Framtida modell för informationsutbyte och behov av centraliserad mätvärdeshantering. En rapport till Energimarknadsinspektionen

Transkript

1 Framtida modell för informationsutbyte och behov av centraliserad mätvärdeshantering En rapport till Energimarknadsinspektionen

2 Disclaimer Även om Sweco Energuide AB ("Sweco") anser att den information och synpunkter som ges i detta arbete är riktiga och väl underbyggda, måste alla parter lita på sin egen skicklighet och omdöme när man använder det. Sweco gör ingen utfästelse eller garanti, uttrycklig eller underförstådd, avseende riktigheten eller fullständigheten av informationen i denna rapport och tar inget ansvar för riktigheten eller fullständigheten av informationen. Sweco tar inte något ansvar för förluster eller skador som uppstår på grund av slutsatserna i denna rapport

3 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund och syfte Metod Rapportens disposition 7 2 Abstrakta modeller för informationsutbyte Nuläget Namntjänst Kommunikationshubb Datahubb Tjänstehubb 12 3 Existerande eller föreslagna modeller för utvärdering Nuläget Danmark Finland Nederländerna Norge Logica Rejlers Tieto Svensk Energi Sammanfattning 18 4 Utvärdering Kontroll Tillgänglighet Neutralitet Effektivitet Flexibilitet Nordisk slutkundsmarknad Reglering Sammanfattning 33 5 En informationsmodell för Sverige Vårt förslag Konsekvenser av den förslagna informationsmodellen Utvärdering av den förslagna informationsmodellen 36 6 Referenser

4

5 1 Inledning 1.1 Bakgrund och syfte Med anledning av de stora förändringar som nu sker på slutkundsmarknaden i Sverige och övriga Norden har EI initierat ett arbete att se över nuvarande modell för informationsutbyte på elmarknaden. Exempel på förändringar är utvecklingen mot timvis mätning för mindre kunder, en gemensam Nordisk slutkundsmarknad med en leverantörcentrisk modell där elleverantörer tar över ansvaret för kontakter med slutkonsumenter, samt att Danmark som sannolikhet också Norge går mot en betydligt mer centraliserad lösning jämfört med nuvarande svenska modell. Till arbetet har EI knutit en bred referensgrupp. På ett första möte med referensgruppen presenterades och diskuterades ett antal alternativa modeller för informationsutbyte samt ett antal kriterier som bör vara vägledande i val av modell. Sweco Energy Markets fick i uppdrag att med utgångspunkt från dessa modeller och utvärderingskriterier göra en första systematisering och översiktlig utvärdering av modellerna. I uppdraget ingick också att rekommendera en av modellerna alternativt lämna ett eget förslag till framtida modell för informationshantering. Vi vill redan här poängtera att detta inte är någon fullständig analys av frågeställningar kopplade till informationshantering på elmarknaden. Exempelvis saknas en tydlig bild av vilka krav en Nordisk slutkundsmarknad kommer att ställa på informationshanteringen, de modeller som diskuteras är relativt skissartade, och det har inte funnits resurser i projektet att genomföra annat än översiktliga konsekvensbedömningar. Informationshanteringen på dagens elmarknad är i grunden designad som punkt-till-punkt 1 kommunikation där många aktörer kommunicerar med ett flertal andra aktörer på marknaden. Elleverantörer behöver kommunicera med flera nätbolag för att få tag på de mätvärden de behöver för sin fakturering. Nätbolagen i sin tur behöver kommunicera med de elleverantörer som har avtal med elkunder i nätbolagets koncessionsområde för att leverera de mätvärden som elleverantörerna behöver för att fakturera sina kunder. Nätbolag behöver även leverera dagliga mätvärden till balansansvariga elleverantörer, samt till systemansvarige Svenska Kraftnät. För att effektivisera processen har många nätbolag och elleverantörer valt att anlita externa företag. Två av de största är Tieto och Rejlers som tillsammans hanterar ca 75 % av alla mätpunkter i sina system. I framtiden kommer systemen för informationsutbyte att utsättas för större påfrestningar av flera olika anledningar. I takt med att timvis avläsning införs för fler kunder kommer stora volymer av mätvärden att skapas vilket leder till ökade krav på effektiv mätvärdeshantering. Den allmänna IT-utvecklingen i samhället i kombination med ett ökat fokus på energieffektivisering leder till att slutkonsumenter och andra aktörer på elmarknaden ställer nya krav på information om energianvändningen hos båda enskilda konsumenter samt hos grupper av konsumenter. Den gemensamma Nordiska slutkundsmarknaden kommer att ändra rollfördelningen på elmarknaden i och med att elleverantörerna får en större roll. Slutligen kan man förvänta sig att det kommer att ställas nya krav på att den datahantering som sker skall vara icke-diskriminerande, främja konkurrensen på elmarknaden, samt stimulera framväxten av nya produkter och tjänster. 1 Termen avser ett kommunikationsförfarande där en sändare kommunicerar direkt med endast en mottagare

6 P.g.a. dessa utmaningar har man i flera länder börjat intressera sig för alternativa informationsutbytesmodeller. De flesta länder har haft, eller har fortfarande kvar ett system som i mångt och mycket liknar det som finns i Sverige idag - d.v.s. de flesta aktörer kommunicerar med ett flertal andra aktörer. De flesta alternativa modeller som föreslagits innehåller någon sorts form av centralisering där dagens modell med punkt-till-punkt -kommunikation ersätts av en modell där data skickas via en eller flera centrala hubbar. Exakt vilken funktionalitet som erbjuds av dessa hubbar varierar från förslag till förslag, men gemensamt för alla förslag är en ambition att förenkla och effektivisera processerna för informationsutbyte på elmarknaden genom att minimera antalet motparter som elmarknadens aktörer behöver kommunicera med. Utöver skillnader vad gäller funktionalitet skiljer sig förslagen även åt vad gäller regulatoriska aspekter. Skall hubbar drivas av reglerade aktörer eller av fristående aktörer som agerar på en konkurrensutsatt marknad? Skall myndigheter ställa vissa minimikrav på de tjänster som tillhandahålls av fristående aktörer? 1.2 Metod I denna rapport kommer vi att beskriva och utvärdera olika alternativa informationsutbytesmodeller, dels sådana som redan används i andra länder, dels sådana som fortfarande endast är förslag, framförallt sådana som lagts fram av olika aktörer med stark anknytning till den svenska elmarknaden. De länder vi valt att täcka är Nederländerna, Norge, Danmark, samt Finland eftersom dessa länder redan bedriver arbete med alternativa informationsutbytesmodeller, samt ligger nära Sverige. I takt med att nationella elmarknader integreras allt mer till större regionala marknader är det viktigt att utforma informationsutbytesmodeller som passar ihop med de modeller som används i grannländerna. De modeller/förslag som kommer att utvärderas är: Den danska datahubben som kommer att tas i drift under Ett förslag från Statnett för en framtida norsk data/tjänste-hubb Den nationella kommunikationshubb som existerar i Nederländerna Den uppslagstjänst som används i Finland Ett förslag från Tieto Ett förslag från Logica Ett föreslag från Rejlers Samt en modell som presenterats av Svensk Energi Då vissa av förslagen är snarlika kommer de inte att utvärderas separat utan som grupp. Rapporten har arbetats fram på följande sätt: 1. De kriterier för utvärdering som EI föreslagit förfinades i samråd med EI. 2. Beskrivningar av de olika förslagen togs fram. Beskrivningen av varje förslag var väsentligen en tolkning av de aspekter av förslaget som ansågs viktiga givet utvärderingskriterierna. Som en del av detta arbete utfördes även en preliminär utvärdering

7 3. Beskrivningarna skickades till de aktörer som kommit med förslag för att dessa skulle få möjlighet att rätta till eventuella feltolkningar. Givet feedback från aktörerna arbetades beskrivningarna om något. 4. Givet de granskade beskrivningarna genomfördes en slutlig utvärdering. 1.3 Rapportens disposition Resten av denna rapport har följande disposition: Kapitel 2 beskriver ett antal potentiella abstrakta modeller för informationsutbyte på elmarknaden. Syftet med detta kapitel är att etablera en nomenklatur för resten av rapporten. Kapitel 3 beskriver de existerande modeller och konkreta förslag som kommer att utvärderas. Kapitel 4 innehåller själva utvärderingen. Först beskrivs kriterier som ligger till grund för utvärderingen. Därefter presenteras bedömningar av de olika förslagen organiserade per kriterium - för varje kriterium, beskrivs till vilken grad de olika förslagen uppfyller kriteriet. Kapitel 5 beskriver ett förslag, baserat på utfallet av utvärderingarna utförda i tidigare kapitel, på hur en modell för informationsutbyte på den svenska elmarknaden skulle kunna se ut. 2 Abstrakta modeller för informationsutbyte I detta kapitel kommer vi att presentera ett antal abstrakta potentiella modeller för informationsutbyte på elmarknaden. Syftet med att beskriva dessa abstrakta modeller är att etablera en nomenklatur som kan användas i beskrivningarna av de konkreta modellerna/förslagen som kommer att beskrivas i nästa kapitel. De modeller som kommer att beskrivas är alltså modeller för informationsutbyte på elmarknaden. Det informationsutbyte som åsyftas är dels det informationsutbyte som sker idag, men även sådant informationsutbyte som kan förväntas ske på elmarknaden i framtiden. De önskemål som ställs på en modell är att den skall stödja existerande informationsutbyte samt gärna även framtida informationsutbyte. Vi väljer att klassificera informationsutbyte i tre olika kategorier: a) Grundläggande datainsamling - Mätning och insamling av mätvärden, kvalitetssäkring och vidare-leverans av mätvärden. b) Grundläggande elmarknadstjänster (tjänster som måste utövas för att elmarknaden skall fungera) - Underlag till balansavräkningen, underlag till elleverantörer för fakturering, leverantörsbytesprocessen c) Utökade tjänster - Mätvärden/statistik, energieffektiviseringstjänster, prosumertjänster/mikrogeneration, efterfrågestyrning. En förutsättning för analysen är att kategorierna, Utökade tjänster, i framtiden till absolut största del kan hanteras inom ramen för lokala 2 processer. Förutsättningen är att mätaren förses med en lokal 2 Begränsade till ett hushåll/anläggning

