare skydd mot diskriminering, s NJA 2006 s. 170, se avsnitt

18 förhållningssätt och beslut menar man kan motverkas i takt med att ersättningsnivåerna höjs, med andra ord, är kostnaden att diskriminera tillräckligt avskräckande kan diskriminering undvikas Riktlinjer vid bedömning av diskrimineringsersättning I propositionen till diskrimineringslagen påtalas riktlinjer vid bedömningen av diskrimineringsersättningens storlek. Dess dubbelverkande syfte delas upp i två olika delar vid bedömningen vilka nedan därför berörs separat. Bedömningen av kränkningen behandlar således den del av diskrimineringsersättningen som syftar till att ersätta den utsatta för den kränkande handlingen. Preventionspåslaget behandlar den preventiva delen av ersättningen som syftar till att motverka diskriminering. Diskrimineringsersättning ska, som nämnts tidigare utbetalas till den som utsatts för en lagöverträdelse av diskriminering Bedömning av kränkningen Vid bedömningen av hur kränkningen ska beaktas är allvaret i överträdelsen av betydelse. 51 Faktorer som får betydelse vid allvarlighetsbedömningen är dels vilken typ av handling som skett och även omfattningen av denna. Har handlingen skett avsiktligen anses detta typiskt sett försvårande. En annan aspekt som bör vägas in är den utsatta personens upplevelse av kränkningen. Även konsekvenserna för den drabbade personen får betydelse. Har den utsatta till följd av den diskriminerande handlingen gått miste om utbildning, bostad eller förlorat sitt arbete anses detta som ingripande konsekvenser och sedermera allvarligare överträdelse. Utgångspunkten är att allvarligare överträdelse motiverar högre ersättning. Ett belopp kan dock först bestämmas efter en samlad bedömning med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet Bedömning av preventionspåslaget Den del av diskrimineringsersättningen som syftar till att nå en avskräckande effekt och preventivt förhindra förekomsten av diskriminering är preventionspåslaget. Vid 48 Prop. 2007:08:95, Ett starkare skydd mot diskriminering, s Prop. 2007:08:95 s Diskrimineringslag (2008:567) 5 kap 1 1 st. 51 Prop. 2007:08:95 s Prop. 2007:08:95 s

19 bedömningen av påslaget ska det allmänna intresset av att diskriminering inte förekommer i samhället särskilt beaktas. Omsättningen i juridiska personers verksamhet kan få betydelse vid bedömningen då hög omsättning typiskt sett kan medföra ett högre belopp för att den preventiva effekten ska uppnås. Tidigare överträdelser i verksamheten kan även beaktas. 53 Utöver diskrimineringsersättning ska även förlust som till exempel förlorad lön beaktas och ersättas till den utsatta. Nuvarande diskrimineringslag har, till viss del inskränkt möjligheten till jämkning som numera kan ske vid särskilda skäl jämfört med tidigare om det var skäligt. Regeringen ansåg här att en restriktiv tolkning av jämkningen går i linje med diskrimineringsersättningens ändamål. Särskilda skäl för jämkning kan vara spontana, faktiska försök att komma till rätta med situationen där den utsattes intresse beaktas. Vid allvarliga överträdelser bör jämkning endast förekomma i särpräglade undantagssituationer. 54 Tanken med diskrimineringsersättningen, uttalas i propositionen, till syvende och sist är att den ska utgöra en rimlig kompensation till den utsatta personen, utifrån allvaret i handlingen och för att motverka diskriminering i samhället Prop. 2007:08:95, Ett starkare skydd mot diskriminering s Prop. 2007:08:95 s Prop. 2007:08:95 s