8 port som möjliggör överföring av data i realtid direkt till el-användaren eller till part som denne väljer som mottagare av data. Porten möjliggör anslutning av automatiska system för styrning av den egna energianvändningen. Data för energieffektiviseringsändamål behöver alltså inte lämna hushållet utan är tillgängliga direkt i den lokala processen där de är en del av reglersystemet. Se Figur 1. Bild 1 Principskiss Proaktivt Forum 3 för elmätares vision Notera att vi i denna rapport använder termerna information och data som mer eller mindre synonyma. Den information som rapporten beskriver är dels mätvärden, och dels s.k. strukturdata om mätpunkter, konsumenter, nätbolag, och elleverantörer. Notera även att vi fokuserar på hantering av mätvärden i definitionen av datahubb respektive tjänstehubb. Vi kommer t.ex. att definiera datahubb som en hubb där mätvärden lagras centralt i hubben. Hubbar som endast lagrar strukturdata väljer vi att inte klassificera som datahubbar. På samma sätt kommer vi att definiera tjänstehubbar som hubbar som tillhandahåller centraliserade tjänster som manipulerar mätvärden. En hubb som tillhandahåller tjänster som manipulerar strukturdata (t.ex. leverantörsbytesprocessen) väljer vi att inte klassificera som tjänstehubb. 2.1 Nuläget Detta är en "modell" som väsentligen motsvarar dagens situation där aktörerna på elmarknaden skickar direkta meddelanden till varandra för att hantera processerna på elmarknaden - fakturering, balansavräkning, leverantörsbyten, o.s.v. Skyldigheter och rättigheter relaterade till detta informationsutbyte är kopplade till elmarknadens aktörer, men själva datakommunikationen kan däremot outsourcas till externa agenter. Se nedanstående figur för en översiktlig konceptuellt illustration av denna modell. 3 Proaktivt Forum är ett svenskt branschinitiativ där elnätsföretag, elhandelsföretag och apparattillverkare formulerat en långsiktig vision för att elmätare ska svara upp mot morgondagens behov

9 Bild 2 Figuren visar hur alla aktörer kommunicerar direkt med andra aktörer eventuella kommunikationsagenter visas inte. Källa Sweco. Agenter kan vara kommersiella företag som säljer kommunikationstjänster till aktörer på elmarknaden, eller sammanslutningar av elmarknadsaktörer som valt att samarbeta inom kommunikationsområdet. Exakt vilka tjänster som de externa agenterna erbjuder aktörerna på elmarknaden bestäms på kommersiell basis, och det kan även finns flera olika agenter som erbjuder specifika tjänster - vissa aktörer kan ansvara för mätning och datakommunikationen, andra för lagring, och ytterligare andra för beräkningar och affärsprocesser. 2.2 Namntjänst En namntjänst är en uppslagningstjänst som underlättar för elmarknadens aktörer att kommunicera med varandra. Tjänsten ger elleverantörer den information de behöver för att kommunicera med nätbolag, givet information om slutkunder. Tjänsten skulle även kunna ge nätbolag den information de behöver för att kunna kommunicera med elleverantörer, givet information om mätpunkter. Namntjänsten skulle alltså endast tillhandahålla den information som aktörerna behöver för att sedan kommunicera med hjälp av de befintliga kommunikationsprotokoll som används på elmarknaden. Tjänsten lagrar inte något data utöver det som behövs för att tjänsten skall fungera, och den är inte heller en växel som vidarebefordrar meddelanden mellan aktörer. För att en namntjänst skall kunna fungera måste den innehålla en databas som kopplar samman information om nätbolag, slutkonsumenter, samt elleverantörer. Denna information måste tillhandahållas av aktörerna själva, så det är oklart hur pass användbar en sådan tjänst är om den endast är frivillig. Man kan mycket väl tänka sig att det kan vara frivilligt att använda tjänsten, men att det däremot är obligatoriskt att mata in den information som behövs för att tjänsten skall fungera. Nedanstående figur illustrerar konceptuellt hur en aktör som vill kommunicera med en annan aktör använder namntjänsten för att slå upp den information man behöver för att kommunicera med motparten

10 Bild 3 Bilden visar hur en aktör (till vänster i bilden) först kommunicerar med en namntjänst (mitten) för att slå upp den information man behöver för att kommunicera med motparten (till höger). Beroende på vad som lagras i namntjänstens databas kan den användas av elleverantörer som vill kommunicera med nätbolag och/eller vice versa. Källa Sweco. Om det är obligatoriskt att tillhandahålla information som behövs för att tjänsten skall kunna fungera måste tjänsten alltså vara reglerad och det är svårt att se hur det skulle kunna finnas flera konkurrerande tjänster av denna sort. Syftet med namntjänsten är ju att underlätta för elmarknadens aktörer, men om det blir möjligt att sätta upp flera konkurrerande tjänster dit det är obligatoriskt att rapportera in grunddata, ökar istället aktörernas arbetsbörda. Namntjänst är en mycket tunn påbyggnad ovanpå nuläges-modellen. Det är möjligt att det skulle gå att konstruera namntjänster som underlättar för elleverantörer som vill verka i flera länder. En sådan namntjänst skulle kunna genomföra den översättning från namn som används i elleverantörens centralsystem till de namn och adresser som behövs för att konstruera de meddelanden som skickas enligt gällande kommunikationsprotokoll i de olika länderna. 2.3 Kommunikationshubb En kommunikationshubb behöver ungefär samma grunddata som en namntjänst, men går ett steg längre vad gäller funktionalitet. En namntjänst tillhandahåller information som kan användas för att konstruera och skicka meddelanden till motparter enligt rådande kommunikationsprotokoll. En kommunikationshubb innehåller en intern namntjänst som den själv använder för att konstruera och skicka meddelanden till aktörers motparter. Kommunikationshubben agerar mellanhand som vidarebefordrar meddelanden från sändare till mottagare, och som även ser till att eventuella svar från mottagare skickas tillbaka till rätt ursprunglig sändare. Med en kommunikationshubb kommunicerar aktörer på elmarknaden alltså inte längre direkt med varandra - all kommunikation går via hubben. En kommunikationshubb lagrar inte några mätvärden eller annat data utöver det som behövs för att kunna vidarebefordra meddelanden. En kommunikationshubb behöver samma sorts grunddata som en namntjänst för att fungera, och det är sannolikt att denna information återigen måste komma från de olika aktörerna. En nationell kommunikationshubb kräver således att det blir obligatoriskt för alla

11 aktörer att mata in dessa uppgifter i hubben. Det faller sig naturligt att en sådan nationell hubb används för allt grundläggande informationsutbyte på elmarknaden. Nedanstående figur illustrerar konceptuellt hur en kommunikationshubb förmedlar meddelanden mellan aktörer. Bild 4 En sändande aktör (vänster) skickar ett meddelande till en motpart (höger) via en central kommunikationshubb (mitten). Hubben slår upp information om mottagaren i sin databas och förmedlar därefter meddelandet till mottagaren. Hubben ser även till att svar från mottagare skickas tillbaka till den ursprunglige sändaren. Källa Sweco. Det är sannolikt att de aktörer som matar in det grunddata som hubben (eller hubbarna) behöver för att fungera kommer att bli tvungna att fortsätta att lagra denna information i sina egna system. En nationell kommunikationshubb kommer sannolikt att vara reglerad vad gäller funktionalitet samt åtkomst. Man kan t.ex. ställa krav att prissättning måste vara transparant och icke-diskriminerande. 2.4 Datahubb En datahubb är en kommunikationshubb som dessutom lagrar mätvärden, m.m. i en central databas. När nätbolag rapporterar mätvärden till en kommunikationshubb vidarebefordras dessa av hubben till rätt mottagare. Så skulle även en datahubb kunna fungera, men en datahubb skulle även kunna konfigureras till att endast lagra mätvärden i den centrala databasen utan att direkt vidarebefordra information till rätt mottagare. Elleverantörer och andra aktörer kan istället hämta mätvärden från hubbens centrala databas vid ett senare tillfälle. En datahubb tillåter alltså en tidsmässig frikoppling mellan rapportering och mottagande av data. I en renodlad datahubb sker inga beräkningar - hubben tar bara emot meddelanden innehållande data för lagring, samt förfrågningar som besvaras med hjälp av tidigare mottaget och lagrat data. Nedanstående figur illustrerar konceptuellt hur en datahubb tar emot information från sändande aktörer och vid ett senare tillfälle lämnar ut denna information till mottagande aktörer

12 Bild 5 Ett antal sändande aktörer skickar information till en central datahubb som lagrar informationen i en databas. Vid ett senare tillfälle kan informationen hämtas av mottagande aktörer. Källa Sweco. Datahubben är den första modellen där det är naturligt att ändra på ansvarsfördelningen för informationsutbyte på elmarknaden. De tidigare modellerna präglas av mekanismer som eventuellt effektiviserar befintliga processer för informationsutbyte, men en datahubb är så pass annorlunda att det eventuellt vore naturligt med nya roller, skyldigheter och rättigheter. Nätbolagen skulle fortfarande ha en skyldighet att samla in och rapportera mätvärden, men om man väljer en obligatorisk nationell datahubb skulle nätbolagens skyldigheter kunna begränsas till skyldigheter endast mot datahubben, inte mot de slutliga användarna av mätvärden som idag. Elleverantörer skulle även fortsättningsvis ha rätt till mätvärden, men den part som är skyldig att leverera dessa skulle vara datahubben, inte nätbolagen. 2.5 Tjänstehubb En tjänstehubb är en datahubb som dessutom erbjuder vissa beräkningsbaserade tjänster. Den uppenbara beräkningsbaserade tjänsten en sådan hubb skulle kunna erbjuda är beräkning av de aggregat som balansansvariga och systemansvariga behöver för balansavräkningen. Andra tjänster är också möjliga, men ju fler av dessa som erbjuds av en nationell tjänstehubb, desto mindre utrymme lämnas åt de kommunikationsagenter som agerar på dagens elmarknad. I övrigt är en tjänstehubb i mångt och mycket en datahubb - flertalet av de observationer man kan göra för datahubbar är även valida för tjänstehubbar. Notera ännu en gång att vi varit relativt restriktiva i vår definition av vad som menas med datahubb respektive tjänstehubb hubben måste lagra mätvärden, och de tjänster som utförs måste vara mätvärdesbaserade

13 3 Existerande eller föreslagna modeller för utvärdering I detta kapitel beskrivs de olika modellerna/förslagen som kommer att utvärderas. Beskrivningarna kommer att innehålla den detaljnivå som krävs för att en utvärdering enligt de kriterier som kommer att beskrivas i nästa kapitel skall kunna ske. Vissa av förslagen är mycket lika varandra och det är därför rimligt att utvärdera dem som grupp snarare än var för sig. I beskrivningarna nedan kommer vi att ange vilka förslag vi anser är lämpliga för gruppering på detta sätt. 3.1 Nuläget I dagens system finns inga nationella centraliserade tjänster, och rent konceptuellt kommunicerar alla aktörer med ett flertal andra motparter. Även om många elleverantörer och nätbolag överlåtit åt kommunikationsagenter att sköta den fysiska kommunikationen, så är det fortfarande elleverantörerna och nätbolagen som är parterna i den kommunikation som sker. Kvarlevorna av EMIX kan eventuellt betraktas som en centraliserad namntjänst, men denna är inte obligatorisk och inte heller nationellt heltäckande. Krav på rapportering som ställs från samhällets sida är knutna till elnätsbolagens lagstiftade skyldighet att utföra mätning för annan räkning. I detta ingår det vi ovan definierat som grundläggande datainsamling och grundläggande elmarknadstjänster. Systemansvarig myndighet Svenska kraftnät har ansvaret för den s.k. balansavräkningen och har därmed möjlighet att ställa en del generella krav och på hur rapporteringen i praktiken skall gå till. Bl.a. sker rapporteringen i enlighet med s.k. Edielprotokoll och samtliga mätpunkter har försetts med s.k. EAN-koder. Svenska Kraftnät hanterar också ett begränsat aktörsregister. Kvalitet och tillgänglighet i denna modell styrs i hög grad av hur pass väl aktörernas och deras agenters olika system fungerar. Möjligheterna att i framtiden anpassa systemet för att stödja nya tjänster eller en nordisk slutkundsmarknad är även dessa beroende av enskilda aktörers intresse och möjlighet att stödja sådana förändringar. 3.2 Danmark Danmark håller på att införa en tjänstehubb [1] som enligt planerna skall bli operationell i mars Beskrivningen här är baserad på krav som togs fram år Det danska implementationsprojektet har försenats ett antal gånger och det är oklart om det system som kommer att tas i drift 2013 uppfyller alla de krav som togs fram Vi väljer trots detta att utvärdera det system som beskrivs i kravdokumenten från år det är fullt möjligt att de funktioner som beskrivs där kommer att införas någon gång i framtiden även om de eventuellt inte finns med i det system som tas i drift Det kommer att vara obligatoriskt för både nätbolag och elleverantörer att kommunicera via den nya danska centrala hubben som kommer att lagra information om kunder, mätpunkter, samt mätvärden. Den befintliga ansvarsfördelningen som finns på elmarknaden kvarstår dock - det är nätbolagen som ansvarar för att kvalitetssäkrade mätvärden rapporteras in till hubben. Hubben utför dock viss egen kvalitetskontroll för att fånga fel som kan slinka igenom nätbolagens kvalitetskontroller. Beräkning av

14 aggregerade värden som behövs för balansavräkningen sker i hubben, men måste godkännas av nätbolagen innan de görs tillgängliga till de aktörer som behöver aggregaten. Hubben kommer att skötas av Energinet.dk och det är tänkt att det skall vara kostnadsfritt att använda hubben. Kostnaderna för hubben finansieras via Energinet.dks ordinarie avgifter. Nätbolag har rätt att komma åt och uppdatera data för kunder och mätpunkter inom sitt koncessionsområde. Elleverantörer har rätt att komma åt och uppdatera data om sina egna kunder. Elleverantörer har även rätt att göra vissa allmänna sökningar om slutkonsumenter och deras historiska förbrukning. Detta kan endast ske för de slutkonsumenter som godkänt att deras data används på detta sätt. Danska myndigheter tänker sig att den danska hubben i framtiden skall kunna kopplas ihop med motsvarande datahubbar i grannländerna för att på så sätt stödja en regional slutkundsmarknad. I en presentation [6] om det Danska datahubb-projektet framgår det att Energinet.dks kostnader för att utveckla datahubben sannolikt kommer att landa på 140 miljoner DKK, samt att man räknar med en årlig driftskostnad på 25 miljoner DKK. Vad gäller kostnader för aktörer att anpassa sina system är den enda information vi har i dagsläget en skattning som gjordes i den danska Energistyrelsens utredning från 2009 om en datahubb [5]. I denna utredning presenteras inga konkreta kostnader för aktörerna, utan man nöjer sig med att konstatera att den typiske aktören på elmarknaden skulle behöva mellan två till sex månader att anpassa sina system till en datahubb. 3.3 Finland Finland har en decentraliserad modell för informationsutbyte som i mångt och mycket liknar den modell som används i Sverige idag. Nätbolag ansvarar för mätarna och ser till att mätvärden avläses och rapporteras in till andra aktörer. All kommunikation sker med hjälp av punkt-till-punktkommunikation, men de flesta aktörer har outsourcat hantering av datakommunikation till externa datakommunikationsagenter. Det finns även en central mätpunkts-databas som drivs av Finsk Energiindustri via dotterbolaget Adato Energia. Databasen täcker f.n. c:a 95 % av mätpunkterna och används av elleverantörer vid leverantörsbyten. Tjänsten är alltså att betrakta som en namntjänst. Det är frivilligt att använda tjänsten. Man har funderat på att införa hubbar i Finland, men har tills vidare bestämt sig för att avvakta med vidare arbete inom området. Den finska lösningen är så pass lik nuvarande svenska att vi valt att utvärdera dessa två tillsammans. 3.4 Nederländerna Energie Data Services Nederland (EDSN) är ett företag som ägs av de största nederländska nätbolagen. Företaget driver en hubb var syfte är att koppla ihop elleverantörer och energitjänsteleverantörer med de nätbolag som ansvarar för mätning av slutkonsumenter

15 Initialt var EDSN-hubben en kommunikationshubb. Förfrågningar om mätvärden kom in till EDSN som vidarebefordrade dessa till rätt nätbolag. Nätbolagen skickade sedan svaret tillbaka till EDSN som vidarebefordrade detta till leverantören. I den andra generationen av EDSN-hubben som gradvis håller på att rullas ut under perioden kommer man dock att lagra mätvärden och utföra ett antal tjänster centralt, så denna version av hubben kan klassificeras som en tjänstehubb. I samband med att smarta mätare började rullas ut i stor skala i Nederländerna gavs slutkonsumenter rätt att besluta hur pass ofta deras mätare får läsas av, samt av vem. Denna tillståndshantering sköts centralt i EDSN-hubben. Det är obligatoriskt för aktörer på elmarknaden att koppla upp sig mot EDSN-hubben. Den version av EDSN-hubben som håller på att införas är mycket lik den tjänstehubb som kommer att införas under 2013 i Danmark. Den största skillnaden är att hubben i Danmark drivs av statliga Energinet.dk, medan EDSN i Nederländerna samägs av landets nätbolag. Givet de funktionella likheterna väljer vi att utvärdera den nederländska hubben tillsammans med den danska. 3.5 Norge Norge har idag en begränsad centraliserad tjänst kallad NUBIX. NUBIX tillåter elleverantörer att slå upp information de behöver om mätpunkter och kan mest liknas vid en namntjänst. Tjänsten vidarebefordrar förfrågningar om mätpunkter från elleverantörer till rätt nätbolag och ser sedan till att nätbolagets svar förmedlas till rätt elleverantörer. NUBIX kan inte användas för att hämta information om mätvärden. Det är obligatoriskt för nätbolag att delta i NUBIX, men frivilligt för elleverantörer att använda tjänsten. Norge har även utrett om man i landet bör införa en mer omfattande kommunikationshubb eller möjligen en datahubb eller tjänstehubb. Utredningen leddes av Statnett [11] och utredningens slutsats är att en datahubb/tjänstehubb ger större fördelar än en kommunikationshubb. Vi tolkar Statnetts rapport som att man förespråkar en obligatorisk tjänstehubb med inbyggd funktionalitet för vissa grundläggande beräkningar, men att man är öppen för att fristående aktörer bygger innovativa tjänster ovanpå denna hubb. I Statnetts förslag införs alltså en obligatorisk tjänstehubb som centraliserar all kommunikation på den norska elmarknaden. Ansvarsfördelning på elmarknaden består dock. Nätbolagen har kvar ansvaret för att samla in mätvärden men rapporterar dessa endast till hubben. Elleverantörer och andra godkända aktörer hämtar sedan mätvärden direkt från hubben. Hubben hanterar även leverantörsbyten och beräkningar av aggregat. Nätbolag kommer åt data om alla mätpunkter i sitt eget område - inklusive vem som är elleverantör. Nätbolag blir dock inte informerade om leverantörsbyten förrän bytet är genomfört. Elleverantörer kommer åt data om sina kunder och slutkonsumenter kommer åt data om egen konsumtion. Det är oklart om andra aktörer kan komma åt data utan godkännande från slutkonsument eller hur slutkonsumenter skall kunna lämna godkännande. Tredjepartsaktörer skall kunna tillhandahålla tjänster utöver de som tillhandahålls av hubben