20 4. Praxis från Högsta Domstolen (HD) NJA 2006 s. 170 Argumenten om diskrimineringsersättningens bestämmande har influerats av HD:s argumentation i NJA 2006 s.170. I förevarande fall ansågs ett homosexuellt par diskriminerats då de blivit ombedda att lämna en restaurang till följd av att de pussats och kramats offentligt. Käranden, ett homosexuellt par, hade i en toalettkö på en restaurang pussats och kramats. Svaranden, restaurangen skulle då ha uppmanat paret att sluta genom att de avvisades från lokalerna. Svaranden bestred att diskriminering förekommit och menade att parets beteende var så intensivt att det måste betraktas som störande och att avvisningen var av ordningsskäl. Restaurangen kunde inte visa på att avvisningen inte haft samband med parets sexuella läggning och därmed innefattat diskriminering, varför svaranden dömdes till skadestånd för kränkningen. Hovrätten bestämde skadeståndet till kr i kränkningsersättning för diskriminering på grund av sexuell läggning. Kärandes ombud HomO överklagade detta och yrkade på en höjning till kr. Vid bedömningen av ersättningens storlek argumenterade HD att storleken av skadeståndet för kränkning efter överträdelse av diskrimineringslagstiftningen måste varieras beroende på kränkningens art och omfattning samt omständigheter i det enskilda fallet och därmed inte generellt kan ses som en allvarlig kränkning. Man hänvisade vidare till att avsikten av handlingen fick betydelse. Även de konsekvenser och effekter för den utsatta diskuterades, i detta fall ansågs bestående praktiska effekter saknas. Vid jämförelse med ersättning för kränkning som tillämpas enligt allmän skadeståndsrätt ansågs det av HomO yrkade beloppet vara alldeles för högt. HD uttryckte att utan särskilt lagstöd borde ersättningen inte ta för långt avstånd från ersättningsnivåerna för den allmänna skadeståndsrätten i jämförbara fall, trots att ersättningsnivåerna generellt skall befinna sig på en högre nivå. HD bedömde att Hovrättens bedömning var alltför hög och ansåg att en summa om kr var skälig i förhållande till kränkningen. 19

21 4.1.2 NJA 2014 s. 499 del I Tvisten handlar om käranden, ett par med utländsk härkomst, som under en bussfärd ansåg sig blivit diskriminerade av en busschaufför från transportbolaget Veolia. Käranden företräddes av DO och yrkade på diskriminering på grund av etnicitet samt diskrimineringsersättning om kr. Yrkandet grundande sig i att käranden, efter en ordväxling med busschauffören, känt sig kränkta efter chaufförens yttrande att om ifall de inte kunde svenska, kunde åka hem till talibanlandet. Kvinnan satt nära en stoppknapp vilken hon kommit åt flertalet gånger varpå dörren i bussen inte gick att stänga vid en av busshållplatserna. Ordväxlingen förekom när busschauffören gick bakåt i bussen och slog undan kvinnans knä samt kallade paret för "idioter". Kvinnan hade ett nyfött barn med sig och kände sig illa till mods vid att åka buss efter händelsen. Mannen slutade helt åka buss efter händelsen. Efter det inträffade kontaktade affärschefen på Veolia mannen och bad om ursäkt för det inträffade. Vidare kontaktades även busschauffören om att hans beteende var oacceptabelt och bröt mot företagets diskrimineringspolicy och värdegrund. Chauffören fick även en skriftlig varning och fick genomgå en utbildning i kundbemötande. Övriga chaufförer kallades även till arbetsplatsmöten där gott kundbemötande och noll-tollerans mot trakasserier förklarades. HD fann efter utredning att käranden utsatts för trakasserier i form av etnisk diskriminering. Gällande diskrimineringsersättningens storlek angav HD att diskrimineringen var allvarlig på grund av att den utförts på en fullsatt, offentlig buss av bussens chaufför och var avsedd att kränka käranden. Ursäkten som kom efter handlingens utförande, av affärschefen på Veolia, betraktades inte som en förmildrande omständighet i bedömningen av kränkningens allvar då den skett i efterhand. Konsekvenserna för de utsatta ansågs inte som ingripande konsekvenser. HD anförde upprättelseersättningen till kr vardera till de utsatta. Angående preventionspåslaget, menade HD att trots Veolias storlek och art av verksamhet så har bolagets vidtagna åtgärder mött de krav som kan förväntas. HD bedömde även att eftersom preventionspåslaget ska vara proportionerligt med händelsen ska summan bestämmas till kr, kr till 20