16 Vad gäller gemensam Nordisk balansavräkning samt stöd för elleverantörer som vill verka i flera länder har Statnett följande att säga: Slik vi kjenner de foreløpige kravene til et nordisk sluttbrukermarked vil de kunne imøtekommes av en norsk datahub uten at nettselskapene trenger å implementere endringer utover det en datahub vil kreve. I Danmark mener man at et felles nordisk sluttbrukermarked i praksis bare er mulig gjennom nasjonale datahuber. Vi tolkar detta som att Statnett anser att det ännu är för tidigt att utreda dessa frågor, men att man har goda förhoppningar att det skall vara lätt att uppfylla de olika krav som följer av en gemensam Nordisk slutkundsmarknad när varje land väl har en etablerad obligatorisk tjänstehubb. Vi ser stora likheter mellan den föreslagna norska datahubben och de datahubbar som är på väg att införas i Danmark och Nederländerna. Även om det finns vissa skillnader kommer vi därför att utvärdera lösningarna tillsammans i nästa kapitel. Statnett har i sin utredning även bedömt vad det skulle kosta att utveckla och driva en datahubb, samt hur elleverantörer och nätbolag skulle påverkas ekonomiskt. Statnett uppskattar utvecklingskostnaden för en norsk datahubb till miljoner NOK, och den årliga driftskostnaden till miljoner NOK. Statnett har även jämfört de kostnader som elleverantörer och nätbolag har idag, med de kostnader dessa aktörer förväntas få vid införande av en datahubb. Man har antagit att man i samband med införande av datahubb även går över till en leverantörcentrisk modell där elleverantörer tar över ansvaret för kontakter med slutkonsumenter. Givet dessa båda förändringar tror Statnett att de norska elleverantörernas totala kostnader kommer att öka med miljoner NOK per år, medan nätbolagens kostnader förväntas minska med miljoner NOK per år. 3.6 Logica Logica har presenterat [8] hur man ser på förekomsten av centraliserade hubbar på elmarknaden. I presentationen fokuserar man på kommunikationshubbar och data/tjänste-hubbar. Presentationen är neutralt skriven men vår tolkning är att Logica ser en nationell datahubb, eventuellt en nationell tjänstehubb, som den bästa lösningen. Eftersom Logica står för implementationsarbetet bakom den danska datahubben är det rimligt att anta att Logicas förslag ligger i linje med den hubb som håller på att utvecklas i Danmark. Vi väljer därför att inte utvärdera Logicas förslag för sig, utan slår ihop utvärderingen av Logicas förslag med utvärderingen av den kommande danska hubben (och den nederländska samt den föreslagna norska hubben). 3.7 Rejlers Rejlers Energitjänster har presenterat [10] ett förslag på hur informationsutbytet skulle kunna se ut på den svenska elmarknaden i framtiden. Man föreslår ett system med flera konkurrerande datahubbar som drivs av certifierade "hub providers". Varje datahubb täcker alltså en del av elmarknaden, men hubbar är ihopkopplade med varandra samt med den systemansvarige. Hubbar måste erbjuda vissa grundläggande tjänster, och krav på internkommunikation mellan hubbar gör att en elleverantör endast behöver vända sig till en hubb för att få sina informationsbehov tillgodosedda. Varje nätbolag är kopplat till en hubb dit man rapporterar in sina mätvärden. Det är oklart om Rejlers tänker sig att ansvar för beräkning och inrapportering av de aggregerade mätvärden som behövs för balansavräkning ligger kvar hos nätbolagen eller flyttas över till hubbarna

17 3.8 Tieto Tieto har tagit fram ett förslag [13] som man kallat "Marknadsdriven hubbmodell". I förslaget hänvisas till en rapport [9] från analysföretaget Ovum. Modellen har hämtat inspiration från Telecommarknaden och vissa finansiella marknader. Vår tolkning av Tietos förslag är att de förespråkar en lösning som innebär ett minimum av centralisering och maximal frihet för energibolagen och företag som Tieto att utveckla tjänster kopplat till informationsbehovet på elmarknaden. Det som är viktigt för att modellen skall fungera är att viss kundinformation görs tillgängligt för aktörerna. Tieto förordar att det skall vara obligatoriskt för aktörer att publicera och tillhandahålla specifik information kring kund och anläggningsdata. Typ av information som skall göras tillgänglig är anläggnings ID, nuvarande elleverantör, förbrukning och eventuellt också bindningstid. Informationen kan göras tillgänglig via aktörernas egna system, eller via marknadsdrivna hubbar till vilken aktörerna är kopplade. Informationen kan också göras tillgängligt via en central obligatorisk namntjänst som drivs av Svenska Kraftnät. Tieto anser att kravet på informationsplikt i allt väsentligt kan ställas på nätbolagen i enlighet med dagens reglering. 3.9 Svensk Energi I sin presentation [12] på utredningens styrgruppsmöte beskriver Svensk Energi hur man ser på en framtida modell för utbyte på elmarknaden. Presentationen är egentligen inte en presentation av en konkret modell, utan en översikt av flera olika modeller med tillhörande diskussioner. Svensk Energi har vid ett senare tillfälle även tillhandahållit följande underlag: Svensk Energi anser att det finns behov av en modell som ligger mellan "Nubix-lösningen" och en central databas av dansk modell. Man är tveksam till en alltför stark centralisering men också till en lösning som kräver stor förändring i de enskilda aktörernas IT-system och menar att dagens snabba tekniska utveckling gör det allt svårare att säkerställa såväl teknisk som ekonomisk livslängd vilket i sin tur medför att en storskalig satsning på ett centraliserat nordiskt system därför blir riskabelt sett ur branschens synvinkel. En eller fler nationella hubbar som kommunicerar med varandra och med andra länders hubbar, är en bättre lösning för såväl kunderna som för branschen i sin helhet. Svensk Energi förordar en lösning som kan förmedla information mellan respektive aktörs nuvarande system. Exempel på en sådan lösning är ett system där den information de olika aktörerna behöver görs tillgänglig via webbportal och/eller datalager och där möjligheten finns att både hämta och lämna information. Motivet bakom lösningen är framför allt kostnadseffektivitet och flexibilitet. Strävan är att begränsa påverkan på de enskilda aktörerna samtidigt som realtidsinformation enkelt görs tillgänglig för andra

18 Svensk Energi illustrerar sitt förslag med nedanstående bild 4. Vi uppfattar att bilden ovan närmast kan klassificeras som en kommunikationshubb och kommer därför att utvärdera Svensk Energis förslag som en kommunikationshubb Sammanfattning Vi sammanfattar nedan de olika förslagen i en bild där förslagen klassificerats på två olika sätt: dels hur pass mycket funktionalitet som kan förväntas hamna i respektive hubb (Y-axeln), dels hur pass monopoliserad lösningen kan anses vara (X-axeln). Det vi kallar Nuläget men ett minimum av reglering och många aktörer kan anses ligger nära origo i figuren. Om vi tänker oss en oreglerad/frivillig utveckling med några få stora aktörer som erbjuder ett mer eller mindre komplett utbud av tjänster flyttar vi oss uppåt i figuren. Om motsvarande utveckling drivs fram genom reglering rör vi oss till höger i bilden. En namntjänst hamnar således lång till höger men långt ner i figuren, medan en tjänstehubb hamnar lika långt till höger men högre upp. 4 Bilden är en modifikation av en originalbild som Energinet.dk tog fram för att beskriva den danska hubben. I den modifierade bilden har det danska centralsystemet bytts ut mot en webbportal som kopplar ihop olika aktörer med olika nätbolags centralsystem