22 vardera person. Diskrimineringsersättningen bestämdes följaktligen till kr vardera NJA 2014 s. 499 del II Käranden, en lesbisk kvinna, hade genom telefonsamtal till den lokala vårdcentralen avsett boka tid för att genomgå utredning inför remittering till fertilitetsenheten varpå hon nekades hjälp och hänvisades till en särskild verksamhet. DO företrädde kvinnan och yrkade på diskrimineringsersättning om kr för diskriminering på grund av sexuell läggning. HD fann handlingen diskriminerande. Vid bedömningen av diskrimineringsersättningens storlek utgick HD från ovanstående fall, NJA 2014 s. 499 I. Diskrimineringen var av lindrig art och hade grund i missriktad välvilja. Handlingen skedde enskilt under ett telefonsamtal. HD försökte utreda en nedre gräns för storleken på beloppet. Vid jämförelse med allmän skadeståndsrätt och kränkningsersättning fann man att enligt praxis utbetalas inte belopp lägre än 5000 kr. HD diskuterade även ett kompensatoriskt rättsmedel i enlighet med EKMR där det konstaterats att om ersättningsbeloppet inte uppnår kr får den utsatta finna sig i en annan kompensation än pengar. Vid lindriga kränkningar, anförde HD, att den utsatta kan nå reell upprättelse i annan form än pengar i enlighet med jämkningsregeln i 5:1 3 st DL. En verklig upprättelse kan vara att den som utfört handlingen eller dennes arbetsgivare ger den diskriminerade en uppriktig ursäkt, undanröjer olägenheter som diskrimineringen medfört så långt det går eller att lämpliga åtgärder vidtas för att undvika att förfarandet återkommer. Åtgärderna måste ske i nära samband med kränkningen. Minimibeloppet vid diskrimineringsersättning härrör HD till den nivå som avser kränkningsersättning enligt 2:3 SkL, där lägsta beloppet är kr. HD ansåg i detta fall att käranden fått en verklig upprättelse genom en ursäkt från vårdcentralen samt att olägenheten undanröjts när hon senare fick boka en tid på vårdcentralen. Den reella upprättelse som krävs för att ersättning ska utebli ansågs inte aktuell, då vårdcentralen inte visat att de vidtagit åtgärder i syfte att motverka upprepningar. HD ansåg att en skälig ersättning i detta fall var kr men avslog DO:s överklagan vilket resulterade i att hovrättens dom fastslogs varpå svaranden erhöll diskrimineringsersättning om kr. 21

23 4.2 Sammanfattning Nedan följer en sammanfattning av de anförda domarna där aspekter som fått betydelse vid bedömningen av diskrimineringsersättningen behandlas HD:s bedömning av kränkningen I såväl NJA 2006 s.170 som 2014 s. 499 del II har ersättningen satts ner till följd av att handlingen som i fallen handlade om diskriminering på grund av sexuell läggning, ansetts vara mindre allvarlig. Gemensamma faktorer i denna bedömning var att HD bedömde att svaranden inte haft avsikt att kränka käranden och att bestående ingripande konsekvenser för den utsatta ansågs saknas i 2006 års fall. Kvinnan i 2014 års fall fick senare boka tid på vårdcentralen varför olägenheten ansågs undanröjd. De diskriminerande handlingarna skedde i NJA 2006 s. 170 och 2014 s.499 del I i offentlig miljö vilket i 2014 års fall fått betydelse vid allvarlighetsbedömningen då detta ansågs som försvårande. Motsatsvis ansågs i 2014 del II den diskriminerande handlingens omfattning som ringa då den skett enskilt, under ett telefonsamtal. Motsvarande bedömningar saknas i 2006 års fall HD:s bedömning av preventionspåslaget Angående preventionspåslaget bedömde HD i 2014 års fall del I att svaranden vidtagit tillräckliga åtgärder för att nå upp till det krav som kan förväntas av verksamheten. I 2014 del II hade vårdcentralen endast bett om ursäkt men inte vidtagit några andra åtgärder, varför HD menade att preventionspåslaget inte kunde falla bort helt. Det i propositionen framförda uttalandet att diskrimineringsersättningens förhöjda ersättningsnivå avser tydliggöra ett samhälleligt avståndstagande mot diskriminerande handlingar 56 menar HD i NJA 2014 del I kan ge intryck av att preventionssyftet ska tillmätas betydelse också för påslagets storlek i det enskilda fallet. Sådana bedömningar menar HD "blir dock med nödvändighet så osäkra och kommer att vila på så svag grund att de inte svarar mot kraven på normstyrd rättstillämpning". 57 Istället väljer man att ta fasta på det klander som diskrimineringen föranleder. 58 I NJA 2014 s.499 del II tar HD 56 Prop. 2007:08:95 s NJA 2014 s.499 p. 34 rad NJA 2014 s.499 p