19 Bild 5 Kategorisering av modeller för informationshantering på elmarknaden, källa Sweco

20 4 Utvärdering I detta kapitel redovisas resultaten från en översiktlig utvärdering av de olika förslagen. Inledningsvis beskrivs de kriterier som kommer att användas för att utvärdera de olika föreslagna modellerna för informationsutbyte. De kriterier som kommer att användas är Kontroll, Tillgänglighet, Neutralitet, Effektivitet, Flexibilitet, samt Nordisk slutkundsmarknad. Dessa kriterier har diskuterats fram i den referensgrupp som EI har knutit till sitt arbete. Utöver dessa kriterier vill vi också lyfta in Reglering som en viktig parameter. Vissa modeller kräver nya former av reglering för att fungera. Detta är viktigt eftersom det finns en stark principiell hållning hos statsmakterna mot att införa nya former av tillstånd för konkurrensutsatt näringsverksamhet. Ett kriterium som lyfts fram i referensgruppen är säkerhet och integritet. Vi har dock valt att inte ha med det som ett utvärderingskriterium. Vi anses att detta är ett skalkrav som alla modeller måste uppfylla. I en yttrande daterade skriver Datainspektionen: Uppgifter om en fysisk persons elförbrukning är visserligen inte känsliga i den bemärkelsen som avses i personuppgiftslagen. Om de uppgifter som rapporteras är omfattande och rapporteringen sker på en detaljerad nivå skulle de dock kunna ge en bild av el-användarens beteendemönster som, om uppgifterna användes för andra ändamål än de avsedda, skulle kunna medföra ett otillbörligt intrång i dennes personliga integritet. Datainspektionen vill därför erinra om att det finns anledning att ta ställning till vilka säkerhetsåtgärder som kan behöva vidtas för att skydda de personuppgifter som rapporteras via internetbaserade media. Ett annat potentiellt kriterium som inte ingår i utvärderingen är uppfyllande av de krav som ställs i förslaget till EU-direktiv om energieffektivisering 6. Artikel 8 om Mätning och upplysande fakturering ställer en rad minimikrav för mätning av individuell förbrukning, för frekvens för fakturering som grundar sig på faktiskt förbrukning, samt för minimi-information i fakturan. Vi anser att även dessa krav skall vara skall-krav på de informationsutbytesmodeller som utvärderas i denna rapport. Under utvärderingen som följer kommer vi att använda en relativt grov skala för att mäta till vilken grad ett förslag uppfyller respektive kriterium. Vi kommer att använda en skala på 1-5 där 1 betyder ingen eller låg uppfyllelse, och 5 betyder hög eller komplett uppfyllelse av ett kriterium. Det är viktigt att notera att modellerna inte är utarbetade i detalj vilket gör att bedömningarna gentemot kriterierna blir principiella och översiktliga. Vi är också medvetna om att brist på tydliga kravspecifikationer på ett framtida system gör att resultaten måste tolkas med viss försiktighet. Kriterierna beskrivs nedan (en lite fylligare diskussion kring kriterierna återfinns i respektive avsnitt 4.1 till 4.6): Kontroll Allt data om en slutkonsument som insamlas, lagras, och skickas runt i systemet skall vara under denna slutkonsuments kontroll. Denna information skall endast kunna lämnas ut till olika aktörer om slutkonsumenten uttryckligen godkänner att så sker. Vissa begränsad spridning av grundläggande 5 Remiss av förslag avseende ändringar i Energimarknadsinspektionens föreskrifter och allmänna råd om mätning, beräkning och rapportering av överförd el: 6 Förslag till Europaparlamentets och Rådets Direktiv om energieffektivitet och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG

21 data som elleverantörer och andra aktörer behöver för sin fakturering kommer dock inte slutkonsumenter kunna förhindra med mindre än att man kopplar loss sig från nätet. Slutkonsumenter skall hållas informerade om vilket sorts data som finns, hur det används, samt vilka aktörer som kan få tillgång till det. Tillgänglighet Det ska vara enkelt för aktörerna (i första hand systemoperatör, elleverantörer och slutkonsumenter) att få tillgång till data av hög kvalitet i en användbar form. Neutralitet Konkurrensen på elmarknaden får inte snedvridas av vald modell för informationsutbyte. Aktörer inom samma koncern som dataägarna (nätbolagen) får inte favoriseras på bekostnad av andra aktörer. På samma sätt får inte aktörer som väljer att endast agera i Sverige favoriseras på bekostnad av utländska aktörer som vill verka i Sverige eller aktörer som vill verka i både Sverige och andra länder. Det skall vara lätt för nya oberoende aktörer att etablera sig på elmarknaden. Effektivitet Vald modell skall leda till kostnadseffektiva processer och system för distribution, kontroll och lagring av mätvärden och strukturinformation av god kvalitet. Hänsyn skall tas till samtliga kostnader, och samtliga aktörers kostnader. Flexibilitet Vald modell för informationsutbyte skall vara flexibel. Modellen skall inte hindra aktörer från att utveckla nya tjänster på elmarknaden. I takt med att elmarknaden utvecklas skall modellen lätt kunna anpassas till nya förhållanden. Modellen skall vara "byggd för framtiden". Modellen skall stödja framväxten av nya affärsprocesser på elmarknaden - t.ex. mikrogeneration, energieffektiviseringstjänster och efterfrågestyrning. Nordisk slutkundsmarknad På lång sikt är visionen att nå en helt integrerad nordisk slutkundsmarknad med ett gemensamt ramverk. Vald modell skall därför säkerställa att NordREGs vision för en gemensam nordisk slutkundsmarknad kan bli verklighet på enklast möjligaste sätt. Modellen ska stödja NBS-projektet 7. Värt att notera är att i den gemensamma slutkundsmarknaden har elhandlaren en central roll då NordREG har antagit den s.k. supplier centric model. Elleverantören blir då den huvudsakliga kontaktpunkten för elkonsumenter för de flesta av de ärenden som elkonsumenter kan tänkas ha på elmarknaden. Exakt hur detta ska se ut är däremot inte fastlagt. Som nämns ovan har vi valt att lägga till reglering som ytterligare en viktig parameter. I nuvarande lagstiftning är det enbart nätägarna som verkar med stöd av tillstånd. Genom tillståndsförfarandet kan krav ställas på nätägarna att utföra mätuppgifter, m.m. för annans räkning. Övriga uppgifter som krävs för att systemet skall fungera ligger på den statliga myndigheten Svenska Kraftnät med stöd av lagstiftning. 7 Nordic Balance Settlement (NBS) är ett projekt som drivs av de tre nordiska systemoperatörerna Statnett, Fingrid och Svenska Kraftnät. Den fjärde, Energinet.dk, står utanför projektet som observatör. Projektet syftat till att finna en harmoniserad modell för balansavräkning och schablonavräkning. Designfasen av projektet är nu slutförd och implementeringsfasen har nu inletts

22 Elleverantörer och företag som utför mättjänster på uppdrag av nätägare m.fl. är oreglerade. Att införa tillståndsplikt på elleverantörer har diskuterats så länge som elmarknadsreformen diskuterats, men det har funnits ett stort motstånd från lagstiftaren att göra detta bl.a. för att det strider mot principen att elhandel skall ske i konkurrens. Tron på att reglering ger positiva effekter för en i grunden konkurrensutsatt verksamhet är kanske inte heller så stor. I stället har man valt att samla systemviktiga tjänster hos nätägare och Svenska Kraftnät. Svenska Kraftnät har också vissa möjligheter att ställa krav på elhandelsledet genom balansansvarsavtalet. Med supplier centric model kommer elleverantören ges en ny uppgift på marknaden genom att man skall administrera nätavgifterna. Här måste man hitta en lösning för att garantera att nätägarna får de pengar man har rätt till. Även det nya EU direktivet om kvotpliktsystem för energieffektivitet (artikel 6 i EU-kommissionens förslag till direktiv om energieffektivitet) kan ställa krav på reglering av elleverantörer. I direktivet står att alla medlemsstater ska inrätta ett enda kvotpliktsystem för energieffektivitet. Systemet ska säkerställa att antingen alla energidistributörer eller alla företag som säljer energi i detaljistledet uppnår årliga energibesparingar på 1,5 %. 4.1 Kontroll Det vi bedömer under denna rubrik är till vilken grad slutkonsumenter har möjligheter att bestämma hur de data som genereras i deras mätsystem används. Detta innebär att: Slutkonsumenter skall ha bestämmanderätt över sina data 8. Slutkonsumenter skall ha insyn över vilket data som finns. Det skall finnas enkla och lättbegripliga system för slutkonsumenter och lämna tillstånd för åtkomst till sina data. Slutkonsumenter skall även lätt kunna se vilka tillstånd som har lämnats, samt återkalla tillstånd när eventuella bindningstider löpt ut. Lämnade tillstånd skall lagras och hanteras på ett säkert sätt det skall inte vara möjligt för obehöriga parter att se vilka tillstånd en konsument lämnat, inte heller att förfalska tillstånd. Det skall finnas sanktionssystem för att upptäcka och straffa aktörer som använt data på ett otillåtet sätt. Generellt tror vi att möjligheterna att uppfylla detta kriterium är större ju mer centraliserad lösning man väljer. En monopolhubb bör dels ha möjlighet att ställa krav på de aktörer som är anslutna (även elleverantörer), och dels bör förutsättningarna att hålla ordning på alla tillstånd förbättras om dessa samlas på en plats. Med decentraliserade lösningar kan det komma att finnas behov av kompletterande funktioner som exempelvis en kundportal där elkonsumenter kan få information om bl.a. givna tillstånd. Med decentraliserade lösningar måste också regelverken bli tydligare och kraven på efterlevnad striktare. Oberoende av vilken modell som väljs kommer mycket data att hanteras lokalt i fastigheterna eller flyttas till externa databaser genom andra kommunikationsvägar än de som nätbolagen använder. Vem eller vilka som har tillgång till data som tankas ur mätaren lokalt i fastigheten styr kunderna helt själva över och måste hanteras utanför elmarknadens regelverk. 8 Mätvärden, information om avtal med nätbolag och elleverantörer, lämnade tillstånd, etc