24 utgångspunkt i allmän skadeståndsrätt vid sin bedömning av diskrimineringsersättningen HDs bedömning av diskrimineringsersättningen Sammanfattningsvis kan det konstateras att ersättningsnivåerna i de ovan anförda fallen befinner sig på en jämförlig nivå. I 2006 års fall, om kr för diskriminering på grund av sexuell läggning och 2014 års fall del II avseende samma diskrimineringsgrund där det av HD skäliga beloppet bedömdes till kr. För diskrimineringsersättning på grund av etnicitet fann HD i 2014 års fall del I en summa om kr som skälig vardera, till de två utsatta. Vidare kan sägas att HD tycks frångå det genom diskrimineringsersättningens införande åsyftade, att undvika jämförelser med allmän skadeståndsrätt vid bedömningen av ersättning för diskriminering. Preventionsdelen av diskrimineringsersättningen bedöms i 2014 års fall, tillskillnad från 2006 års fall där detta saknas, men klanderbedömningen ges betydligt mera utrymme och hänvisningen till allmän skadeståndsrätt går i princip rakt emot propositionens riktlinjer Slutsats HD:s bedömning De tre anförda domarna visar på en distinkt skillnad mellan bedömningen före och efter diskrimineringsersättningens tillkomst. I domen från år 2006 jämför HD med de ersättningsnivåer som tillämpas inom den allmänna skadeståndsrätten och någon bedömning avseende preventivt inslag återfinns inte. 59 Domarna från år 2014 har en tydligare utgångspunkt genom propositionen till Diskrimineringslagen. I de två domarna bedöms på ett uttömande sätt propositionens riktlinjer avseende såväl kränkningen som den preventiva delen av diskrimineringsersättningen och tar samtidigt avstånd från värdet av straffskadestånd. 60 Det ter sig uppenbart att HD tar upp 2014 års fall för att utveckla riktlinjer för domstolarna avseende hur propositionen ska tillämpas i bedömningen av diskrimineringsersättning samtidigt som man inte helt håller med lagstiftaren avseende skadeståndsrättsliga utgångspunkter och det åsyftade samhälleliga avståndstagandet genom preventionspåslaget. 59 Se avsnitt samt NJA 2006 s Se avsnitt 4.1.2, samt NJA 2014:499 23

25 5. Praxis från Arbetsdomstolen (AD) AD 2011 nr 23 I AD 2011 nr 23 tvistas det om huruvida en kvinnlig arbetssökande missgynnats när en rekryteringsprocess avslutats i samband med att hon uppgivit att hon var gravid. Kärande som sökte arbete på en restaurang yrkade att hon missgynnats när rekryteringsprocessen avslutades efter hon förklarat att hon var gravid. DO som företrädde käranden yrkade på kr i diskrimineringsersättning och kr i allmänt skadestånd. Svaranden, restaurangen, nekade till att kvinnan utsatts för könsdiskriminering och menade att hon inte blev aktuell för en anställning eftersom hon inte uppfyllde alla kvalifikationer för tjänsten. Restaurangen anförde att beslutet att avsluta rekryteringsprocessen med kvinnan berodde på ovanstående faktorer och hade följaktligen inte något samband med hennes graviditet. Oavsett om AD skulle finna svaranden skyldiga till diskriminering och ersättning genom skadestånd och diskrimineringsersättning yrkades att denna summa måste jämkas då en eventuell negativ särbehandling inte skett avsiktligen utan berodde på provokation. AD kom fram till att svaranden inte kunde visa på att beslutet att avbryta rekryteringsprocessen helt saknat samband med graviditeten varför käranden ansågs missgynnad på grund av kön samt i enlighet med föräldraledighetslagen. Det allmänna skadeståndet och diskrimineringsersättningen bestämdes till ett gemensamt belopp om kr AD 2013 nr 18 I samband med att en provanställning övergick till en tillsvidareanställning diskuterades en löneförhöjning om kr vilken kärande yrkar uteblev på grund av hennes uttalande om graviditet. Ett år senare avslutade kärande sin anställning. DO som företrädde kvinnan yrkade på att löneförhöjningen uteblivit till följd av att käranden meddelat att hon var gravid och att arbetsgivaren Auktoritet Inkasso AB diskriminerat kvinnan på grund av kön samt att agerandet utgör brott mot föräldraledighetslagen. DO 24