23 Förslag Bedömning Kommentar Nuläget 1 Som systemet fungerar har slutkonsumenterna begränsade möjlighet att styra eller veta hur information om deras konsumtion används. Fullmakts-hantering är i dagsläget arbetskrävande för aktörerna och enhetliga processer och system saknas. Det är svårt att upptäcka aktörer som hanterar data på ett felaktigt sätt. Danmark/ Norge/ Nederländerna/ Logica 4 Goda möjligheter att uppfylla kriteriet finns. Eftersom hubbarna är under uppbyggnad/ännu inte beslutad vet vi inte hur det kommer att fungera i praktiken. Kontrollaspekten är ett viktigt motiv till att Nederländerna kommer att få en tjänstehubb. Om hubben centralt hanterar tillstånd och använder dessa för att ge åtkomst till data minskar risken att data hanteras på ett felaktigt sätt. Tieto 2 I Tietos förslag regleras, liksom i dag, vilken information nätbolagen ska och får tillhandahålla och till vilken part - detta bör kunna preciseras ytterligare. Även ansvar kring spårbarhet skulle enligt Tieto kunna regleras via nätbolagen. Nätbolagen får i sin tur säkerställa att regelverken följs genom avtal med marknadsdrivna hubbar och andra aktörer som tar del av informationen. Hur elhandelsbolagen hanterar kundinformation förutsätts kunna hanteras genom avtal mellan elhandelsbolag och kund. Övervakningen av att regelverket följs ligger på Energimarknadsinspektionen. Vi upplever att nackdelen med denna lösning främst ligger i svårigheten att kontrollera efterlevnaden av systemet. Rejlers 4 Med flera reglerade hubbar ökar komplexiteten på marknaden och risken för att data kommer i orätta händer eller att slutkonsumenter inte upplever att de har kontroll ökar jämfört med en central hubb, men samtidigt kommer hubbarna att vara tvungna att underkasta sig ett regelverk vilket ger förutsättningar att en relativt god kontroll kan upprätthållas. Kommunikationshubb 4 I princip bör förutsättningarna att upprätthålla en god kontroll vara samma som i fallet med en central tjänstehubb. Visserligen är mätdata spridd på många aktörer men accessen till data sker genom ett gränssnitt

24 4.2 Tillgänglighet Under denna rubrik bedömer vi hur väl de olika modellerna säkerställer god tillgänglighet av data av hög kvalitet för alla intressenter, främst slutkonsumenter och elleverantörer. Detta innebär att: Åtkomsten av data skall vara efterfrågestyrd, d.v.s. elleverantörer och slutkonsumenter skall bara behöva hantera det data men faktiskt behöver. Övriga data skall lagras hos nätbolagen eller i en hubb. Det skall vara lätt för intressenter att få tag på det data man behöver. Data skall göras tillgängligt för elkonsumenter via en eller flera kanaler, och det skall vara lätt för konsumenter att ta reda på vilka dessa kanaler är. Data skall göras tillgängligt i färdigt skick d.v.s. data skall vara av en sådan kvalitet och i en sådan form att den är direkt användbar för intressenten intressenten skall inte själv behöva utföra operationer på data för att det skall bli användbart. Detta ställer krav på att kvalitetssäkring sker i olika led av de mätvärden som rapporteras in av nätbolagen. En aspekt på tillgänglighet är historisk data. Marknadsdrivna hubbar kommer sannolikt bara ha intresse av att lagra data för sina aktuella kunder. I vissa fall är det bra att även historisk data från uttagspunkter finns lagrat och kan göras tillgängligt. Om man väljer en lösning med marknadsdrivna hubbar eller kommunikationshubb behövs modellen sannolikt kompletteras med tydliga krav på nätbolagen att lagra och tillhandahålla historisk data. Förslag Bedömning Kommentar Nuläget 2 Kravet på efterfrågestyrd åtkomst av data gör att elleverantörerna i praktiken måste anlita en tjänsteleverantör. Kvaliteten på strukturdata har varit ett stort problem hittills men har blivit bättre. Detta har inneburit extra kostnader för elhandelsföretagen och i förlängningen för slutkonsumenterna. Behovet av ett centralt anläggningsregister har diskuterats länge. Danmark/ Norge/ Nederländerna/ Logica 5 Slutkonsumenter kommer åt alla information de behöver genom att logga in på elleverantörens site som hämtar data från hubben. Nätbolag, elleverantörer, samt andra godkända aktörer kommer åt allt data de behöver via hubben. Leverantörsbyten kommer att administreras via hubben vilket kräver en extremt god ordning. En risk är att hubben inte har affärsmässiga motiv att erbjuda hög tillgänglighet. Det är också viktigt att hubben löpande utvärderas mot andra hubbar. En central tjänstehubb kan ha krav på sig att lagra historiskt data. Tieto 3 Tieto menar att oberoende av modell behöver det regleras vilken information som skall göras tillgänglig, i vilket format data skall göras tillgängligt, samt vilka övriga krav som kan ställas. I deras modell riktas dessa krav mot nätbolagen, som i sin tur får föra

25 kraven vidare om man väljer att anlita externa företag. Tieto ser också framför sig att som ett alternativ att det införs en central namntjänst genom vilken marknadens aktörer kan hämta information. Jämfört med centrala hubbar ökar komplexiteten på marknaden utifrån elleverantörer och slutkunders perspektiv. Övervakningen av marknaden blir också svagare jämfört med en central hubb. Å andra sidan är de affärsmässiga motiven att erbjuda hög tillgänglighet till sina egna kunder starka. Rejlers 4 I Rejlers förslag är hubbarna under tillsyn av en myndighet. Med Rejlers förslag finns det också flera hubbar att jämföra med. Nackdelen jämfört med en central hubb är att data finns utspritt på flera händer ökar komplexiteten. Kommunikationshubb 4 I princip bör förutsättningarna att upprätthålla en hög tillgänglighet vara goda i denna modell. Eftersom ansvaret på sätt och vis är delat mellan kommunikationshubben och nätbolagen bedömer vi dock att risken för problem är lite större. 4.3 Neutralitet Neutralitet handlar i första hand om att minimera risken för att vissa aktörer favoriseras på bekostnad av konkurrerande aktörer: Det skall vara lika lätt för alla aktörer att komma åt det data man behöver Etablerade elleverantörer skall inte favoriseras på bekostnad av nya oberoende elleverantörer som vill etablera sig på marknaden. Inhemska elleverantörer skall inte favoriseras på bekostnad av utländska elleverantörer som vill etablera sig på den svenska elmarknaden Elleverantörer som tillhör samma koncern som ett nätbolag skall inte favoriseras på bekostnad av andra elleverantörer inom nätbolagets koncessionsområde. Neutralitetsfrågan är sannolikt enklast att hantera med en central hubb som drivs av en från övriga marknadsaktörer neutral part och med ett explicit uppdrag att verka för konkurrens och en positiv utvecklingen av den nordiska slutkundsmarknaden. Reglerad lösning med relativt få reglerade aktörer där det i regleringen ställs tydliga krav på neutralitet bör också kunna klara neutralitetskriteriet. Även rena marknadslösningar kan fungera bra förutsatt att det inte finns stora tillträdeshinder till marknaden och att tillgången till grunddata från nätföretagen garanteras

26 Förslag Bedömning Kommentar Nuläget 2 Enligt nuvarande lagstiftning finns inga regler som förhindrar att nätföretag och elleverantörer inom samma koncern hanterar kundinformation, m.m. i gemensamma system eller samarbetar när det exempelvis gäller fakturering. Danmark/ Norge/ Nederländerna/ Logica 5 Då hubben hanterar alla aspekter av leverantörsbyte känner nätbolag inte ens till vilken leverantör som finns för en mätpunkt. Neutral part bör driva hubben och tydligliga ambitioner att verka för konkurrens och nordisk slutkundsmarknad bör prägla regleringen. Tieto 3 Marknadskrafter i kombination med låga inträdesbarriärer är positivt, men det finns i regelverket inget som hindrar att vertikalt integrerade bolag sköter mycket av verksamheten in house Rejlers 3 Reglering kan garantera neutralitet men starka relationer kan finnas mellan de reglerade hubbarna och vertikalt integrerade bolag. Kommunikations- hubb 4 Visserligen är mätdata spridd på många aktörer men accessen till data sker genom ett gemensamt gränssnitt vilket väsentligt bör minska risken för missbruk. 4.4 Effektivitet Med effektivitet menar vi att modellen ska leda till kostnadseffektiva processer och system för distribution, kontroll och lagring av mätvärden och strukturinformation av god kvalitet. Hänsyn skall tas till samtliga kostnader, och samtliga aktörers kostnader. Fokus ligger dock på systemets kunder d.v.s. de elleverantörer och slutkonsumenter som är beroende av de mätvärden som görs tillgängliga via systemet: Först och främst skall det vara billigt och lätt för elleverantörer och slutkonsumenter att få tag på det data de behöver. I andra hand är det önskvärt att de processer som ligger till grund för systemet är så kostnadseffektiva som möjligt. Det är näst intill omöjligt att i detta skede och inom ramen för detta begränsade uppdrag bedöma vilka kostnader som de olika modellerna kommer att medföra. Från Norge och Danmark finns det kostnadsuppskattningar för den centrala tjänstehubben men inte för de anpassningar som aktörerna kommer att tvingas genomföra om en central hubb etableras. I Norges fall finns det också en grov bedömning hur pass stora besparingar som hubben leder till. Förutsättningarna skiljer sig dock en hel del mellan Danmark, Norge och Sverige, vilket gör att dessa siffror bör användas med försiktighet