26 yrkade på kränkningsersättning om kr samt ersättning för förlusten avseende lön och utebliven föräldrapenning på kr. Svaranden, Auktoritet Inkasso AB, bestred DO:s yrkanden och menade att inget avtal om löneförhöjning ingåtts samt att utifall att man fann företaget skyldigt, förelåg skäl för jämkning av diskrimineringsersättning. AD kom fram till att arbetsgivaren hade slutit avtal om löneförhöjning med käranden och att DO visat på tillräckliga skäl för att anta att det var den förväntade föräldraledigheten och graviditeten som var anledningen till att avtalet frångicks. Visserligen betvivlade inte AD arbetsgivarens förklaring med att avtalets frångående berodde på ekonomiska omständigheter men eftersom man inte kunnat visa att beslutet ändå inte till viss del grundats i kärandes föräldraledighet förelåg missgynnande. Missgynnandet hade direkt samband med kön och arbetsgivaren hade överträtt 2:1 DL och 16 Föräldraledighetslagen. Någon jämkning av det ekonomiska skadeståndet fanns det enligt AD ingen anledning till, varför detta bestämdes till kr. Beträffande diskrimineringsersättning och allmänt skadestånd bedömde AD det yrkade beloppet om kr skäligt AD 2013 nr 29 I AD 2013 nr 29 hade en arbetsgivare tvingat en kvinnlig anställd att bära en namnskylt med sin egna BH-storlek. Kvinnan som företräddes av handelsanställdas förbund yrkade på sexuella trakasserier eller trakasserier som haft samband med kön alternativt direkt könsdiskriminering. Förbundet yrkade på kr i diskrimineringsersättning till kvinnan och ytterligare kr till förbundet och käranden vardera som allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Arbetsgivaren, Change of Scandinavia Sweden AB, menade att det var frivilligt att bära namnbricka men oavsett huruvida bärandet av namnbricka var frivilligt eller ej kan förutsättningarna för trakasserier, sexuella trakasserier eller direkt könsdiskriminering inte anses vara uppfyllda varför denne menade att det inte förelåg grund för diskrimineringsersättning. Svaranden hävdade även att något kollektivavtalsbrott inte begåtts. Det visade sig att käranden blivit tillsagd att bära namnskylten med den egna BHstorleken angiven. AD fann att käranden kränkts då hon känt stort obehag av att bära namnbrickan samt då hon påtalat detta till företrädare på arbetsgivarens sida. Vidare menade AD att arbetsledningens beslut till varför BH-storleken skulle anges på namnbrickan inte kunde anses sakligt motiverad. Kärandens värdighet ansågs kränkt till 25

27 följd av att hon fått order om att bära skylten och kränkningen ansågs haft samband med hennes kön. Arbetsgivaren hade följaktligen utsatt käranden för trakasserier som haft samband med kön och härigenom överträtt diskrimineringslagens förbud mot diskriminering av arbetstagare 2:1 DL. Vid bestämmande av diskrimineringsersättningen gör AD en jämförelse med tidigare praxis nämligen AD 2011 nr 23 och AD 2013 nr 18 och finner att kr är en skälig diskrimineringsersättning. Det allmänna skadeståndskravet för kollektivavtalsbrott avslogs AD 2013 nr 71 I AD 2013 nr 71 hävdade en kvinna att hon utsatts för sexuella trakasserier av sin chef på en trafikskola varför arbetsgivaren påstods brutit mot diskrimineringsförbudet i DL. Käranden yrkade även på att hon utsatts för repressalier genom att hon blivit uppsagd till följd av hennes avslöjande om trakasserierna. DO företrädde kvinnan och yrkade på att trafikskolan skulle betala kr i diskrimineringsersättning. Arbetsgivaren menade att kvinnan enbart varit provanställd och nekade helt till de påstådda sexuella trakasserierna. Svaranden menade att provanställningen lagenligt hade avbrutits till följd av att kvinnan misskött arbetet. AD fann att kvinnan hade utsatts för de sexuella trakasserierna av sin chef och att Trafikskolan överträtt diskrimineringsförbudet mot sexuella trakasserier i DL. Eftersom arbetsgivaren inte kunde visa på att uppsägningen berodde på misskötsel och därmed inte var en repressalie till följd av kvinnans påtalande om de sexuella trakasserierna ansågs även förbudet mot repressalier i DL överskridits. Vid bedömningen av diskrimineringsersättningens storlek menar AD att de tog hänsyn till kränkningen som de sexuella trakasserierna inneburit samt konsekvensen av repressalien, att kvinnan förlorat sin anställning. AD jämförde den här typen av repressalie med repressalier vid brott när arbetsgivare frångår gällande rätt avseende skiljande av en anställd från en anställning. Diskrimineringsersättningen bestämdes till kr. 26