27 Ett problem i sammanhanget är att flera aktörer har byggt upp system som delvis blir onödiga om en central hubb införs. Erfarenheter hittills från elmarknaden visar också att det inte alltid finns de stordriftsfördelar i informationshantering som man kanske förväntar sig. Marknadsdrivna lösningar brukar dessutom leda till större kostnadseffektivitet jämfört med centrala monopollösningar. Ett dilemma när det gäller de marknadsdrivna lösningarna är att möjligheten att sälja tjänster och ta bra betalt ökar med graden av komplexitet och problem. Dessa marknadsdrivna hubbar kommer således i grunden inte vara intresserade av enkla och standardiserade regelverk. Alla oklarheter till trots är det troligt att det finns ekonomiska vinster med att gå från dagens situation till någon av de föreslagna nya modellerna. I takt med att fler kunder får timvis mätning och datavolymerna ökar och kraven på säkerhet, integritet och kontroll skärps, kommer nuvarande modell att bli komplex och svårövervakad. Den Nordiska slutkundsmarknaden ställer också nya krav på systemet. Slutsatsen är att vi saknar vi underlag för att bedöma vilken av de föreslagna modellerna som totalt sätt kommer att bli billigast. Siffrorna i tabellen får därför ses som en indikation. Förslag Bedömning Kommentar Nuläget 2 Ytterligare komplexitet som följer av ökad timvis mätning och Nordisk slutkundsmarknad kommer att leda till ökade kostnader för både nätbolag och elleverantörer. Danmark/ Norge/ Nederländerna/ Logica 3 En väldesignad tjänstehubb kan förenkla nätbolagens datahantering och säkerställa att elleverantörer får det data de behöver. Det finns dock en risk att man bygger onödigt dyra lösningar, och monopolsituationen leder till lägre kostnadstryck. Det finns också existerande system hos marknadsaktörerna som helt eller delvis blir överflödiga med en central tjänstehubb. Tieto 3 Beror på hur pass effektiva lösningar som de konkurrensutsatta hubb-leverantörerna utvecklar. Väldigt svårt att bedöma kostnadsaspekten. En kompletterande namntjänst och kanske också en kundportal för att underlätta för kunderna kan behövas Rejlers 3 Beror på hur pass effektiva lösningar som de konkurrensutsatta hubb-leverantörerna utvecklar. Jämfört med en central tjänstehubb ökar komplexiteten. Lösningen kräver också ny reglering. Kommunikations- hubb 3 Skillnaden jämfört med en central datahubb är att mätdata i detta fall lagras decentraliserat. Detta kan innebära initiala kostnadsfördelar, men samtidigt går man miste om potentiella framtida besparingar

28 4.5 Flexibilitet Detta kriterium består av ett antal olika under-kriterier: Vald modell får inte hindra aktörer som vill utveckla nya tjänster på elmarknaden Vald modell skall främja framväxten av nya tjänster Tiden det tar att ta fram nya tjänster får inte bli onödigt lång pga. vald modell. I takt med att den underliggande elmarknaden utvecklas skall modellen lätt kunna anpassa till nya förhållanden. Grundfrågan här är egentligen inte om vi ska ha centrala funktioner eller inte. Redan i dag sker vissa processer såsom balansavräkningen delvis centralt i Svenska Kraftnäts regi. Mycket av informationshanteringen är standardiserad. Även Tieto som förespråkar marknadsdrivna lösningar medger att det kan vara rationellt med ett centralt anläggningsregister för att säkerställa att alla aktörer har tillgång till information. Nätägare och elleverantörer har ju också på helt frivillig väg valt att anlita företag som Tieto och Rejlers för att utföra mätnings och faktureringstjänster. Detta är något som kommer att fortsätta oberoende av vald modell. Oberoende av vald modell kommer också en stor mängd data hanteras lokalt i fastigheterna och utanför elmarknadens regelverk. Det vi pratar om här är således ett antal tjänster som ligger i gränslandet mellan vad de flesta anser skall ske centralt och vad som kan ske decentraliserat. En sådan tjänst är kopplat till leverantörsbyten. I såväl Danmark som Norge ser man att leverantörsbyten skall genomföras av den centrala hubben utan inblandning av nätägare. Mättjänster, statistiktjänster, energieffektiviserings-tjänster och prosumertjänster bör rimligen inte en central hubb behöva ägna sig åt. En grov bedömning är att nuvarande regelverk innebär att 10 procent av arbetet i dag är centraliserat till Svenska Kraftnät och resten ligger på nätägare och elleverantörer. Om exempelvis Svenska Kraftnät skulle få ansvaret för en datahubb skulle det kanske dubblera Svenska Kraftnäts arbetsbörda jämfört med i dag. Samtidigt kommer behoven av informationstjänster öka kraftigt med utbyggd timvis mätning, smarta nättjänster och Nordisk slutkundsmarknad. En dubblering av den totala informationsaffären kopplad till elmarknaden är inte orimligt att tänka sig i förlängningen. Ytterligare en aspekt på flexibilitet är existerande strukturer. Som nämnts tidigare är det troligt att en central hubb skulle innebära att existerande investeringar hos företagen blir obsoleta. Varje given marknadsstruktur är således i sig konserverande. Väljer vi i dag en central lösning är det svårt att gå åt andra hållet senare och vice versa. Oberoende av vald modell bygger vi successivt in oss i en struktur som blir svår att ändra. Förslag Bedömning Kommentar Nuläget 3 Det finns stor frihet för aktörerna men lösningarna blir kanske dyra och ineffektiva. Brist på central information gör processerna

29 långsamma. Vi bygger succesivt in oss i en viss struktur som blir svår att ändra. Danmark/ Norge/ Nederländerna/ Logica 2 Risken är att den centrala tjänstehubben tar över fler uppgifter än vad som är nödvändigt. Utrymmet för konkurrerande tjänsteföretag minskar vilket blir hämmande för innovationskraften. Stora projekt riskerar att ta lång tid att implementera och valda lösningar kan lätt uppfattas som stelbenta för aktörerna som måste ansluta sig. Tieto 5 Tieto lyfter fram flexibilitet som det främsta motivet för denna modell, men pekar samtidigt på behovet av tydliga regelverk som alla måste anpassa sig till. Rollfördelningen blir tydlig, samhället ställer kraven (via nätägare och Svenska Kraftnät) och aktörerna genomför.. Inom några år kommer det sannolikt att utkristallisera sig en marknadsstruktur som i sig är konserverande. Risken finns också att krav ställs på att marknaden regleras för att säkerställa kvalitet, säkerhet och integritet och kanske också i förlängningen prisreglering vilket gör att innovationskraften dämpas. Rejlers 3 Flera hubbar kan existera parallellt men starka inslag av reglering kan minska innovationskraften. Kommunikations- hubb 2 I detta avseende liknar denna lösning i stort den centrala tjänstehubben 4.6 Nordisk slutkundsmarknad Vid sidan om utökad timvis avräkning är utvecklingen mot en gemensam Nordisk slutkundsmarknad sannolikt den förändring som mest kommer att påverka informationsflödet på elmarknaden. Kriteriet för nordisk slutkundsmarknad innebär att vald modell: Skall främja en utveckling som leder till att det blir enkelt och tryggt för elkonsumenter att byta till elleverantörer verksamma i de övriga nordiska länderna. Det kommer att ställa krav på effektiva leverantörsbytesprocesser som bör kunna fungera utan att elleverantören har lokal kunskap och upparbetade relationer till nätägarna. Skall fungera väl ihop med den leverantörs-centriska modell som NordREG valt för den gemensamma Nordiska slutkundsmarknaden. I denna modell blir elleverantören den huvudsakliga kontaktpunkten för elkonsumenter för de flesta av de ärenden som elkonsumenter kan tänkas ha på elmarknaden. Skall säkerställa att elleverantörer, oberoende av land, skall kunna fakturera elkonsumenter för deras anslutning till nätet och föra intäkterna vidare till nätbolagen. I ett sådant system

30 ingår sannolikt krav på att elleverantörerna ställer säkerheter. Hantering av fullmakter kan också bli en utmaning. Skall i allmänhet säkerställa att elleverantörer utan hinder får tillgång till allt data de behöver för att uppfylla sina åtaganden i en nordisk leverantörs-centrisk slutkundsmarknad. Skall fungera väl ihop med det första steget mot en nordisk slutkundsmarknad nämligen den gemensamma nordiska balansavräkning som utvecklats inom ramen för NBS-projektet. Detta innebär bl.a. att nätägarnas rapportering kopplad till balansavräkning inte behöver kompliceras, men att kvalitetskraven däremot kan komma att skärpas En tanke i både den danska och norska hubben är att leverantörsbyten skall skötas av hubben på uppdrag av den nya elleverantören. Utifrån elleverantörens perspektiv är detta naturligtvis en stor förenkling jämfört med att behöva kontakta respektive nätägare. Elleverantören har också bara en part i respektive land att kommunicera med för att hämta fakturaunderlag. I förlängningen kan man vidare tänka sig att de nationella hubbarna samarbetar och utvecklar ett gemensamt gränssnitt mot aktörerna. Med många hubbar i ett land kan man tänka sig att regleringen ställer krav på samordning och gemensamma tjänster och processer gentemot elleverantörer. Förslag Bedömning Kommentar Nuläget 1 Inget särskilt görs för att underlätta leverantörsbytesprocessen eller mätvärdeshanteringen i en gemensam nordisk slutkundsmarknad. Danmark/ Norge/ Nederländerna/ Logica 4 Danmark och sannolikt också Norge kommer inom några år att ha byggt upp nationella hubbar. En gemensam struktur i Norden underlättar. Ambition finns att hantera leverantörsbytesprocessen inom hubben. All mätdata hämtas från en plats. Hubben kan ställa krav på elleverantörerna avtalsvägen exempelvis krav på säkerheter för nätavgifter. På sikt kan nationella hubbar samarbeta för att ytterligare underlätta för elleverantörer. Risken är att dessa hubbar blir så komplexa att det i sig blir ett hinder för en väl fungerande slutkundsmarknad. Tieto 3 Möjligheten för elleverantörer att anlita marknadsdrivna hubbar som utför samma tjänster som de nationella hubbarna kommer sannolikt att finnas. Starka incitament finns för de marknadsdrivna hubbarna att utbyta information med de nationella hubbarna. Behovet av att utarbeta gemensamma regelverk för en enkel och effektiv struktur för informationsutbyte på den Nordiska marknaden kommer att finnas. Möjligen kan det arbetet underlättas om det finns jämbördiga nationella hubbar i

31 alla länderna Rejlers 3 En liknande struktur som i Danmark men med fler aktörer Kommunikations- hubb 3 En avvikande struktur jämfört med Danmark och (sannolikt) Norge drar ner betyget. 4.7 Reglering Rejlers modell förutsätter att en ny typ av reglering införs på elmarknaden. Som nämnts tidigare är det i dagsläget bara nätägare som verkar med stöd av särskilt tillstånd. Övriga systemtjänster har samlats hos Svenska Kraftnät. I Rejlers modell förutsätts en reglering som förutom att ställa särskilda krav på de tillståndspliktiga verksamheterna också begränsar antalet hubbar till en handfull. Vår bedömning är att det är ett betydande steg att införa en så omfattande reglering som krävs i båda dessa modeller. En fördel med en lösning med en central hubb är att denna hubb avtalsvägen kan ställa vissa grundläggande krav på anslutna elleverantörer (jämför systemet med balansansvarsavtalet). Behovet av att införa ett komplext tillståndssystem för elleverantörer minskar. Förslag Bedömning Kommentar Nuläget 5 Ingen ytterligare reglering krävs Danmark/ Norge/ Nederländerna/ Logica 4 Det mest troliga är att ansvaret för en central tjänstehubb läggs på Svenska Kraftnät vilket kräver vissa förändringar i existerande lagstiftning. Även nätbolagens skyldigheter behöver ses över. Mycket av detaljregleringen kan hanteras via avtal mellan hubben och aktörerna. Ett nordiskt regelverk kan delvis baseras på avtal mellan de nationella hubbarna. Tieto 3 Förslaget kräver en genomgripande revidering av nuvarande regelverk riktat mot nätägare. Ett tydligt Nordiskt regelverk måste utarbetas. Svenska kraftnät får uppdrag att införa en namntjänst och kanske också en kundportal. Energimarknadsinspektionens tillsyn över marknaden bör intensifieras. Rejlers 1 Förslaget kräver omfattande reglering av tidigare oreglerad näringsverksamhet. Dessutom skall antalet verksamma företag begränsas. Kommunikations- 4 Det mest troliga är att ansvaret för en central kommunikationshubb läggs på Svenska Kraftnät vilket kräver

32 hubb vissa förändringar i existerande lagstiftning. Även nätbolagens skyldigheter behöver ses över. Mycket av detaljregleringen kan hanteras via avtal mellan hubben och aktörerna. Ett nordiskt regelverk kan delvis baseras på avtal mellan de nationella hubbarna

33 4.8 Sammanfattning Det är säkert inte korrekt att bara summera resultaten från de olika kriterierna eftersom kriterierna sannolikt har olika vikt. Vi har dock ingen möjlighet att göra en sådan gradering utan det är något som EI får diskutera vidare med referensgruppen. Resultatet pekar på att den centrala tjänstehubben är den lösning som bäst svarar upp mot de olika kriterierna men marginalen mot flera av de andra är inte stor. Tietos, Rejlers och Kommunikationshubben kommer ut ungefär likvärdigt. Rejlers förslag med flera reglerade tjänstehubbar är sannolikt svår att genomföra eftersom det förutsätter att en helt ny reglering genomförs. Förslag Nuläget Danmark / Norge/ Nederländerna / Logica Tieto Rejlers Kommunikations- hubb Kontroll Neutralitet Tillgänglighet Effektivitet Flexibilitet Nordisk marknad Delsumma Reglering Summa

34 5 En informationsmodell för Sverige 5.1 Vårt förslag I detta kapitel presenteras vårt förlag på hur informationsutbytet skulle kunna organiseras på den svenska elmarknaden i framtiden. Vårt förslag går ut på att det införs en central, obligatorisk, reglerad datahubb (alternativt tjänstehubb) på den svenska elmarknaden. En sådan hubb bör tillhandahålla de allra mest grundläggande funktioner som behövs för att elmarknaden skall fungera - inklusive en portal för slutkonsumenter. Som framgår av föregående kapitel är det den lösning som vi anser bäst uppfyller de kriterier som Energimarknadsinspektionen har satt upp. Ansvar för att driva en sådan hubb bör ges till en aktör som är kapabel att utveckla och driva samhällskritiska system som hanterar mycket stora datavolymer. Aktören bör vara reglerad och ha som uppdrag att tillhandahålla största möjliga samhällsnytta till lägsta möjliga kostnad. Slutligen måste aktören vara neutral och inte ha några affärsmässiga relationer med andra aktörer på elmarknaden. Med en central datahubb finns det förutsättning att: Skapa ett välorganiserat, samt kostnadseffektivt informationsutbyte på elmarknaden i syfte att säkerställa de grundläggande funktionerna; underlag för balansavräkning och fakturering, samt leverantörsbyten. Syftet är primärt att underlätta för elleverantörer så att dessa kan fokusera på att utveckla konsumenttjänster, inte på att upprätta informationscentraler. Data skall kunna hämtas från en plats och leverantörsbyten skall gå snabbt och smidigt. En central lösning möjliggör integrering av en svensk nationell hubb med motsvarande nationella hubbar i Danmark och Norge och i ett senare skede eventuellt även med Finland. Detta uppfyller krav på integrering av olika aspekter av de nordiska slutkundsmarknaderna. Skapa trygghet och enkelhet för slutkonsumenter. Konsumenter skall enkelt kunna ta reda på grundläggande fakta om sitt abonnemang, lätt kunna kontrollera vilka som har access till kunddata och vad de får använda det till. Hubben kan ansvara för att en kundportal realiseras. Slutkonsumenter ska exempelvis kunna logga in med bank ID och få grundläggande information om sitt abonnemang inklusive utfärdade fullmakter. Med en central lösning minimeras risken för att data används på ett felaktigt sätt. Minimera förändringar av regelverket den grundläggande ansvarsfördelningen på elmarknaden består även om hubben tar över ansvaret för vissa av de funktioner som just nu hanteras av nätbolagen. Vidare kan hubben ställa vissa grundläggande krav på elleverantörerna avtalsvägen. Det är tänkbart att man i framtiden ändå väljer att göra elhandel tillståndspliktig, men här ges åtminstone ett alternativ. Säkrat historiskt data. I dag är det oklart i vilken utsträckning nätbolagen lagrar historisk data. Det innebär att data ofta inte kan användas för uppföljning och energieffektiviseringsarbete. För att kunna använda historiskt data måste naturligtvis kunden ha gett sitt tillstånd

35 Då den centrala hubben endast tillhandahåller grundläggande funktioner finns fortfarande utrymme för oberoende marknadsaktörer att: Utföra tjänster åt nätägare (största verksamheten) Utföra tilläggstjänster åt elleverantörer Behovet av dessa tjänster kommer att växa kraftigt i takt med att timvis mätning byggs ut och olika typer av nya tjänster till slutkonsumenter växer fram. Även den gemensamma nordiska elmarknaden med en ny roll för elleverantören kommer att skapa nya affärsmöjligheter för oberoende marknadsaktörer. Nedanstående bild illustrerar några av de viktigaste aspekterna av vårt förslag. Bild 6 En central hubb tillhandahåller de allra mest grundläggande funktionerna på elmarknaden inklusive hantering av mätvärden. Nätbolag och elleverantörer kan välja att kommunicera direkt med hubben eller gå via kommunikationsagenter, helt eller delvis. En kundportal kopplad till hubben ger slutkonsumenter tillgång till information om sin egen förbrukning. Källa Sweco. 5.2 Konsekvenser av den förslagna informationsmodellen Om en obligatorisk central datahubb med endast grundläggande funktioner införs i Sverige: kommer den aktör som utses att driva hubben att få ökade kostnader för att bygga upp och driva hubben. Dessa kostnader bör kunna finansieras via avgifter som betalas av